…
Jag ville skriva om kärleken till min älskade,
men hon är inte här. Jag ville berätta om hennes
anletsdrag, och osynliga varma hjärta,
men hon är inte här. Hon kan inte höra mig.
Jag ville berätta för er om dagens vedermödor,
som fick mig att känna mig stolt, med en trött rygg,
och värkande armar, och en väl förtjänt måltid,
från det jag slitit för under dagen.
En mening med nåt, där mina vedermödor gav resultat
i mat på tallriken, ett varmt hus, och trygghet till min
familj, som inte finns…
Men jag äger inte mitt hem, jag äger inte min
mark, jag äger inte mitt liv.
Jag ville av all välmening, berätta för er,
mina vänner och mina medmänniskor, om vad som
tagits ifrån er, medan ni sov.
Jag ville visa för er, deras falska tal, deras kluvna tungor
som sakta tar ifrån er allt, men ni kan inte höra,
det som kommer in i era öron,
ni förmår inte se det som är framför era ögon
Jag ville sjunga för de med trasiga hjärtan, kuvade sinnen
och bruten kropp, en frihetssång..
Befria era hjärtan, lätta på er smärta, och
befria er från fångenskap…
men min röst bär inte längre, då jag sjunger för
döda hjärtan, för tomma själar, för omedvetna fångar,
som inte längre förstår innebörden av ordet frihet
Min röst når ej över bergskammen… ,
sången som är för sorglig att höra på
Sakta, sakta falnar lågan och glöden
hos de sista frihetskämparna.
Sakta börjar även jag vänta på döden, att befria mig
från ett liv utan medmänniskor,
utan frihet, utan kärlek,
utan mänsklighet
Jag ville berätta för er om MIN livslånga fångenskap
om hur jag bröt mig fri från de som fängslade min själ,
fängslade mitt sinne, mitt hjärta.
Och märkte när jag blev fri, att resten av världen var
fången. Jag ville berätta… för er skull, för min skull.
Men friheten, kärleken, yttrandefriheten var
inte viktig, har jag nu lärt
Jag ville berätta för er om kärlek, att bry sig om
sin nästa. Jag ville berätta att om inte alla är fria,
är ingen fri. Men ingen vill höra på min frihetssång.
Men bästa sättet att hindra en fånge, eller en värld av
fångar, att fly, är att försäkra sig om att han, hon, de,
inte vet om satt de är fångar. (Fyodor Dostoyevsky)
The world is changed. I feel it in the water.
I feel it in the earth. I smell it in the air.
Much that once was is now lost, for none
now live, who remember it
Jag ville berätta om frihet