…
”Den som inte läser böcker , har ingen fördel gentemot den som inte kan läsa dem.” (Mark Twain) Det är så sant som något det. Nu börjar jag närma mig slutet på Dave Goulsons ”Galen i insekter”, vilket kan tyckas vara en svårläst bok med ”smalt” tema. Delvis var den svårläst, utifrån komplicerade resonemang, som för lekmannen kan vara svåra att hänga med i, och/eller svårt att finna engagemang i. Men belöningen kommer, för den enträgne, i form av gapskratt åt hur Dave bjuder på sig själv, samt hur galen vetenskapen ibland kan vara. Och i slutändan blev temat insekternas liv inte alls ett så smalt tema, utan en av nycklarna till vår överlevnad, och även, till min stora förvåning en lärdom om hur världen, ekonomin och forskningen fungerar.
Dave är själv forskare, och utforskar insekternas oerhört viktiga roll, för hela balansen i vår natur, och därmed även vår egen hälsa och överlevnad. Belöningen kommer extra tydligt vid tredje kapitlet från slutet, då mina enträgna försök att förstå min omvärld i denna galna tid jag lever i, fick mer insikter, och hur maktstrukturerna vävs samman mellan forskare som erhåller ekonomiskt stöd för en förutbestämt, beställt forskningsresultat, från finansiärerna, som är politiker men främst miljardindustrier. I detta fall tillverkare av konstgödsel, och än värre neonikotinoider (Bekämpningsmedel mot skadeinsekter, och dessvärre nyttoinsekter), som Dave och en grupp forskare kunde bevisa hade allvarliga konsekvenser för bin och humlor och andra insekter, vilket troligtvis starkt bidragit till massutrotningen av de för människans överlevnad livsviktiga pollinerarna.
Ett ex på medveten eller omedveten, troligtvis det första, felaktigt tillvägagångssätt sätt att forska visade Dave på när intressenterna för giftbesprutning lyckades visa att bin och humlor inte alls dör av neonikotinoider, det var visat i labratorium. MEN sedan producerade humlorna 85 % färre drottningar till följd av gifterna, och det resulterar då för den någorlunda intelligenta i 85 % färre bin. Den forskning som låg till grund för att godkänna gifterna, för att bespruta grödor, tog ej heller hänsyn till om det påverkade binas psyke, så att de blev sämre på att kommunicera till de andra bina vart de hittat föda, vilket heller inte är en bra nyhet.
Det här som jag nyss nämnde, är ett ex på hur vetenskap och forskning kan användas för illasinnade anledningar, och förvilla både allmänheten, regeringar och andra forskare. Något att ha i åtanke när man kastar sig ut och hävdar att vi måste lita blint på vetenskapen. Ibland möter … nä förresten, oftast möter man på kommentarsfält till artiklar i den godkända media invändningar som denna, mot mina argument mot massvaccinering, och mina argument FÖR en öppen debatt:
”Tomas – Talar du utifrån kunskap förvärvad i medicinsk klinisk verksamhet eller tycker du saker lite hur som helst och tycker att du har rätt i allt du påstår? För Youtube är ju en så enormt pålitlig källa att forskare, professorer och läkare i den kliniska verksamheten hänger där som tonåringar på TikTok? Eller?”
Det är ofta oerhört effektivt, om man inte möts av en tvivlare som motdebattör, som inte sväljer vad skit som helst. Tillika så avkräver den här typen av, för den odemokratiska makten, nyttiga idioter, vetenskapliga bevis från vanliga medborgare, trots att de själva som vanliga medborgare inte har mandat att hävda med säkerhet att de själva har trovärdiga vetenskapliga bevis, eller egentligen det som behövs, bortom allt tvivel vetenskapliga belägg bortom all tvivel. Det är nästan alltid en form av omvänd bevisbörda, både från dessa mutade, eller i värsta fall, kanske till och med muterade vetenskapsmän, som framställer kemiska preparat, åtminstone muterade om de själva tar de preparat de tillverkar, vilket naturligtvis en tvivlare tvivlar på.
Vidare visar Dave Goulson på ytterligare en ”parallel-gata” i förfarandet av konstiga beslut påstått baserade på vetenskapliga belägg. När han presenterat hur farliga dessa neonikinoider är för bin, och därmed i förlängningen för oss, så blir de vetenskapliga institutionernas ställningstagande att inta ”försiktighetsprincipen” till de nya alarmerande rönen. Där man vänder på det, och FORTSÄTTER TILLÅTA BESPRUTANDE AV ODLINGAR MED DESSA GIFTER, EFTERSOM MAN INTE KAN ÖVERSKÅDA DE EKONOMISKA KONSEKVENSERNA FÖR DET GIFTIGA JORDBRUKET!!!!??? Det låter för mig VÄLDIGT likt det bakvända tänkandet kring riskerna med covid vaccin.
När vi människor, som i grund och botten, födsel och ohejdad vana är ett flockdjur, inte får bekräftelse för våra tankar och idéer, uppstår ett vakuum som är svårt att klara av. Det skulle vara nog illa om man faktiskt levde i en liten flock, på den tiden vi inte motar´betade naturen. men när man med medias hjälp får känslan av att nästan ingen bekräftar ens tankar som sunda, eller ens vågar prata om det. Jag då krävs det styrka, enorm styrka för att inte ge med sig eller kollapsa mentalt. Flockdjur som vi är.
Men nu, nu har jag via tre böcker i synnerhet av de fyra jag läser om vartannat fått den bekräftelsen att mina tankar och idéer faktiskt är riktiga och sunda. Genom Richard Adams Den långa flykten, som på ett metaforiskt sätt tar upp den ständiga kampen för frihet, genom att berätta om en utbrytargrupp i en kaninkoloni. Genom Horace Engdahls ”De obekymrade”, som beskriver tydligt likheten mellan människors blinda tro på religion, och människor blinda tro på vetenskap, som de så klart inte har möjlighet att kolla dess riktighet. Och så sist men absolut inte minst Dave Goulson, som i någon liten mån fick mig att förstå att inte alla forskare är köpta och mentalt sjuka i sina slutsatser. Och i någon liten mån återupprättar ryktet för forskning och forskare, för följer resultaten dit de leder honom, istället för som t ex covid-forskningen, där finansiärerna skapar forskning som ska leda till ett resultat som gynnar försäljning av en viss produkt, och dessutom undanhålla obekväma resultat för omvärlden.
Tack Dave Goulson för det.
Det visar sig nu, att jag faktiskt troligtvis, hur förmätet det än kan låta, i dessa frågor är både klokare – utifrån egen logik, egna slutsatser, egen känsla för rätt och fel, och nu mera, lite mera beläst och kunnig i sakfrågor, än de aggressiva vaccinförespråkare, som yttrar sig tvärsäkert i ”vetenskapens namn”. Kort sagt så förstår jag framförallt vad jag vet, och vad jag inte vet, och kan skilja på dessa två ytterligheter, och jag omskriver inte tro till vetskap, och välkomnar ALLTID ifrågasättande och tvivel. Det är dessa saker som i dessa frågor gör mig klokare och mera beläst än större delen av jordens befolkning. Inte för att jag är smartare eller mera intelligent. För det är jag inte. Bara mer förnuftigt troligtvis.