…..
Tick tack…tick tack…
…… sekundvisarens monotona ljud maler på obönhörligen utan pardon.
Människor föds, människor älskar….. människor lever…. Tick tack…tick tack…
Sol, bad, arbete, disk, tvätt, sex, gräl, kramar, ensamhet, tårar……Tick tack…tick tack…
sekundvisan maler på …..
När jag var liten fann jag något trösterikt över väggklockans tickande… något lugnande….det finns fortfarande kvar…. men nu är jag medveten om mitt slut… och visaren påminner om det….Tick tack…tick tack…
Tiden rinner iväg….. vinter, vår, sommar….. och nu höst igen…
år efter år……
Stockholmaren kutar till sitt tunnelbanetåg … vare sig han har brått eller ej….
Den produktive Ångermanlänningen blir Stockholmare…. och kvar blir vi….
….. i världen utanför.
… utanför alla beslut, utanför stress och konkurrens….utan pengar….
och utan mening…..
Inne på butiker, stadskontor, industrier, sjukhus och skolor…. verkar och lever de som hann med tåget… de som bidrar, de som har ett existensberättigande…..
… det har inte jag… det räcker inte att bara finnas, det räcker inte att göra sitt bästa… det räcker inte med idealitet och hjälpsamhet…. du måste vara produktiv också…. produktiv…..
Tick tack…tick tack…… och tiden rinner iväg.
Går och lägger mig, … drar täcket över mig, kramar om kudden, somnar efter någon timme….. kliver upp nästa dag igen, och i bästa fall finner jag någon uppgift, någon att hjälpa … något nyttoarbete som man klarar av … fast utan betalning…..Tick tack…tick tack.
Vissa tittar snett på oss i världen utanför. … som om parasiter vi vore.
… som om inget värde vi hade, som om inget existensberättigande vi hade…
som om smutsiga vi vore…….
……vissa
Men kanske vet andra hur det är…
Kanske vet andra ….att många av oss ”kastlösa” i världen utanför, har åstadkommit mycket i det tysta, i skymundan….
Kanske vet andra…. att några av oss är maskrosor som överlevt sådant ingen kan överleva…..
Andra kanske vet att vi växt genom asfalt ?
Kanske andra ser oss för de vi är ….. kanske ?
Krämpor här, sjukdom där….. celluliter, åderbråck, rynkor…..tick tack…..
…..knack knack, knack….. Tre gånger han knackar på din dörr, tar dig
härifrån, och klockan tystnar för dig…… men utanför ditt
medvetande, bortom din tid…… tickar den obönhörligen vidare…..Tick
tack…tick… tack……..tick……
… tack