Månad: oktober 2020

…Obs VARNING!
För den ouppmärksamme… detta inlägg kan innehålla starka inslag av ironi

” – Vi kan kritisera tävlingsarrangörerna och patriarkatet för att dessa tävlingar finns, men vi kan inte kritisera kvinnorna för deras medverkan.”

Länk

Man skulle kunna hävda att jag har snöat in på den
här typen av märklig feminism. Men faktum är att det blivit
så vanligt att de flesta inte längre reagerar över det.
Lite som Trumps lögner. Och det är iofs inte så bra för
jämställdheten, yttrandefriheten och demokratin…. men va f-n…
vem behöver sånt, om det inte gynnar ”individen”



Det handlar alltså om nedlagd fröken Sverige-tävling, som jag inte
saknar en sekund. Har faktiskt inte ens tänkt på den under alla år,
eller vetat om att den varit nedlagd. Men nu blev jag påmind och varsebliven
av feministisk media.

Tur är då ändå att ett sådant kränkande program blivit nedlagt,
och att vi kan fira feminismens och jämställdhetens framgångar med
tex:



… som visas i TV, kontinuerlig

Det känns oxå jämställt och icke sexistiskt att ha gått från:


till:


Jag mena, man ska ju inte tillåta sexuell exponering av kvinnor,
det tycker jag verkligen inte. Så visst har det gått framåt.

Andra ”framgångar”, kanske dessa fall kan räknas till?


Denne herre som äntligen blev dömd för sina synder.
En våldtäkt av Cissi Wallin. Nu vart han förvisso friad
för länge sedan, efter frivilligt låtit pröva det i rätten.
Ja ock så blev han väl inte dömd nu heller … ”men ändå”
Och skönt var även att Cissi fick lite upprättelse över sitt
lidande i att i juridisk mening ha falskeligen anklagat en man
för våldtäkt, med konsekvensen att han förlorade sitt jobb,
efter kölhalning i svensk ”oberoende” media.

Hennes upprättelse bestod tydligen i att ett
dokumentärprogram fokuserat för mycket på sanningshalten i hennes
påståenden. Ja men visst, så kan vi ju inte ha det,
att det ska finnas någon sanning i hennes anklagelser ?
Vidare hade det blivit ett ”intrång i hennes privatliv” … Hmmm få se nu…
vart känner jag igen det ifrån, intrång i privatliv… Fredrik Virtanens privatliv
kanske? . Nä .. neh nu är jag ute och cyklar, Fredrik är u ändå man.


Ännu en seger för feminismen och Metoo

Denne man hade ju begått det extravaganta brottet att
sex-sms:a… med sin dåvarande flickvän. Skönt att få trycka dit honom
oxå tycker vi väl ? Inget brott ? .. nä ”men ändå”
Konsekvens, att i princip blivit av med jobbet,
inte våga visa sig på stan, och fått se ett av sina program övertagna,
som av en händelse, av en kvinnlig feminist. Josefin.



Bra måste det väl även vara att de tvingat
bort denne man från styrelseuppdrag. Jag menar, han hade ju trots allt lutat sig mot
en ung kvinna i berusat tillstånd. Och hon blev som försenad och sa inte nej
det borde ju denne distinkte herre förståss förstått. Dessutom kan det ju inte
vara en kvinnas ansvar att säga vad hon vill och inte vill ?
Eller tänker jag fel nu ? Sen att det inte blev mer än
en lutning…. ”men ändå”



Usch nu går det nog rysningar längs ryggraden
på de flesta feminister ? Vilken stygging!!? För det vet vi väl alla ?
Eller gör vi det ? Nåja, han dömdes aldrig för våldtäkt, vilket den nuvarande
samtiden valt att juridisk kalla ett finger upp i skrevet för.
Så han dömdes aldrig.. ”men ändå”!! Personligen skulle jag tycka det vore mer
riktigt att kalla anklagelsen för att sexuellt övergrepp, om det hade skett,
vilket inte kan styrkas. Och det är och ska vara straffbart… ja om man blir
fälld för det förståss. Nu blev han ju inte det.. ”MEN ÄNDÅ” !!!
Han kan ju inte få jobba kvar …ändå ??


Och den här mannen ska vi väl inte ens prata om va ?
Köpte sex av en oskyldig kvinna, erkände och blev dömd !
Fy för tusingen !!!!Usch ! På riktigt …utan ironi… Usch !
Såna kan vi inte tillåta va i TV, eller sälja produkter i
matbutiker, nån jävla moral måste vi ju ha.



OOPS … nä nu blev det fel!
Det här kan väl inte stämma ? Jo det verkar ändå stämma,
att en ung kvinna blottar sig offentligt. Det är inte lagligt vad jag förstått.
Och hon blev faktisk dömd, även hon, åtminstone juridiskt.
Nu är ju inte det riktigt okej ändå. Är det inte patriarkatets fel
att hon gör på det här viset ?

– ”Vi kan kritisera tävlingsarrangörerna och patriarkatet för att dessa tävlingar finns, men vi kan inte kritisera kvinnorna för deras medverkan.”

Så juridiken fungerar väl ändå rätt bra, om vi ska utgå från
att nuvarande lagstiftning ska vara lika inför lagen, och att den ska
vara bra och rättvis ?

Men verkligheten och folkdomstolarna då?
Konsekvens för paolo: indraget varumärke, efter dom:


Konsekvens för Nour, som blottade sig offentligt:
Mera TV, av den här sorten:



Men det är skönt ändå att arbetet mot sexism, och jämställdhet går framåt
För Nour kan ju inte hållas ansvarig ? Samma kanal som ”Äntligen hemma”
förresten. Det är bra att man är konsekvent i bedömningarna.

” – Vi kan kritisera tävlingsarrangörerna och patriarkatet för att dessa tävlingar finns, men vi kan inte kritisera kvinnorna för deras medverkan.”

PS: en ojämställd reklam som av nån anledning inte nådde media:
länk

…
Morfar konkurrerade med fröken ur
Jag minns min morfar Ture Hansson, som en tystlåten,
harmonisk man i det mesta. Kan hända något kuvad för
husfriden. Man kunde ställa klockan efter morfar Ture när
han började skruva på sig o fundera om det inte var nyheter snart.
I synnerhet nyheter på radio.

En tjurig allkonstnär
Utåt sett var han oftast mycket tålmodig och mjuk med oss barn.
Jag kan bara minnas att han brusade upp en enda gång,
under hela min barndom. Men tjurig som få… och det var så han
överlevde mentalt. Morfar kunde allt. Så var det bara. Åtminstone ur vårat
perspektiv som barn. Han var mästerlig byggsnickare, finsnickare,
odlare, fiskare och den obestridlige stick-ut-plockaren, om man fått
sticka i fingret. Han lurade den som fått stickan, med ett lugn och skratt,
så man visste inte när stickan petades ut.

Långsur
Morfar ansågs, i synnerhet av kvinnliga släktingar, hustru, döttrar
som infernaliskt tjurskallig oxå…och långsur ! En gång sade mormor
syrligt åt honom att hon inte gillade att han läste tidningen vid nån
tidpunkt. Varpå morfars vapen då blev att han slutade läsa tidningen
i månader. Men gu så jag förstår morfar, och gud vad många likheter
det finns mellan honom och mig som personligheter. Bortsett då från
vari våra individuella kunskaper och färdigheter ligger.

Kylig
Men jag har kommit att utveckla långsurheten till något annat.
Jag är ju dessutom inte gift eller sambo, vilket ger mig
den friheten och möjligheten. Jag har kommit att helt ignorera
och välja bort människor som inte behandlar mig med respekt,
typ så länge det är på det viset, eller för alltid. Om jag upplever
att inställningen till mitt värde och min tid inte förändras.
Det är vad man skulle kunna kalla tjurig de… eller låååångsur.

Val
Om det inte varit för att jag faktiskt inte är sur, utan bara
väljer bort de som tar min energi och min tid, men inte ger
tillbaka. Det kan möjligtvis uppfattas som känslokallt av de som
blivit ”drabbade” (om de nu ens bryr sig, vilket de flesta nog
följaktligen inte gör, eftersom det är deras kyla som fått respons)
Jag väljer helt enkelt bort dessa, och ställer dörren på glänt
i fall de beslutar sig för att respektera mig, min tid.

Andra sidan av myntet
Men jag tror oxå att de som är mig nära, de som respekterar mig
och min tid,. kan vittna om en mycket god vän, som
ofta finns för dem. Morfar lärde mig mycket, mycket om praktiska
saker, naturen, byggen, odling mm mm. Vilket gjorde min frånvarande
mor vansinnig när vi kom hem, och sa ”men morfar sa, men morfar
tycker” etc etc. Helt i sin ordning att vi beundrade morfar för det,
tycker jag.

Pessimist
Morfar ansågs oxå som en inbiten pessimist, återigen främst av
de kvinnliga släktingarna, hustru och döttrar. Mormor var tex
sportintresserad, och såg allt om Björn Borg som klistrad. Morfar
kunde inte bry sig mindre. Så han kläckte ofta ur sig om svenska hopp,
”Han kommer förloooora”, vilket gjorde att mormor blev i upplösningstillstånd,
och kallade honom för pessimist. När han i själva verket ”småretade” henne
för att få en reaktion, och det lyyyyste i öga på honom när han fick reaktionen.
Humor, för att överleva relation. Men han hade på riktigt en pessimistisk
världsbild, om framtiden. Att det skulle bli tuffare tider för vår generation.

Negativ
Och där kan nog säkert vissa som enkom känner mig via min blogg,
stämma in, och tycka att jag är för dyster, för grubblande,
för negativ. Och jag erkänner, ja är inte optimist i vad som sker i Sverige
och världen. Det finns bara ett sätt att kunna vara det. Och det är att blunda,
stänga öronen och låtsas som om det regnar. Och morfar och jag har väl det
gemensamt att vi följer/följde nyheter, att sätta sig in i världen
och livet. Vilket naturligtvis då kan komma att framstå som
att man är pessimist, när mycket av nyhetsvärde tydligen består
i elände, sensation, och propaganda. Själv tror jag ju att en sk pessimist
i dessa frågor är mera realist än en optimist.

Optimism …. blaha blaha
Om det kommer ett tungt fordon mot mig, och jag väljer att stoppa
huvet i sanden. Så är risken betydligt större att bli överkörd än om
jag ser faran i vitögat, och flyttar på mig, eller på annat vis konfronterar
faran, vilken den än må vara. Därför har jag oerhört svårt för blind positivism
och optimism, som inte har någon som helst grund, utan bara vilar på en naivitet
där man hoppas att ingen är dum mot nån annan, och att allt bara löser sig som
i ett trollslag. OERHÖRT svårt för det. Jag har stött på det allt för ofta,
på allt för många plan i livet….

Hjärta och själ
Vänlighet däremot, empati, solidaritet, medmänsklighet,
skänka, ge bort, utan baktankar, enkelt leverne,
återvinning, Det är min livsfilosofi i stort. Det har inget med
optimism att göra. Det har med hjärta och själ att göra.

…
Emil, i vinande snöstorm, far med
Alfred till doktorn i Mariannelund … när Alfred får infektion
i tummen han skurit sig i.

Den godhjärtade pojken som gjorde hyss

Ja jag tittar på den, någon gång nu och då. Har den på DVD.
Kanske sympatiserar jag med den godhjärtade pojken som alltid väl,
men vars välgärningar blir till hyss av vuxenvärlden.
Som när han värmer ett grytlock åt sin far, att lägga på magen han hade ont i,
men värmer det jättehett.

Kallare i uppvärmingen

Jag ler, skrattar fortfarande åt Allan Edwalls fantastiska varma
rolltolkning, och blir fortfarande varm inombords, av Astrid Lindgrens
varma berättarröst. Det är storslaget, varmt, jordnära, humoristiskt,
och det görs inget som är i närheten av samma klass längre.
För vi lever i en kallare era…. och då pratar jag inte om vädret.

Mer men mindre trygghet

Jag har som sagt var allteftersom åren gått, funnit mer av trygghet och tillit
till mig själv. Men samtidigt förlorat alltmer tillit till världen och min samtid.
Och då kan väl en liten bit av det hela naturligtvis vara, att alla, alltid tycks
längta tillbaka till det man känner igen och förstår, när tiderna förändras.
Allt var inte bättre förr. Men det HAR blivit kallare, mitt under den globala
uppvärmningen. Och då får man väl förlåtas en aning om en gammal gubbe,
med en liten trasig pojk inombords….. låter sig tröstas av Astrid, och
skratta med Allan.

Min operfekte far, och mina icke saknade syskon och mor

Jag saknar min Operfekte varme far, då och då. Den ende i min familj,
som jag kände som familj,… i vuxen ålder. I barndomen var han
frånvarande. Jag saknar inte mina bröder, de har aldrig haft nånting
att ge tillbaka. Och jag saknar inte min mor, som ofta gjorde mig så
trasig inuti. Jag kanske har tomrum inuti, där det skulle funnits
bröder och en mor. Men jag saknar inte dem.

Gör mig lite lycklig… ibland

Det har varit en längre period med mulet och regn nu,
men ändå relativt varmt ute. Odlingen är till största delen omhändertagen,
och sparat i frysboxar. Men grönkålen står stolt och frodig kvar
i höstkylan, likt en trotsig nordisk regnskog. Och tycks inte ta slut
än hur mycket jag ger bort. Det gör mig lite lycklig …. att ge bort asså,
och att den står och är grön, frodig och vacker.

Urstark och sårbar

Jag känner mig urstark nu, och ynkligt sårbar.
Det är faktiskt så det är i verkligheten. De finns
oftast parallellt, styrkan och skörheten. Och en sorts styrka, är just
att tillåta sårbarhet, att vara känslig. För motsatsen, torde väl vara
okänslig… och det är väl inge vidare va ?

Men det gör inget

Lite småskavanker fysiskt och själsligt förekommer …även nu.
Men det… det är livet gott folk, det är livet. Och imorrn o i övermorgon,
ska visst solen titta fram igen. Och det gör inget !

…
I dagens, Dagens
I dagens, Dagens Nyheter står satt läsa om den homosexuelle
prästen Lars Gårdfeldt som håller på att tappa tron på prästyrket
Lars är gift med Lars, lite som dåtidens Eva och Efva
(Attling och Dahlgren). Jag fascineras av min samtids fokus på
sina egna rättigheter, och så lite fokus på sina egna skyldigheter,
eller åtminstone nån form av eftertanke……

Fokus på rättigheter, inte skyldigheter
Det är sådan fokus på egna rättigheter, att de tidigare marginaliserade
grupperna alltmer framstår som riks-egon. Det avspeglar sig även i den
feministiska rörelsen, som en gång var en högst berättigad frihetsrörelse,
som tom bidrog starkt till demokratins utveckling, men nu har reducerats
till egenmakt, karriärstegar och självexponering. Precis som resten av den
kapitalistiska världen vi så älskar ! Även Gay-rörelsen, HBTQ och Pride,
står en långt upp i halsen av samma anledning. Och likaså folks
inställning till Coronakrisen, som nästan fullt ut styrs av egenintressen,
och noll insikt över omgivning och helhet.

En del av en kommentar i ett kommentarsfält till den
artikeln, kan jag sympatisera med:

Svend Nilsen: ”Självklart får en präst vara homosexuell. Men hans uppgift är att serva sin församling och dess medlemmar INTE att provocera dem och skriva dem på näsan för sin inställning.”

Posering
Lars poserar i DN, med prästkrage, skägg, mustasch, och 5 lager
fondation, mascara, kajal, rouge och läppstift. Och ett spår av svart smink
längs näsroten, som ska symbolisera hans tårar. Vi ska förstå Lars utsatthet
som inte får vara fullt ut gay i sitt prästyrke. Lars anser som jag uppfattar det,
att det borde vara hans rättighet, att klä sig som han vill, utifrån
hans sexuella läggning, även inom hans yrkesroll ? Jag håller inte med Lars.

Som en icke kristen med långt mer kristna värderingar än de kristna så ….
Utan att själv kunna definiera mig själv som kristen, så är ändå min
förståelse att prästerskapet är tänkt att vara ett serviceyrke, med
själavård och omtanke för din nästa som grundpelare. Rätta mig gärna
om jag har fel. Kristdemokraterna och Ebba Bush Thor är förvisso
inte alls medveten om denna humana inriktning av kristendomen,
som tex låt oss säga …. KRISTUS, Jesus nog ändå får sägas stå för.

Kyrkan är således ingen homosexuell plattform Lars !
Alltså inte en plattform för Lars att uttrycka sin homosexualitet med
hjälp av smink. Jag kan tycka det är lite lika bakvänt och vämjeligt
som när föräldrar pratar om att de behöver sina barn, propagerar
för sina ”rättigheter” till sina barn (medan de ännu är små). Rent generellt är det oftare
just kvinnor som hävdar sina rättigheter där, eftersom de mer ofta anser
sig vara överlägsna mannen i föräldraskap. Eller om det i grund och botten
helt sonika handlar om egenintressen, att inte bli ensam.

Homofoben i mig
Man skulle med rätta kunna kalla mig för lätt homofobisk.
Ja beroende då på vad man lägger i uttrycket ”homofob”
Om man i uttrycket lägger att jag äcklas av att i förbifarten
se filmiska homo-kyssar… ja då är jag homofob. Om man i
uttrycket lägger att de inte skulle ha rätt att vara homosexuella, nej, då
är jag inte homofob.

Men jag är lika allergisk mot denna typ av ”vuxenuppfostrande”, påtvingande
propaganda av homosexualitet och feminism i statstelevision och medier
som Aftonbladet, Expressen och DN…. som jag är allergisk mot den
sjukliga propagandan, som även kallas för reklam. Som alla är
till för att hjärntvätta oss att tycka som de, respektive köpa
produkter vi inte behöver, för pengar vi inte har, samt
inte hinner använda.

…
”Jag borde veta… jag borde veta bättre”
(Laleh)

Det är nästan alltid de som faktiskt vet bättre, som rannsakar sig,
och tänker att de borde veta bättre. De som borde veta bättre,
rannsakar sig aldrig.

Permission to speak freely ….

När de goda människorna jag känner, vilka är några stycken.
När även de blundar…. när de goda i världen blundar,
då är världen blind. Och när världen är blind för vad och vilka
som förgör den…… ja ni fattar ?!
Utan er vid min sida, är vi dömda till undergång, om vi blundar,
om vi förblir tysta, om vi fortsätter tänka att ”det ordnar sig säkert”
Om vi inte ändrar oss själva, vårt leverne, väljer våra ord,
och överlämnar en beboelig värld till våra barn.
Nån annan fixar det säkert åt oss. Men nån annan kan inte göra allt själv.
När tilliten läggs till nån annan så bjuder vi in… Donald Trump,
Joseph Stalin, Mussolini, Kim Jong-Un, Jimmie Åkesson, Ebba Bush,
Ulf Kristersson, Annie Lööf, Putin, Bolsonaro… m fl m fl.

Vi vill inte förstå.

Men det förstår vi inte … vi vill inte förstå.
Vi vill ”tänka positivt”. Om vi bara tänker positivt kommer världshaven
automatiskt rensas från plast, och fisken kommer klara sig från utfiskning
trots att vi dödar all fisk, om vi bara ”tänker positivt”.
Ni lyckade människor, med karriär och fett bankkonto…
ni föräldrar som har föräldralösa barn ….som inte säger nåt,
som tror allt löser sig, som ”tänker positivt”

Fantastiska uppfinningar

En sån här fantastiskt positiv tanke, är ju en ”jättedammsugare”
som suger koldioxid ur atmosfären. (länk) . Den är ”fantastisk”
för att den lovar oss att vi fortsatt slipper ta ansvar för vårt destruktiva
leverne… ”tekniken löser allt åt oss”. Så ”positivt” Vi tänker positivt.
Nu blir det iofs ett avfall, den uppsamlade koldioxiden, som måste
slutförvaras. Känns det igen ? ”Slutförvaring” Fråga befolkningen
vid Tjernobyl, och Fukushima om ni har glömt. Men då
har de som ska rädda oss från ett sunt leverne istället för tillväxt
och utarmning och förgiftning, kommit på att vi ska förvara det i en
anläggning på havets botten… Slutförvaring. Det är ju toppen. Först
förgiftar vi haven, tar sakta död på det mesta livet där, som dessutom
är nödvändigt för vår överlevnad, sen gör vi slutförvaring
på det som dödar oss ovan havet. Tänk positivt gott folk, grubbla inte !
Och dessutom uppfanns en myyyycket effektivare koldioxid-uppfångare
för miljoner år sedan, helt utan avfall – kallas för TRÄD.
Men ja just det … de hugger vi ned då… det ger ”tillväxt”

Jimmie fixar allt

Vi har redan påbörjat vår tids massutrotning, apokalyps. Men
om vi blundar och fortsätter tänka positivt, och lägger
vår tillit till den vetenskap som faktiskt lett oss till
fördärvet och undergången, så kommer det säkert ordna sig.
Nån kommer säkert att ordna allt. Jimmie tex. Så fort han stängt gränserna,
förbjudit nysvenskar att besöka bibliotek, skaffat fler poliser att skydda honom, men
inte folk som är för bruna, eller har fel religion. DÅ, då kommer allt ordna sig.
Eller när Donald Trump uppmanar vit makt att göra sig redo för inbördeskrig
om han inte vinner. Tänk positivt gott folk.

Den stora sömnen, har pågått ett tag nu, en tyst osynlig kolmonoxid
dödar oss långsamt i sömnen. Men tänk bara positivt… gott folk!

Inte religion

Många talar om religion som skuld till världens elände och krig.
Och nu för tiden skyller man främst på Islam. Och om man läser
historieböckerna, utan att tänka ett steg längre, så verkar det ju
på det viset. Men mig veterligen har ingen bordsbön av tacksamhet
dödat en enda människa. Mig veterligen har varken, Buddha, Jahve eller
Allah dödat en enda människa. Människor har dödat andra människor.
Ingen har dött av välsignelser eller ”Bibliska sagor” som dagens
illusionslösa människa kallar Bibliska berättelser. Nej, det är inte religion,
som har fördärvat vår jord. Det är giriga hänsynslösa makthavare,
despoter som använder religionen för makt och pengar. Kapitalismens
dödgrävare dödar människor, och Kommunism användes på samma sätt
att av despoter, att styra och mörda folk. Dess budskap om arbetarnas
rättigheter dödade ingen, dess budskap om rättvisa och ” Av var och en
efter förmåga, åt var och en efter behov ” dödade ingen människa.
Girighet, maktlystnad och ojämlikhet gjorde det.

Tårat kött

Jag grät bokstavligen vid matbordet, och salta tårar föll ned på maten,
Det tog ett bra tag Innan jag förstod varför jag grät. När jag tog bort köttet
slutade jag gråta, och fick åter i mig mat. Det var inte för att jag tyckte
det var hemskt att döda djur för att äta. Det var för att vi
dödar alla djur till slut, för att vi måste äta dem tillsammans med
antibiotika de sprutar in i dem. För att vi plågar dem hela deras liv,
innan vi äter upp dem. Jag grät… och grät på min mat.
Tills en dag så förstod jag.

Men om vi bara tänker positivt, så lider inte djuren,
och den förgiftade maten blir nyttig, om vi bara tänker positivt.

”Mina” fina barn

Några av mina fina vänner har barn. från små fina
oskrivna blad, till fina unga vuxna. Eftersom jag inte har egna
tillåter jag mig att älska deras barn, bry mig om dem.
Jag är orolig för deras skull… att de inte kommer kunna
andas, äta… dricka rent vatten…leva.

Och .. jag tror inte det räcker att tänka positivt.
Det är dem jag ”grubblar”för, det är dem jag
ändrar min livsstil för. Det är dem vi måste
stå upp för …. och ändra på oss för !

…
För några år sedan drunknade jag i tårar,
de tog aldrig slut, och ändå var jag tacksam
för varje tår, eftersom utan dem hade jag inte överlevt.
Det är inget självändamål för mig att gråta,
det är bra att det är perioder utan gråt också.
Det viktiga är ändå att jag känner mitt hjärta,
och aldrig, aldrig mer överger det.

Man får bara inte lämna små barn ensamma i världen

Och det innebär ändå för mig, att när jag som nu mår ganska så
jäkla bra, då och då återvända dit det gjort som ondast, dit jag är
som minst och mest sårbar, och lyssna in det. Lyssna på mitt lilla inre
barn, som alltid kommer bo i mitt hjärta. Det försvinner inte för att
man låtsas vara stark, för att man låtsas le, och låtsas tänka
positivt.

Man får inte lämna det barnet ensamt… man får bara inte göra det,
Man får bara inte lämna små barn ensamma i världen… hör ni det !!?
Jag får bara inte lämna barnet i mig ensamt… för det barnet är jag.

Jag tycker synd om dem

Många, många har helt missförstått detta…. och tror att man måste
tänka positivt, och ”sluta älta” och ”grubbla”. Jag har hört det till leda.
Jag tycker synd om dem…
… för det är dessa som inte klarar sig när marken under deras fötter
rämnar… och ett slukhål drar ner dem. Det är oftast de som
väljer att avsluta sina liv… inte vi som tar hand om små ensamma
små inre barn. Inte vi som gråter över begråtansvärda känslor.

För några år sedan, regnade det tårar, och det var på gränsen till
vad jag orkade med, nästan hela tiden under minst ett år.

Stolt

Jag är väldigt stolt över mig själv, hur jag gång på gång rest mig igen,
efter tusentals fall, hur jag aldrig tappat min empati och mitt hjärta
för medmänniskor. Jag är faktiskt en riktigt, riktigt bra människa.
Och det vet de som sett mitt hjärta…. men inte de som trott sig veta nåt om mig,
de som inte tar hand om sina små barn. Vissa hade nyckeln till mitt hjärta,
och var välkomna in… men var inte rädda om det. Dessa
är i periferin, och får aldrig mer tillträde … så är det bara.

Jag tror på änglar

Jag tror på änglar, men inte riktigt nödvändigtvis på den
version kristendom och religion berättar om. Jag tror inte på
en himmel och ett helvete som sorterar goda från onda, sorterar
rättstrogna från religiöst otrogna. Men jag tror på änglar.Jag tror
att de finns i våra liv när det behövs, och jag tror att det är du och jag som
är dessa änglar, när vi behöver vara det, när vi kan vara det.
Liksom vi plötsligt blir besjälade med änglastoff …

Tillfället gör ängeln

Jag har garanterat varit en ängel för någon nån eller några gånger,
några vet jag om, andra tillfällen vet bara de som behövde mig om.
För den man tillfälligt – för det är alltid tillfälligt – varit ängel åt,
blir man för alltid ihågkommen för änglagärningen. Men den är inte
för alltid¨d en ängel…utan bara en människa. Och det räcker !

Några av mina tillfälliga änglar

Jag minns några änglastunder. Hon som stoppade mig i parken, när
jag inte klarade att fortsätta min promenad, utan
storgrät ned genom träng-schaktet och genom parken. Och ropade mitt
namn, och höll om mig. Eller hon som strök min kind när jag var 19 år
och var förlorad i en storstadsdjungel, och ett vrak. Han som ställde sig
emellan, och sa ”honom rör du inte” när jag skulle få gäng-stryk. Och hon Britta
Juto, som i en av mina svagaste stunder, påminde mig om hur värdefull
jag var. Alla änglar där och då…. men bara människor… och det räcker,
mer än väl.

Man får inte lämna det barnet ensamt… man får bara inte göra det,
Man får bara inte lämna små barn ensamma i världen… hör ni det !!?
Jag får bara inte lämna barnet i mig ensamt… för det barnet är jag.

…
Var väl ett tag sen jag plitade ner några
funderingar med dig. Leget där uppe i himlapällen ?
Lirar du himmelsk dansbandsbas för de som gitter
höra på ? Haru träffat Maggan o Rolf ?
Eller seglar de på egna moln ?

Här nere ere kaos som vanligt, bara mer av den
varan än vanligt kan tyckas. Men de har väl alltid varit kaos
sen Chiefen utsåg oss människor till skapelsens krona,
eller om det kanske var människan själv som gav sig det epitetet ?
Jag är rätt så säker på att det var det senare. Eller hur pappa ?

Jag tänker att om Chiefen måste styra upp allt vi människor
ställer till med, så är det ett mission Impossible
som inte ens Tom Cruise har en challe på. Och han verkar ju
se på sig själv som något av en gud. Men de e klart Chiefen
kanske bara skapade liv och sen lyfte sina händer från jorden,
och även sitt ansvar ? Det är på sätt och vis rätt isf fall pappa.
Han kan väl… eller som det heter nu i Metoo-tider, Hon (Gud)
kan väl inte vara ansvarig för människors ageranden.
För allt blir mera jämställt förstår pappa, om man har 100
% kvinnor vid makten, och om Gud är en kvinna !

Nä de e helt crazy här på jordskorpan pappa, det är bara en
tidsfråga innan vi förgjort oss själva, för ingen bryr sig om nånting
eller någon, och de flesta tycks ha accepterat att vi förstör våra barns
arv… Moder jord. ”Vi kan ju ändå inte göra nåt, så let’s waste
this mother-fuckingplanet”. Jag anses vara naiv…. som försöker
leva minimalt, och efter behov. Det är jag som är boven i denna
galna värld pappa…. jag som inte köper tillväxtkonceptet
och skövling av våra resurser… det är JAG som är den tokige.
Ähh … de spelar ingen roll längre. Jag orkar inte ….

Hälsa Chiefen, att om det trots allt var han som gjorde oss till
”skapelsens krona”… så var det ett BIG mistake … a BIG one.
Men det har han väl fattat redan. Och moder natur kämpar
tillbaka…. försöker hålla tillbaka viruset som håller på att slå
ut mänskligheten…. och tusen andra arter.
Och det viruset heter Homo Sapiens på vetenskapsspråk,
”den moderna människan” Jag tror det varit bättre om
Neandertalarna överlevde Homo Sapiens, eller varför inte
Löss eller fästingar.

Låter jag bitter farsan ?
Ja kanske det … om nån vill kalla mig för det, för att jag blir
tokförbannad över människans likgiltighet och
destruktivitet … jag kanske är bitter, naiv och smått tokig som
ifrågasätter allt detta. Och Trump, Ebba Bush och Wallenberg
är det normala, sansade…

Nä det får bli som det blir med allt detta,
vi får se hur fort det går, om jag redan trillat av pinn
innan helvetet bryter ut.

krigets första offer är sanningen… så vad har vi att vänta,
nu när vi övergivit den ? Vi syns o hörs farsan !