…
Asså fattar ni ? Solen är uppe ända till 16.28.
Och ytterligare en timme innan det blir mörkt.
Det är ju fantastiskt faktiskt. Men snart blir det mörkare igen !
Nä jag bara skoja 🙂 Nu blir det ljusare tider, och sommaren varar sedermera
ända tills 30e september, i den Lundinska almenackan, så det så.
Just nu håller jag på att höja ljudet en aning på stereon,
så pass att det inte stör grannar, men ändå i mina öron överröstar
mina arabiska grannar, som spelar arabisk musik på hög volym.
De brukar bli sugna på det någon gång vid 23-tiden, av någon anledning.
Själv lyssnar jag på Helen Böksle…
Men jag låter mig inte störas. …än !
Solen sken strålande på Storskällmyren, på ett vitt sagolandskap,
så som det kan hända det dröjer innan vi får se det igen.
Det var fantastiskt vackert, och jag blev omkörd av alla, pensionärer
som små-jäntern, i 30-årsåldern. Det var så bedröööövligt vackert,
att jag knappast hade bråttom därifrån. Jag förstod inte jäkten ?
Varför har man bråttom från detta ? 
eller detta:
då kan man bli så här glad:
Jag hade ju tänkt ha igång runkeeper, för att mäta sträckan, men insåg snabbt,
att jag prioriterar att ta bilder, före att skryta med en kartbild.
Och igår, fick jag fejstajma med min kära kusin Jenny,
och hennes lilla troll Ella, som jag tror nyss hade fyllt 4 år,
och fått massa hästar och enhörningar plus en hage till dem.
De hette Travis, och Galoppis, och … Travis och Galoppis.
Enhörningen kommer jag inte ihåg vad den hette. Men de kunde tydligen flyga.
Ja den kunde till och med flyga baklänges, när jag erinrar mig…
… enligt Ella. 
Och jag fick en virtuell jordgubbe oxå, som jag låtsassmaskade på.
Samtidigt pågick en kamp mellan mor och 4-åring om att äta nåt gott,
eller borsta tänderna o gå o lägga sig. Förhandlingen kom fram till
torkade aprikoser, mango, och 5 st russin.
Efter att fått ha ett sådant samtal, känner jag mig rik som få.
Och imorgon är det jag som tar med mig ett paket laktosfri grädde till
café Petter, ställer den bestämt på köpmansdisken, och beställer
en semla, och donerar överbliven grädde till eventuella laktos-
intoleranta kunder efter mig.
Säg mig,är inte livet rätt okej ibland,
om än för en liten stund?
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!