Månad: oktober 2025

…
Man säger ju att ”man är som man är”. Men är det verkligen HELT sant? Jag är inte helt säker, jag tvivlar på det påståendet. Tvivlar som varje vettig människa borde göra. Och här menar jag på att det kanske är ett sätt att slippa ta ansvar för sitt agerande, eller slippa behöva ändra sig, vilket är obekvämt, och ibland rent utav svårt för många. Att ändra sitt sätt att vara, prata och interagera med andra människor. Typ som den som alltid kommer sent till träffar, eller den som inte håller sitt ord, den som lovar hela tiden men aldrig uppfyller? . …. ”Ja men hon är ju som hon är”, för att sedan aldrig acceptera att en som brukar komma i tid kommer för sent?

”Var försiktig med vad du tolererar, för du lär människor hur de ska behandla dig.”

Om man utifrån ovan givna exempel med en som bara tar för givet att folk ska vänta på dem, till slut bara reser sig och går när tiden gått ut för förutbestämd träff, så ger man personen några valmöjligheter för eventuella framtida möten:
* Personen(Herr B) kan genom att värdesätta den andres tid, anstränga sig för att komma ihåg/planera i förtid så den inte blir sen, vilket skulle kunna resulterar i stärkt relation och tillit mellan Herr A och Herr B. Vilket i sin tur inte är något att i onödan kasta i sjön så som världen ser ut idag, och som människor har kommit att bli, idag
* Eller så kan Herr B tycka att det inte är värt det, och på så sätt välja bort Herr A genom sitt agerande
* Eller så kan Herr B projicera över sitt eget respektlösa beteende, att kontinuerligt, vanemässigt komma sent, och skylla den uppstådda mini-konflikten på att Herr A är ”överkänslig” ”snarstucken” eller ”långsint”,. samt tala om den versionen för alla gemensamma bekanta i förhoppning om att få stöd för den vinklingen. Och eftersom de flesta är konflikträdda i vår del av världen, kommer Herr B iaf inte få mothugg. Då har Herr A som reste sig och gick, att förhålla sig till detta och kan välja:

*Att fortsätta låta sig bli respektlöst behandlad och alltid måsta vänta på herr B, kanske hela livet, och må dåligt över det, och låta sig förminskas i värde som människa.
* Eller så kan herr A se det som att det var bra att det blev som det blev, och fått tydligt kvitto på att Herr B fullkomligt struntar i Herr A:s känslor och inte respekterar Herr A:s tid. Och kan välja bort den typen av beteende, genom att välja bort Herr B, vad gäller träffar, möten och dylikt, o bara glatt säga hej, när man råkas. Och om herr B då låtsas spela förvånad över utebliven nära relation, kan man förklara hur man ser på detta att visa respekt för andra.

På samma vis kan jag välja att inte dansa på Bollstabruk, om jag inte vill det, eller inte dansa överhuvudtaget – Så är det bara

Så… kanske man ändå inte är som man är, utan mer är som man gör?

Min kära fd kärmor, lär mig mycket genom sitt sätt att vara, och hantera känslor. Hon har haft en hel del, och troligtvis har ännu en hel del somatiska symptom som skulle hindra de allra flesta från att ens kliva upp ur soffan, emedan det bara får henne att öka farten. Hon är något av en kärleksfull Lilla My (Mumintrollen) med utåt sett två känslolägen, arg eller ”pigg” och oftast blir hon uppiggad av att bli arg, och omsätter den energin som ilska alltid är om man kanaliserar den, till att få saker gjorda. Därav rubriken till blogginlägget; ”Känslotransformator” – Att inom sig göra om ”sorg” eller ”ledsenhet” till utåtriktad ilska, och ta den rörelseenergin, den possessiva energin, potentiella energin till kroppen, och göra saker som i slutändan även själen gynnas av… som JAG gynnas av, i mitt fall. Överföra kraften, ilskan till något vettigt och konstruktivt, istället för att ”tänka positivt”. ”Tänka positivt” i det läget, lagrar ilskan och kan leda till allehanda kroppsliga och själsliga besvär framöver. Däremot att GÖRA positivt, kanalisera ilskan till bra nödvändiga göromål, DET är positivt!

Och se där !!! Äntligen har jag kunnat uttrycka klart varför jag är gruvligt emot uppmaningen: ”tänk positivt”

Så om jag nu uttrycker via blogg att ”aldrig mer dansa”, tills, eller om jag ångrar mig,
så backar en riktig vän mig medan jag är genom-ilsk, eller va fan än jag känner!!!
En riktig vän backar upp mina känslor, och backar upp min ära gentemot totala främlingar, en riktig vän ägnar sig då inte åt att ev ”förklara hur dom kanske kände sig som gjorde att dom
gjorde som dom gjorde när de beter sig illa eller gör mig förbannad el ledsen”

DET riktiga vänner gör – är att ta ställning för sin vän!!!

OCH min kära fd kärmor har lärt mig att långsinthet är någonting riktigt bra – för självkänslan !

…
Hon har nog fan rätt, homo-sapiens-honan med de feta bleka vaderna, som nobbade mig igår kväll. Hon som sa NEJ ! väldigt tydligt med eftertryck, och utan ett ”tack” efter nejet! Det vill säga inte ”nej tack”. Hon hade fanimej mig helt rätt ! Här har jag gått omkring och sagt ja, till massa kvinntimmer o tanter år efter år, för att vara schysst? Helt jävla idiotiskt av mig! Så klart att hon ska säga nej när hon inte vill det!

Och så klart ska jag säga nej till Bollstabruks dans för all framtid, där hon homo-sapiens-honan med de feta bleka vaderna, var med och med-arrangerade! Varför i hela blekfeta helvete skulle jag gå dit igen? Finns ingen anledning! Jag har bättre saker för mig i framtiden. Jag är innerligt tacksam för att hon har fått mig att inse detta. Tack! Nu kan jag sluta ödsla tid på människor som inte är värda min tid, och arrangemang som inte är värda min tid!

När jag lessnade på all falskhet och alla falska löften på bangolfen, och hade blivit utnyttjad tillräckligt länge, vänder jag på klacken och slutade vara till lags. Jag har gjort så med några människor också, före detta vänner. När man trampat på Tomas tvivlaren, eller huggit honom i ryggen, ignorerat honom, eller spottat på hans hjärta, nån gång för mycket, så kommer det inte ske igen, så är det bara! Varför i hela blekfeta helvete skulle jag gå med på det? Och varför skulle fruntimret med de blekfeta vaderna dansa med mig? Nej hon gjorde helt rätt, som hon sa NEJ bestämt och tydligt! Precis som jag säger NEJ för all framtid att dansa på Bollstabruk, där hon var med och arrangerade. Varför skulle jag gynna henne igen? Tydliga besked, raka rör!

Och troligtvis, som det känns nu vad gäller dans överhuvudtaget, är det finito med det. Är så jävla trött på snobberiet som kan förekomma. Det är inte bara en gång som olika former av snobberier förekommer på dessa ställen och i dessa kretsar. Det är dock inte specifikt enkom för dans, det är människor nuförtiden, folk är i allmänhet inte kloka i skallen!. Det är även specifikt för en ganska rejäl del av dagens honor, åtminstone en alltför stor del.

Hjärtligt tack ska homo-sapiens-honan med de blekfeta vaderna ha, för tydlighet, som befriar mig från dylikt framöver – Tack! 🖤

…

Independence-May – Iyah – Laleh – Tom – Neil – Jerm – Alex – Sam – Michael – Lion – me

Independence = oberoende * May = Iyah May

Det vill säga, låt oss säga att om man vill publicera fria tankar, helt utan att bli fråntagen sin plattform, eller sin inkomst till följd av att ens åsikter inte är godkända och ”redigerade” utav den som äger plattformen eller betalar ens lön, eller av staten, eller av de som äger staterna. Några plattformar att nämna som exempel, skulle kunna vara just Youtube, Facebook, Google, X, Instagram mfl. Och om du skapar egen musik med egna texter, så är det ”producenten” dvs bolaget som köper upp artisten/sponsrar med pengar som styr innehållet. Och samma gäller ”nyhetskanaler” och ”forskning”… oberoende, innebär mer och mer att du inte får fram du din produkt, inte bara för att du inte har råd att producera… utan för att ingen kommer producera, hur bra det än är… ifall det går emot de ekonomiska jättarnas och tyrannernas agenda.

Under den påhittade ”pandemin” som egentligen bara borde benämnas Plandemin, eftersom den var planerad, eller con-vid, eftersom det var en con, = lurendrejeri…. under den tiden började man genom omvänd användning av ordet oberoende, i syfte att skapa tillit för sin con/ sitt medicinska bedrägeri, med vaccinering och ”virus” använda ordet precis motsatt, och kalla uppenbart köpta ”fakta-granskare” för ”oberoende”. Och det blir fyrdubbelt con, efter som de inte varken sysslar med fakta, dvs bevisar sina påståenden, eller granskar, det vill säga undersöker alla vinklar man kan tänkas undersöka, och ärligt presenterar dem, … och så är de som sagt inte oberoende. Oftast fick vi aldrig veta vilka dessa ”oberoende” personer var… som liksom talade om för oss vad som var sant och inte, så att vi inte skulle idka tankebrott, och undersöka saker själva.

Man har ju så klart varit uppfinningsrika, att med hela den tyranniska paletten, använda många olika sätt att tysta kritiska åsikter, kritiska till massövervakning, kritiska till vacciner som är genetiska massexperiment, kritiska till obevisad klimatkris, kritiska till narrativet kring Rysslands aggression, i syfte att dölja sin egen….
Det uppenbara att vara plocka bort och förbjuda information har man berikat med diverse andra åtgärder som inte ser ut som censur eller förtryck, eller helt enkelt smiter under radarn på en fullkomligt programmerad befolkning. Åtgärder som shadow banning där det det inte syns på din Facebookflöde att du är borttagen, men dina följare ser dig inte. Eller det som heter deplattformering, vilket helt enkelt innebär att de med obekväma åsikter bannas från t ex FB, Youtube, etc etc. Sen har du ju att genom globala och juridiska skrämselkampanjer, och oavbruten propaganda sedan födseln via skolan, och ”tillförlitliga” ”oberoende” institutioner skrämt befolkningen till självcensur, där du redan i din egen tanker stoppar dig själv från att undersöka vidare.

Föreställ dig att du under hela ditt liv lärt dig att t ex Sverigedemokraterna är persona non grata,,, eller varför inte ta i ännu mer, för att det ska bita ordentligt, varför inte ett renodlat kommunistiskt parti, eller öppet nazistiska i sin trosbekännelse… sånt VET du inte gillar, det har du lärt dig, du behöver inte ens tveka en sekund på det…

..och sen långt ifrån sådana sammanhang hör du någon som håller ett tal, eller skriver en artikel som du finner väldigt intressant, trolig och överensstämmande med dina värderingar … Och vi säger att artikelförfattaren heter Malin Perzelius, bara för att hitta på något. Du vill veta mer, få fler visdomsord från henne. Googlar på henne, och finner att hon jobbar åt Samnytt … som av godkänd media, utan att veta eller förstår vem som godkänt detta hela ditt liv… att godkänd media klassar denna avisa som nazister?
Vad gör du då? Förskjuter du Malin för all framtid? Och överger du de åsikter du först tyckte dig ha gemensamt med henne? – Ändrar du åsikter… till de åsikter som du förväntas ha? – Isf hardu just självcensurerat dig, med följd att du troligtvis framdeles kommer akta dig för annan information än den ”godkända”

I bloggtiteln gjorde jag som förhoppningsvis gick fram en anspelning på independence day, som i sin tur anspelar på vunnen frihet… bytte ut day mot May… som i läkaren Marguerite Clark. med artistnamnet Iyah May, som inte lät sig köpas, för att ändra textinnehåll i sina låtar, för hon var independent/oberoende, gjorde slut med tidigaresponsor, manager för att kunna vara sann. Kharmageddon och ”Everything’s fine” rekommenderas varmt för folk som fortfarande är folk.

Laleh … är också ekonomiskt sin egen, så de kan inte dra in hennes lön, eller förbjuda henne i egenskap av ägarskap (slavdrivare) , och kom ut med två systemkritiska låtar och sjöng dem på Nobelfesten, där eliten av hypokritiska hypokriter sitter och jäser i sin egen odör. Love U Laleh !!! when good aint good och många ljus

Och trots att youtube mixtrar med siffrorna om hur många följare och hur många tittningar de har, för att de inte ska gå virala, uppfattas som populära…. så är de just detta. De har inte finslipat sina verktyg för att ljuga om sådant ännu, utan presenterar siffror klumpigt i jämna på tusentalet, samt att de inte alls ökar, trots uppenbart vacker musik, än om inte det bara var deras texter som gillades.

Andra hjältar som riskerar allt i yttrandefrihetens och sanningens namn är Neil Oliver, James Corbett, Dr Tom Cowen, Dr Sam Bailey, David Icke, Alex Krainer, Jerm Warefare, Michael Yeadon, Edward Snowden, Julian Assange, osså till sist nåt enstaka Lejon och kanske nån tvivlande tvivlare som lyssnar på hjältarna – och tänker egna tankar.

Morgon funderingar från ett ny vaket huvud

Tankarna går kring pengar och det jag haft så svårt att förstå kring begreppet. Och det nya i mitt tänkande är att det är inte en slump att jag inte förstår vad pengar innebär. Nya faktorer i min kunskap, så om banker som lurendrejare och inte trygga institutioner. Så som inflation som en medveten strategi för stater och banker att stjäla våra pengar. Så som skatter som är medveten strategi att stjäla pengar, vilket går emot mina forna värderingar och tankar kring politik och skatter.

Jag har fått förklarat för mig hur man i Romarriket blandade ut mynten så att de inte innehöll lika mycket ädla metaller (värde) , att det är en form av inflation. Jag har fått förklarat för mig hur skuld fungerar som en drivmotorn i hela det nuvarande systemet. Inte bara det ekonomiska systemet utan det politiska systemet. Och att banker började trycka upp sedlar som inte motsvarade det värde som fanns uppbackat i form av guld till exempel. Sedlar var egentligen formad skuldsedel? Eller en försäkran om att värde fanns, kunskapen och vetskapen nu om att det finns ingen bank i världen som kan betala ut i kontanter det som spararna placerat där det är alltså ett lurendrejeri, medvetet. på så sätt blev banksystemet och den vara som skulle garantera värde, mynt och sedlar, en lögn, tjuvar och bedragare.

Ytterligare en ny insikt i det hela är ju det man kallar för krympflation när det kommer till att förpacka varor, mat med mera. En form av inflation fast i själva varan, ett sätt att lura kunden att för samma pris köpa mindre mängd. Samma gäller kvaliteten på varor, som enligt mig medvetet går ner av samma anledning. Kvaliteten på varor som blir sämre är helt enkelt en form av krympflation fast i livslängd. Glasögonbågar som höll hela glasets livslängd när man var liten, trots att man utsätter dem för princip allt som de kunde utsättas för. Nu klickar det till en fjäder utan att glasögonen på något sätt utsatts för något våld eller missöde, och det klickar betyder 500 kr i utgifter. Och detta kan ske ett par gånger efter ny inköp. Och förresten så har man samma bedrägeri vad gäller själva ”glasen” som inte är glas, utan plast. Och dessa sätter man en skyddshinna som ska skydda plasten, så då repas skyddshinnan, och krackelerar, vilket får konsekvensen att du måste köpa nya glasögon,.,, MED bågar. Men huvudsaken var ju att själva plasten inte skadades så att du inte skulle kunna se genom den. Mycket bättre var ju att hinnan skadades, så att du inte kan se igenom den. En dammsugare som jag köpte när jag var ung håller ännu, jag har vänner som vittnar om att de får byta efter ett eller två år för att de inte håller. Detta är medvetet, det är stöld, det är lurendrejeri och det borde vara olagligt.

Varför är det inte olagligt? Ställ den frågan?

Varför går lag stadgarna med på detta? Varför går polismakten med på detta? Hör ihop med frågeställningen om varför lagstadgarna, de påstått demokratiskt valda ledarna (vilket de inte i praktiken är), vilket också är en sorts inflation, i våran makt över dem som ska enligt definition vara våra arbetstagare, och vi ska vara deras arbetsgivare) varför dessa ledare ger stora läkemedelsbolag och vaccinbolag walk over när det gäller ansvar för sina produkter, och ohälsan som uppstår vid användande av dem, samt leder till död i många fall. Och varför tillåts tror ni med det att inte skriva någonting om detta så att ni inte får reda på detta? Också en slags inflation i ord och uttryck som fri media, som skall granska makten på våra vägnar. Priset du betalar för denna media, som undviker den mest fundamentala informationen medvetet, är demokratisk, inflation, medveten sådan. I princip, kan man jämföra det med att både polis, politiker, media, och större delen av befolkningen medvetet och passivt står och tittar på när brott begås, när människor blir sjuka och dör, och tystar kritiker genom censur och deplattformering, shadowbanning, , sparkar dem från deras jobb , fängslar, eller dödar varje medborgare som påpekar detta.

Min vän som är en katt, en stor katt, ett Lejon…. ett danslejon, påpekar vaket:

”Du har lärt och observerat mycket. På slutet vill jag dock reflektera att ”olaglighet” är att efterfråga något som alla istället borde ta ansvar för, att göra rätt val i dialog med leverantör. Vårt samhälles lagar har fört oss bort från att handla av våra grannar och lokala leverantörer, där kvalitet kan utvärderas. Det är en följd av statens lagar och tilliten till desamma, inte en följd av avsaknad av statlig inblandning och lagar. Att intuitivt vädja till förövaren om hjälp, det är vårt största problem.”

Sagan om ringen har så många metaforer för verkligheten, om man förmår att se liknelsen. Den ovan, ”, utan att ställa frågor!, Vilket är det de allra flesta har accepterat att undvika göra, både inför sig själva och inför världen. Och var det leder till att acceptera girighet och makt utan att ifrågasätta? Slavar för maktens vilja, den kommer aldrig sluta jaga er.

Citat från LOTR av Aragorn:
”They were once men; great kings of men. Then Sauron the Deceiver gave to them nine Rings of Power. Blinded by their greed, they took them without question, one by one falling into darkness. Now they are slaves to his will. They are the Nazgûl: Ringwraiths, neither living nor dead. At all times they feel the presence of the Ring, drawn to the power of the One. They will never stop hunting you.”

Anledningen, tänker jag till att de absolut allra flesta inte värderar yttrandefrihet, högt, skulle kunna bero på att de upplever att de får yttra sig fritt, med tanke på att de bara yttrar sig på sätt som är godkänt, som de blivit programmerade att tycka. .

Lyssnar på Song from the Secret garden , och påminns om livet, kärleken, smärtan, längtan, påminns om mänsklighet, om saker som inte går att mäta. Jag påminns om spruckna drömmar, bottenlös förtvivlan samt mänsklig värme. Jag påminns om livet. Jag påminns om en värld som var perfekt för att den inte var behövde vara perfekt, istället för en som nu; är allt utom perfekt för att man eftersträvar perfektion.

Att känna

Att vara

Att leva

Att hoppas

Jag vill inte dö, men är inte rädd för döden. Jag har alltid tidigare varit rädd för övergivenhet, varit rädd för att bli ensam, vara ensam. Inte lika mycket nu. Att vara ensam är en del av livet som är nödvändig, precis som att vara flera och att utbyta känslor och tankar, att finnas för varandra. Ensamheten och gemenskapen är beroende av varandra. Natten och dagen är beroende av varandra, ljuset och mörkret är beroende av varandra. Men hur är det med godhet och ondska? En gång i tiden ville jag naivt tänka att ondska bara var frånvaro av godhet, precis mörker är frånvaro av ljus, såsom natten frånvaro av dag. Men om natten sover vi ju och vilar upp oss? Utan natten, ingen dag.

Men hur är det med ondska? Är det en del av livets yin och yang, en ständig motsats-vals om balans mellan de bägge? Är ondskan en del av livet? En del av oss? Finns ondskan inom oss för att ständigt pröva oss för att välja, alltid ständigt välja väg? Eller är det en egen kraft, som erövrar människorna och världen och ska bekämpas till varje pris? Och utplånas om möjligt? Som det ser ut, som jag tänker, kan den inte utplånas. Men med dessa resonemang skulle det också innebära att godhet, mänsklighet, hopp, heller aldrig kan utplånas?

Min livscykel kommer så klart att ta slut, det är inget konstigt, det är naturen. Men människan är inte skapt att tänka på döden på det viset, vi skapat att undvika den till varje pris. Det är så vi har överlevt, när vi var en del av naturen , när vi levde våra liv, för att vi överlevde. Nu istället undviker vi bara döden så gott vi kan, och glömmer att leva, glömmer att älska, glömmer att visa hänsyn, glömmer att ta ansvar, glömmer att tänka själva, glömmer livet. Så när vi dör, har vi inte levt. Det är vad vi egentligen borde vara rädda för?

Och för att fortsätta på sagan om ringen och ondska. Där framställs ju kampen mellan gott och ont och för att göra en film av det så har man personifierat ondskan genom Sauron, och alla andra ondskefulla är hans tjänare. Och när han försvinner försvinner ondskan? Då är egentligen mycket mer intressant med Gollum, och hans alterego: Smeagol eller egentligen tvärtom. Som via den ondskefulla maktens ring, ständigt har en kamp mellan det onda och det goda inom sig. Precis som det indianska ordspråket, vilken vinner det goda eller det onda vargen inom sig, svaret: den man matar den man föder. Och om det här Aragorn säger om The Nazguls är det att de blivit uppslukade av ondskan för att de har gett efter för frestelsen av makt. Galadriel ställs också inför valet att få ringens makt, men väljer bort den efter ganska stor inre vedermöda. Gandalf frestas också, men klarar frestelsen till oinskränkt makt… över alla. Valet, inom sig själv att göra det man själv vet är rätt inom sig eller att göra det man vet är fel, fastän det ger belöningar och ”sötma” så att säga. Och det kanske minst tydliga ondskan; att göra ingenting!

Soligt, kallt, dimma på älven och över Skedom, vaknade på morgonsidan/natten och fick somna om. Således två frukostar, och nu en Macchiato. +1 °C ute nu, men har nog varit minusgrader. Väderstationen har ju lagt av. Surprise?! Höll i tre till fyra månader för över 1000 kr i inköp. Skönt ändå att möta en ren diskbänk på morgonen, de gånger det sker. Två stycken fiskare på Hågestaön på västra udden. Jag har inget planerat idag, blir nog café Petter. Blivit en vana, en rutin.
Adam skulle till Italien igen. Milano troligtvis. S är borta för sjukskrivning, tror inte hon kommer tillbaka? Idag lägger U verandataket med sonen David. Något som var tänkt att jag skulle hjälpa till med. Det blir i alla fall gjort, och U väljer hantlangare. Det var ovanligt gott kaffe hemma idag. Mollbergs blandning och skummad mjölk, malning tre. 40 sekunder exponering.

Ibland kan jag känna att det är märkligt att vara här? Att leva? Det känns som en avdramatiserad punkterad känsla av existentiell ångest, fast utan själva ångesten då, så som det var förr. En slags tomhetskänsla inför jaget, när man inte har någon eller något att spegla jag i? Nu för tiden varar känslan knappt ett ögonblick. Men saker förändras. Det är det enda som inte förändras. Och det är ju i och för sig inte alls konstigt utifrån det jag har bakom mig. Åtminstone mestadels bakom mig. Men som jag tidigare delat med mig av, att jag under stora delar av mitt liv övergav mitt jag, stängde ute världen, och blev därmed instängd själv. Och nu när jag kommit så imponerande långt, så kommer väl små Flashbacks ifrån den tiden från typ ingenstans kan man uppleva. Men så är det ju inte. De kommer från någonstans. Och inte bara jag, lever ju ytligt, i någon slags teatralisk verklighet, utan faktiskt de flesta, där vi spelar våra roller, men sällan vår egen roll. Nej det är inte alls så konstigt, att jag känner som jag gör ibland

23:10 nu, oj tiden rann iväg när jag satt och läste. Borde väl borsta tänderna och sova.?

Måndag 20 oktober 2025 klockan 10:41

Goda minnen?!
Tänk om han faktiskt skulle försöka åta sig att skriva ner och fräscha upp goda minnen ur livets dagar. Alltså som en vikt i vågskålen mellan gott och ont, ljust och mörkt, lättsinne och tungsinne,? Detta med tanke på hur mycket tungt min hjärna, mitt hjärta, och mitt sinne utsätts för i kampen mot det onda, och för det goda. För det är VI ”, konspirationsteoretiker, foliehattar, högerextremister, vetenskap, förnekare, klimatförnekare, som står vid fronten, i det kriget, som inte enkom utövas med kulor och bomber, men framför allt inom oss själva. Någon måste göra det! Och om inte jag vårdar mina goda minnen, kanske de försvinner från mitt medvetande? Åtminstone i proportion till hur verkligheten sett ut i balans mellan goda minnen och tråkiga minnen. Men, till och med tråkiga minnen som sorg och saknad hamnar på pluskontot i mig så tillvida att de är ärliga och mina. Medan det mesta idag är dunkelt för dolt undangömt, förljuget tillverkat, teknokratiskt, ”vetenskapligt”, och inte som det bör varmt, mänskligt, rejält, sunt, naturligt, jordnära.

Men hur ta sig an denna uppgift att minnas och dokumentera goda minnen? Hjärnan är inte van? Kanske ska jag prata med hjärtat? Och i hjärtat finns allt som inte är teknokratiskt och vetenskapligt, allt som är i sin sanna bemärkelse mänskligt. Även sorg, ilska, rädsla, utöver de goda minnena. Jag tänker att i jakten på goda minnen kan jag inte skygga för det lite mer jobbiga? För de hör ihop med det mänskliga

So here we go:

Tomt? Nej då, gräv djupare! Ett annat fack? Hjärtat var det ja! Sitter längre ner på kroppen!

Morfar blir det första som dyker upp. Stunderna då vi metade abborre från hans hembyggda eka, med våra med våra spön, och det magiska morfar-spöet. Det spöet var magiskt, tänkte jag och min förtappade bror. Det drog till sig fisk mer än andra spön. Så var det bara! Då i alla fall. Morfar log. Ett annat minne när jag var väldigt liten och vi låg vid jordgloben, jag och morfar, jordgloben som stod på några meter till vänster om tv:n på en grå heltäckningsmatta. Där letade vi orter och länder. Glasstruten var till exempel Sydamerika.

Men det finns också goda minnen, sprungit ur den djupaste sorg och förtvivlan. Inte bara de ”lyckliga, skrattiga” stunderna. Sådana som när C stoppade mig i parken, när jag grät offentligt, och hon kramade om mig. Sådant glömmer jag aldrig, inte ens om demens uppstår… få se nu var var jag nånstans nu igen ??

Abbe tittade just nu in på café smak. Då dyker dansminnena upp från både Abbes och Lejonssons danser. Ärsta och Gussjönoret. Nej nu räcker det! Jag klarar inte av med positivitet för tillfället.

Okej då ett till:

Tänker på Tarja, den lilla flickan på Verdandilägret, det läger som jag fick följa med på för att pappa var busschaufför. Jag har berättat om det här minnet förut, men det är ett kärt minne för mig. Jag var 14 år gammal tror jag, Tarja några år yngre. Med på lägret fanns en kille som tog allt utrymme. Minns inte hans namn, inget ont i honom, men tog all plats och allt utrymme. Medan Tarja var tvärtom. Hon var för övrigt från Vårby gård.

Vid något tillfälle, minns inte hur, började Tarja, gråta, och killen som tog allt utrymme började ta allt utrymme, och jag bad honom vänligen hålla käften för att Tarja skulle få prata. Och jag talade om för henne hur värdefull hon var i ett ganska långt tal. Hon grät och grät och grät. När vi sedan efter en vecka åkte buss hem och pappa släppte av Tarja vid Vårby gård, en av de första som klev av, kastade sig hon kring min hals och kramade mig och sa ingenting mer.
Jag glömmer det aldrig, ett gott minne, ett kärt minne. Att få betyda något, eller mycket för någon annan är den största gåvan i livet. Ja om man inte räknar att få 10 000 000 kr i present?? Jo jag skojade när jag nämnde pengarna – Men om jag får pengarna kan Tarja få lite oxå 🙂

Ett dansminne som är outplånligt, som jag kommer sitta att gagga om i en gungstol på ålderdomshem, om jag lever så länge, och om ålderdomshemmen har råd med gungstolar….. är dansen på Gussjönoret, arrangerat av Lejonsson och Lejonnssons Lina, Lejon-Lina, Lejoninna… Det var en total upplevelse, vad gäller dans. Voyage spelade. Liv sjöng. Goa kramar från personal, bland annat Lejonssons Lina. Fantastiska danser, kanske tio stycken som blev ren danspoesi. Sommarbadade i pausen i sjön när det blivit mörkt, några nakna.. i mörkret. Ljusslingor och marschaller. Vad gäller dans, som jag inte har möjlighet att på samma sätt ägna mig åt nu för tiden på grund av geografi, så är det många saker som spelar in för lyckliga dansminnena. Musiken, kvaliteten på musiken och känslan från artisterna. Låtval, arrangörernas mysfaktor till publiken. Arrangörernas omhändertagande av artisterna, som sen påverkar deras uppträdande på scen. Antalet duktiga danserskor, kvaliteten på dom rent dans-tekniskt och hur goa och gulliga de är damerna. Ja, faktiskt hur vackra de är också. Deras vilja att dansa med mig, och min egen inre harmoni.

Andra lyckliga stunder, som kunnat ge mig mys-rysningar, är när människor utöver vad som är förväntat eller frågat efter, bryr sig om mig eller tar sig tid för mig. Och bland de allra lyckligaste stunderna i mitt liv, är när vid några få tillfällen räknat på ena handens fingrar någon stod upp för mig gentemot andra, gentemot baktaleri, eller rent uttalat hot om våld. För mig finns inget mera värdefullt, inget som gör mig så tacksam och glad. Och just detta är något oerhört sällsynt nu för tiden länge sedan jag upplevde det. Att någon ens stod upp för mig verbalt. Tänker på Patrik bl a,

Jag har nylikt skrattat mig igenom större delen av AA Milnes Bok om Nalle Puh. Ja, en bok med text och illustrationer inte en barnbok så klart. Räknas det som goda minnen? För färskt för att vara ett minne kanske? Men gott iallafall. Ett gott skratt, förlänger käften.

Nu har årstiden anlänt då man utifrån mörkrets infall, tror att klockan är 23 på kvällen, när den i själva verket bara är 20:00, eftersom det varit mörkt i några timmar. Och värre blir det till helgen då, när det blir vintertid,….:. Som någon har bestämt att det ska vara. Vem? Men nu är klockan ändå 22:35 och jag har varit gå-och-lägga-mig-trött i några timmar nu mörkret luras?

Att läsa, läsa, och skriva! Läsa, lösa, korsord -vila, hjärnan, svåra korsord är lika med fullständigt dyka ner i det för att nästan vakna upp till verkligheten igen. Skrev ner två stödord på anteckningar i mobilen: Trovärdighet, ” och trygghets-fällan. Och kom på ett till nu ”forskningen”. Ord att kontemplera kring. Ordet forskningen, i bestämd form, stötte jag på idag på café när en bekant person, stolt sade att hen har tagit den 11e sprutan, underförstått covid-sprutan. Och som följd mening lade personen till ”forskningen säger att det ska vara bra mot demens också” forskningen som i en enda slutsats utan vetenskapliga belägg och bevis som vederlägger det påstådda? – Man upphör aldrig förundras ändå över bristande logik. Ja, men det är så här det är. Han och nästan alla utgår från att så fort en ”officiell myndighet” eller liknande, säger ”forskningen” med betoning på bestämd form, så tar man det för EN allenarådande sanning eller fakta???? Människors tänkande, eller brist på detsamma är minst sagt beklämmande och inmurad i förutbestämda mönster. Programmerade i hjärnan sedan födsel och skolgång. Det är som att komma ner på bangolfen och få förtryckta resultat till varje bana så man egentligen slipper spela. Det behövs ju inte, eftersom någon redan har sagt hur det kommer gå? Och sedan bara acceptera detta? Och nästan alla ”argument” jag stöter på när jag ifrågasätter liknande saker och cementerade trossatser, landar till slut för de flesta i tillit till ”trovärdiga källor”, utan att rimligen ha kunnat komma fram till det själv. Man har aldrig ens funderat kring vad man tror på, vilka man tror på, eller varför?

Trygghet-fällan – pacificerar människor från att tänka själva, vara kreativa, ifrågasätta – staten, välfärdssamhället. Trygghet-fällan är som för boskap som ska bli slaktad, utan att veta om det eller förstå det.

Tisdag kväll 21 oktober 2025 21:28

Har jag förlorat någonting inombords? Soldaten som återvänder från kriget vid liv, men hans vänner och familj säger att han aldrig återvände hem annat än till kroppen. Har jag förlorat något inom mig i kampen för det goda i människan? Har striden för yttrandefrihet och sanning kostat mig i mina drömmar och illusioner? Har den kostat mig min tro? Har den kostat mig mitt hjärta? Har mina tankar för länge ockuperats av mörkret jag strider mot, ondskan, jag kämpar mot, där ute i världen. Eller kämpar jag mot att ondskan ska ta över i mig? Har mina tankar lagt ett ogenomträngligt mörker för mina ögon? Har kampen berövat mig själva livet inuti mig? Har den berövat mig min imbecilla naiva tro på kärleken?

Är lite orolig på ytan av själen idag. Tänker på saker i min-oro-format, som jag inte skulle behöva tänka på. För att jag varken kan påverka det, vad andra tycker och tänker, eller det är något att hålla på och älta överhuvudtaget? Den känslan av att jag ”gjort fel” utan att egentligen hittar någon rimlig måttstock för det eller vem som ska bedöma det? Så det kan jag gärna sluta med! Så om jag då städar bort den oron, vad blir kvar då? Ja, en vanlig vardag, med vardagliga rutiner i en fortsatt eskalerade galen värld, med naiva programmerade robotar till befolkning? – Ja, nånting ditåt kanske. Men är jag då nöjd med detta i livet? Vill jag inget mer? Kräver jag inget mer av mig själv eller livet? – Nja, det vete fan? Räcker det inte med att rädda världen varje morgon, i en tröstlös kamp mot ignorans och likgiltighet som bedövar människorna omkring mig? Och därtill att motionera, odla, laga mat, njuta av gott kaffe vad skulle kunna bli bättre? Av det som jag kan påverka?

//Var det någon liten hjärte-röst i mig som försynt föreslog ” kärleken då? ”
Ja, jo, jag vet, det skulle väl kanske vara trevligt? Om det var möjligt? Men det styr jag väldigt lite över. Så varför lägga för mycket tid på sådana tankar?//

Tänka sig, snart slut på oktober? Eller nja nio dagar till. Men ändå! Nu kommer en vänteperiod på snön. Sen kommer en vänteperiod på solen, med dagsljus. Sen kommer en period då jag väntar på odling hemma. Sedan väntar jag på att få sätta ut frön och så. Sedan väntar jag på att få skörda. Sedan väntar jag på att få laga till skörden, frysa in och äta gott. Sedan väntar jag att få vila mig på hösten. Sedan väntar jag på den första snön…..

Ur LOTR:

”Rosie Cotton. dancing. She has rbbons in her hair. If ever I was to marry someone, it would have been her”

I filmen säger Samwise Gamgi så, när han och Frodo Baggins ”inser” att detta är slutet ” of all things ” när de tillfälligt räddat sig ut från lavan från mount Doom. Citatet dök upp i mitt hjärta, efter att jag på väg till Café Petter och världens bästa Mohammed, såg en kvinna på bron som jag gick under. Långt, ljustbrunt hår med lugg. En enkel kappa. Enkelt kvinnligt utan extravagans. Utan att skrika ”se mig”. Ger mer intrycket av att vara en jordnära kvinna? Det intrycket fick jag. Man kan så klart inte bli kär på femtio meters håll under fem sekunders uppenbarelse, i en kvinna man aldrig tidigare sett? Eller? Nå, möjligtvis något förälskad i drömbilden som skapas i mitt huvud. I det något Desillusionerade slumrande hjärtat. Hur skulle hon vara, om jag likt Samwise skulle uttryckt: – If ever, I were to marry someone, it, would, have been her ”

Jag brottas väl i det sammanhanget med mina förväntningar, förhoppningar, om de är orimliga? Eller om det är utbudet som är skralt? Men en kvinna, till att börja med, en kvinna, så som jag föreställer mig att kvinnor en gång varit: jordnära, naturlig, naturligt fager inifrån, som speglas på utsidan genom den aura, som finns inifrån, utan spackel och dylikt utan fondation, utan lösnaglar, löshår, utan tatueringar, utan utmanande klädsel, som posörerna klär sig i för att synas sexuellt och attrahera män för att sedan skälla ut dem för att de blir attraherade? En kvinna som så klart skulle bry sig om mig, men som gärna likt mig tar sig an vardagssysslor utan att klaga på ojämställdhet. En kvinna som förstår att hon är kvinna och inte en hen. En kvinna! Och även om en stor dröm i livet, varit att få egna barn, inkluderas den drömmen inte nu längre. För jag är nästan 60 år gammal. Så ur den aspekten vill jag inte ens längre detta. Men jag ville! Och drömde om detta! Och tankar och känslor länder i Agneta Fältskogs ”Slipping through my fingers”

”. Schoolbag in hand, she leaves Home, in the Early morning. Waving goodbye, with an abcentminded Smile. I watch her go, with a surge of That well, known Sadness and I have to sit down for a while”

Och återigen, denna underbara text påminner om att någonting är fundamentalt galet med vår värld idag. I detta fall skolan som skiljer barn från vuxna förälder i större delen av sin uppväxt. Ett sidospår värt att komma tillbaka till?

Men kvinnan jag skulle gift mig med om jag skulle gift mig då? Finns hon inte för att jag har för höga krav? Eller finns hon inte för att hon inte finns? Eller finns hon inte för att HON har för höga krav? Eller finns hon inte för att jag inte håller måttet? Eller finns hon inte för att hon hittat någon annan? Eller finns hon inte för att jag inte har ett jobb eller bil? Eller finns hon inte för att jag inte ser henne? Eller finns hon kanske där ute? Bland miljoner andra kvinnor och väntar på mig? – en dåres drömmar?

En bekant sade att när det gäller att yttra sig på nätet, borde det vara bundet till BankID, så att folk inte kan gömma sig bakom anonymiteten när de säger elaka saker eller hotar. Så att man kommer åt ondskan? Men vad händer om det är dom som styr över BankID, och bestämmer vad som är ont och gott, bestämmer över rätt och fel. – om det är de som är onda? Vad händer då? – tänkte inte på det ? Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den är väl alldeles dödtrist, långtråkig och alldeles underbar? Så nåja och vad är väl egentligen kärlek till en riktig kvinna? Det är väl alldeles dötrist osv osv

Snappar upp från ett bord bredvid två kvinnor samtalen:
– Hon hade ingen respekt för pandemin
– Jaså?
– nä!

Det är fredag 24 oktober. Två månader kvar till julafton. Och vid det laget har det redan börjat vända mot lite ljusare tider. Det är mer löv på backen nu än det är kvar på träden. Och jag faller som ett höstlöv jag också. Kanske för att gro och spira till våren och sommaren jag också? Det är ont om kunder på kaféerna. De flesta kommer så klart fram till lunch? M går i alla fall förbi. A-lagaren som tappat händerna. +10 graders Celsius ute. Blött, men regnar inte nu. Såg Iyah May’s nya fantastiska, kaxiga, musikvideo, ”everything’s fine”. Hennes klädsel provocerar så klart och textraden ”shake your Tits” mitt bland alla samhällskritiska smockor, skulle man med lite välvillighet kunna tolka som en smocka till feminismen?

Nu öl !

Det moderna slaveriet

Du behöver tillstånd för att bygga på mark som du äger. Och vissa platser behöver du till och med tillstånd för att samla regnvatten som faller på din egendom. Fundera på det en stund. Vatten från himlen, mark som du betalat för, och du behöver statens tillstånd för att använda båda två. Det här är bara inte en sidoeffekt av byråkrati, det är en perfekt demonstration av något mycket djupare. Man har sagt oss att slaveriet upphört. Men om du lägger till grundläggande logik till hur du faktiskt lever/existerar, så får du slaveri som helt enkelt skalades upp och fick bättre marknadsföring. Piskorna blev pappersarbete, slavarnas kedjor blev skuld, slavarnas herrar blev institutioner. Och slavarna, lärde sig försvara sitt eget slaveri, genom att kalla det för ”civilisation”

Låt oss titta på själva definitionen av slaveri. Den internationella standarden från 1930, forced labor convention, ILO nr 29, ger följande definition;

”Allt arbete eller tjänster som är utvunnet från vilken person som helst, under hot av straff, och inte har erbjudit sig själv frivilligt”.

Så du kan inte hoppa av systemet, utan att straffet innebär att det hotar din överlevnad. Din arbetsinsats är påtvingad under hot, och du har inget realistiskt sätt att lämna, utan att förlora tillgång till tillgångar, nödvändiga för överlevnad.

Kan du hoppa av det ekonomiska systemet? Försök leva utan dokument, utan att betala skatt, utan att delta i ekonomin. Varje liten bit av land i varje modern nation är antingen ägd eller kontrollerad av staten. Att bygga ha tak över huvudet, egen bostad kräver tillstånd. Att odla mat kräver att du går med på regler för jordbruk. Att jaga eller fiska, kräver licenser. Även att vara hemlös är olagligt i de flesta urbana städer. Om du vägrar delta så väntar böter, fängelsestraff, eller död. Det är påtvingat deltagande. Inte i alla länder, men i varje land som kallas sig själv för utvecklat

Även om du bor på en båt i Guatemala är du inte fri. Då kräver de registrering av båten. Tillstånd för att registrera båten kostar pengar, och du behöver ändå visum för att åka någonstans. Det är enkom ett annorlunda lager av byråkrati. Orsaken är uppenbar. Innan du tar emot pengar du förslagsvis tjänat, tar otaliga entiteter sin del. Inkomstskatt, socialförsäkring, vårdavgifter, pensionspengar, och efter de tagit det tar de mer. Försäljningsskatt, fastighetsskatt, fordonsskatt, registreringsavgift, bensinskatt, vägskatt,. Om du använder vad som är kvar till att köpa mark, så råkar ut för fastighetsskatt så länge du äger. eller så beslagtar de fastigheten. Om du startar en affärsverksamhet: licenser, avgifter, företagsskatt med mera. Vid varje enskild tillfälle för något av värde byter ägare, är det någon som tar sin del.

Den genomsnittliga medborgaren i en utvecklad nation jobbar från januari till maj, bara för att kunna betala sin skattebörda. Att vägra detta innebär att män med vapen till slut dyker upp. Det är att beslagta under hot av våld.

Men du borde väl kunna lämna systemet, leva i skogen, ha getter, odla grönsaker. Om det inte vore för att skogarna är ägda antingen privat eller av staten. Marken kräver inköp och att betala mer skatt. Regler reglerar vilket slags skydd, tak över huvudet du kan bygga. Getterna behöver certifikat från veterinärer och registrering för jordbruk. Och grönsakerna om de blir sålda eller byteshandel, är under skatteplikt och ofta tillstånd för att odla. Enbart din rätt att existera kräver dokument, som identifierar. ID. Försök att åka över gränsen till ett annat land utan dokument. Försök leva var som helst på jorden utan att någon stat betecknar dig som sin egen egendom. Det finns ingen möjlig utväg som inte leder tillbaka till ett liknande system eller till straff.

I Det klassiska slaveriet så ägde en person en annan person. I det moderna slaveriet är varje individ ägda av ett abstrakt system. Staten, storföretagen, marknaden, det här är inte bättre. Det är värre. Du kan inte revoltera mot en abstraktion. Du kan inte göra dig av med ett system, du kan inte ens identifiera den som styr över dig, förslavar dig, för att makten är spridd genom tusentals regler, departement mm

Det geniala draget var att döpa om slaveri till frihet. Du är fri att välja mellan olika arbetsgivare. Ungefär som att det är fri att välja i inom vilket område du vill arbeta. Du är fri att rösta för att välja vilket management du föredrar för din fångenskap. Du är fri att säga vad du vill, så länge är det inte hotar systemet. Du är fri att resa med rätt dokumentation, vaccinationshandlingar och godkännande. Du är fri att bedriva handel inom vissa marknader med godkända valutor. Varje frihet är egentligen ett tillstånd inom förutbestämda gränser. Det nya slaveriet har man till och med lyckats göra slavarna stolta över att vara slavar. Man kallar det för patriotism. När systemet behöver resurser, varor, naturtillgångar, oljefält i mellersta Östern, sällsynta mineraler i Afrika, så sänder de sina slavar för att döda och dödas för dessa tillgångar. Men slavar vill ju inte dö för profiten och storföretagen, eller geopolitiska drag. Så man säger att de dör för ”friheten”, för ”demokratin”, för ”vårt sätt att leva”, slavarnas blod blir slavarnas ära. Den ultimata inversionen, slavar dödar andra slavar för att upprätthålla samma system som förslavar båda parter, och känner sig stolta över det

Och även om du inte delar ideologin är du fortfarande tvingad att slåss för den, för att vägran är olagligt. Systemet ser till att när de behöver kroppar att offra så är din tillgänglig.

Ta sedan en titt på skuldsystemet/finanssystemet, banker. Innan du tar ditt första andetag är du redan skuldsatt. Din del av nationalskulden finns redan innan du kommer till världen. I USA är det över 100 000 $ per medborgare, barn inkluderat. Utbildning befriade dig inte, det skuldsätter dig. En genomsnittlig students låneskuld överstiger årligen en medelinkomst i de flesta utvecklade länder. För inköp av hus betalar du tillbaks under 30 år, det är normalt. Vilket innebär att du arbetar halva ditt liv bara för att ha någonstans att bo. Hälsovård, även med försäkring innebär vid en allvarlig sjukdom, personlig konkurs för de flesta. Att starta ett företag, förutsätter kapital, vilket innebär skuldsättning .hela det ekonomiska systemet är byggt på krediter, vilket innebär att hela befolkningar är skuldsatta.

Skuld är bokstavligen att förslavas, och kommer från det latinska ordet obligare, vilket betyder att binda sig. Du är bunden till arbetet tills du betalat. Och systemet ser till att du aldrig helt och fullt betalar tillbaks. Räntor, inflation, och ökade kostnader, garanterar oändlig skuld och bindning. Den byråkratiska labyrinten är inte heller en olyckshändelse. Skatteregler 1000 sidor långa. Regler som ingen människa fullt ut kan förstå, blanketter som kräver professionell hjälp för att fylla i. Konstant rädsla att göra ett misstag som kan förstöra din ekonomi. Denna inlärda hjälplöshet är medveten psykologisk betingning, förutsättning.

Tanken är att du ska känna dig för korkad för att existera utan systemet. För liten för att utmana det. För förvirrad för att se det klart. Komplexiteten är inte en bug, det är ett kännetecken, ett karaktärsdrag. Det skapar en klass av jurister och liknande som tolkar de hemliga lagtexterna, åt dig mot en avgift. Vilket gör att du blir beroende av tjänstemän för att klara av vardagliga göromål.

Och oftast när människor blir konfronterade med denna logik, försvarar de slavdrivarna. Man säger att ”utan systemet kommer det bli kaos”, som om systemet inte skapar det mesta av kaoset den påstår sig skydda dig emot? Brottslighet uppstår från fattigdomen som systemet skapar. Krig utkämpas för resurser som systemet vill ha. Finansiella krascher uppstår för att systemet gamblar med det värde i pengar du skapar genom arbete. De säger att ”det behövs för vägar, sjukhus och infrastruktur och att det rättfärdigar påtvingat arbete, slaveri.”

Medeltida trälar, fick också beskydd och land från sina herrar, som inte gjorde de fria. Dom säger att det är det bästa systemet som finns, som om den bästa sortens slaveri är fortfarande inte slaveri. Men den mest märkliga försvaret är att det skulle vara frivilligt, att det sociala kontraktet nått du frivilligt gått med på? Vilket kontrakt? När skrev du under på det? Erbjöds du en möjlighet att vägra? Kontraktet kräver informerad, medgivande mellan jämställda, med möjligheten att vägra eller avstå. Att vara född i ett system som hotar med skuld eller fängelse om du inte gör som de säger, är inte ett kontrakt. Det är tvång.

Det sociala kontraktet är ett filosofiskt fikonlöv som innebär naket tvång. Slavarna längre tillbaks på plantage, kunde åtminstone se sina kedjor, de visste vem som ägde dem. De kunde drömma om att döda sina slavdrivare eller rymma. Moderna slavar kan inte ens beskriva sitt tillstånd, för språket för att beskriva, det har systematiskt blivit förstört. När du kallar fångenskap för frihet och slaveri för medborgarskap, när du kallar exploatering för möjlighet och påtvingad skatt, för att bidra till systemet. Då har du till perfektion skapat ett kontrollsystem som slavarna sköter och upprätthåller själva genom självcencur.

Slavar som föds in i slaveri är enklare att kontrollera än de som kommer ihåg frihet. Den första generationens slavar krävde kedjor och konstant våld. Men deras barn behövde inga kedjor slaveriet var deras normal tillstånd.

Ta en titt på vårat tillstånd, nyfödda barn får sitt slav-nummer de kallar det för personnummer, medan du fortfarande är på sjukhuset. När du blivit så pass stor att du tänker för dig själv, har du redan tillbringat åratal i en institution designad för att normalisera ditt slavarbete. Skolan lär dig inte att ifrågasätta varför du behöver tillstånd att existera. Den lär dig att tävla om bättre positioner inom din fångenskap. Minst tolv år av programmering, och i slutändan kan du inte ens föreställa dig livet utanför systemet/slaveriet. Fråga vem som helst hur de skulle kunna leva utan dokument utan staten utan strukturen och panik uppstår inombords:
”men vem skulle bygga vägarna, vem skulle stå för tryggheten? ”

Man kan bokstavligen inte ens föreställa sig existens utanför sin fångenskap. Dina föräldrar berättar för dig att du har fler möjligheter än vad de hade. Dina morföräldrar säger att du lever bättre än vad de någonsin kunde. Och materialistiskt kanske det är sant. Men det här är som när slavar talar om för sina slavbarn att de har tur att få arbeta inomhus. De har fått det bättre. Strukturen kvarstår. du är fortfarande egendom. Du har bara fått något bättre boende.

Dina ägare behöver inte piskor, för de har koloniserat era sinnen. Du agerar polis mot dig själv o deras vägnar och du tackar dem för privilegiet. Den enda skillnaden mellan dig och en klassisk slav är att ditt slaveri är distribuerat genom institutioner istället för koncentrerat hos en enskild ägare. Och du har blivit tränad från födseln att kalla det för frihet. Systemet tog till och med ifrån dig vetskapen att du är en slav. Du försvarar ditt slaveri, du attackerar dem som påpekar det. Du tänker att du är fri för att du kan välja mellan Coca-Cola och Pepsi cola du kan välja mellan demokrater eller republikaner eller mellan Apple eller Android. Det är val som slavar är tillåtna att göra. Det gör dig inte fri.

Att förstå allt detta frigör dig inte från detta fängelse, men godtagandet av ditt eget slaveri upphör. Du kan inte fly från systemet. Det äger varje tum av land, kontrollerar varje resurs, övervakar varje transaktion. Men du kan sluta kalla din bur för ”hemma”. Du kan sluta försvara dina kedjor som smycken. Du kan sluta blanda ihop villkorade givna tillstånd från staten, med ”friheter” det är inte konspiration eller ideologi Det är bara logik applicerad på en observerad verklighet. Det är den huvudsakliga orsaken till all ångest och depression. Vi vet inte ens hur Sann frihet känns.

…
Varar verkligen våndan vid varaktig vetgirighet, verbalitet vidare vid vetenskaplig vidlyftighet? Veknar vämjeliga välbeställda, vilseledda vetenskapsmän vid villfarelsen vi vittnat vuxet? Vaccinet var verkligen verkningslöst, vettlöst, vidare: vågsamt, vådligt!

Varhelst vedermäle vankas, vilseleder värlsmaktsordningen vilsna världsmedborgare. Verifiera vetenskapligt vaccinets vedermäle vid virus-vantolkning? Vidimera virusets varande via verifierade vetenskapsmetoder ? Varken vidimering, varken vetenskaplig vittnesbörd!

Vetenskapens ”virus-varianter” Varje vårdslös vårdgivare vaccinerade välmående världsmedborgare, varav varenda varelse vore värderad värdelös vid vårdcentraler, vaccinerades vettlöst. Verklighetsfrämmande ”varianter” verifierades vilseledande via varjehanda välbeställd västerländsk våldshärskare, via vidlyftigt vederlag.

Vill vänner varna värnlösa vårdtagare? vill vi vilseleda via villovägar? Vill vi vara vägvisare? Vill vi vittna vadhelst verklig vetenskap, verifierat visar? Visserligen ventilerar vetgiriga verklighetssökande via vittnessbörd, via visshet varhelst varaktiga vanföreställningar vid vaccin-experiment, vittnar, varnar. Vart vaccin-villfarelser vinsthungrigt vantolkas.

Väcks världsmedborgarna vardag, via verklighetsvittnen? Värderas välbehövlig vänskap? Väsnas värnlösa västerlänningar varhelst vanvård vistas?

Vem vill våga, verbalt vägra vaccin, vanvördiga vetenskapliga vurpor? Vem vågar vakna? Vem vågar ventilera varenda villfarelse?

…
Jag upplever det som att det blir svårare och svårare att sammanfatta vidden av de tyranniska förändringar som sker i västvärlden, ju mer jag förkovrar mig. Och ju mer jag förkovrar mig, desto längre hamnar jag kunskapsmässigt från de som ingenting läser, eller ingenting vill ta del av, längre och längre ifrån dem som inget vill veta. Vilket torde innebära att det blir mer och mer omöjligt för en människa som mig att förklara eller ge lästips, för var och en att frivilligt förkovra sig i. Eftersom klyftan ökar och viljan för kunskap inte finns.

Det här tangerar ett samtalsämne, en ska vi säga svårighet att övervinna. Ett samtalsämne som jag nu enkom har med en enda person som upplever detsamma. För att beskriva känslan och situationen kan man likna det vid att leva i samma geografiska värld som alla de som inget vill veta, och som låter sig manipuleras, men i en annan dimension. The Matrix är faktiskt en bra liknelse. Men den förstår inte heller. De som inget vill veta. Det är så enkelt att vill man ingenting förstå, för att det är mer bekvämt då kommer man inte förstå. Man kommer välja ignorans och okunskap. Dels för att man blir beordrad ovanifrån att välja detta och dels för att det är mer bekvämt att inte konfrontera obekväma sanningar.

* Jag förstår nu, väldigt mycket av vad som skett och sker, trots att jag är medveten om att det finns ännu mer saker som jag inte vet. Och detta till trots vet jag troligtvis obeskrivligt mycket mer än de som inget vill veta, de som ser på rapport och aktuellt och tror att där levereras all sanning. Jag vet att det aldrig någonsin bevisats att den partikel man kallar för virus, aldrig någonsin med erkända vetenskapliga metoder, bevisat överföra smitta. Det är ett faktum.

* Jag vet att människor världen runt med hög intelligens och stor erfarenhet inom områden som är viktiga för mänskligheten, censureras, förföljs, blir av med jobbet, misskrediteras, och karaktär, mördas. Det är ett faktum.

* Jag vet med säkerhet, att det som kallades för en pandemi, var en helt skapad kris, där åtgärderna var det som gjorde folk sjuka och dödade människor.

* Jag vet att den så kallade vetenskapen som vi blev beordrade att lita på, står direkt beroendeställning till de icke politiska organisationer, främst Bill and Melinda Gates foundation, kommer fram till de resultat som den som betalar kräver. Precis som om du gör en beställning hos en fabrik. Jag vet mycket, trots att jag vet långt mycket mindre än det som finns att veta

* Jag vet att våran folkhälso-myndigheten, medvetet dolde information, och förvrängde statistik. Det är fakta, och det har bevisats. Jag vet att Per Shapiro som ställde obekväma frågor till statistiken, blev bortkopplad från de återkommande presskonferenserna som var till för att skrämma folk. Det är fakta.

* Jag vet att många av de drakoniska lagar kring övervakning, nedstängning med mera som infördes under den så felaktigt kallade ”pandemin”, fortfarande lever kvar i lagstiftning. Och att det var själva målet. Inte folkets hälsa.

* Jag vet numera också att med början i USA och Storbritannien, överfördes ansvaret för de så kallade hälsofrågorna inom ramen för vad man då kallade för pandemi, överfördes till militära organisationer och frånkopplade, Folkhälsomyndigheterna. Jag vet att det skedde en bit in på våren 2020, och innan det världen över var det ett annat tonläge

*Jag vet att testet man kallade för covidtest, är en lögn och inte ens är godkänt som smitt-test av uppfinnaren av testet. Det är fakta. Det gav möjligheten att utlysa en pandemi när siffror ljuger. Det fanns ingen smitta, det fanns ingen pandemi. Pandemin bestod av åtgärderna. Det är fakta.

* Jag vet att dessa åtgärder från globalister med en medveten agenda av total kontroll över mänskligheten inom snar period, splittrade, familjer, splittrade, vänner, som fortfarande knappt pratar med varandra. Jag vet med säkerhet att födelsetalen har gått ner, världen över. Det är ett faktum. Och det har flera orsaker. Delvis så vet vi att Pfizer forskade inte så mycket kring virus och smitta, i deras egna rapporter, men mera om fertilitet och spermaproduktion. Det är fakta

* Jag vet att Pfizer ansökt om 75 års hemlighetsstämpling av sina egna provresultat. Jag vet att regeringar världen över gav ansvarsfrihet till vaccinbolagen, vid fall av biverkningar som resulterar i sjukdom och död. Det är fakta

*Jag vet att jag tog ingen spruta, och jag vet att jag inte varit sjukare under den perioden än jag var innan

*Jag vet också att massor av människor runtomkring mig har fått hjärtproblem, cancer med mera. Människor yngre än mig många gånger. Jag vet att många har tagit sig nionde covidspruta, och jag vet att de sa från början att man inte skulle behöva ta mer än en eller två. Det ändrade man till att man skulle måsta ta dem framöver som ens säsong influensaspruta.

*Jag vet med säkerhet och erfarenhet att nästan ingen i min omgivning vill prata om detta, jag vet att de inte vill läsa de böcker jag läser, jag vet att de inte vill höra eller se dem samtal mellan lärda, läkare och forskare som censureras. Det är fakta.

*Jag vet att det ständigt kommer lögner från det officiella narrativet, från regeringen, från globala organisationer som fortfarande äger folks tillit. Jag vet att man kommer försöka skapa fler kriser, för att kunna införa undantagstillstånd som sedan inte längre blir undantag

*Jag vet också att det digitala ID man vill införa är en kontrollmekanism kopplat till biometrisk övervakning av medborgarna. Och jag vet att medborgarna inte protesterar. Åtminstone inte de medborgare jag har omkring mig här i Sollefteå.

*Jag vet att media inte rapporterar om händelser som inte gynnar den tyranniska utvecklingen. Man rapporterar inte speciellt mycket om massiva demonstrationer i Paris och London. Man rapporterade heller inte om demonstrationerna mot nedstängning under den så kallade pandemin.

*Jag vet att man hindrar David icke från att resa inom EU. Jag vet att man fängslar Tommy Robinson, som inte kan beskrivas som något annat än politisk fångenskap. Jag vet att Edward Snowden lever i Landsflykt. Jag vet att Julian Assange är en av vår tids största rättsskandaler.

*Jag vet att man kommer försöka om och om igen med nya ”kriser” för de har inget annat sätt att kontrollera oss, göra oss rättslösa

Så du ser, trots att jag är en av dom som inser att jag vet så lite, så finns det saker som jag vet. Och de skall inte ignoreras. Om och om igen, finner jag att ord-ekvilibristen Tomas, får svårare och svårare att finna orden för den galenskap som breder ut sig globalt och lokalt. Jag har tränat ett helt liv för att kunna uttrycka känslor och metaforer. För att ta mig ur trauman och en dysfunktionell uppväxt. Jag blev bra på det. Och jag skulle nästan säga att jag tog mig ur också. Bara för att du vakna upp till en värld som är långt ner galen än mina värsta mardrömmar under min avstängda, mardrömslika, Törnrosasömn som pågick till och från under en hel livstid, nästan. Och nu allteftersom. Jag lär mig om denna verklighet, måste jag, för att kunna beskriva det, inte bara vidga, min vokabulär, mitt språk uttryck, min kunskapsnivå, och mitt kritiska tänkande till nivå jag aldrig tidigare varit på, utan även förmedla mina tankar och upptäckter till folk som under inga omständigheter vill ha reda på någonting obehagligt. Inte ens om det obehagliga kommer att drabba dem och döda dem imorgon.

Nu i sluttampen på boken covid-kuppen, blir det en mer tydligt hur Noam Chomskys citat är av vikt:

”Det är smarta sättet att hålla människor, passiva och lydiga, är att strikt begränsade spektrum av accepterad, opinion, men tillåta väldigt livlig debatt inom detta spektrum”

Det blir tydligt att om grunden för all debatt är felaktig, eller åtminstone inte ifrågasatt, så förblir alla slutsatser felaktiga, från alla sidor i debatten. Det blir uppenbart kring frågor som yttrandefrihet, övervakning av medborgare, censur, etc, etc. Att precis allting faller, om man ifrågasätter själva den påstått, ”självklara grunden” till hela vår världsbild, och därmed till alla politiska riktningar från vänster till höger. Alla leder in i samma fålla/fälla. Virus, är den mest inflammerade frågan som inte tål att beröras, ifrågasättas, presentera bevis för deras existens. Och ändå är det just det antagandet att det är på det viset, att virus existerar som smittbärare som är grunden för all diskussion. Lika självklart som att jorden är rund? Egentligen det mesta av det som antas vara självklart, åtminstone på direktiv, uppifrån, är värt att utgå från att det finns en anledning till att de vill att du ska tro att det är självklart – undersök inte vidare!

Är det då så, att jag motvilligt ska behöva lära leva i en annan dimension, en ”annan värld” än den absoluta majoriteten av människor omkring mig lever i? – om jag ska kunna fortsätta vara ifrågasättande och en förkämpe för mänsklighet? I så fall kommer jag dagligen att leva i två världar, om jag ska kunna samtala och umgås med dem som inget vill veta, såvida att det inte är gulligt. Annars kommer jag tvingas isolera mig från människor, och då blir även det kontraproduktivt, mot det jag eftersträvar och längtar efter? Naturen och djuren, växterna, hundar och katter ger mig mer verklighet än människorna, och ger en slags grundmänsklighet inom en.

Jag är fascinerad av uttryck som ”kunskap” vad är det egentligen? Och vem bestämmer det? Det blir egentligen besläktat med frågeställningen om vad som är fakta eller inte och vem som bestämmer det? Epistemologi – läran om kunskap, kunskapsteori, från grekiskans episteme = kunskap, lärande. Det är ett område lika gränslöst som universum och kan enligt mig per definition, aldrig komma till ett svart eller vitt svar, nyanserna är oändliga. Detta inbjuder också enligt mig till att onda krafter, destruktiva, tyranniska krafter, kan kidnappa och utnyttja begrepp som kunskap och fakta, vetenskap, science och förvandla dem till den värsta mörkaste sorter av blind religion. Vi har accepterat ett system, en tros-sats där viss ”kunskap” accepteras, utan att få ifrågasätta den, accepteras som obestridbar sanning. Medan andra upptäckter eller teorier, kastas på den vetenskapliga soptippen med motivet att de inte kunnat bevisas, till och med när de faktiskt har kunnat bevisas en slags omvänd bevisföring.

– Du stal min cykel
– Nej det gjorde jag inte
– Bevisa att du inte stal den då

Ett exempel är:
Det påstås inte finnas bevis för att vaccin orsakar autism. Men de som tillverkar vaccin är friskrivna från skadestånd vid biverkningar som ger sjukdom eller död

Det är överväldigande, mycket information att behandla för människor och faktiskt egentligen under en hel livstid. Idag, läst vidare i covid-kuppen. Mycket informativt om hur censuren globalt sjösätts och expanderas under den falskeligen påstådda pandemin. Sedan sett en dokumentär om Bill Gates förehavanden i Afrika kring genmodifierad mat. Och nu påbörjat James Corbetts dokumentär om Bill Gates. Vem Bill Gates är. En dokumentär från 2020.

Lördag 18 oktober 2025 klockan 20:04

Vad skriver man om, när så vardagliga ting har inträffat, men samtidigt hela världen bara blir mer och mer galen? Samtidigt som de flesta inte vet om det och inte vill veta? Vad skriver man om då? Vilka är ens känslor och tankar? För vem skriver man utöver sig själv? Och varför? För att inte tappa förståndet i denna tid av information och lögner som man utsätts för dygnet runt. Jo, delvis men det känns väl lite defensivt.

Sitter här i gungstolen, i gråa mysbyxor, två tröjor på, och vädringsfönster öppet. Viktigt att få luft. Jag lyssnar till klassisk musik och försöker få någon slags sortering i huvudet. Det är som sagt var överväldigande med all information rymt och den mesta är dystopisk mörk, men nödvändig att förstå. Om man skulle jämföra detta med ett slagfält, är jag då längst fram vid fronten?

Jag antar att jag kommer dö. Det finns mycket som tyder på det. Så frågan är väl kanske hur jag lever, om jag lever? Jag menar, inte bara är vid liv, är tillfälligt o-död?!! Det är klart, jag tror inte många tårar blir fällda när så sker. Och det behövs inte heller. Kanske några få kommer tycka eller känna att båset är tomt. Men sorg? Nej det tror jag inte, och det behövs inte. Hellre glädje medan jag lever, än sorg över att jag är död.

– Har ni hört att den där galna konspirationsteoretiker är död?

Men vad är det att leva då? Är det att sömndrucket kliva upp och pinna iväg till ett jobb som egentligen inte är det man ämnar hålla på med, dag efter dag tills man blir pensionär och kastas på viktighetens soptipp? Eller är det att krama om en främling, eller nära på främling som mist sin älskade hund? Är det att skratta med besinningslöst åt att människor som kallar sig komiker, är brutalt elaka mot andra människor? Eller är det att maniskt hävda att ens favoritlag är bäst. – Jag vet faktiskt inte.

Eller, är det faktiskt att strida för någon eller något man älskar och tror på? Är det att bekämpa transhumanism? Trams-humanism, som nu accepteras av var och en, och breder ut sig giftalger i en svensk sommar-sjö? Eller är det att leva, om man är smart och skaffar sig mest pengar, dyrast fru, flest bilar och dyra gravsten? Har man levt bäst och mest om flest kommer på ens begravning?

Jag tror jag kommer dö faktiskt, det är mycket som tyder på det. Och till vilken nytta har jag då levt? Kanske någon liten nytta, då jag kramade om damen som förlorat sin älskade hund? Och kanske var jag till någon liten nytta då jag gav bort grönkål och squash till en 90 årig dam? – kanske? – Det är nog fort glömt i världshistorien hur som helst. Men kanske inte fort glömt hos damen som förlorade sin hund? En del av livet? – jag vet inte! Jag har mig veterligen bara levt en gång och det är nu. Bara James Bond har levt två gånger? Och alla katter har levt nio gånger

Jag vill så klart inte dö ännu, om det finns möjlighet till det. Men jag vill absolut inte leva för evigt. Och det är ju ingen risk heller så jag behöver inte oroa mig för det.

Men jag hade velat vara älskad
Någon gång
Innan jag stämplar ut för gott
Är inte det att leva?
Att älska

Jag vet inte
Men jag kommer troligtvis att dö, mycket tyder på det

…
Nu när mörkret i mänskligheten tränger på

Jag saknar testbilden på TVs två kanaler,
när det var slut på program, så var det slut.
Jag saknar den långa trassliga telefonsladden
som man ibland behövde hänga i luften och trassla ut sig

Och när man inte var bredvid telefonen, kunde man inte nås
Och man fick bestämma tid för träff. Jag saknar den meningsfulla
dödtid som gav upphov till egna tankar

Jag saknar när en Volvo såg ut som en Volvo
och en SAAB såg ut som en SAAB, då svensktillverkat var
tillverkat i Sverige

Jag saknar då mjölk var mjölk, då bröd hade vett att mögla
Då grönsaker fick växa ifred, då kött inte var gjort av
olika svampar, Då höns strövade fritt på riktigt, och åt mask,
och inte bara påstods så på paketet

De vita fluffiga molnen på en solig himmel
vid en badstrand, utan cancer och utan anklagelser
om övergrepp, bara för att ögonen ser vad de ser.
Jag saknar då män fick vara män, och slippa vara Hen

Jag saknar den obesudlade regnbågen, som
en gång i tiden var ett vackert optiskt fenomen,
och inte en symbol för statlig och kommunal
propaganda, som lägger sig i vad folk gör i sina sovrum,
eller uppmanar barn att tvivla på vilket kön de tillhör.

Jag saknar ett privatliv, privat från övervakning,
reklam, ”information” blanketter, bank-ID
Jag saknar vänner som står upp för en när det blåser
människor med ryggrad..

Jag saknar det kluckande vågorna mot fören
på ekan som morfar byggt i sitt garage,
och metspöet som drog upp abborrar ur
Stordegersjöns mörka, klara vatten

Jag saknar min moster Maggan, Jag saknar morbror Rolf
Jag saknar min far Benny…
Jag önskar jag hade saknat min mor och mina bägge bröder

Jag saknar då känslor inte var bevis i domstolar
Den tid då man inte blev arresterad för att
ha sagt han, till en hen
Då det inte var våldtäkt att älska utan att skriva
en fullmakt innan samlaget

Jag saknar den tid då det bara fanns kontanter
och då diktaturen var i Sovjet och Kina
och inte i Europa och Sverige

Saknar morfars viftande på öron,
när han vann i kortspelet 3-bla-mas
Jag saknar när attraktion mellan kvinnor och män
var naturligt…

När man inte året runt i olika kampanjer
motarbetar det som naturen och alla arter alltid bestått av
Dom kallar det för kärlek… när de tågar omkring
i regnbågsfärger… men det är inte kärlek,
det är krig mot kärleken … krig mot livet

Under mitt liv har så många människor
svikit och ljugit. Människor har anklagat andra
för hemska brott, och vetat att de ljugit
Människor har övergivit sina nära och kära
för att de inte tog vaccin…

Och nu låtsas dessa människor som om inget hänt
Nu tystnar dessa människor när digitalt biometriskt ID
över hela världen smygs in, med en möjligt global diktatur
som resultat, där ingen kommer att kunna protestera mot något
Nu tystnar mänskligheten … och då väntar ett evigt mörker

Jag saknar riktiga människor
med riktiga hjärtan och egna tankar
människor med ryggrad … och själ!

Nu väntar jag in nästa svek mot mänskligheten,
och nästa svek mot mig…. och frågan är om det är mina vänner, bekanta
och grannar som kommer lämna oss åt de mörka krafterna
för 30 silverpengar? – Men denna gång kommer det till ett pris dyrare än de
30 silverpengar de sålde sina själar för, för de som sviker mig eller mänskligheten –
”If we burn – you burn”/Katniss Everdeen

Jag har upplevt det förr, och jag vet vilka som svek då

…
Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet?

Nu när jag i någon mån funnit mig själv i det här livet, är jag vilse i världen? Eller är det på grund av att jag funnit mig själv, som jag insett att det är världen som är vilse? Nu när jag gick Nipleden med en vän, 30 km i ganska besvärlig terräng emellanåt. Över bäckar, lägder, vägar, berg, stup, broar, genom skog, där man har att förhålla sig till orangea märkningar för leden, skyltar, som säger nipleden, och sitt eget förnuft samt lokalsinne. I mitt fall även minnet av att ha gått denna led och stig vid ett antal tillfällen tidigare som jag kunde addera till orienteringen.

Jag tar upp detta av flera anledningar, delvis naturupplevelsen och att känna sig som en del av något något verkligt. En del av naturen andas syre i den miljö vi var skapta att leva och verka i. Samt rent orienterings-syfte, använda som metafor till livet där du inte kan lita längre på dina ögon säger dig, vad dina öron hör, du kan inte lita på vad dina medmänniskor säger, du kan inte lita vad någon säger framför allt inte människor med makt. Till slut kan du knappt lita på dina egna tankar? En sådan skylt, på vandringsleden, är väldigt lätt att vrida på så den pekar åt fel håll. Det har hänt några gånger under de år som jag har gått denna vandringsled. Jag har inte gått vilse på grund av sådana tilltag, delvis på grund av lokalsinne, samt vad som verkar rimligt utifrån väderstreck och omgivningar såsom Ångermanälven som denna vandringsled följer. Då och då drar man även om leden, på grund av rasrisk eller andra naturföreteelser, eller vägbyggen. Detta år så har man byggt om vägen på flera ställen, men ännu inte markerat upp nya orangea märkningar.

Min vän som jag vandrade med hade inte gått denna vandringsled förut. Något som utvecklade sig till ett återkommande skämt under vandringen, var att jag vid några tillfällen blev osäker på vart jag skulle gå när det inte var tydligt med märkning. Vid varje tillfälle sa jag att om jag minns rätt så vi….. (också nämnde jag lite olika vägval vid varje tillfälle, och varje gång var det rätt.) Det vill säga; Jag hade plockat ur mitt minne hur jag skulle gå. Mestadels ur minnet. Något lite använder jag också lokalsinnet. Men jag skämtade också med min vandringskamrat om hur tillförlitlig jag var, och mitt minne var tillförlitligt. Men påminde min vän om Björn Afzelius text från tvivlaren.

”Jag litar inte på ledaren, och jag misstror ledarens fru. Jag litar inte på biskopen, för han tror inte ens på Gud Jag litar inte på översten, jag misstror de som har makt För makt berusar, och makt förtjusar Ja, makten är ett fördärv Jag är en tvivlare; För jag ser det jag ser Och jag vet vad jag vet

Jag litar inte på lärarna, som inte lär det de ska Och aldrig på journalisterna som säljer sin själ varje dag…….

….Så jag litar mera på fåglarna, jag litar också på berg. Jag litar alltid på floderna, och jag tror på blommernas färg. Ibland så tror jag på mänskorna, ibland så tror jag på dig. Och plötsligt är det hänt; Jag blir inkonsekvent. Så lita aldrig på mig Du ska va tvivlande För du ser det du ser Och du vet vad du vet”

Det blev liksom som en metafor för att man aldrig ska lita blint på något eller någon. Och det uttryckte jag till min vän, både som metafor och som skämt, vad gällde mitt minne och lokalsinne…. och i livet. Men när man går i naturen så ser du ändå vad du ser, du hör ändå vad du hör och du går där du går.

Livet vi lever idag, de allra flesta av oss, tvingar oss att leva ett förfalskat liv, där vi inte är här och nu, och ingenting makes sence, ingenting är trovärdigt, du kan inte lita på dina ögon och dina öron och knappt på hjärnan och hjärtat som uppfattar din omgivning, och processar information. En kvinna som jobbat inom modeindustrin, har en Youtube-kanal som jag råkade se idag : Faithful, legacy living, där hon några av dessa ämnen. Fastän ur ett religiöst perspektiv, det vill säga, hon har gjort analysen om den sjuka världen som många av oss håller med om, eller upplever. Men den stora delen av hennes svar ligger i religionen och tron på Jesus och Gud. Jag är inte med på båten, om det nu är Noaks ark eller en illusion? jag dissar inte eller kritiserar inte religion i sig, men jag ser det inte som ett svar. Jag är bara inte med på arken. För mig är religion privat, min tro är privat, och den är inte lösningen på alla mina problem. Den stora problemet med religion och tro, är det samma som vetenskapen och forskning, det vill säga att du lägger all tillit till något annat eller någon annan. Det gör dig inte bara ofri, det gör dig också till en potentiell slav. Och slavar, utnyttjas, förbränns, och kastas bort. Och under sådana förhållanden blomstrar tyranners välden.

Jag och min vän, klarade av vandringsleden på 30 km, riktigt bra, både orienteringsmässigt, på en led som inte var utmärkt utmärkt om du förstår ordvitsen.? Vi tog vackra bilder med våra kameror, men hade stängt av kommunikation med omvärlden på mobilen, det vill säga flygplansläge. Eller åtminstone jag. Min vän, ville vara ständigt uppdaterad. Vilket gjorde att medan han lät sig bli uppdaterad, så gick han inte där med mig i naturen. Han var någon annanstans, och denna plats, med den information som han konsumerade, enligt mig ganska okritiskt, kommer från….. just det, kommer från dem som har gjort världen till en plats, där du inte kan lita på dina egna ögon, dina egna öron, och till slut ditt eget hjärta och din egen gärna som tolkar allt det ögonen och öronen får till sig.

Min vän, är fantastiskt duktig, på många vis, intelligent människa, en aktiv glad positiv människa. Inom många områden, kunnig, till exempel film och teknik. Långt mer kunnig än jag är på dessa områden. Och är en av de få, ändå som har gett sig in i samtal med mig, om illusionerna; ”covid” ”postcovid” ”långtidscovid”, ”klimatkris”, ”vaccin”…. För detta ska han ha cred, men i slutändan tycks det ändå som att även han vill bibehålla sin, tro på de människor och institutioner som orsakar kris på kris i mänskligheten, och som är planerade krisen med en agenda. Folk vill så gärna tro att maktens människor är goda och vill oss gott, trots att historien otvetydigt visar på det motsatta.

Men vi var i naturen tillsammans, åtminstone de stunder som han inte lät sig informeras av det officiella narrativet via så kallade nyheter. Då var han nån annanstans, medan jag var i naturen och lite paradoxalt och metaforiskt visade vägen för oss. Vilket ju blir den intressant metafor och jämförelse mellan oss, på denna vandringstur, och utifrån de tekniska val vi avstått från eller engagerat oss via den människo-aktivitets-spårande mobiltelefonen.

Men som sagt var, som jag inledde med så: nu när jag i någon mån funnit mig själv i det här livet, är jag vilse i världen? Eller är det på grund av att jag funnit mig själv, som jag insett att det är världen som är vilse? eller var det för att jag insåg att världen var vilse, som jag fann mig själv? Jag var mest förvirrad av dessa frågor, när jag kände att jag inte passade in i den här världen, i det här livet, vilket medförde, långvariga depressioner, så letade jag efter små små ljusglimtar att följa, likt en ledstjärna ut ur mörkret. Jag letade efter något som har substans, något som kan slå rot, något som kunde ge liv, något som kunde skapa äkta tro, och hopp. Jag fann det i små gester hos människor, i små insikter, som var och en om de kändes rätt för mig, som mitt hjärta sade mig, följde jag genom mörkret. Tills jag insåg att mörkret inte fanns i mig, utan hade omringat mig. Tills jag insåg att det inte var jag som var galen, utan värden vi lever i.

En värld med artificiell intelligens, som sägs ska överträffa den mänskliga. Så är inte fallet. En värld där människor inte bara accepterar att man injicerar ämnen som kvicksilver och aluminium in i kroppen, blandat med genmodifiering, utan till och med slåss för att få den injiceringen in i blodet. En värld där vi människor lever i små celler som vi kallar för lägenheter eller hus. Där vi har gått med på att censurera oss själva, hylla de som vill censurera oss genom lag, och försvara deras tilltag med att de måste göra så., för vårt eget bästa. En värld där vi inte längre kramas i samma utsträckning efter det att man om och om igen inbillar oss att vi blir sjuka av det.

På åttiotalet skapade man illusionen om HIV och aids, vilket skulle hindra oss att ha sex och samlevnad. Vi skulle vara rädda för varandra. Vi skulle vara rädda för ett virus som inte syntes men ändå fanns, fast man inte kunde bevisa att de fanns. åtminstone inte som smittbärare. Men i själva verket blev de flesta av dessa sjuka av medicinen som gavs. Målet var uppnått. Rädslan för att föröka sig och känna kärlek. Målet att minska jordens befolkning samt ha makt över våra sinnen. Samma operation, genomfördes 2020 till 2023. Och folket har fortfarande inte förstått varför vi föder färre barn, både på grund av missfall, främst bland vaccinerade kvinnor, varför män har sämre spermaproduktion, det var det man egentligen forskade om och provade sig fram kring med vaccinerna, inte att förhindra ett påstått virus! En värld där man tänker sig att vi inte längre ska äga någonting, och uttrycker det tydligt, samtidigt som folk accepterar detta. En värld där man inte ska få röra sig längre än 15 minuter ifrån där man bor utan att bli straffad för det. Och uttrycker detta tydligt så att människorna kan läsa och höra om detta, men människorna försvarar dessa åtgärder och kallar oss som kritiserar det för nedsättande epitet som inte är att lita på. En värld där krig är den sista åtgärden för att nollställa ekonomiska system som makthavarna själva har kört i botten och prislappen får folk betala med liv, hem, hälsa och det är folket som står vid fronten och skjuter varandra.

Den världen, förstod inte jag då. Jag förstår den nog fortfarande inte. Men jag förstår att det är världen och makthavarna, de dolda makthavarna och de som påstå makt, som orsakar mörkret jag kände och kallade depression.

Vandraren har ingenstans att gå?

Jag kanske är utöver tvivlaren, Tomas tvivlaren, kanske jag även är stigfinnaren? En av många. Jag fann min väg runt vandringsleden med och utan utmärkt utmärkning, baserat på mina minnen från tidigare vandringar som man kan metaforiskt överföra till livets så som erfarenheter. Jag fann min väg runt vandringsleden, för jag hade stängt av min mobil, jag använde min egen hjärna, mina egna ögon, min erfarenhet. Och jag var påkopplad, men frånkopplad från The Matrix.

Fredag 10 oktober 2025 klockan 15:39

Så? – vad kan jag berätta för dig min vän? – troligtvis ingenting du vill höra? I så fall, kan du sluta läsa nu, och klicka på nån vacker bild jag lagt ut, eller gå och titta på rapport, som sägs ska vara till 99 % sanning? Så kan jag få ventilera mina konspirationsteorier och frågeställningar i lugn och ro? Nä – men visst FÅR ni väl läsa, men varför ska ni? Om ni bestämt er för att inte lyssna, och inte forska vidare på egen hand? I den uppsjö av systemkritik och vetenskapskritisk litteratur och podd ande AV läkare, skrivna AV bannade censurerade läkare, forskare, vetenskapsmän, obetalda, journalister, som riskerar livet och blir av med licenser, sin frihet och ibland sina liv. Dessa som riskerar ALLT verkar få människor vilja lyssna till, ens höra vad de har att säga och visa? Medan de som tjänar miljarder, utan att behöva bevisa sina ”medicinska” teser, utan att behöva bevisa ”safe and effektiv” utan att behöva ta ansvar för dödsfall för till exempel vaccinskador. Dessa litar nästan alla på fortfarande.

Säg mig varför skulle ett bolag som har tillgångar på 197.205.000.000.000 Dollar, behöva ansöka, och FÅ ansvarsfrihet om vaccinerna var säkra? Och varför skulle samma bolag behöva be om hemlighet stämpla sina egna forskningsresultat i 75 år? Och varför förstår inte folk att det är samma människor som går ut med diktat, mandat, och undantagstillstånd via media under något de kallar för pandemi? Varför? Varför förstår man inte detta? Och säg mig varför skulle en industri som är helt beroende av att folk är sjuka, vilja ge bort gratis en spruta eller ändaupp till tio st och ännu fler sprutor för att göra folk friska? – när ska myntet trilla ner hos folket?

Äh jag orkar inte med er längre. Utan er kan vi inte stoppa detta, och ni vill inte. Gå och ta en spruta till vettja – men glöm inte judestjär…. Förlåt, jag menar andningsmask. Det är verkligen att leva inom eller utanför The Matrix! Folk är förtrollade av, drogade av illusionerna, som suger livet ur dem, och redo att försvara dem med sina liv. Redo att ge upp vänskap och familj, för att försvara dem som förgiftar, deras kroppar och sinnen.

”Where was Gondor when Westhold fell? No my lord Aragorn, we are alone”

Ofta, känner jag att det är meningslöst att försöka informera människor, få dem att efterforska själva, få dem att ifrågasätta galenskaperna. Under fem års tid, vet jag inte en enda vän eller bekant som ens försökt ta reda på något, fast jag gett alla massor av uppslag där de kan efterforska själva och jag har bara möts av tystnad och misstänksamhet. Det är tröstlöst. Vad kan en människa göra inför sådant total medveten ignorans jag pallar uppriktigt sagt inte längre? Jag kan inte tvinga någon att rädda sig själv, eller vara bidragande till en värld med fria tankar, fritt leverne. Folk vill vara fångade, folk vill vara styrda, folk verkar vilja vara sjuka. Folk verkar vilja dö och då måste de väl få det? Problemet är att de försvårar för dem som inte vill detta. Och underlättar för sinnessjuka inhumana despoter i både väst och öst.

Nu har man antagligen bestämt sig för vem som ska få Nobels fredspris. Maria Corina Machado, från Venezuela. Och den rättfärdige svensken som är tränad att tro att Donald Trump är orsaken till all världens ondska och galenskap, älskar att upprepa medias direktiv när Trump inte fick priset. Obama fick det en gång. Svensken protesterade inte mot att Obama under sin period, deltog i flest krig av alla amerikanska presidenter i modern tid. Donald Trump förtjänar så klart inte fredspriset. Han är såklart ingen fredsmäklare. Jag menar kan Obama få fredspriset, och mRNA tekniken Nobelpris i medicin? Då är Nobelpriset inte värt någonting. När jag frågar folk hur det kunde komma sig att Obama fick Nobels fredspris så tystnar dom och mal på om den galna Donald Trump. Det är inte ett exempel på att tänka själv.

Så här är det hela tiden, att försöka prata med folk. Nästan kring allt som betyder något för någon. Man hör ingenting som sägs, blundar, håller för ögonen och tystar andra genom att ignorera.m Vill ni att någon kämpar för en bättre värld? Vill ni att era barn och era barnbarn ska få vara fria att säga vad de vill och välja till exempel sin egen medicinering eller avstå från? Eller vill ni inte?

Efter 20:00 fredag 10 oktober 2025

På eftermiddagen skrev jag frustrerad och arg, vet inte om jag överför det från skrivblock till blogg eller ej? Eller om jag bara konstaterar att de flesta är mer än lovligt dum i huvudet? Och att det spelar ingen som helst betydning! som nån Undromsbo brukade uttrycka sig. Kanske är jag dum i huvudet? Som tror att nån jävel ska bry sig om att vi är på väg in i en transhumanistisk, global, totalitär diktatur? Som om jag stod på Titanic och skriker hur dum i huvudet kaptenen och passagerarna är medan skeppet sjunker? Om jag då inte – för att fortsätta på det sjunkande-skeppet-metaforen, har sett till att skaffa mig ett sätt att överleva, så kan jag vara säker på att de som ignorerat farorna, när jag varnat dem, är de första att knuffa mig över bord från en livbåt. Men det är ju svårt att ”paxa” en livbåt? Det skiter ju folk så klaert i om man har gjort. Även om jag skulle byggt den själv. Och även om jag är musikalisk, tror jag väl inte att jag likt orkestern på Titanic spelat medan båten sjunker. Nej det enda jag kan ha förberett mig med,(metaforiskt) är att inte bli inlåst på nedre däck, och se till att ha flytväst. För när ”skeppet sjunker” kommer det bli kallt och jävligt även för mig, som varnat för att skeppet kan sjunka sedan några år. Och inte hjälper det väl då att gå och ”skjuta kaptenen” fortfarande metaforiskt som står där och sjunker med sitt skepp. Nej men jag är inte bitter

Ja, ok då så det är tydligt att jag ÄR lite bitter då! Men det gagnar mig inte. Det finns inget sätt att fly. Det som kommer snart och håller på att ske redan nu, det finns inget sätt att fly helt. Med det kanske finns ett sätt att överleva och leva? Ta nya vägar och stigar här i det livet jag lever nu? Stigfinnaren?

Klockan 03:32, natt till lördag. Sovit några timmar. Behöver så klart fler. Testar film, DVD

Vad jag än ger sken av, vad jag än kommer fram till, vad jag än vet, och vad jag än tror, så finns oro i mig. Eftersom jag är människa, vill jag överleva och leva. Och jag är osäker på hälsan, framför allt när det gäller kisseriet för närvarande. Men även vad som händer med den dystopiska världen som försöker ta över. Vad kan en man göra mot sådan en enorm likgiltighet, och sådan ondska? Svårt att lita på vården. Sköterskor, har troligtvis goda avsikter, men jobbar inom ett totalitärt system och lyder order ovanifrån. Samt ”litar på vetenskapen”., det är ju deras utbildning. Tänk om jag måste åka in akut? Jag är nu helt säker på att man kan från centrala organ som styr över läkare, sköterskor, ville och fortfarande vill decimera befolkningen på jorden med hjälp av ”kriser” och ”vacciner” samt ”mediciner”. Detta är solklart i mina ögon. Med denna vetskap, drar man sig för att söka vård? Men vad gör man om kisset tar stopp? Vad om jag erbjöds kemoterapi som lösning? Det vill säga gifter. Eller som en vän som hela tiden går på mediciner som bryter ner hans fysik? Så kallade könshormoner? Jag vet inte jag. Och jag känner mig inte trygg med röntgen. Tror inte vi är skapta för att strålas. Så vad gör man? Det går ju bra så länge man är frisk? Men om man blir sjuk, och bara blir sjukare av det som ska göra en frisk? Har man då att välja på att vara sjuk eller att vara mer sjuk, och leva med biverkningar och bli sjuk av dem? – Vad kan jag göra själv? Vad vet jag? Inte jättemycket! – Men å andra sidan gäller det för även för dem som säger sig veta

2025.10.12

Lundell har midsommar nu i vardagar 12, Avundsjuk? Jag och nej. Jag tycker om hösten. Den är i alla fall lugnare, mer rofylld än midsommar. Och för mig innebär ju hela våren och sommaren odling, mer odling och ännu mer odling. Kanske också därför jag gillar höst. Jo så är det. Idag är den ”lugnande” musiken på caféet. Inte lika oroande, som den kan vara när man är orolig. Strålande höstsol idag 3 till 4°, frisk blåst som delvis torkar upp det höstvåta gräset. 90 % luftfuktighet ändå, trots blåst. I Lundells vardagar 12 skulle tydligen förhållandet med Ninna Prage ta slut? Än så länge är det små hjärtan kring Lundells beskrivningar av den 33 år yngre flickvännen. Googla, och fuskläser. Det kommer inte ske under 12an Om det blir en 13:e. Vet inte

Men det är obeskrivligt vackert med höstlöven på träden och backen. När den leende solen ger de döende bladen visuellt liv. Blev påmind av ny-dansken om att det är höstmarknad. Tänkte ju vila påkarna till morgondagens tremil.. Vi får se? Under det glada ansiktet jag påtvingats av den leende solen och det skimrande löven, finns det en suckande gubbe. Tar djupa andetag. Syre är lika med liv ändå

Natten till måndag 13 oktober klockan 02:50

Vaknade upp ur en så pass otäckt dröm, upplevelsemässigt att jag vill vakna till igen, lyssna på lite glad musik och skriva innan jag somnar om igen. Så att jag inte somnar in i samma dröm. Jag minns inte detaljerat, men det jag minns petade jag in i mobilen om jag vill återkomma till det. Drömmen blev som en dröm/mardrömsupplevelse av förlängningen av den galna tid och den galna värld jag lever i. Och hur det är att vara en tänkande människa i den världen. Drömmen sitter fortfarande kvar i kroppen och den tanken som dröjer sig kvar eller den är att ”it Takes a Fool to Remain sane” och att jag tänkt en längre in i de banorna, kan det vara så att, på sätt och vis är alla de som tappat det helt, med vår världs, mått, mätt, tappar förståndet, blir psykotiska irrationella. Att de är de som egentligen är de sunda människorna, de enda som reagerar med sjukdom mot en sjuk värld med sjuka värderingar och sjuka människor, man möter dagligen som är fast i ett system, i ett ekorrhjul, en dimension, som de varken tycks kunna eller vilja ta sig ur?

Jag tänker att jag också till viss del kan peta in mig själv och min utvecklingshistoria i den förklaringsmodellen. Mina tunga depressioner kom för att det inte var något fel på mig, utan en reaktion, symtom på en fullständigt galen värld, med större delen, fullständigt galna människor på alla nivåer. Är lika med ensamhet, när man rymmer ur the Matrix Jag, som ändå är något av en mycket vältränad man kring ord och uttrycka sig. Har ändå nästan svårt att beskriva känslan av vanmakt och frustration, över att försöka få till ett vettigt samtal med någon enda människa i min omedelbara omgivning. Att vara ensam är ödet för alla stora tänkare sa Arthur Schopenhauer

Yours truly/Tvivlaren, konspirationsteoretikern till lika stig-finnaren, Kai Tomas Lundin

…
Det finns lika mycket bevis för utomjordiskt liv, som det finns för virus som en smittkälla mellan människor. Men man avkrävs sällan bevis på att utomjordingar INTE finns? Men det är vad ”vetenskapen” och deras troende avkräver den som undrar om de skulle vilja vara vänliga att lämna ifrån sig de bevis som finns för virusets påstådda existens så som smittbärare mellan människor. Man har funnit något i mikroskop, som man kallar virus, vid vissa sjukdomstillstånd, men aldrig någonsin lyckas medvetet smitta någon medhjälp av dessa ”virus”, ens när man försökt.- Och som någon kunnig i ämnet sade: ”Det är ganska troligt att du kommer finna brandmän vid en brand, det betyder inte att de orsakat branden ? – Samma med”virus”!

Tisdag 7 oktober 2025 klockan 11:33

Jag har gjort cover på en cover. Om du lämnar mig, lagt ut på tuben. Elise in på caféet, troligtvis med fadern, eller nej kanske kontaktperson? Jag vet inte! Jag sov länge på morgonen typ till 08:30. Duschat, diskat, ätit frukost nu café Petter. Går trögt att läsa boken covidkuppen. Den är viktig, men staplar fakta på fakta om vart ansvaret för pandemihanteringen i USA låg och sedan överfördes till andra nationer. Det är inte oviktigt, eftersom nästan hela världen pressades att följa. Man visar hur som helst på att det INTE var hos folkhälsomyndigheten ansvaret lades, utan att det medvetet gjordes till en militär operation. Men det blir också jobbigt att läsa utifrån den felaktiga antagandet överhuvudtaget fanns ett hot via smitta globalt? För att det aldrig bevisats att det finns ett virus som smittbärare.

Vidare – apropå det här med gammelmedia/Maine stream media, som folk i allmänhet tar för ”neutral objektiv” rapportering av ”nyheter” som man kan ”lita på”. Apropå det, så är den allra största faran att main stream media medvetet avstår från att rapportera vissa nyheter. Och många gånger stora nyheter viktiga nyheter för folket. Men även när man rapporterar, fast litet omfång i liten omfattning så utelämnar man centrala detaljer för den totala helhetsbilden. Och därtill tangerar man på gränsen till lögn när det kommer till siffror om till exempel demonstrationer och avsikter med demonstrationer. Till exempel invandring, till exempel våldsamhetgraden. Om det finns en liten fraktion där ett uppstår något som kan likna våld, så förstorar man upp den procenten eller lägger fokus på den lilla fraktionen, som om hela demonstrationen vore våldsam. Dessutom brukar det sällan komma fram HUR konfrontationen uppstod framför allt inte om det var polisen som initierade den? Och man kan även och gör, så att man sätter etiketter på demonstranterna som är negativa. Till exempel var det långt mer än 100 000 ”högerextremister”, i London. Numer är vanligt folk högerextremister, folk som värnar om sitt land och sin frihet.

– Vad man INTE RAPPORTERAR om överhuvudtaget
– Detaljerna man undviker för att vinkla nyheten
– Sätta negativ etikett

Klockan 16:15

Nu gulnar löven på träden, rätt fort. Men det färgsprakande röda, har jag för mig kommer bara de år som lönnlöven får kallgrader tidigt. Medan det fortfarande hänger kvar på träden. Men minns inte i detalj riktigt.
Min vän G är för mig en gåta på ett vis? Kompisar sedan länge. Främst promenadkompisar. Men i och med sambo och äktenskap, bleknade det bort för att helt ha upphört. Och när vi ses på hans jobb, tycks det inte finnas några hårda ord eller osämja. Så varför? Nåja, man behöver inte förstå allt i livet heller. Det är som det är med det, precis som det är med I.K som jag tyckte var trevlig och hade en cool Aura. Men som enligt mig ganska tydligt, fast det är så subtilt, markerade att ingen som helst umgänge eller kontakt var/är önskvärd. Det är bara att finna sig i. Jag behöver dem faktiskt inte. Alla behöver någon slags mänsklig kontakt. Men ingen är riktigt så viktig att man inte kan vara utan dem. Och får helt enkelt söka sig till andra, eller vara själv. Men ändå, utifrån nyfikenhet, och kunskapstörst, funderar man vad som är vad i dylika skeenden?

Det här med att någon annan ska komma och göra en lycklig, och ”rädda” en det är bullshit, skitsnack, villfarelser. Och framför allt är det inte kärlek! Det finns dock kanske de som kan bidra lite med tankar, samtal och sådant. Men bara jag, kan göra mig lycklig. Eller rättare sagt bara jag kan påverka i den riktningen, skapa bra förutsättningar för att lyckas skall uppstå. Och ibland bidra till stunder att förgylla andras tillvaro.

Det jag skrev förut om att äntligen har tid för att ha tråkigt. Jo det finns lite sanning i det. Men det handlar nog också om att det blir mer ensamtid, mer tystnad. Mötet med mig själv och det mötet som blir ovant. Att se in i sig själv, vara med sig själv och sina tankar och känslor. Ovant, och för många läskigt. För mig var det förut jätteläskigt. För många år sedan, inte nu. Men ovant, och, nej mest ovant skulle jag säga. För helt, är jag inte eller med mig själv, i mig själv ens när jag läser, löser korsord, inte ens när jag ägnar mig åt den för mig så terapeutiska sysselsättning, trädgårdsarbete. Men på hösten när kroppen är ganska slut, och huvudet jobbat på ganska bra i räddandet av världen, som inte vill bli räddad. När man tvingas leva i en värld, bland människor, som tappat det mesta av sin överlevnadsinstinkt, sin känsla för frihet, sen vilja att välja, det är så utmattande för mig att bevittna samt leva i. Den världsliga harmonin uteblir. Och jag kan bara försöka skapa min individuella harmoni. För det måste jag nån gång ibland ”lämna världen därhän ”. Vila från den. Vila från striden, och kampen för frihet, yttrandefrihet, mänskliga värden, och rätten att bestämma över sig själv och sina tankar.

Världen mal på i ett rasande tempo. Och om man låter sig dras med i det hela tiden, blir man nedbruten. Jag tänker att andra får ta vid ibland. Och gör de inte det, så får det gå som det går. Jag släpper in kall luft här hemma. Det behövs i de här lägenheterna för syret skull.

Så, ensamhet är inte saknad av sällskap, eller avsaknad av vänner, tänker jag. Alltså, känslan av ensamhet, är kanske något helt annat? Ovana att vara med sina egna tankar och känslor? Till följd av att de flesta av oss nästan aldrig är detta? och att vi är programmerade av dystopins företrädare att bara följa med strömmen. Lära oss vilka tankar vi skall tänka. Lära oss vilka känslor vi ska känna. Lära oss vad vi ska längta efter. Så att det gynnar deras sjuka längtan efter total kontroll över alla människor i varje given situation. Kontroll över vilka som får leva och vilka de vill ska dö samt hur vi ska leva om vi får leva. Så, när det lugnar ner sig på hösten, typ för mig då, eller semestern för andra, för de som är fångar i sina jobb,……träffar man någon man väldigt sällan träffar: sig själv! Eller tomrummet där ” sig själv” ska bo kanske är DET den känsla vi kallar för ”ensamhet”? eller ”tristess”?

Sen kväll tisdag 7 oktober 2025

Hur ska jag hitta orden, för vad jag vill ha sagt, vad jag känner, och tänker? Nog kan jag så klart spotta ut ord för hur många sidor som helst, men är det vad jag verkligen känner? Hur nå in i hjärtat? Ända längst in och komma ut igen på detta skrivblock? Med orden som förmedlar mitt innersta, mitt jag, mitt nu? Jag har stängt ute världen igen nu ikväll. Ja – jag vet, jag är inte speciellt uthållig i detta. Men det blir någon slags inre markering för att ta hand om mig själv. Markering för att inte låta mig påverkas av omvärlden? I mitt sinne är det så klart ”för alltid”. – Fast jag vet att jag troligtvis redan imorgon, när jag vaknar, börjar likt Penti Varg i fablernas värld, längta efter lite sällskap igen. Och något vettigt att göra? – Jo jag vet, jag är kass på att långsuran. Och nu föll jag fällan igen att skriva för andra. Skriva roligt och intressant. Frågan var nu inte den. Frågan var denna gång vad som rör sig allra längst inne i mig? Jag suckar medan jag tänker och skriver. Allt är så klart mångfasetterat på många plan. Finns inte ett tydligt svar.

Men det är spår av det lilla barnet, som drog sig undan och hoppades att någon skulle stoppa honom. Ropa efter honom, ropa hans namn. Ropa: ”Tomas kom tillbaka!” Jag har drömt den mörka drömmen mången natt. Och i drömmen ropar ingen efter mig, och i drömmen stänger jag verkligen ute världen. Och det var vad jag en gång gjorde som litet barn, på riktigt. Jag hittade inte riktigt ut igen, förrän för några år sedan.

Så det är det lilla försummade barnet i mig som ropar och skriker? Men som bara JAG hör. Som bara JAG kan se. Som bara JAG tar hand om. Bara så kan det vara. Andra ser bara en man i snart sextioårsåldern, med en vuxen stark, vältränad kropp och en klok skalle. Barnet i mig är mitt att ta hand om. Bara mitt. Och med dessa rader är det just det jag gör.

Jag tror att det är nödvändigt för mig, för att hitta tillbaks till mig själv om och om igen och veta vad jag känner med tanke på att jag stängde ut världen redan som väldigt litet barn. Och när jag gjorde det, stängde jag IN Tomas. Den lilla pojken Tomas. Och han vill ut, han vill bli sedd och han vill bli älskad. Men han kommer aldrig att bli älskad av en mor och en far, eller ens sina levande bröder . Han kan bara bli älskad av mig, den vuxne vältränade, kloka mannen som sträcker på sig lite sprättigt i spegeln, som suktande efter bekräftelse. Ja, vi är ett, den lille pojken Tomas, och den starke mannen Thomas. Vi är ett!

Det är inget jag sörjer över, med dessa rader. Ej hellre beklagar jag mig. Men behöver om och om igen livet ut göra. Få kontakt med pojken, den osäkra övergivne föräldralösa pojken som aldrig fick vara pojke. Som fick glömma bort sig själv, för att överleva. Stängde ut världen, och stängde därmed in sig själv. Men här är jag!
– I am back!
Jag – den samlade mannen av alla åldrar jag levt och upplevt. Jag är ett med dem. Jag får aldrig överge mig själv. Det har jag lärt.

Nu känns det bättre, efter ha sagt detta och nu är ögonlocken tunga zzzzz

11:16, onsdag 8 oktober 2025

Nu har jag varit inne på definiering, analys av användande av ord, som till exempel, ensamhet och tristess. Med en tes om att det egentligen kanske är något annat för mig och troligtvis för de flesta av oss? Ord används så ofta slentrianmässigt, utan eftertanke vad de betyder. Eller vad man menar, eller vad man vet av det man pratar om? – Förkylning är ett sådant ord, vilket jag gärna återkommer till. Men då glider jag ju in på illusionerna kring medicin och vetenskap samt forskning. Men i huvudsak, enligt det jag kommit fram till handlar det sällan om att ha blivit ”för-kyld”, men mer om avgiftning, och kroppens balans? Näringsintag, vila, träning,? Som Big Pharma inte kan känna triljoner på eller använda för att styra människors tankar och liv och död.

Men, sammanfallet är tristess och ensamhet, egentligen något helt annat, om man går till botten med sig själv, och är sann mot sig själv. Det är i alla fall min tes och tanke. Två stycken av alla jag känner, de enda två, som på allvar vågat ifrågasätta galenskaperna kring ”pandemin” ”covid ” klimatkrisen” ” 9/11″ med mera med mera. De är bägge två av karaktären att de inte gjort någon djupare analys av sig själva på det viset jag nyss gjorde. Känna sorg? Och det är okej, det är fine. De har inte behövt. Jag har behövt, för att komma vidare till den jag är och vill vara. Utifrån förståelsen om vem jag varit. – Djupa grejer? – ja, men havet är djupt, sjöng krabban Sebastian i filmen den lilla sjöjungfrun. Och jag har gjort ett fantastiskt jobb med att komma dit jag är. Och det hade inte inträffat utan djupet, utan ifrågasättandet, utan analyserande. Jag har gjort detta.JAG!

Viktigt för mitt välmående har oxå varit:
escape from ”vården”
escape from vård-ekonomi-beroendet
Escape from droger. Ja – mediciner är droger. Vacciner är gifter, som sprutas förbi kroppens egen försvar. Något jag troligt aldrig kommer nå fram till min omgivning med. Och kanske inte bör förvänta mig? Men ändå, fortsätter att gå ut med detta i skrift med vad som sker nu i världen? Och in the Matrix fortsätter ekorrhjulet. Det går omkring massor av självupptagna, ”vackra paket” sminkade, tajta kläder, Appearance. Och gör som de förväntas göra, tänker som de förväntas tänka. Vilka är de bakom masken? – Är det nån där?

Oj, nu tittar den fram igen solen. Ska väl ut och umgås med den, i kortbyxor 8 oktober 2025. Och det blev en mil förbi RUIF-stugan. Inte dåligt för en ovaccinerad utan synliga symptom!?

Intressant att snappa upp samtal omkring en. Gjorde ju det härom dan med aaaa aaaa aaa precis-tjejerna. Nu två st data-spels-och-filmnördar, två förvuxna tonåringar/herrar i 40-åresåldern? Den ene på jobbiog dryg stockholmska, och den andre på jobbig dryg skånska.

– konceptet e fantasy wargame
– för att de e fantasi? finns de katter me 3 ögon oxå?
– nää
– näää!

– Wow De e ju Antonio Banderas
– visst va de han som spela Zorro?

– Den e jag sugen på att se, tror de kan va jävligt bra

– Man måste göra gräs av det oxå
– ska göra jord nästa gång!

– åhhh ahhh – ja läste lite i kommentarerna
– kostar 3500
– men den e jävligt bra
– köpte en liknande robocop

– A men då förstår jag priset
– men faan de e ju jävligt bra gjort, nästan bästa scenen i hela filmen
– hur häftig va’nte den!
– jag förstår priset (3e ggn)
– Jag tror nog de e bra att satsa på vad man äter
(sa han som vägde 130kg)

– ja du har nog hittat nyckeln
– idag blir det pizza eller pasta med ostsås, ostsåsen färdig i påse

– ja har inte spelat den men
– det kostar 100 dollar 1000. kr
– De roligaste
– syrran ha varit i min klass
– de va en annan Benny
– åå gud vare hon som dog för 2 år sen

Efter 1 mils promenad fick jag framför mig en lagom tjock man i sina bästa år som kanske väörldens bästa Karlsson skulle uttryckt det om sin övervikt. Denne filur som på Ingrid Thulins stig, gick framför mig med videokamera och visade sin kanske amerikanska tilltänkta knullkompis, hur det såg ut där han bodde i Sverige. På knagglig svensk engelska. En slags reklamfilm lajv, som han hoppades skulle leda till amerikanskt fläsk… jag menar knull?

– änd den we hav christmas tris in dö voods
vi kän tejk it

…släpper förbi mig när han ser att jag är bakom, och hör vad han säger. Sedan filmar han mig och säger.

– såm piiple still häv shårts… aj dånt nåw… why

And her vi hav blackberrys änd her in skandinejvia vi kan pick as menny as vi vant

NEJ – det kan du inte och det är inte björnbär, det är svarta vinbär, din dumma jävel !!!!

– änd her ajm gonnö shåw jo såmting värry skandinejvien, jo känn ränt diss boxes and häv jår åwn trödgård

suck !