…

…
Hur har jag förändrats?
Har jag förändrats? Hur har världen förändrats?
Har den förändrats ? Människorna omkring mig?
Vännerna ? Släkten? Ovännerna ?
Stora frågor ? Nja inte nödvändigtvis. Så vida man inte
förväntar sig enkla, otvetydiga svar.

Otvetydiga svar, kan vara farliga, oerhört farliga.
Speciellt när man hävdar att de gäller för alla, och alla ska foga
sig efter samma livsfilosofi.

Men visst har jag förändrats genom livet. Och kriser
har som de alltid gör för de flesta, förändrat mig mest.
Inre och yttre. Men inre kan förändra en i än
större utsträckning. yttre krisen kan förvisso
förändra ens syn på omvärlden. Och det har det gjort,
vid några avgörande tillfällen. Så som det senaste året,
och krisen kring den påstådda pandemin, tillit till
politiker, media, forskare, bekanta, vänner.

Innan Covid, var jag en tvivlare. Nu är det det enda jag med säkerhet
är övertygad om, det livsnödvändiga tvivlandet. Jag har gått efter
Taget Danielssons devis:”utan tvivel är man inte riktigt klok”
Men jag aktar mig just av den anledningen noga med att upphöja
Tage Danielsson till en guds-gestalt. Tage var en människa. En osedvanligt
klok sådan., med stort hjärta och mycket humor. Men blott
en människa. Det har vi gemensamt den gode Tage och jag.
Han var en tvivlare, och blott en människa.

Men samtidigt som jag har förändrats, så har vissa egenskaper,
och mitt själva väsen förblivit detsamma. Jag har på senare år kommit
att se det som om jag inte förändrar mig, genom att ändra på mig.
Men snarare karvar fram den Tomas jag egentligen innerst inne är och vill vara,
och i någon mening alltid har varit. Som en skulptur ur ett grovt trästycke av
ädlaste trä.

Jag har blivit en tryggare, starkare människa. Klokheten har
jag haft länge, men nu vågat börja lita på den, vågat börja lita på mig själv.
Och det var nog tur att jag hunnit så pass långt med mig själv, nu när
stora delar av omvärlden fullständigt tappade fotfästet,
annars vette tusan…..