…
Lite i moll, som det kan va
Det är livet… Så kan det vara ibland. Tittar ut genom caféets fönster med grumlig moll-vy. ”Ingen fara, ingen fara” som världens bästa Rooney Hej yuossef brukar säga. Jag gillar läget liksom… Beklagar mig inte, konstaterar… Lite moll idag
Tittar ut genom caféfönstret och ser en äldre dam, som jag finner lite parant. Äldre än mig i alla fall. Men jag vet ju oxå att det är mollet i mig som talar… I vissa stämningar kopplas längtan efter tvåsamhet och till och med något så naivt som att nån skulle bry sig om mig… Ja asså från hjärtat, utan baktankar om att förändra mig till deras behag. Utan baktankar om att göra om mig till kvinna i mitt inre, alt icke binär. Ja det är förvirrande att leva i den här tiden, i den här världen, när man anses vara bakåtsträvande om man tänker att en man är en man, och en kvinna, en kvinna. Utanför står just nu en kvinna med hatt och pratar med en man i 50-årsåldern. Postbilen far förbi fortare än polisen skulle tillåtit en cyklist. Två andra går förbi, med mobilerna som sällskap. Några jagar ju låtsas figurer, och vet inte om vad som händer runt om omkring. En dam i vit mössa o solglasögon stannar och tittar på den med notiser allt mer glest beklädda Anslagstavlan i staden… Byn
Jag som kramade nyblivna änkan igår, gjorde det utan att fråga Magdalena Andersson om lov. Nä.. det är förvirrande att leva idag. Rooney mal kaffebönor för fulla muggar… Åt sin farbror. Italiensk melankolisk passionerad lätt smetig musik strömmar ut ur högtalarna, medan espresson kallnar. En fantastiskt god espresso för övrigt. Lite mollkänsla idag… Det är okej. Så är livet. Övervägde för ett ögonblick att strunta i disken i morse, med motivet att det var lite moll idag. Men det blev nedröstat i mitt inre med argumentet att det inte blir bättre av att inte komma åt att laga näringsrik mat som ger mig kraft att må bättre. En afrikansk man, som brukar spela domino vid bänken i träddungen mellan mitt hus och kolonilotterna vankar förbi caféet med nån sak han köpt på Jysk… Och en blick, lika tom som svenskarnas blickar. Honom har vi lyckats med, han har blivit assimilerad.
Apotekshuset, från 1889, som nu mer i själva verket är biblioteket, reser sig majestätiskt från forna tider, på gågatan mittemot. Nipfrakt far förbi på gågatan, där fler kör bil än går till fots. Benny fotografen… Som fick stänga sin butik… Har gjort sin dagliga sväng till guldhandlaren Rudolfsson. På caféet sitter jag ensam så när som en gammal man i min ålder som då klart tittar ner i sin mobiltelefon. Det är kotym. Caféet är i centrum av staden, geografiskt, men nu utkanten av människors rörelseschema. Centrum har genom framgångsrik nepotism/svågerpolitik flyttats till ICA Kvantum och badhuset. Lidls bygge bredvid ICA, som skulle fajtas om kunder i det nya centrum, utanför centrum, har stoppats pga av byggnadslovstekniska orsaker, så långt jag vet. Men vem vet vad som sker där ovan våra huvuden. Vilka är goda? Vilka är onda? Svar Alla.
Tomt på gågatan igen. Några A4- papper fladdrar ödsligt på den halvtomma anslagstavlan med inaktuella notiser av relativt ointressanta evenemang. Man kan inte förhindra utvecklingen säger de… Experterna… Ja ni vet de som bestämmer vad som är sant eller inte, utifrån hur mycket pengar de tjänar istället för hur mycket de vet. Janne Persson gick förbi. En mycket trevlig herre, social
.. men asocial.. ja svensk typ. Det där ska dom inte förstöra de där nysvenskarna… Vår ensamhet och isolering!!! Nån måtta får det vara!! De får väl för fan skilja sig och skaffa blandfamiljer med tre pappor 4 mammor och nån icke-binär förälder de också… Och skaffa sig hund på svenskt vis, och plocka upp bajs i plastpåsar. Det är viktigt med assimilering.
Nu far ”Din tur” förbi på ”gågatan”. Men det verkar aldrig bli min tur. Ännu en proper dam… Äldre… Trippar förbi, nypermanentat och färgat hår, inte ett hårstrå ligger fel. Smink och propra kläder, snudd på kvinnliga kläder. Får inte skilja sig för mycket från män.. måste helst vara manliga kläder… Och om det är traditionellt kvinnliga kläder som visar hud, i syfte att få trägna upphetsade blickar från fd män har jag lärt mig att man inte får ge trägna upphetsade blickar eftersom det är objektifiering… Och är kränkande. Så därför ger jag trägna upphetsade blickar. Sedan kan man läsa i tidningarna om framgångsrika karriärkvinnor som beklagar sig över att det inte finns några män som vill vara med dem, för att deras framgång skrämmer bort männen. Dvs på det numer invanda temat att allt dåligt som drabbar kvinnor är männens fel. Det är hyfsat förvirrande att leva i den här världen, i den här tiden, i det här landet. Jag fattar ingenting…nästan. men jag har teorier… Konspirationsteorier.
Blev nästan sugen på dans igen. Men den mest aktiva dansarrangören i mellersta Norrland har pga av nedstängningar, och småföretagsfientlig politik .. fått sig några ekonomiska käftsmällar här i Ångermanland, och har därför bara danser i Jämtland under vår och sommar. Han likt jag har teorier. Kanske ska ta o lätta på arslet… Titta in på regnbågsbiblioteket … Börje lunkade nu förbi, i jakt på begagnade klockor, hans passion. Hans mani. Det går fort att ”göra stan” nu för tiden.
När jag väl lättade på arslet, spatserade benen som satt fast i det, bort mot Skattkistan och Sportaffären. Och moll-huvudet och hjärtat följde med. Men espresson gav plus sinnet. Men så träffade jag I och P, ett pensionerat par, som jag och J hjälpte att sätta upp elektriska markiser åt för några år sedan. Vi mindes träffen med glädje, och P sa att efter det besöket av oss, kan de nu titulera sig Markis och markisinna. I sade sig vara i dåligt skick, ”postcovid, efter andra sprutan – ingen ork, värk etc”. Jag som trodde officiellt att postcovid orsakades av viruset?? Men vad vet jag, med mina ”teorier”. Det måste tillstyrkas att det är ett smart upplägg att få folk att tro på att det är viruset som orsakat all död och allt elände, och vaccinet inget. Och att slippa bevisa det. Deras propaganda har nått fram. Stackars I… jag lider med I.
Skällde på postiljonen som parkerat utanför Elon när han skulle leverera paket. Det kändes bra. Nu var det iofs min vän LPS, men kändes ändå bra. Andreas, popkillen med Downs.S, dansar glatt igenom tillvaron med sina lurar och diggar. Längre ner på gågatan sprang jag på G.M, som påstod sig må toppen, efter diverse operationer, och bärande av gul ockupationsväst. Jag hävdade att jag blev nekad lobotomi, med motiveringen från vården, inget att ta bort. G.M log pliktskyldigast åt skämtet. B och A, ett äldre nyblivet par, som träffades på Boule, gick förbi hand i hand.
Träffade Christer, som jag spelade hockeybockey med i omsorgens lag, tillsammans med P.Ring. Det var ca 35 år sedan. Minns en match i ”nattcupen”, där vi spelade mot favoriterna som bestod av fd A-lagshockeyspelare från Sollefteå Hockey, där vi fick stor-torsk, men där jag gjorde enda målet. Sedan jag lämnat honom bakom mig, ropade Svensson ”LUNDIN” och Lundin vände sig om och ropade ”SVENSSON!”. Han påstod sig vara på väg på ”Sockenstugan”, eller kommunhuset som det också kallas. Kommunhuset går även det mindre smickrande öknamnet ”Massgraven” – Här vilar 200 kommunalare. ”Vuxendagis” är oxå ett av öknamnen från folket.
… och nu när jag kom hem, upptäckte jag att det var diskat, det gjorde mig ett milligram lättare till mods. Nä…ett hekto faktiskt.