…
Benny tog livet av sig vid 58 års ålder.
Jag läser om Anne Sofie von Otters
reaktion på Pressens opinionsnämnds
omdöme av i det här fallet Aftonbladets
drev mot Benny Fredriksson.
Ann-Sofies ord
– Jag hoppas mycket att Bennys död finns som ett
brännmärke i hjärtat
och samvetet på alla som deltog
i häxjakten på honom!
(Anne Sofie von Otter)
– Det jag och mina söner känner i dag är inte glädje,
inte lättnad i
egentlig mening. Men PON:s beslut säger
oss i alla fall att världen inte
är h e l t galen.
(Anne Sofie von Otter)
Hon har mitt medhåll
Jag kan bara hålla med henne.
För de som fortfarande har ett samvete nån stans
långt inne i själens gömslen, kan det vara klokt
att fundera över sin egen roll i dylika utomrättsliga
drev. En människas liv avslutades, med stor sannolikhet
till följd av metoo:s gränslöshet och brist på eftertanke,
relevans och grund för anklagelser. Och ett otal fler liv
krossades grundat på indicier, skvaller och sårade känslor.
Överutvecklade och underutvecklad samveten
Själv har jag ett alldeles för överutvecklat samvete,
som ibland, när jag råkar minnas, känner hur det snörper
i bröstet när jag som ovetande barn, straffade våran hund
för att av misstag ha bitit mig i lekens tecken. Eller
ansiktsuttrycket på en tjej som jag gjorde slut med för över
20 år sedan. Där hon släppt det för ca 20 år sedan, och haft
åtminstone 2 nya efter mig. Nej jag går inte omkring och
tänker på dessa saker. Men när minnena för mig dit, snörper
det till i hjärtat för nån sekund igen, osså går jag vidare igen.
Gränslös hjärtlöshet
Direkt efter Bennys död, var det en kvinna som i media
urskuldande hävdade att man inte kunde veta vad
orsaken till Bennys död var. Bara som ett exempel på
hur hjärtlös folk kan bli, när de får sniff på makten.
Sexuella närmanden …. förövare ?
Det är oftast redan välbeställda kvinnor med makt i
synnerhet som drivit Metoo-rörelsen i media, för ökade egenmakt,
istället för mot könsstympningar i Afrika, barnäktenskap,
våldtäkter som väl är något värre än en hand på låret,
eller en upplevd berättelse om hur en maktkvinna kände
sig när en maktman gjorde sexuella närmanden mot henne,
och hon råkat glömma att verbalisera sin olust till närmandet
inför ”förövaren”. ”Förövaren” som för övrigt blev vedertagen
benämning på personen som utförde närmandet.
Metoo är inte de utsattas, de våldtagnas revolution
Det är oftast redan välbeställda kvinnor med makt i
synnerhet som drivit Metoo-rörelsen i media,
men det är till mycket stor del följarna till drev,
till maktgalningar som Hitler, till sannings-förvrängare
och främlingsfientliga som Åkesson & co, det är följarna
som legitimerar och möjliggör drev, mobbing, lögner,
övertramp, maktmissbruk, drev till självmord.
Och då hjälper det inte att hävda ”feminism” som
motiv för sitt agerande.. inte inför Gud, inte inför dina
manliga anhöriga, men framförallt inte inför din egen själ,
som är den du närmast står till svars inför.
Och den oetiska revolutionen fortgår, och tillvägagångssätten normaliseras
Och iom med svallvågorna efter Metoo, tänker man att
vågorna ska ebba ut något. Men tillvägagångssättet att
döma folk i media utan bevis fortsätter
oemotsagt i större delen av media, efter som
feminism är vår tids heliga ko, och får inte ifrågasättas,
än hur många offer den skördar. Tex så är två sk ”dokumentärer”
för närvarande ute i etern. Och ordet dokumentär förknippas
felaktigt oftast som objektiv fakta. Om dessa två utpekade herrar
och deras förehavanden vet jag inget. Michael Jackson och R Kelly.
Men det jag vet är att ingen av dem dömts i domstol för något brott.
”Skyldig ändå lixom … för jag tror det”
Bara igår tror jag att det var, satt en blond vacker kvinnlig i pippigul
tröja och pratade med säkerhet om Jacksons skuld, som vore han dömd,
ang just ”dokumentären” i fråga. Och de påstådda brottens allvarliga
grovhetsgrad. Det har alltså blivit praxis i media att likställa anklagelse
med att vara skyldig. Det har gått så långt att vi accepterar att man
åsidosätter rättssystemet helt, och hittar på sina egna domar
… I MEDIA … och nästan INGEN ifrågasätter detta.
Guilty your honour … guilty, but NOT as charged
Nu är ju som bekant Jackson inte längre med oss,
men jag känner väl att även efter ens död kan det inte
vara fritt fram att anklaga människor hur som helst.
R. Kelly. blev friad i rätten från anklagelser, men räknas
ändå som skyldig i allmänhetens och Metoo:s ögon sett.
Det må hända vara så att Kelly och Jackson är
”skyldiga”… men till vad ? Alla tvivelaktiga handlingar är
inte våldtäkt, och alla anklagelser är inte sanna. Alla är vi
skyldiga your honour, men till vad ? vilken grad ? och vad
säger lagen om graden av skuld.
Men många fullkomligt ääälskar ju de enkla ”Dirty Harry-lösningarna
En magnum i pannbenet, sen är ”problemet ut världen”
Att Svärjevänner från ”livets hårda skola” (en skola som ännu ej
geografiskt lokaliserats, men misstänks ligga i Vellinge)..
… att de aningslöst förespråkar det rättslösa vedergällningarnas
tillvägagångssätt, förvånar inte så att jag tappar hakan
Men jag är väl aningen mer förvånad att feminismen, som är
sprungen ur den rödaste rättvise-mylla, har trampat så snett,
och i det närmaste efterapat den bruna rörelsens faktaresistens,
utomrättsliga och inhumana tillvägagångssätt.
Men framförallt besviken på de som stöder detta…
… för det innebär att den verkliga jämställdhetskampen,
för en lång framtid är förlorad…
den kampen mot segregation och klassamhället.
Samma lika Dirty-Harry-argumentation förs nu i debatten
om vbad som ska göras med IS-krigare. Och varje person som
försöker tänka et steg längre än ”skjut dem på plats”
anklagas för att dalta med terrorister.
När frågan egentligen handlar om hur vi ska undvika satt det
sker igen, hur vi ska urskilja mördare från icke mördare,
och vem som ska göra det ?
Jo förresten Clint Eastwood är skådespelare och regissör,
och Dirty Harry är en filmkaraktär.
apropå:
Slutord
Jag är inte Benny…. men jag är Benny,
för om det tillåts vara okej mot honom tillåts
det i nästa steg vara okej mot mig