…
söndag 24 augusti 2025 klockan 21:18
I väntan på mörkrets inträde och snigeljakt. AK 77 har återvänt till Sollefteå och kolonilotterna. Bra att hon är tillbaka. Hon är viktig för oss på lotterna. Och tänka sig! Hon hade läst ikapp alla mina blogginlägg, sen hon reste för några veckor sedan. Kul att folk läser, kul när folk låter mig veta att de läser och ännu roligare när man reflekterar över det jag skrivit. Träffade IE. Hon satte ett datum för en slags skördefest på lotterna, helt informellt. MaSo fick gröna böner av mig.
Varmt och skönt på uteserveringen på café Petter idag. Moppe-Sune satt några bord längre bort. Och ännu närmare satt de två fylliga ryska damorna och gestikulerade och pratade på ryska. En duv-jävel testade mitt tålamod. Enerverande djurart. Inte lika enerverande som hubotar eller trans-humanister, men tillräckligt enerverande. Känner jag för att mörda sniglar ikväll? Så klart inte. Men som jag ser det, så finns redan tillräckligt många djur och människor, som tycker att det inte är mer än rätt att de ska äta upp vår skörd. Och lägger vi till mördarsniglar till detta inne på vårat odlingsområde, då drar jag ner rullgardinen vad gäller odling. Och som jag nämnt tidigare, så har min upplevelse varit att så fort jag på något vis tagit mig upp ur dyn, ur leran, och ångest, så finns någon/något där och väntar på att dra ner mig igen.
Måndag 25 augusti 2025 klockan 10:31
11°, när jag gick hemifrån. Nu på kaffe, Petter, en kopp bryggkaffe. Fortfarande inte tillgång till mina två nya espressomaskiner. Den ena hos Ulf som väntar på ork att färdigställa. Den andra inväntar en tamper från A. Och ytterligare 400 kr att spenderas. 2000 till Ulf tror jag. Utgifter, utgifter, och mera utgifter.
Relativt tyst på caféet. Acceptabla – nätt och jämt – ljud från M:s arabisk-talande mobiltelefon. En påstådd smart sådan. M slötittar för att stänga av tankar och känslor? Men inget Spotify som överröstar mina tankar i alla fall, som är fallet när S jobbar. Hon kan inte ha tyst omkring sig, har hon själv vittnat om. Och just nu lågtrafik på kunder. Precis då kommer Heja-Heja in med sin käpp och sin påse, och säger: ”Heja-Heja”!
Själv har jag nyligen tagit del av två tub-klipp. Det ena om hur Storbritannien går i bräschen för totalitära, lagar, who would, have thought ? Fifty years of go? Heja-Heja nyser om och om igen. Han har väl fått nåt i kroppen som kroppen vill bli av med? Eller är jag konspirationsteoretisk då? M visar mig ett klipp på en duktig konstcyklist. Panem et circenses! Bröd och skådespel till folket, och folket kommer inte revoltera eller protestera. Så sant, så sant! I det andra klippet så berättar en judisk historiker Zachary Foster, om vad som verkligen sker på Västbanken, som vår media inte rapporterar om, hur palestinier dödas, lemlästas, misshandlas, tas ifrån ägodelar och mark, och splittras. Sånt som man med hjälp av Panem et circenses vill att folket helst inte ska ta del av och protestera emot? Och det fungerar! Det fungerar väldigt bra, från deras synvinkel!
Heja-Heja, knackar konstant nervöst i bordsskivan med fingrarna. Parkeringsplatserna efter vägen utanför systemet, konstant upptagna på en måndag förmiddag. Panem et circenses! Många är tillbaka på sina arbetsplatser efter sommaren, oklart vad som blir gjort på respektive arbetsplats. Poängen är dock att hålla folk fysiskt samt psykiskt upptagna. Detained sort of speak. Och sedan för trötta för att göra annat än att passivt mottaga propaganda genom televisionsapparaterna. Panem et circenses!
Nu fick Heja-Heja syn på mitt, från den här prenumerations-tiden, sista exemplar av Epoch Times. Har ju upphört med prenumerationen på grund av att de höjde kostnader från 2000 till 2900 under en tvåårsperiod. Heja-Heja, lägger beslag på tidningen utan att reflektera över vem som äger den. Heja-Heja som egentligen heter Sven, kan tänka sig läsa den eftersom det är gratis. Hans namne, ett härligt original från Sollefteå, som snikar till sig den lokala Tidningen Ångermanland, skulle aldrig ens ta i Epoch Times, inte ens med handskar. TÅ-Sven, viker sin Tidningen Ångermanland ett par gånger, som för att mjuka upp den inför läsning. Hungrigt har TÅ-Sven genom åren, ämnat låna och lusläsa Tidningen Ångermanland, när gratis tillfälle givits. Ibland otåligt hängandes över den som köpt tidningen i väntan på att den ska bli klar för han att läsa. Men aldrig, jag repeterar ALDRIG, att han lånat ut en tidning som han har fått tag på på annat håll. Jag ger er Sven och Sven.
Missnöjd kund, lämnar tillbaka mazarin. Caféägare missnöjd över missnöjd kund, bjuder motvilligt på dumle-kaka istället. Är aldrig jag missnöjd kund? Jo det händer. Men kanske har ett annat beteende, kanske? Kul ändå att Heja-Heja, fördomsfritt läser den ”högerextremistiska” tidning, jag prenumererat på i två års tid. Men höjningen av priset blir för mycket för mig, samt att det av mig ogillades att man efter ett års färdigt prenumererande inte aktivt behöver förnya, det sker automatiskt om man ingenting gör. Sånt ogillas. Annars en mycket bra tidning för tvivlare och tänkare!
Tisdag 26 augusti 2025
Jaha ja, det är livet ja?! Det här underbara, lyckliga, bedrägliga, helvetiska livet. Och sen folk då? Folk, är inte som folk kan jag tycka. Utnyttja, bedra, gå bakom ryggen, baktala, dra nytta av andra, få, få, och åter få, ta, ta och åter ta? Går det till exempel att vara framgångsrik företagare utan att vara sniket, utnyttjande och till hälften eller fullt ut lura folk?
Alla bara tänker på sig själva, det är bara jag som tänker på mig! Skit också, just som jag kommit igång och såga att mänskligheten och folk jäms med fotknölarna, så kommer en trevlig Ulf och bjuder på glass? Ska det vara så? Va?! Och efter Ulf, började jag prata med Daniel och Ulla, två pensionerade schweizare med sommarställe i Ledinge utanför Graninge. Bägge jobbat som terapeuter, intressant samtal med Daniel framför allt. Bytte telefonnummer, WhatsApp och sådant.
Sedan på eftermiddagen/kvällen, utanför lotterna på Ingrid Thulins stig, stötte jag på en norrbottning på cykel med cykelvagn. Tror det var honom jag hörde jojka på Hågestaön ett par kvällar efteråt. Han tältade på Hågesta kanske en vecka. Noll sniglar ikväll, 22:15 till 23:15 temperatur sex till 7° plus, 93 % luftfuktighet Klippt gräs idag, varit på Lidl/ICA. Gick dit och hem. Klockan är nu 23:23, och snart är det onsdag enligt lång-tida överenskommelse om tidsindelning. Fick hem tampern idag. 400 kr. Jag gick med på priset utifrån rådande omständigheter.
Men hur är det med Tomas idag då? Hur mår han? Och vad tänker han på? Vad hoppas han på? Och vad r sen? Och vad gör honom arg? – de vette fan!
Morgondagen kan inte utlovas till någon! Men ändå finns den där i ens sinne. Man planerar lite, hoppas lite, och räds lite. 59 år gammal snart fyllda! Och visst känns kroppen av ganska ofta, så att säga. Lite småstelt, lite småont, inget att göra någon stor deal av. Och visst finns bekymmer. Men jag har för närvarande saker att göra, som betyder något för mig. I synnerhet tänker jag på odlingen när jag säger detta. Fast det är tröttande det också. Människor kontakterna kan vara tröttande där också, i förhållande till om jag hade ett eget torp, och fick sköta allt som jag ville, och ta rätt på allt som jag ville.
Då och då får jag höra märkliga kommentarer, som …. Jag vet inte….. den snälla versionen är att jag kunnat vara utan dessa kommentarer, och den o-snälla versionen lämpar sig inte för denna blogg. Och allt dumt som sägs och görs i ens omgivning kan man ju inte kommentera det orkar man inte. Som min fantastiska moster sa en gång. Så, det finns lite av varje i mitt liv just nu. Jämförelsevis med de långa år av ångest och otrygghet, inre otrygghet, så är det inte ens jämförbart. Det är så pass mycket bättre att det inte riktigt går att skala upp. Men riktigt bra lär det aldrig bli. Men visst längtar man ibland efter, ja, vadå? Kärlek så klart, man kvinna kärlek. Det ouppnåeliga, det för mig nästan utopiska, som för andra kanske inte är riktigt lika svårt får man väl hoppas
Men den drömmen, försvinner bara längre och längre bort i evighetens horisont. Drömmen om kärlek och en familj, som jag skulle vara en viktig del av. En man, en god, bra man som jag trots allt är, en kvinna, en klok, varm och stabil kvinna som jag kanske behöver. Och små avbilder, som tassar omkring och behöver oss och efter apar oss. Jag ser snart inte den bilden, ens i mina drömmar. Den tunnar bort för varje dag som går, varje månad och varje år. Eftersom livet är på jorden är tidsbegränsat. Så mina glädjeämnen: läsa, skriva musicera, Odla, skörda, kaffe, möte med människor, oftast i trädgården, eller på kaféerna. Undrar om ”Elise” förresten, håller att få rätsida på sitt liv? Hoppas! Hon som nyligen hamnade i någon form av psykotiskt tillstånd. Och på något vis berörde det mig väldigt illa. Vet inte varför just hon/hennes krasch berörde mig så mycket. Jag ser ju dagligen folk som tappat det, som blivit ”galna.” Vars själsliga och kroppsliga gifter blivit för mycket för dem. Men hennes situation berörde mig mer. Förmodligen rört upp något i mitt eget förflutna. Situationer som jag redan sedan länge lagt bakom mig, men som så klart bor kvar i en. Som allt man genomlevt gör i olika grad
Kapsla in de gifter, som kroppen inte klarar av att göra sig av med? Cancer? Stänga ut de känslor som blivit för mycket för att hantera-psykos? Ser ett mönster, en teori!
Det var lite om mig, idag mer om världens galenskaper, en annan dag. Trött nu, så trött, stel i kroppen. Bra jobbat tvivlaren! Får rädda världen imorgon istället!
Onsdag 27 augusti 2025 klockan 09:52
Soligt, soligt, soligt. Klar blå himmel, ca tio plusgrader på morgonen/förmiddagen. Har kortbyxor så klart, och har nu på caféet tagit av mig kängorna, som borde varit sandaler idag. En trött M, sitter och surfar på mobil. Jag in och hämtar mugg i köket på caféet och häller upp kaffe så att M får sitta – självservering! Byn håller på att vakna till liv, även om det sällan blir mycket folk på stan i Sollefteå nuförtiden. Någon skrapar ogräs på asfalt/gatsten, mot väggen till frisörsalongen. MA som hade kolonilott ett år, men aldrig kom sig för att ens sätta ett enda frö, åkte förbi i sin firmabil. En kille som gillar öl, ganska mycket. Inget ont i honom. Han är nog snäll. Men det är korna också! Karusellen, cirkusen startar om varje morgon. Somt är av nytta, somt är ett lurigt skådespel. Och vid ett café-bord, den 27e augusti sitter en tvivlare, odlare, dansare, en poet, samt musiker och skriver och läser över en kopp bryggkaffe!
Solen värmer skönt emedan luften är sval. Vore det molnigt, såfröso jag.
När jag såg mig i spegeln imorse, tänkte jag: Mmmm, ja, schysst =! Nöjd?! Rätt så vältränad ändå. 59 år gammal, eller som man skulle uttryckt det i kontaktannons på åttiotalet ”en kille på 59 höstar” men så skriver ju inte jag ju!
Så sommaren ger inte riktigt upp, fastän hösten såklart kommer ta över snart. Det är oundvikligt. Även en onsdag är det fullt på parkeringsrutorna utanför ”apoteket-röda-näsan.” men det är inte så konstigt, sex platser plus taxiplats, plus handikappsparkering. Räknas rattfylla som handikapp? Hon, den gulliga tjejen, som alltid bär på något gosedjur, går förbi, innesluten.? Hon jobbade med A på omsorgscaféet. En övervintrad hippie i en Duster kör förbi. En efter en kommer de ut med bag-in-box, öl, kartor och klirr-kassar. Man har fyllt på! Undrar om jag också ska fylla på? Vad sägs om en fem-nolla Höga kusten Ale? Vi får se när jag lättar ankar?
Igår när jag gick över vägen vid Hågesta, på väg hem från ICA/Lidl, kom en av dem som BS kallar för ”vår fina ungdom”, och i EPA-traktor, hoppade fram i takt med dunket från basen i högtalarna som spydde ut något som en del har mage att kalla för musik. Och det gick inte i 30 km/h . Nya lagar? Oklart när de inträder och vilka krav på vilket typ av körkort eller vad det heter. Viss info på nätet säger 2025 i mars. Andra säger 2029. Snuten skiter nog i vilket och låter dem hoppa fram på vägarna. De körde nästan över hälen på mig på högerfot och tutade och var lite sådär tonårstuffa som ni kan vara om de är i grupp. Avskaffa EPA!!! Avskaffa ”vår fina ungdom”
Såg en bra grej på Facebook, en bild på en gravid kvinna, med texten ”Detta är det enda tillfället en av manligt kön kan vara instängd i en kvinnas kropp” jag menar: NOG MED NONSENS!!!! uppfuckade, människor, uppfuckade, regeringar, och uppfuckade direktiv uppfuckade ”demokratier” RI åkte förbi med kommunal firma-fordon. Han renar Sollefteå, eller åtminstone vårt vatten. Troligtvis med kemikalier? I så fall uppfuckat det också.
Cykla 5-milare idag? Ja kanske det ja. Vindstilla och soligt och svalt. Filitjärn?
…. Så blev det!
Vila efter fem mil på cykel? Nej men jag ”ska bara” och grävde, planterade om i 3 timmar. Ungefär 1 timme mer än vad kroppen egentligen klarade. Men den klarade av det den inte klarade av ändå.
På något jävla vis
Sitter nu utanför Gunillas kiosk i Junsele efter att gått med på att vara färdsällskap åt mäklar-fotograf Å.G Torell….sitter över en kopp maskin kaffe med mjölk. Behöver inte vara sämst om maskinen sköts. Smakar okej. Men för en espresso-drickare, är det blekt så klart. Gunilla får ändå godkänt. ”There must be something more than this provicial life” sjöng vackra, men hopplöst woke-skadade Emma Watson i the Beauty and the Beast. Och när jag är på sådana byiga ställen som Junsele eller Näsåker tänker jag, tänk ändå om man kunde få bo så här lämpligt, ha ett hus/Torp ändå (provincial)
Hade ett, på sätt och vis meningslöst ordbyte med en Dean i kommentarsfält på bokförlaget Karnevals Facebooksida. Meningslöst i meningen att han, som de flesta inte kan ta till sig, information eller tänka själv, samt på så vis bilda en egen uppfattning, istället för att repetera etablissemangets, narrativ och diktat. Kortfattat så tyckte han inte om innehållet i boken Covid-kuppen skriven av Debbie Lerman, trots att han inte läst den. Sånt kan jag tycka är intressant att syna. . (länk
Kom att tänka på ett citat ur sagan om ringen eller egentligen två stycken:
Frodo: – ”But he was destroyed! Sauron was destroyed.”
Gandalf: – ”No, Frodo. The spirit of Sauron endured. His life force is bound to the Ring, and the Ring survived. Sauron has returned. His Orcs have multiplied. His fortress at Barad-Dûr is rebuilt in the land of Mordor. Sauron needs only this Ring to cover all the lands of a second darkness.”
Tänker på citaten i samband med snigel kriget, som jag inte kan vinna och inte har råd att förlora. Och samma med ondskan i världen som nu har diaboliska planer. Och har makten att genomföra dem. Vi kan inte ge upp, ens om vi blir utmattade.
Fredag 29 augusti 2025 klockan 10:05
Jaha ni, jag funderar vidare i mina konspirationsteorier, och jag ämnar att aldrig sluta. Och ifall det ännu inte står tydligt och klart vad jag menar med konspirationsteorier, som motvikt till den allmänna bedömningen av ordet, som kallar dem för fantasier och högerextremism så betyder det för mig att ha teorier kring hur det ligger till med saker och ting med värden och makten. Och just nu, kommer jag att tänka på institutioner som arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och hela vårt system av anställningar, företag och företag i förhållande till staten, skatter som jag går senare år fått en nästan 360-gradig omvändning till. Omfördelning, och att den aldrig kan vara rättvis rättvis som i sig är ett väldigt vagt och subjektivt begrepp. Hur allt är en del av ett korrupt övervakningssystem, där medborgarna spelas ut mot varandra, övervakar varandra, trampar och ser nerv på varandra, i ett Stasi-liknande system. På så vis behöver de som sitter vid makten, men inte borde sitta där, luta sig tillbaka och se folket döda och kontrollera varandra medan de söndrar och härskar och dödar via ombud … folket.
Och nu är mitt huvud på flera ställen samtidigt, så jag flikar – för minnets skull -in som en minnes-pelare, det faktum att folk skvallrar och hur man gör det. Och till min stora glädje kom det till min kännedom att min blogg hade kommit på tal i ett samtal där jag inte var närvarande mellan människor jag känner lite grann. Och två av dem var väldigt missnöjda med innehållet, utan att vilja eller kunna precisera vad som var fel med innehållet. Det är glädjande. För det innebär att de har läst blogginlägg/läser blogginlägg, eller? Ja troligtvis nån enstaka gång i alla fall. För det finns gott om folk som kan tycka illa om andras tankar, alster, värderingar utifrån det att de känt sig kränkta i något annat sammanhang någon gång. När galoscherna inte riktigt passade.
Tillbaka till den galna världen. Telefonköer i 1 timme, medvetet? På samma vis som ”heltidsarbete”? Ibland känns allt det här för stort för lilla mig. Och viss forskning tyder tydligen på att den mänskliga hjärnan så klart inte klarar av detta enorma informationsflöde. Det verkar rimligt.
Frodo: – ”I wish it need not have happened in my time”
Gandalf: ”and so do all who live to see such times, but that’s not for them to deside.All we have to decide is what to do with the time that is given us” Frodo o Gandalf i sagan om ringen. JRR Tolkien
Lördag kväll 30 augusti klockan 21:24.
Mitt i livet, faktiskt, alltså inte nödvändigtvis kronologiskt mitt i livet mellan födsel och död, utan mitt i livet, helt enkelt mitt i mitt levande livs liv. Jag har kommit så otroligt långt utifrån de förutsättningar som gavs mig. Och utifrån vad och vilka jag fått arbeta emot. Jag har lärt så mycket, jag förstår så mycket trots att jag förstår väldigt lite av allt vad som finns att förstå, vilket är själva grunden för kunskap.. Jag har vänt på så många pusselbitar i detta livets 1000-bitars pussel, och börja sortera upp dem. Metaforen och liknelsen pussel slutar där. Det blir aldrig ett färdigt pussel tror jag. Det är inte menat att det ska bli färdigt. Men hur ska jag då beskriva vad jag tänker och känner kring min egen utveckling och upplysning, i en alltmer, skenande, galen värld, med allt mer och allt fler galna människor? Kanske, är det för att jag tänker bakvänt på det? Kanske är det för att jag ännu, trots alla lärdomar genom lidande och mod ännu inte riktigt fullt ut vågar leva, eller förstått vad det är att leva enligt mig? enligt mitt hjärta.
Men jag HAR sprängt gränser, tagit steg i rätt riktning, jag har varit och på många vis är modig, eller? Vad är modigt? Att utmana sina rädslor? Att ställa obekväma frågor? Att gå mot strömmen? Jag är på dessa frågor är jag nog kanske att betrakta som modig. Även om jag mer känt det som att det inte funnits något annan väg att gå. Men jag är ändå 59 år om någon vecka, Jag fyller fyla jag, ”om jag får leva och ha hälsan”, som Lille Erik, fyra år gammal, med händerna på ryggen, sa en gång i tiden. Och jag skulle säga att jag fortfarande aldrig upplevt kärleken. Kärlek, har jag upplevt men kanske inte kärleken. Beroende på hur det definieras så klart eller om den ens kan/bör/ska definieras
Nasse:
– Hur stavar man till kärlek?
Puh:
– Man stavar inte till det man känner den
Finns den ens, kärleken? Kärlek finns, men kärleken? Är den bara uppdiktad och finns enkom i litteratur och på film? Och i folks drömmar? Jag har ju bara hört vittnesmål från människor, som påstått att den eller den var deras livs kärlek. Ska jag bara blint lita på det? – det vete fan!
Förhållanden, samliv, vänskap, bekantskap, sex, närhet, beröring, samboförhållande, giftermål…. …… svek, hat, våld, bråk, övergivenhet, slentrian,
… kärlek? Kärleken?
Jag har så klart haft genom åren haft starka känslor för kvinnor, och har, både känsligt och kroppsligt, intellektuellt. Och många gånger, utan att kunna ta på vad som attrahera mig hos dem? Vad som får mig att kapitulera? Och riva murarna runt hjärtat?
Jag litar inte på mitt hjärta, jag litar på min trassliga tvivlande hjärna, mina erfarenheter, min själ. Mitt hjärta är ungefär lika dum i huvudet som det lilla huvudet mellan benen, som bara tänker på att knulla. Men jag tror att både hjärtat och kukhuvudet är djupt infiltrerade av fel-inlärning, och baserar sina beslut på fel beslutsunderlag. Och dessutom finns det så mycket idioter i världen, troligtvis lika många bland kvinnor som män. Så även om beslutsunderlaget, det vill säga mina erfarenheter vore sunda och klara och ej kontaminerat med skit och dynga, så är oddsen små säger min hjärna. Den litar jag mer på än hjärtat. Och kukhuvudet! Kukhuvudet klarar snart inte ens av att pissa med någorlunda tryck och precision ju.
Men livet är mer än så, mer än kärleken, åtminstone för oss som aldrig drabbats av den. Jag söker mitt samma jag, ständigt, mina drömmar, mitt liv och min vilja ett av livets mest viktiga frågor i stort och smått:
Vad vill jag?
Med alla tre emfas betoningar:
VAD vill jag?
vad VILL jag ?
vad vill JAG?
Och för att hitta svaren behöver man lära känna sig själv. Sitt o-programmerade Jag/ego
Och nu blev det söndag helt plötsligt. Loppis-snubben i Skarped verkar inte vilja veta av oss, M eller mig. Kanske prutades det för hårt av M, eller kanske disharmoni i loppis-killens privata liv? Hur som helst, här sitter jag nu igen på Café Petter. En skön lugn, solig sval och relativt kundfri söndag. Sitter ändå inomhus. Då jag lite längre bort såg en ”jag-ska-bara-slå-mig-ner-en-liten-stund-och-gå-vidare-sen-snubbe” en som inte beställer något, så de kan sätta sig med mig i en trevlig utomhusmiljö, med spanings-möjligheter på omgivningen, utan att betala för sig. Det är för vissa en alltför stor frestelse. Och utomhus är jag ändå, än så länge stora delar varje dag. Men, var var jag nu igen? Jo jag har kommit otroligt långt i mitt sökande efter harmoni, efter svar och rätt frågeställningar kring världen omkring. Men att sammanfatta kort går inte, låter sig inte göras i en handvändning. Inte ens av den ekvilibristisk tvivlaren
Men så som jag ser det, är min uppfattning för närvarande att ”demokrati”, så som den genomförs idag är en bluff, ett lurendrejeri, en illusion för att få oss att tro att vår röst har betydelse för vad som genomförs av så kallade politiker. Egentligen inget annat än ”polite dictatorship”. Och jag förstår att skolan och ”utbildning” är ren programmering eftersom man aldrig får lära sig ATT tänka, utan bara lära sig VAD man ska tänka. Jag kan detaljera och förklara detta, men inte för dem som inte gitter höra på! Jag låter mina tankar undersöka och vandra kring förberedande åtgärder kring en trolig, global, ekonomisk och politisk kollaps. Och vandra får tankarna göra, eftersom jag bara kan göra hyfsat kvalificerade gissningar om hur det kan komma att se ut, scenarier.
Så som; kommer det finnas elektricitet? Kommer jag ha hyreskontrakt? Och i så fall kommer jag ha inkomster för att betala hyran? Kommer jag ha tillgång till mat? Tak över huvudet? Om inte, vad behöver jag ha om/när kraschen inträffat? Är en yxa med blöt-järn som går att slipa en vettig investering? Är det klokt att samla mat som jag gör? Med tanke på att den är ändlig om man inte har kunskap och möjlighet att jag vilt eller mark att odla? Och så vidare och så vidare. Kan man få tag på fröer? Skulle jag överleva alls typ i skogen med allt jag har i en enda ryggsäck? Tveksamt, jag tvivlar. Många utmaningar, men svårast att finna mat med energi i om vi inte kan handla det på affär? Fisk? Kött? Ja, sådana tankar passerar tvivlar gärna och är för normala människor helt absurda….. ända tills det blir verklighet så klart. Jag har köpt en mjärde t ex. Utifrån hur livet ser ut precis idag, en fullkomligt vansinnig investering, utifrån hur livet kan komma att se ut inom snar framtid, skillnad på liv och död? – Jag kan leva med att folk tycker jag är galen nu, det har de ändå alltid tyckt, vad jag än gjort. Och känslan är ömsesidig!
– ”Men det kunde ju ingen veta”
Eller?
– ”Det var Trumps och Putins fel”
Men man skulle kanske kommas att byta epitet på mig och oss som ställer frågor och tänk framåt från högerextrema och antivaxare till något annat? Eller? Jag tvivlar! – De vettefan !
Tisdag 2 september 2025 09:46
Mulet, småkyligt, ca 13 °C. Ska visst falla fin nederbörd fram på eftermiddagen om man får tro norrmännen på yr.no. På min egen inre harmoni-skala är det under kontroll, men inte 100 % filbunke. Men så är livet ju. Om man inte är nervös inför till exempel ett framträdande är man inte taggad nog. Och resultatet riskerar bli lidande.
Jag har blivit bättre och bättre på att ignorera människor som behöver ignoreras. Egentligen både för min egen skull och för deras. Ignorera kvinnor/tjejer som tycker att de är ”All that” så att säga. Och män/killar som är så självfixerade egon och ignorera mig när jag pratar med dem. Det ignorerar jag tillbaka så att säga. Jag känner att jag ÄR någon, det finns en kärna i mig som inte är beroende av andras gillande, eller godkännande. Och jag tror att ganska ofta, är så inte fallet med många som till ytan tror sig vara ”all That” eller intalar sig själva är så coola. Mycket för dem är bundet till status och arbetstitel. Jag är ett tvivlande socialfall, är inte bunden till detta, eller? Det, ignorering, är nog ett verktyg som är viktigt för att ha integritet. Jag ignorerar också folk, som tränger sig på för intensivt, eller som jag känner ska ha något utav mig hela tiden utan att ge. Och helt apropå, så ignorerade S mig precis nu på caféet – gott så! På så vis vet man var man har varandra inte sant?
Skulle kanske ha tagit spikmattan och en kort tupplur innan cafébesök? Lite trött i pallet, jag och kroppen med för den delen. Men livet? Ja, underbart, tröttsamt, hemskt, vackert och ett par 100 beskrivande adjektiv till. Och snart är vi döda! Det ingår i ditt kontrakt som vi aldrig undertecknade. Men som jag skriver under på. Tänk att måsta leva för alltid ? huvva! Och återföds jag hellre till mördarsnigel
Kjell från Holm, kom in. Hör dåligt, begränsad konversation. Jag hejar alltid! Tänker att han får väldigt lite social kontakt? Han har jobbat inom jordbruket under sin arbetstid där vid Holms säteri. Skulle vilja att intervjua honom. Går inte. Hörseln! Va? Jo, jag sa hörseln! – Nej Skämt åsido, jag gillar Kjell! Jag är Oinspirerad! Kan ju komma sig av trötthet kanske? Är tillfälligt trött på att rädda världen och mänskligheten genom mitt konspirationsteoretiserande. Världen och människorna vill inte bli räddade. Världen och människorna vill stoppa huvudet i sanden medan deras liv tas ifrån dem.
Så vad gör mitt räddavärldande egentligen för nytta? Vi får se vad som händer och sker. Tröttande är ändå folks självvalda ignorans kring frågor som är avgörande för sina egna liv och sin överlevnad. Tröttande!
Vem i hela den förbannade jävla världen kan man lita på? Vardagar 12/Lundell, What the nurses saw” Landrace Gardening av Joseph Lofthouse kligger på fikasbordet, Läsa? Eller lösa, korsord? Är trött, blundar istället medan jag sitter på caféet
Onsdag 3 augusti 2025 klockan 09:30
”Lilla stad, en stillsam, liten by. Varje dag, som dagen före. Lilla stad, fullt av små stadsmänniskor. Där går bagaren med sin korg, som alltid säljer sitt bröd. Varje morgon samma sak sen den dagen vi kom till denna lilla landsbygd stad
Det måste finnas något mer än den här lilla staden på landsbygden”
Fritt översatt från skönheten och odjuret. Lite för att beskriva, på gott och ont hur jag känner för min lilla stad, Sollefteå. För det har blivit min, och jag är hemma här, på gott och ont. Allt är småskaligt, långsammare tempo, närmare naturen. Men nu inte längre, närmare till hands att handla eller göra saker. Det dör sakta ut, ungefär som jag fast inte än eller?
I ganska mycket, är det samma människor som dyker upp vid samma tider. Varuleveransen ner till Grillhouse, nere vid parken, men lastas av från gågatan i nedförsbacke, måste bromsa ner vagnarna.
Hon som gick i särklass i skolan, och nu som ung, vuxen, drogar, och är i sällskap där ingen drar sig för att utnyttja de som låter sig utnyttjas.
Han, svärmorsdrömmen som är något blyg, och lite speciell, som möter chefen, skönheten inne på Kappahl, vid avlastning av varor. Hon vars leende får ett gammalt gubb-hjärta att slå ett extra slag, men bara ett! Sedan sinnar han sig den gamla tvivlande gubben.
Den gamle afrikanske mannen, som utan att beställa, slår sig ner vid caféet med caféägarens, motvilliga, samtycke eller snarare acceptans.
Musikarrangör från skogarna som är drivande i en världsmusik-festival, han som för övrigt ansåg och uttryckte att det här med planer på en ny världsordning bara är konspirationsteori.
Damerna med rullatorer som går sin runda varje dag. Två rullatorpar, varav den ena har blivit singel då hennes rullator-partner blivit dement. Väldigt många har blivit väldigt sjuka de senaste åren och dött de senaste åren, det började någon gång på våren 2021. Märkligt! Eller?
Jag kan fortsätta och fortsätta att beskriva min lilla stad, och kommer så att göra men inte nu. Men till skillnad från Belle i skönheten och odjuret, spelad av Woke-smittade undersköna, Emma Watson, så vill jag inte till något större och glamourösa stadsliv med slottsherrar, som kanske snarare är odjur inuti och prinsar utanpå till motsats från sagan?
Och regnet fortsätter strila ner när fina M tittade in en stund efter att jag knackat på rutan. Vi pratade en stund. Kjell från Holm igen. Lyfter på kepsen till honom. Bodybuildaren P som inte kan få in armarna och som jag aldrig någonsin sett le en enda gång medan jag bott i Sollefteå. Vinden tar tag i reklamflaggorna till caféet, inte tillräckligt för att blåsa omkull dem som så många gånger förr i denna blåsiga sommar. Men tillräckligt för att flera förbipasserande drar upp kragen och huttrar. A som jobbar åt A på caféet blir som en afrikansk Venus när hon ler och kvittrar ”hej” – för att sedan förvandlas tillbaka till en trogen, hårt arbetande kökshjälp och servitris.
Regnjackor och paraplyn. Själv i shorts och sandaler. Det är så kort sträcka jag rör mig utomhus mellan hemmet och caféet, bara 1 km, eller 1+1 km är lika med 2 km. Jag älskar detta provincial life, småstadsliv medan Belle längtar bort. Men precis som i sagan och filmen innebär småstadsliv, skvaller, baktaleri, småsinthet, nepotis, som är baksidan av inkluderande, och att alla känner alla. Baksidan av gemenskap på en liten ort. Motsatsen, den frihet som Belle längtar till, det äventyr hon tycks längta till i staden är anonymitet, som även inkluderar ensamhet, ett ingentinget, frihetens pris. Och priset för kunskap kan också vara ensamhet.
Postbilen med LP åker förbi efter schema. A-lagaren MK som nyligen fick däng/misshandlad, går förbi, numer utan sina krokodilskor. Allt mer tandlöst och sliten. Gågatan, GÅGATAN, vimlar ständigt av lastbilar som levererar varor. Varför då gågata? Är det för långt att gå 20 m med vagnar från baksidan? Nej men jag bara undrar? Så många människor, så många öden. Och de flesta fördolda för vad våra ögon ser, eller vad våra ögon vill se?
Hamnar medvetet i en begränsad (från min sida) diskussion med en som tydligt är vänster i politik och egentligen väldigt woke. Jag nuddar bara vid det han inte vill veta och ”strör frön omkring mig” för honom att välja eller inte välja att plocka upp och ta reda på. Han tar upp de klassiska narrativen nu för tiden; Donald Trump, Viktor, Orban, Sverigedemokraterna HBTQ, ”vetenskap” som de plägar göra. Och upprepar vad de blivit programmerade att upprepa. Jag öppnar dörrar på glänt för att få honom att ha möjligheten att kika in om han vill. Så att han aktivt måste välja att ignorera. Sån är jag! Jag lägger även upp böcker som motsäger det officiella alternativet, på fikabordet av samma anledning.
Och nu har det blivit svårt att skriva mer för tillfället, en väldigt viktig, nästan överviktig, skåning med sällskap, clueless, hjärndöd äntrar caféet och börjar spela upp videoklipp på sina mobiler så att hela caféet störs. Hela caféet för närvarande, är i och för sig bara jag men ändå. Vad fan är det med människor? De flesta är på riktigt naiva idioter, mentala slavar och springpojksar åt Gestapo som Neil, Oliver uttryckte det i intervjun med Jimmy dore
– Ingen god handling, förblir ostraffad
Om du inte fått alla de här öknamnen som foliehatt, högerextremist, Putin-älskare, Anti-vaxare, klimatförnekare – så är du inte i fajten, its a badge of honour to be treated like that! /Neil Oliver
– Alla som sitter och ser på tv-serier om andra världskriget föreställer sig att de skulle varit i den franska motståndsrörelsen, men when the shit hits the fan, så är nästan alla Gestapo, precis som skedde under con-vid, och de flesta försöker vifta bort det allt de gjorde och allt de sa nu går vi vidare. /Neil Oliver
Eller som kungen skulle sagt när pinsamheter kring påstådd otrohet rörde sig i media: ”nu vi vänder blad.”
– Folk skyndar sig att förlåta sig själva och förlåta andra för de synder som begicks mot sina medmänniskor under con-vid Men folket kommer aldrig förlåta oss som hade rätt i våra konspirationsteorier, det är oförlåtligt./Neil Oliver
– JAG kan förlåta dem för att ha haft fel, men de kommer aldrig förlåta mig för att ha haft rätt/Jimmy Dore
….och här blir det igenkänning för mig. Jimmy Doore. Säger att ingen har någonsin bett om ursäkt och sagt att jag hade fel, nej de kallar mig fortfarande för högerextremist alla namnen konspirationsteoretiker rasist antisemit alltihopa.., ingen har heller uttryckt att de gjorde fel när det uteslöt mig som betalande boule.medlem, från att spela. Men det är tydligen JAG som är extremisten.
Neil, Oliver hävdar mycket riktigt att när han blir kallad alla dessa namn, så begår de hatbrott mot honom, utifrån deras egen standard. Men han låter det bara falla av
Och nu!. …gjorde jag kanske den godaste espresso jag druckit, hemma hoz moi!
Over and out – Eder trogna, för evigt finne i arslet mot självvald ignorans, och accepterat mentalt slaveri!Tomastvivlaren!