…
Jag brukar säga att jag är utvecklingsstörd, och mena det, utan att nedvärdera mig, eller någon annan. Jag har blivit störd i utvecklingen under uppväxten, bland annat till följd av trauman, övergrepp och bristande föräldraskap. Så visst f-n är jag störd i min utveckling, det säger dock ingenting om min nuvarande intelligens, klokhet och framförallt inte om mitt värde som människa, som det missbrukats av idioter under alla tider. Och idioter är något helt annat. Får se om jag utvecklar det nu, eller i annat inlägg.
Men jag är otroligt hjärnskadad nu, man blir lätt det, om man förstår vad som händer i sin omvärld idag, samt att man mottager, ofrivilligt så jävla mycket externt skräp, via reklam och propaganda, vilket egentligen är samma sak. Enda skillnaden är om det är et företag som tjänar pengar på halvlögner (reklam) eller om det är stater, myndigheter, och ”gemenskaper” ” som WEF (World Economic Forum), EMU. NATO, som vill hjärntvätta folk till att gå mot ”stupet”. Min hjärna är trött, i bruset av allt skit som stör den, utöver ljud som jag inte kan påverka, men lika trött över den utbredda indignationen, likgiltigheten över allt som betyder nåt i det här livet.
Stunder som dessa, kan hända att jag längtar. Längtar tillbaka i vissa avseenden, och till nån slags dröm-utopi i andra fall. När jag längtar tillbaka, kan jag längta tillbaka till telefon med sladd, som inte gick att ta med sig. Längta tillbaka till när man inte behövde vara rädd att bli lurad och rånad när man svarade i telefon. Längta tillbaka till en tid, då man kunde höra sina egna tankar. Allt var inte bättre förr, absolut inte, men det mesta var nog bättre förr, framförallt mindre komplicerat, mindre stressigt, mindre ”individ-fixerat”.
Jag kan längta tillbaka till när män inte var eftelysta pga sitt medfödda kön, jag kan längta tillbaka till två kanaler på TV. Radioprogram med riktiga människor, med riktiga ord, och personliga program, så som Smokerings, så som Tina Marie Qviberg, så som Täppas Fågelberg, och ta me fan skivor till kaffet. Jag kan längta tillbaka till när familjer fortfarande var familjer, innan männen brottsanklagades, och kvinnans karriär går före allt, inklusive barnen. Kan längta tillbaka till när en bög eller en flata, fick vara en bög eller en flata UTANFÖR ALLA JÄVLA TV-PROGRAM, TV-PANELER, TIDNINGSARTIKLAR !!!!!!!
Tanterna och gubbarna, är de sista människorna vi har kvar. Generationerna efter detta är så jävla skadade, inklusive min, med reklam och propaganda, stress, egoism, karriärer, självförverkligande, skilsmässor, anklagelser, mediedrev, kölhalning, lättkränkthet och verkliga kränkningar. Mohammed på Café Petter god bless his warm human heart, brukar bekymrat skaka på huvudet över alla ensamma svenskar och splittrade familjer och säga på mycket knacklig svenska:
”Ensam – inte bra!”
I hans familj jobbar alla barnen, och hjälper till, både hemma och på jobbet, frun, hustrun är där ibland, men mer hemma än övriga, och familjen är kärleksfull,och inkluderande… frun har inte gjort karriär, och är inte oberoende, men tamefan är hon inte lyckligare än alla oss ensamma, könskrigande svenskar. Jo jag kan längta ibland… och hon verkar inte hata män. Jag tycker mycket om den familjen, allihopa…
Utopin jag längtar till har jag varit inne på förut, den om att leva av jorden, nära jorden, lokalt, med eget producerad eller lokalt producerad obesprutad mat, med obesprutade människor som inte exkluderar varandra utifrån medicinsk status. Jo jag längtar ibland….