…..
Jag har låtit allt förfalla i mitt hem, utom blommorna, som får vatten. Annars ligger kläder överallt, papper, tidningar, väskor, huller om buller. Stor diskhög, Jag stoppar i mig det nödvändigaste. Mestadels går jag undan, ….undviker kontakt.
Gud i himlen hör mig. Du känner mig, du vet vilka ok jag burit.
Jag vet att du känner till hålet i mitt bröst, där kärleken skulle bott i min barndom.
Kan det läka … kan hålet i mig fyllas ?….
Är det för sent ?
Jag hoppas ju att jag ska få uppleva det innan allt är slut.
Är det att hoppas på för mycket ?
Vem där ?
Är det du jag längtat efter och önskat mig i hela mitt liv ?
Är det du som längtat efter mig … i hela ditt liv?
Eller är det bara en naiv dröm ?
Innan sagan tagit slut.
