Månad: juni 2013

ca 50 inlösta på Forsmonöjet

Jag började styrdansa för 25 år sedan, och blev förälskad i dansen
direkt. Många av mina vänner har jag fått via dansen. Man får motion,
musikupplevelse, socialt umgänge, och närhet i samma ….

Ända sedan jag flyttade till Sollefteå har jag hört så mycket gnäll om hur tråkigt det är här, och hur dött det är här, och vad lite det händer här, och ”jag drar ifrån den här jävla hålan.” Naturligtvis inte av alla… men från tillräckligt många…..

Men VARFÖR är det nu ”dött” och ”tråkigt” och ”händer ingenting” om det nu är så ?
det är egentligen ganska lätt att förklara. Tillgång och efterfrågan. Går man inte på de danser som bjuds så har inte arrangörerna råd att ta hit band, då blir det dött och tråkigt. Ungefär som en närbutik på liten ort… om folk inte handlar där, vad händer med butiken då ?

När jag började var det smockat med folk på danserna, Bollsta folkets hus hade 2 fyllda dansgolv. Dansen blommade. Vad har hänt ? Ingen ska inbilla mig att folk inte har råd om de hade råd då. Har inte tid ?… njä köper inte riktigt det heller. Ids inte ? … Nu börjar det brännas tror jag, men säker är jag inte.

Sen tror jag att Neg-snack om olika band inte hjälper, eller ställen. Problemet med neg-snacket är att det baseras på rykten, och omdömen om banden blandas ihop med hur kul den ryktesspridande haft… och det i sin tur har väldigt lite att göra med hur bra bandet är…

Ikväll spelade King Edwards…. Jag tror vissa dizzar dem på fel grund pga namnet, att de tror att det är ett renodlat mogenband. Men det är helt fel… det finns vissa mogna låtar, men det mesta är inte renodlat moget. Och de är fantastiskt bra. Men folket uteblev…

Till en början satt jag och surade över det låga intresset, surade över att folk satt utanför i bilarna och avvaktade hur mycket eller vilken publik som gick in…
Själv löste jag in mig på vinst och förlust. Och ja jag erkänner … jag vart sur, och tänkte själv åka hem tom. Men jag gick o tog en fika så vakterna får lön, och sedan tänkte jag att jag ville inte vara så taskig mot King Edwards som spelade såååå bra. Och efter paus försvann hälften av den lilla del som kom …

JA MEN VA FAAAN ?????

Jag vet inte hur folk tänker. Lika är det med Beslut både från konsumenter som väljer Birsta istället för Sollefteå. Kommun som har för avsikt och verkar lyckas med att avfolka centrala stan och gågatan från butiker och kunder genom placering av badhus och intentioner att göra köpcentrum på I21 området. Alldeles nyligt har Sollefteå Camping röstats fram som landets 3e bästa. Man har det av många anledningar, restaurang, service, sysselsättningar…. men även närhet, gångavstånd till stan och matbutiker, etc. Nu flyttar den sista (?) matbutiken snart, och det påverkar småbutikerna negativt, och fler får stänga för att de redan går på knäna ekonomiskt….. och det påverkar i sin tur campingen negativt,. Hur tänkte man där ?

Nä rå folk gör vad dom vill med sin tid och sina pengar, men då bör man kanske vara lite tyst om hur lite det händer, vilken jävla håla och hur dött det är sen

Själv älskar jag ”den här jävla hålan” och gör vad JAG kan genom att gå på dans och handla 95 % i Sollefteå… men ingen kan tvinga någon, och vill man lura sig själv att det är billigare i Birsta (Bensin) och roligare danser i Sundsvall eller Övik… så får man väl göra det …

Men som sagt …. man kanske bör hålla igen med negativa omdömen om stan, om man själv bidrar till eventuell nedgång

Hej far !

Här är det svensk sommar i all sin prakt. Det vet man för det gnälls på vädret mer än övriga året trots att det är svårt att föreställa sig. Själv njuter jag av regndropparna mot min kind, som ger oss grönska istället för torka, solstrålarna som värmer, vinden som blåser bort myggen….

Jag menar far… det finns så mycket annat att kritisera om man vill, sånt som går att påverka… men sådant sitter vi tysta hemma vid köksbordet och knyter näven i fickan över.

Jag orkar inte ens gnälla på att tre parasoller för 2500 kr sammanlagt bara rasat ihop inom en veckas tid … företaget heter JYSK och köparen Sollefteå bangolf. Jag har påpekat det för dem, och de intog försvarsställning i frågan…. och jag ids inte far…

Vi upphör helt enkel handla där istället från golfens sida.

För övrigt far, så har man kommit fram till att spioneri är godtagbart, bara det är vänsterpartister man spionerar på… Änt de könschtigt far ?
I morgon är jag på golfen hela dan far … Bangolfen är jag ganska stolt över far, eftersom jag starkt bidragit till dess lyft. Älskar att skapa saker …

Nu fattas bara lite energi till nåt skapande hemma, eller städande

Gonatt far …. sväva lugnt !

Efter att ha suttit som passagerare i en SAAB med stressad chaufför med
för lite försiktighet och för mycket chansningar i rondellerna på Birsta
i Torsdags, så var jag mer glad än vanligt att åka med överförsiktige,
103 % laglige Egon Edmark, den enda mannen i Sverige som aldrig kört för
fort.

Barfota, utan strumpor och skor, med kortbyxor och jeansskjorta anlände jag till underbart vackra Gussjönoret, tillsammans med dansgurun Egon från Gafsele.
Det såg ut att bli en bra kväll, då kvinnorna vid parkeringen smålog mot mig, istället för gapskrattade åt mig. Det är sådana där små detaljer som förhöjer stämningen och förutsättningarna. plus att parkeringsplatsen inte såg öde ut, utan fylldes med bilar i en jämn ström.

En trevande början, och ren tjurighet

Alldeles nära danslogen 30 meter ner vid sjön låg två flottar med somrigt skrattande dansfolk. Voyage hade redan börjat spela första låten och jag kände mig lycklig i hela min allergidrabbade kropp, när stunsig dansbandsmusik blandades med lugna smetiga ballader där texten lovade evig kärlek och trohet. Och det är ju tur, för det är just endast i dansbandsballader som detta tycks vara möjligt. Redan i första dansen kändes det trögt i benen, och det blev
aldrig riktigt lätt under kvällen, men det hindrade mig ju inte från att ge
järnet till den milda grad att det vart jobbigt att ta sig upp för backen till
parkeringen för egen maskin vid dansens slut.

Att vara duktigt dansare

Matadoren var i vanlig ordning på plats för att studsa
omkring i lagom taktlöshet och hypnotisera sina dansoffer. Även denna till åren
komna dansfarbror hade lagt sig till med en företeelse som egentligen inte
skvallrar om danskapacitet. Men de som använder sig av denna anser sig själva
tillhöra danseliten. Nästan enkom för att de vid närgången dirtydancing-stil
lutar tjejen bakåt medan hon sätter upp benet på hans midja och ruskar på
överkroppen utan att det för den skull stämmer överens med takten i musiken på
något sätt, och förväntar sig att omgivningen skall b li imponerade.

Imponerad blir jag förvisso ! … av ett stort antal dansörer och dansöser, både buggare och foxare. Jag kan bli otroligt fascinerad och glad av astt se på en del unga par och några äldre … i min ålder. Det finns många som är nästan lika duktiga som jag ….

Och framförallt buggare som är duktiga och har dansglädje, kan jag sitta och betrakta och beundra… dock fnyser jag med lite humor något och påtvingade Parkinsons-skakningar med bensax.

Den mycket smidigt dansanta, omåttligt söta och tuffa
19-åringen från Helgum, som far på all dans ofta allena, missade ej heller denna dans. Denna kväll
tycktes hon ha hittat rätt med en kille som hon dansade större delen av kvällen
med, vilket gladde mitt hjärta, och gav mig stor förståelse för att hon ägnade
sina uppbjudingar till honom, och andra dansanta ungdomar.Någon annan danskväll då ungdomarna lyser med sin frånvaro kan jag ställa upp med min eminenta danslekamen igen… om tillfälle uppstår 😉

Basillskräck ?

Gussjönoret har inte bemödat sig att skaffa dit vattenklosett. Iofs kan man tycka det är lite charmigt och lantligt med utedass och pissränna men … njä… ja jag vet inte… inte på dans kanske. Och framför allt inte med tanke på kommande episod: Jag anlände till pissrännan och längst till höger stod en ung herre och försökte uträtta sina trängande behov…

Eftersom jag INNAN jag uträttade mina behov, tvättade mig i ansiktet vid handfatet och sedan ställde mig så långt ifrån den kissande ynglingen som möjligt, så hade ju han redan stått en stund när jag kom dit. Allt jag såg av honom var ett par vita Lacoste-skor. Och de stod kvar när jag var på väg därifrån.

Då råkade jag på väg därifrån lyfta blicken och se något jag önskar jag undsluppit. Karlen stod inte och skakade av sitt avfallsrör som vanligt folk, utan på nåt vämjeligt sätt stod och ”kramade ur eländet” med sina bara händer. Något som liknar det män och unga pojkar gör i all hemlighet när bristen på fortplantningstillfällen blivit allt för frusterande. JA visserligen såg jag när jag gick därifrån att han åtminstone tvättade sina händer… men tänk om han missat nån liten del …

Speciellt som jag efter toalettbesöket vandrade upp till cafeterian för att fylla på vatten ur en vattenbehållare avsedd för törstiga dansgäster, och fick se samma vita Lacoste-skor stå bredvid, och nyligt satt sina fingrar på knappen som tappar vatten…. Jag hällde genast ut innehållet i muggen, och och köpte en coca-cola på burk, trots allt onyttigt denna innehåller.

Yngling med blonda lockar

Uppe vid cafeterian satt en Blond pojkaktig yngling med
Björn-Gustavsson-dy-lockar, och lyssnade fascinerat när jag och den lyckliga kvinna,
som lyckats roffa åt sig flest danser av mig denna kväll…… satt och gick igenom
sommarens alla danser på min kalender. Han log och undrade om vi verkligen
skulle fara på alla dessa danser. Trots att det inte var så, lät jag honom tro
det.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med danskvällen då Linda-Marie kuuulade mitt namn från trappen på logen: ”Kai Toooomaaaas” för dans när
jag var nere vid sjön och stirrade på sjön i jakt på syre och svettreducering…

… när en omtyckt ”ko” försynt undrade om hon fick bjuda upp en gång till, en gång till, en gång till etc ..

… när hamburgare med pulvermos, kryddat med klacksaft från fotkliande av en servitris satt som en smäck

… när jag undslapp ofrivilligt inmundigande av flänsost vid vattenpåfyllning.

…när det var smått otroliga 512 inlösta, vilket är positivt överraskande numer

Det enda som var lite synd var att man under kvällen inte fick nå erbjudande om hångel i buskarna … men , men sånt är livet

(Bilderna är från Gussjönoret, men inte från detta tillfälle)

….
Vi går vidare, kämpar på med våra bördor, våra sorger.
Men vi lämnar dem aldrig helt, det som präglade oss som små. Ju större sår, desto mer sårbar i vuxen ålder.
Vi lär oss att i de flesta lägen hantera situationer gamla spöken gör sig påminda. Vi lär oss hålla huvudet högt och kämpa.

Men ibland blir det nån lucka i garden, och smällar träffar solarplexus och får dig att tappa andan, ibland träffar den rakt i nyllet och nockar dig…. och ibland rakt in i hjärtat… och ofta är det enkom för att folk ”viftar obetänksamt med armar och nävar”

Stoltheten håller huvudet högt, tills du får en chans att slicka dina sår…
Alla har vi någonting sårbart inom oss. Alla sårar vi människor och blir sårade. Men vi tycks vara olika receptiva för om vi sårat någon, och olika medvetna om egna känslor.
Ibland kan man behöva tala om att man blivit sårad för den man känt sig sårad av….. och ibland är det för svårt. Ofta är det vi med känselspröt på utsidan, vi som är i högre grad sårbara, som oxå är mer receptiva för andras sårbarhet.

Ibland är Regnet mer välkommet än solen. Ändå gapar vi och skriker så fort det kommer en droppe regn. Så gör vi i livet också, Jagar lyckan så desperat att vi vill köpa den, att vi vill ta piller för den, att vi vill överge, sälja våra nära och kära för den, och i samma andetag rasera vår enda källa och chans till lycka….

Vi ratar och räds tårarna, som är själens ventil, som är kroppens regn. Ett regn som hindrar landskap från att bli öken, tårar som hindrar själen från att torka ut. Tårar som gör oss till människor och inte zombies. Utan regn finns inget liv, utan tårar är vi inte människor.

Just nu står jag i regnet och låter det falla över mig, öppnar famnen, blundar och låter det blöta ner mitt hår, låter det skölja mitt ansikte, Regnet är kallt och rent, regnet är mina tårar.

När min sång blir stum dör jag lite inombords, när mina danssteg tystnar letar jag efter mening. När jag tystnar och gömmer mig, behöver jag någon som rör vid mig, behöver jag någon som ser mig, behöver jag någon som går efter mig.

Lämna mig inte …. stanna hos mig. Här är så ensamt och kallt. Jag är människa, jag tänker…. jag känner…..

..
Kvarkan slog till hårt i det Lundinska hemmet. Men efter 6 veckors isolering/husarrest/ karantän kom jag mig ut på dansgolvet igen. Undrar om jag inte fick en släng av mul och klövsjukan oxå, eftersom jag umgås med Kor.

Bandet som spelade, Voyage är de starkast lysande stjärnorna på en ganska trött stjärnhimmel. Allt för många dansband i stil med Streaplers, Lasse Stefans, Zlips lever på övertid, men folk följer dom i blindo. Johans och Livs Röster sammansmälter underbart i stämsång. Livs soloröst är stark och engagerande. Låtvalen varierande och medryckande….. och jag känner mig sugen på att fara på dom fler gånger denna sommar…..

Jag vet inte hur jag tänkte när jag utifrån fåfänga och experimentlusta tar på mig min orange-svarta Dobsomjackan, samtidigt som jag planerade att sitta och vila på många av de snabba låtarna. Jag planerade sporadisk vila pga att jag varit hostande, kräkande soffpotatis under !½ månad. Den jackan är ju i princip självlysande, och extremt svårt att gömma sig i på en liten sommarloge. Jag tycker den är grymt snygg eller ”helt sjukt snygg” som ungdommarna under 45 uttrycker sig. Men blev lite nedtagen på jorden av en tjej som har likadan på sig när hon städar. En annan undrade om jag blivit vägarbetare… men dom e nog bara avis ?!

Som vanligt var det överskott på tjejer/damor. Och man kanske lätt skulle kunna tro att jag, en karl i mina bästa år, ur en egoistisk synvinkel hoppar jämfota över det. Men så är icke fallet. Om det skulle vara lika många män som kvinnor skulle jag inte behöva ampes så över de kvinnor som inte vågar bjuda upp, eller blir uppbjudningslata.

Jag blev kär i nästan alla kvinnorna jag dansade med och några till, och ändå inte… inte alls kär, ingenting. Ty det måste ju vara två.

Men ett tag kände jag mig som en prins när jag gasellade fram över det blankpolerade trägolvet, till Voyages trollbindande dansmusik. Jag kände mig förmodligen mer som en prins än den pengastinne Chris som fick sin egensinniga bortskämda bussfilskörande prinsessa.
Under en dans kände jag det som varenda vacker kvinna tittade långt efter mina danssteg, och även min rumpa kändes det som. Nu var förvisso dansgolvet fritt från alfahannar som med sin självsäkerhet och tjocka plånbok stjäl uppmärksamheten från mina Gösta-Gigolofötter. Och förvisso var det överskott på damor… men ändå. Jag kände mig för ett ögonblick som en prins med alla blickar på mig. Och oavsett hur mycket, eller hur litet inbillning det var… så kändes det gott mitt i allt dåligt samvete.

Det fanns många fina damor denna kväll…. men jag tänker oftast inte mer på det, när danskvällen är över tas prinstiteln ifrån mig, och jag är åter enkom en omtänksam, rolig, godhjärtad, musikalisk låtsasluffare.

…..
Ibland känns det som om jag inte orkar längre. Orkar leva med tomrummet i mitt bröst, leva med den fabricerade skulden som lagts på mina axlar, leva utan möjligheter att bli den person som krävs av mig. Alltför många återvändsgränder, för många moment 22. Ibland är hindren för många eller för stora. Hur många gånger kan en man resa sig ? Men jag har rest mig till slut, tusentals gånger, och lär göra det igen antar jag.

Just nu är jag trött på människor som klankar ner på andra, och på mig, är elaka cyniska och egoistiska. För mycket av människor som ”självförverkligar” sig själva, i princip alltid på någon annans bekostnad. Jag har fått för stora doser av sånt nu ett tag, och för stora doser av hosta och kräkningar…

För få doser av kärleksfulla handlingar, för lite tid av vänner, för få danser, och för lite musik från mina lungor och läppar, för lite hopp. För lite förälskelse, för lite kvinna i mitt liv…..

För lite familj i mitt liv, för lite trygghet och rötter. För varje liten vindpust eller stormby får jag grabba tag med näbbar o klor för att inte tappa fotfästet.

Over and out….Saknar dig far !

…..
Häggen har redan blommat ut, och syrenen blommar för fullt.
Högsommarvärmen hälsade på en vecka, så nu är naturen i sin prakt, med lummig grönska, knallgröna gräsmattor. Kvinnorna och flickorna har tagit på sig sommarklänningar, snart har de blomster i sitt hår. Änderna behöver inte tigga mat, måsarna skriker underbart somrigt och havslikt.

Smågrabbarna lyser av upptäckaranda när de kastar sig ut i sommaren, som i deras tidsuppfattning varar för evigt. Ni har väl inte glömt från barndomen att sommaren varar för evigt ? Om ni har glömt det, beror det på att ni glömt leva för dagen…. se och lär av barnen, det ni stoppat undan i ert inre. De är liv, de är hopp, de är framtid.

Luften vibrerar av längtan efter sommarförälskelser, inte bara för de unga och oförstörda, är min förhoppning. Inte bara för de odödliga och livskraftigt hoppfulla naiva oprövade hjärtan. Utan även för det sargade beprövade, under stundom svikna hjärtat…. utan oxå för hjärtat som vet att kärlek är allt och ingenting. Det är det enda det svikna hjärtat längtar efter. Det enda det gamla hjärtat behöver.

…
Mitt i natten, och nästan gryningsljus….. klarvaken.
Känner mig ouppskattad och oälskad, och just nu är jag pga hälsa hindrad från att göra de saker som håller mitt huvud högt i avsaknad av kärlek, de två är dans och sjunga. Först en gnällig granne som förändrade förutsättningarna för mitt/vårt spelande och sjungande. Och nu hosta ….hosta som framtvingar kräkningsreflexerna, ibland kräks jag oxå. Men jag blir lika slut varje gång.

Nu idag blåste jag torrgräs med lövblåsen på golfen en timme, och klippte gräs. Sen kom migrän och hosta och kräk, medan jag var på golfen. Jag låg och svettades och frös. Såg ingen anledning att va kvar, bommade igen kl 20, en timme för tidigt, åkte hem och tog Ipren plus Alvedon, slocknade till kl 00.00…. migränen borta, men humöret kvar.

Känner mig som när jag var liten, vill dra mig undan, gå ifrån alla, lämna …
… facebook, boule, dans, fika på stan, hela rubbet. Det brukar inte bli så, men det är så jag känner. Fejan ligger dock i farozonen för utträde.

Nu ska jag bjuda hem John Blund