…
Språk, ord … jag har tjatat om och om igen hur viktigt det är. Språkförståelse och kunskap ger makt. Vilket också är varför maktmänniskorna gör ALLT för att fördumma oss. Men ingen lyssnar så klart på mina klokskaper. Kanske fördumningens fel ?
Min mage kurrar iaf just nu, och lever om. jag förstår att den är ”upprörd” över något. Men är det för att den fått gaser, eller för att den fått tråkig mat, eller för att den fått näringsfattig mat, eller än mer konspirationsteoretiskt, fått processad, förgiftad mat? Min gissning är att den inte gillade kall varmkorv och grahamsskorpor till middag. Jag tycker mest att magen pratar grötigt och mullrar o muttrar. I ett tidigare inlägg, 18.e Juni förra året, kontemplerade jag över språkliga missförstånd och oviljan att göra nåt själv. Samt visade på fenomenet genom att beskriva nutida svenskt föreningsliv. (läs gärna det inlägget innan detta inlägg om du inte gjort, eftersom de har med varann att göra)
Nu var det dags igen, när JFIJ, ville förmedla en förfrågan av någon sort. Jag, fördomsfull som jag är, tänkte att hon på något vis ville utnyttja mig, min arbetsförmåga, eller min egendom. Trotsa att jag var så fördomsfull, eller näst intill rasistisk, så gissade jag rätt i mitt fördomsfulla antagande. Denna gång var det materia, redskap, egendom, men inte min egendom. men likväl var det tydligen jag som skulle låna ut den. Grunnar fortfarande på logiken i detta. Skam till sägandes har jag försökt undvika konversation med den okonversationbara damen i mesta möjliga grad. Kan hända att någon uttrycker viss förståelse för detta oartiga beteende efter att ha läst bägge inläggen? Men härom dagen dök hennes inställsamma ansikte upp bakom mitt ”vindskydd för tomaterna, med ett leende som förkunnar att ”TÅÅÅMMAS måste hjälpa”. Jag hoppade till, hon hade smugit sig på mig, kanske för att jag undvikit henne till följd av vad som skedde året innan (länkat)
JFIJ – TÅÅÅMMAS …Mina morotar inte brra!
sa JFIJ och pekade på sin ogräsbeväxta potatisodling
Jag – jaha Okej!
JFIJ – Tååååmas – aar den tomat ?
(pekar på hallonen)
Jag – Nej det är hallon!
JFIJ – Aha – Halån
upprepade hon, ändå ganska likt, troligtvis utan att ha en aning om vad halån är för något.
JFIJ – TÅÅMMAS jag fråga dej
Jag – ja om vad ?
JFIJ – Den fåggel äta jortkubbar, jag lånna den samma som den!!!
sa hon och tog tag i mitt kålnät…
JFIJ – Den samma som den blåd
Jag – Du menar jordgubbsnät ?
JFIJ – Ja jag låna den, liten stund, lämna tillbak ? den finnas darr
(pekar på verktygsboden)
Jag – Vem ska du låna av då? ’
JFIJ – Du låna mig!!!
Jag – men jag vet inte vem som äger dem, jag kan inte låna ut det som inte är mitt, du får låna det av dom, fråga dom!
JFIJ – Nej, Tååååmas jag inte låna andra, jag låna dig, bara liten stund sedan lämna tillbacka
(sa hon irriterat över att jag inte fattade nånting)
Jag – Men de som är i boden är inte mina
JFIJ – inte din?
Jag – nej, men det finns att köpa, jag har köpt min som jag satt över mina jordgubbar!
JFIJ – Inga fara, jag kommer fråga annan dag (uppgivet)
Sen förklarar jag att det är på Bodéns handelsträdgård. Hon ser ut som ett frågetecken mellan Coop och orren säger jag restaurang och ser fortfarande ut som ett frågetecken.
JFIJ – VEM ?
– Jag vet inte vem som äger näten i boden
JFIJ – VEEEEM ?
(Artikulerar hon tydligare och högre så att jag ska förstå mitt språk bättre)
– Jag vet inte
– NEEEEJ VEEEEEM den?
– Menar du vart jag köpt min?
– Ja VEEEEEM ??
(suckar hon uppgivet utifrån mina magra kunskaper i svenska språket, till idioten (undertecknad)
som inte begriper sitt eget språk. även om frågeordet skulle varit ”Var”, som i ”var har du köpt den”
Jag är fascinerad av den urskuldande frågeställningen att de ska låna jordgubbsnät bara ett kort tag medan jordgubbarna är mogna sen ska de lämna tillbaka. Som om de som äger jordgubb näten behöver dem till vintern. ?
Jag ser fram emot nästa konversation … eller nä det gör jag inte
TÅÅÅMMAAAS !!!!!