…
Jag känner sorg, saknad som grundkänsla allt oftare nu för tiden, jag återkommer till det. Solen ska visst titta fram om nån timme, lite grått nu på morgonen. Jag tog 96 mördarsniglar igår kväll. Stötte under snigeljakten på en person som var missnöjd med de regler vi satt upp för lotterna, åtgärderna – då böjde jag mig ner och klippte en snigel till som nästan satt ihop med en annan snigel, tror de pussades, innan det var klippt för dem. Den/de tillsammans var feta och lång som haxtormen (huggorm) – men de fick avsluta livet med en kyss, och de dog tillsammans. Kände deras snigelägg sorg efter dem ? – Jag har svårt att tänka mig det., men fan vet hörrni?! Livsformer skiljer sig radikalt i hur deuppfattar sin omgivning, och sig själva, och det mesta om detta vet vi inget. Men att människan har känslor som sorg, glädje, rädsla, ilska, … och 100-tals nyanseringar kring dessa känslor, är uppenbart. Speciellt eftersom det är människan som definierat dem.
Jag känner sorg, och delade de tankarna med ett Lejon, som kunde skriva under på den känslan, utifrån att sorg för honom är tomhet. Andra synonymer enl mig är saknad, och förlust… som leder till sorg. Sorg som är en fullt naturlig känsla. Kränkthet är det inte! Jag föredrar sorg. Personligen skiljer jag på sorg och tomhet, när jag beskriver hur jag känner det. Tomheten känns inte för mig, tomhet är ingenting, tomhet för mig är mer avsaknad av allt, även avsaknad av sorg. Sorg för mig, går att känna, ta på, uppleva. Men det är en definitionsfråga, och ord och upplevelser bör alltid samtalas om, undersökas, definieras, omdefinieras, diskuteras. Jag tror att dem minsta gemensamma nämnaren i våra likartade beskrivningar är saknad och förlust.
”Melankolisk, mer sorgsen än deprimerad, Livet känns som ett stort tomrum, av människor som har valt att gå en annan väg, ut i nån form av galenskap. och mening som nånstans också har gått förlorad. Vart är vi på väg nånstans? ”
Men vad är det isf fall vi saknar? Vad är det isf vi har förlorat? Vad är det isf jag har förlorat? Att förlora någon man älskar till döden, eller för att den lämnat en, är en sorg de flesta förstår sig på, dock inte alla faktiskt. Det tycks finnas relativt gott om känslolösa psykopater i världen, och som det ser ut nu, med den riktning människorna tycks välja, kommer de öka och öka i antal, allt eftersom det mänskliga i oss mjölkas ut och ersätts av … transhumanism, medan människorna passivt accepterar detta eller välkomnar det till och med. Men många kan fortfarande relatera till en personlig förlust av någon de tyckt om eller älskat.
Jag minns när döden tog min far, den omedelbara sorgen blev tårar, i telefonen, när min kallsinnige bror konstaterade att han var död, efter att ha roffat åt sig själv av vad far lämnat efter sig i tillgångar. Han blev ändå blåst av sitt eget agerande, då han roffade åt sig av kapital och tillgångar han kunde sälja, medan jag ”fick” det han ansåg inte hade nåt pengavärde: En Hoyer gitarr som är efter farfar, och pappas Ibanez el-bas. Så först kom tårarna i telefonsamtalet, och sedan kom de i floder på begravningen. Jag minns inte att många grät, jag minns att min kallsinnige bror satt och snöt sig, utan tårar. Men efter det för mig… kom saknaden… och den är för alltid, den lär man sig på något vis att leva med. Åtminstone jag. Inte alla. … men vad är det vi, jag och Lejonet känner sorg över? vad saknar vi? vad har vi förlorat? Jag kan så klart bara svara för mig själv, men ställer frågan för bägge. Men sammanfattningsvis uttrycker han det väldigt bra i det grå fältet ovan. De människorna vi upplevt var våra vänner, som lyssnade och ifrågasatte, och levde, har tystnat och på det planet är de förlorade för alltid för oss, på det planet. Jag har inte en enda vän i Sollefteå som går att prata öppet om de saker som egentligen betyder allt i livet för mänskligheten för den här världen. De har stängt ner, tystnat och fastnat i tomheten.
Med känslor som sorg, och egentligen alla känslor, och livet, gäller det att zooma in och zooma ut har jag kommit fram till efter snart 60 år på jorden. Sorg känner jag på när den kommer, och sen zoomar jag ut så jag inte fastnar där. Lika illa är det att inte våga vara en stund i sorgen, att fastna utanför den, som att fastna i den. Och jag har också funnit att detta med zoomning gäller även information. De flesta zoomar inte alls, utan har en platt bild av tillvaron som nån annan, tex ”experter” staten skolan sagt åt dem att ha. De flesta har inget objektiv. och kan därför inte vara objektiva, … inte heller subjektiva när jag tänker efter, eftersom deras åsikter inte är deras, utan nån annans.
Att tänka ett steg till, ett steg längre än du sätter foten. En tanke längre bort:
– ”Vad händer om ….. ”
– ”är det verkligen sant det de säger”
– kan man lita på de som säger att vi ska lita på dem?
– Kan man söka vård hos de som tjänar miljarders miljarder på att vi är sjuka?
– Har nå¨n någonsin sett ett virus? – och isf hur vet det att det de kallar ”virus”, gör det som sägs att det gör? och isf utan virus, om det inte existerar… inga vacciner…och isf inga miljarders miljarder dollar… och isf ingen total kontroll över människorna genom skrämsel och rädsla
När man likt mig, inte håller sig till det normala, och gör som alla andra gör. När man avviker från normala beteenden så som att gå och titta ner i sin mobil medan man är ute och går så att man missar både livet och den fabulöst vackra naturen, eller normalt beteende när man som att injicera en giftcocktail i sin kropp förbi kroppens eget försvar, eller normalt beteende som att gå med i pride-tåg och normalisera att barn inte vet vilket kön de tillhör…. När man gör något som sticker ut, är onormalt, tänkt egna tankar, provar egna saker… gör abnorma handlingar ingen annan skulle i sin vildaste fantasi komma på eller våga, så som mitt högst besynnerliga beteende med mördarsnigeljakten, så reagerar folk. De reagerar inte när ungdomar, näst intill barn super sig fulla och slår sönder sin omgivning, eller när de ges dödshjälp för sin ångest över den sjuka värld som inte vet vad som skiljer pojkar från flickor, och demonstrerar mot heterosexualitet. … men en man som går och klipper sniglar är ju faktiskt högst konstigt.
De flesta tittar bara misstänksamt mot en och tiger, om de tittar upp från sin mobil tillräckligt länge för att hinna observera mitt besynnerliga beteende. Men några funderar och frågar. Det korta svaret är ju att jag klipper mördarsniglar. Då vet dom vad jag gör, men kan för sin värld inte förstå varför… annat än om de tycker att de är äckliga, vilket inte jag tycker. I det något längre korta svaret, förklarar jag att det är en invasiv art som inte har några naturliga fiender som äter dem, och då kan vi inte odla om de äter upp vår skörd. Där nöjer de sig flesta med frågor, men tittar fortfarande på en som man vore helt galen. Det må så vara att jag är det, och inte är normal så som beskrivs ovan i texten. Men det finns en metod i min galenskap, ett mål, ett syfte. Och syftet, målet är faktisk att leva och överleva, vilket så klart är omöjligt att förstå sambandet för de utan objektiv, och därför inte kan zooma in och ut. Om mot förmodan nån skulle gå längre i undersökandet av mitt märkliga beteende, hamnar de allt som oftast i ett försvarstal för det”normala” som oftast innebär bekvämlighet och acceptans av en sjuk värld, med sjuk mat, giftig mat, giftiga ”mediciner” (droger. vacciner)
Så att leva och överleva ??? jo jag jagar sniglar som är hit-tagna av människans kortsiktiga beteende, och inte har några naturliga fiender i den nisch vi lever i. Om jag inte jagar dem, äter de upp min giftfria mat, och då måste jag köpa giftig mat. Ja menar det är ju inte normalt?
Det är lika med det mesta i den här världen, makten tar ifrån människor sina objektiv, genom att beröva dem perspektivet i sin helhet. Och människorna älskar bekvämlighet och välkomnar sin ignorans med öppna armar. Vädret och ”klimatet” är typiska exempel, utöver Pride-galenskaperna och förgiftningen av människorna. Vädret är något som engagerar ALLA, åtminstone här i Sverige, sedan urminnes tider. Och enligt mig som är inklecklell, är det inte så svårt att förstå varför. Långt tillbaka, som fastnat i tradition och kultur, var vädret avgörande för att få mat, om du bara odlade din mat. Och de som levde så beskattades svårt av dåtida tyranner, som gjorde det svårt att överleva på det. Och sedan när vi svenskar levt under säkert 300 år utan konventionellt krig i vårt rike, blivit världens kanske mest fogliga, bekväma och konflikträdda folk, är klagandet på vädret troligtvis det ämne som du kan vräka ur dig negativitet UTAN ATT BEHÖVA HAMNA I KONFLIKT, med den du pratar med. Och slippa jobbiga sanningar som att maktens människor förgiftar oss via mat och ”mediciner” startar krig som vi ska döda varandra i, där de inte deltar, och förvirrar våra barn i sin identitet, allt för att skapa kontroll, samtidigt håller man via datacenters och övervakningskameror och digitalt ID GLOBALT på att göra övervakningen total. Och dessutom kameror på offentliga platser – ”för vår säkerhet” – nä då är vädret säkrare att prata om! – eller ? – Samma väderfixering har gjort att majoriteten sväljer klimatbluffen med hull och hår. För att de inte kan zooma ut och in, inte tänka egna tankar, ställa egna frågeställningar. – Om inte annat kan man prata fotbolls-VM för att slippa ta ansvar för vår värld och våra barn.
Och ett faktiskt exempel på att just zooma, även rent icke-metaforiskt, är när ”nyheterna” (propagandacentra) basunerar ut om den klimatskapade värmeböljan i Europa, och värmerekord etc etc… så gick jag ut och sökte en satellitkarta hur det såg ut med vädersystem, ZOOMADE UT, där större delen av världen hade molnsystem… vilket man inte berättar om på ”nyheterna” eller via ”vetenskapen”. Om man zoomar ut och läser beslut som tas under radarn av den numera icke demokratiskt valda makten, ser man oxå att de tagit beslut om att experimentera med vädret. Man påstår att man vill motverka ”klimatförändringarna” Förut hette det global uppvärmning Men när den bluffen avslöjades mer o mer, döpte man om det så att vi skulle uppfatta alla vädertyper SOM ETT RESULTAT AV ATT VI KÖR BIL. Så att vi ska bli rädda, som att vi ska bli kuvade, styrda, medan de åker jetflyg till sina ”miljö-och-”klimat”-konferenser.
En annan sak de försökte påvisa hur hemskt det var i Europa nu, var att man smällde till med en stor siffra, ett påstående, som dessutom inte var bevisat… man sa att 770 miljoner människor 8,5% av jordens befolkning upplevde lokalt ett värmerekord i årsgenomsnitt under 2025. Jag konstaterade i min inklecklella onormala hjärna att 91,5 % är mer än 8,5 %, vilket innebär att en överväldigande majoritet isf INTE upplevde några värmerekord.
zoomade även ut när siffrorna kring covid började härja i media i vår tids största psykologiska, militära operation, ”covid 19” att det eg inte var fler som dog än normalt, och vid vidare zoomning att det inte var pga covid, eftersom virus aldrig någonsin bevisats existera och göra det de påstås göra. Där och då började jag zooma och zooma och zooma … och fått se saker de flesta aldrig ser med sin lilla Maoistiska pocketkamera, där linsskyddet dessutom allt som oftast för säkerhets skull aldrig tagits bort.
Det får alltså konsekvenser vad du gör och inte gör, om du tystnar och inte lyssnar. Du förlorar människor när du står upp rakryggad, du förlorar giftfria grönsaker om du inte bekämpar mördarsniglar ”zoom” transporterats dit de inte har några fiender. DÄRFÖR bekämpar den onormale tvivlaren sniglar, och DÄRFÖR känner han sorg över all förlorad medvetenhet hos människorna omkring honom. Tomma blickar, tystade röster, inget ifrågasättande, ingen kritik mot den verkliga makten, ingen kritik mot den totalitära värld de försökerskapa…. med de ”onormala” tvivlarna och lejonen som frihetens sista utpost… vi saknar er, för ni är inte med oss längre.
och nu … medan jag skrev detta… har solen kommit fram igen… extremvärme på 18 plusgrader
sicken tokfrans jag e hörrni !