Av få som suttit på caféet idag, sutto det alla med mobiltelefonerna och fipplade, detta inklusive ägaren M. Medan jag läste om hur ior flöt på rygg i ån, misstagen för en grå pinne, ”i-skuttad” av Tiger och räddad av misstag av självaste Nalle Puh! -23° ute, 1° varmare än igår kväll då jag gick sammanlagt 11 km i vintermörkret, och den friska luften. En öl blev jag bjuden på vid Skärvsta. Och senare på natten när tvivlaren sov bittert, besegrade små kronor små tjecker i ishockey finalen. Och gladast blev de små kronorna så klart.
Tagit fram högrev av nöt, vet inte vad det ska bli. Gryta troligtvis. Trump har låtit döda några sydamerikaner från Venezuela, och pressen, låtsas kivas om det är en befrielse av ett folk eller om det är ett tyranniskt ingrepp. Och jag tror mig förstå att det är inget av dessa , eller båda. Det är ett ingrepp för att få till en USA-vänlig regim i landet som ska förse dem med billig olja? Samt rikta blickarna bort från saker som i förlängningen är långt värre för mänskligheten. It always is!
Jag stångar huvudet i svårlösliga resonemang, och funderar över varför samstämmighet och konsensus nödvändigtvis skulle vara något bra? Och hur kan det komma sig att det fungerar att säga att om en person har helt rätt i en fråga, och sedan säger något som eventuellt kan låta som om han har fel i, eller som det åtminstone inte råder ”konsensus” kring, att det första han då sa tappar i trovärdighet? Och hur skulle det se ut som alla tyckte och tänkte och trodde samma sak? Skulle vi verkligen vilja leva i en sådan värld?
Den globala tyranniska makten som försöker ta ifrån oss allt, gynnas och frodas av både och. Både i en icke ifrågasättande samstämmighet, samt att vi slåss om vem som har rätt av de två olika tyrannerna, som de gett oss att välja på, där utkomsten är dömd att bli densamma, eftersom detta är målet, och vi misslyckas att avslöja detta eller åtminstone misslyckas att förmedla till det stora massorna vad vi lyckats avslöja. Detta för att tyrannerna äger politiker, media, och de som tillverkar kemiska preparat och dödar oss med dessa
Allt detta får en att drömma sig bort till sjumilaskogen, och räddningen av den på rygg flytande ”träpinnen” Ior, även identifierad som svanslös åsna, med bitterhet som igenkänning. Önskar att man stod där och lekte Nalle Puhs pinn-lek, kasta pinnar i ån för att se vems pinne som flyter fram fortast. Men, om vi alla leker puh-leken, det vill säga ägnar oss åt distraktioner, kommer även Puhs sjumilaskog förintas, och vi med den. Vare sig våra kroppar till synes verkar överleva eller ej.
Då och då förvånas ögonen ändå över vad de ser. Trots att de sett så många saker, att man utgår från att de aldrig mer kommer förvånas. Ett ungt par, spansktalande, flyr in i caféet från kylan. Ett par jag till en början, registrerar och definierar, fördomsfullt som ett vackert gulligt kärlekspar som gör mig glad. Det gulliga unga spanska kärleksparet, var de nära att registreras som, i min så fördomsfulla tvivlar-hjärna. Men så när de suttit och kärleksfullt lutandes mot varandras axlar, stirrandes ner i var sin mobiltelefon i tystnad, och var på väg att gå därifrån, så skulle den unge mannen, så långt jag förstår visa sin älskade hur man ”dricker kaffe på bit”. Han tog fram en liten kaffekopp med fat, tar först upp en sockerbit med handen som trillat utanför sockerskålen och lägger den tillbaka i sockerskålen utan att använda sockertång.
Sedan tar han tag i sockertången, den som är avsedd för att slippa med händerna, ta i det andra ska ha i sig oralt. Han visar sin älskade, lägger den på kaffefatet tar sedan sockerbiten i sin mun, och visar hur man dricker kaffe på bit, fast utan kaffe. Det vill säga han har sockerbiten mellan läpparna. Sedan tar han bort sockerbiten från sin mun, och lägger tillbaka den i sockerskålen.
Och se där simsalabim, så hade mina stackars ögon än en gång tvingats bevittna att mänskligheten har alltför stor andel idioter. Och det unga kärleksparet registrerades istället för ett ungt vackert kärlekspar i min tvivlande hjärna, som sockertångs-idioterna! Det fanns en ekivok historia om en sockertång också, men den är ni väl inte intresserade av? Nej jag tänkte väl det!
Jo – och jag sa faktiskt till ägarna till caféet att kasta alla sockerbitarna i sockerskålen. Så nu är jag lite extremist.
Och förresten, visst var det väl lite rasistiskt av mig att nämna att de var spansktalande, fastän det var sant? – Det hade så klart varit bättre attputsa sanningen lite, och beskriva det som att det var en ensam vit medelålders man utan kvinna eftersom kvinnor är bättre än män?.
Nej, jag återvänder till Kristoffer Robins sjumilsskog en stund till innan jag fortsätter att rädda världen, genom att läsa och ifrågasätta och tänka själv
Nästa kapitel :
”I vilket Tiger blir avskuttad”
En vacker dag satt kanin och nasse utanför Puhs dörr och…
äh ni får läsa själva!!
Några timmar senare i tvivlarens lilla kryp in på 35 m²:
Det tar ett helt liv att lära sig leva, att lära sig ta hand om sig, lära sig överleva. Kanske speciellt för män likt mig, som egentligen fick lära sig allt på egen hand, då jag fick lite och ingenting gratis från uppväxt? Men ändå mer eller mindre för alla tror jag? Jag ser och förstår att allt hänger ihop, kropp, själ, hjärna sociala färdigheter, men även förståelse för sin omvärld, den man lever i.
Eller som ett lejon sa ny. Att han fokuserar i första hand nu på sin hälsa i en värld med psykopater i ledarställning som gör allt för att förgifta oss och döda oss eller förslava oss. Men att man kan inte släppa den eviga kampen mot extern ondska, kampen att hålla sig underrättad om vad som sker i det stora, annars står man bildligt och kanske bokstavligt talat, med en pistol mot sin tinning, står där med sin hälsa. Och då är hälsan inte så mycket värd väl? – och så känner även en tvivlare.
Men allt hänger även ihop vad gäller den egna utvecklingen tänker jag. Jag har behövt läka i både kropp och själ och sinne, skapa vettiga rutiner som inte följde med bruksanvisningen. Allt går parallellt. Det går inte att göra det ena först, eller enkom en av dessa. Speciellt inte om det var väldigt trasigt från början, åtminstone vad gäller två av dessa tre.
Och nu i ”andra halvlek” av livet, oklart vilken ”minut” eller om det blir någon ”övertid”, så faller vissa praktiska saker på plats, som den oinvigde läsaren inte mäktar med att förstå troligtvis, ens om denne får det förklarat varför denna ordning inte kom på plats i livet. Till exempel städning, kroppsvård, helande av själen, träning och vila, och en sund balanserad, icke överdriven hygien. Men om vi återgår till ett första exemplet, städning, med organisering av saker, möbler på ett sätt som fungerar för mig, så har det inte kommit på plats förrän de tre hörnpelarna, kropp, själ, och hjärna läkt ihop någorlunda bra
Så, nu sitter jag ….nej, jag ligger i min säng, i min lägenhet i en organisation av möbler och saker som passar mig, och det liv jag för närvarande lever. OCH det är städat, som liksom en följd av allt detta. Mer städat kanske än det någonsin varit och framför allt troligtvis hållbart städat, för själen, kroppen och hjärnan är här med mig i min nutid, i synk med min samtid. – Det är iallafall en högerextremistisk konspirationsteori jag har om hur saker o ting ligger till.