Månad: november 2025

…
Menar madam misantrop, maktens megafon….. människors mötesrätt måste minskas maximalt, medan myndigheters maktmissbruk mångdubblas? – Makalöst , motbjudande!!!

Medborgarna misstänker modfällt marxistisk militant monopolkapitalism, medan masspropaganda medför maktlöshet mot medellösa medborgare.

Medicinska massexperiment med meningslösa masker. mikrosubstanser medför människooffer, miljoner Myocarditis-fall. Militanta myndighetsmandat, medveten missväxt, meteorologisk manipulation mörklägger morgondagen! Marknadsekonomin, maskopi med Marxism, medellivslängden minskar, mödrars missfall maxas. Modesta män modifieras medicinskt, minskar mans-fertiliteten, Män marginaliseras med moralkakor, mörkertalet märkbart!

Meningsmotståndare munkavlas, motståndskraften minskar. Manodepressiv machiavellism, masochistiska maskätna ministrar missgynnar mänskligheten.

Många män minns melankoliskt mademoisellers mysiga medgivande, madonnors medgörliga mamelucker. Manslukerskors magdans med magnifik massage. Men … män masturberar måttfullt, mestadels monotont. modest. Misstrodda med mördad moral, med Mot-stånd.

Möjligheter måste mogna, motståndsrörelsen motiveras. Mänsklighetens mentalitet metodiskt mönstras. Mörkerseendet muntert maximeras, medan meningsfulla meningsutbyten massproduceras medialt. Medikamenter måste magpumpas, minskas, människo-mat måste manifesteras.

I Robot

Jag har sedan länge gjort många metaforer och liknelser och fått insikter från citat från böcker och filmer. Jag har också med fasa sett hur folk umgås mer med tv-apparaterna, mobilerna och datorerna än med riktiga människor. Där jag anser att tv:n på många sätt är den farligaste, i form av passivitet. Jag har vid flera tillfällen målat upp bilden som jag ser när jag är ute och promenerar i mörkret och tittar in i hus hur livlösa ansikten strålas av strålningen från tv-skärmen. Mobilen är farligast utifrån att den alltid bärs med oss, som en nikotin-snus under läppen, ger ifrån sig strålning, OCH slukar vår uppmärksamhet från allt som är omkring oss. Sinnet är aldrig ledigt. Tom när den inte används aktivt, är ditt sinne ständigt på jour, alltid nåbar, alltid uppkopplad.

När jag tidigare har sett på filmen I Robot, med Will Smith, har jag väl inte hittat så många analoger, metaforer, liknelser. Men nu när jag tittar på den igen, i en annan tidsera, och med nya erfarenheter om hur världen fungerar, och i filmen har det gått så långt att människor använder robotarna som sällskap, har dem som vänner, ser på tv med dem, så inser jag att de är vår tids motsvarigheter för mobiltelefoner och tv-apparater, Siri som umgänge, och säger det man vill ha reda eller höra, på med en mjuk kvinnlig röst Och att människorna litar mer på dem än människor både i filmen och i verkligheten. Jag har många bekanta som uttryckligen uttrycker att det är tröstande att höra Siris röst och tom säger godnatt till den artificiella rösten, får ett godnatt tillbaka. Ännu fler är det som vittnar om både radio och TV som ett sällskap, utan att tyckas kunna reflekterar över det onaturliga i detta. Och nästan ingen jag känner förnekar att de tror att de aldrig skulle kunna vara utan,

Ja, och så håller på att glömma det viktigaste, att tv-apparaterna håller människorna i en slags passiv sleep mode, med hjälp av underhållning och förströelse, och sedan när det blir skarpt läge, när de som har makten bestämmer sig för att göra en påverkansoperation, är tilliten total till tv-apparaterna till ”robotarna”, ”, (TV – radio, vilka matat in propaganda i åratal) ungefär som hypnotiserade, människor, som väntar på ett nyckel ord, en signal som aktiverar hypnotisörens order. Och att då i det läget förslagsvis, VIA ”robotarna” (TV Radio) basunerar ut att ni måste stanna inomhus, och lyssna på radio och TV) utifrån ett farligt ”virus” som när först en gång i tiden proklamerades att det fanns, fast ingen sett det, och sedermera aldrig bevisats vetenskapligt att det kan överföra smitta … plötsligt används det på global order som en ursäkt för att hålla människor inlåsta …

Kommer också att tänka på händelsen efter Magnus Uggla-konserten, oavsett vad orsaken var, så blev det en verklig händelse, chockerande, som förde dystopin in i mitt hjärta och själ, och förmörkade allting. Innan det hade det legat utanför min kropp. Nå, självklart är det så att det alltid funnits människor som svimmat, innan massvaccineringen påbörjades. Till exempel blodtrycksfall, eller till exempel epilepsi, kanske diabetes? Men, antalet fall är människor faller ihop och dör ökar drastiskt, sedan massvaccineringen har börjat. Antalet fall med hjärtproblem och hjärtflimmer hjärtattacker, har ökat sedan massvaccineringen har börjat. Turbo cancer fanns inte förut, dvs cancer som accelererar i fart.. Räcker det som bevis för att vaccinet skulle orsaka eller kraftigt bidra till dessa ökningar? Nej kanske inte, men om inte det räcker som bevis, så räcker det som bevis att ingen vill undersöka saken vetenskapligt ingen vill prata om det. Ingen vill ens höra talas om det skulle kunna bero på att kanske halva jordens befolkning har blivit besprutad injicerade med gifter. Men ingen ifrågasätter. Det för mig är bevis!

Fler liknelser från filmen de elektriska centralstyrda bilarna, styrda från en datacentral blir avstängda när den ondskefulla planen ska genomföras, endast bensinmotorer fungerar då. Bensinmotorer, är ett hot mot diktaturen, ett hot mot totalkontroll. Och i vår verkligt overkliga värld har sedan länge ett krig pågått mot bensinmotorn med hypotesen om ett förestående klimathot. Börjar det väcka tankar? Kontanter, likaså är ett hot mot total övervakning och total kontroll. Kontanter håller på att fasas ut och är tänkt att ersättas av digital centralbank valuta kopplat till globalt digitalt ID. Och går det igenom kan man från globalt centraliserad styrning, typ som Kina eller Sovjetunionen, fast mer totalt totalitärt, helt enkel stänga ditt konto/(krediter) om du inte gjort som de sagt, tagit vaccin, ätit deras insekter, slutat odla eget etc etc

I filmen är det mekaniska robotar som kan blint lyda order utifrån programmering. I våran värld i verkligheten är det människor som är programmerade, och kan lyda blind, när rätt kontrollord/nyckelord sägs, och hypnosen verkställs, och kontroll ordet är FEAR. När den aktiviteten sätts igång i filmen, meddelar robotarna att alla har fått order om att stanna inomhus. Känns det igen från nära nutid? typ Pandemi eller nåt?

När Spoon (Will Smith) sedan kommer på att det är själva huvuddatorn som har tolkat om de tre robotlagarna som är inprogrammerade för att aldrig kunna skada människor, i filmen alltså och kommit fram till att lagen om att skydda människor har omtolkas till att människan är ett hot mot sig själv, och därför måste vissa människor offras, och vissa friheter tas ifrån människorna. I filmen påstår huvuddatorn att människan inte kan ges ansvaret för sin egen säkerhet.

Känns DET igen, från WHO, EU, WEF, ? – Inte ? Då ser du uteslutande på Main Stream media o lyssnar på radio.

På slutet när uppfinnaren av både robottekniken, som dog i ”självmord” och uppfinnaren av den enskilda robot som var programmerad att stoppa galenskapen – när de stoppat det, och den fullföljt sitt syfte:

Sonny Robot – ”nu när jag har fullföljt mitt syfte, vet jag inte vad jag ska göra”
Spoon – Jag antar att du måste hitta din egen väg precis som resten av oss det är vad innebär att vara fri!

”That is the right question detective”

Hjärtskärande – men vi kan inte vänta på er som inte vill leva

Talar, men ingen hör
Ropar, skriker, men ingen hör.
Människor går förbi, utan att se någon annan,
människor stoppar proppar i sina öron,
och lever genom sina skärmar.

När de kommer hem till sin cell,
ser man dem från mörkret in i deras hem,
hypnotiseras av ett ljus som fladdrar och flimrar,
och deras blickar är döda, i deras likbleka ansikten.
Likadant i nästan alla hem, i alla celler.

En gång för länge sedan, tvingades en liten pojke att lämna den här världen för att ingen kunde se honom, inte ens hans föräldrar såg honom. Han vände sig om för att se om någon skulle stoppa honom. Men ingen var där. Bakom sig lämnade han känslor, sorg, vrede, förtvivlan, och så klart glädjen, det vill säga hela sig själv, för att leva i exil. Bakom sig lämnade han sin fästning, sin kropp, som sedan blev en cell, en fångcell. I nästan ett helt liv, försökte pojken komma tillbaka till livet. Letade efter varje liten strimma sol, som kunde ge honom kraft att återvända. Efter nästan ett helt liv i exil, närmade han sig igen livet. Starkare än någonsin, klokare än någonsin, modigare än någonsin, hittade han den som hela tiden var den som skulle finna honom. Samma person som lämnade honom, vilket är en och samma person. Pojken hette Tomas, mannen heter Tomas.

Och när pojken som blev man, i slutet av livet, äntligen skulle bli fri, återvände han till en värld där, ingen säger vad de tycker, där, ingen känner något utan tillåtelse. En värld där andra talar om för dem vad de får tänka. Mannen Tomas, återvände till en värld, där sanning är tabu, där vetenskap inte får ifrågasättas, en värld där 2+2 =5, en värld där storebror ser dig, som Orwell varnade oss inför, men som snarare blev en instruktionsbok för våra politiker… instruktionsboken hette 1984, men kom att bli sann 2025

En värld där, inga frågor, besvaras av de omkring dig, av dina närmaste, en värld där inga diskussioner som inte är tillåtna får ske. En värld där människor censurerar sig själva, och litar på människor de aldrig sett. En värld där det är normalt att spruta in gifter i kroppen intravenöst, och inte heller det får ifrågasättas. En värld där män inte längre är män, och kvinnor inte längre är kvinnor, och den som säger något annat hatar. Och i vissa länder riskerar fängelsestraff, för att de tänker att män är män och kvinnor är kvinnor.

Föreställ er att ha levt i exil från sig själv i hela sitt liv, och återvända till den världen. Och fundera över hur man då skall överleva i själ och hjärta? – Hur man ska finna ljuset, hur finna hopp? Upplevelsen är så lik, avsnittet ur boken Watership Down om vildkaninerna, som flyr ett fält som blir upplöjt och förstör deras hem. När de sedan kommer till en koloni av tamkaniner, som accepterat att det då och då i utbyte mot mat, försvinner någon ur kolonin. Alla vet att det är så, men det är förbjudet att tala om det. Här i den här världen, är det likadant. Det finns massor av saker som är livsavgörande för vår framtid, som en absolut majoritet, reagerar likadant som kolonin med tama kaniner, som om ni inte förstod det, var till för att slaktas.

Kriget som pågår mot mänskligheten, har pågått länge, men har intensifierats sedan i mars 2020, och håller fortfarande på att intensifieras. Kriget är ett sorts flerfrontskrig, ett sorts informations-proxykrig, men inte om landyta och resurser, utan snarare ett krig mot våra själar, och våra kroppar. Och just nu förlorar vi kriget, för att de flesta inte vill prata, inte ställa frågor, inte ifrågasätta, trots att mänskligheten sakta dör

Här i min cell, kan jag inte göra annat än att skriva om det, jag kan läsa böcker, jag kan spela och lyssna på musik, men ingenting jag gör tycks nå mina medmänniskor. Man kan väl säga att jag är van att vara ensam, redan från den förra fångenskapen, som kom sig av att jag flydde mig själv, genom det trauma som upprepades om och om igen i tidiga år. Men det är en annan sorts ensamhet, detta som uppstår nu. På något sätt är det lite grann som skillnaden mellan en naturlig ensamhet att bo ute i en stuga i skogen, eller vara ensam bland 2 miljoner människor i Stockholm. Jag väljer skogen om jag kan.

Vi som kallas för diverse olika namn, som är tänkta vara nedlåtande och karaktärsmördande, likt konspirationsteoretiker, likt ”vetenskapsförnekare, klimatförnekare, Putinkramare, Granny-killers, foliehattar…. VI är soldater, utan gevär, utan bomber, och utan stridsvagnar. Vi är soldater, och striden utspelar sig här och nu, i ett universum av falsk information. De som borde ifrågasättas har massornas förtroendet, och de vi borde följa, som riskerar allt de har, inklusive sina liv, förföljs, fängslas, tystas och dödas. Och inte heller det ser massorna, för de har pluggar i öronen, och sitter framför en skärm om kvällarna och tar in ”oberoende fakta” från de som ljuger, mördar, förgiftar, censurerar….

Återigen, trots att jag funnit mig själv, trots att jag funnit den lilla pojken, Tomas, och tagit hand om honom. Trots att den lilla pojken Tomas har funnit den vuxna, och tyr sig till honom, återigen så finner jag mig sökandes efter den lilla solstråle ljus, som kan få mig att känna hopp. Ingen som inte vill, kommer att vakna, innan det är försent. För många är det redan försent, deras själar kommer aldrig vilja återvända till livet. De har blivit bekväma i sin fångenskap. De har kommit att älska sina celler, och sina fångvaktare, de söker bekvämlighet framför frihet. De vill hellre bli styrda, än att välja. De är förlorade, och hur det än smärtar mig som människa, måste vi kanske till sist acceptera deras val, och slåss för dem som vill leva, leva som riktiga människor.

Likt i en naturfilm jag en gång såg, där människor hade lagt ut förgiftat kött för att döda lejon, som man var rädd skulle hota deras boskap. En av lejonungarna åt av köttet, och dog inte men blev förlamad och kunde inte röra sig. Lejoninnan stannade i flera dagar hos ungen. Men sedan för att de andra ungarna skulle överleva blev hon tvungen att lämna den förgiftade ungen att dö, medan den förgiftade ungen såg sin mamma, lämna honom.

…
Säg mig, såg du den lilla barfota-flickan cykla, med en vinbärs-kvist i munnen, när solen gassade efter ett sommarregn? Hörde du talgoxen tjattra i björken nere vid älven? Kände du svalkan och de kraftiga smaken av hemgjord glass i choklad nere vid badstranden? Kände du värmen av en kvinnas arm runt midjan i en logans vid en liten sommarsjö? Såg du leendet på pojken som fick en ny fotboll? Älskade du livet? Hjälpte du den gamle mannen att resa sig, han som föll i backen? Tackade du ja till den ensamma änkan som bjöd in dig på kaffe? Stod du rakryggad uppför flickan på skolgården som blev mobbad, av dem som var starkare än du när du var liten? Bar du upp kassen åt din granne som är gammal och sliten? Var du modig nog att säga sanningen när du visste att du varit dum? Var du modig nog att stå upp för vad som var rätt när du hade majoriteten emot dig?

Var du modig nog att säga nej till statlig och överstatlig påverkanskampanj, som är synonymt till propaganda? Om du såg att människor föll ner och dog, skulle du ha modet att undersöka vad orsaken var? Eller skulle du tyst titta på? Skulle du ha modet att ifrågasätta din tro och din tillit? Om tider som de i trettiotalets Tyskland åter skulle komma, skulle du då tillhöra motståndsrörelsen? Om härskarna skulle tvinga på jordens befolkningar intravenöst gift, och att stänga in äldre för att dö utan att få träffa sina nära, skulle du protestera då? Eller skulle du bara titta på?

Om vetenskapen inte längre vore vetenskap, utan korrupta av läkemedelsindustrin? Om de goda var onda? Skulle du våga se det och säga det? Skulle du säga något alls när rätten att yttra sig fritt togs ifrån folket? Eller skulle du hjälpa att packa tågvagnar med folk, med destination Treblinka och Auschwitz ? Om du fick välja att ångra det att du blev passiv medhjälpare till tyranni, skulle du då göra det? Om framtiden för våra barn hänger på att vi vägrar gå med på censur, nedstängningar, vacciner, fråntagna mänskliga rättigheter, skulle du då gå med oss, oss i motståndsrörelsen?

Eller skulle du som förra gången, för några år sedan, överge oss igen?

Då kommer det aldrig mer komma någon barfotaflicka med vinbärsgren i munnen. Då kommer solen inte längre gassa på sommaren för där är kemiska spår från människans galenskap att styra vädret. Då skulle ingen äta glass vid badstranden, fåglarna, tystna då ingen hjälpa den äldre mannen som föll.

Säg mig, vilka är vi? – Vem är jag i detta? Och vem är du?

…
Och hur det idag då Tomas?
Jo – tackar som frågar! Det kunde varit sämre!
Frågan skulle kunna besvaras på så många olika plan och i så många dimensioner?!

Och ena sidan vaknade jag ju upp vid liv i morse, om än sängliggandes. Och andra sidan är jag lite slemmig och snuvig ännu, även om jag väldigt fort blivit bättre mående Men om det är en tidsfråga innan det går över, så är det väl ingen fara? Nu är det ju i och för sig en tidsfråga innan livet ”gått över” men…

Olika plan, olika dimensioner? Ja på det lilla privata personliga praktiska planet här hemma med hälsa och harmoni, ordning och kreativitet, det funkar. Just nu i alla fall.

Vänner, bekanta, träffa folk? – ja det sker, men aldrig lika frekvent i mörka november, då människor tycks gå upp rök. Just nu är det väl jag som ”gått upp i rök”? På grund av resa och snuvighet och inte varit på café sen i torsdags. Men å andra sidan ger dessa nu i och för sig saknade kontakter, nära på noll och ingenting i samtal som betyder något djupare för mig, och för mänsklighetens överlevnad, så som självständiga biologiska fria människor betraktat?

Och då kommer vi väl in på den dimension som ändå är att betrakta så som mörk. En mörk framtid tycks hägra, och maktlösheten inför att stoppa detta till följd av att de flesta är får i en fårskock, och gärna leds till slakt medan de förbannar de av oss som flyr eller försöker fly slakt-fållan.

Men kaffet var väldigt gott nu på förmiddagen här hemma i min fångcell/lägenhet på Bastiljen. Och jag har ingen aning om min kopp espresso är bra eller dålig för mig, eller gör mer eller mindre varken till eller ifrån. För att påstå att information är en djungel idag, är ett understatement, en underdrift. Det är vilseledande och manipulerande på alla möjliga plan. Och alla möjliga plattformar. Och lögner, överdrifter, haglar från alla håll, och nästintill ingenting går att kalla för objektivitet eller oberoende.

Så vad du än söker information kring, och var du än söker den, måste utgångspunkten vara att de flesta har andra avsikter än att neutralt och objektiv informera DIG för DINA intressen och DITT eget bästa. Så, kaffe om jag till exempel googlar på det kommer jag finna då ren fakta? Jag har tidigare sagt att det du söker kommer du att finna. Det vill säga om du har en utgångspunkt att kaffe är nyttigt i din frågeställning så kommer du hitta den faktum kanske framför allt från bolag som producerar kaffe? Och om du går in med sökord om att kaffe är onyttigt, kommer du finna det troligtvis kanske framför allt från bolag som förlorar pengar i konkurrens med kaffet?

Redan på sjuttiotalet sa min hälsofixerade mormor att det finns 17 olika gifter i kaffe. Var hade hon fått den informationen ifrån? Då fanns inte Google eller Wikipedia vilka nu helt naivt av de flesta tolkas som facit eller fakta. Troligtvis hade hon läst det i hemmets journal och deras hälsospalt. En tidning hon prenumererade på. Men var det fakta? Och om det fanns 17 gifter i kaffet och finns? Är dessa gifter då ifrån kaffebönor i sig, eller från besprutning med pestoider? Och om det är det senare, gäller det då i så fall inte allt vi förtär som vi köper på affär.? Min polare Per, är non-Coffee-man. Han hävdar att det är giftigt i värsta fall, och helt onödigt i bästa fall. Det kan jag varken bekräfta eller dementera. Troligtvis är det i alla fall giftigt i form av besprutning. Men det är ju allt som du inte odlar eller föder upp och slaktar själv.

Så, information? när jag så långt i mitt resonemang, har kontemplerat kring olika ekonomiska intressen som styr vilken information som kommer fram, och du kan finna vad som helst, så har jag inte ännu tagit med det faktum att ännu mäktigare organisationer, statliga, överstatliga och de globala bolag som inte tvingas följa samma lagar som småföretagare, inte spelar efter samma regler. Det vill säga till exempel information om virus och vaccin, kommer du inte enkelt att hitta två eller flera olika ståndpunkter på Google, YouTube, Facebook, etc varför? – För att det är eller blir mer sant om det inte får ifrågasättas?

Så att säga att information, att det är som att leta efter en nål i en höstack är nästan en underdrift. Det är mer som att leta och särskilja ett enda sandkorn i en sandlåda med miljoner sandkorn. Och att sandkornet är förvillande likt alla andra sandkorn när man söker. Och när jag du söker information kring för mig livsavgörande saker och ämnen, lögner och propaganda, såsom klimat, vaccin, digitalt, ID, centralbank, valuta, bovaer i kornas mat, Ystesym ist för löpe i osten, eller ämnen som cancer, yttrandefrihet och rörelsefrihet med mera. Vad har jag då att gå på? Vad kan jag få ut av tillgänglig information på internet eller i bokformat? Hur skiljer jag sanning från lögn, när jag vet att det censureras så gravt, och läggs ut massor av ”informations-minor” ? Handlar det om VEM som tillhandahåller informationen, vilka titlar de har? Handlar det om tillit till auktoriteter? Handlar det om sunt förnuft?

Jag menar att ALL tillit baserad på auktoritet och titlar är farlig och vansklig, om man vill försöka finna någon slags sanning i någonting som helst. Och att man bör lyssna på VAD som sägs snarare än VEM/VILKA som säger det och även så, om det ska fungera, måste man ta till sig bred information eller rättare sagt ha en bred informationsbas. Men det räcker inte. Man behöver också se vart pengarna kommer ifrån som sponsrar informationen. Follow the money! Men det räcker inte heller. Man måste även se till vilka andra ”vinster” som kan leda till makt och kontroll, som finns att spåra. Men det räcker inte heller, man måste även lära sig att tänka själv. Det vill säga kunna ifrågasätta allt man någonsin har lärt sig. Och att ifrågasätta allt, brukar många tolka felaktigt som att säga att allt man lärt sig är fel, bara genom att ifrågasätta. Och det görs för att de flesta baserar all sin information på blind tillit och tänker att antingen är det svart eller så är det ett vitt?

För mig betyder att ifrågasätta allt, att ställa sig mitt emellan, minst två perspektiv, men helst flera perspektiv och väga dem emot varandra och därefter kunna skilja på om du tror, litar på någon av representanterna för alternativen, eller om du faktiskt kan avgöra om det på riktigt förhåller sig på det ena eller det andra viset och han kallas för fakta eller sanning? – Men framförallt att vara öppen för möjligheten att ändå inte veta vad sanningen är.

Men man kan titta på vilka som förnekas plattformar att uttrycka sig på, och vilka/vem som förnekar den rätten att uttrycka sig för andra. Det som förnekar andra den rätten, och kallade sig för demokratiska, ljuger ju uppenbart om hur demokratiska de är. DET är t ex ETT FAKTUM!! Om till exempel Folkhälsomyndigheten som är under den enligt min och miljoner andras perspektiv., egentligen var en falsk psykologisk operation som kallades för ”covid-19” och ”pandemi,”…. om Folkhälsomyndigheten gömmer undan information från sin sida och ser till att fria journalister som Per Shapiro i slutändan inte får plats på presskonferensen, det vill säga den enda som ställer kritiska frågor. DÅ HAR DE NÅGOT ATT. DÖLJA. Det är ett FAKTUM!
Att medvetet undanhålla information från människor som påverkas av sanningshalten i informationen är inte bara lögn, det är också brottsligt ur ett humanistiskt perspektiv, speciellt när man nästan för de allra flesta tvingar folk att riskera sin hälsa genom vaccination.

Det finns så många sätt att hindra mänskligheten från att få reda på saker som berör dem/oss. Och det mesta av de lögner som de själva håller sig med, anklagar de istället vanligt folk för. Så som EU gör när de ökar övervakningen av människor, både digitalt och biometriskt, samt öppet säger att de vill bekämpa desinformation, Misinformation och information som de erkänner är sann men tolkas som skadlig för deras agenda.

Man kan som sagt var helt ta bort folks möjlighet att uttrycka sig på nätet som de gjorde med David Icke. Man kan fängsla människor som aldrig blivit dömda för något, så som de gjorde med Julian Assange och nu gör med Tommy Robinson, och den tyske advokaten som jag inte minns namnet på, och många många fler. Man kan ta ifrån människor alla deras tillgångar som de gjort med. Katie Hopkins, man kan göra det genom att tillämpa Shadow banning vilket gör att du själv inte uppfattar att du är censurerad, men din omgivning kommer inte åt din information. Det finns förmodligen många många fler sätt än jag någonsin kan räkna upp, eftersom det under ett århundrade har satsats hundratals miljarder kronor på forskning kring detta, hur människor reagerar och agerar, hundratals miljarder på mind control.

Men ytterligare ett sätt är vad de INTE låter ta plats i den main stream media som en överväldigande majoritet av mänskligheten fortfarande tar del av som sanning, trots att de samtidigt kan säga att de inte litar på journalisten. Vete fan hur det går till?
Men psykologiska operationer, är ett sådant sätt att skifta fokus från det de vill göra utan vår vetskap, som om vi förstod vad de gjorde inte skulle gå att genomföra. Exempel på sådana operationer är just covid-19, kriget i Ukraina, 9/11, Myten om Putin, som den stora fienden, attacken mot Donald Trump, eller Donald Trumps, attack mot Gaza, eller vad än media ensidigt med stora bokstäver, rapporterar om medan makten som äger media, och politiker i skymundan inför dystopiska, lagar, med censur, begränsad frihet, begränsad yttrandefrihet, med sockrade titlar, som
”mångfald”
”Transexuellas rättigheter”
”Hate speach act”

……vilka i själva verket inte alls är till för att skydda individer mot hatbrott, eller transsexuella rättigheter, eller för den delen sin rätt att själv välja sina sexuella preferenser. Om man tittar på utkomsten av dessa påståenden, kommer man närmare sanningen. Det de påstår sig göra för att ”skydda folk” är till exempel i Storbritannien att arrestera mer än 10 000 människor för vad de yppat på internet. Vem skyddar dessa 10 000? Det vill säga deras kampanjer och politiska beslut är ursäkter för att genomföra och införa total kontroll, censur, självcensur, maktkoncentration, medicinska experiment på hela mänskligheten som inte ska kunna gå att neka till etc, etc

Så information, är slagfältet som det tredje världskriget så långt huvudsakligen utspelar sig

Och det pågår nu och har pågått länge

och människor dör, både inuti och kroppsligen

Natten till onsdag 12 november klockan 01:00

Att gråta när man är ”förkyld” gör ansiktet och ögonen mer svullna än om man gråtit vid andra tillfällen. Det vet jag sedan förut så klart. Men grät gjorde jag och svullen blev jag, och snoret brann jäms med tårarna. Varför grät jag? Jag kommer till detta.

Det är svårt att sätta ord på hur hårt det är att leva i en värld, där verkligheten är en illusion, och en värld där människorna har gett upp det mänskliga i sig själva. Det är svårt att sätta ord på hur omedvetna de är om sitt tillstånd, och ändå inte kunna göra något annat än att kämpa för människan, för livet, för friheten, för rätten att röra sig fritt, tänka fritt, yttra sig fritt, Rättigheter de flesta successivt är på väg att ge upp, utan att förstå konsekvenserna av detta.

Det är svårt att sätta ord på hur isolerad jag känner mig i den kampen, som många gånger ter sig överväldigande och hopplös. Men ändå utan val att göra någonting annat. För det vore ett öde värre än döden för mig att bli zombie….. igen. Har du en gång varit bland de levande döda, vaknat upp och känt livet strömmar igenom dig, återvunnit ditt jag, din identitet, som tvingats gömma sig under mer än en halv livstid, då finns inget annat än att slåss för den känslan, den rättigheten, eller att dö med stövlarna på . Jag tar hellre en kula i bröstet än en spruta i armen.

Min mycket gode vän, lejonet, har också uttryckt tröstlösheten i hur illa det är på väg att gå med mänskligheten, och likgiltigheten från i princip alla omkring oss. Att vi kan vädra detta med varandra och har högt till tak i samtalen, räddar åtminstone till stor del både förståndet och det mänskliga hos mig. För det är nästan en övermänsklig uppgift att ta till sig av all information vi behöver ta till oss för att bekämpa ondskan, utan att själva färgas svart av den. Ondskan som de flesta blundar för och blir offer för, och vi ser offren falla

Zombie ….. igen – skrev jag ovan. Ja och då tänker jag inte enkom på att även jag i lite för stor utsträckning varit sovande, normie, godtrogen och naiv. Utan jag tänker även på den egentligen fantastiska upphämtning av en nedbruten människa och man som jag gjort under större delen av min livstid till att bli den jag är. En rakryggad man, klok, intellektuell, beläst, men avprogrammerad och kärleksfull. Vaken i intryck och ifrågasättande. Stark för att jag kan vara svag, klok för att jag inser hur lite jag vet av allt som finns att veta, intellektuell för att jag ifrågasätter.

Jag fann till slut mig själv, ett själv som jag tvingats gömma undan i tidiga år för att överleva till följd av en i stora stycken traumatisk uppväxt. Det är faktum. Jag har kort sagt gjort något de flesta inte har gjort. Jag har metaforiskt återvänt från de döda, återvänt från de levande döda. Därför kan jag aldrig återvända dit för jag vet!

För att påminna mig om livet, om den kampen i det mänskliga i oss kom tårarna fram i floder då jag sträck-läste ungdomsboken Den lilla prinsessan av Frances Hodgon Burnett. Jag tänker inte ens recensera den boken annat än att den släppte ut tårar i mig som var barnet Tomas ogråtna tårar, genom den lilla prinsessan Sara Crewe, som likt mig fast på ett annat vis blev föräldralös

Och ja, det är att lägga till tårar, från de saker jag skrev i förra inlägget om på vilka sätt kroppen gör sig av med avfallsprodukter och gifter – fast tårarna gör oss av med de själsliga gifterna. Och tårarna är ingen sjukdom, sorg är ingen sjukdom i sig, men kan bli om de stoppas

…
Varifrån och hur utsöndrar kroppen olika sekret, avfallsprodukter, vätskor? Några är:
Kiss, bajs, snor, hosta, nysningar, och fråmn huden svettningar, utslag, bölder, finnar, koppor. Och vi har huvudsakligen ETT sätt att stoppa i oss näring, genom munnen, och ev genom huden om så är fallet med D-vitamin? Men huvudsakligen via munnen skulle jag drista mig till att säga.

Och huvudsakligen är det väl så att vi behöver få i oss näring,. energi, mineraler, vatten? _ visst är ni med så långt? Och visst VET ni att matindustrin nästan bara producerar besprutade och ultraprocessade matvaror? Vad gör då kroppen av alla dessa gifter vi nu för tiden får mycket svårt att undvika? Låter det till att börja med logiskt ATT kroppen behöver göra sig av med gifter? Låter det logiskt att under evolutionen, kroppen har utvecklat olika sätt att hantera när oönskade materiel, och substanser kommer förbi det yttre försvaret? Isf, kan det kanske vara så att alla de, i detta inlägg, initialt nämnda utsöndringar är det huvudsakliga sättet att göra sig av med gifter?

Och vad händer då om kroppen antingen misslyckas med att transportera bort gifter o slagg? Om kroppen matas på med mer gifter än den hinner göra sig av med? En teori kring detta, som Dr Tom Cowan har, och vill testa, är den att kroppen då kapslar in hotet, och låter det ligga kvar där. Låter det hyfsat troligt, om det inte går att bli av med? Och dessa kapslar skulle kunna kallas för cancer-tumörer? Cowan gör en liknelse med kroppen som ett hus där man bor i. Och om du är en samlare, en hoarder som får så mycket skräp hemma att du måste fylla något rum helt, så du inte kan använda det rummet, och om du fortsätter samla (fortsätter stoppa i dig giftiga substanser) måste du fylla alla rum till slut, och då kan du inte bo där längre … När det sker i kroppen, det skulle vi kunna kalla för att dö? – Han säger att han inte genom vetenskapliga experiment kan bevisa detta ännu, och att ingen vill sponsra sådana experiment/forskning. Åtminstone inte de stora miljardföretag som skulle förlora hela sin business om det visade sig kunna bevisas?

Men innan det går så långt som cancer då? – Det vi lärt oss kalla för sjukdom, förkylning, influensa, osv, det är alltså symptom som räserbajs, snor, hosta, nysningar, och från huden svettningar, utslag, bölder, finnar, koppor… fast skrev jag inte nyss att dessa är sätt att GÖRA SIG AV MED GIFTER? Och höll ni inte med? Isf kan ju inte symptomen räknas som själva sjukdomen, utan borde räknas som själva botemedlet….KROPPENS botemedel. – Vad gör då ”sjukvården” och läkemedelsindustrin huvudsakligen med ”mediciner” ? Jo de ”lindrar” symptom, vilket i själva verket är det samma som att hindra symptom. Vilket i princip är det samma som att hindra kroppen från att läka? – Hakade du som gärna vill lita på vetenskapen och vården, upp er på att Tom Cowan erkände inte kunde bevisa genom vetenskaplig forskning att det ligger till på det viset med cancer som nämns? – Skulle ni då isf även haka upp er på att man aldrig har lyckats bevisa att det finns något som man kallar för virus, som överför smitta mellan människor? – Om inte, varför då?

Så nu för tiden gläds jag åt när snoret börjar rinna, eller när det sprutar ut räserbajs, eller när jag nyser, för jag föreställer mig att kroppen gör sig av med avfall. Är det helt tokigt? Varför skulle jag vilja stoppa svett under armarna från att rinna ut? Varför skulle jag vilja stoppa upp nåt i näsan som hindrar snor och nysningar? Varför skulle ja vilja ta hostmedicin av samma anledning? Eller för den delen antibiotika, som slår ut bakteriefloran i magen, där alla goda bakterier som hjälper oss hålla oss friska?

Och till slut då den något befängda iden om att ”vetenskapens” obevisade teser, leder till att miljarder människor låter sig injiceras FÖRBI KROPPENS FÖRSVARSSYSTEM med Aluminium, kvicksilver, rester från döda foster, celler och blod från djur, glutaraldehyde, MSG, E-coli, antibiotika, Aceton….. för att förhindra denna naturliga avgiftningsprocess den mänskliga kroppen utvecklat i 100.000 år typ. – nä’ men jag bara undrar?

Så nu har jag gått från halsont tills det försvann, , huvudvärk tills det försvann,, snor tills det försvann, nysningar tills det försvann, , svettningar på 1½ dag – Och inga tabletter eller vaccin? vad gjorde jag för fel ????

Tillbaka några dagar, Fredag 7e november avfärd mot Stockholm, och den 71-åriga Uggla som firar 50 år på tronen:

Det här havet vi nu åker förbi, låg här när vi invaderade Ryssland, och när Ryssar brände Sundsvall, när svälten drabbade Ådalen i omgångar. Nu åker de flesta förbi utan att varken reflektera över vad havet bevittnat eller kanske ens ha en aning. Och tom de som påstår sig vara allmänbildade. lärda kring historien är ganska clueless egentligen. Precis som ”vetenskapen”, så är historia byggd på antaganden, o rena lögner, inte allt för sällan baserat på intressen som inte har med verkligheten att göra, utan mer makt och pengar. Och här sitter jag i samma bil med 4 pers, som med stor sannolikhet tror att det var en virus-pandemi nyligt, inte har en aning om vilka planer globala makthavare har för oss, och heller troligtvis ej vill veta. Och vad pratar jag med dem om, som betyder nåt i sammanhanget? – Nu på bilradion om kjolar o smak på radio, innan det reflexer o kladdkaka, viktiga grejer att ta upp medan man strukturerar om världen till en teknokratisk diktatur mitt framför ögonen på de som har ögon. Vädret på radion pratar om ”höga molnslöjor” … gjorde John Poolman det på 70-talet?

Somnade till en liten stund i bilen och vaknade upp någonstans söder om Uppsala. åker förbi alla industrier i norra Stockholm, ,minns pappa. Slås av min egen förgänglighet. Vi irrade runt ett tag i Stockholm med bilen på grund av att avfarter var avstängda eller omdirigerade. Lite huller och buller. Till slut övergav vi kärringen som vilseledde oss via Google Maps, som tydligen inte hade koll på omdirigeringar av trafiken . Vi åkte till slut en omväg till Hammarby sjöstad för att sedan komma öster från där Hotellet låg. Detta utifrån mitt lokalsinne, och vi hamnade rätt.

Framme, egen promenadtur för min del, medan vi väntade på att äta hotellmiddag. Fascinerad över Stockholms enorma fart och glamour. Var och varannan stockholmare ser ut som ett vandrande, fotomodells-företag, med senaste modet i kläder, spelat självförtroende och en död blick. Restauranger, fik, frisörer med bok-tema, skinnbutiker, på en fredag eftermiddag efter Götgatan. När jag gick från hotellet gick jag upp för Tor Modéns trappa sen Götgatan ner. Till Medborgarplatsen och Göta Lejon, sedan in till Katarina kyrkogård och en annan trappa ner tillbaka till Sjöfartshotellet. Stockholm tycks vara en egen självgående mekanism/djur som inte förmår stanna upp i tempo och reflektera, eller bromsa in inför sin egen galenskap, och samtidigt vackert. När jag spatserar Söders gator, har man viss insyn, direkt in i deras liv, Och i dessa fler-hundra-åriga gamla byggnader, funderar jag över människors liv, nu och då för flera hundra år sedan. Nu när blev jag själv på mitt hotellrum då en medresenär insjuknat. Tråkigt att förlora sällskapet. Men sanningen att säga, skönt att ha ett rum för sig själv. Då jag är något av en Pink-gubbe. Och tv:n är avstängd som följd av att han inte följde med.

Konsertens slut.
jag hatar, hatar när jag har rätt om saker jag inte vill ha rätt om. Men jag får ändå försöka ta mig igenom detta, även när det sker på nära håll. När det uppenbara som några av oss foliehattar försökt prata om under fem års tid och nästan ingen lyssnat på. Precis efter en magisk Uggla-föreställning faller en i sällskapet ihop vid baren. Jag fångar upp honom innan han ramlar i backen. Istället för att låta honom ligga reser han sig upp med hjälp av andra, och han faller ihop igen. Jag fångar honom en gång till tillsammans med en annan man. Efteråt avslöjar en till i gänget att han känner hjärtflimmer då och då. Och den tredje kom ju som sagt inte ens iväg. Jag önskar så att jag hade fel, att jag hade fel.

Hela recensionen av Ugglas show hamnar ju i känslomässig skugga. Nu svårt att skriva om den fantastiska musik han gjort genom åren. Nu ensam på hotellrummet. Det finns tv, men nej det finns Wi-Fi, men nej. Förmår inte …

Slog av nyfikenhet upp gamla artikel angående kändisar som gick med i ”kavla upp”. Nämnde Uggla, isolerade sig till och med från sin fru och sina barn av rädsla för ”viruset”, tog minst en spruta. Börje Salmings öde kallades för ALS. Kändis på kändis på kändis. Artikel efter artikel ställer upp ”solidariskt”. Man pratar om ”fakta” utan att ha en aning om vad man pratar om, man pratar om solidaritet också. Man uppmanar att inte ”hitta på egna sanningar” medan hela vaccin-kampanjen och virus-bluffen var och är påhitt. XA dog ung i cancer likaså XB. Det gäller för mig att fortsätta simma som Doris i Hitta Nemo skulle sagt.

Satanism som en vän till mig om vaccinet , ja jag är redo att hålla med min vän. Det är bara att fortsätta kriga jag får inte låta mig nedslås. Men det var ju tufft att se honom digna ner framför mina fötter två gånger. Vad känner jag då? Ilska, sorg, klump i magen och rädsla till och med. Rädsla både för egen hälsa och vart världen är på väg helt i blindo. Sjukhuset, hittade inget fel på honom efter ambulansfärd – well – de har glömt eller medvetet undvikit att undersöka vissa orsakssamband.

00.18 nu
ska äta frukost klockan 08:00. Hoppas kunna sova. Mycket känslor, oro tankar. Och där utanför rullar all på som inget har hänt. Så vad händer imorgon?

Det hände mycket. Frukost klockan 8 Benke var pigg. Jag på walkabout. Genom Gamla stan, Järntorget, Stortorget kungliga slottet för vi riksdagen, in på Drottninggatan. Clas Ohlson köpte vev-lampor. Fin bok om söders byggnader 409 kr. Hem och bajsa . Jag hade tänkt skriva putslustigt om Stockholmarnas bajsvanor när de är på stan, eftersom det är svårt att hitta toaletter. Att de kanske förändrades bilogiskt, eller planerade bajsning. Men min kusin förstörde de genom att påpeka att det var bara att gå in på ett café o ta en fika. Hon påpekade att de var skyldiga att ha toalett. Så det blev ingen putslustig text om Stockholmares bajsvanor.

Brännkyrkagatan 88, kusinens hemvist, Kusinen inte hunnit hem än. Ner på Coop o köpte Ingefäraatt suga på. Jag tittade fram bakom träd på Pappa-Benny-vis när kusinen till sist dök upp. Båda hennes sambos, dottern och maken flydde fältet innan jag kom. Fika, promenad efter Mariaberget på Montelius väg. Mycket givande samtal med kusin Jenny. Smart tjej. Sedan i princip direkt till restaurang Portofino. Fantastisk pastarätt. Ligger i Gamla stan. Espresso var god. Vinet var okej. Andra viner hel flaska 7500. Att jag med en Magnus Uggla t-shirt på mig fick sitta kvar?

Promenad hem till hotellet. Helt slut i huvudet och ganska trött i kroppen. Människor reagerar olika. Till exempel vid situationer av misstag från i grund och botten välmenande personal på restaurang och café. Expedit glömde förrätt til en i sällskapet. Jag upplever att min tolerans är stor.

Jag har popcorn-hjärna för tillfället utifrån trötthet. Eller om du vill, flipper-hjärna.

Ett av popcornen mitt i natten: ” du borde ju bli trädgårdsmästare Tomas, eller förresten det är ju redan”, från kolonilott-granne som tyckte jag var duktig på odling, men var programmerad att tänka att man måste ha det som yrke

Nästa ”popcorn, mitt i natten i form av popcornminnen/tankar ”du skulle kanske vara politiker för att jobba för de idéer du har”?
– Det gör jag ju redan. Men inom det politiska systemet är det inte möjligt, så som det är uppbyggt,
….svarade jag min kusin Jenny när hon kanske tyckte att jag var insatt och intresserad av viktiga frågor så som vacciner, yttrandefrihet, globalism

Den diskussionen jag hade med kusin, var av det ovanliga slaget. Det var ett samtal där båda parter, framförde frågeställningar och uttalade upplevelser och bägge parter lyssnade och försökte förstå och gav den andra tid att uttrycka sig. Då beroende på vad man tar upp, om man förutsätter att ett sådant samtal bägge parter är något så när likvärdigt informerade inom området man diskuterar, så ser diskussionen annorlunda ut än om båda förvisso är villiga att ge varandra tid att prata och lyssna, men den ena helt enkelt inte har haft tid eller möjlighet, eller kanske vilja, att ta sig igenom all den information som är nödvändig för att på riktigt kunna diskutera vad som ligger under de narrativ som vi alla genom våra liv, hittills bara upprepat. Narrativ som inte varit våra egna tankar. Inte haft viljan och orken att ställa dem rätta frågorna eller möjligheten? Men för första gången på mycket länge, hade jag ett samtal där nån faktiskt tog till sig frågeställningarna som är nödvändiga. Vilket minskade någon promille den ensamhetskänsla som uppstår av att vara informerad och intelligent

För vad är intelligens? Det är en av frågorna som bör ställas. För mig är det att vara så frågvis, ifrågasättande, nyfiken, strävar efter att avslöja lögner. Det är inte, nödvändigtvis alls kopplat till en fancy yrkestitel eller social ställning.

Ähh jag går nog o svettas lite till tror jag, utan deo!

“The world today has 6.8 billion people. That’s headed up to about nine billion. Now, if we do a really great job on new vaccines, health care, reproductive health services, we could lower that by, perhaps, 10 or 15 percent. But there, we see an increase of about 1.3.”/Bill Gates

Det är ändå fascinerande hur information idag fungerar. Det man från den icke demokratiskt valda, globalistiska makten kallar för desinformation(Medveten enligt makten ”felaktig” information”), miss-information,(oavsiktligt ”felaktig information”) och mal-information (Sann information, som makten anser är skadlig trots att den är sann) ……är oftare sant än inte sann. Och det som kallas för vetenskap är oftast lögner. Ovan har vi Bill Gates citat från ett TED-event, med länk här:

https://www.youtube.com/watch?v=DeHLNthYTSI

…… där hör alla tydligt och klart vad han säger, men om man sedan googlar, visar nästan alla länkar i flera sidor på Google att det är felaktigt att hävda att Bill Gates vill minska jordens befolkning med hjälp av bl a vacciner. – Och så här fungerar det HELA TIDEN, när det gäller de informationskällor 90% gissningsvis, av jordens befolkning väljer att lita på.

länk till google

Tisdag 4 november 2025 klockan 19:32

På ett sätt är vi alla i slutändan helt ensamma. Jag är således, när allt kommer omkring också helt ensam. Och har när saker sätts på sin spets, bara mig själv i slutändan att lita på. Livet har lärt mig detta. Människor som jag har haft för hög tilltro till, och förväntat mig för mycket av, sett så som klippor i mitt liv, har omöjligt kunna leva upp till så höga ideal. Och har aldrig bett om att bli betraktade som klippor. Så det är inte personerna så som klippor, som förändras och vittrar sönder till sand framför mina ögon, när de som mest har behövts för mig och för världen. Det är mer som att ”färgen” från tavlorna som jag målat upp som krackelerar. De var aldrig de jag trodde, eller kanske hoppades på, utifrån min egna vaga, självbild, och min osäkerhet. Som gjorde att jag trodde att jag behövde klippor i mitt liv. ”Färgen” som krackelerade var den färg jag målat på, dom som egentligen var helt vanliga bräckliga människor. Och på många sätt visade det sig att jag själv var mer klippa än de jag trodde var klippor? Eller, ”klippa” förresten, kanske är det fel och orättvist mot vem som helst. Mer att jag är nog stark, modig, rakryggad, äkta….

Hon sa det också AK78, att mina ord på bloggen framför allt var äkta, att ”man ser det när du skriver att det är inte någon annans, det är du” och någon bättre komplimang kan jag inte få för mina blogginlägg

Så vad betyder någonting egentligen i det här livet när allt kommer omkring? Kanske är det stunder som när Inga-Lill 92 år, och jag råkar på varandra på stan och hon bjuder mig på en kopp espresso på Kaffe smak? När hon säger till mig att hon sagt till sin dotter att hon tycker så mycket om mig. Och stunder som när Eivor på Älvgatan, som är 80 år, säger ”jag har alltid gillat dig Tomas”. Kanske är det sån som betyder någonting här i livet? Kanske är det i slutändan det enda som betyder något? Att få betyda något – för någon?

Nej jag är så klart ingen klippa. Ibland är jag bräcklig och ledsen och liten. Men oftare är jag stark och modig, ärlig rak och faktiskt en människa som man oftast kan lita på skulle jag säga – till slut så gillar jag nog mig själv ändå! Jag skulle så klart vilja leva ett mera vanligt liv på något vis. Ha vardagliga sysselsättningar, och leva i en harmonisk, naturlig värld. Jag skulle vilja veta att imorgon är jag trygg, och att jag kan försörja mig själv vara helt självförsörjande, oberoende av någon stat eller något annat. Men det där är ju så klart uträknat att ingen skall kunna vara det. Det är i princip förbjudet i lag att vara helt oberoende och självförsörjande till 100 % utanför statens övervakning och kontroll. Och jag blir som den lilla procent som opponerar sig, tvungen att vara vaken (awake) hela tiden för att inte bli förd bakom ljuset av de maktgalna dystopiska despoter som är i full färd, att förstöra världen och mänskligheten. Och jag talar inte om Putin eller Trump! Det är som att vara ensam, eldvakt, dag och natt vid ett läger för att skydda mot rovdjur, och hålla elden vid liv. Minst sagt, utmattande!

All den information som vi måste ta till oss och processa, värdera, för att förbli fria i tanke och själ, för att behålla vår yttrandefrihet, för att behålla vår fria vilja, all den informationen är egentligen var människa övermäktig. Jag känner att jag inte har råd att vända dem ryggen och sluta ifrågasätta. Jag har inte råd att sluta syna dem, har inte råd att låta mig kuvas som de allra flesta har låtit sig göras. Inte om jag ska få uppleva stunder av lycka även framöver och om inte fler än jag kämpar emot Teknokratin, och transhumanismen, så kommer ingen att få uppleva lycka. Och stunder på café så som med 92 åriga Inga-Lill, kommer vara ett minne blott i bästa fall. Så långt har det faktiskt gått, fast de flesta inte har en aning om detta. Stunde och minnen som kan bli värda mer än guld framöver. Men idag gladde jag allra mest åt 92 åriga Inga-Lills ord om mig. I den åldern har säkert de allra flesta vänner dött ifrån en. Det är en aktningsvärd ålder. Och ja jag tycker mycket om henne också. Blir glad av att prata med henne.

Jag märker ju samtidigt att det är en omöjlig balans-akt jag tvingas försöka mig på. Balansen mellan att rädda mänskligheten i människan, rädda vår yttrandefrihet, vår personliga autonomi, vår integritet och våra själar, och samtidigt leva ett harmonisk liv här och nu
Men som Bruce Willis sa i Die hard 4
” jag är ingen hjälte, men det är ingen annan som gör det här, så nu gör jag det”

Omtanken hus ?

Omtankens hus invigt i Sollefteå, …vem bestämmer definitionen av omtanke? Omtanke för vem? Vilka inkluderas,? Ovaccinerade? Vad omfattar denna omtanke? Är det gratis omtanke? Om inte vem betalar? Om skattebetalarna betalar, är det då frivilligt? Och om det inte är frivilligt, är det omtanke då? och om inte det är omtanke, bör man inte då tänka om? tänka om = om-tanke?

Samtyckesslagen? Samtycke till vad? Och hur länge? Behövs ett skriftligt avtal, eftersom den ena parten, alltid den kvinnliga har rätten att ändra sig under själva den sexuella akten. Vad händer om mannen ändrar sig och känner att han inte vågar säga nej? våldtar kvinnan då mannen? Om jag råkar på en försäljare, och köper en vara som jag egentligen inte ville ha, men jag vågade inte säga ifrån, har försäljaren våldtagit mig då? Är det olika regler för män och kvinnor? Och alla de andra 73 könen?

Sjukvård? Friskvård? Sjukhus? Friskhus?
Hur kommer det sig att ingen någonsin blir frisk av medicin? Hur kommer det sig att vaccinerade överlag är sjukare än ovaccinerade? Och på vilket sätt motiverar det i så fall fortsatt vaccination? Hur kommer det sig att vaccin-tillverkarna behöver få garanti från regeringen som köper in vaccinerna, att vara ansvarsfria vid fall av sjukdom och död, när de påstår vara säkra och effektiva? Effektiva mot vad? Det finns ingen vetenskaplig studie som visar att virus existerar som smittbärare mellan människor!

Tillit? Tillit till vem och vilka? Förtjänar man tillit? De som kräver tillit, har sett till att man inte får syna dem. De som är inom the Matrix, inom systemet, och blivit beroende av systemet och dessutom tror att systemet gynnat dem, utan att förstå till vilket pris, kommer försvaras systemet, ända tills systemet, the Matrix, coming for you.

Skärmtid
Jag tänker på det där med skärmtid, och attacken mot våra hjärnor. Och så kommer jag ihåg att när jag var deprimerad, djupt deprimerad, klarade jag inte av att se på tv, höra på radio med nyheter etc och stängde av den. Och det i samband med vad jag vet nu och till exempel vad marina Karlova hade att säga om depression, säger en hel del. Det var inte fel på min reaktion, det var/är fel på systemet som hjärntvättar tv-tittare o radiolyssnare.

Onsdag 5 november 2025 morgon

Avskärmad
Dimman har legat i några dagar, så även nu. Har en tanke om att utöka antalet avskärmade timmar. Det vill säga; avskärmad från avskärmande skärmar. Och därmed i princip inte påkopplad, inte inkopplad i systemet, inte inkopplad i The Matrix. Och kanske då, så som nu, om jag har några fräscha friska morgontankar, plita ner dessa på papper, istället för att slå igång mobil och dator såsom tidigare jag nästan alltid gjort. Morgonstunden är viktig så. Men jag tänker att kvällen också är lika viktig på det viset. Det vill säga några timmar eller åtminstone en eller 2 timmar offline.

Fasta, gick inte så bra vid första försöket. Det blev 36 timmar. Vet inte om jag kanske behöver grejer för att rensa systemet, tarmar med i så fall. Typ lavemang? Men hur naturligt låter det egentligen? Och naturlighet är något jag strävar efter. O andra sidan är det svårt att äta naturligt idag. Magen kurrar och låter efter fläsk och potatis med vitsås till till frukost. Men magen kurrade och lät även vid fastan så vad är vad? Väntar in en espresso här hemma. Maskinen är på värmning. U. P tyckte att det var nackdelen med denna maskin, att den behöver 20 minuter för att bli helt varm. Men nu när jag använder den, vet jag inte om det är någon nackdel. Varför så bråttom? Och speciellt med kaffe? Borde kanske preppa lite mer. Men preppa vad? Mer torrfoder som är sekund, mat, men lång hållbarhet på? Vilken framtida värld preppar man bäst för? En totalitär värld utan riktiga människor omkring? En värld där det är svårt att få tag på matvaror?

Transhumanismen är en verklig plan, och hur den kommer att lyckas är upp till oss, upp till mig. Det är en omänsklig fruktansvärd plan, som har bekvämlighet som lockbete och vapen, vilket gör att många de allra flesta går rätt in i dystopin med öppna armar, stängda ögon och frånkopplats sinne. Ett frånkopplats sinne är bekvämt. Och apropå bekvämlighet. Var just inpå Jaktbutiken i Sollefteå, och kände mig obekväm. Jag ställde ju frågor utifrån ett annat perspektiv än det de är vana, vilket kändes obekvämt och de var obekväma. Det är obekvämt att vara obekväm. Det är inte bara obekvämt för dem som är bekväma med bekvämlighet.

Dagens synder
Det vore synd att inte synda, för vem bestämmer vad som är ”synd” enligt de dubbel-tungade icke-syndarna? Gud har inte pratat med mig om detta mig veterligen. Det är människor som har påstått i Guds namn vad som betraktas som synd. Och när religionen inte längre handlade om gudar i himlen, utan gudar inom teknokratin, bland experter och vetenskapsmän och forskare, skapas nya kriterier för vad som är synder. Jag tycker det är synd. Mina dagliga synder, består väl i såna-fall av vad jag kanske skulle vilja eliminera ur mitt liv, som på något sätt är skadligt för mig. Något som ingen annan har något med att göra egentligen. Synden i det forna religiösa samhället där kyrkan i det närmaste var som statsmakten idag, eller statsmaktens Executer, var av typen som skulle hålla människor i schack, precis som idag. Och precis som då är det nu så att dessa regler inte gäller för den självutnämnda överheten. Precis som Marina Karlova säger, så har det alltid varit på det viset att de regler om godhet som läggs på folket, i själva verket är något annat. Det är för att få folket att bli lydigt och tamt, fogliga, tandlösa. If good Ain’t good, Be bad for goodness sake, som Laleh sjöng.
Det innebär i praktiken också att ingen annan har att göra med mina dagliga synder.

Men lagar då? Vad är det egentligen? Är det inte detsamma som kyrkans pådyvlande av synder? Om lagarna är destruktiva för folket, vilket de ofta är, skall man då följa lagar? Vi tenderar se till lagen som något nödvändigt, men vem skriver lagarna? Och på vems mandat gör de detta? Fungerar det verkligen så som man påstår om demokrati, att politikerna är anställda av folket, genom så kallad representativ demokrati? – svaret är faktiskt nej! Endast ett fåtal gånger då människor demonstrerar i massor, ändrar sig makten, tillfälligt. Men bara för att omformulera förslaget efter en tid har gått, och sedan genomföra det i större tysthet, med en annan formulering. Så om vi skulle hypotetiskt föreställa oss att vi inte behöver en stat, och inga lagar, ingen kyrka, ingen ” gud” som dikterar vår vardag, vad ska vi då förhålla oss till tänker många? Skulle det bli vilda västern? Och är vilda västern verkligen sämre än när staten har våldsmonopolet, eller ännu värre de som äger staten. Om vi ser oss kring idag när vi har våldsmonopol hos staten och över statliga myndigheter, är det fred på jorden? Finns det inga brott? Brott mot vadå? Är det så att nu när det finns lagar så är det mindre våld än det skulle vara om vi var utan lagar? Och hur bevisar vi i så fall detta, när inget nutida exempel finns att finna?

Precis som det är med sjukdomar och behandling av de sjukdomarna. Till exempel cancer, samt ”botemedlen” till detta. Hur vet vi om de funkar när folk dör trots ell pga ”botemedlen” men nästan inga människor avstår ”botemedlen? Och detsamma är det med det påstådda vaccinets, effektivitet och säkerhet. Under den påhittade pandemin, fanns det aldrig några kontrollgrupper som vetenskapligt bekräftade det man tvingade på folk på olika sätt. Därför att med kontrollgrupperna ansågs det vara oetiskt att inte ge detta ”botemedel”, således är alla bevis bortsopade. Och inte utan anledning. Det är heller inte utan anledning att Pfizer inte ville redovisa sina laboratorieresultat förrän det gått 75 år. Det är heller ingen slump att alla vaccinbolag fick ansvarsfrihet från de dödsfall och biverkningar i form av sjukdomar som vaccinet orsakade!

På inrådan av vän, gick jag med i en grupp på Facebook. Är inte med i så många grupper. Och kom att fundera kring olika begrepp, bland annat det att vara awake, vilket ingick i gruppens namn. På det stora hela landar jag i att det enda som kan betecknas som gemensamt positivt i en sådan grupp, är att det är en blandning av många olika dissidenter, men mitt mål är att alltid vara vaken inför det mesta information, att aldrig någonsin vila i att påstå mig redan har vaknat.

Onsdag 5 november 2025 klockan 16:04
Tror dimman har legat i princip sedan söndag kväll. Man funderar ju så klart kring de väder manipulationer som godkänts i många länder med ursäkter att ” bekämpa klimathotet. ” ” pusslet ligger orört, inte en enda bit lagd. Fantasier är underskattade, drömmar är underskattade i formatet, orealiserade, drömmar och fantasier. De överträffar ofta verkligheten. Så också vad gäller sexuella fantasier. Och än så länge fängslas man inte för tänkta tankar, eller? – jo, faktiskt sker detta. Som en medveten del av det totalitära agendan 2030. En man blev arresterad för att han bad en bön på offentlig plats. Men du bryr dig väl inte? Huvudsaken är att man följer lagen väl?

Halloj hycklande hyenor, historielösa hypnotiserade homo-sapiens!

Hur hanterar hjärnorna hegemonins hänsynslösa hemlighetsmakeri? Har humanismens hord, härigenom haft hjärtsvikt, hjärtinfarkter, hjärnblödningar, hälsovårdskorruption?

Huvudsakligen hypnotiserar härskarna håglösa hönshjärnors huvuden, hunsar hädangångna hälsovårdsoffers himlafärd. Homosapiens-hybriders halvdvala, halverar handlingskraften hos hallucinerande halvfigurer. Hädanefter håller Hin Håle hov, härrörande högaktuella häxprocesser. Herrefolkets handplockade hejdukar, hyllar harmageddon.

Härskar-klassen havererar? Hybris, hysch hysch, hjärtlöshet, halvsanningar, hopdiktade hel-lögner. Härskarna häktar harmlösa hemma-hjältar, hämmar högskoledebatter. Högmodets högkvarter hindrar handel, heterosexualitet, hemfrid, hälsosam husmanskost. Hemsöker historisk heroism.

Humanitär hållning hämtas hos hoppingivande herrar, hustrurs hemkänsla, halmstråets hopp, handlingskraftiga hjältars hjältemod, hälsosam hänsyn. Hörsammar hordens handlingsfrihet hedersamt. Hundårens holocaust hivas härmed högaktningsfullt!

Hej-svejs, hjärtlösa hermafroditer!

https://www.youtube.com/watch?v=6n5beRpFCFc

Depression är inte att den deprimerade inte fungerar som man ska, det är den förutsägbara utkomsten, resultatet av ett parasitiskt kontrollsystem, som drivs av skam. Skam är systemets, ultimata verktyg. Rädsla kan överkommas, skuld, kan man argumentera kring, men skam attackerar din rätt att existera. När du skäms över vem du är, så raderar du frivilligt ditt eget jag. Ingen kraft utifrån, för detta ändamål behövs för att åstadkomma just detta. Det innebär att systemet behöver inte kontrollera dig. Du kontrollerar dig själv å deras vägnar. Det sker genom upprepning och innötning, varje gång som din upplevelse och dina känslor inte stämmer över överens med problemet / programmeringen, möts man med skambeläggning som:

– hur kunde du?
– Vad är det för fel på dig?
– Ingen kommer älska dig om du beter dig på det viset

Ingen människa vid sina sinnes fulla bruk skulle säga så till sin hund eller sin katt. Det skulle uppfattas som grymt. Vi älskar våra husdjur, helt enkelt för att de existerar. Och ändå, när det kommer till människor, så ändras plötsligt reglerna, och kärlek blir villkorad, baserat på prestation. Och plötsligt befinner du dig hos en läkare, som säger att ditt problem är kemiskt. Men vänta ett tag… kanske du tänker. Är inte depression en kemisk obalans? Är det inte så att deprimerade människor helt enkelt har uppfuckad kemisk balans i hjärnan, som behöver fixas till?

Men då ska man veta att det existerar inget test för kemikalier i hjärnan, serotonin, som sägs ska vara må-bra-kemikalier, som grund för att läkaren skriver ut antidepressiva tabletter. Det finns inga studier som definitivt visar att deprimerade människor, har mindre mängd, serotonin. Men det finns studier som visar på att om man artificiellt sänker halten serotonin, att det inte orsakar depression hos icke deprimerade människor. Självklart så förändras kemin i människans hjärna när du blir deprimerad, men det är konsekvensen inte orsaken. Att leva under konstant stress, till följd av att du trycker ner dig själv, gör att hormonet kortisol, som finns som en varningssignal i kroppen för att uppmärksamma stress och obalans, går i taket, och under längre sådant framkallande av Cortisol, leder det till obalans och ohälsa. Dopaminet sjunker. Fast i kronisk hjälplöshet, gör att hela din neurokemi kraschar.

Systemet placerar vagnen framför hästen! Man påstår att du har depression på grund av att balansen i din neurokemi är rubbad, istället för att din neurokemi-balans har rubbats för att du lever i strid mot ditt sanna jag, lever i strid mot vad som är naturligt. Men att behandla neurokemin kommer inte att ge tillbaks det som du förlorat. Det verkliga jaget, dog inte, försvann inte. Det lärde sig att gömma sig. Varje sann impuls/reaktion, riskerade social utfrysning, vilket gjorde att du begravde det så djupt som möjligt, under lager av skam. Så djupt och under så lång tidsperiod, att du t.o.m. glömt att det fanns där. Vad som blev kvar på ytan blev ett skådespel, en mask, den accepterade versionen. Den som följer regler, den som förtrycker känslor, spelar en teatralisk roll. En funktionell kopia som vet hur man navigerar bland sociala förväntningar., Men som inte har någon egen livskraft. Det är detta som de flesta kallar att växa upp. Att byta ut sitt egentliga jag mot en manövrerbar Avatar. Och sedan undra varför allting känns så tomt? Den här tomheten som alla pratar om, att inte känna någonting i sig själv, behovet av att fylla tomrummet, det är inget mystisk existentiellt tillstånd. Det är inget annat den plats i det verkliga jaget, som en gång levde där, innan skammen vräkte ditt verkliga jag. Du går omkring med ett U-format hål i ditt medvetande. Systemet kallar detta för depression och låtsas som att det är en gåta. Men vad ska du annars kalla det för, när den faktiska, verkliga, äkta människan har blivit ersatt med ett ihåligt uppträdande, beteende, uppförande, skådespel, en avatar?

Depression är det naturliga tillståndet av medvetenhet, som blivit koloniserat av skam. Du klarar inte längre av att ha en egen vilja, eftersom det avslöjar ditt verkliga jag och att det jaget har blivit inpräntat som oacceptabelt. Du kan inte känna glädje för att glädje är spontanitet, och spontanitet hotar skådespelet, masken, illusionen. Du kan inte känna ilska, för att ilskan skulle kunna röja masken du bär. Så då känner du istället ingenting, eller kanske mer att du känner avsaknaden av dig själv.

Och det sjuka med alltihopa är att detta inte är en slump. Det är ett kontrollsystem, som människor skapade, men det eskalerade långt bortom någons intention. Dina föräldrar valde inte att installera systemet i dig, problemet fanns redan inuti dem. Och skolan förstärkte det ännu mer, för att institutioner är skapta för att skapa compliance, efterlevnad, lydnad. Förvärvsarbete kräver åtlydnad, för att äkta människor accepterar inte exploatering av dem. Hela strukturen är självförstärkande. Skam skapar ihåliga människor. Ihåliga människor, uppfostrar barn genom skam, cykeln upprätthålls. Och på så sätt behövs ingen konspiration, bara ett parasitiskt mönster som hittade en perfekt värdorganism, i den mänskliga sociala strukturen.

Och på tal om mänsklig social struktur, låt oss inte glömma vilken nonsens-värld vi lever i. En del tror att om man byter ut det politiska systemet, så kan man rätta till dessa saker. Om du t ex byter ut kapitalism mot socialism, eller åt vilket håll som helst. Men depression existerar i varje ”ism” för att de är alla olika varianter av samma förtryckande konstruktion. Orden, språket, och ”visionerna” förändras men kontrollen kvarstår. Och det är för mig inte ens möjligt att ta upp religion i sammanhanget, för om jag gör det så kommer mitt eget lands hämmande, undertryckande system, betrakta mig som kriminell. Men religion är en av de primära kontrollmekanismerna. Spelet är riggat, men de gaslightar dina ansträngningar när du misslyckas. Grundläggande överlevnads-kriterier så som mat och tak över huvudet, har gjorts till verktyg för att skapa tystnadskultur, okritiskt, oinformerat medgivande från befolkningen. Du arbetar inte längre för att leva. Du lever för att arbeta. För att alternativet är hemlöshet och socialt utanförskap. Och för varje dag du lever är du tvungen att vara civiliserad mot människor, vars falskhet innerst inne gör att du vill bara skrika ut.

Exempelvis de konstlade oäkta:

-Hur mår du?

……när de allra festa inte bryr sig ett skit om hur du mår. Du speglar deras livlösa leende, och pratar om ingenting, och känner hur din själ upplöses inifrån. Ingenting blir förståeligt, för du förstår att systemet inte är trasigt, det är fientligt i sin uppbyggnad. Du blir förvirrad om du förväntar dig mänsklig logik från en anti- humanistisk struktur. Systemet är gjort och riggat för att skapa efterlevnad, lydnad och att inte tänka själv. Och den livnär sig på allas utmattning. Det har ingen användning av lycka eller vitalitet, Men varför blir inte alla deprimerade? Kanske för att intensiteten i undertryckandet av människor inte är densamma överallt? I vissa familjer är inte trycket på individen lika brutalt. om det inte finns en, över tid inpräntad narcissism, eller konstant manipulation hemma, så behöver inte ens verkliga jag, gå i total exil. Det innebär mindre skam, färre förbud, och större chanser att förbli levande inuti.

Andra överlever genom att finna en plats för äkthet senare, inom vissa subkulturer, relationer, eller ett kreativt arbete. Och vissa lever två liv, håller upp en mask inför världen och har en hemlig vrå där ens verkliga jag fortfarande kan andas. Men för de vars verkliga inre jag, är för starkt för att fullt ut låta sig bli hämmat och kuvat i en, och för skambelagt för att kunna uttryckas eller ventileras – det är där depression frodas.

Du är fångad mellan två omöjligheter. Att vara dig själv, vilket är förbjudet, eller att inte vara dig själv vilket är outhärdligt. Och sen går du i terapi och vad händer? Man sätter en diagnos på din tomhet, fastslår att det är en sjukdom, och kallar det för kronisk depression. Ger dig antidepressiva piller för att på ett artificiellt vis, få dig att klara av skådespelet du tvingas till för att kunna leva i den här världen. Och det ger din avatar mer energi, men inte ditt äkta jag. Du lär dig strategier för att klara av saknaden av dig själv. Men inget av detta gör att du får tillbaka ditt verkliga jag, som länge levt i, och ännu lever i exil. Det enda som händer är att du klarar av ditt rollspel på ett för omvärlden funktionellt sätt. Man adresserar aldrig kärnfrågan. Du är nämligen inte deprimerad för att din neurokemiska substanser i hjärnan är trasiga, du är deprimerad för att du lever som ett tomt skal, medan det verkliga jaget är fången i livets källarutrymme, som i lockdown, för full av skamkänslor för att kunna existera. En del människor lyckas upprätthålla denna kluvenhet långsiktigt. Det är vad systemet kallar hög-funktionellt eller att ”lyckas i livet”. Men det är inte samma sak som att leva. Du kan spela spelet i årtionden, men tomheten bara växer. Och industrin älskar att du är inte bara deprimerad, du är dessutom en deprimerad lukrativ patient, en återkommande inkomstkälla.

De hjälper till att upprätthålla ditt din roll, din avatar. Och berättar inte att systemet fungerar precis som det är tänkt och medvetet utformat. När egentligen varje symtom av depression, egentligen är bevis på verkligt liv. Oförmågan att finna en mening i alla omgivande illusioner och nonsens, motståndet till att låtsas vara entusiastisk, fast du inte är det eller känner dig så, utmattningen som uppstår för att upprätthålla avatarens mask, skådespelet, det är inte något som visar på att det är fel på dig,. Det är dom sista kvarvarande verkliga signalerna från vilken äkta del av dig själv som fortfarande kämpar för sin plats i livet.

Depression är i själva verket ditt äkta jag, som vägrar samarbeta. Inte dramatiskt upprorisk, eftersom ett skambelagda jaget inte vet hur man gör uppror, men väl en tyst vägran. En sorts strejk där du förser kroppen med energi så att ännu finns kvar. Men inget för ditt levande jag. Systemets reaktion är då:

– Du är sjuk,
– här får du medicin,
– ansträngde dig mer!
– Jobba med dig själv!

Allt utom hur du presterar är problemet? Fundera ett tag på varför det kallas för ”återhämtning”. Det handlar om att få dig fungerande i systemet igen. Tillbaka till arbete, tillbaka till lydnad och att bli kuvad. Tillbaka till att inte göra någon obekväm genom ditt faktiska existerande. Inte ens terapeuter som jobbar med skam, ifrågasätter det system som gjorts till ett vapen mot oss.

De hjälper dig att läka din skam, medan maskineriet som skapar skam fortlöper. Äkta återhämtning skulle innebära att uppmärksamma att, den röst i dig som säger att du inte är tillräckligt bra, inte accepterad, inte är värd att känna lycka, den rösten är inte ursprungligen din egen röst. Det är systemet som använder din röst som ett verktyg mot dig. Den parasit-rösten har varit där så länge, att du misstar den för din egen. Men det är inte din egen röst. Det är kontrollmekanismen. Depression är inte svaghet, det är vad som händer när en levande varelse blir tvingad att spela död. När äkthet betraktas som ett brott, och straffet är exil från ditt eget jag. Den tomhet du känner är det negativa utrymmet, där du egentligen är skapt för att leva. Det jaget som existerade innan de lärde dig att känna skam över dit jag, det jag som hade en egen vilja, utan att be om tillåtelse. Att känna saker utan att be om ursäkt, existera utan att behöva rättfärdiga sitt existerande. Den sanna versionen av dig finns fortfarande där under all denna skam. Inte död, bara begraven. Och det sanna jaget väntar på att du ska förstå att ditt äkta jag som du lurats tro är ett brott, inte alls är ett brott.

Kan man avinstallera skam? Inte genom någon teknik eller praktisk handling inte genom ageranden eller att uttrycka sig själv. Systemet älskar när du ägnar dig åt dessa saker. Det skapar bara nya, för dem lukrativa marknader, som att ”lära känna dig själv”, ”workshops”,” hälsoresor” etc, som så klart inte gör dig mer hel eller mer frisk. Du kan inte göra uppror mot parasiten genom att använda parasiten logik. Varje försök att hela sig själv inom systemet, ger systemet mer information om hur de ska kunna styra dig bättre. Det enda fungerande sättet är att se hela parasitens, struktur, arkitektur – väsen.

När du väl förstår att skammen faktiskt aldrig var din, att rösten i dig som dömer dig, var systemets implantat, att din personlighet är i stort sett ockuperat område vad gör du då?

Det du sett, har du sett, kan inte göras osett, det du har förstått har du förstått, och det finns ingen väg tillbaka från det. Deprimerade personer tänker ofta att det finns ingen plats för dem i den här världen. De har nästan rätt, det finns ingen plats för de levande i det här systemet. Men systemet är inte världen. Den slutgiltiga yttersta illusionen är att du ska tro att systemets gränser, är själva verkligheten. Det finns ingen fysisk plats att gömma sig i, från systemet. Programmeringen täcker allting.

Men svaret finns inte där, det finns i att du slutar lyssna till parasitens röst. I den stunden du förstår att den är som ett implantat och inte din egen röst, är du redan fri från parasitens grepp. Svaret, botemedlet är att se skam för vad det är, mjukvara installerat av ett parasitiskt system, som bara existerar på grund av din eftergivenhet, din lydnad. Men det skulle innebära slutet på en oerhört lukrativ industri, som är skapad för att upprätthålla infektionen. Samt en väldigt massa obekväma människor som kommer ihåg vilka de egentligen är., Innan parasiten, belägrade dem.