Månad: juni 2025

…
Det är så klart mycket som pågår i mitt huvud, och i min själ. För oss som tänker själva eller åtminstone försöker tänka själva, i ett informationskrig som vi för närvarande inte vinner, blir det många gånger överväldigande. Som Zuby sa, våra hjärnor är inte skapade för att processa så här mycket information. Zuby som också blivit anklagad för att vara Toxiskt Positiv, alltså på riktigt inte ironiskt. En av de små detaljer som visar hur sjuka i huvudet människor är.

Jag kan inte rädda världen, inte själv, ni måste med på tåget, ni måste vilja rädda er själva och era barn. Annars är vi på väg i en mörk dystopi, som aldrig någonsin tidigare genomförts i historien, och vägen ut, kan bli ett rent helvete. Och som lejonet sa, det kanske inte ens kommer ske under vår livstid att vi kommer ut. På samma sätt som de som är födda i Nordkorea aldrig upplevt frihet.

Tro, människor som är religiösa, är det av olika anledningar. Många av dem har upplevt ett mörker i sitt liv som bara tron på en gud, har hjälpt emot. Det kan man tycka är väl bra om det kan hjälpa folk. Problemet med all tro vare sig den är religiös, vare sig, den är vetenskaplig, vare sig, det tron är på staten som den goda beskyddare, så är tron grunden för att vilseleda folk mot, vilket mål de som vilseleder vill uppnå.

Det kan inte komma som någon överraskning eller nyhet för dem som känner mig att jag på min blogg har kallat mig för Thomas tvivlaren ett tag nu. Och att jag gör det med stolthet, och att det är träffande för vem jag är. Tron är farlig när den får folk att sluta tänka . Och oftast gör den detta.

Hopp, är något helt annat. Om man ersätter tron med hopp, så är du inte längre i deras kedjor. Hopp är någonting gott. Men vare sig man förlitar sig på hoppet, eller tron, så kommer ingenting att förändras om man inte förändrar det själv. Jag tror det var min mormors mormor, som var djupt religiös. Hon levde inte under min tid, men jag har hört ett återberättat av min moster. När det gällde hennes syn på Gud och att han var allsmäktig, så la hon till

– ” ja men vår herre vill nog att vi ska hjälpa till själv också”

Jag personligen, menar att hela ansvaret över våra liv, och vår värld är vårat. Att vi är där vi är nu är vårt ansvar, för att vi under lång tid låtit oss duperas och luras in i en bekvämlig värld där vi slipper ta ansvar, slipper tänka själva, får allt serverat, bara vi gör som vi blir tillsagda. Det är vårt ansvar. Även vi som till större grad vaknat ur dvalan, har ju ansvar för vår tidigare sömngång och ni som fortfarande sover, kan inte ursäkta er med okunskap. För all information finns nu tillgänglig. Ni kan välja att blunda och gå mot en ny mörk era, som får Östtyskland, jämförelse att se ut som frihetens nation

Min tilltro till att ni, mina vänner, och alla jag bryr mig om ska vakna upp ur er Törnrosasömn, och vägra bli en del av den kommande dystopin, den är inte stor. Eftersom nästan alla ni vägrar ta till er vad som sker. Men hoppet måste jag ha för att överleva. Men det kommer aldrig gå utan er. Väljer ni dystopin, före livet, så förlorar vi. Vi förlorar allt, vi förlorar oss själva, vi förlorar vår frihet att tänka. Vi förlorar vår frihet att röra oss vart vi vill. Vi förlorar vår mänsklighet. Och vi är bara snart en enkel knapptryckning ifrån den verkligheten.

Vill ni inte leva ? – vad fan är det med er?

Att inte våga riskera dö, att inte våga leva, är värre än döden själv.

…
Hallå där Tomas hur är läget? Jag menar på riktigt, hur mår du Tomas? Ända in i själ, kropp och hjärta?

Om någon jag litade på, och trodde att den verkligen skulle vilja veta, och eventuellt ta lite del, vad skulle jag svara då? Det finns en underliggande sorgsenhet eller flera underliggande sorgsenheter i mig. Det finns en sorts flytande glädje som flyter ovanpå de underliggande sorgsenheterna. En överliggande svävande glädje som inte är osann förvisso, men som jag får jobba lite för. Om jag bara sätter mig rätt upp och ner och ingenting gör så tar nog sorgsenheterna över

Jag vill känna sorgsenheterna då och då, för jag vill känna vad som är äkta. Jag vill känna mig vid liv. Jag vill känna och lämna för ett tag igen. Men ibland, eller rätt ofta är det svårt att sätta ord på sorger, svårt att precisera. Trots att jag kanske tillhör toppskiktet på att just sätta ord på sorger. Den sannaste sorgen, den renaste sorgen, den djupaste sorgen, är dock inte klädbara i ord bara i tårar. Den sanna ilskan likaså är omedelbar och ärlig, kan inte lagras då blir den giftig. Och den sanna glädjen är bara där plötsligt. Och lika plötsligt som den kom försvinner den igen. Så ska det vara.

Jag har nu tårar i mitt bröst, och nästan ända ut i ögonvrån. Men de trillar inte ner för mina kinder. Det är nästan så att jag önskar att de gjorde det. Men man kan inte tvinga fram varken glädje, ilska, eller rädsla. Genom tankar kan du förvisso distrahera dig tillfälligt, men känslorna finns kvar. Känslorna måste få komma när de kommer. Världen håller på att rasa samman, implodera, och jag ser inte optimistiskt på detta. Och det trycker så klart på mig. Det är som att försöka leva och planera, och veta att det inte kommer en morgondag.

Men sen har vi ju en del av mig som är bara jag, saknar kärlek, familj och barn och vänner att prata med om det som betyder något för mig. Och det närmaste jag kommer Gud och en tro, är för att citera Kristina Kjellsson:
”Jag har misstankar om Gud”
Men jag pratar med honom ibland likväl.

Det var länge sen jag pratade med någon som jag upplevde förstod mig och förstår världen, så som jag förstår den. Eller inte förstår den.

Nästa dag

Regn, eller duggregn. Mördarsnigelväder. Det tar sig lättare fram i fuktigt underlag och frodas och sprids. Ser mördarsniglar när jag lägger igen ögonen på kvällen, på samma vis som jag såg spaceinvaders, när jag la mig att sova som tonåring, efter att ha spelat Atari tv-spel i flera timmar i sträck sent på natten
För en vecka sen var det ogräs jag såg när jag lade igen ögonlocken.

Jag blir nästan snigel-paranoid. Har jag snigel ägg under skosulorna efter att jag trampat omkring bland de hundratals mördar snigel-lik som jag är orsak till? Och vem är egentligen den värsta mördaren? Jag eller sniglarna? Jag tillåter mig inte att få dåligt samvete, för då kan jag lägga ner odlingen och då kan jag glömma giftfria grönsaker, och därmed bättre hälsa. Alltså är mitt mördande av mördar sniglar kopplat till min hälsa? Sen är det egentligen ett felaktigt namn på dem. De äter ju upp sina döda, men de dödar inte sina levande. Namnet har de fått för att skapa rädsla och rubriker. Namnet har de fått för att de äter upp allt som vi skördar. Namnet har de fått för att de är en olägenhet för oss människor. Men det är ändå sant att jag får sämre mat om jag måste köpa grönsakerna. Så jag väljer motvilligt att mörda mördar sniglar.

Lundell i vardagar 11, kontemplerar över ”arbetsplikten” och kopplingen till religion. Arbete, något jag funderat kring länge. Vad är arbete? Och vem har rätten att definiera det? Och vem definierar det rent faktiskt? Det är ett större ämne än bara ordet, och ämnet i sig. Det är en del av det tyranniska system vi tvingas leva i / valt att leva i, som nu riskerar att fullt ut förgiftas ned i global tyranni. Ämnet är stort, enormt stort, och de som de facto konspirerar och förtrycker, har jobbat för globalt övertagande i minst ett sekel. Redan under / efter andra världskriget, när nazismen felaktigt förklarades besegrad, sa dessa överlevande, globalister att den globala maktordning de strävar efter kanske inte kan genomföras på lång tid utan måste arbetas långsiktigt för. Minns nu inte vad han hette som jobbade med alla onda storfräsar

Det, ondska, är ytterligare ett sådant nästan oöverstigligt stort ämne. Existerar ondska som en egen enhet? Finns onda människor? Föds de i så fall ondskefulla? Eller blir de ondskefulla utifrån hur livet drabbar dem eller utifrån hur ondskefulla människor uppfostrar dem till ondska? Alla dessa vinklar / ämnen känns oöverstigligt att sammanfatta och få grepp om. Behöver jag få grepp om det? De flesta skulle säga ”nej”, men de flesta skulle säga nej utifrån bekvämlighet. Och om de flesta gör så, är de lätta att styra, och därmed lätta att döda likt slemmiga, mördarsniglar.

Men tillbaka till ”arbetsplikt” ett av alla de ord som styr hur vi ser på världen och oss själva. Och att de som troligtvis uppfunnit ordet är de som gynnas av hur ordet används. Arbetsplikten. Och de som känner stolthet i arbetsplikten, skryter över anställning mer än över deras utförda arbete. På så vis hyllar man sitt eget förslavande. Och här slår den inspelade skivan in hos dem förslavade, och försvarar sitt slaveri genom att attackera dem som av olika skäl INTE är anställda, har en arbetsplikt, sjuka, arbetslösa, genom konkurrens om jobb, gamla. Och vips så har de som uppfunnit ordet arbetsplikt, fått ”slavarna” att slåss mot varandra, med deras makt växer till följd av detta.

Är vi idioter? Eller är vi idioter? Som låter detta löpa

Definitionen av arbete, utfört arbete, togs också upp i boken, bullshit Jobs där ungefär en tredjedel av alla tillfrågade själva anser att deras jobb inte har någon som helst funktion. Men de anses utföra sin arbetsplikt, medan icke anställda som arbetar och gör nytta för sig själva och sitt närområde per automatik, kan stämplas som lata parasiter. that is the game we are participating in – volontarily Och det är i första hand de anställda och inte sällan de anställda med bullshit Jobs, som konstant upprepar den illusionen och upprätthåller slaveriet, som gynnar de Globalistiska, tyranniska, ondskefulla, miljardärerna, inom stat, globala företag, och kyrkor och inte minst NGOs likt Bill and Melinda gates foundation, som inte alls i praktiken är Non governmental

Är vi idioter? Eller är vi idioter?

De flesta som har bullshit, jobbs, är också oftast relativt högavlönade jämförelse med folk som faktiskt utför någonting likt städare, kassörskor, odlare, bönder, djurhållare, slaktare. Arbetsplikt, förvandlades sedan i den politiska oärliga, myllan till arbetsrätt och rätten till heltid. Det är i sanning, diaboliskt och med deras termer, genialiskt. I dessa tider, medan de anställda slavarna som betalar skatt, till saker de inte vet att de betalar skatt till, skryter över ledighet, semester, samtidigt som de passar på att indiskret eller helt öppet, se ner på de som inte låtit sig förslavas, typ småföretagare, eller inte får komma in i slaveriet, arbetsmarknaden. Det är diaboliskt, genialiskt. Och nu är det semestertider. Hurra hurra

– Men jag har ju semester nu vet du hö hö

Samma paradox, som när helg-alkoholisterna, eller heltidsalkoholisterna, som ännu har en anställning eller en upphöjd position och titel i form av arbetsgivare (som egentligen borde byta namn till arbetsköpare) eller som Filantroper, investerare, föraktfullt ser ner på A-lagare, som faktiskt inte har råd att köpa och förtära lika mycket alkohol som dem. Vi undersåtar, slavar, arbetspliktiga, semesterfirare håller varandra på plats, till förmån för de ondskefulla, globala, globalister, de självutnämnda gudarna. För de betraktar sig verkligen som gudar i förhållande till oss, precis som forna kungar gjorde.
They Are the same! Bara nya titlar, eller rättare sagt lever helt i skymmer undan från all insyn. Om du har hört talas om dem så är det inte de som är högst upp i pyramiden.

Arbete ? Jo jävlar ja !!
I princip allt språk är inverserat och förgiftat, i 180° för att dupera massorna. Och massorna försvarar detta förfarande. Försvarar ignorans och motsäger sig transparens och självförsörjande.

Är vi idioter? Eller är vi idioter?

– Jobbar ju vettu – hö hö

….med en stark klang av:
– ”Jag jobbar ju till skillnad till parasiter som är utan anställning”,
med avsmak i tonen på de orden på det sätt de uttalas och används. Innehåller mycket mycket Se-ner-på-andra-för-att-rädda-mitt- slavbidrag-ägd-av-de-som-betalar-mig

Och var passar jag in i den här pretend-to-be-somebody-världen? Svar: inte alls! Har aldrig gjort! Vare sig det gör mig till en sämre eller bättre människa i andras ögon.

Utanför fiket, där jag ofta sitter och kontemplerar, rullar kuggarna i detta lögnaktiga skådespel dagligen förbi. De flesta av oss oförmögna till att bryta oss ur, eller till viss del blir tvingade att stanna kvar. Är vi idioter eller är vi idioter?

Allergier funderar jag över? Är det eg lika med utslag avgifter som används i odlingen på samma 180°-vis som vaccin kallas för Post-covid? Varenda detalj i detta nationella och globala maskineri. Var enda kugge är noggrant genomtänkt och genomfört i syfte om att styra och för oss. Varje roll / karaktär i ”schackspelets”, bräde fast de som har initierat detta dödliga, schackspelet, deltar, inte själva. ” kungen och drottningen ” sitter bredvid och dinerar av profiten från krigsmaskinen.

Varför hatar jag förresten formulär ? det är svårt att formulera!

Systembolaget, Folkets opium, centralt i stan. Statligt, aldrig nedläggningshotat medan sjukhuset alltid är nedläggningshotat, why ? Vad är ett sjukhus? Varför inte friskhus? Pengar? 180°? inverserat.

Går in på en tv-butik med fördummande teknik. Här i Sollefteå ligger de bägge vägg två opiumhålor. I bägge betalar du för att bedöva dig och slippa tänka och känna egna tankar och känslor. En tv för 20 000 till 50 000 kr för att bli fördummad?

Är vi idioter, eller är vi idioter?

Sven Bertil Taube klev just in på caféet …… oops , nej han är visst död. Så tillvida att han inte återuppstår. Men det tycks vara få förunnat. Har mest hört talas om en snickares son för 2000 år sedan, eller om det var Guds son, lite oklart det där, och kanske inte så grundligt ifrågasatt som borde? Det var iaf inte Sven Bertil, det var en kvinnlig look alike. Och hon tittade på mig förnärmat som om hon förstod vad jag tänkte.

Störd i läsandet igen! Omkring mig, en armé av folk som sitter och klöser på sina klösplattor, och har ljudet på hög volym. Han vid bordet bredvid, spelade upp något som var snabbspolning av ett bygge av hus, med alla ljud i hyper-hastighet, och därefter arabisk musik. Alla klösplatts-användare okontaktbara, livlösa blickar.

De som inte har klösplattorna att indoktrinera sina hjärnor till livlöshet för tillfället, upprepar maniskt i ”samtal” på caféet, vad de låtit sig indoktrineras att säga från klösplattor, nyheter, och TV. Detta med en ljudnivå på rösterna så att det demonstrativt ska höras över hela caféet, och helst utanför. Samtidigt strömmar det ljud från Spotify-lista, oavbrutet med extra hög volym när reklamen (finansieringen) ska höras mellan ljudmattan av musik. Blickarna är tomma, musiken, strömmas, reklamen överröstar, mobilerna, klösplattorna, snattrar och lever om. Det är lögn i helvete att få en fridsam lässtund till en kopp kaffe. Och det är lögn i helvete att få en uppriktig och givande social stund, med utbyte av egna tankar och känslor. Floskler, vardagsfloskler utbyte mellan tjattret från tekniken som håller oss mentalt sovande .

Någon som skulle kunna ha läst allt mitt gnäll om att få en lugn stund, skulle väl med rätta kunna hävda att jag skulle ge fan i att gå till café då!? Eller åtminstone välja att gå till bibblan och läsa? Nu är det bara det att på bibblan tillåts det att kasta schackpjäser och saker så det smäller i väggarna, och springa omkring och busa. För på barnavdelningen är allt tillåtet, för man får inte säga till barn. För det är barnmisshandel, eller kanske till och med det samma som pedofili. Eller barn och barn förresten? Tonåringar!…en helt lössläppt, bångstyrig, metamorfos av de nästan gulliga, små varelserna som tindrar med busiga ögon om man uttalar ordet glass. Och bibblan är för den delen bara öppet 2 timmar på måndagar mellan klockan 10 och klockan 12. Övriga vardagar är det sommartider 10 till klockan 16. Det har någon kommit på att det är bra.

Men visst kan jag läsa hemma och jag gör!
Men man borde väl för i hela helvete kunna vistas på en offentlig lokal utan att bli ljudmässigt, våldtagen och misshandlad? Tydligen inte? Ägarens unga dotter, med gravidmage i nionde månaden, ryggont, upprepar välkomstfraser till kunder, som om fraserna vore inspelade och uppspelade. Efter det att jag blivit själv en kort stund, från det att den första bordskamraten har lämnat, och jag läst EN sida ur Sven DelBlancs ’Åminne’ (Hedebyborna), så kommer nästa ”bordskamrat”. Floskler, tomt,prat, utbytes.

E – jaha, här sitter Tomten?
(någon slags anspelning till skämt om att mitt namn Tomas, är nära till hands med tomten)
Jag – jag här sitter jag, tjena E hur är läget?
E-jodå, det är som det är
Jag- Happ!

– Har du hört något om drunkningsolyckan?
– va?
– JO JAG UNDRADE OM DU HÖRT NÅGOT OM DRUNKNINGSOLYCKAN?
– ööh jo det var visst någon som har drunknat
– Ja det var det jag undrade kring!
– eöuiöhh okej, nej jag vet ingenting annat än det de har sagt
– happ

(tystnad…. Bortsett från alla störande ljud, där jag på grund av tystnaden mellan oss bara vill plocka upp boken och läsa vidare om den miserabla sociala statusen hos friherre släkten Urse i Hedeby bona)
Denna gång bryter jag tystnaden med en floskel

– Det ska visst bli regn?
– va?
– JO JAG SA JUST DET ATT DET SKA BLI REGN!!
– eioöueh …. Ja jag har hört att det ska visst bli regn.
– Ja det var just det jag sa!

(tystnad igen, och blir sugen att läsa vidare om byfånen i Hedeby. Och Fjärsman’s korrupta beteende, när han mutas med sprit, månatligen, av handlarn , som annars är föremål för utredning och arrestering för försäljningen av otillåtna varor, enligt lagstadga från början av seklet.) Den här gången bryter bordskamraten tystnaden:

– Ja, så är livet!
– Är det så?
– Så är det
– happ om du säger det så
– va?
– JAG SA ATT OM DU SÄGER DET SÅ!!
– Ja så är livet!

Försöker att fly med blicken från bordskamraten, försöker verka trött och oinspirerad, vilket inte kräver något större skådespel, utan att för den delen antyda att det är han som är orsaken, vilket det delvis är. Tittar ut genom fönstret. Folkhopen har redan samlats utanför Systembolaget, trots att det bara är måndag. Börjat samla sig för att fylla på alkoholförrådet. Det vill säga de rättfärdiga, det rättfärdiga folket, köar och bär ut mer alkohol än deras förslappade kroppar är byggda för att bära. Och där på vägen utanför Systembolaget, ”apoteket röda näsan”, eller ”boa”. Rullar knull-låde-ekipage, på väg bort från campingen till nästa camping i naiv tro om att svensk sommar ska bli sommar, och inte bara svensk utan sommar. Och när den svenska sommaren blir osvensk och het, kan man klaga över den heta osvenska sommaren.

En äldre kvinna, i min ålder, stönar och suckar efter beställningen, demonstrativt så att det ska höras hur svårt hon har det och hur mycket hon lider

– Jodå, så är livet.

….Kläcker bordskamraten ur sig för tionde gången på 15 minuter.

– happ!

….svarar jag, och förtvinar ännu en gång inombords, i avsaknad av stimuli och intelligent samtal. Mina tankar flyr iväg när jag inte tillåts läsa i solitude, ensamhet, i tystnaden, för att det skulle anses oförskämt av mig. Tankarna vandrar vidare till att undra om älvan, skogsrået Jonna Jinton, äntligen fått arslet ur vagnen och öppnat den där jävla smyckesbutiken någon gång. Skulle ju vara färdigt förra sommaren för sjuttsingen
Och funderar över vad det ska bli i den utflyttade Lidl lokalen där de tidigare varit Wiklanders plåt, och om jag minns rätt även billackering eventuellt kanske tror jag möjligtvis

Tänker att jag borde väl kanske säga något igen. Fast inget, INGENTING av det som skulle ge stimuli eller vara passionerad tankegångar, har någon chans att landa i ett konstruktivt samtal hos bordskamraten, jag funderar vad fan jag ska säga

– Undrar om hon har öppnat ännu, Jonna Jinton?
– Va? öh?
– JO JAG UNDRADE JUST OM HON DEN DÄR JONNA JINTON HAR ÖPPNAT ÄNNU?
– ehöuiöh … vet inte

Tystnad 30 sekunder

– Så är livet
….Säger E

Då börjar det bli för mycket. Jag går till toaletten och låtsaskissar, i hopp om att han ska gå medan jag låtsaskissar. När jag kommer tillbaka ser jag honom resa sig upp med koppen i hand. Och eftersom han redan tagit påtår förstår jag ju så klart att den är på väg därifrån, jag tänker att nu får jag läsa.

Nej – han tar sin tredje kopp kaffe för priset av en. Han sätter sig igen, en stunds tystnad, och säger

– Ja, så är livet
– Är du säker på det?
(funderar om någonting kan ta mig härifrån, eller ta honom härifrån)
Till slut så går han efter att ha sagt

– Jodå, så är livet!

Skyndar mig tillbaks till Sven DelBlancs värld. Läser två sidor, Sen kommer H in. Ännu ett hot mot läs-friden. Jag antecknar lite blogginläggstankar i skrivblocket, när han kommer, utan att titta upp på ett mycket oförskämt vis av mig För om man antecknar i ett skrivblock, anses man nog vara mer upptagen än om man läser en bok. Verkar det som i alla fall med empiriska bevis. H, en äldre herre som har en hjärna som verkar fungera som en bikupa. Surrar och snurrar ständigt osammanhängande. Men i en riktig bikupa är det organisation, det är det inte i denne förövrigt mycket godhjärtasde herres huvud. Han pratar osammanhängande. Märkliga och för mig obegripliga, uttalanden och slutsatser som eskalerar i näst intill galenskap trasslar han sig in ju längre han pratar.

Det är lögn i helvete att få en lugn läst eller en givande social stund med äkta samtal mellan människor.

Ett par kommer in som jag känner mycket väl, eller har känt väl i alla fall. De satte sig i andra rummet. Antingen för att de ville respektera min läsning, eller för att jag inte är godkänd som kamrat längre, eftersom mina åsikter har blivit för extrema. Som till exempel vaccinmotstånd, demokratiska rättigheter, min makt över mina egen kropp, samt att ifrågasätta ”vetenskapen” och ”oberoende faktagranskningar”. Eller så vill de bara vara ifred från gnälliga gamla gubbar. Hur som helst, trots att jag tiggde till mig två kramar, känner jag distansen och kylan.

Nu har jag suttit och försökt läsa i några timmar, börjar ledsna. Tänker att jag går väl ner till kolonilotterna och slavar för att få gliringar över det jag gjort, av människor som inget gjort.

Efter detta inlägg har jag nog införskaffat mig ungefär NOLL nya vänner eller följare.

Skönt iaf att det ska bli mörkare ute nu om nätterna

Over and out/Tvivlaren

Midsommarafton 2025 klockan 11:59

Provade sitta ute på café smak, småkallt, blåsigt, gick in när en skyhög afrikansk man satte sig bredvid och spelade skyhög, afrikansk musik utan att beställa något

Jag vet inte om det är en urspårade, ökande trend, eller om det varit så länge utan att jag märkt det, men jag tycker, upplever, känner att den genomgående trend är att det finns ingen respekt för medmänniskor. Ingen tanke på hur man beter sig mot, eller omkring andra. Att folks tankar sällan sträcker sig längre än till sina egna behov, här och nu. Oavsett konsekvenser för framtiden och omgivningen. Inte ens konsekvenserna för dem själva för framtiden bryr man sig om. Om de nu ens kan förstå konsekvenstänk

Daniel och Daniels paranta mor Monica, cyklar förbi, utanför på gågatan. Daniel, som har Downs syndrom, är en av dem. Jag gillar bäst här i stan.

Sedan kommer den mystiskt, undersköna och underliga N in på caféet, med hatt och handväska. Och som ofta sitter tyst för sig själv med stolt rak rygg. Hon som en gång sade till mig att stänga dörren efter mig till wc, på kaffe Petter. Varpå jag fann det rimligt att bli tillsagd och gjorde som jag blev tillsagd. Intalade mig själv att jag är värd en 70 kronors två kulig glass i våffla. Det är ju ändå midsommar, tänker jag och njuter av livet en stund. Jag blev rörd när jag hörde en historia om en företagare som berättade att hans anställda, en afrikansk kvinna kom på jobbet efter arbetstid. Och arbetsgivaren ville bjuda den anställdes dotter och glass,. Men den anställde insisterade på att få betala för glassen, eftersom hon visste hur mycket företagaren jobbar och att han dessutom betalar hennes lön.

Jag tar upp en bok och läser en stund. Det brukar vara ett säkert sätt för att få sällskap. Och bara efter några minuter kommer caféägaren och sätter sig med mig och vill prata. Han är engagerad, framför allt i sitt jobb. Något av en envägskonversation. I synnerhet när jag pratar om vad som sker i världen. Då får man en av de två vanliga reaktionerna, eller rättare sagt brist på reaktion. Inte engagerad i samtalet längre. Så är det att leva idag för en som tänker egna tankar. Jag tänkte naivt att om jag påtalar att globalister får som de vill, kommer han inte att kunna ha café i framtiden. Han nickar frånvarande, och tittar i tomma intet. Den informationen gick inte in.

Om det beror på att han tror att jag är en tokig högerextremist och konspirationsteoretiker, eller att han inte kan få sin hjärna att förstå omfattningen om vad som sker, eller om det är för att han inte tror att sådan ondska som förekommer, kan förekomma, det får jag aldrig veta. Hans blick försvann någon annanstans , inte en motfråga, inte en reaktion. Så är det hela tiden varje dag för en som kämpar för allas frihet. Jag har länge frågat mig vad som krävs för att få folk att reagera och agera? Jag har inget svar på den frågan. Jag vet inte, och jag förstår inte fullt ut vad som händer med världens alla människor, annat än att upplevelsen är att de flesta förpassas djupare och djupare in i en dvala , en Törnrosa sömn. En evig Törnrosas sömn.

Man vill inget veta, man vill inget förstå, eller så klarar man inte av det. Människors själva identitet håller på att suddas ut. Och man välkomnar tydligen detta, för att det är bekvämt. Det är konfliktfritt, det är lättast så Vilka är då vi som opponerar oss mot en evigt törnrosasömn, mot den globala icke demokratiskt valda regeringen som bildas utan våran tillåtelse? Vilka är vi som har fräckheten att tänka själv, och läsa, och kommer fram till egna slutsatser som ”oberoende faktagranskare” inte godkänt som ”fakta, eller vetenskap”? Vilka är vi? Och varför följer vi inte med strömmen ? Vad får oss att reagera på det de flesta inte reagerar över? Har vi fritänkare något gemensamt? Nästan inga jag känner är fria i sina tankar och frågeställningar, nästan inga av dem ifrågasätter några direktiv från globalister, och väljer att ifrågasätta oss före de som har 1000 miljarder, och som vill äga allt, styra vårt beteende, styra våra tankar, vårt rörelsemönster, vår liv, vår identitet

Rädsla är en av de starkaste påverkans-känslorna som finns. Och den styr vårt beteende, både oss som opponerar oss mot global tyranni och de som är redo att dö, känslomässigt och kroppsligen i lydnad till den globala staten. Men vi är rädda för olika saker. Är det möjligtvis det som skiljer oss från den stora accepterande lydiga massan? För mig är den stora rädslan att bli levande död, en zombie att vandra omkring, stjäla-lös, utan att kunna välja bana för mitt liv Medan massor blir rädda för det de blir tillsagda att bli rädda för genom media. Och det är diffust. Men mynnar nästan alltid ut i rädsla för döden. Döden som ändå ingen undkommer. Vad är det att tänka själv? Vad innebär det? Vad innefattar det? Människor som jag ser blir styrda av propaganda, media uttrycker ofta orden att de faktiskt kan tänka själva, fast de i själva verket nästan alltid upprepar det narrativ, den berättelse om ”verkligheten” som Unisont basuneras ut över hela världen och inte får ifrågasättas

Ändå tror jag att en grundförutsättning är att kasta ut tv:n, vara selektiv i användning av dator och mobil, och ständigt ifrågasätta allt och alla.

Midsommarafton kväll

Förfaller då och då i beroendebeteende. Mänskligt men torftigt fattigt och bedövande. L står dubbelvikt i sin kolonilott med raka ben på ett sätt som jag inte kan och aldrig kunnat. Jag sitter nu i hängstolen och tittar ut över Ångermanälven och campingen på midsommaraftons kväll. När jag tillåts vara för mig själv och ignorera firande och storhelger, går det alltid 100 % bra. Men när som idag, firandet söker upp mig, och det dukar upp bord bredvid mina kolonilotter och man hör skratt och prat, så kan jag känna mig utanför och ensam. Men det gick över fort och lite beroende beteende hjälpte till att glömma allt jag inte har någon familj, någon anhörig. Nu är ju inte familjelivet så fantastiskt som det. Jag försöker föreställa mig i sådana ensamma stunder, inte för någon. Om ett par timmar vänder det. 04:42. Vänder det imorgon bitti. Och imorgon är årets längsta dag. En långfredag får ursäkta.

Nu ser jag fram emot att kvällarna blir mörka igen, på samma sätt som jag ser fram emot att de blir ljusa efter vintersolståndet. Jag har rensat bort högt gräs inne, bland svart vinbärsbuskarna, och kastat höet i älven. Mördar-snigel-jakt, har jag antagit mig, och anlitat några kolonilott-ägare till. Häromdagen mördade jag 50 stycken. Det borde göra mig till massmördare. Jag är stolt

”Who am I Gamling?”

…från sagan om de två tonen
Och vem är jag, Tomas? Vad gör jag är på jorden, i livet? Eller som i filmen kameleonten tv-serien när huvudpersonen undrar vem han är, och kvinnan som sitter mittemot honom över en läger eld svarar:
– ”Du är Jarod, och jag är här med dig ikväll.”

På något vis är det så enkelt. Jag är Tomas på ett vis är det inte svårare än så? Ändå då och då förlorar man sig själv i detta despotiska tidevarv, med global mass-desinformationen från de som vill minska jordens befolkning med 90 %. Ibland söker man efter vem man är, när lögner och trivialiteter, cirkus åt folket, är allt man matas med dagligen. Man söker efter sitt syfte, när ingen tycks bry sig om mänsklighetens, framtid, eller frihet. Vad är mitt syfte här i livet om folket vill bli mentala slavar?

Det är midsommar och jag sitter och hänger i min hängstol, och funderar mer över livet som är kvar, än jag funderar och över döden som jag vet kommer ta även mig. Allt jag vill är att leva mitt liv ifred, efter min fria vilja utan att bli förgiftad av deras giftiga mat och deras giftiga beroendeframkallande dödliga mediciner. Jag vill arbeta för min giftfria mat, jag vill att de ger fan i att förstöra moder jord Jag vill slippa matas med ämnen 24/7. Lögner om klimatet, lögner om covid, lögner om könstillhörighet, lögner om orsak till krig,. Egentligen skulle jag vilja vara självförsörjande på mat, och ha min egen bostad, äga en bit mark. Men det är det som de försöker ta ifrån alla nu.

Vem är jag?- Jag är Tomas, det är inte svårare än så. Jag är vad jag känner, vad jag tänker, vad jag gör, vad jag står för. Jag är mina handlingar. Jag är mina drömmar, jag är min viljestyrka, jag är den medmänniska jag är. Och jag är motståndsrörelse. Jag är Tomas och jag tvivlar, för att jag är sund

Tycker jag om mig själv? – Ja, nu gör jag faktiskt det. Finns det förbättringspotential? Alltid, men samtidigt är perfektion inte eftersträvansvärt. Vem är jag? Jag är Tomas, och jag saknar jag saknar vissa som har dött ifrån. Jag saknar kärleken. Jag tror inte den fungerar för mig, på grund av något trasigt i mig. Och det är det trasiga i mig som längtar paradoxalt nog. Jag är Tomas, på gott och ont och jag skulle säga allra mest på gott

Midsommardagen

Träffade en trevlig äldre man och kaffesmak. En tysk herre som cyklat från Hannover i Tyskland var nu i Sollefteå och var på väg mot Nordkap. Till en början såg han nästan luffar-aktig ut. Inte så konstigt om man cyklar så långt och sover i tält. Men jag ber honom att sitta vid mitt bord och det gjorde jag rätt i. Det blev ett intressant samtal. Jag blir fascinerad av dessa långfärds cyklister. Av två anledningar. Dels att de njuter av ensamheten. Dels av den fysiska prestationen. Han cyklar åtta till tio mil om dagen. Det är enormt i mina ögon 67 år gammal. Han har skippat sociala medier, jag är utan tv. Han undrar hur jag får information om omvärlden. Jag berättar om mitt aktiva ifrågasättande och sökande av information. Och jag visade honom min bok ”Den indoktrinerade hjärnan. Jag frågade honom om finansiering av cykelturen. Han svarade ärligt att han var ekonomiskt oberoende och därför inte räknat på det. Hade jobbat för Volkswagen.

12 °C, har regnat på kvällen. Snigel Väder. Agneta, grannen var ute och klippte sju sniglar sa hon just nu. Ingen blåst. Solen har gömt sig någonstans bakom T3 området. Det ska vara 3 timmar och 36 minuter natt tydligen. Men det blir aldrig mörkt. Skönt att veta ändå att det blir mörkare på kvällar och nätter nu. Det är skönt ända till oktober. Då blir det oskönt. Måsar svävar över Ångermanälvens yta i skymningen. Mördarsniglarna och andra nattaktiva kryp, gör sig redo för att jävlas med mig och min odling. Jag går ut och snigelnjakt. 50 offer. Sammanlagt 173 på fyra dagar.

Jag börjar se ett slut på odlingen, för min del åtminstone här på Djupövägen. Jag bestämmer inget än. Snart lämnar jag nog in. Lämnar över stafettpinnen. Är tveksam till att det finns någon som är villig att lägga ner den tid och energi jag lagt ner. Och tar sniglarna över , så är det nog slut på odling för alla. jag undrar om de inte kommer vinna till slut. Men inte riktigt än hoppas jag. Klockan är nu 00: 04, och det är officiellt söndag, och midsommar är slut, sniglarna, och 2a-maj-odlarna. Jag vet att det har varit dans på Aspåsnäset ikväll, i Jämtland, men jag känner inte att jag kan lämna Sollefteå nu för odlingen, och för sniglarna. Kanske i augusti. Jag hoppas att det har gått bra för lejonet, att tillräckligt många har betalat inträde och haft roligt. Absolut viktigt. Att ha roligt

Imorgon blir det väl att trimma gräs, klippa gräs, mörda sniglar, fika på stan, luckra upp mellan morötter och rödbetor. Nu blir det mörkare igen, äntligen!

…
Vad gör vi när det inte finns några pengar på vårt konto?
Jag menar när det inte finns några pengar för någon på våra konton?

Det är en av många frågeställningar, som gör att de flesta hjärnor slår tilt. De flesta kan inte ens tänka tanken och en mindre föreställa sig att det kan bli så. På samma sätt som mycket av den reella ondska som existerar idag och har existerat i hela den mänskliga historien, inte tros på, avfärdas som konspirationsteorier, för att de är för galna.

Det vill säga sanningen är för galen.
Därför tror folk inte på sanningen.

De allra flesta klarar dessvärre inte av att tänka en egen tanke. Och jag får hela tiden bekräftelse på detta. Ja, två personer som inte känner varandra. Har båda två sågat Elsa Widding med fotknölarna. I bägge fallen har jag ställt frågan vad de tycker hon har fel i. Ingen av dem vet vad de tycker att hon har fel i. Den ena sa att man är med en enkel Googlesökning skulle kunna avfärda hennes trams. Den andra sa att hon helt enkelt var dum i huvudet.

Hade jag inte redan erfarit att så fungerar människor så hade jag kanske upprörts. Jag fick alltså ingen Googlesökning som bevisade att hon hon pratade strunt. Och jag fick ingen förklaring till vad den andra personen ogillade i hennes politik? Så klart Elsa Widding har nu startat ett eget parti. Jag tittade på Swebb TV en fri kanal som ogillar av etablissemanget och som beordrar människor att ogilla dem kanalen och avfärda dem som konspirationsteorier. Där presenterade hon och tre stycken representanter vilken typ av politik de ville föra. En av punkterna var att hon tyckte att det fanns ingen opposition i dagens riksdag ingen reell opposition. Alla tycker samma sak kring till exempel frågor om försvaret. Det gäller egentligen de flesta politiska ämnen. Jag ger henne rätt där. Det finns ingen opposition det är ett skådespel. Jag ger henne också rätt i att om man ska kunna kalla något för en demokrati, så ska politikerna stå till svars för uppdragsgivarna. Och uppdragsgivarna är folket, vi, medborgarna. Och det var en av hennes huvudpunkter.

Men jag antar att det är för extremt, för de som tycker att hon är dum i huvudet och kan avfärdas med en enkel Googlesökning? Illusionen är att vi lever i en demokrati för att vi kan rösta på olika partier. Men när partierna inte är olika, och inte håller vad de lovar någonsin, och har globalister som de står till svar för istället för folket, ja, då är det inte längre demokrati. Och när man då kontemplerar över att det i Sverige bildas ett nytt parti och det inte står en rad om det i någon av de stora tidningarna, om man då ändå inte förstår att vi inte lever i en demokrati, eller att vår press definitivt inte är en fri press som granskar makten, ja, då tänker man helt enkelt inte själv, egna tankar. En överväldigande majoritet, är lika styrda som dessa två personer. Eller värre. Illusionen kommer spricka, och det kommer inte bli vackert. Och inte ens då när folk blivit av med allt, kommer de förstå hur det går till. Man kommer anklaga de som den globala maffian som styr världens regeringar, och press, talar om för dem att de ska skylla på. I princip kommer det förlorande folket att skylla på ”de ovaccinerade” då (De som inte litar på ”vetenskapen” och staten)

Det kommer inte bli vackert, risken är stor att våldsamheterna fortsätter utanför det statliga våldsmonopol som nu råder, om det blir tal om att slåss för sin överlevnad och mat för dagen. Men det finns ingenting jag kan säga, eller skriva, som får någon enda människa att ifrågasätta någonting överhuvudtaget om vad som sker och vad de trott på

Och även om jag skulle fått en Google länk om Elsa Widing, så behöver detta inte vara bevis för att hon felar. Men det är också alldeles för svårt för de flesta att förstå.

…
Det var inte så länge sen jag gick för långt. Åtminstone om man skulle tro två släktingar, som skrev att jag gick för långt när jag jämförde EU/EMU med Nazityskland. Jag undrar lite hur de tänker, OM de tänker? Här har vi alltså en institution som vi blev lovade att den aldrig skulle agera som en egen stat, som nu inte bara lägger sig i andra staters val, utan tom ogiltigförklarar valresultat om det inte går i linje med den planerade krigsförklaringen mot Ryssland. Ett EU som inte respekterar Storbritanniens utträde. Ett EU varas ledande post inte är demokratiskt vald, Ett EU som kallar censur för kamp mot desinformation, missinformation, och malinformation. I detta ingår allt som inte den icke demokratiskt valda teknokratiska oligarkin som vi kallar för EU, håller med om.

Jag gick för långt när jag opponerar mig mot att man fängslar journalister som avslöjar krigsbrott, jag gick för långt när jag kritiserade historiens största medicinska experiment på människor, och jämförde det med Dr Josef Mengele som experimenterade på judar i koncentrationsläger, som var oerhört grymt och inhumant, men jag man gör det på en global skala och miljarder människor så är det ”solidaritet”?

Tre tyska medborgare nekas nu inresetillstånd i Tyskland, för att ha ”rapporterat fel” kring kriget i Ukraina. Så visst har jag gått för långt, och jag kommer fortsätta gå för långt. För det är där sanningen finns.

Vi har ett EU där Sverige ingår och spelar med i ett krigshetsande mot Ryssland, ett militärt upprustande, med lånade pengar som inte finns, som i slutändan tas från vårt matbord, och urholkar vår köpkraft genom medveten inflation (trycka pengar, som inte får något värde) Det finns inga förutsättningar att på något sätt vinna ett sådant krig, alltså kan det inte vara målet.

Jag har så klart gått för långt, när jag påstår att min kropp, mitt val, som gäller för kvinnor upphöjt till 20, men inte för vad man injicerar i min kropp? Jag har så klart gått för långt när jag visar vetenskapsmän och forskare som visat att PCR-testerna var bluff? Jag har så klart gått fört långt när jag ställer frågan om man någonsin på ett vetenskapligt vis bevisat att virus som smitta existerar? Trots att de är oss svaret skyldiga?

Jag har så klart gått för långt, när jag motsäger mig total övervakning av alla medborgare, via AI, kameror, drönare, digitalt övervaknings-ID, En världsbank som kontrollerar alla våra inköp?
Ja det har jag så klart…

… och jag kommer fortsätta att gå för långt… så klart!