Sven Bertil Taube klev just in på caféet …… oops , nej han är visst död. Så tillvida att han inte återuppstår. Men det tycks vara få förunnat. Har mest hört talas om en snickares son för 2000 år sedan, eller om det var Guds son, lite oklart det där, och kanske inte så grundligt ifrågasatt som borde? Det var iaf inte Sven Bertil, det var en kvinnlig look alike. Och hon tittade på mig förnärmat som om hon förstod vad jag tänkte.
Störd i läsandet igen! Omkring mig, en armé av folk som sitter och klöser på sina klösplattor, och har ljudet på hög volym. Han vid bordet bredvid, spelade upp något som var snabbspolning av ett bygge av hus, med alla ljud i hyper-hastighet, och därefter arabisk musik. Alla klösplatts-användare okontaktbara, livlösa blickar.
De som inte har klösplattorna att indoktrinera sina hjärnor till livlöshet för tillfället, upprepar maniskt i ”samtal” på caféet, vad de låtit sig indoktrineras att säga från klösplattor, nyheter, och TV. Detta med en ljudnivå på rösterna så att det demonstrativt ska höras över hela caféet, och helst utanför. Samtidigt strömmar det ljud från Spotify-lista, oavbrutet med extra hög volym när reklamen (finansieringen) ska höras mellan ljudmattan av musik. Blickarna är tomma, musiken, strömmas, reklamen överröstar, mobilerna, klösplattorna, snattrar och lever om. Det är lögn i helvete att få en fridsam lässtund till en kopp kaffe. Och det är lögn i helvete att få en uppriktig och givande social stund, med utbyte av egna tankar och känslor. Floskler, vardagsfloskler utbyte mellan tjattret från tekniken som håller oss mentalt sovande .
Någon som skulle kunna ha läst allt mitt gnäll om att få en lugn stund, skulle väl med rätta kunna hävda att jag skulle ge fan i att gå till café då!? Eller åtminstone välja att gå till bibblan och läsa? Nu är det bara det att på bibblan tillåts det att kasta schackpjäser och saker så det smäller i väggarna, och springa omkring och busa. För på barnavdelningen är allt tillåtet, för man får inte säga till barn. För det är barnmisshandel, eller kanske till och med det samma som pedofili. Eller barn och barn förresten? Tonåringar!…en helt lössläppt, bångstyrig, metamorfos av de nästan gulliga, små varelserna som tindrar med busiga ögon om man uttalar ordet glass. Och bibblan är för den delen bara öppet 2 timmar på måndagar mellan klockan 10 och klockan 12. Övriga vardagar är det sommartider 10 till klockan 16. Det har någon kommit på att det är bra.
Men visst kan jag läsa hemma och jag gör!
Men man borde väl för i hela helvete kunna vistas på en offentlig lokal utan att bli ljudmässigt, våldtagen och misshandlad? Tydligen inte? Ägarens unga dotter, med gravidmage i nionde månaden, ryggont, upprepar välkomstfraser till kunder, som om fraserna vore inspelade och uppspelade. Efter det att jag blivit själv en kort stund, från det att den första bordskamraten har lämnat, och jag läst EN sida ur Sven DelBlancs ’Åminne’ (Hedebyborna), så kommer nästa ”bordskamrat”. Floskler, tomt,prat, utbytes.
E – jaha, här sitter Tomten?
(någon slags anspelning till skämt om att mitt namn Tomas, är nära till hands med tomten)
Jag – jag här sitter jag, tjena E hur är läget?
E-jodå, det är som det är
Jag- Happ!
– Har du hört något om drunkningsolyckan?
– va?
– JO JAG UNDRADE OM DU HÖRT NÅGOT OM DRUNKNINGSOLYCKAN?
– ööh jo det var visst någon som har drunknat
– Ja det var det jag undrade kring!
– eöuiöhh okej, nej jag vet ingenting annat än det de har sagt
– happ
(tystnad…. Bortsett från alla störande ljud, där jag på grund av tystnaden mellan oss bara vill plocka upp boken och läsa vidare om den miserabla sociala statusen hos friherre släkten Urse i Hedeby bona)
Denna gång bryter jag tystnaden med en floskel
– Det ska visst bli regn?
– va?
– JO JAG SA JUST DET ATT DET SKA BLI REGN!!
– eioöueh …. Ja jag har hört att det ska visst bli regn.
– Ja det var just det jag sa!
(tystnad igen, och blir sugen att läsa vidare om byfånen i Hedeby. Och Fjärsman’s korrupta beteende, när han mutas med sprit, månatligen, av handlarn , som annars är föremål för utredning och arrestering för försäljningen av otillåtna varor, enligt lagstadga från början av seklet.) Den här gången bryter bordskamraten tystnaden:
– Ja, så är livet!
– Är det så?
– Så är det
– happ om du säger det så
– va?
– JAG SA ATT OM DU SÄGER DET SÅ!!
– Ja så är livet!
Försöker att fly med blicken från bordskamraten, försöker verka trött och oinspirerad, vilket inte kräver något större skådespel, utan att för den delen antyda att det är han som är orsaken, vilket det delvis är. Tittar ut genom fönstret. Folkhopen har redan samlats utanför Systembolaget, trots att det bara är måndag. Börjat samla sig för att fylla på alkoholförrådet. Det vill säga de rättfärdiga, det rättfärdiga folket, köar och bär ut mer alkohol än deras förslappade kroppar är byggda för att bära. Och där på vägen utanför Systembolaget, ”apoteket röda näsan”, eller ”boa”. Rullar knull-låde-ekipage, på väg bort från campingen till nästa camping i naiv tro om att svensk sommar ska bli sommar, och inte bara svensk utan sommar. Och när den svenska sommaren blir osvensk och het, kan man klaga över den heta osvenska sommaren.
En äldre kvinna, i min ålder, stönar och suckar efter beställningen, demonstrativt så att det ska höras hur svårt hon har det och hur mycket hon lider
– Jodå, så är livet.
….Kläcker bordskamraten ur sig för tionde gången på 15 minuter.
– happ!
….svarar jag, och förtvinar ännu en gång inombords, i avsaknad av stimuli och intelligent samtal. Mina tankar flyr iväg när jag inte tillåts läsa i solitude, ensamhet, i tystnaden, för att det skulle anses oförskämt av mig. Tankarna vandrar vidare till att undra om älvan, skogsrået Jonna Jinton, äntligen fått arslet ur vagnen och öppnat den där jävla smyckesbutiken någon gång. Skulle ju vara färdigt förra sommaren för sjuttsingen
Och funderar över vad det ska bli i den utflyttade Lidl lokalen där de tidigare varit Wiklanders plåt, och om jag minns rätt även billackering eventuellt kanske tror jag möjligtvis
Tänker att jag borde väl kanske säga något igen. Fast inget, INGENTING av det som skulle ge stimuli eller vara passionerad tankegångar, har någon chans att landa i ett konstruktivt samtal hos bordskamraten, jag funderar vad fan jag ska säga
– Undrar om hon har öppnat ännu, Jonna Jinton?
– Va? öh?
– JO JAG UNDRADE JUST OM HON DEN DÄR JONNA JINTON HAR ÖPPNAT ÄNNU?
– ehöuiöh … vet inte
Tystnad 30 sekunder
– Så är livet
….Säger E
Då börjar det bli för mycket. Jag går till toaletten och låtsaskissar, i hopp om att han ska gå medan jag låtsaskissar. När jag kommer tillbaka ser jag honom resa sig upp med koppen i hand. Och eftersom han redan tagit påtår förstår jag ju så klart att den är på väg därifrån, jag tänker att nu får jag läsa.
Nej – han tar sin tredje kopp kaffe för priset av en. Han sätter sig igen, en stunds tystnad, och säger
– Ja, så är livet
– Är du säker på det?
(funderar om någonting kan ta mig härifrån, eller ta honom härifrån)
Till slut så går han efter att ha sagt
– Jodå, så är livet!
Skyndar mig tillbaks till Sven DelBlancs värld. Läser två sidor, Sen kommer H in. Ännu ett hot mot läs-friden. Jag antecknar lite blogginläggstankar i skrivblocket, när han kommer, utan att titta upp på ett mycket oförskämt vis av mig För om man antecknar i ett skrivblock, anses man nog vara mer upptagen än om man läser en bok. Verkar det som i alla fall med empiriska bevis. H, en äldre herre som har en hjärna som verkar fungera som en bikupa. Surrar och snurrar ständigt osammanhängande. Men i en riktig bikupa är det organisation, det är det inte i denne förövrigt mycket godhjärtasde herres huvud. Han pratar osammanhängande. Märkliga och för mig obegripliga, uttalanden och slutsatser som eskalerar i näst intill galenskap trasslar han sig in ju längre han pratar.
Det är lögn i helvete att få en lugn läst eller en givande social stund med äkta samtal mellan människor.
Ett par kommer in som jag känner mycket väl, eller har känt väl i alla fall. De satte sig i andra rummet. Antingen för att de ville respektera min läsning, eller för att jag inte är godkänd som kamrat längre, eftersom mina åsikter har blivit för extrema. Som till exempel vaccinmotstånd, demokratiska rättigheter, min makt över mina egen kropp, samt att ifrågasätta ”vetenskapen” och ”oberoende faktagranskningar”. Eller så vill de bara vara ifred från gnälliga gamla gubbar. Hur som helst, trots att jag tiggde till mig två kramar, känner jag distansen och kylan.
Nu har jag suttit och försökt läsa i några timmar, börjar ledsna. Tänker att jag går väl ner till kolonilotterna och slavar för att få gliringar över det jag gjort, av människor som inget gjort.
Efter detta inlägg har jag nog införskaffat mig ungefär NOLL nya vänner eller följare.
Skönt iaf att det ska bli mörkare ute nu om nätterna
Over and out/Tvivlaren