…
Aretha Franklin, USAs soul-drottning, sjöng i filmen Bluesbrothers om respekt, när hennes man ville ut och turnera med grabbarna. Alltså, jag tycker väl att man ska respektera sina medmänniskor, eller gör jag det? Gör jag verkligen det ? Vad innebär det att visa respekt? För vem ? Kräver det att den som kräver respekt visar respekt för den andre? – Jag kan väl ändå tycka det att respekt utan ömsesidighet inte är respekt, utan dominans, eller strävan efter dominans.
Idag satt jag på ett av de två caféer jag spenderar ca 1000 kronor/månad på. Och utöver det hjälper dem med saker både privat, och genom att t ex bära ut utemöbler. Är det respekt? Jag vet inte, jag vet att jag respekterar ägarna och personalen, och tycker om dem. Jag reser mig också och går därifrån, om jag är färdig, och det kommer mycket nya kunder. Är det respekt? Jag vet inte… jag tycker bara det är det sunda att göra. Ibland säger de åt mig att vakta kassan, när de är ensamma på caféet, och jag vidareförmedlar det till nyinkomna kunder. Är det respekt? Jag vet inte, det verkar i alla fall i mina ögon som något jag kan göra, och det känns bra.
Men så idag kom in en bekant till en av de anställda, och såg ut som ett åskmoln redan vid ankomst. På väg ut, illröd i ansiktet, med arg röst sa han åt mig att ta på mig skorna, och han menade på att jag inte visade ägarna ”respekt”. Och att sitta utan skor på sig där var att se på de anställda som om de vore djur. Jag var alltså respektlös gentemot ägarna? Men frågan är också, visade denne man MIG respekt? Vem bestämmer vad som är att betrakta som respekt? Jag tänker mig att på caféet är det väl caféägarna som sätter gränsen för vad de tycker är rimligt i ordningsregler, mm. Kanske inte vad som är att betrakta som respekt. men regler för DERAS café och arbetsplats… och kanske inte HAN som inte jobbar där? Det kan hända jag har fel där? Att det INTE är ägarna som bestämmer över sitt café, eller ens hur de själva känner sig och mår? Utifall de känner sig kränkta, utan att det är HAN som bestämmer hur de känner sig? Jag vet inte riktigt säkert.
Hur som helst bestämde jag mig för att prata med han som äger caféet, och höra vad han tänkte och kände kring min barfotighet. Det visade sig att han inte alls kände sig kränkt av min barfotighet, eller att det kanske skulle vara nån kulturell grej, att det är respektlöst att vara barfota. Mig veterligen är det respektlöst att INTE ta av sig på fötterna när man går in i en moské t ex. Vilket jag har för mig delvis är utifrån att det då blir lättare att hålla rent. Det var ett liknande argument jag hade inför den till ansiktet illröde värnaren av respekt, att jag får illaluktande fötter om jag sitter med kängor inomhus en tid, alltså hygien… alltså respekt? Om mannen som konfronterade mig på caféet angående min barfotighet var muslim, och jag skulle gå in i hans moské, ska jag ta av mig eller på mig skorna? jag är förvirrad i frågan. I Peterskyrkan i Vatikanstaten, i Rom, där man talar tyst om prästers förhållanden till små pojkar, är det ofint/FÖRBJUDET att gå in i kyrkan med bara axlar eller åtminståne var det så 1978 när jag var där. Lite motsägelsefulla moralpredikningar skulle jag drista mig till att säga. Men likt förb….t så var jag i Rom, och When in Rome, do as the Romans” brukar det ju sägas. Det vill säga ta seden dit du kommer. Jag tänker t o m t ex att hemma hos mig, är det jag som bestämmer till stor utsträckning. Kanske oxå för att jag inte har nå’n kvinna? Det senare vittnar mången gifta om, men har inte tillåtelse att yppa det offentligt. Därför gör jag det åt dem, för alla kuvade svenska gifta män.
SÅ! OM…OM caféägarna mot förmodan skulle säga åt mig att ”ta på dig skooooorna…” så skulle jag givetvis acceptera detta beslut, utan att respektera det, ta mina tusen kronor per månad, min respekt för dem, och min hjälp till dem, gå ut genom dörren för att aldrig mer återvända. Den respekten gentemot mig SJÄLV, har jag trots allt. Precis som att jag visade mig själv samma respekt för några år sedan, då hjärntvätten kring vaccin och covid, kidnappade/stal föreningens sunda förnuft, när de förbjöd mig att spela inomhus, som den ende erkände icke vaccinerade. Då skrev jag på deras hemsida, efter att nyligt betalat årsavgiften á 200 fiat-kronor., att jag givetvis gjorde som styrelsen beslutat, och återvände aldrig tillbaka. DET är att visa respekt det, framför alt gentemot den som i störst utsträckning förtjänade respekten i just det fallet… jag själv.
Vi lever i tider då alla dessa ”mjuka” ord. används för hårda, mörka syften. och oftast används de för ökad makt för de som kräver respekt. Vi lever i tider då en liten globalistisk elit hjärntvättar större delen av jordens befolkning med lögner och förgiftat språk. Med syftet att nå total kontroll, och makt över våra liv, vilka som ska offras och dö, och vilka som ska leva.
Så ska man visa respekt till sina medmänniskor? Alla människor är uppenbarligen inte medmänniskor, många är faktiskt ”motmänniskor”
Solidaritet är oxå ett sådant ”mjukt ord” Förklätt och beväpnat för hårda/inhumana maktambitioner i det lilla eller det stora globalistiska. Solidaritet med vem? är det ömsesidigt? Eller används de som medel för egen personlig makt över andra? eller bara en ursäkt för att legitimera sin egen frustration, och sitt eget då¨liga beteende och brist på respekt?
Var det för övrigt respekt jag visades när 27 årig Stina i grannhuset stal min tvättid, så jag fick vända om med två överfulla tvättkorgar? Är det respekt folk visar i föreningslivet genom att kräva saker men inte bidra? Jag vet inte, det är svårt det där. Sen är jag givetvis rasistisk nog att tänka att man inte kan kräva att vi i Sverige ska ändra vår kultur till förmån för deras kultur, samt misogyn nog att tänka att om feminister, transsexuella inte respekterar män och manlighet, så respekterar inte män, feminister, transsexuella. Ömsesidigt vett?
Ibland måste man våga framstå som provokativ, för att få folk att tänka till. Som när jag i den förra lägenheten spelade gitarr (på dagtid) och det bankades i element från en granne som inte gillade glädje. Den glädje-ogillande grannen, skrev till dåvarande hyresvärd och klagade på mig, att jag spelade sent, vardag som helgdag, fast vi då tränade vid fyra tillfällen inför en spelning (på dagtid).
Givetvis skrev jag då till dåvarande hyresvärd, och klagade på att grannen störde mitt musicerande med sitt bankande i elementet.
R.E.S.P.E.C.T