…
Vissa saker blir inte rätt på svenska språket,
går inte att översätta utan att förlora något viktigt
i budskapet. Därför valde jag en engelsk/amerikansk
titel. Förmodligen mer amerikansk. Om man översätter det
blir det direkt översatt: ”Vi rättfärdigar våra synder”
Det som går förlorat är att USA till stora delar anser
sig vara ett kristet land, ber till Gud och går i kyrkan.
Och då får sins/synder en annan innebörd.
Egentligen skulle en riktigare översättning vara; ”Vi rättfärdigar
våra dåliga beteenden” eller ”Vi rättfärdigar
våra fel”. Så kanske det blir tydligare vad jag menar,
med språkvalet i titeln.
Jag tänker att runtom i världen, men i synnerhet i rikare länder
som vårt eget, så är det mycket så vi gör, försöker rättfärdiga
våra fel. Och för att komma undan med det behövs ofta vita lögner,
grå lögner eller svarta lögner. Alternativt en cynisk människosyn.
När jag var 5 år gammal, gick jag och bollade en tennisboll mot
en röd tegelvägg i ett bostadsområde i närheten av där
jag bodde. Och kände mig rätt säker. Men en boll förlöpte
och träffade ett fönster, uppe i vänstra hörnet, och en lite skärva
for ut… det gick sönder lite grann.
Förbi gick en ”gubbe”, förmodligen i den ålder jag nu är i,
eller kanske tom yngre, och sa med sträng röst att vi var tvungna att
gå in och erkänna vad jag gjort. Jag försökte med ”Om du går in, så
väntar jag här” Det gick ”gubben” inte på… eller skulle man
kunna säga, ”den gubben gick inte”. Han släpade mig in mig
i porten och ringde på dörren. Det var en helg, och jag förstod
nog eftersom att ingen skulle öppna, för det var skol el dagislokaler.
Så ”den ”elaka gubben” lät det bero, i hopp om att jag lärt
mig en läxa. När jag ser på kort hur söt jag var då på den tiden,
så förstår jag inte hur gubben klarade av att vara ”så elak”
Han måste haft ett hjärta av sten, För alla tanter smälte för mitt
oskyldiga pojkutseende, och mitt oerhört lugna tysta sätt.
Men jag ser väldigt mycket av det beteendet idag, hos vuxna
människor, inte bara barn. Mycket när folk pratar
om att de ,är värda högre lön, när folk pratar om att bensinpriset
är för högt, trots att alla VET att det inte är bra för människor att
andras in avgaser, trots att vi VET att det i förlängningen förstör
vår luft, vår jord, våra lungor, våra liv. Och vi rättfärdigar det bland
annat utifrån uppdiktade eller överdrivet beskrivna behov. eller
skulle man kunna säga; vita lögner, grå lögner eller svarta lögner.
Högre löner, för att kunna leva lyxigare, köpa mer, åka mer
utomlands och samtidigt kunna lägga på hög på banken.
Kort sagt ”have it all”. Ha kakan och äta den.
Likadant är det med kölhalning i media, grova, fruktansvärda
anklagelser i media om våldtäkt med mera. Det mesta, visade
sig helt utan grund. Här rättfärdigar man då ett utomrättsligt
beteende med fruktansvärda konsekvenser för de drabbade,
med att människor som blivit drabbade oxå fått lida. Och
det kanske hade varit rätt ur ett bibliskt perspektiv,
med ett öga för det öga och en tand för en tand.
OM … det hade varit personer som gjort detta som
fick lida för ”sina synder”… vilket sedan visade sig inte
vara fallet, och dessutom är ett ganska troligt utfall
av rabiata hämndkänslor utan rättslig prövning. Det är NOG svårt
nog att leda saker i bevis även i en rättssal med utbildade
advokater och domare. Och förmodligen omöjligt i en medial
rättegång. We justify our sins !
Jag hoppas att mitt tennisbolls-brott är preskriberat nu.
Samt att när jag vid 14 års ålder tvingade vår hund att
dra kälken hem efter att ha bitit mig av misstag vid vild lek.
Det var inte heller rätt av mig. Eller för den delen när jag
blev tvungen att göra slut med min dåvarande flickvän för
25 år sedan,och hon grät på citygrillen,
när jag gick ut därifrån. Förmodligen glömde den ”elaka gubben”
incidensen redan samma eftermiddag. Och hundar lever i nuet
och just Josse har varit i himlen i 35 år nu. Och min dåvarande
gråtande flickvän, har haft åtminstone två nya sedan dess,
och har en nu, och verkar må rätt bra. Så de har nog gått vidare typ.
Och jag jobbar på att inte rättfärdiga saker jag gör fel,
säger fel, utan försöka bättra mig och säga förlåt,
då det blir fel, då jag gör fel. nu när jag är en ”gubbe”
Jag vet dock med mig att jag faktiskt är betydligt mer
pragmatisk och förlåtande mot felande barn, i synnerhet om det
är av misstag. Just på den punkten är jag något av en ängel
faktiskt 
Sen finns det andra lägen då jag är mer 
-ig såklart
Det har jag övat länge på.