…
Ut med bröstkorgen! på’t igen!…. när tårarna som trillade torkat på kinden, och näsan fräst ut allt gråt-snor. På’t igen! Så fort jag klivit upp, efter en svår-soven natt, paltade jag på mig kläderna, efter en snabb frukost, för att träffa lite folk helt enkelt. Denna gång på Café Petter. Idel bekanta, och mycket folk. Inte alla man är tjenis med så klart, men nästan alla har man tilltalat och har nån slags koppling till.
Det var företagaren T, som det är ganska tydligt att han inte har så hög uppfattning om mig, mest utifrån jobbstatus, vilket faktiskt inte bekommer mig alls. Det var A1 och S1, käft-gubbarna, som gillar vass humor, och är fantastiska på att återberätta saker, skarvat eller oskarvat. Det var B1, som inte fick en syl i vädret idag. Det var B2 och L, som trodde på vissa nummer på hästarna, medan frun till B2, satt tyst och tittade på. Det var A2 som verkar ha fallit för P, fast jag kan ha fel. P som är mycket fernissa och lite grundmateriel som människa. Enligt undertecknad.
Det var hopplöst oekonomiske E som ärvt pengar, som troligtvis kommer vara slut till sommaren som senast, som kom in med en dyr Whiskeyflaska, och ställde upp på bordet för tänkt beundran. Det var stamkunden B3 med hatten, som hittat tillbaks från fjällen till slut. Det var S2 som med 4 sprutor i kroppen, förvånat konstaterade att han varit väldigt sjuk i julhelgen.
Det var en för mig okänd trio, varav den yngre kvinnan, i min smak var så vacker, att jag fick tvinga mig att inte stirra. Den yngre killen kan ha varit hennes kille. Och den äldre kvinnan (min ålder?) …. vette fan vad hon var till dem. Med ett spanskt utseende, levande lockigt hår, mörka ögon, en lång-skjörta-tröja ner till knäna. och utan att ens veta att jag var där, vilket kanske var tacksamt, förtrollade hennes väsen mig. Jag såg chansen att få bidra till något pyttelitet till hennes dag, när den äldre kvinnan (i min ålder?) tog upp mobilen och försökte göra selfie på dem, men inte hade tillräckligt långa armar. Då klev jag exalterat upp (så exalterat att jag välte ut S2s frukt-smoothie på bordet) … och erbjöd mig ta bilden på dem med hennes kamera. Den vackra sken upp i ett stort leende, som gjorde henne om möjligt ännu vackrare. Och jag önskade att det varit min mobilkamera. Men det var bra att det inte var det. Sådan skönhet kan vara förtrollande, alldeles för förtrollande, o-bra för hälsan.
Yrvädret, trasselsuddens Wilma’s husse var där, B4 och P2 var där, jag står troligtvis inte högt i kurs där heller, men det är oxå okej faktiskt. Mannen med EPOCH Times var där. Mor och dotter N, inne i krypinnet bredvid WC, som det står en skylt med: En toalett kostar 20 kr, på. Några önskade varandra ”gott nytt år” om de nu menade det, eller om det bara likt så mycket annat var en inövad fras. Mellanlandade på Lilla Caféet och löste världens problem tillsammans med Adam.
Det tinar och töar ute. Tänker att jag gillar när det är kallt, krispigt och vackert, men när detta inte bjuds, tar jag tillvara på att det är skönt att slippa klä sig så mycket. Många som dör nu för tiden. Under 2020-2021 var det mycket dödsfall som påstods vara covid, fast de hade minst en eller flera andra dödliga sjukdomar. Nu är det varvat mellan odefinierade, obekräftade dödsorsaker, hjärtinfarkter, cancer och ”mycket sällsynta” dödliga sjukdomar. Som tur är ”går det inte att bekräfta” att vaccinet har någon påverkan för utgången. Och det är bra, för då kan man fortsätta rekommendera mer vaccin. Och det ger fortsatt hundratals miljoner in på bankkontona som redan styr världens media, tillgångar och politiker. Sunt helt enkelt!
Funderade en stund om jag skulle gå promenad medan det var ljust. Har varit dålig på det nu under ”helgerna”. Men min undanflykt blev att jag bar en bok under armen, och det skulle bli otympligt, samt att om jag inte har någon att gå med som har jag inte motivation att gå. Dvs det är deras fel att jag inte går. Som om det vore omöjligt att lämna boken hemma och gå ut igen själv?
En espresso hemma, på eget vis. Likaväl som man kan krydda kaffet och göra olika versioner, klan man krydda kaffet med smaker INNAN man börjar smutta. Det fungerar minst lika bra, om inte bättre tycker jag. Och det fastställer att kaffe ibland kan smaka väldigt olika beroende på om/vad man ätit innan. Och alla smaker gifter sig inte med kaffe. Jag gör ganska ofta så att jag tuggar på en bit ingefära (Vilket jag gör oavsett kaffedrickande, för hälsans skull) … – INNAN kaffedryck. En chili-hetta på smaklökarna, som jag rundar av med 2 russin och en sötmandel, annars försvinner kaffesmaken på espresson jag dricker. Och sen är det färdigt att smutta i sig espresson.
Det var dagen efter det helt nödvändiga sammanbrottet. Som Laleh så underbart skaldar:
”Av med skalet Och låt det falla isär Håll inte kvar dig För du är mer än det där Ett hjärta som gråter Den bara växer Jag vet man måste gå sönder för att bli lite bättre”