Fri att leva som död

…
Letar orden
Tänker mer än jag känner
Känner mer än jag orkar säga
Ensam, utan syfte, ensam krigare
ensam bland vänner, vars ryggar
är det enda jag ser

Letar livet, letar vänner,
de som lyssnar, de som känner,
kan inte hitta dem, mitt ibland mina vänner
Syns, men finns inte.

Inga tårar hjälper mot ingentinget.
Inga ord når de ord-döva, inga blickar
når de som blundar. Inga tårar hjälper,
när vi behöver slåss tillsammans,
mot de som vill ta ifrån oss våra hjärtan

Inget offer är jag, men människan.
Jag kan dö, om jag dör medan jag lever,
men jag kan inte leva om jag är död medan jag lever.
Var är alla? var är allt? kan någon höra mig?
Var är mitt hjärta, som jag inte längre
kan höra slagen från ?

Ännu en dag, ännu en natt
Letar, söker ropar, ingen hör
Fri att röra mig, fri att skriva,
fri att prata, för döva öron, och på platser utan åhörare
Fri att debattera, om jag inte säger fel saker,
fri att vifta med flagga, om det är rätt flagga,
fri att berätta för de som inte lyssnar

Fri att resa, om jag tar nålen
fri att handla, och jag har medborgar-ID
Fri – inte fri – inte fri
fri sjukvård om jag är testad
testa mig inte!

Jag gråter inte, för mina tårar syns inte,
Jag älskar människor som inte finns, men syns.
Jag sjunger sånger som är inmurade,
Jag berättar om saker som händer,
men inte får pratas om… jag är fri…fri att
existera, men inte leva.

Kommer min själ någonsin att dansa igen
i min kropp, eller kommer stegen gå obemärkt förbi
Var är alla…. alla som dansade med sin själ, levde med sin själ,
lyssnade med sitt hjärta, och talade med sitt vett.
Var är alla?

Jag är fri… fri att existera
om jag gör som jag blir tillsagd,
och mina vänner sitter på första parkett
Jag är fri…. inte fri, inte fri
Jag är vid liv, vid liv, men lever inte
Jag tittar upp på första parkett och ser händer
sammanföras som i applåder, men jag hör dem inte,
och blickarna går rätt igenom mig

Jag kan dö, om jag dör medan jag lever,
men jag kan inte leva om jag är död medan jag lever.