…
Hallå där Tomas hur är läget? Jag menar på riktigt, hur mår du Tomas? Ända in i själ, kropp och hjärta?
Om någon jag litade på, och trodde att den verkligen skulle vilja veta, och eventuellt ta lite del, vad skulle jag svara då? Det finns en underliggande sorgsenhet eller flera underliggande sorgsenheter i mig. Det finns en sorts flytande glädje som flyter ovanpå de underliggande sorgsenheterna. En överliggande svävande glädje som inte är osann förvisso, men som jag får jobba lite för. Om jag bara sätter mig rätt upp och ner och ingenting gör så tar nog sorgsenheterna över
Jag vill känna sorgsenheterna då och då, för jag vill känna vad som är äkta. Jag vill känna mig vid liv. Jag vill känna och lämna för ett tag igen. Men ibland, eller rätt ofta är det svårt att sätta ord på sorger, svårt att precisera. Trots att jag kanske tillhör toppskiktet på att just sätta ord på sorger. Den sannaste sorgen, den renaste sorgen, den djupaste sorgen, är dock inte klädbara i ord bara i tårar. Den sanna ilskan likaså är omedelbar och ärlig, kan inte lagras då blir den giftig. Och den sanna glädjen är bara där plötsligt. Och lika plötsligt som den kom försvinner den igen. Så ska det vara.
Jag har nu tårar i mitt bröst, och nästan ända ut i ögonvrån. Men de trillar inte ner för mina kinder. Det är nästan så att jag önskar att de gjorde det. Men man kan inte tvinga fram varken glädje, ilska, eller rädsla. Genom tankar kan du förvisso distrahera dig tillfälligt, men känslorna finns kvar. Känslorna måste få komma när de kommer. Världen håller på att rasa samman, implodera, och jag ser inte optimistiskt på detta. Och det trycker så klart på mig. Det är som att försöka leva och planera, och veta att det inte kommer en morgondag.
Men sen har vi ju en del av mig som är bara jag, saknar kärlek, familj och barn och vänner att prata med om det som betyder något för mig. Och det närmaste jag kommer Gud och en tro, är för att citera Kristina Kjellsson:
”Jag har misstankar om Gud”
Men jag pratar med honom ibland likväl.
Det var länge sen jag pratade med någon som jag upplevde förstod mig och förstår världen, så som jag förstår den. Eller inte förstår den.
Nästa dag
Regn, eller duggregn. Mördarsnigelväder. Det tar sig lättare fram i fuktigt underlag och frodas och sprids. Ser mördarsniglar när jag lägger igen ögonen på kvällen, på samma vis som jag såg spaceinvaders, när jag la mig att sova som tonåring, efter att ha spelat Atari tv-spel i flera timmar i sträck sent på natten
För en vecka sen var det ogräs jag såg när jag lade igen ögonlocken.
Jag blir nästan snigel-paranoid. Har jag snigel ägg under skosulorna efter att jag trampat omkring bland de hundratals mördar snigel-lik som jag är orsak till? Och vem är egentligen den värsta mördaren? Jag eller sniglarna? Jag tillåter mig inte att få dåligt samvete, för då kan jag lägga ner odlingen och då kan jag glömma giftfria grönsaker, och därmed bättre hälsa. Alltså är mitt mördande av mördar sniglar kopplat till min hälsa? Sen är det egentligen ett felaktigt namn på dem. De äter ju upp sina döda, men de dödar inte sina levande. Namnet har de fått för att skapa rädsla och rubriker. Namnet har de fått för att de äter upp allt som vi skördar. Namnet har de fått för att de är en olägenhet för oss människor. Men det är ändå sant att jag får sämre mat om jag måste köpa grönsakerna. Så jag väljer motvilligt att mörda mördar sniglar.
Lundell i vardagar 11, kontemplerar över ”arbetsplikten” och kopplingen till religion. Arbete, något jag funderat kring länge. Vad är arbete? Och vem har rätten att definiera det? Och vem definierar det rent faktiskt? Det är ett större ämne än bara ordet, och ämnet i sig. Det är en del av det tyranniska system vi tvingas leva i / valt att leva i, som nu riskerar att fullt ut förgiftas ned i global tyranni. Ämnet är stort, enormt stort, och de som de facto konspirerar och förtrycker, har jobbat för globalt övertagande i minst ett sekel. Redan under / efter andra världskriget, när nazismen felaktigt förklarades besegrad, sa dessa överlevande, globalister att den globala maktordning de strävar efter kanske inte kan genomföras på lång tid utan måste arbetas långsiktigt för. Minns nu inte vad han hette som jobbade med alla onda storfräsar
Det, ondska, är ytterligare ett sådant nästan oöverstigligt stort ämne. Existerar ondska som en egen enhet? Finns onda människor? Föds de i så fall ondskefulla? Eller blir de ondskefulla utifrån hur livet drabbar dem eller utifrån hur ondskefulla människor uppfostrar dem till ondska? Alla dessa vinklar / ämnen känns oöverstigligt att sammanfatta och få grepp om. Behöver jag få grepp om det? De flesta skulle säga ”nej”, men de flesta skulle säga nej utifrån bekvämlighet. Och om de flesta gör så, är de lätta att styra, och därmed lätta att döda likt slemmiga, mördarsniglar.
Men tillbaka till ”arbetsplikt” ett av alla de ord som styr hur vi ser på världen och oss själva. Och att de som troligtvis uppfunnit ordet är de som gynnas av hur ordet används. Arbetsplikten. Och de som känner stolthet i arbetsplikten, skryter över anställning mer än över deras utförda arbete. På så vis hyllar man sitt eget förslavande. Och här slår den inspelade skivan in hos dem förslavade, och försvarar sitt slaveri genom att attackera dem som av olika skäl INTE är anställda, har en arbetsplikt, sjuka, arbetslösa, genom konkurrens om jobb, gamla. Och vips så har de som uppfunnit ordet arbetsplikt, fått ”slavarna” att slåss mot varandra, med deras makt växer till följd av detta.
Är vi idioter? Eller är vi idioter? Som låter detta löpa
Definitionen av arbete, utfört arbete, togs också upp i boken, bullshit Jobs där ungefär en tredjedel av alla tillfrågade själva anser att deras jobb inte har någon som helst funktion. Men de anses utföra sin arbetsplikt, medan icke anställda som arbetar och gör nytta för sig själva och sitt närområde per automatik, kan stämplas som lata parasiter. that is the game we are participating in – volontarily Och det är i första hand de anställda och inte sällan de anställda med bullshit Jobs, som konstant upprepar den illusionen och upprätthåller slaveriet, som gynnar de Globalistiska, tyranniska, ondskefulla, miljardärerna, inom stat, globala företag, och kyrkor och inte minst NGOs likt Bill and Melinda gates foundation, som inte alls i praktiken är Non governmental
Är vi idioter? Eller är vi idioter?
De flesta som har bullshit, jobbs, är också oftast relativt högavlönade jämförelse med folk som faktiskt utför någonting likt städare, kassörskor, odlare, bönder, djurhållare, slaktare. Arbetsplikt, förvandlades sedan i den politiska oärliga, myllan till arbetsrätt och rätten till heltid. Det är i sanning, diaboliskt och med deras termer, genialiskt. I dessa tider, medan de anställda slavarna som betalar skatt, till saker de inte vet att de betalar skatt till, skryter över ledighet, semester, samtidigt som de passar på att indiskret eller helt öppet, se ner på de som inte låtit sig förslavas, typ småföretagare, eller inte får komma in i slaveriet, arbetsmarknaden. Det är diaboliskt, genialiskt. Och nu är det semestertider. Hurra hurra
– Men jag har ju semester nu vet du hö hö
Samma paradox, som när helg-alkoholisterna, eller heltidsalkoholisterna, som ännu har en anställning eller en upphöjd position och titel i form av arbetsgivare (som egentligen borde byta namn till arbetsköpare) eller som Filantroper, investerare, föraktfullt ser ner på A-lagare, som faktiskt inte har råd att köpa och förtära lika mycket alkohol som dem. Vi undersåtar, slavar, arbetspliktiga, semesterfirare håller varandra på plats, till förmån för de ondskefulla, globala, globalister, de självutnämnda gudarna. För de betraktar sig verkligen som gudar i förhållande till oss, precis som forna kungar gjorde.
They Are the same! Bara nya titlar, eller rättare sagt lever helt i skymmer undan från all insyn. Om du har hört talas om dem så är det inte de som är högst upp i pyramiden.
Arbete ? Jo jävlar ja !!
I princip allt språk är inverserat och förgiftat, i 180° för att dupera massorna. Och massorna försvarar detta förfarande. Försvarar ignorans och motsäger sig transparens och självförsörjande.
Är vi idioter? Eller är vi idioter?
– Jobbar ju vettu – hö hö
….med en stark klang av:
– ”Jag jobbar ju till skillnad till parasiter som är utan anställning”,
med avsmak i tonen på de orden på det sätt de uttalas och används. Innehåller mycket mycket Se-ner-på-andra-för-att-rädda-mitt- slavbidrag-ägd-av-de-som-betalar-mig
Och var passar jag in i den här pretend-to-be-somebody-världen? Svar: inte alls! Har aldrig gjort! Vare sig det gör mig till en sämre eller bättre människa i andras ögon.
Utanför fiket, där jag ofta sitter och kontemplerar, rullar kuggarna i detta lögnaktiga skådespel dagligen förbi. De flesta av oss oförmögna till att bryta oss ur, eller till viss del blir tvingade att stanna kvar. Är vi idioter eller är vi idioter?
Allergier funderar jag över? Är det eg lika med utslag avgifter som används i odlingen på samma 180°-vis som vaccin kallas för Post-covid? Varenda detalj i detta nationella och globala maskineri. Var enda kugge är noggrant genomtänkt och genomfört i syfte om att styra och för oss. Varje roll / karaktär i ”schackspelets”, bräde fast de som har initierat detta dödliga, schackspelet, deltar, inte själva. ” kungen och drottningen ” sitter bredvid och dinerar av profiten från krigsmaskinen.
Varför hatar jag förresten formulär ? det är svårt att formulera!
Systembolaget, Folkets opium, centralt i stan. Statligt, aldrig nedläggningshotat medan sjukhuset alltid är nedläggningshotat, why ? Vad är ett sjukhus? Varför inte friskhus? Pengar? 180°? inverserat.
Går in på en tv-butik med fördummande teknik. Här i Sollefteå ligger de bägge vägg två opiumhålor. I bägge betalar du för att bedöva dig och slippa tänka och känna egna tankar och känslor. En tv för 20 000 till 50 000 kr för att bli fördummad?
Är vi idioter, eller är vi idioter?