Som vanligt

Jag famlar i dimman av illusioner,
av lögner, av ondska
jag famlar efter någonting äkta,
någonting sant, någonting sunt

Jag längtar och trängtar efter någon äkta,
någon som är sann och verklig

Någon som inte är en del av teatern,
skådespelet som alla spelar med i

Det är inte lätt att avgöra
vad som är sant och
vad som är falskt i en sådan värld

Och det är i en sådan värld jag lever i,
och troligtvis hinner dö i
innan något förändras
till det bättre

Jag har funnit mig själv,
men funnit att världen är vilse

Att ens söka efter svar och sanning
gör en ensam i världen

oerhört ensam,
mitt i folkmassan

Som vanligt går jag vidare,
diskussioner blir monologer,
i ett tyst rum full av tysta män
och rädda kvinnor

och påhittade hen

Som vanligt utan hopp
utan gensvar
som vanligt ingen respons
och likgiltiga medborgare
som vanligt

Som vanligt ger jag inte upp,
fast det inte finns något hopp
inget hopp inom synhåll
inom räckhåll
…

….som vanligt

Vem är du EGENTLIGEN ???!!-…. när det kommer till kritan?

…
Vem är du EGENTLIGEN, när det kommer till kritan?

Jag och många med mig befinner mig egentligen konstant i en situation, I en beroendesituation där jag är utlämnad till andras godtycklighet, makt och hämndnycker .Och det påverkar mig nu, mer än jag vill. Det påverkar så att den inre oron och ångesten som konstant lurar där, ökar. Och jag kan göra precis ingenting åt det som sker utanför mina tankar och mitt liv. Jag kan inte påverka hur andra agerar och tycker, det som i sin tur kan påverka mitt liv negativt. Jag kan bara i någon mån försöka hantera mina tankar, mitt agerande och mina känslor.

ATT det finns människor, eller vad man nu skall kalla dom som gladeligen, varken drar sig för att vittna falskt, eller för den delen drar sig för att köra en annan människa i sank personligen, ekonomiskt och psykologiskt – om det råder det ingen som helst tvivel. De finns!! Så frågan är bara huruvida man drabbas av dem eller inte, och många gånger stöttar ”lagen” dessa typer av skvallerbenägna ursäkter till människor, att UTAN eget ansvar eller egen konsekvens, vräka ur sig vad som helst anonymt. Det är uppenbart högst medvetet från makthavarnas sida att skapa en atmosfär av skvaller och angiveri MELLAN undersåtarna/ medborgarna. Det blev i alla fall väldigt tydligt under plandemin (pandemin) Con-vid (covid) Det blev uppenbart hur villiga vaccinisterna/hubotarna, blev att ange och attackera folk som tänkte att de själva hade makten och rätten att bestämma, huruvida vi ville gå med på att injicera, för de flesta, okända giftiga drogbaserade substanser in i sin kropp, intravenöst. Eller som en del vill kalla det för, ”vacciner”.

Vi som valde att avstå, utsattes för ett oerhört hårt socialt tryck, dirigerat från stat, vårdapparaten, myndigheter. Och utbasunerat av propagandamaskin Main stream media. Och till slut kopierat och upprepat likt papegojor, och uträttat av hubotar, normies, och människor som i andra sammanhang, gladeligen går och skvallrar för chefen, om det är något de är missnöjda med, istället för att genom öppet samtal, själva våga konfrontera den person de är arg på, sur på, eller känner sig kränkt utav. Människor som skvallrar för läraren i skolan, eller springer till mamma och pappa och skvallrar på syskonen. Människor som är avundsjuka på den ”arbetsbefrielse”, de föreställer sig att en sjukskriven eller arbetslös har. Där det varken är relevant för dem, hur somliga lider, vad de lider av, eller för den delen skulle ha ett uns av förståelse, om det hade förmågan att bara till en bråkdel kunna sätta sig in i situationen, vilket de så klart inte alls är intresserade av – att sätta sig in i. – det är helt sonika människor som mår gott av att slicka uppåt och sparka neråt. Den typen av människor föreställer sig att de kommer uppåt i den tänkta hierarkin, om de sparkar ifrån sig neråt. De blir kvar i samma position i hierarkin, men är helt nöjda, så länge de har nån under sig, att sparka och spotta på. Men allt som sker är att de förlorar i människovärde, blir demoraliserade, förfall, urartning, en fortskridning mot moralisk och andlig undergång

Under pandemin blev ett stort antal människor världen runt, av med sitt levebröd, när de valt att inte injicera gifter i sin kropp, eller om de ens ifrågasatte massvaccineringen. Utöver det skvaller, baktal av ovaccinerade, okvädningsord FRÅN VÅRA MEDMÄNNISKOR , i första hand på självvalt uppdrag – från de som utan juridiskt konsekvens ansvar, när vaccinerna skadar eller dödar de som injicerats. Det är alltså delar av befolkningen som frivilligt tar på sig rollen som bödlar. Till och med i situationer som den despotiska globala makteliten, (vilka i sin tur styr våra ”folkvalda”) till och med i situationer som de INTE påtvingat befolkningen via lag och hot. Så som när jag till exempel blev förbjuden att spela boule, fastän jag betalt min avgift, på grund av att jag troligtvis var den enda ovaccinerade i föreningen.

Och det är den samlade bilden som blir kvar hos en, som då gör filmen ”Jones Plantation”, till något av en dokumentär. Likt filmer som 1984 av George Orwell, och ”a Brave New World”, av Huxley och Matrixserien. Jag skulle behöva se om Jones Plantation, eftersom den tar upp så mycket av det mänskliga och underdåniga psyket, där befolkningen blir bödlarna, angivarna, spionerna, mot sina grannar och arbetskamrater, klasskamrater och så långt in i mänskligheten som sina familjemedlemmar. I filmen, då representerat av de som är deras ”brothers in pain” . I filmen lurades slavarna att tro på att de vunnit sin frihet och var fria att göra som de ville, i en stark otäck metaforiskt berättelse. Men där de i själva verket till och med fick det värre under den nyvunna ”friheten”. Därför friheten, den påstådda friheten var en illusion för ökad kontroll av slavarna. Och där slavarna började ange varandra, och till slut också vara de som höll i piskan när andra slavar piskades. Detta på ordern av dem som gav dem den nya ”friheten”.

Fascinerande är också att en film som är så brutalt tydligt, beskrivande och tydliggörande för den värld vi lever våra liv i idag, för en värld som jag lever mitt liv i idag, knappt uppenbarar sig på en Google-sökning. Och ej heller knappt finns att få tag på för att köpa eller streama. Och i det enstaka fallet där det finns, kostar den uppåt 300 kr. Och knappt finns det en enda recension kring filmen. Medan det i cyberrymden, och etern, finns hur mycket som helst att grotta ner sig i, vad gäller familjegräl mellan kändisar, eller skador hos fotbollsspelare, eller ”kriser” i hockeylag etc, etc. Inte att förglömma skvaller och allehanda matnyttigt om kronprinsessan Victorias fritidsintressen samt ”välgörenhet”. Eller för den delen teatern som nu tar plats i media, som de kallar för demokrati när partiledaren, i antingen Moderaterna eller socialdemokraterna, som av någon anledning alltid får uppdraget att bilda regeringen, även om låt oss säga Sverigedemokraterna skulle vara störst i det borgerliga blocket. Det är en teater. De talar inte ens om innan valet, vilka de tänker regera med. Vi fick aldrig rösta om nedstängningarna under plandemin, ej heller var det vårat beslut att gå med i nato. Det är uppenbart förutbestämt av människor som styr över politikerna, som bestämmer vilka våra nya slavdrivare ska bli, och därefter hävdar hälften av befolkningen att de har vunnit över den andra hälften av befolkningen, fast ingen väsentlig, skillnad, eller förändring av vårt samhälle sker. Allt är en illusion, precis som beskrivs i filmen Jones Plantation.

Det är verkligen en uppfuckad värld jag lever i, vi lever i. Frågan är bara hur mycket du bidrar till att göra den så uppfuckad? Hur mycket av en angivare, skvallertant, bödel är du? Och hur lätt hänger du på drev mot privatpersoner när makten och massmedia uppmana dig till detta? Eller hur lätt deltar du i masspsykos-event likt plandemin (pandemin) /con-vid(covid)?

Kort sagt vem i helvete är du EGENTLIGEN??

Är du en som skulle angett din granne, eller din son för Gestapo under Nazityskland, för att rädda ditt eget skinn? Eller är du en av dem som skulle gett mat till en svältande granne? Vem är du? EGENTLIGEN?
Är du en av de som tyckte att vård skulle nekas ”antivvaxxarna” (det vill säga de som trodde att de hade självbestämmande över medicinska ingrepp i sin egen kropp) och till och med skulle förnekas begravning? (Min kropp mitt val, om det känns igen av feminister?)

Är du en av de som bar ansiktsmask/mun blöja, sittandes ensam i en bil, för att inte ”bli smittad”???
Är du en av de som slutade bjuda hem ovaccinerade vänner och släktingar? Är du syskonet som alltid skvallrar på ditt syskon? Även genom falsk vittnesbörd?
VEM ÄR DU EGENTLIGEN?

Är du en av de som gör tyranni möjlig, genom olika former av medlöperi? Är du en av de som gladeligen skulle sparka undan benen på din granne och din vän om det gynnade ditt hämndbegär utifrån en känsla av kränkthet?

Det är ditt beslut, vem du är och vem du vill vara, och vilken grad av frihet vi människor ska leva i. Eller vilken grad av ofrihet vi människor ska krossas under och malas ner under. Du gör det valet varje dag. Även då, du väljer att inte välja, väljer att inte informera dig, och att inte ifrågasätta och konfrontera auktoriteter.

Vem är du? …. EGENTLIGEN!!?

Höst

…
Hösten – löven faller och färger marken i en kaskad av brunt, gult, orange, och rött, ovan det ännu gröna gräset. Hösten, dagarna blir kortare och mörkare. Det regnar och det blåser, med några få undantag av solsken. Hösten – ett pussel ligger framme, men det är knappt påbörjat. Nu väntar jag på minusgraderna och vintern. Men det dröjer ännu ett tag innan marken täcks av ett ömsint, kallt täcke av snö, som gör dagarna ljusare än de egentligen är. Hösten suckar, hösten gråter, hösten går ner i varv, hösten är eftertänksam, jag tycker om hösten. Hösten är för närvarande, ynnesten att ha fulla frysar med mat, men det kan väldigt snart förändras för mig och för miljarder människor. Väldigt snart är jag rädd.

Min röst talar för döva öron, mina ögon ser det de inte får se, mina öron lyssnar efter första gnistan. Jag har anledning att vara pessimistisk om framtiden, även min framtid då. Mina insikter är bra, men de kommer inte ge mig mat på bordet vid en global krasch, vid ett krig. Ett krig som de icke demokratisk valda makthavarna, marionetterna gjort sitt bästa för att få till mot Ryssland. Och man försöker få det till att Ryssland är den som planerar anfalla Europa. Man har länge sänt ut propaganda för det till Europas folk, i hopp om att få folket med sig i ett krig mot Ryssland, och offra miljoner människor på slagfältet igen. Och att folk ska tro på att det är Rysslands fel när de sätter i sjön fals flag operations.

Hösten – jag bunkrar, men vet inte om jag kommer få nytta av det jag bunkra? Vet inte om jag kan bo kvar? Vet inte om det är möjligt att odla då? Om jag inte kan bo kvar, hur mycket kan jag då få med mig av det jag bunkrat? Och vart ska jag ta vägen? Viktigt för överlevnad är mat och att hålla sig varm. Finns det el? Om inte, vad händer med frysvaror? Och hur skaffar man sig mat när affärernas hyllor är tomma och pengar inget är värda, eller om de får igenom sin psykopatiska dröm om att ta bort kontanter så att de kan detaljstyra vad vi får Köpa?

Det är höst nu – på så många vis. Kanske är jag på livets höst, 60 år fyllda. Det är höst enligt årstiderna, och det verkar vara vår civilisations höst? Är klockan fem i tolv, eller har första slaget slagit?

Vad händer sen? Kommer det en ny vår för mänskligheten? Kommer det en ny vår för mig? Kommer hösten vara resten av mitt liv? Det är höst nu – och det är inget jag kan göra något åt.