Jag håller på att förlora kriget vi inte får förlora, som de flesta inte vet är en realitet


Det finns en rad olika strider genom livet, en del personliga som kan vara minst lika viktiga som de stora striderna för det mänskliga och vår överlevnad som biologiska, etniska individer i grupp, som vet vilket kön vi tillhör. Och de till synes små striderna, ur ett världsperspektiv, kan även fungera som metafor för de avgörande striderna för mänskligheten, vilket jag ämnar försöka visa i ord och text.

Det kan komma ett slag som jag måste retirera från. Omgruppera, tillfälligt fly för att strida en annan dag, en annan plats. För att mitt självuppoffring annars bara bidrar till att förlora hela kriget. Kriget vi aldrig kan vinna, och aldrig får förlora.

Snigelkriget
Kriget mot mördarsniglarna håller på att förloras. Inatt stötte jag på en inne i vinbärsbuskarna 5 meter i från mina egna lotter, och en annan 3 meter ifrån A-Ks kolonilott. Och då går jag ändå varje natt och knipsar av deras huvuden, OCH har gett den järnfosfat. De håller på att vinna kriget, de kommer att bli för många. Och jag och A är för få! Jag har hittills denna sommar tagit 2000 sniglar, om dessa sniglar inte hade tagits hade varje snigel haft kapaciteten att föröka sig 400-fallt. utan att ens behöva para sig med en annan snigel. 400 x 2000 = 800.000 på EN SOMMAR. Om de är 800.000 nästa sommar, och har kapaciteten att föröka sig 400-fallt: 400 x 800.000 = 320.000.000… 320 miljoner sniglar… inom 20 meter från våra lotter. Vi på andra sidan slagfältet är 2 st, på nattetid när de är aktiva, och förflyttar sig, är det bara jag de har att strida mot.

Kriget mot mördarsniglarna för att skydda vår mat, våra odlingar, håller på att förloras, de är för många, och vi för få. Många hejar på, men gör inget själva. Många hejar inte ens på, när jag försöker skydda min skörd mot de som vill äta upp den, människor, som fåglar, som sniglar.

Folk är dock inte sena att komma med råd, hellre än att delta i striden, tala om för mig som strider hur jag ska göra för att vinna kriget. De har nämligen läst nånstans, eller hört av någon hur de ska tas. En bytta med öl som sniglarna drunknar i (jag har testat), kopparband (jag har köpt men inte testat) sprida ut äggskal, hälla i kaffe, lägga dit salt. Alla dessa tekniker, medel sägs ska hålla sniglarna borta. Om det vore sant, varför kvarstår problemet mördarsniglar för odlare??? Några gemensamma faktorer för alla som kommer med råd, men inte deltar i striden, är att de alla inte har satsat tid och energi/arbete i odling här, och om de hade, så hade de ändå inte tagit striden, de har ingenting att förlora på att prova, och alla deras ”lösningar” bygger på att slippa strida/slippa arbeta/skippa kämpa, och alla litar på för egen del oprövade metoder, och behöver inte stå för konsekvenserna av sina ”råd”

Varför förlorar jag? Svaret ligger i kvantiteten ”soldater” gentemot ”fienden”. Svaret ligger i att jag lämnas nära på ensam i striden, så när som på A, lottgrannen, som ännu kämpar tappert. Hur många kunde de vara nu igen nästa sommar om jag och A inte klippt huvuden denna sommar? 320 MILJONER. Och när jag räknade på 2000 sniglar denna sommar HITTILLS, så räknade jag inte in de sniglar A har klippt. Och dessutom är mördarsniglarna aktiva och förökar sig till oktober nån gång, 3 månader kvar. Och de två tusen jag klippt, har jag börjat med för EN månad sen. Jag och A håller på att förlora kriget. Det är en tidsfråga, då kommunen vars gräsklippare troligtvis är de som initialt har transporterat mördarsniglarna till vårt område, efter som det ska effektiviseras, lejas bort, och sparas in…. de klipper gräs sparsamt, kanske 4 ggr hittills, medan jag klippt 20 ggr på lotterna, med omnejd, och hyresvärdens klippning är nog än sämre. DET gynnar mördarsniglarna, högt fuktigt gräs.

Så ni förstår… om man dessutom räknar in den vanliga arbetsfördelningen i en ”förening” samt att den som GÖR får kritik och gnäll, medan de som INTE gör är de som kritiserar och vill skörda t ex bär på det gemensamma utrymmet. Bärbuskar som i jag till största delen klippt och röjt kring, bortsett från A-K och A, i krusbär och lilla hallonlandet. Och om man dessutom räknar in att hyresvärden som tidigare hjälpte till med att köpa in virke, och var garant för om pump eller klippare nu dragit tillbaka sitt ekonomiska stöd. HELT! Och om man dessutom räknar in de som överger sina lotter, som ”nån annan” måste rensa/klippa, och om man dessutom räknar in sork, fåglar, kålmask, trädgårdssniglar, morotsflugor, ungjävlar, vuxna med familj, och gamla människor som tycker att de har rätt att ta våran skörd som ”vi” arbetat för och även betalat en avgift för… Och om man räknar in grästrimning, klippa grenar i träd o buskar, gräva i komposten, snickra för pengar som inte finns… och pengar jag lagt dit från eget konto, och att jag så klart inte får en krona för det jag gör… .. så förstår kanske någon enstaka att jag förlorar kriget mot sniglar, homo sapiens, hyresvärdars ovilja, kommunens ovilja… och tar strid nån annanstans … och överger lotterna. Trots att de ger mig glädje och giftfria grönsaker.

På Bangolfen lämnades jag ensam, på samma vis som sker nu. De fick förvarningar, ingen trodde på det, ingen brydde sig. men striden övergavs av den sista eldsjälen, och bangolfen var ett minne blott.

Detta med att vägra ta strid, detta med satt kritisera men inte göra själv, detta med bekvämlighet, detta med att konsumera utan att producera, är precis samma sak med det som nu sker i världen, som de flesta väljer att inte förstå, eller ta reda på. VÄLJER! De försöker splittra oss och styra majoritetens, själar och hjärnor. Just nu lyckas de.

ETT GÄNG ADEKVATA CITAT I ÄMNET:

”Nej vi kan inte vinna de är för många – Men vi kommer att möta dem i strid hur som helst”/King Theoden i Sagan om konungens återkomst

– Det är en strid vi inte får förlora även om vi inte kan vinna den./Tomastvivlaren anno 2025

Citat från Braveheart:

William: I will invade England and defeat the English on their own ground.

Craig: – Invade? That’s impossible.

William: Why? Why is that impossible? You’re so concerned with squabbling for the scraps from Longshank’s table that you’ve missed your God given right to something better. There is a difference between us. You think the people of this country exist to provide you with possession. I think your possession exists to provide those people with freedom. And I go to make sure that they have it.

Craig: We can not defeat this army.

William: We can. And we will. We won at Stirling, and still you quibble. We won at York and you would not support us. If you will not stand up with us now then I say you’re a coward. And if you are Scotsmen, I am ashamed to call myself one.

Min notering till det stora informationskriget som pågår, där vi tas ifrån vår yttrandefrihet, tas ifrån vår rätt att röra oss fritt, tas ifrån vår etnicitet, tas ifrån kärnfamiljen, tas ifrån vår stolthet att vara män och kvinnor, tas ifrån vår rätt till giftfri mat, tas ifrån vår rätt till att själva välja bort injicering av gifter, tas ifrån vår rätt att förstå vad de innehåller etc etc …. Och just nu förlorar vi det kriget, för att vi är för få, på den sanna människans sida, och för att istället för att vi får möta transhumanisterna i strid, sätter de fram sina trogna fotsoldater … det lurade folket, att slåss för dem, och mot oss, och mot mänskligheten.

Vi skulle vinna kriget över en natt, utan minsta blodspillan, om ni ställde er på er egen sida, istället för de som mördar er, och gör er sjuka. Så enkelt är det faktiskt. De har INGEN makt utan er! INGEN!! Vet ni varför? De är för få. Känns det igen ?