Viktig

Några citat jag minns från människor senaste åren:

” man får ju lita på att fakta ändå är fakta”
” ja men det får man väl ändå hoppas att vaccinerna är ofarliga”
” om du inte är immunolog eller läkare ska du inte ifrågasätta vaccinerna”
” ja men de kanske var tvungna att ljuga för oss”
” oj den såg jag inte komma” (att jag ifrågasatte vaccinet)
” ja men smittan var så stor i Österrike så jag förstår att de var tvungna att införa obligatorisk vaccination”
” ja men OM den hade varit effektiv och säker, då hade den ju varit bra”
”antivax-caféet”
” sluta ställ frågor och ta sprutan”
” jag var tvungen att ta vaccin för att få resa utomlands”
”allt som sägs på rapport är ju till 99 % sant”
”ja men vi har ju gjort vårat så vi åker väl ut och dansar, och skiter i dem som inte vaccinerat sig”
”ja men man måste väl ta sprutan”
”ja men dom sa ju att man skulle ta den”
”vilka är de, var bor de, vad gör de”
”det är ju förmätet att ifrågasätta Nobelpristagare”
”sitt inte bredvid honom. Han har inte tagit vaccinet.”

lördag 27 september 2025 klockan 20:23

Flyttat till jord från kompost. Halverat mängden jord, i den yttre komposten. Vinbär, svarta och röda, samt körsbär har fått jord. Varit till M.T, fått filead abborre på knäckebröd och gott Te. Första gången jag druckit Adams ”Sollefteå-bönor” på nya maskinen. Gott, men vet inte om det nödvändigtvis var godare än Arvids och Zoégas? Men det är åtminstone i samma klass som blue Java och Grandia. Och det där afrikanska kaffet från Zoega som jag inte minns namnet på. Gillar dock starkt att blanda grädde och kaffe i munnen fortfarande. Hälsosamt? Det vete fan? Känner mig ganska nöjd med mig själv idag. Något konstigt, regelbundet störande ljud i huset idag. A hörde det också. Bästa gissningen är någon torktumlare? Kunde inte lokalisera ljudet. Lät mindre långt ner i trapphuset.

Känner inte för att säga/skriva något klokt idag. Känner inte för att avslöja maktens förehavanden idag. Känner inte för att behöva ta reda på en massa saker om min omvärld idag, om mina medmänniskor och mina mot-människor. Är väl trött på att inte få någon respons. Är väl trött på att folk är korkade bortom vad jag trodde var möjligt? Ingenting får ifrågasättas? Och även när det står alldeles solklart att makten avslöjats ljuga för oss, så står de dumma jävla folket och försvarar deras mord och illgärningar. Nä så jag känner inte för att bidra till att rädda mänskligheten just idag, eftersom den mest består av självdestruktiva och destruktiva rent allmänt idioter! – Jag får strida en annan dag/kväll, med min penna. Men det är ensamt på förnuftets sida, i förnuftets dimension, det kan jag säga er som inte vill lyssna!. Jag vet inte om jag borde vara förvånad över att jag inte alls saknar tv. Ett år utan tv nu! Det var, när jag hade en tv, så lätt att slå på och zappa sig hjärndöd för en stund.

Boken, Sanningen om smitta av Tomas S Cowan och Sally Fallon Morell är snart färdigläst. Den är riktigt informativ och bra. Men även om det gett mig insikter, känns det uppgivet för nästan ingen kommer att välja att läsa den. Det är för mycket sanningar för att folk ska vilja läsa?

Den här nya världen…. Det gick inte att föreställa sig. I den känner jag inget hopp, i den lever jag i en utomkroppslig depression där omgivningen är det deprimerande, inte jag! Det gick inte att föreställa sig, att så många människor skulle förlora förståndigt samtidigt. Inte ens när jag försökte spräcka gränserna för det värsta scenariot jag kunde föreställa mig. Jag är ”död” nu, min kropp vandrar ännu omkring på den här jorden, men livet är slut. Jag hittar inga människor här längre, och zombies ser inte ut som på skräckfilmer från 1900 talet. De haltar inte fram, vanställda för att se otäcka ut. De ser i allt, utom blicken ut som människor en gång såg ut. De själva vet inte om vad det har blivit av dem. De vet inte om att de förlorat sin mänsklighet, och sig själva. Jag är ”död” nu, men bara för att jag inte ser något hopp, när jag vandrar i ruinerna av den värld som en gång var fylld av liv och död fylld av levande själar. Men trots att allt hopp är borta, letar jag efter hopp, efter åtminstone en på riktig människa!

Jag behöver drömma mig tillbaka till livet, som en gång var, meningsfullt, kärleksfullt och frihetsfullt. Fullt med egna tankar och känslor, utan kontroll, utan censur och förbud, utan zombies för att kunna fortsätta framåt. De kommer inte att skada mig, dessa zombies, så tillvida att inte media och vetenskapen säger åt dem att skada eller döda mig. Men de går inte att nå. Jag hoppas att de är i en Törnrosa sömn som snart kommer att upphöra. Men jag tänker att det sker nog inte under min livstid.

Jag är inte rädd, de kan inte hota mig med någonting värre än det här. Jag är inte rädd. De flesta zombies har försvunnit, på tåg som packade sillar. Ett spår mot horisonten, och syns aldrig mer. En röst upprepar och uppmanar folk att rädda sig själva, genom att kliva på tåget. Jag såg dem aldrig mer, ett spår…. Arbeit macht frei?

Söndag 28 september 2025 klockan 19:14

Ännu en dag i fred och krig på jorden, i the Matrix. Kampen, den tysta fortsätter, till synes obemärkt. Men jag tror inte det är obemärkt. Jag tror det är lite som att jaga mördarsniglar faktiskt. Få märker av resultatet av att jag gör det, men de skulle märka om jag inte gjorde det? Dagligen bombarderas hjärnan av intryck och information. Jag kan styra en del av den/det, begränsa, men inte upphöra vara en del av världen, även om jag ibland längtar till ett ensamt primitivt leverne. Men det finns en naivitet i denna min längtan. Det är inte så lätt som man tror att utanför systemet skaffa sig mat och varm bostad. Och ändå är det min dröm.

Och återigen, allt jag kan göra, är att bestämma vad jag ska göra med en tid som givits mig, den tid jag har kvar. Jag vet inte om jag kommer att dö i förtid, ingen vet, många tror. Läst klart boken Sanningen om smitta nu. Den stora behållningen är att den bevisar hur mycket fusk och rena lögner och bedrägerier det mesta av de vetenskapliga experimenten i historien och nutid, kring vacciner, mediciner och virus består av. Utöver det finns det många intressanta teser och teorier som jag inte avfärdar.

19:26, inte helt beckmörkt ännu, men nästan
Svårt ändå, att i praktiken undvika alla gifter, all strålning och övervakningssamhället.

Måndag 29 september 2025 klockan 22:51

Kommer ihåg när jag köpte min första Coca-Cola, glasflaska, 1 liters för 5 kr. Och jag halsade den på vägen hem från kiosken i Visättra köpcentrum, hela vägen hem till Visättravägen 69.

Idag byggt ytterkompost. 80 % jag, 20 % K. Som jag tror blev ” sporrad ” ut av hustrun A? Åkte och handlade med T. E som ännu en gång bidrog till virkesinköp.

Tisdag 30 september 2025 09:55

Hektisk dag igår, mycket att göra på trädgården. Huvudet under armen, som så ofta. Tror det var 9° nu när jag gick hemifrån? Haft kortbyxor på mig tills nu. Kommer jag kunna byta till långbyxor nu? Fryser inte ännu i alla fall. Vanans makt är stor. Ristretto på café-bordet hos Adam. Böcker upptagna ur ryggsäcken och demonstrativt upplagda på bordet, med det mest provocerande titlarna synliga. Nu covidcupen av Debbie Lerman. Ska jag dyka ner i den? Ja kanske, om jag orkar? Bordet bredvid sitter en välvårdad man, djupt sjunken i en laptop. Själv skriver jag för hand, med penna och papper. När det går, nu går det. Laptop, får jag känslan gör en lite viktigare. Man studerar, eller jobbar och ingen kan syna hur viktig man egentligen är? Klädseln avgör? M.K går förbi. Längtar efter påfyllning? ”Apoteket” stängt ännu. Tomma burkar hemma vid, och i parken? M. K gör inte en fluga förnär, sägs det. Ja inte vet jag? Han kanske inte alls gillar flugor? Det ska visst vara den senaste flugan? Själv struntar jag oftast i flugor, men är ondsint mot spansk skogssnigel. Eller som de kallas i Sverige: mördarsniglar. Import inte alltid så bra?

Julio, Iglesias, stönar ut sina påstådda, kärleksbekymmer, med darrande, förförisk röst, ut ur högtalarna från Spotify-listan, och fuktar mången tant-trosa? Mina Gubb-kalsonger, blir då och då fuktiga, mest på grund av inkontinensbesvär, eller nej, så heter det inte? Det är när man tänker rätt ute kläderna? Jag tror det heter urinläckage? Byter ofta trosor! Nej jag menar Karl-sånger. Man är väl ingen fjolla? Eller? Nja, det är ju subjektivt så klart. Mången macho-man skulle nog beteckna mig som detta, ty och med jag inte skrattar tillräckligt manligt och gutturalt? Sen tycker jag nog att jag är både man och manlig, då jag är mig själv. Och kan och får stå upp när jag kissar. Och jag föder inte barn. Jag har skäggväxt, om en blygsam sådan. Skulle inte räcka till ett tomteskägg, möjligtvis till en nisse. Är de män? Eller är de hermafroditer? Ska äta bjudmiddag ikväll. Å och K. Fina människor, och fina barn: E och V. Fin familj. Och inte att förglömma hunden skrutt, som familjen av någon underlig anledning, helt felaktigt, döpt till Thor??? Alla som ser honom vet att han är en Skrutt, världens finaste Skrutt dessutom!

Somliga människor är viktigare än andra människor i det här livet, sägs det. Hur fungerar utvärderingen av detta fenomen? Ja egentligen inte alls om du frågar mig. Men det gör du ju inte så klart, för jag har liksom aldrig varken fått stämpeln som viktig eller strävat ditåt. Viktig för vem? Viktig för vad? De flesta människor tycks ägna mesta delen av sin tid att vårda varumärket ”Viktig” genom klädsel, attityd och PR, typ som ett tomt skal av viktighet? Viktig för vem? Viktig för vad? Det och det mesta andra i den här världen är bara lur, illusion, skådespel. Viktig för vem? Viktig för vad? Jag är väl viktig, kanske för min egen överlevnad, och mitt välmående. Dvs ett visst mått av självbevarelsedrift, och levnadsglädje? Och rent subjektivt, kanske nån enstaka person skulle tycka, att i någon form, är jag ibland viktiga för dem i vissa situationer, när de behöver mig? Som sagt var från förra blogginlägget, många tycker nog att jag tänker för mycket? Det är okej, jag tycker att många tänker för lite!

Undrar förresten hur det är att vara kort? Ja alltså kortvuxen man? Måste man jobba extra på sin viktighet som kort man? Ibland kan jag tänka att de som är långa och kraftiga män, är lite fysiskt respektingivande. Men det måste ju gå åt mer mat? Och man måste ju slå huvudet lite oftare? Det här med världen förresten!? Blir less på den. Inte livet, men världen som är som den är. Och utmattad av att försöka orientera mig ibland alla av makten, upplagda, påtvingade, illusioner, psykologiska operationer, propaganda, reklam, lagar, tvång, samt människors totala ignorans samt acceptans för att bli ljugna inför, lurade och förslavade. Jag blir alltså utmattad av detta. Vilket ligger som motvikt till min naturliga vetgirighet att vilja förstå. Viljen i veta och viljen i förstå? – ja!

Mjo… nja….njää
Liberalism? Kapitalism? Kommunism? Socialism? Vänster? Höger? Mitten???. Njä jag är skeptisk. Tänker att det bara är lockbeten, fällor, bedrägeri, luftslott, hägringar, villfarelse och skenbilder. Men jag behöver ibland ta itu med att jobba på att genomskåda dessa hägringar. För att inte, så att säga gå vilse i en öken och dö av törst. Efter att bara läst några sidor i inledningen av boken, Covid-kuppen, faller fler bitar på plats för mig i förståelsen av min galna omvärld. Initialt skrivs det om hur private public partnership kommer att uppstå. Vad det är och hur man kan tolka uttrycket den djupa staten. Ett uttryck som för gemene man skriker högt, när man försöker reda ut

– ”Det finns inget att se här, konspirationsteorier, lita på staten, undersök inget själv!”

Och som av en händelse fick jag ännu en sorts metafor i mitt tvivlande huvud: ”störst går först”, vilket flitigt används som beskrivning för att en liten personbil, tvingas lämna företräde i trafiken, till en stor buss eller lastbil, enkom till den fysiologiska följden av en kollision mellan en liten och en stor bil.

Viktig? För vem? För vad?
Det är också enligt mig viktigt att vara tillräckligt viktig inför sig själv, inför mig själv för att inte bli ett mähä, ett jasså, som bara lyder och upprepar andras tankar. Är man FÖR viktig, kanske man är överviktig? Och lägger man för lite vikt vid sig själv, sina egna känslor och tankar, väger man liksom i vikt ingenting. Från överviktig till oviktig? Undrar om det jag skrev nyss var viktigt för någon annan än mig själv? När jag nyss promenerade hem från Bruket i mörker, kom jag att tänka på att jag inte ens tyckte det var liiiite kusligt. Det är ju en lång process, från att jag var mörkrädd långt upp i vuxen ålder. Och under den sträckan kom frasen till mig: –Fear, does not live outside of you, it lives Inside of you. Faran kan ibland finnas i omgivningen, men oftast inte, inte tillfälligt nu i alla fall. Om den stora vida lögnaktiga gömda onda världen där ute, finns det mycket att säga, men få som vill höra. Härom dagen såg en bekant på mig som jag var från en annan planet när jag inte läst om, hört om, från Maine stream media, en viss händelse, olycka och mord. Medan hen varken vet eller vill veta om hur den totalitära globala staten försöker ta över allt, och styra oss i minsta tanke och detalj, känsla, rörelsemönster, etc, etc. Det blir en the Matrix-känsla. Röda och blå piller? Likt den känsla jag har inför nästkommande svenska riksdagsvalet eller nåt västerländskt val överhuvudtaget. Vänster eller höger eller mitten? Det finns ingen demokrati. Det finns inget val jag kan göra, som gör skillnad som byter system. Det är en illusion. A polite Dictatorship, men de flesta envisas med att tro att det gör någon skillnad att rösta och fortsätter följa diktaten och tro på lögnerna.

Äsch, varför håller jag på och tänker egna tankar? Värdelöst ju?! Borde väl sälla mig till den formbara massan och fårskallarna? Jag sågade mig på pekfingertoppen på vänster hand igår. Det var inte toppen. Men små sår och fattiga vänner…..
Rengjorde, omsorgsfullt såret, höll rent efteråt. Fascinerande hur kroppen läker så ändå egentligen ett lika stort mirakel, som att se ett frö gror till en växt, eller sätta en människoliv till världen.

Det är väl viktigt?