Författare: tomastvivlaren

…
Skulle man kunna börja sammanfatta nånting
nu? Är vi mogna ännu för rätt frågeställningar ?
Eller är hatet, skuldbeläggningen, rädslan, och den medvetna
följarmentaliteten fortfarande för stor och stark ?

Orkar vi ta en dos till
Orkar vi ta en dos till, av Corona-diskussioner,
Informations-ifrågasättande? Eller har vi för evigt dömt
ut människor som ställer frågor, människor som resonerar,
människor som är obekväma? Kommer vi någonsin nå dithän,
till tolerans?

Vem vet inte du, vem vet, inte jag, vi vet inget idag….
Nej, jag har fortfarande inga entydiga svar kring Covid 19, eller
alla vaccin som togs fram på rekordtid. Jag har aldrig haft det,
och har aldrig påstått mig ha dem. Jag tänker att det beror på att
det inte finns några entydiga svar kring detta, och att vetenskapen
just i detta fall ägnat sig tro, spekulationer och ”sannolikhet”

Definitivt inte definitivt
Och faktum är att nästan inga definitiva svar finns att tillgå,
angående spridning, dödsfall, munskydd, vaccinering,
vad som hänt om ingen vaccinerade sig, om bara äldre
vaccinerade sig. Det finns inga entydiga svar kring riskerna kring
vaccinering, inga entydiga svar kring riskerna att vara utan
vaccinering. Det finns ingen statistik som är jämförbar globalt, på
grund av att det finns för många olika parametrar till varför
dödligheten varit större i vissa länder, världsdelar,regioner.
Folk har olika livsstil, är olika mycket nära varandra, har olika
genetik, blodgrupper. Olika immunsystem.

Strategier och vårdkapacitet
Länder har olika äldreomhändertaganden, olika andel äldre befolkning.
Länder har olika strategier med olika mål. Sverige tex har hela tiden
haft som mål att öka rädslan, med målet att öka vaccinationsbenägenheten,
i tron att vaccinet är den enda vägen fram till ett normalt leverne.
Andra länder har haft som strategi att verka duktiga inför omvärlden,
genom att presentera låga smittosiffror och dödstal, och en del har tom.
presenterat NOLL smitta. Vilket är lika genomskinligt som länderna som
nära på proklamerar världens undergång, om inte alla vaccinerar sig.

Lösningen på vad ?
Men är vi redo för såna här tankar ännu?
Eller är vi fortfarande fastkedjade vid den enda förklaringen, och den
enda lösningen på pandemin. Och fler frågor uppstår. Lösning på vad ?
utrota sjukdomen? Skydda oss framöver, är det ens möjligt ?
Eller famlar vi i blindo efter en utopi där vi slutar dö, och lever för evigt?



När ska vi bli människor igen ?
När ska vi börja bete oss mänskligt igen? När ska vi visa tolerans ?
I vilken utsträckning gjorde vi det innan Corona? Har det blivit lite,
lite värre, iom informationskampanjen kring vaccin?
Jag tror det faktiskt. Om det är något man kan se tendenser på så
är det vad viruset, rädslan och hatet har gjort med många människors
hälsa, människors psyke, människors relationer. Det går naturligtvis inte
att mäta med exakta siffror i ett diagram, eftersom det är
känslor, upplevelser, vilket inte bör misstas för fakta.

Priset för informationskampanjen… blir dyrt
Men ATT många, många fler nu mår psykiskt dåligt, är en realitet,
ATT många relationer, vänskaper har kraschat i polariseringen
mellan vaccinerade och icke vaccinerade, är en realitet.
ATT övrig vård på det stora hela fått träda tillbaka till förmån för Covid
19-behandling, och även vaccinering, ÄR en realitet, som
är enkom naivt att ifrågasätta. Vårdskulden var stor redan innan.
Efter decennier av nedrustning av densamma,
på folkets order (Politik, valsedlar, röstlängder)

Lågvattenmärke och mod
Ska vi ens få en antydan till självkritik från media myndigheter
kris-profiterande företag och politikers hantering och information,
I EFTERHAND ? Rannsakan efter mediedrevet kring metoo var tunt
och kom bara från enstaka journalister, vilket jag högaktar dessa för.
Så som Åsa Linderborg. Men likväl fortsätter vissa med en dåres envishet
hävda rätten att hänga ut män i media, trots att de inte är dömda för något,
så som Cissi Wallin gör.

Försvinnande liten rannsakan sist
Det var oerhört tunt med rannsakan och självkritik, efter Svininfluensan,
trots att flera hundra ungdomar råkade ut för livslång
narkolepsi som biverkning. Det var inget prat om ”solidaritet” mot
dessa efteråt. Det sågs mer som ett misslyckande kan jag tro, experimentet
som ”bara” fick ca 50 % av svenskarna att vaccinera sig. Vilket troligtvis
ledde till smått auktoritära metoder under Covid 19. Och folk följde
dessa autoritära uppmaningar skrämmande fort. Skrämmande likt
auktoritära maktövertaganden i historien, ,,, skrämmande likt!

Nyckelordet
Och skrämmande är ett nyckelord i hur vårt post-covid-samhälle ser ut
redan nu, och kommer se ut framöver. För rädsla har varit nyckeln till
en ”framgångsrik” vaccinationskampanj. Men priset för den
djupt etablerade rädslan och skrämseln kan komma att bli högt,
pga vad den gör med människor, vad den gör med individer,
vad den gör med vårt sociala kitt.

Har jag rätten till min kropp, eller tillhör den dig ?
Är vi redo att börja ställa frågor igen ?
Är vi redo att inse att vi inte alltid har svaren ?
Kan vi leva sida vid sida då, under tolerans
för våra individuella beslut ? har vi bestämmanderätt
över våra egna kroppar?

Till synes kloka
Jag har mött människor, bekanta, vänner
som jag rent utav betraktat som lärda, intelligenta
sansade och kloka, som på fullt allvar hävdar att
vi inte har den rätten, att massans går före individens
medborgerliga rättigheter samt kropps-integritet.
Försök hävda det om Metoo om ni törs !

Är vi redo att leva? – Är vi redo att dö ?
Är vi redo att försonas, är vi redo att leva igen ?
Är vi redo att förstå att allt som lever kan dö,
och till 100 % kommer att dö ? Är vi redo för
sans, är vi redo för livet, och ÄKTA solidaritet,
som inte bygger på hot, hat och skuldbeläggning?
Är vi redo att leva? – Är vi redo att dö ?

.

…
”Fastra”, var ”Fastra” med hela släkten, när det kom till, tilltalsnamnet.
Och ända upp i vuxen ålder, hade jag inte riktigt koll på vem hon de
facto var faster till. Hon var ”Fastra” med allihop. Hon levde betydligt
längre, än sin make Helmer. Därav har jag, som var liten då,
fler minnen av Fastra än av Farbror Helmer. Helmer minns jag dock
som en liten, liten pip-rökande gubbe, gift med en liten, liten gumma,
och de bodde i ett litet, litet grå-vitt hus, på Slaktargatan i Kramfors.
Ja det var åtminstone litet invändigt,
även om det var två våningar.

Väl tilltaget
Trapporna smala, lågt till tak, och dörrarna var nog maximalt
1,70 i höjd. Vilket jag vet för att jag som ung tonåring slog
huvudet, vid varenda besök. Helt säker på om de var pygméer
eller inte, kunde jag ju inte vara. Deras hy, var likt min, ljus, om vintrarna.
De pratade ändå bra svenska, så tveksamt. Eller svenska, o svenska,…
Ångermanländska skulle väl vara en riktigare beskrivning av tungomålet.
Det var hur som helst troligtvis inte kinyarwanda-språket.
Men bägge två var korta, jag skulle gissa kring 1,55 möh
och huset måste ha byggts efter deras längdmått, till min
huvudsvåls stora förtret. Men om de var 1,55, så var ju
1,70 väl tilltaget!

Min halva mosters Faster
Nu vet jag att hon faktiskt bara var faster till min moster.
Men lite så var det med min morfar på ett vis också.
Han var ”morfar’n”, med hela släkten. Och det är viktigt att
precisera det i bestämd form singularis. Annars blir det inte som
det ska vara.

Väl intjatat som tur va!
Det finns många små roliga episoder och berättelser kring
fastra. Den lilla gumman hade ett hästminne ända till den dagen
hon la igen ögonen. Jag har fått det återberättat för mig hundratals
gånger av min kära moster, som ofta gjorde på det viset. Berättade
saker om och om igen med samma inlevelse, som om det varit första
gången hon berättade det, och att intresset från omgivningen skulle
vara otvivelaktigt stort. Vilket föranleder att jag vet mer om Fastra, från den tiden,
mer om mosters barn och barnbarn, eller som de het på mål:
”bån-båna”… mer om dem än jag vet om min egen uppväxt och tidiga
barndomsår. Vilket kanske är dubbel tur. För mosters berättelser har ofta
lite humor i sig. Och hade hon icke varit så upprepande i sin berättarkonst,
hade jag ej kunnat berätta om fastra nu i detta inlägg.

Hästminnet ja
Ja gumman Esters hästminne var det ja. Jag höll på att glömma. 🙂
Moster återberättade att de varit på resa för många herrans år sedan,
kan hända 20-30 år. Och de hade sett vackra blommor och syrener,
varpå moster undrade om fasytra mindes vilken färg det var på dem.

– De va ju gvite syrenern… minns du’nt så pass è?

Blöjor och pinnar – vilket hundliv
De hade sommarstuga i Finnmarken, utanför Kramfors, på väg mot
Habborn. Den minns jag inte så mycket utav, annat än att Helmer fick mört
oftare än abborre, och att stugan nog var ganska skev och gisten.
Samt ett av de få barndomsminnen om mig själv jag fått återberättat för mig.
När jag kom med en pinne från skogen, rultande fram i blöjor,
och moster tyckte att jag inte skulle dra in pinnar i stugan.
Varpå hon med vass röst sa. ”Ut” och tog pinnen o kastade den,
som vore jag en valp till en byracka. Min reaktion var tydligen densamma
som hos en byracka också, eftersom det blev jättekul lek av det,
när jag tog in pinnen och ropade förtjust ”UT”. Om och om igen.
Nåja bättre ett minne än inga. 🙂

Vart tog pucken vägen ?
Fastra var likt mormor helga fasligt sportintresserade, i synnerhet
hockey för fastra´s del. Och jag var faktiskt med själv och upplevde när
hon såg på hockey, även om jag inte var med vid tillfället då morfarn
små-retades me na lite. Hon var så inne i matcherna att hon gled längre o längre
fram mot kanten på fåtöljen, o precis när man trodde hon skulle tippa över kanten,
så for a tillbaka längst bak igen o började om.

– Men pooojkar, ji jett ju åke skriskor, men pojkar !

Och vid ett tillfälle, fullkomligt uppslukad av spänningen i en hockeylandskamp
brast fastra ut:
– var tog pucken vägen nu då ???

varpå morfarn, med sitt underfundiga leende som bara syntes i ögonen,
Ögonbrynen for upp och ned och öronen viftade en aning,
med lugn röst sa:

– Titt bak’a tv:n !

Och fastra studsade upp o tittade bakom tvn, o sen tillbaks i fåtöljen,
och fortsatt hyperengagerad i matchen

Kläm och känn
Hos Fastra fick barnen alltid ta mer på kakfatet, och Fastras julklappar
var alltid hårda. Man såg henne aldrig le, hon såg ganska bister ut,
men var världens goaste tant. Hon stannade på äldre dagar till i backen
mot Folkets hus, och på flera ställen o pratade vitt och brett om ingenting,
med sin väninna så att folk inte skulle tro att hon stannade för att hon var trött.
Fastra klämde och kände på allt som gick att klämmas och kännas på.
på ett varuhus, och tog evigheters evigheter på sig.Vilket hon för övrigt
hade gemensamt med MIN faster Karin. Hon som tyckte det var trevligt
att jag hade en tröja på mig till hennes ära. Där det stod faster, faster.
Och två sköldpaddor höll på att tillverka småsköldpaddor.

Irr-höne!! ?
En gång när min mormor och morfar skulle åka från Kramfors till Sollefteå,
för att hälsa på min moster Maggan, och morbro Rolf, så skulle de åka i den
röda SAAB 95an, från Gumåsvägen 67, för att hämta upp Faster Ester på vägen,
så ställde hon till med oförglömlig teater. Moster Maggan skulle bjuda på middag,
och det var ju liksom lite högtidligt på den tiden. Nånting att skryta med i dagboken.
När de väl kommit upp till Slaktargatan, så for faster Ester kring som en yr höna,
allt enligt Mormor Helga. Hon hämtade näsdukar hon glömt att ta i handväskan,
läsglasögon, pennor, nagelfil, etc etc. Så när de kom till Sollefteå till slut fick moster
sig tillgodo två versioner av samma händelse:

Mormor Helga:
– Jag tror jag höll på bli tokig på Fastra, hon sprang upp och ner på vindsvåningen
tror jag tio gånger minst, jag tror hon håller på att bli senil!

Fastras version:
– Ja förstå me int på a Helga som ha som bråttomt.
Jag gjorde mig flera ärenden uppå vind, så att ni åtminstone
får komma hem o hänga upp kappa, innan främmene stormar in….


Moster jobbade då oxå heltid på Solgårdens kök, medan gästerna var pensionärer.
Och av den sorten att det tillhörde god sed att komma i god tid. Men att komma
i god tid, innebar inte att komma på utsatt tid, utan långt, långt före utsatt tid.

Epilog på motorcykel
Och till sist en liten gullig, avslutande berättelse,
om avslutningen på Gumman Esters tid på jorden. Jag minns inte exakt hur
gammal hon var, men troligtvis närmare 90, då hon som jag minns det hade
fått cancerprognos, och inte var speciellt intresserad av att åka in och ut till sjukhus
på behandlingar i den aktningsvärda åldern. Utan helt sonika ringde sin närmaste,
min moster Maggan, och sa:

– Nu får ni lov att komma hit, för nu ska jag lägga mig ner och dö.

Varpå både moster Maggan och morbro Rolf tog ut semester
och åkte ner till Kramfors för att vara med henne sina sista dagar.
Nu visste de ju inte hur lång tid det skulle ta. Men hon var ju
gammal och sjuk.

Rolf, som var en mycket varm,. humoristisk person, och brydde sig
om alla så han nästan var jobbig, satt bredvid henne
på dödsbädden, och strök henne över håret, och kallade det för att ”åka motorcykel”
En slags metafor för vinddraget, när han strök henne över håret.
Hon blev ju tröttare och tröttare. Och nån gång på slutet
när Rolf, med sedvanligt glatt humör frågade om de ”skulle åka motorcykel”
så var hon väl inte så pigg på det, hon ville väl bara ”dra in årorna”
Och hennes ansikte var ju alltid lite stelt och icke leende,
så ingen skillnad där nu.

Men Rolf log och tjatade på henne:

– Ska vi inte åka lite motorcykel då ?

Varpå den lilla skrumpna gumman sa.

– Ja men ååååk då!!!

(Och hon tyckte om det)

Kort därpå, gjorde Fastra det hon sagt att hon skulle göra.

…
Stickprov ur Mormor Helgas dagboksanteckningar:

1981.07.29 / +11,5°C
Sol, varmt, blåst. Sandviks här på fm.
Kaffe, middag, rårivna morötter, blodbröd,
m fläsk, sås och lingonsylt. Färska hallon,
sedan kaffe och likör. TV-utsändning, 10.45 – 14.00
samt 20 – 21, Prins Charles, Lady Diana.

1981.12.18 / – 20° C
Blåst, Tvätt, städning. In på stan, en
titt till Mona och Erik. Maj S, hit, vi bjöd på fikon.
Strukit vittvätten. Niklas och Tomas hämtades
av Ture, hit kl 23.15. Vi bjöd på choklad och smörgås

1983.05.05/ +4°C
Sol, Ture gjuter för Friggebodshuset. Jag rensar och gallrar
i hallonlandet. Ture har satt ympning på Sävstaholm, även
ympat hos Sandviks. Maj bjöd på kaffe och bröd. Vi jobbade
ute till kl 18.

1984.07.06 +10°C
Sol, blåst, moln. Renbäddar, städar av. Bakar 64 vetebullar.
Tömt en frys. Jag ute och jobbar flera timmar. Sett
Wimbledon-tennis. Kl 16 åker Ture till Turbo. Jag ut och
vattnade på kvällen.

1984.12.25 +1°C
Moln, Niklas åker 10.45. Alla på ½-tim promenad. Blåsigt
men skönt. Märta promenad till Inger Alm. Ture och Tomas
ser på TV. Jag vilar, försöker läsa, men somnar.
Spelat kort med Tomas.

…
I min o-gift-iga, digitaliserade UPA-RS-covid-dollar-värld
Ja, jag är, och förblir nog o-gift, på gott och ont.
Så som det ser ut inuti mig för närvarande, och när jag
begrundar hur marknaden ser ut, och vad de flestas
ingångspunkt tycks vara i förhållanden, så känner jag
väl att det är lika så bra det då. Trots att det kommer vara ett
ständigt hål i mig, att vara uppväxt utan familj, och att leva
resten av livet utan familj.

Naiva drömmar
Men när jag föreställer mig, och blåögt naivt drömmer om
min kvinna, och mina barn, så ser jag henne nästan aldrig
någonstans i verkligheten. Som kvinna utanför min digitaliserade,
spartana, odlingsvärld, utan likvida karriärs-ambitioner, skulle
man säkerligen, relativt oemotsagd kunna hävda att det beror på
att jag skulle vara kräsen och inåtvänd.

Både rätt och fel faktiskt
Och jag skulle inte kunna motbevisa detta. Jag är ju lite
tilltrasslad i hjärta och själ, efter hårt ofrivilligt slitage.
Och vad gäller personlighet hos ihop-fantiserad kvinnlig partner,
ja där skulle man nog inte ha helt fel ang min ihopfantiserade
kräsenhet. Men vad gäller utseende, vikt och ålder, är jag nog
trots allt så långt ifrån kräsen som det går att komma.
Jag menar… jag tycker ju nästan allt och alla är vackra,
och är så knasig så jag tom gillar alla väder och årstider.

Ambitionslös, så det står härliga till
Och inåtvänd ? …Nja … om det är att vara ekonomiskt och
socialt ambitionslös, och hyfsat nöjd med sin lott i livet,
ja då stämmer det mycket väl. Men om det är fråga om
att vara asocial och överdrivet känslomässigt introvert,
så är det en ordentlig snedspark man gör i sitt antagande.

Tack men nej tack !
Men som jag uppfattar vanliga hederliga kvinnor av svensk börd
i dag, så är inte mina känslomässiga behov som man, ens att ta med i
beräkningarna. Ambitioner är viktiga. Pengar är viktiga,
Och endast kvinnor har rättigheter kring sin egen kropp,
och sitt känsloliv. så tack men nej tack. I min naiva dröm, hittade jag en
kvinna som brydde sig om mig, tyckte om mig, och accepterade mig,
och var nöjd med mig som människa.Ja kanske till och med såg upp till mig lite ibland,
så som jag då skulle sett upp till henne, ibland. Hon fanns kanske, i en annan tid.
Jag får väl ändå ta tillfället i akt och tacka höger-feminsmen
och Metoo för deras bidrag till utformandet av den moderna, ambitiösa
självupptagna svenska kvinnan. Så att alla äntligen är lika självupptagna, både män
och kvinnor, det är jämställt och solidariskt !

Ogift-ig då ?
Ogift-ig då ?
Nja, allt är relativt, utom det som inte är det.
Jag äter ju så klart mindre giftigt nu än tidigare,
för att jag för tillfället odlar själv, slutat med industriellt producerat
kött samt har slutat med vitt socker, i allehanda matkonsumtion.
Och avstått från att spruta in halv-beprövade kemiska vätskor i
min kropp. Men helt kommer jag inte undan giftet
i min giftiga omvärld. Jag påverkar knappast hur mjölet och
mejerivarorna tillverkas. Och varför skulle de vara annorlunda.
Profit är det enskilt viktigaste i vår värld, på bekostnad
av alla andra värden.


Jag har köpt ny skärm, så jag åter kan bli avskärmad efter att ha varit avskärmad
Nu har åtminstone delar av min invanda digitaliserade värld
återupprättats, då Dustin var skit-snabba med att skicka skärm.
En Samsung. Får hoppas det är bättre hållbarhet på den.
Men nu kan jag återigen vara låtsas-social via det digitala, utan
att träffa folk i verkliga livet. Och utan att behöva smitta ned
vanligt, hyggligt, fogligt, besprutat, gift-igt folk, med en sjukdom
jag åtminstone inte för närvarande har. Vad jag vet. Och DET
är ju toppen, så att inte de som är skyddade mot sjukdomen
blir smittade av mig som inte har den, så de blir sjuka och dör
av den, i en ålder då folk iofs vanligtvis brukar dö ändå – Men det är ju hemskt iaf !!!.
Att folk ska behöva dö redan vid 80 -90 bast nu för tiden !!?
Var finns solidariteten ????
Ett tag tänkte jag lite tokigt, att det isf var de oskyddade som
skulle vara den utsatta gruppen, enligt den troende vetenskapen,
men nu förstår jag bättre. Det är de som är skyddade via vaccin,
vi måste skydda.

Nä men låtom oss vara ärliga en sekund!
Nä men låtom oss vara ärliga en sekund, innan vi snabbt återvänder
till alla livslögner vi vårdar så ömt. Inte fan heller är det nån som värnar
våra äldre! EGENTLIGEN ! sånt jävla skitsnack egentligen.
Vi skiter faktiskt i dem, så är det bara, låt oss vara ärliga.
Vi … och jag menar verkligen VI, landets egoistiska väljare
har i decennier prioriterat privatiseringar inom vård, skola
och omsorg. VÅGA INTE skylla det på våra politiker, som
förvisso är LIKA ansvariga till detta. Men utan folkets vilja
är politiker i en demokrati maktlösa. Det är VI som är deras arbetsgivare!
har ni tänkt på det nån gång? Äh jag blir bara så jävla trött på
all j.-a självfixering i varenda j-a vaken minut. Och dessutom
från folk som i Covid-tider pratar, skriker om ”solidaritet”

Inte en susning
De flesta har bevisligen inte en j-a aning om vad solidaritet innebär. Inte en susning.
Då hade de nämligen röstat annorlunda. Och då hade inte äldreomsorg
och vård varit underbemannad när pandemin bröt ut.
Och då hade inte smittan spridits lika fort och omfattande i äldreboenden.
Och då hade inte lika många äldre, äldre dött. DET hade varit solidariskt !!
”But how would you know?”
För att citera Harrison Fords briljanta kommentar till Trumps obetalbara
cluelessness.

And why would you care?
So why should I care?


Men så kom då jordens undergång inpå våra husknutar
Men så kom då jordens undergång inpå våra husknutar, allt enligt
våra vetenskapsmän, politiker, media, och inte minst
läkemedelsföretag, som producerar och tjänar 100-tals miljoner
på denna ”jordens undergång”.
Så då kom icke tidskrävande, icke känslomässigt involverande
quick-fix- engagemang väl till hands. Där man dessutom fick chansen att
i samma veva spotta och sparka på en annan grupp människor,
de obesprutade – the Untouchables! En helt oemotståndlig möjlighet
för det självupptagna svenska ”jämställda” folket.

Gåvor som hamnar vart?
Solidaritet utan engagemang, är förvisso ingen ny företeelse.
Vi har haft låtsassolidaritet i årtionden, när kändisar klätt upp sig i
100.000-kronors-blåsor, för att ev skänka en bråkdel av sina tillgångar
till världens barn, eller specifikt kvinnors cancersjukdomar.
Eller åtminstone va med på bild, när andra skänker miljoner kronor,
till Röda korsets och Unicefs miljonavlönade chefer. Innan resten hamnar
hos korrupta politiker i ”näringsliv” och politiker i de drabbades länder.
I bästa fall blir det i vanlig ordning några smulor över till det
fattiga folket. I BÄSTA fall!

Men inte ska väl JAAAG behöva bidra…
Solidaritet utan engagemang är vi bra på så länge vi får behålla
karriären, pengarna, villan, utlandsresorna, tomten, sommarstugan,
fyrhjulingen och badtunnan och poolen. ”Det är så mycket att göranu för tiden för oss”,
säger ofta den moderna människan, ”inte fan kan vi väl ta oss tid för den generation
som tog hand om oss.”

Solidarisk med sig själv
Man kan säga att ibland är vi ”solidariska” mot vår egen sort.
Samma hudfärg, samma nationalitet, och samma socioekonomiska
grupp. Problemet kära medborgare, är att det faktiskt inte är
solidaritet. Så som när Sverige unisont på sina FB-sidors satte
en svensk flagga i sin profil, för att … visa solidaritet med ….eh …sig själv.
Efter det att ”en sån där” hade utfört ett terrordåd. Ni förstår väl vid det här laget
att huruvida det klassas som terror eller enskild individs psykiska hälsa
enbart ar avhängt av etnicitet och religion ? Eller ?
Norrmän och danskar Breivik och pilbåge-mannen?

Nä nu …
Nä nu ska jag ta me fan vara solidarisk med mig själv en stund,
eftersom jag är vit medelålders man, singel och svensk, rik,
fattiglapp och socialt avfall, dumpad till en kommun som ska tillhandahålla
energi,. råvaror och arbetskraft till Stockholm ”The Capitol” (Hunger Games)
… så nu ska jag vara solidarisk med mig själv och ta en egoistisk promenad
i regn och rusk, då det kan främja min egen hälsa, och det är allt jag bryr mig om !!!

…
De senaste dagarna skulle jag kunna ha gått igenom
en inre kris, när jag plötsligt blev ofrivilligt ”av-skärmad”,
eller partiellt ”nedkopplad” från omvärlden. Dvs den låtsasvärld
vi alla mer eller mindre lever i. Den med ettor och nollor, grafik-kort,
klickbaits, snapchat, Tik-tok och annat tok.

Jo skärmen avskärmade mig
För att tala klarspråk, så gick min kombinerade dator/TV-skärm
sönder, 2 år efter inköp. Och den normale svensken hade väl vänt
upp och ner på hela världen o ringt och klagat och krävt ny
eller ersättning. Men jag har svårt för sånt. Jag muttrar inför
någon enstaka vän att det var för kort hållbarhet, och gnäller
över hur cynisk marknaden och kapitalismen är som
tillverkar saker för att de inte ska hålla. Sen köper jag helt enkelt
aldrig mer varor från den återförsäljaren eller det märket.
En tyst hämnares, tysta hämnd, som ingen märker.
I det här fallet tycker jag den normale svensken gör rätt,
och jag gör fel.

Saknad,… och lättnad
Jo, jag saknade vissa bitar, som att kunna skriva blogg. Och en
gnagande oro över hur jag skulle kunna betala räkningar nu då,
satte igång. Fast det troligtvis hade gått alldeles utmärk!

Nytt sällskap
Jag har haft sällskap av radion istället, och gått längre och fler
promenader, ca 15 km om dagen. Jag har styrketränat mer än
tidigare. Jag har lagt höstens första 1000-bitars pussel,
med motiv från Paris.Jag har till och med stått ut med när
Kodjo Akolor, David Druid och Vendela Lundberg, pratar i
mun på varandra, och Kodjo ogenerat släpper lös sitt ursinniga,
hämningslösa gap-flabb i falsett och i 120 decibel.
Men priset för en ny skärm,. kommer i form av att
jag får snå¨la in på annat. Och det är så pass tajt, att det
nästan bara är fika på stan kvar att snåla in på. Så det har
jag gjort, vilket subtraherat ännu lite på hur jag träffar
eller pratar digitalt med andra människor.

En trevlig bekantskap
Jag har helt enkelt blivit tvunget att va med mig själv,
vara i mig själv i några dagar. Och har kommit fram
till att jag är trevlig att vara med. Jag tror jag ska
umgås oftare med mig faktiskt. 🙂

Första snön för året föll. Men det var i små mängder,
och försvann omedelbums från marken

Morgonpromenader
Det är något speciellt, friskt, livsbejakande med
morgonpromenader i gryningen, på hösten. När solen blygt
och tveksamt tittar fram över bergskanten i öster,
Luften är kall. Djurvärlden har varit vaken länge, men nu
börjar även människor hoppa in i sitt vardagliga ekorrhjul.
Den kalla frostiga luften är som eukalyptus ner i lungorna
och väcker hjärnan till liv.

…
Igår var det så fint väder, att även om hjärnan
vill vara inne o lata sig, går kroppen ut ändå. Och huvudet sitter ju
fast på den, så ibland får kroppen sista ordet liksom.
Redan första stegen utanför min port, sätter ABBA igång och spela
i mitt huvud:

”A while ago, I heard the sound of children’s laughter
Now it’s quiet, so I guess they left the park
This wooden bench is getting harder by the hour
The sun is going down, it’s getting dark”

Jag har lyssnat sönder låten när den kom, och dessvärre är tempot i låten
detsamma som mitt snabba promenadtempo, så då börjar den spelas
upp i min inre skivspelare.

Syresättning
Planen var att gå lite längre. Mellan 14 km – 20 km, beroende på vilken
lagrad energi som fanns i den promenadsugna kroppen. Hjärnan snurrade
ju på som vanligt, i egna banor, men kroppen gav den syre, via lungor
och blod, under promenaden, så det blir alltid lite bättre i huvudet, under och
efter promenad. Om inte annat så blir hjärnan, likt en hund efter lång promenad,
helt utmattad och upphör snurra runt för en stund. EFTER promenaden.

Redan efter ca 3 km, ”sprang jag på grannen Lundin, Rolf Lundin,
sittandes på en stock invid stigen mot Notstugan, på norra sidan älven.
Alltså den mannen, är ett skolexempel på hur man njuter av tillvaron.
Han är banne mig i klass med katter. Så den uppjagade Lundinkroppen vilken
sitter fast vid mitt eget huvud, blev uppmanad av Katt-själen och grannen
Rolf Lundin att sätta sig ned – och ”lugna ner sig”.

Man säger inte nej till en lektion
Ja, man säger ju inte nej till ett chilla-proffs, när man får vägledning
i den ädla konsten att slappa, och njuta av solen. Han kan rätt och slätt bara
ta med sig en bok och sitta i solen eller skuggan ute, i timmar. Det har inte min
kropp lyckats lura min hjärna till att gå med på ännu. Kommer nog aldrig att ske.

Sigge sa sitt
Vi fick besök av Sigge en stund också. Han kom från notstugan-hållet
och stannade en stund och pratade med oss. Mest kroppsspråk då förståss,
viftade på svans och kropp, slickade oss i ansiktet, och lät oss klia honom
under hakan. Ja ha – nämnde jag inte att Sigge är en 7-veckor gammal Engelsk
Springer Spaniel, som hade en pensionerad husse kopplad till sig?
Jo för så var det. Jag pratade väl lite med husse oxå. Men ingen tvekan om
vem som tog mest uppmärksamhet. Sigge skulle egentligen heta Bosse var det tänkt,
men han såg inte ut som någon Bosse sa husse, så det blev Sigge.
Sigge verkade nöjd med namnet, och när jag ropade på honom, kom han o satte sig
mellan mina fötter och sträckte upp halsen. Vilket på hundkroppsspråk, betyder ”klia mig”,
”bry dig om mig” tror jag – Och jag svarade givetvis på uppmaningen.

Namn
Jag talade med husse och Sigge om namn på hundar. Och berättade givetvis att mina
vänner på bruket i praktiken gjort en miss vid ”hund-dopet” när de döpte honom till Tor.
Eftersom det är en ”Skrutt”! Och Skrutt lyssnar till namnet Skrutt när jag hälsar på.
För han är faktiskt en skrutt, i namnets allra mest kärleksfulla klang. Busig, ständigt
på upptåg, håret/pälsen åt alla håll, tovigt, yvigt. Kort sagt en Skrutt. Medan Sigge
har fötts till världen med en alldeles slät vackert mönstrad päls, som om han vore
aristokrat i Clarie Wikholms och Ernst Hugo Järegårds flum-flum-mys-barn-70-tals-program.
Det är viktigt det här vad man kallar folk, om man nu får kalla folk för folk,
eller om man ska säga hen, och Regnbågsfamilj. Någon kan ju gud bevars bli kränkt,
och då kan man bli av med jobbet. Om man har nåt.

Vandra vidare
Nä dags att vandra vidare sa Lundin. Och till min förvåning var det inte den stressade
motionsgalne Lundinaren som sade det. Utan den coole livsnjutaren, tillika soldyrkaren
Rolf Lundin. Men här blev det skillnad i promenad-tempo vill jag lova. Jag tror inte
han vet vad motionera och promenera innebär. Lika lite som jag förstår konceptet
att njuta av livet, tillvaron i solen utan att anstränga sig nämnvärt. Vattnet var så högt
stiget i älven, efter allt regnande i omnejd, att stigen under stundom hamnade under
vatten, och tvingade de två Lundinarna upp efter nipkanten, bland fallna björkar,
och diverse sly och gräs. Och den coole långe, hamnade på efterkälke i sitt njut-tempo,
och lät ytterst motvillig till att snava fram så fort i tillvaron. Medan den aningen kortare
motions-beroende Lundinaren, fick anstränga sig för att hålla igen. Efter bara några
hundra meter kom vi fram till notstugan, där det fanns sittplatser, i gassande solsken.
Och som tur var för oss båda, hade den långe coole’s skosnöre gått upp, så han var
”tvungen” att sätta sig att knyta detsamma. Den o-coole frågade då ledande om han ville sitta kvar,
och det ville den coole.

– Jag tror jag sätter mig här en stund, (sa den coole och coolade ner. )

Medan undertecknad äntligen fick gå i sitt eget tempo igen, och den senaste kilometern
hade gått på över 13 min/km. När det normala för mig är 9½ – 10 min /km.
Nåja, ingen stress, lär av långe livsnjutaren Lundin, sa hjärnan, medan kroppen ignorerade
detta och halvsprang genom Skedoms-området längs älven, bland grandiosa kåkar, med
hästhagar och diverse tillbyggnader. Kroppen var inställd på att gå långt, och valde vid
nästan varje vägval att ta den längre sträckningen. Vilket resulterade i att jag fick gå längs
landsväg i minst en kilometer. Både kroppen och hjärnan föredrar nämligen skogsstigar och
grusvägar. Där svischade bilister förbi, med sedvanlig respektlöshet för allt som inte är
inburat i en plåt/kolfiber-burk med 4 hjul, som går fortare än behövligt.

Rysligt fint på tomten
Så, så ofta det går väljer jag att gå där det inte är trafik, vilket föranledde att
jag vid Skedom, uppe vid landsvägen, sista kilometer innan avtagsvägen till
Skogsbruksskolan, vek av och gick gångstigen/cykelvägen genom villaområdet, där det bor
väldigt få sjukskrivna eller hembiträden och andra socialfall som jag. Hela området
påminner om Svenne rubins monsterhit ”De gör så rysligt fint på tomten”
Och tro det eller ej, men där, efter att min kropp valt att gå den längre sträckningen,
så mötte jag en vars kropp så klart valde den kortare sträckningen. Den andra Lundinaren.
Vid det här laget var vi rörande överens om att vi skulle hålla egna tempon, och jag drog
iväg med ursäkter om att jag måste hålla tempot om jag ska hinna med innan solen går ner.

Solskenspromenad i skugga
Sen blir min ”solskenspromenad” rätt så kontraproduktiv under många kilometer
i skog, dit den lågt stående solens strålar inte når. Men det blir åtminstone skog,
och inga bilar, när jag viker av upp mot skogsbruksskolan. ”Kör om” en fager dam,
på plus 65, gissningsvis, som sliter sig upp för backen. Kommer till ett till vägval
efter skolan, och kroppen väljer det långa vägvalet som är ”Yttervägen”. Fortsätter
de långa vägvalen vid vägskäl efter vägskäl. Blir kallt om händerna i brist på Solens
snåla strålar, och isen ligger kvar på pölarna i backen, och frosten ligger kvar ini den
djupa skogen, mitt på dagen under en molnfri dag.

Ondskefulla planer
Än så länge var det gott om energi i gubb-kroppen, och knappt nån fysisk smärta i ben,
höfter eller rygg. Och nu började den skrytbenägna hjärna smida planer på hämnd mot
den hurtiga kroppen, för få erkännande och ”wows” på Facebook, där alla människor
”umgås” utan att träffas. Och utan att behöva ta ställning till någonting. Bara lajka
sig fram i tillvaron och vara älskad av alla, via små hjärtan, tummar och smileys.
Hjärnans ondskefulla hämndplan gentemot kroppen smiddes iden om satt gå det
längsta kroppen någonsin gått på en och samma gång 3 mil började dyka upp i tankarna,
när jag gått ca 15 km. Det var oxå då som den sexiga kvinnliga rösten från Runkeeper
slutade tala med mig. Och jag kände det var lite väl tyst. Vilket visade sig bero på att
hon tappat kontakten med GPS, och därför helt enkelt bara tystnade. Hon är ovan att vara
långt ifrån civilisationen tror jag.

Svårt att tro på
Ja jag förstår att det är svårt att tro, en kvinna som bara tystnar. Men jag lovar det är sant
Jag fick ju göra som jag alltid gjort de sista åren, jag dissade henne, stängde av henne.
Men startade om henne. jag räknade ut att hennes strul, kostat mig ca 1½ km i bevisföring
över hur långt jag ämnar gå det längsta jag någonsin gått. KATASTROF !!!
Tänk om ingen tror mig ! Då vore allt förgäves.

Civilisationen hägrar
Nu närmade jag mig bebyggelse igen på Nipanområdet. Och blev omkörd av en rultig ung
över-medelklassflicka som satt i sulkyn, bakom en lite mindre häst, som kloppidi-kloppade
fram på hennes kommando. Jag inbillar mig att det var flickans motion, innan hon
kom hem och skulle ersätta de kalorier hon inte förbrukat.

Nu vid det här laget, när jag mycket väl hade kunnat vika av och nöja mig med drygt 2
mils promenad hade hjärnan tagit kommandot över kroppen, som börjat värka och göra ont,
och straffade den, hämnades för den ”dumma iden” att överhuvud taget gå ut och gå.
Så nu sa den till kroppen, ”nä ska vi promenera, så ska vi promenera, en mil till klarar
vi väl av ? Kroppen märker till sin förvåning hur den mot sin vilja tar höger upp mot macken
och industrivägen. Hjärnan, den tjuriga, bekräftelse-stinna hjärnan hade tillfälligt tagit
över. Hjärnan tänker:
– Det lär väl dröja innan jag har chansen att klara av 3 mil igen

Tempot bedarrar
Fram till nu har det varit ett ganska högt tempo, ca 9½ minut/km. men nu började
kroppen sakta ge upp. Det var bara tjurda som höll igång ekipaget. Jag släpade mig
förbi nån pigg jävel som struttade fram i tillvaron, och tycktes se ner på mitt långsamma
tempo. Som nu låg över 10 min/km. Och hjärnan tänkte: vänta bara tills jag kommer
hem o får lägga ut skrytet på Facebok, och få massa pliktskyldiga lajks, som visar hur
populär jag är, om de menat det. 🙂
Och den j-a inre skivspelaren, spelade mer ABBA,. ju tröttare hjärnan tycks bli,
desto oftare slår den igång:

”And now you see another me, I’ve been reloaded, yeah
I’m fired up, don’t shut me down
I’m like a dream within a dream that’s been decoded
I’m fired up, I’m hot, don’t shut me down”


Bär det sig att äta bär
Jag kunde även tagit vänster både vid Öhmans färg, eller Kvantum, och kortat av lidandet.
Men nu hade jag ju chansen ! 3 MIL, ekade det i hjärnan, och kroppen hade inte en chans
att protestera. Efter vägen tar jag små klunkar vatten, men inte för mycket
så jag måste stanna o pissa för ofta. Nu börjar hjärnan bli påverkad,
jag tar några rönnbär för att få energi till de sista kilometerna, eftersom jag varit för
snål med salta jordnötter som färdkost. För jag funderar om de sista tre röda bären jag
stoppade i käften verkligen var rönnbär, och om de var ätliga. Eller om det var oxelbär,
som iofs oxå är ätliga. jag mötte 5-6 skolungdomar från Hjärnblödningen/GB-skolan,
med ryggsäck, och tittandes ner i mobilen, omedveten om att de mötte mig.
Så jag zick-zackade mig igenom det hindret, på väg mot fame and glory, över min
gubb-prestation

Nå, nu har jag kommit ända till bruket. Bara två kilometer kvar. Och nu är hjärnan och
kroppen typ lika trötta. Så när hjärnan får för sig att jag ska gå förbi slutstationen vilket
är mitt hem, och gå till Orrtorget för att köpa mig kålrot ovch morötter från Hildas trädgård
av Bosse Kramsjö, då går kroppen bara helt sonika hem, utan att bry sig om hjärnans
hybris, den hade fått nog.

Dagen efter kvällen före
Dagen efter är hjärnan nöjd, men kroppen tyckte väl att det kunde räckt med 2 mil.
Men o andra sidan nästa gång det blir prat om 1,5 – 2 mil, säger båda två, att det är
väl inte så långt?

De vette fåglarna!!
Och nu i skrivande stund, kl 11.00, torsdag den 14 oktober
har en talgoxe besökt mig här utanför, och hackar nedtill på min ståltermometer
som tydligen är lik en fågelmatare, för att se om det kommer ut några frön ur den.
Eller också är den bara förbannad på mig, sen jag slutade mata dem,
på order av vaktmästaren och sura grannkärringar/gubbar.
Men jag brukar då högt och ljudligt med förebrående röst
säga: ” prata med mina grannar ! Det är de som sett till detta !”
Men visst får hen fortsätta hacka på min termometer om den vill.
Det är bara gulligt.

Och nu sitter jag och fryser, för hyresvärden har sänkt temperaturen
med flera grader, för att tjäna pengar. Jag misstänker att det förtäcks
med något vackert klingande ord som ”effektivisering”.

Undrar om jag ska ta en promenad ? 🙂

…
Mat
Jag var uppväxt med en riktigt dålig
matkultur hemmavid. Det var sällan det över huvud
taget blev tillagad mat faktiskt. De gånger jag kom till farmor i Visättra
eller mormor i Kramfors, blev det annat förståss.
Och mormor var dessutom hälsokostare, med egenodlad mat.

Kärlek
Men jag överlevde på något vis fysiskt, till att bli ett vandrande
benrangel, innan moster tog sig an benranglet, och fick ”mâgan från ryggbenet”
Och detta till trots var det värre ställt med själen, när jag kom upp i
vuxen ålder. Den var riktigt, riktigt trasig. Och om man skulle översätta det
till lite mer lättbegripligt, om det varit kroppen. Så har jag fått så pass ordning på den,
att det fungerar att ta sig fram med den, men jag har sår och men för livet.
Och min själ kommer alltid att halta sig fram i tillvaron, med ett osynligt
haltande.

Färdigheter och men
Men samtidigt har jag genom min fantastiska överlevnadsprestation, lärt mig
saker om livet, som de flesta inte har. Och jag förstår ödmjukhet på ett vis de
flesta inte kan. Men jag kan inte bli berörd fysiskt sexuellt, utan att jag går sönder inuti.
Jag har mycket svårt att känna tillit, och ännu svårare att ta emot kärlek,
eller ens uppfatta om den är riktad till mig. Alla människors livsöden
ger oss handikapp och färdigheter. Den blinde utvecklar ofta tex hörseln
extra mycket osv. Men jag har ändå tonvis med kärlek inom
mig. Och jag kan känna kärlek, kanske mer än många,
starkare än andra, på grund av hur svulten jag var, hur svulten jag är.
Och jag uttrycker den ofta verbalt i komplimanger, uttrycker den i form av att hjälpa
andra människor, helst de som behöver det mest. Men även de som har 3-4 gånger
så mycket pengar som jag, och familj, med barn, och jobb att gå till.
Och ett hus att komma hem till. Jag säger som Forrest Gump: ”I know what love is”

Pappa-pepp
Jag är skadad, främst för att jag under hela min uppväxt
aldrig upplevde att jag var älskad, eller ens sedd. Det gör oxå att jag förstår, när
vänner till mig som är föräldrar, som känner sig otillräckliga.
Jag brukar fråga dem: – Älskar du dina barn ?
– Ja det gör jag ju så klart
– Ger du dem din tid ?
– Ja..jo det gör jag ju
– Oroar du dig för dem ?
– Ja absolut
– Ja men då kan du göra hur många missar du vill
på detaljplanet, om de känner sig älskade,
kommer det gå bra för dem…

Det vet jag faktiskt
Detta vet jag av motsatthetens erfarenhet.
Och jag har förstått att kärlek, är grunden till
själslig hälsa. Likaväl som jag har förstått att fysisk hälsa
kommer av att ta hand om sig själv. Äta bra mat, motionera
och stärka kroppen, vila den så den återhämtar sig. Bygga sig stark,
för att kunna klara av sjukdomar bättre. Det är grunden.
Så är det bara. Sen får vetenskapen säga vad den vill. Och det gör den !!

Bakvänt
Hela vården, och hela vårt sätt att se på livet, på vår hälsa,
är helt bakvänt, och vetenskapen inte bara backar
upp den snedvridna levnadssynen, utan går i bräschen för den.
Vi röker, vi knarkar, vi äter oss feta, vi sitter still och blir latare för
varje uppfinning som gör att vi slipper röra på oss. Och varje
sådan uppfinning ger miljonvinster till några få. Vi blir sjuka av dessa
uppfinningar, och tilltron till mediciner. Istället för att bygga en stark
individ, i en sammanhållen grupp. Med näring och kärlek.

Vilse
Det blir tydligt hur vilse vi gått, när man allt oftare undgår
att göra grundliga hälsoundersökningar på människor.
Utan ber en återkomma när det är för sent. Cancer t ex.
Man drar in på provtagningar. Det blir svårare och svårare
att ens få prata med en läkare.
Istället vill man ge medicin, när det eg är för sent
Jag vill inte få reda på att jag har cancer, när det inte längre går att bota den.
Jag vill isf få reda på det när det går att göra något. För just cancer är ett av
de få sjukdomar som medicin faktiskt
kan bota, och/eller operation. Nästan all annan medicin är symptomdämpning,
och oftast med mindre allvarliga, eller väldigt allvarliga biverkningar.
Ibland tom döden som ”BIVERKNING”

Störst chans
Störst chans till liv och överlevnad, har vi nog helt klart
genom kärleksfulla uppväxter, god giftfri, sockerfri föda,
inge tobak och knark eller sprit. men då skulle läkemedelsindustrin
kollapsa. Och samma starka individ, klarar sig så klart bättre mot influensor
så som covid 19. Den största skadan i informationskampanjen
och den största lögnen, har varit att det inte spelar nån större roll
om du är gammal och sjuk, eller ung och frisk. Man har velat lägga
stor vikt vid att friska människor kan dö i covid. Men med sådan intensitet
att folk tror att det är vanligt. Och sedan är det frågan hur friska de yngre har varit
egentligen, om de dött i covid. Genetiska avvikelser visar det sig nu påverkar.
Övervikt vet vi påverkar negativt, rökning.. etc etc …. kort sagt
att leva ohälsosamt har påverkat till större sjukdomsrisk, och större dödlighet.

Inte sjuka ?
Men dessa grupperingar har INTE räknats som sjuka, när man presenterat helt
friska människor som drabbade av covid. Vi vet alla varför.
Den andra stora lögnen är att de påstår att vetenskapen har koll eventuella
på biverkningar, bara för att man gjort vetenskapliga tester under en
kortare period, ur vaccineringssammanhang. Vetenskapen har naturligtvis inte koll
på långsiktiga biverkningar. Det är till en viss mån alltid så att patienter blir försökskaniner,
även sen det har testats och massproducerats och kommit ut på marknaden
Så är det med all medicin, mer eller mindre.

Nix Pix sa jag
Mig ville de tex stoppa full med tabletter, när jag mådde dåligt i själen.
Jag var så nere, så länge att jag knappt stod ut. men jag vägrade mediciner
som var till för omgivningen, och inte för mig. Jag vägrade bli en
personlighetsförändrad Zombie, till följd av ångestdämpande och antidepressiva mediciner.
Och där var varje patient en försökskanin, eftersom alla reagerar olika på dem.
Jag såg många olycksbröder, och olyckssystrar i kampen om själens överlevnad,
som gick förlorade in i medicinens värld,
och än idag är vandrande zombies.

Inga Zombies på våra gator !
Jag tog vid 5 tillfällen under 10 år av sammanlagd kris, sömntablett light,
så jag fick sova när jag var helt utmattad. Men antidepressiva kunde de försöka lura i
någon annan, eller ta själva. Och det gjorde de. Det kommer skrivas ut mängder av antidepressiva
nu efter corona-restriktionerna, och rädslan myndigheter, vetenskapsmän, forskare
och politiker har ingjutit i folk. Och fler Zombies kommer vandra på våra gator.
Det larmas redan nu om ökad psykisk ohälsa. Och den är helt onödig,
och skapad av skrämsel och isolering, som inte hade behövts införas
om vi hade haft en äldrevård värd namnet.

Rubbade rubbningar
Nu dyker det upp rapporter om att tusentals kvinnor
har fått menstruationsrubbningar
till följd av vaccineringen. men trots att det är otvetydigt så, så
försäkrar man allmänheten om att det inte kan bevisas något samband.
För vaccinationskampanjen pågår ännu, väldigt intensivt
Och då får INGENTING, som kan äventyra den komma fram.

va snopet det skulle va ?
Tänk va snopet hörrni,
om det skulle visa sig att vetenskapen missat nåt,
och 80 % av våra kvinnor blivit sterila till följd av vaccin ?
För det vet de faktiskt inte. Och det vet ni faktiskt inte,
ni tror.

Ett problem mindre, och jag oskyldig
Det skulle iofs hjälpa till att lösa överbefolkningen i världen. Men eftersom väst så girigt skyndade sig
att sno åt sig mer vaccin än man kunde förbruka, så att andra blev utan. Skulle det
bli än fler barn som inte är vita sen 8 generationer.
Men då kommer säkert Ebba Bush och Jimmy Åkesson hjälpa till att adoptera
ett gäng var.

… eller inte !

…
Ibland känns livet som en snabbspolning
av den iofs underbara, animerade filmen ”Upp”,
fast utan den livliga flickan, sedermera kvinnan,
och gamla damen som älskade honom igenom alla
likadana vardagar. Innan hon tynade bort i slutet
av snabbspolningen, i någon okänd sjukdom.
Och lämnade en bitter gammal krokig gubbe kvar.

I min värld hinner det inte bli morgon, förrän det är kväll igen,
och dagarna blir ofta väldigt likadana. Upp vid 7 tiden,
vänta en halvtimme, innan jag får diska med risk att störa
grannen med slammer från diskningen.
Koka kaffe, koka gröt, och diska, sätta sig o kolla igenom
nyheter på datorn, och i mån av om jag har råd, dra iväg på stan
och ta en slät kopp kaffe. Gå nån promenad, fixa nåt käk,
Kanske baka lite, lägga pussel, lösa korsord. Inte så jäkla spännande, på ett vis
Så är det iaf nu på hösten, då dagarna blir kortare och kortare.

Sommaren går så fort, det har den alltid gjort för mig
sen jag blev vuxen. Inte för att den är särskilt kort egentligen,
utan för att den är full med sysslor. Saker som bara kan ske på sommaren,
i en liten stad i mellersta Norrland, då allt lever upp, i naturen och hos
människorna i den. Förut var det Bangolf och Boule, nu är det kolonilotter
och cykelturer.

En fd arbetarklassgrabb jag kände, har kommit upp sig
och sitter i en badtunna och skålar i champagne,
och går ändå med den röda fanan på 1a Maj, av nån underlig anledning.
En annan, en fd svetsare från Ådalen glömde av sitt ursprung, och blev
förbaskad när det kom människor vänster ifrån, och ställde krav för de gamla, arbetslösa,
de sjuka. Han tog oss för givna, att vi skulle stötta den högerpolitik han en gång
svor att bekämpa, men nu drivit igenom Nu är han snart även fd Statsminister.
Och damen som efterträder, har jag inga större förhoppningar om,
hon är ju som alla sossar nu för tiden, inte intresserad av jämlikhet.

Jag tar fram gitarren och sjunger en tröstvisa till mig själv.
Ty ingen gitter höra på, utan Moderna eller Pfizer i mina ådror.
Min vackra grönkålsskog, ståtar stolt ned vid älven, då jag
vann kriget mot sniglar och kålmaskar, och gav dem näring och vatten.
Jag skördar ännu, i mitten av oktober. Det känns magiskt på nåt vis.

Man önskar ofta att farsan fanns kvar här på jorden.
Fast han inte fanns för mig som liten, när jag behövde honom,
så fanns ha faktiskt ofta för mig när jag blev stor. Både med ekonomisk
stöttning, hjälp med bilen, och det viktiga i att besöka och faktiskt umgås.
För att han ville det. För att han tyckte om att vara med mig.

Inte så ofta jag känner så nu för tiden. Vem f-n bryr sig om någon
annan än sig själv nu för tiden. Och vem f-n bryr sig om något annat
än att fylla sina j-a hem med prylar, och pengar, nu för tiden.
Människan är vilse, så oerhört vilse. Har tappat sin mänsklighet,
har tappat sin själ, och allt som är kvar är ett skal, en överviktig kropp
med en över-viktig själ, och ett över-viktigt ego. Fartblinda.

Jag försöker under dessa omständigheter, fortsätta vara en människa.
Men jag blir ofta en människa vid ett tangentbord
som skriver det ingen vill läsa, och sjunger det ingen vill höra.
Ögon hålls för, öron hålls för… och ur käften strömmar hatet
och egoismen, hos de vilsna Mammon-dyrkarna.
Jag försöker behålla min mänsklighet på olika vis. Jag försöker
leva med naturen, i min kost, i min konsumtion, och i mina
transporter. Jag försöker vara generös, jag mår oerhört bra av att
dela med mig när jag har överflöd. Som grönkål tex. Men även
via tjänster, komplimanger och vänskaplig, ovillkorad hjälp.

Ja jag vet… jag är en relik, en dinosaurie, Det socialistiska tankesättet
med omtanke och solidaritet, är dött, länge leve jaget och Ebba Buske
och hennes nya politiska pojkvän i riksdagen Jimmy !
Dom leve: Huvva, huvva, huvva, huvva!

Nu är det väl snart läggdags, då jag inte orkar hålla korp-gluggarna
öppna längre. Och jag borstat min tand, och skrapat runt den med lite tandtråd.
Satt igång nån film som jag somnar till efter 10-20 minuter.
Igår såg jag en hel film dock: ”The way back”. Baserad på verkliga händelser.
Om hur några fångar i Sibirien mot alla odds rymde, och gick genom
omänskliga förhållanden, törst och svält, genom fruktansvärda väderförhållanden,
snöstormar, öknar, Himalaya, ända till indien.

Och då… då kände jag mig rätt nöjd med mitt enahanda
kärlekslösa liv. Och att i morgon igen få gå upp vid 7 tiden,
vänta en halvtimme, innan jag får diska med risk att störa
grannen med slammer från diskningen.
Koka kaffe, koka gröt, och diska, sätta sig o kolla igenom
nyheter på datorn, och i mån av om jag har råd, dra iväg på stan
och ta en slät kopp kaffe. Gå nån promenad, fixa nåt käk,
Kanske baka lite, lägga pussel, lösa korsord.

…
Skillnaden mellan män och pojkar,
….är priset på deras leksaker. Jag tänker på Jeremy Clarkson,
och hans ilska mot Greta. Och jag tänker faktiskt på ”hemmafruarnas”
lyxliv over there, och Biancas, over here. Men klänningar,
glam och bling-bling istället för bilar.


”Hopp och lek !”
Det är fascinerande och skrämmande hur folk resonerar,
i min samtid, och i min del av världen. När man lyfter blicken en aning
och ser saker i ett större sammanhang, eller åtminstone ur
ett annat perspektiv, än det vedertagna marknadsliberala,
främlingsfientliga, höger-feministiska, besprutnings-samhället.
(Och med besprutning inkluderar jag besprutade grödor,
besprutat kött, och så klart vaccinering)

Det sjuka i det
Jag börjar inse att det svenska och västerländska sk ”ansvarsfulla”
etablissemanget, är till stora delar inget mer eller mindre än förvuxna bebisar som
lägger pengar på hög för att ingen annan ska få, samt köper dyra leksaker,
och leker dyra lekar. Och nästan ingen tycks reagera över det sjuka i det.
Och det är det beteendet som anses vara det ansvarsfulla vuxna beteendet,
(Den vuxne i rummet” Ja inte f-n är det då Ulf Kristersson.)

Making money
Att vara ”ansvarsfull” idag, handlar inte om huruvida du utför ett
arbete som generar sociala mervärden, och förbättrar samhället,
miljön och hälsa, Ett ”arbete” definieras utifrån ”making money”
Du kan till och med utföra ett viktigt arbete idag, enligt gamla normen
för vad ett arbete var, men om det inte ”producerar ekonomiskt mervärde”
dvs vinst, så räknas det som antingen ett låtsas-jobb, arbetsmarknadsåtgärd,
eller ett icke-arbete, om ingen lön alls erhålles. Och en miljardär som inte gör nånting
för sitt uppehälle, är en förebild.

Hokus pokus filiokus – ”Nu har jag gjort pengar”
Sen att företagsvinster inte trollas fram ur intet, som en kanin
ur trollkarlens hatt, utan nästan alltid på någon annans bekostnad, det bör
man faktiskt inte nämna så högt. Det är oftast på bekostnad av hälsan för någon
i tredje världen som får arbeta för slavlöner för att rika företag i väst ska kunna
ta ut orimliga ”vinster”. Men även i mindre skala, lokalt inom hierarkierna
INOM riket. Exploateringen av Norrlands naturtillgångar
som nästan ingenting av vinsterna för det hamnar i det norrländska samhället,
den norrländska vården, och norrländsk företagsamhet och arbetstillfällen.
Precis som den globala kolonial-exploateringen, fast inrikes.
Nu för tiden kallas det för ”fri företagsamhet”

Inget – inte ett skit !
Och kvinnornas ”frigörelse”, är inget annat än att man tillåtit
fler kvinnor ingå¨i den översta delen av societeten och lekplatsen.
Har INGET med jämställdhet att göra. INGET ! Precis som att
de afroamerikanska ättlingarna i USA inte fått ett skit förbättrat
bara för att hudfärgen på EN president, var mörk. INTE ETT SKIT,
har förändrats iom detta. INTE ETT SKIT !

Älskade Greta
Nå ja, åter till vår älskade Greta.
Jag gillar Gretas engagemang, jag älskar hennes skoningslösa
språk, och att hon ännu inte låtit sig köpas. Jag ger henne rätt
i hur viktigt det är att ta hand om jorden vi ska låta våra barn
och barnbarn ärva. Jag ger henne rätt i att jordens tillgångar
är ändliga, på det sätt vi nu skövlar dem. I vilken utsträckning
människan påverkar klimatet vet jag inte. Men ATT vi påverkar
klimatet vet jag. Vet vi.

Jeremy – den vuxne i rummet ?
Jag minns så väl Jeremy Clarkson, ni vet han som slog sin
producent på käften, så att hans populära lekprogram Top Gear
för vuxna bebisar fick läggas ned. Han har, medan Greta ännu var
ett barn (Hon fyllde vuxen i januari i år) … vräkt ur sig
oförskämdheter och ärekränkningar som skulle kunna vara
åtalbart, om någon person som gör stora ekonomiska personliga
vinster skulle drabbas av dem.

Vuxet beteende och vuxet språk ?
”bortskämd snorunge”, ”galen och farlig” och ”idiot”
Och Jeremy menar att Greta ska va mer ansvarsfull,
och gå tillbaks till skolan. Nu var vi där igen då. Ansvarsfullhet,
pratar en ”man” som leker med bilar, och kvaddar bilar
i ett lekprogram för vuxna. Medan Greta är så jäkla fräck att hon
bryr sig om vår fortsatta existens.

…
Så, jag bevisade iom förra inlägget,
att jag faktiskt skulle kunna vara en häxa. Eller?
Och här kommer det intressanta med den nuvarande
”vetenskapen”, kring Covid och Corona, och vaccin.
Om du tittar noggrannare på mitt inledande påstående,
så ser du att jag skrev ”skulle kunna vara”, och använde det som
ett belägg, dvs att det faktiskt är bevisat. Och precis så har
”vetenskapen” för närvarande arbetat i sin ”bevisföring”.

Rädsla och makt
Lite som vid häxprocesserna, då ofta sk ”visgossar” vilket innefattade
både flickor och pojkar som till och med vittnade mot sina mammor.
Det som drev folk då, och det som driver folk nu, till liknande
flockbeteende, är först och främst RÄDSLA, hos befolkningen,
och först och främst MAKT, från överheten, som sprider rädslan.

Rädda väljare skriker efter hårdare tag
Men i det här fallet, med Covid 19 verkar rädslan även ha spritt sig upp till
maktpositioner. Det iom att många i maktens korridorer är äldre,
och det är främst äldre som drabbas av Covid. Men framförallt
är politiker rädda satt tappa väljare, rädda väljare. Rädda väljare
som vill ha hårdare tag. Rädda väljare som är villiga att offra sin demokrati
för dessa hårdare tag. Ett parti som idag säger att vi inte vet tillräckligt,
och att vi måste veta mer, är dödsdömt i opinionen.

Mer arbetstillfällen på fängelserna….
Det gäller fler områden, så som brottslighet, fast vi vet med säkerhet
att hårdare straff inte har någon som helst påverkan på
organiserad brottslighet. Folk vill också vara hårdare
mot sjukskrivna och arbetslösa, när man ser hur rösterna faller vid val,
för då tänker man sig att de ska bli friska, och att fler arbetstillfällen ska uppstå..
Folk vill ha hårdare tag mot invandrare, och invandring. Ingen vet hur det ska
gå till i praktiken, men folk tycker att det skjuts för lite, nu när det skjuts för
mycket. Ingen har tänkt på hur vi ska göra när vi fyller på redan överfulla
fängelser, och vem som ska betala nya fängelser och nyanställda där.

OCH sänkta skatter
För alla vill betala mindre i skatt, och alla vill ha allt, typ hela tiden.
Det är inte klokt, det är inte genomtänkt, och det är kontraproduktivt.
Väldigt lite, är genomtänkt nu för tiden. Men det mest skrämmande är vad
denna vaccin-strategi gör med människors ifrågasättande,
människors tolerans, människors känsla för frihet
öppenhet, och demokrati. Människors rätt till att bestämma
över sin egen j-a kropp för helvete !!
Ett långt större hot än pandemin i sig.

”Vi försäkrar er om att vi tror oss veta att det vi tror eventuellt kan vara rätt”
Vi har under dessa snart två år av Pandemi, fått försäkrat för oss att
det inte är någon större risk med att ta vaccin. Vi har också blivit
kontinuerligt, idogt itutade att det faktiskt är evidensbaserat,
samt att vaccinerna är testade i stor skala. Och ändå står vi nu här
hösten 2021, och läser om att man drar in Moderna för unga,
och på vissa ställen helt och hållet. Således så stämde det inte
att det var ofarligt? Och antingen så får man utgå
från att de visste om att det var omöjligt att veta,
men struntade i riskerna, och i så fall använde befolkningen
som försökskaniner.
Eller så … ja eller så vad ?

”Men HUR skulle vi kunnat veta det?”
Alternativet är ju att i efterhand säga,
”Ja men det kunde vi ju inte veta då, att vaccinet skulle kunna
medföra inflammation på hjärtmuskel och hjärtsäck”
Nä ! Men det var vad man påstod fast återigen med vaga
ordalag, och övertygat tonläge, samt idogt intjatande:
”Vi kan inte se något som tyder på allvarliga komplikationer
med vaccinering”. Hänger ni med ?
DET FINNS INGEN VATTENTÄT VETSKAP OM KONSEKVENSERNA AV VACCINERING,
OCH DET FINNS INGEN KLAR BEVISFÖRING FÖR OM VACCINET
STOPPAR INFLUENSAN ELLER BEGRÄNSAR DEN!
Det finns heller inget bevis för motsatsen. Vi vet helt enkelt inte.

”Nu har vi nytta av Mattias”
Nu är det rubriker om SD-politiker Mattias Karlsson, som blivit svårt sjuk i covid.
Om detta har jag inget att ifrågasätta vad gäller hans sjukdomsbild.
MEN, det hade aldrig, aldrig, aldrig varit intressant att skriva omutifall
han varit vaccinerad och blivit sjuk ändå, eller dött.
Detta är dessutom en man som media tidigare
endast varit intresserad av för att synliggöra hans rasistiska politik.
Dvs enkom i negativa sammanhang. Men nu kan han gynna ”the cause”.
Han kan gynna vaccineringskampanjen.

Kanske inte så konstigt att det snurrar till i huvet
Det är inte alls svårt att förstå, varför en del människor
tappar förståndet ovch tror att allt är en jättestor konspiration,
och folk får vansinniga idéer, med tanke på omfattningen, styrkan,
ihärdigheten av vaccineringskampanjen. Där kritik inte förbjuds,
men heller inte får ta plats. Där vanligt sunt ifrågasättande likställs
med galningar som tror att de är ute efter att mörda hela världen.
Så är det så klart inte. Men omfattningen av propagandan, gör att jag förstår
att mer svagsinta människor faller i gropen. Och det i sin tur
då även det utnyttjas av vaccineringskampanjen.

Förslag
Mitt förslag är att man bakbinder mig som är obesprutad,kastar mig i
vattnet för att se om jag flyter, så att fullständiga bevis framkommer
för att jag som obesprutad de facto är en häxa.

Passa er för mig !!! Min superkraft är tvivlandet