…
Säg mig, såg du den lilla barfota-flickan cykla, med en vinbärs-kvist i munnen, när solen gassade efter ett sommarregn? Hörde du talgoxen tjattra i björken nere vid älven? Kände du svalkan och de kraftiga smaken av hemgjord glass i choklad nere vid badstranden? Kände du värmen av en kvinnas arm runt midjan i en logans vid en liten sommarsjö? Såg du leendet på pojken som fick en ny fotboll? Älskade du livet? Hjälpte du den gamle mannen att resa sig, han som föll i backen? Tackade du ja till den ensamma änkan som bjöd in dig på kaffe? Stod du rakryggad uppför flickan på skolgården som blev mobbad, av dem som var starkare än du när du var liten? Bar du upp kassen åt din granne som är gammal och sliten? Var du modig nog att säga sanningen när du visste att du varit dum? Var du modig nog att stå upp för vad som var rätt när du hade majoriteten emot dig?
Var du modig nog att säga nej till statlig och överstatlig påverkanskampanj, som är synonymt till propaganda? Om du såg att människor föll ner och dog, skulle du ha modet att undersöka vad orsaken var? Eller skulle du tyst titta på? Skulle du ha modet att ifrågasätta din tro och din tillit? Om tider som de i trettiotalets Tyskland åter skulle komma, skulle du då tillhöra motståndsrörelsen? Om härskarna skulle tvinga på jordens befolkningar intravenöst gift, och att stänga in äldre för att dö utan att få träffa sina nära, skulle du protestera då? Eller skulle du bara titta på?
Om vetenskapen inte längre vore vetenskap, utan korrupta av läkemedelsindustrin? Om de goda var onda? Skulle du våga se det och säga det? Skulle du säga något alls när rätten att yttra sig fritt togs ifrån folket? Eller skulle du hjälpa att packa tågvagnar med folk, med destination Treblinka och Auschwitz ? Om du fick välja att ångra det att du blev passiv medhjälpare till tyranni, skulle du då göra det? Om framtiden för våra barn hänger på att vi vägrar gå med på censur, nedstängningar, vacciner, fråntagna mänskliga rättigheter, skulle du då gå med oss, oss i motståndsrörelsen?
Eller skulle du som förra gången, för några år sedan, överge oss igen?
Då kommer det aldrig mer komma någon barfotaflicka med vinbärsgren i munnen. Då kommer solen inte längre gassa på sommaren för där är kemiska spår från människans galenskap att styra vädret. Då skulle ingen äta glass vid badstranden, fåglarna, tystna då ingen hjälpa den äldre mannen som föll.
Säg mig, vilka är vi? – Vem är jag i detta? Och vem är du?