Här är jag

…
Här är jag, så lyckligt lottad,
så mätt, så varm, så klok, så torr och varm.
Här är jag, så harmonisk, jag lärt mig så mycket,
med så många svar på så många frågor,
men inget på den viktigaste,
…..om den vet jag ingenting

Här är jag, sjunger sånger om kärlek,
med sådan inlevelse, utan att förstå orden.
Jag gråter ut genom mina stämband, i sång
och de ärgade strängarna på min gitarr.
Här är jag …. jag vet ingenting.

Jag har allt, och ingenting.
Här är jag, van att inte bli vald,
van att finnas till, för dig, och dig och dig.
I den vackraste av vintrar, fryser min
längtan till is. Här är jag. Jag som tappat tron,
tron på hon som har blicken som ser mig,
som gör mig hel.

Jag blev över, så är det bara.
Ingens fel, inte heller mitt. Jag duger visst,
Här är jag, älskvärd, jag är vacker,
jag är varmhjärtad, generös och empatisk,
men jag är inte älskad.

Här är jag, utan hopp.
Här är jag med tro på kärlek.
Här är jag, och flyr från verkligheten,
förälskad i förälskelsen. Sjunger om kärlek,
som jag inte förstår, men känner
så väl genom fuktiga ögon, och en klump
i halsen.

Här är jag, kramandes min kudde till sömns,
letar tröst Helen Bökles kristallklara röst.
Här är jag, längtar efter nåt som jag inte förstår,
nåt som jag inte får… här är jag.