…
Ibland vandrar vi i den mörka dal,
jagade av gestalter som trivs i anonymiteten.
Jag misströstar ofta över människan,
och jag känner mig ibland ensam
och utan mening.
Men för den som sätter en fot framför den andra,
och fortsätter gå genom mörkret.
För den som vet att ljuset finns på andra sidan tunneln,
även när vi inte vet hur lång och mörk den är….
… så kommer det tillbaka igen… ljuset i ditt liv.
Och man inser en stund igen,
att det är gott att leva, det är gott att finnas till….
… trots allt
Trots gråt i fosterställning, under flera år
med timmar långa som dagar, kräktes av ångest.
Ett totalt mörker, när vissa vänner
vek av från ens sida… fd vänner nu…
Trots det så överlevde jag, och inte bara det
utan lever dessutom…mitt liv.
Och det ÄR gott att leva … trots allt !
Det är gott att finnas till.
Och du fina vän som stoppade mig i mörkret,
när jag mitt i stan, gråtandes skyndade
hem för att jag inte klarade att vara ute.
Du som inte lät mig fly undan i ensamhet,
utan ropade mitt namn, och tog mig i din famn.
Du var en stjärna på himlen för mig då,
du var et ljus i mörkret… jag glömmer det aldrig.
Och nu … nu brinner det ljus i mitt fönster,
och lågan fladdrar levande.
Och i mig brinner åter ett ljus, trots allt mörker
och ytlighet och egoism som
sprider sig i världen.
När jag hjälper en äldre dam på med ryggsäcken,
på Konsum, när grannflickan ler mot mig så stort att
ansiktet nästan inte räcker till och håller upp dörren.
När jag för ett ögonblick blir sedd ….
… då vet jag…
…att det ÄR gott att leva
Det är gott att finnas till.
… trots allt !