…
Jag har kommit till många insikter, under mitt hittills 59-åriga liv. Jag har på många vis, vid ett flertal tillfällen kommit tillbaks från de döda, fast min kropp levde vidare, min fästning, min borg, i vilken min själ, och mitt jag bor.
Ibland har jag velat berätta om mitt liv, sammanfatta det. Både för berättandets skull, men även för att dela med mig av bedrifter, svagheter, mirakel, saknad, förtvivlan, lycka, vrede. Jag som ändå betraktar mig som oerhört bra att uttrycka mig själv med ord, speciellt när det kommer till metaforer och abstrakta ting som känslor, och tankar, men även i annat. Men var gång jag provat att göra det i kronologisk ordning, samt att inte utelämna någonting, har ett stort svart hål uppenbarat sig, ett hål som jag inte vill ramla ner i… igen. Jag vill vara i den relativa harmoni jag skapat och kämpat mig till, jag vill leva, och sedan vill jag dö, när jag levt.
De flesta, till min förtvivlan, har ingen aning om vad som håller på att drabba mänskligheten, och oftast är det ett val av att inte ta del av jobbig information. Det mesta vi lärt oss att tro på är fel, så enkelt är det egentligen, men de flesta vill under inga omständigheter ifrågasätta makten och vad vi lärt oss. Nu gör EU allt man kan för att provocera fram ett krig mot Ryssland, och ge Ryssland skulden för kriget, precis som Ukraina, där det inte i första hand var det Ukrainska folket som provocerade fram invasionen av landet, utan EU, och ’Nato. Jag vet att du kära medborgare inte tror på detta, och jag vet att du inte är villig att undersöka det själv… och vad kan jag säga? …jag blir tvungen att lämna er därhän, till det öde ni valt. Detta öde som er passivitet och likgiltighet skapar, kommer även att drabba oss som försöker kämpa emot, men jag kommer ha min själ intakt, och mitt samvete, när jag dör. Jag har som sagt var skrivit om detta, delat med mig av information kring detta under5 års tid, som INGEN utom EN person tagit del av… så hur det blir med era samveten kära medborgare, kan bara ni vittna om… when the shit hits the fan.
Så att kämpa mot tystnadskultur, transhumanism, teknokrati, tyranni … medan alla ens vänner tyst tittar på och passivt hjälper de globala krafterna, går inte att beskriva i ord… inte ens för en som mig som är bra på det. men ensamt, är ett ord som hjälper till att beskriva, mörkt … oxå…
Och utöver tystnaden från nära och kära, är globalisternas mål, så inhumant, att de flesta väljer att inte tro det de ser ske med egna ögon, och dessutom så mörkt att det riskerar förmörka även oss som kämpar emot… där vi pga våra medmänniskors likgiltighet, är outnumbered… så vi… vi som ser ondskan och står upp mot den, måste även komma ihåg att behålla våra själar, ge dem mänskligt flöde, mänsklig information som strömmar genom hjärna, hjärta och själ … om vi inte likt de forna kungarna i sagan om ringen ska bli till Nazguls…
… Och det gör vi genom att mellan den tunga litteraturen med tunga sanningar, och mellan de tunga sanningsdiskussioner vi är tvungna att ta del av … ge våra själar kultur, film, böcker musik, och mänskliga möten. Mänskliga möten med riktiga människor vill säga. Och om man definierar riktiga människor med att de ska kunna tänka egna tankar, ifrågasätta allt och kämpa för mänskliga ideal…. jag då är det ensamt kan jag berätta.
Idag matade jag min själ med filmen ”_The Movie Teller”
med bla undersköna Sara Becker som spelar den vuxna Maria Margarita. Filmen är en underbar berättelse, och jag ger den en stark 4a
I Lone Scherfigs The Movie Teller befinner vi oss allra längst ut på världskartan. I en gruvby mitt i Chiles obarmhärtiga Atacama-öken bor den unga Maria med sina föräldrar och tre bröder. Familjen kämpar för att få vardagen att gå ihop och dagarna rymmer inte många glädjeämnen. Det finns ändå ett ljus i den fattiga världen. En plats där magin lever. Den lokala biografen.
Men efter en explosion i gruvan som förändrar familjens liv, har de bara råd att skicka ett familjemedlem på bio. Maria visar talang för att berätta historier, och får därför uppgiften att se filmerna, och sedan återberätta dem för familjen.
The Movie Teller är ett vackert och ambitiöst tidsdokument från 60- och 70-talets Chile, och en hyllning till filmmediets magi och dess förmåga att förena människor och ge hopp. Filmen är baserad på romanen med samma namn av Hernán Rivera Letelier.