Mer av mindre, och mindre av mer – Farväl


Harmoni är svårt att ta på. Går liksom inte satt bara göra något, trycka på en knapp. Och det inkluderar att INTE göra saker… vissa saker. Och jag tror det inkluderar nåt som jag behöver öva mer på, att ha rutiner. Jag har avskytt rutiner i mitt tidigare liv, känt mig fängslad och fjättrad av dem. Men nu inser jag att de kan ge mig harmoni, inre frid, och en sorts frihet. Stressen jag känt på sistone, har inte bara varit en sak, och inte bara yttre saker. Men flera saker, yttre saker. Som blivit inre saker för att jag släppt in för mycket av dem. Och jag har pratat med folk som inte vill lyssna, jag har slagits för folk som vill bli slavar – no more! – I’ll fight for me now, and the ones who care!

Jag tog en kai-Tomas-Yoga ikväll, det var precis vad jag behövde. Stretchade hela kroppen, gjorde akupressur på ben, fötter, armar händer, huvud, ansikte… och kände mig mer avslappnad än jag gjort på mycket länge. Jag väljer, och jag väljer bort… jag bestämmer över mitt liv. Nu väljer jag bort nästan allt som inte gagnar min harmoni, för utan mig, kan jag ändå inte göra nåt för er, och de flesta verkar inte vilja föra ett ärligt samtal ändå…. så farväl till er, jag önskar er allt gott, men jag bryr mig inte om er längre, jag bryr mig om mig nu, och de som vill höra mig, läsa av mig, prata med mig, vara med mig, sakna mig…. inte många kvar, men det är vad det är… farväl…
I slutändan är jag till sist o syvende ensam,
and so are you my friends, and ex friends – so are you!

Vad jag väljer att läsa, vem jag söker upp, vem jag inte längre söker upp, vad jag gör, vad jag inte gör, när jag vilar, hur jag vilar….
Andas, odla, äta… balansera… balansera livet… hjälpa balansen i livet, i naturen, är min uppgift. Inte en enda av er kan jag hjälpa, som har stängda sinnen… det kommer en tid för er också, … kanske. Jag bryr mig inte längre … jag bryr mig faktiskt inte längre …

I’ve really done my part, and more…

Kaffe och bullar gör en glad…fast utan bullar, ni ska få se på andra bullar, grahamsbullar!

Börjar dagen med espresso, och sedan råg/havre-gröt. Den vanligaste frukosten. Igår kutade jag genom stan för att hinna betala ”skuld” till Mohammed, innan han stängde. Jag hann precis. Sen till Skärvsta på kaffetår, där vi funderade vilket resmål i Europa som var mest attraktivt för oss. Jag valde Norge, Skottland, Italien.

Det finns saker som faktiskt var bättre förr, humorn var mänskligare, och människorna var mänskligare, här först min idol Tage:

Nutidens ”folkkära” låter istället så här:

Nutidens folkkära uppmanar till att göra sig kvitt antivaxxare, dvs obesprutade människor, och uppmana till våld lite inbäddat

Nåja, det är så. Det blåser plusgrader ute. Det bäddar för promenad, så som alla väder gör för mig. Just nu, strax efter 10, de enda lugna/tysta minutrarna på dagen/natten, när fläkten på taket startar om. Vågar man hoppas på att det blir idag som de åtgärdar problemet, efter 1½ månads plågor för för-tvivlade Tomas tvivlaren. Isf kommer återhämtningen kunna börja. Knalla iväg på café. Trodde jag skulle få läsa i lugn o ro, nu när det inte går hemma. Surra med Stefan om mobilabonnemang. Sen kom damer som stank så mycket parfym att jag blev tvungen att avlägsna mig. Hade hellre tagit en nysvettat gymbesökare till fiket, än det där. Nå ja, jag går väl på bibblan och läser medtagen bok i lugn och ro då istället. Men då möter jag Adam, som är en av det få personer som går att prata öppet med om saker. Han har varit förkyld i en vecka. fortfarande rosslig i halsen. Och han har en rullvagn, och lastat stolar som han ska frakta mellan gamla caféet och nya lokalen. med toppluva, trött dimmig disträ blick, så jag kunde inte bara gå förbi, utan att hjälpa till med flytten. gick och hämtade pirra, hjälpte honom nån timme.

Men SEN, smet jag in på bibblan o läste lite av egen Lundell. Vardagar 2, sluttampen, han har just överlevt julen, den 28 december 2018, som han såg som ett mörkt år. Undrar vad han skriver om åren 2020-2022, i vardagar 6-8??? Men jag har fått för mig att han var pro-vaccin, så han kanske blaimar mig som ovaxxad, som de flesta gör, nu när de har följdsjukdomar av vaccinet som de så opassande kallar för post-covid, fast det lika gärna, eller än mer troligt kan bero på själva vaccinet. Men tro kan försätta berg tydligen. In på Lidl, sen hem till min för tillfället obeboeliga lägenhet. Vad blir det till middag ? Borde göra pizza, borde baka bröd… kroppen slut efter 3.6 mil prom de tre senaste dagarna och möbelflytt. Snart kanske jag måste flytta själv, bort från oljudet. Jag ser mig själv bära alla grejer själv. Det är jag kapabel till. Så länge det är inom samma område.

Borgarbrackan Lena Mellin i Aftonbladet, trummar oförtrutet på för ett blåare Sverige. Nu om katastrofsiffror för den nye turkisk-svenske partiledaren för centerpartiet – Demirock. Märkligt ändå, som vanligt att lägga fokus på vissa saker och att det som gynnar t ex alltid uteblir i analysen. Nososhi Dadgostar, är den enda utöver Märta Stenevi (som redan var i botten) … Nooshi har gått upp i förtroende. Inte ett ord från borgarbrackan Lena. Gå för h-vete i pension, du är ingen journalist… du heller. Osså är det spionballonghysteri. Som om inte våra stater spionerar? … både på civila medborgare och andra fienden i form av nationer. Ännu en ”komma-ut-artikel, nu fotboll – propagandan blomstrar, varje dag. Superbäret är farligt, läser jag – imorrn är det säkert nyttigt igen. ”Vaccin är alltid nyttigt!!!!! Våga inte påstå nåt annat, för då stänger vi ner ditt Facebook-konto”, och ingen medmänniska bryr sig!

Och fortfarande varje dag annonser om hur du blir smal??? – att det får tillåtas. Det borde väl ha ordnat till sig vid det här laget efter 50 år av ”unika bantningsmetoder” – där du kan äta och leva som vanligt, och ändå gå ner i vikt? Ha kakan, och äta den, utan att bli tjock! – Japp det låter lockande, framgång utan ansträngning, den köper vi sa medborgaren. Måndag idag, borde va tisdag i morrn. Tvättdag då. Underbart, då kommer jag från lägenheten en stund igen. Nä nu jävlar ska jag göra nåt!!!! – vet inte vad än … men nåt! Kanske kaffe och bullar?

Gå för långt


Det är fantastiskt ändå, jag kan betrakta och se det, även såna här tillfällen i livet… det är fantastiskt hur ett litet frö ur en gul chili, kan gro, och börja växa upp en ny planta. Jag förundras över det för alltid. Jag ser mina små plant och finner nån slags mening i all denna omänskliga galenskap, från mänskliga människor som beter sig omänskligt och robotaktigt. Träffade idag två människor som fortfarande kan föra ett samtal utan att tystna när saker kommer på tal, som de blivit tillsagda att inte prata om, av ”faktagranskare” ”forskare” och ”läkemedelsföretag”. Och sedan överraskade mig I.A från Ytterlännäs, och peppade mig att fortsätta skriva, och fick beröm för inlägget om vänskap. Såna här människor får mig att vilja leva igen, fortsätta kämpa för det fria ordet och den fria tanken. Det har varit tufft att ”förlora” en absolut majoritet av sin bekantskapskrets till de som förordar censur, tystnadskultur, och att ifrågasätta rätten att ifrågasätta. Det har varit och ÄR mer än tufft. Det har varit värre än att aldrig haft någon egentlig trygg familj… värre än att bli sviken av en kärlekspartner, och värre än att tappa en god vän, vid tillfälle. Jag har känt mig, och känner mig under stundom mer ensam än nånsin, i hjärta, själ och sinne.


Återigen, jag har ALDRIG klandrat någon för att de blivit skrämda till att ta vaccin. Jag har ALDRIG fördömt någon som av fri vilja i första läget valt att ta vaccin. Jag har ALDRIG sett ner på någon homosexuell eller transsexuell över deras val. ALDRIG. Det är helt andra saker som sagt som gjort mig tokarg, förtvivlad, frustrerad, och ledsen å mänsklighetens vägnar. Och dessa har jag har jag i inlägg efter inlägg velat prata om, nämna, få mothugg, medhåll eller undran va fan jag menade… men fått enbart …. tysssstnad.



All denna galenskap till trots, och alla försök att tysta mig genom tystnad och förklädda hot, alla försök att förminska mig genom att ta ifrån mig min frihet genom vaccinpass och dylikt… all denna galenskap till trots, har jag fortsatt stå upp…. fortsatt gå vidare, övertygad om vad som är rätt att göra, och jag har fortsatt att laga mat, tvätta mig, städa, diska, gå på promenader, ensam och med sällskap, även med folk som vägrar prata om hur vår gemensamma värld och frihet kidnappas och att de bara accepterar det….
även dessa måste jag tvinga mig att fortsätta umgås och prata med, fast det bara ter sig som ett spel inför varandra, när vi inte pratar om en världsomvälvande förändring av deras och mitt liv. Den så kallade elefanten i rummet… måste till slut dö.




Jag tittar mindre och mindre på TV nu för tiden, det är inte bara dåliga program, det är programmerande tv-program. Urvalet är programmerande, innehållet, och reklamen emellan, är å klart till för att påverka oss, styra våra tankar, våra liv. Detta är känt för alla, ändå förnekar de flesta att det är på det viset. Antalet Regnbågsrelaterade program, med HBTQ och liknande influenser, samt sammansättning av programledare som ”representerar” den gruppen, har blivit löjeväckande många, och överrepresenterade. Varför? För att gilla olika? Nä du Jävelberg!!!! För det gillas definitivt inte olika nu för tiden. Frågan kvarstår, varför? Och det kan folk ju fundera på, om de fortfarande hade förmågan att fundera och dra slutsatser utifrån egna tankar. Jag får för egen del en allt tydligare bild om vad som är syftet med denna HBTQ-propaganda. Lägg till manshatet som präglade sinnet hos den svenska befolkningen under Metoo… uppmuntrades och accepterades… och tänk till igen. Jag tänker inte tänka åt er. Sanningen kommer aldrig bli hälld i era huvuden, den måste ni ta reda på själva.

Men jag haltar till, vinglar till lite av törnarna från tystnadens folk, jag får ont, jag misströstar ibland, jag gråter, jag skriker, jag känner mig liten, men rätar på bröstkorgen och fortsätter den svåra vägen:

Signs – Tecken


Jag känner igen alla tecken. Får leta ljus, får välja bort saker och vissa situationer. Men får inte välja bort för mycket. Balansgång. Har verktyg. Tar tag i saker. Viktigaste sakerna, hälsa, kropp, sinne, själ… vårdar. Gotta belive…. En bra handling här, och en bra handling där.

Det är bra agerande som hjälper, inte positiva tankar. Det är a little help from my friends, och det är att hjälpa mina friends som hjälper. Ett steg i taget… låt varje steg få ta sin tid.

Vädret växlar… ofta varmt på dagarna. Sjöng lite igår, o lirade gitarr. Längtar till cykelturer på vår sommar, och till plantering och jordnära sysslor. Gotta belive… gotta fight, gotta test, gotta find piece
gotta live

Jag borde ju måsta orka…


Gick efter älven idag igen, på isig, ojämn stig, stundvis upp på iskanten mot älven. Vackert, och ansträngande att gå där, får parera hela tiden. Igår blåste det ännu lite mer än idag. Och då gick jag och hälsade på en sjuk vän, Jag lät henne veta hur glad jag var att träffa henne, och hennes man, även när hon inte hade en av sina bättre dagar, som hon uttryckte det. Jag hoppas hon blir frisk igen, snart. Många, många som är sjuka nu, proppar lite här och var, cancer, med mera. Mycket tråkigt.

Själv har jag blivit bättre i synen. Dubbelseende är borta just nu iaf. Vet fortfarande inte vad det berodde på. Jag har några teorier… men vet inte. Lider fortfarande av oljudet från fläkt. Idag gjorde jag lyx-pannkakor. För vanligt folk är det vanliga pannkakor på mjölk, ägg och mjöl. Snål-pannkakor gör jag på egengjord havremjölk, istället för mjölk, sen minskar jag antalet ägg till 2 ist för 3. och så har jag hälften av mjölet grahams. Men idag, lyx-pannkakor, till och med med honung till.

TV blir bara sämre och sämre, mer reklam, propaganda och sämre innehåll i programmen. Idag är det Regnbågsfestival, nä just det mello hette det visst. Ger mig fan på att den Ukrainska tjejen som flytt till Sverige kommer vinna av politiska skäl. För just nu gillar vi Ukraina, för att det passar oss… eller rättare sagt politikerna. Åsa hjälper mig med inköp av mobiltelefon, en Iphone, för första gången i mitt liv, restaurerad. Få se hur det blir. Just nu Nokia som bara går att ringa o messa på.

Lite planlöst med odlingen, det innebär inte att jag inte har planer, bara att de inte är strukturerade. Men mina chili, och paprika har börjat sin mödosamma färd till fullväxt planta med frukter på. Skulle vilja få så rofullt hemma att jag kan börja läsa böcker igen. Nu blir det konstant ommöblering av grönväxter framöver, för att planteringen ska få rätt värme och så. Först i September, oktober blir det vintermöblering igen.

Jag lessnade på att tala för döva öron, och slutar länka mina inlägg till Facebook. ”Jag skiter i morsan, och jag skiter i farsan, dom säger jag skiter i allt, men det skiiiiter jag i”. Skulle först köpt pizza idag, men blev snål. Sen skulle jag göra pizza, men var för trött i kroppen efter 10 km promenad. Får somna till nån Netflix, eller DVD, finns inget titt-bart på tv. Kanske blir Equlizer, med D. Washington på flix. Gillar den. Nöter ut den i mitt huvud, tills jag blir less, Gillar speciellt slutscenen, när den unga tjejen han hjälpt, kommit på fötter, kommit ur prostitution, och skiner som en sol. Och alla bovar är borta ur hennes liv.

Kylskåpet gapar tomt så här års. Frysen är nån månad ifrån att bli tom. Borde kanske baka igen. Om jag orkar… till slut borde jag måsta orka. Nåja, det blir väl bättre tider … kanske…

Jag borde ju måsta orka kämpa vidare

Är det jag som missuppfattat hela begreppet vänskap?


Vad är en vän?
Det är en stor fråga, med säkerligen många svar.
Lika stor som frågan vad kärlek är. Har man förväntningar på andra, eller på något, blir man ibland besviken. Har man aldrig förväntningar, är man inte vid liv. Så hur man än försöker, tror jag att förväntningar smyger sig in i vänskap, och förhållanden. Och väldigt ofta har vi troligtvis missförstått ordens betydelse, precis som de flesta ord nu för tiden, som inte längre betyder vad de en gång betytt, om de nånsin gjort det.

Men jag skulle önska av en vän, att hon eller han vill en väl, att den är ärlig, att man kan prata med varann, och att man inte överger varann vid svåra stunder, inte överger sin vän när alla andra gör det. Det kanhända det är orealistiskt av mig, men så önskar ja att en vän ska vara, och så försöker jag så långt jag bara förmår, att vara.

Det finns alltid asätare som är villig att utnyttja andra, i kärlekens namn, i vänskapens namn, men bara är ute efter att få egen vinning av nåt slag, och bara är ens vän, så länge de har nån form av nytta av en. Så länge du är stark, glad, och skiner… vill dessa vara nära dig och suga åt sig av ditt ljus. Men lämnar dig i rännstenen så fort din låga falnar. Och slocknar den helt, finns det så kallade vänner som inte har nåt problem alls att i bästa fall kliva över dig, där i rännstenen, och i värsta fall, kliva på dig, på väg till nästa ljus att suga energi från. Och hur många är inte villig att vända dig ryggen, när de blir rädda? När du står upp för något, för någon, för medmänsklighet och öppenhet… blir du lämnad i sticket.

Extraordinära situationer, kriser, inre, nationella, globala, kriser, skapade kriser, brukar ta fram det bästa och det värsta hos människan sägs det. Faktum är att jag upplever faktisk mest det senare nu de senaste åren. Och jag undrar om det beror på vilka vänner jag valt, eller om det beror på hur människorna i den här världen kommit att välja bort medmänsklighet, för egot, och rädslan, och tystnaden, lydnaden… Den här världen, och människorna i den, så som de avslöjat sig på senare år, men kanske alltid i grunden varit… skrämmer uppriktigt sagt skiten ur mig, mer än något annat i detta liv. Och aldrig, aldrig i mitt liv har jag känt mig så ensam som jag gör nu, i mitt hjärta, och i mina sunda tankar, som kvävs i tystnaden från min omgivning. Som att skrika i rymden, som att skrika i ett ljudisolerat rum, som att gå förbi människor man känner utan att de tittar på en ens.

Jag vet vem jag är, jag kan absolut bli knäckt, jag kan absolut brytas ned, om det är vad tillräckligt många bidrar till. Men jag vet oxå satt alla dessa obekväma blogginlägg som ni ignorerar, är inlägg som tillsammans med alla andra som blir socialt isolerade av massorna och makten, dessa inlägg är de enda som slåss för medmänsklighet, yttrandefrihet, demokrati. Det är ett jävla tjafs om att rocka sockor och gilla olika, och sedan är det samma människor som tystar oliktänkande, folk som ifrågasätter och faktagranskar MAKTEN, istället för medborgarna. Jag vet vem jag är! Vet ni vilka ni är, vad ni står för, och om ni står på rätt sida historien, om era barnbarn kan vara stolta över er, eller om de gömmer era foton, för att ni blundade, tystade folk som hade två likadana strumpor?

Pulsen och blodtrycket hos mig, stiger för var dag tystnaden från medmänniskorna dominerar vår vardag, för varje fråga som ställs, som lämnas tomt av er i kommentarsfält. Det är alltså tystnaden som knäcker mig, inte att jag tar upp samhällsfrågor, inte att jag inte fångar dagen, eller inte tittar på gulliga kattvideor och gör som överheten säger åt mig. Jag är väldigt ledsen nu.. väldigt övergiven, hur känner ni er?

Jag skulle önska av en vän, att hon eller han vill en väl, att den är ärlig, att man kan prata med varann, och att man inte överger varann vid svåra stunder, inte överger sin vän när alla andra gör det. Sådan vän vill jag vara, jag vill lyssna och försöka förstå så långt jag förmår. Jag vill vara vid min väns sida, när inga ord hjälper, och när alla andra gått sin väg. Jag förstår så klart, och inser att eftersom jag är mänsklig, och otillräcklig, så kan jag inte alltid vara den vän jag vill vara, för de som vill att jag ska vara det, när de som mest behöver det. Och eftersom mina vänner också är mänskliga, så gäller ju det för dessa också.

Men… allvarligt! Den betong-tystnad kring de ämnen jag tar upp så som yttrandefrihet, avslöjande av förtryck, en fri press som granskar makten, ren öppen debatt med högt till tak … som jag ändå förväntar mig att vilken människa som helst vill ha, och är en förutsättning för varje vänskap… så beter sig väl ändå inte vänner, att frysa ut, och tysta ner? Eller är det jag som missuppfattat hela begreppet vänskap ?

Färre barn, men fler idioter!


Alltså den siste idioten är inte född, men ändå, trots sjunkande barnafödande över Europa och i synnerhet de länder med hög vaccinationsgrad och stränga nedstängningar, tycks just idiotin föröka sig lavinartat i samband med minskat barnafödande i nästan hela världen, utom där de inte fick nåt vaccin. . Typ Nigeria, som dessutom hade mycket, mycket lägre dödsfall under ”pandemin”, och de hade vaccinationsgrad på några procent. Läs och häpna vad Sollefteå kommun kommer på för j-a världsrekord i förnekelse och korkade förslag:


I denna ”kärleksvecka” (Gud förlåt dem, ty de veta icke vad de gör) Så har kommunen tagit initiativ till romantiska filmer på bio, mysigt kvällsöppet på badhuset, och föreläsningar på temat demografi och barnafödande. Allt detta gör Sollefteå Kommun för att det ska KNULLAS mer. För man har tydligen kommit fram till att för lite knullande är orsaken till att det föds färre barn. Hur de kommit fram till detta, framgår dock inte, precis som allt annat vetenskapligt utan presenterade vetenskapliga bevis, vi uppmanas tro blint på, under ”pandemin” ja men för faan, jag som just nästan lyckades lura mig själv att vara lite stolt över Sollefteå… ja eller åtminstone över naturen här.

Här har vi alltså mer eller mindre tvingats till ett av historiens största medicinska experiment, med halva jordens befolkning som försökskaniner, och man mörklägger all data om biverkningar, och överdödlighet nu. All kritik FÖRBJUDS, på de stora mediala plattformarna. Trump har fått tillbaka sitt Facebook-konto, men läkarna i läkaruppropet är förbjudna att peka på biverkningar och dödsfall av vaccinet. Om en normal-intelligent människa förstår att om man döljer all kritik, censurerar den, och tystar alla kritiker, SÅ HAR MAN FÖR HELVETE NÅT ATT DÖLJA!!!!!!!… om en normalintelligent människa förstår detta, så har 90 % av världens befolkning undermålig intelligens!… åtminstone i den här frågan.
Här vägrar VD för pfizer svara på relevanta frågor.
Och vi har knappt sett något intresse från någon ”grävande” journalist ”eller forskande” ”forskare för att ens STÄLLA FRÅGAN om vaccineringarna eller de sociala nedstängningarna haft negativ inverkan på barnafödandet. Kära medborgare… varför tror ni det är på det viset ?

Jag har svårt att avgöra om de är totalt veck i pallet, eller om de är oerhört involverade i konspirationen att dölja alla skador vaccinet ger, och alla skador tystnadskulturen gör och alla skador på relationer och samhällen och småföretagarverksamhet som nedstängningarna gör. Det värsta är att gemene man är tillräckligt gemena eller ignoranta, sinnesslöa, korkade för att gå på det, eller gå med på att ignorera elefanten i rummet!


Elefanten i rummet kära vänner, är i detta fall, som alltid, vaccineringarna, bieffekterna, den öka överdödligheten EFTER sedan det att folk dött MED covid, men högst troligt AV något annat. Elefanten i rummet är nedstängningarna, och krampauser. nÄ NU ORKAR JAG INTE MER FÖR IKVÄLL…

…och jag önskar INTE god natt!!!!!!

En positiv j-a dag


Dags att plantera om några chilis. Nu verkar det som 4 paprikafrön gror, och gör den ensamma sällskap. Nu börjar trollandet, trixandet med rätt temperatur, ljus och fuktighet, i en lägenhet som inte är optimal för sådd. Det är vackert ute, nollgradigt och klarblå himmel. Tog mig en espresso, och snart råg/havre-gröt. Har ni märkt hur få som hör av sig när det går tungt? Drar sig för … kanske pliktskyldigast ringer, skriver och hoppas att de inte ska behöva umgås. Hur frustrerade de blir när det inte räcker med ”Tänk positivt” och ”ta dig i kragen”. Folk vill inte höra om sånt som inte är toppen, eller på sin höjd världsliga problem.

Har börjat läsa lite lättsmält litteratur igen efter att dubbelseendet är borta (peppar peppar) Oljudet är lägre, det brukar det vara när det blir blidväder. Vet inte om det är åtgärdat nåt på taket. Vet inte förrän köldknäpp. Apropå knäpp, så har Zara Larsson uttalat sig i media igen. Den här gången tyckte hon illa om de som tyckte illa om att bli störda på bio av prat. Med andra ord blir hon irriterad över att hon inte får göra som hon vill i alla lägen, vilket känns igen vad gäller henne, och hennes feminism. Men så blir det när man skämmer bort barn, man gör världen en björntjänst. Samtidigt är det tyst om det som skulle behöva pratas om…. fiffig, avledningsmanöver hörrni.

Man ser på vattnet på älven, när det är milt. Vattnet ser mjukare ut, ingen kalldimma vid ytan. Försöker göra vad jag kan för att hålla huvudet ovan ytan. I’ve gotta do it my self”. Tystnads-kulturen hos folket, vännerna, har brutit ner mig dit jag är nu. Oljudet som gjort att jag flytt mitt hem, likaså. Dubbelseende, ekonomisk smäll med inflationen. Om nån säger åt mig att solen skiner, lappar jag till dem. Jag ser det själv… Det är som att folk inte tror att man kan avgöra om solen skiner eller inte. Jag gör det hur som helst faktiskt rätt bra. Jag måste hoppas att tystnadskulturen upphör, att människorna blir människor igen, för annars … annars är det inte mycket att hurra för, även om jag har mat för dagen, och tak över huvudet. Människor, och mänsklighet är ändå viktigt.

Har diskat undan, sov i sängen inatt för första gången på ett tag, , med huvudet åt fel ända, Lyssnade till ”Fem smutsiga små fingrar” av Osmonds nu på morron. Äter äpplen … dag, eftermiddag o kväll. Var billigt på Lidl. Tänkte ju skita i att köpa ny smartphone, efter att min kraschat i golvet. Men det kommer inte gå så bra för mig. Beställde 2 knappmobiler, Nokia, inbillar mig att det kanske går att ha som reserv, fast känns mer som att jag kastat bort 500 spänn. Likadant känns det med badkortet för 1500 spänn. Känns som jobbig miljö… vi får se. Hittills har det väl blivit dyrt, om jag skulle sluta nu, har varje besök kostat 375 kronor. Vi får se. Men spännande ändå att se hur folk reagerar på när det tuffar till sig för en. Fast jag borde inte bli överraskad över att folk hellre hör av sig när de behöver hjälp, eller när jag är på topp, glad och så. Vi är väl så vi svenskar… vi har inget sätt att hantera svårigheter, sorg och sådant. Vi hjälper gärna till och bär en byrå… ”men gråt för helvete inte om jag kommer”!

jajhapp, vad ska man göra för bra idag då? Tror jag ska gå en kortare runda i solen, fem km… eller längre om jag får ett flow. Borde beställa mobil… tar emot, jobbigt att välja, när man vet hur marknaden fungerar, nämligen att lura på pengar vid varje givet tillfälle. Så trött på det. Skulle beställa en ny först på Komplett, och insåg att det var exklusive moms!!! Ja men va fan har vi lagar till, den kostade alltså minst femhundra mer än de siffror de presenterade som pris. Finns ju upprustade smartphones, funderar på en sån nu…. vi får se, det tar emot. Ska iaf plocka ut nån soppa ur frysen, så jag får näringsrik mat, istället för den här j-a processade ursäkten till föda de flesta tvingas äta. Det är mycket som är galet med den här världen och människorna i den. Och inte är det människor som vägrar vaccin, eller anser att yttrandefrihet är av godo. Och inte är det människor som tänker att heterosexualitet inte är något onormalt!

Nä nu ska jag inte störa era positivitets-bubblor längre, gå ut och fortsätt låtsas att allt är bra!


Fake world & and Fake people


Blev uppringd av reklam, nu när jag tappade listan på mob. Like prey among predators. Men det är inte fair game, de bygger murar runt sig, det gör inte rovdjur. Allt är fake, alla är fake, mest av allt är faktagranskning och de trovärdiga fake och icke trovärdiga. Alla du hör, allt du ser… är det sant, alltid på vakt, or you WILL get eaten. Film, fake, sound fake, deep fake, Fake fake….

Maten är fake, förpackningarna ljuger… vilseleder allt är fake…
att vara äkta i allt detta är magic

Om det vore starkast överlever för alla… I’m game! Men vi är boskap… ledda till ”slakt” we are expendable… vi är försökskaniner… Lögnen är vår diktator. fake smiles, fake tears fake promises. fsaket hearts

Kanske ingenting spelar nån roll längre


Vet inte…
Jag är nog inte stark…
Tog disken, och gjorde pannkakor, med reducerat antal ägg,
och egengjord ”havremjölk” istället för mjölk… innan jag gav mig
tillåtelse att sjunka ihop… och känna

Likt min ekonomi är det samma sak som för själen och hjärtat, den tål några smällar, ett tag… sen faller det ihop, och det ynkliga försvaret är raserat. Ett lätt mål då… ett lätt mål för parasiter, människor med svarta själar, lätt mål för de som trampar på andra för eget välmående. Många matvaror har nästan dubblats i pris på kort tid.Därav mina snål-pannkakor t ex. Har beställt en Nokia 105, vanlig knapp-mobil. Det går inte längre att ha smartphone… blir för dyrt, när de går sönder. Allt blir dyrare, och sämre, hela tiden. Den lilla ynkliga ekonomiska bufferten är slut nu. Likaså den lilla ynkliga känslomässiga bufferten som skyddat mig. Nu är jag naken.

Ibland funderar jag…… jag har kämpat länge nu
Ibland funderar jag… hur mycket man betyder för världen.
Vi är små, obetydliga, och kyrkan skulle stå tom för såna som mig.
Ibland funderar jag.

Det är för mycket nu… mer än mins buffertar klarar av,
och då äter det på min själ, mitt hjärta…
snart kanske ingenting spelar nån roll ändå
ingen bryr sig om nåt om nån längre
världen rämnar… och vi ser på.
Tvivlaren … trycks ner… och ingen ser på
varför fortsätter man kämpa egentligen?

Tar en espresso till tröst, hemma vid.
Sen väntar den jävla madrassen, i den jävla hallen, som gör att jag inte kan ta på mig ytterkläder i hallen, som gör att jag inte kommer åt skåpen i hallen utan att behöva lyfta madrassen varje gång
Sen väntar mera durr och oljud…