…
Jag är dikter i vinden som sveper förbi
Jag är i löven som faller ner
Jag finns i vattnet som flyter förbi
Jag finns i det föräldralösa barnet som ler
Jag lever i hjärtat om du vill.
Jag dör först när alla har glömt
Nya hjärtan, nya minnen föds
Och mitt tid kommer bara vara drömt
Mina spår finns för alltid kvar
orden som formats i mitt hjärtas röst
vandrar vidare mot vintergatan
i en skimrande, gnistrande höst
Min själ, finns kvar i mina sånger
när ekot av min röst ebbat ut
Jag, en liten atom, i det eviga livet
Hoppas på ett ärofyllt vackert slut
Men medan jag ännu är här
ska jag le mot älvar och skog
Dansa tills benen inte längre bär
Och ge tillbaka av allt jag tog