Författare: tomastvivlaren

…
Så, jag bevisade iom förra inlägget,
att jag faktiskt skulle kunna vara en häxa. Eller?
Och här kommer det intressanta med den nuvarande
”vetenskapen”, kring Covid och Corona, och vaccin.
Om du tittar noggrannare på mitt inledande påstående,
så ser du att jag skrev ”skulle kunna vara”, och använde det som
ett belägg, dvs att det faktiskt är bevisat. Och precis så har
”vetenskapen” för närvarande arbetat i sin ”bevisföring”.

Rädsla och makt
Lite som vid häxprocesserna, då ofta sk ”visgossar” vilket innefattade
både flickor och pojkar som till och med vittnade mot sina mammor.
Det som drev folk då, och det som driver folk nu, till liknande
flockbeteende, är först och främst RÄDSLA, hos befolkningen,
och först och främst MAKT, från överheten, som sprider rädslan.

Rädda väljare skriker efter hårdare tag
Men i det här fallet, med Covid 19 verkar rädslan även ha spritt sig upp till
maktpositioner. Det iom att många i maktens korridorer är äldre,
och det är främst äldre som drabbas av Covid. Men framförallt
är politiker rädda satt tappa väljare, rädda väljare. Rädda väljare
som vill ha hårdare tag. Rädda väljare som är villiga att offra sin demokrati
för dessa hårdare tag. Ett parti som idag säger att vi inte vet tillräckligt,
och att vi måste veta mer, är dödsdömt i opinionen.

Mer arbetstillfällen på fängelserna….
Det gäller fler områden, så som brottslighet, fast vi vet med säkerhet
att hårdare straff inte har någon som helst påverkan på
organiserad brottslighet. Folk vill också vara hårdare
mot sjukskrivna och arbetslösa, när man ser hur rösterna faller vid val,
för då tänker man sig att de ska bli friska, och att fler arbetstillfällen ska uppstå..
Folk vill ha hårdare tag mot invandrare, och invandring. Ingen vet hur det ska
gå till i praktiken, men folk tycker att det skjuts för lite, nu när det skjuts för
mycket. Ingen har tänkt på hur vi ska göra när vi fyller på redan överfulla
fängelser, och vem som ska betala nya fängelser och nyanställda där.

OCH sänkta skatter
För alla vill betala mindre i skatt, och alla vill ha allt, typ hela tiden.
Det är inte klokt, det är inte genomtänkt, och det är kontraproduktivt.
Väldigt lite, är genomtänkt nu för tiden. Men det mest skrämmande är vad
denna vaccin-strategi gör med människors ifrågasättande,
människors tolerans, människors känsla för frihet
öppenhet, och demokrati. Människors rätt till att bestämma
över sin egen j-a kropp för helvete !!
Ett långt större hot än pandemin i sig.

”Vi försäkrar er om att vi tror oss veta att det vi tror eventuellt kan vara rätt”
Vi har under dessa snart två år av Pandemi, fått försäkrat för oss att
det inte är någon större risk med att ta vaccin. Vi har också blivit
kontinuerligt, idogt itutade att det faktiskt är evidensbaserat,
samt att vaccinerna är testade i stor skala. Och ändå står vi nu här
hösten 2021, och läser om att man drar in Moderna för unga,
och på vissa ställen helt och hållet. Således så stämde det inte
att det var ofarligt? Och antingen så får man utgå
från att de visste om att det var omöjligt att veta,
men struntade i riskerna, och i så fall använde befolkningen
som försökskaniner.
Eller så … ja eller så vad ?

”Men HUR skulle vi kunnat veta det?”
Alternativet är ju att i efterhand säga,
”Ja men det kunde vi ju inte veta då, att vaccinet skulle kunna
medföra inflammation på hjärtmuskel och hjärtsäck”
Nä ! Men det var vad man påstod fast återigen med vaga
ordalag, och övertygat tonläge, samt idogt intjatande:
”Vi kan inte se något som tyder på allvarliga komplikationer
med vaccinering”. Hänger ni med ?
DET FINNS INGEN VATTENTÄT VETSKAP OM KONSEKVENSERNA AV VACCINERING,
OCH DET FINNS INGEN KLAR BEVISFÖRING FÖR OM VACCINET
STOPPAR INFLUENSAN ELLER BEGRÄNSAR DEN!
Det finns heller inget bevis för motsatsen. Vi vet helt enkelt inte.

”Nu har vi nytta av Mattias”
Nu är det rubriker om SD-politiker Mattias Karlsson, som blivit svårt sjuk i covid.
Om detta har jag inget att ifrågasätta vad gäller hans sjukdomsbild.
MEN, det hade aldrig, aldrig, aldrig varit intressant att skriva omutifall
han varit vaccinerad och blivit sjuk ändå, eller dött.
Detta är dessutom en man som media tidigare
endast varit intresserad av för att synliggöra hans rasistiska politik.
Dvs enkom i negativa sammanhang. Men nu kan han gynna ”the cause”.
Han kan gynna vaccineringskampanjen.

Kanske inte så konstigt att det snurrar till i huvet
Det är inte alls svårt att förstå, varför en del människor
tappar förståndet ovch tror att allt är en jättestor konspiration,
och folk får vansinniga idéer, med tanke på omfattningen, styrkan,
ihärdigheten av vaccineringskampanjen. Där kritik inte förbjuds,
men heller inte får ta plats. Där vanligt sunt ifrågasättande likställs
med galningar som tror att de är ute efter att mörda hela världen.
Så är det så klart inte. Men omfattningen av propagandan, gör att jag förstår
att mer svagsinta människor faller i gropen. Och det i sin tur
då även det utnyttjas av vaccineringskampanjen.

Förslag
Mitt förslag är att man bakbinder mig som är obesprutad,kastar mig i
vattnet för att se om jag flyter, så att fullständiga bevis framkommer
för att jag som obesprutad de facto är en häxa.

Passa er för mig !!! Min superkraft är tvivlandet

…
Problemet med massiv och långvarig desinformation,
är att det är i sådana mängder att det blir mer
eller mindre omöjligt att bemöta den, eller sovra.
Kort sagt DET GÅR IN, vare sig det är bra information,
dålig information, eller lögner och halvlögner,
eller bara undanhållande av HELA sanningen.
Reklam, är t ex EN av alla former av massiv desinformation.
Jag tänkte fundera lite kring några andra också.

För bra tilltro, kan vara lika stort problem som för dålig
Ett problem, kan vara när tilliten är låg för myndigheter
och stat, vilket skulle kunna tyda på ett icke homogent
samhälle. Lika illa, eller kanske än värre, är när nästan alla,
blint litar på alla auktoriteter, inkluderat stat och myndigheter,
det skulle ge signalen att om staten, myndigheterna skulle vilja,
dvs om än mer auktoritära politiker och tjänstemän tillsätts,
skulle det kunna ge signalen att folket är beredda att tro på vad än
vi säger till dem. DET är faktiskt inget vidare om vi tittar tillbaka
ca 80-90 år på Europa.

Är detta något vi vill?

Objektivitet ?
Ta tex folkhälsomyndighetens information, som anses ska vara
neutral och informativ, och någorlunda objektiv. Det är både sant
och inte sant att den är detta. Jämför man med media som gör
allt för en rubrik, och älskar sensationer. Eller för den delen, om man
jämför med människor som tror att man injicerar ett datachipp i kroppen
vid vaccination, för att kunna övervaka medborgarna. Ja då är det ju
naturligtvis väldigt lätt att kalla FHM för ”objektiv”.

Angeläget
Och det senare typen av exempel, är vaccinationskampanjen MYCKET
angelägna om att plocka fram som exempel. Fast det är så få att det egentligen
inte går att ta på allvar. Och man är mycket angelägna om att likställa dessa
tokar med ALL vaccinations-kritik, eller ifrågasättande. Vilket tillsammans
med mängden och intensiteten i vaccinations-informationen gör att folk i
allmänhet ofta likställer sunt ifrågasättande med galna ”antivaxxare”
Man har även lyckats med konststycket att likställa folk som väljer att
inte ta vaccin, med antivaxxarna och deras konspirationsteorier.

Exemplet
Men tillbaka till FHMs påstådda objektivitet. Om vi tar det här exemplet,
som är ETT av hundratals, om inte tusentals, i hur både myndigheter,
tjänstemän, politiker och media behandlar information kring
covid 19-pandemin. För antalet artiklar i ämnet covid, överstiger lätt
1000, och de flesta är likriktade. Vilket även det av allmänheten troligtvis
uppfattas som att ju fler, desto större anledning att tro att det är sant.
Precis som reklam fungerar, när säljaren vill få oss att köpa en produkt
vi egentligen inte behöver eller vill ha.
Här är exemplet, från FHM:s egen sida:

Vad står det egentligen ?
Det som står här är alltså förhoppningsvis inte direkta lögner.
Det har jag ingen anledning att tro. MEN !!! det du tar med dig från
artikeln om du inte är oerhört vaksam, är bara et fragment av sanningen.
Den del av sanningen som uppgiftsgivaren med alla tillbuds medel vill att
folk ska ta fasta på. Den information som driver varje medborgare till att
känna sig tvungna att ta vaccinet. Det som faktisk står, men inte alls är tydligt,
det är att det faktiskt under denna period, 1 juli – 17 sept, dör fler vaccinerade
i covid 19, än ovaccinerade. Ändå är rubriken till informationen:

– ”Ovaccinerade dominerar bland fall och svårt sjuka” –

Svåra ord medvetet
Vidare har man använt ord som ska göra det än svårare för gemene
man att förstå vad det handlar om. Man kallar det för genombrotts-
infektionerna”, ist för att säga så man förstår det. Dvs de som tar vaccin,
och ändå blir sjuka och dör. De är alltså fler som dör,
än de som är ovaccinerade under denna period. Är det bra att gå ut med
om man vill att 90 % ska ta vaccinet? Nej så klart inte. Sanningen …och hela
sanningen fungerar inte till autoritära uppmaningar och propaganda.,
när man vill få en hel befolkning att lyda order.

Och detta är ETT ex. Och det är det här jag menar när jag inledningsvis
skrev:

”Problemet med massiv och långvarig desinformation,
är att det är i sådana mängder att det blir mer
eller mindre omöjligt att bemöta den, eller sovra.
Kort sagt DET GÅR IN, vare sig det är bra information,
dålig information, eller lögner och halvlögner,
eller bara undanhållande av HELA sanningen.”

Tusentals
Jag har ägnat ett halvt blogginlägg åt bara detta exempel, ett av tusentals
och har ändå troligtvis inte nått fram till en enda person som är övertygad
om det förträffliga med att vaccinera sig, eller tror blint på
vad auktoriteter säger till dem. Dvs mission impossible.
DET är ett problem, som jag ser det. Hade sanningen varit tvärsäker och klar
kring vaccineringens förträfflighet,
hade inte en så långvarig, hotfull, skuldbeläggande, belönande
av icke-tänkande., straffande av tänkande varit nödvändig.
Lika som reklam, är produkten bra, säljer den sig självt. Måste man under tio
års period indoktrinera folks hjärnor om sin produkts
förträfflighet, likt VitaePro, ja då finns det anledning att ifrågasätta
produkten. Vi ser tex väldigt lite reklam för potatis och havregryn.

Konsten att bevisa att en häxa är en häxa
Förespråkarna för vaccinering, världen runt, med forskare och ”vet”-enskapsmän,
politiker och media har egentligen på ett vis gjort samma sak som
häxbrännarna gjorde långt tillbaka. Man har medvetet sett till att vad som än händer,
vilket resultatet än blir, och hur fel eller rätt det har
så kommer de kunna hävda att de har rätt, och att vaccinkritiker har fel.
Det är själva utgångspunkten. Och folket, en majoritet har svalt det betet, precis
som folket angav och lät bränna oskyldiga kvinnor i England tex.

Det sades att häxor inte kunde sjunka i vatten eftersom de hade avsvurit sig dopet.
En anklagad kvinna skulle därför bindas och kastas i vattnet. Flöt hon på ytan var
hon en häxa, men om hon sjönk bevisade det hennes oskuld. Metoden tillämpades
bland annat 1751 i England. I bägge fallen dog kvinnan.

Många parametrar
Det är så många parametrar som får att tro att budskapet om räddningen
är vaccinering, och det nästan blivit en religion. Att man kommer undan med det beror
delvis på det jag skrivit ovan. Delvis pga ord som VETenskap, vilket antyder att det är
framforskat och BEVISAT, och testat. Men ändå måste forskare, politiker, media
vetenskapsmän konstant använda vaga begrepp i presentationen av statistik och ”fakta”
För de VET faktiskt INTE. ”Delta-muteringen KAN ge värre sjukdomstillstånd”
”Det finns ingenting som tyder på att vaccinet ger allvarliga biverkningar,
eller kan orsaka dödsfall” Det är inte samma sak som att Delta varianten faktisk ger
ett allvarligare sjukdomstillstånd, och det är inte samma sak som attvaccinet
inte GER allvarliga biverkningar eller orsakar dödsfall. Men när myndigheter
och ”VETenskapsmän” säger det, tar folk det som en sanning. För det är rädda.
De är LIVRÄDDA.

Och det har hela tiden varit det outtalade målet med kampanjen för vaccinering
att skrämma folk. Det fungerar rätt hyfsat i att få upp antalet vaccinering.
Men det fungerar uruselt för att bibehålla förtroende,
skapa ett homogent samhälle, och bygga tilltro.

Konsten att få rätt även om man skulle ha fel, eller åtminstone inte riktigt veta
Om sjukdoms-talen kommer gå upp, och dödsfallen öka, så har man genom
vaga begrepp utan bevisning, ändå ”bevisat” att det beror på oss ovaccinerade.
Om det sjunker, och blir bättre, så har man redan lagt upp brädet för att det
kommer tillskrivas vaccinering, och inget av detta behöver bevisas.
Man skulle med andra ord lätt kunna bevisa att jag faktiskt är en häxa,
med den typen av bevisföring

…
Jag tar på mig kängorna, och klär mig
hyfsat höstvarmt, kliver ut i trappuppgången,
och kommer på satt jag kanske borde ha med mig ett paraply,
utifall att det börjar regna väldigt mycket under promenaden.
Det regnar redan, ser jag på vattenytan på älven, men
kroppen måste bara ut och gå, säger den till mig, genom rastlöshet,
och lägesenergi. Trots att jag alldeles innan kört ett styrketräninspass
med handlar och min egen kropp som vikt.

Efter norra Älvstranden
Ganska fort, redan efter fyra kilometer, känner jag hur det sipprar in
vatten i vänster känga, trots att de är väl insmorda i fett.
Men jag fortsätter gå. Jag tänker att så länge jag rör på mig kommer
jag vara varm. eftersom det är varmt ute, ca tolv grader. Det
är högvatten i älven, gångstigen bort till notstugan är bitvis under vatten.
Jag får halvklättra bitvis uppför nipan. Så långt hade jag
paraplyet i fickan men nu öste det på när jag gått 5 km, så jag fällde upp det,
ungefär i samma veva som det långa uppförs-lutet börjar. Och då blir jag blöt
inifrån oxå. Men jag tänker att om jag bara fortsätter gå fort, så håller jag mig varm.

Tankar som flyger omkring
Tankarna vänder ut och in på sig själva, flyger fritt omkring.
Och spelar upp scenarion i tänkta situationer med min omgivning,
okända människor, bekanta, och vänner. Jag löser tvister som kan uppstå,
i tankens värld, så att jag inte ska stå svarslös, eller så att jag
bara kan ignorera när det uppstår. Det går säkert att fastställa nån slags
diagnos för det om man vill. Och om nån vill roa sig med det, så
får de väl göra det då, men får ju iofs samma diagnos som de ger då.
Hur som helst så är det ett sätt för mig att bearbeta känslor,
och hantera tillvaron. Ett annat är att skriva blogginlägg.

Alla pratar om vädret, men ingen gör något åt det
Det regnar hela tiden under promenaden, och jag tänker på hur ofta
folk tycks styras av vädret i allt i deras tillvaro. Alltså, det är ingen kritik,
det är en förundran och en reflektion.
De flesta kolonilotts-grannar, tycks under sommaren avvakta tills det blir fint väder
innan de går ner på lotterna och ordnar det som ska ordnas. De vill säga inte blåst, inte
regn, utan soligt, och varmt. Men inte föööör varmt, då går det heller inte att göra något.

Likaledes tycks det vara med folk och promenader, det får ju inte blåsa, snöa, regna
slaska, eller vara för många minusgrader på vintern. För då är det ”så tråkigt att gå ut”
Eller ”då kan man bli sjuk” eller då … ja det finns åtminstone 20 orsaker till.
Men det blir väldigt lite gjort i trädgårdslandet då, och det blir inte så många, eller
så långa promenader.

På toppen
Nu har jag kommit till högsta punkten under promenaden, och det är
ungefär efter 8km. Så jag har 6 km kvar. Bara att fortsätta röra på sig, så jag inte blir kall.
Nu är jag blöt även på överkroppen, och håret, trots att jag har keps,
och haft paraplyet upp hälften av sträckan. Kommer närmare stan, nu Ångermannabron.
Och det är en väldig trafik i regnet. Jag möter inga gående. Klockan är mellan
fyra och halv-fem på eftermiddagen en onsdag i oktober, och folk är på väg hem
från jobbet troligtvis. Inte alla bryr sig om ifall de stänker ner gångtrafikanter
när de plöjer ner i stora vattensamlingar. Men det gör inget. Jag bara tänker att jag
fortsätter få och röra på mig så att jag inte blir kall.

En dag
”En dag, ska allt bli bättre”.
”En dag ska jag vinna storvinsten, och då….”

Medan ni väntar på vinst på Europalotten och snuskiga vinster,
så går jag ner i regnet till Djupövägs-lotteriet och hämtar grönkål.
Jag vinner varje dag där, och det är 100 % vinstchans.

Så medan ni väntar på bättre väder, så tar jag det väder som blir.
Medan ni väntar på rikedom, så använder jag de få sekiner jag har.

Medan ni väntar på det underbara livet, så lever jag livet, som det är,
med vad jag fått, och det jag åstadkommit.
Det kanske inte är så märkvärdigt, det kanske inte är så mycket,
men för mig är det allt. För mig är det rikedom.

Hildas
Går förbi Orrtorget, där står Bosse Kramsjö i regnret.
Bosse som skrivit boken Bangladesh, och är sambo med Maria Norberg
som driver Hildas Trädgård. Han står och säljer obesprutade
lokalt odlade grönsaker. Jag köper två jättestora morötter på ett halv kilo.
Ringer Åsa och påminner om att Hildas är där.
Kliver in, klär av mig fort, duschar varmt, klär mig varmt, och somnar
snart på spikmattan, i mitt oansenliga, sparsamma, ambitionslösa,
liv, som jag lever… utan att vänta på nåt bättre.

…
Idag var vädret bara för vackert för att sitta inne.
Ändå satt jag just inne, på förmiddagen, på café Petter.
Men vi öppnade dörren, så solen kom in och hälsade på en stund,
eller åtminstone en av dess varma ljusa strålar.

Sockersött
En välbekant herre, med yvigt rörelsemönster, och irriterande
gott humör, beställde kaffe. Och tog med näven troligtvis
8 – 10 sockerbitar, efter det att han lagt sockertången åt sidan.
Vi, gubbgänget i ”fyndhörnan” pratade på, Och han av oss som
först uppmärksammat detta sockerfrosseri, tog en klunk ur sin
50 cl coca cola, som innehåller ca 15 sockerbitar, log en aning
lite hånfullt åt sockerförbrukningen han som tog 8 – 10 sockerbitar nyttjade.
Idag avhandlade vi ämnen som ”Svart sirap”,
kryddning i bröd. Jag ska sedermera prova både anis, senapsfrön
och fänkål, i matbröd. Ja i olika matbröd då så klart.
Sjukdomspratet landade på sjukdomar som ALS, MS, diabetes,
Epilepsi, värk, Sepsis, njurproblem och dialys.

Efter en kvart kom den yviga äldre herren åter till disken
och skulle ha påtår, och 8 – 10 sockerbitar till.

Solskenspromenad och solskens-ängel
När jag väl kom iväg på den planerade solskenspromenaden,
sprang jag i parken på hon som var en ängel för mig under svåra tider.
Sittandes på huk, och plockade lönn-lövs-buketter, att ha som
dörrkrans, och en annan vid släktings gravsten.

Fick ta av mig jackan upp för träng-schaktet, till följd av solens strålar
och att gå fort i uppförslut, så jag inte smälte bort. Började notera alla höstlöv i solljus
stannade till och tog lite bilder. Och när jag kom till Ångermannabron, så kom det från
Nipanskolan en ung herre med huva, som tittade sig om mot mig säkert tio gånger.
Jag gick om honom, och han sa hej, och jag sa hej, innan jag fick ett infall
att gå över vägen mitt på bron, till sidan där det inte finns någon trottoar.
För att ta höstbild nordväst på Ångermanälven. Självklart kommer då en
långtradare dundrande, när jag står tryckt mot broräcket

Nästan blåst
Vinddraget får mig nästan ur balans, och bron skakar lite av den tunga bilen.
Jag får greppa extra hård om mobilen, så den inte flyger ner i älven.
Sneddar sedan tillbaks över till rätt sida bron. Varpå den unge herrn,
på gissningsvis 11-12 år ungefär, halvspringer ikapp mig,
och låter nästan förskräckt på rösten över mitt vågade tilltag.
Han undrade om det inte var läskigt, vilket jag väl medgav,
och en intressant konversation uppstod, medan jag pinnade på med älgkliv
under min planerade 12-kilometerspromenad.

Läskigt
Pojke – Var det inte läskigt att stå där ?
Gubbe – Jo det var lite läskigt när långtradaren kom
Pojke – Ja det såg läskigt ut
Pojke – Varför gjorde du det ???
Gubbe – Jag ville ta foto på älven
Pojke – Aha
Gubbe – Och du går och jagar Pokémon med mobilen ser jag?

Pojken får halvspringa för att hänga med i tempot och konversationen
han verkat angelägen om att hålla, utav nyfikenhet

Ända dit bort ????
Pojke – ja det är bra med pokémon, för man rör ju på sig samtidigt,
(Lite lill-gammalt uttryckt)
Gubbe – Ja du har fattat det där du – bra jobbat
Pojke – var har du varit ?
Gubbe – Jag är ute och går, jag ska gå en mil ungefär
Pojke – EN MIIIL ??? … vart ska du gå då ?
Gubbe – Rakt upp här och sen till OKQ8, vet du vart det är ?
Pojke – Mja.. njaa … ja ända DIIIIT BORT ??… Det är ju mer än en mil !!!
Gubbe – Ja det är ca 12 km
Pojke – Det måste ju vara 12 km nånting
Gubbe – Ja nånting ditåt

”Får jag fråga en sak ?”
Pojke – Får jag fråga en sak ?
Gubbe – Ja fråga på du !
Pojke – hur gammal är du ?
Gubbe – ehmm få se nu… Jo jag är 55
Pojke – 55 ???? Då är du ju JÄTTEPIGG … för din ålder !!!
Gubbe – Eh ti hi ti hi- tack ska du ha, men bra att du motionerar, så du inte får ont o blir sjuk när du blir äldre!
Pojke – Aaa för om man inte gör det så kanske man dör redan vid …
Gubbe – 55 ?
Pojke – näää inte så tidigt … men 60 – 65 kanske

Men EN GUBBE slår du inte iaf
Pojke – Men EN gubbe slår du inte iaf … en jag känner han är 50, ja eller det är min pappa, han går runt broarna TVÅÅÅ VAAARV !
Gubbe – ja det var bra gjort, det blir ungefär en mil!
Pojke – Ja fast runt broarna TVÅ GÅÅÅNGER!
Gubbe – Ja det är ca 5 km, och då blir det en mil
Pojke – Får jag fråga en sak till ?
Gubbe – Japp !
Pojke – Vad är det längsta du har gått nån gång ? Asså på en gång, under samma dag ?
Gubbe – 2, 9 mil!
Pojke – TJUGONIO MIIIL ?
Gubbe, nä 2,9 mil !
Pojke – aha, men det är ändå längre än jag gått nån gång,
jag har gått 1,25 mil på samma dag… när jag var liten… ja eller 9 år var jag.
Gubbe – men det är ju jättebra !!!
Pojke – Aaaa .. för jag var ju liten då.

Olika talanger
Gubbe – Är mamma lika duktig på att gå långt som pappa ?

Pojken funderar, och tvekar en sekund

Pojke – Ehh .. njää… hon är mera en festare, hon gillar att festa.
Gubbe – aha .. ja vi är bra på olika saker allihop

Framme vid avtagsvägen mot Långgatan, började pojken vika av
han var nära på hemma. men avslutade den högst intressanta
konversationen med:

Pojke – Ja men ha re så bra då och LYYYCKA TILL !
med ett eftertryck i rösten som om jag hade nästan en omöjlig,
omänsklig uppgift framför mig, att klara av att promenera 12 km
I MIN ÅLDER !!!

Jag ÄR tydligen fantastisk … ja för min ålder asså!

Gubbe – Ja ha re så bra du me, och fortsätt motionera

…
Det är någonting meditativt med att stryka kökshanddukar
efter att jag tvättat dem. Jag stryker ingenting annat,
men just kökshanddukar, tycker jag om att både ha strukna,
och att stryka dem.

Nu gör jag mig väl skyldigt till att vara ett manschauvinistiskt
svin, bara genom att, genom rubriken, och inledningen antyda att
strykning skulle vara en typisk kvinnlig syssla. Men vet ni, det skiter
jag högaktningsfullt i. Jag tänker helt enkelt ogenerat brodera ut
både fördomar om manligt och kvinnligt och gubbigt och tantigt ändå,
för jag tycker det är lite kul.

Min lilla själv-spaning, och tes, är att jag i mina göromål,
enligt ännu i allra högsta grad levande könsnormer,
är mer tant än farbror på många områden. Och jag är helt okej
med det. Mycket av det kommer sig väl av att jag både levt
själv nästan hela mitt liv, och alltid fått klara sysslor själv.
Och att jag dessutom inte haft råd att betala mig fri från
vardagsgöromål som kan anses vara trad kvinnliga/tantiga.

Bilar och mek, t ex, …
Jag har ju aldrig haft råd att ha bil nån längre period.
Men under tiden jag hade det, klarade jag väl iofs av att byta fläktrem,
oljefilter, byta till vinter o sommardäck, fylla på olja, fylla på kylarvatten,
Ställa in brytaren, lackera bil, laga rost, svetsa, tvätta bilen, byta batteri,
fylla på destillerat vatten, byta säkringar, montera dit nytt avgassystem,
byta lampor till strålkastarna, och lite till. Nåt annat kunde jag ju liksom
inte, för jag hade hållit på så lite med bilar. För jag har inte
haft råd att ha bil. Iofs kan ingen meka med bilar idag.
Det har biltillverkarna och bilfirmorna sett
till att det ska vara näst intill omöjligt att laga nåt själv.
Sådan är kapitalismen. Men tillbaka till tesen, jag kunde ju liksom
nästan ingenting som man skulle kunna som gubb-man.

Däremot bakar jag, odlar, lagar mat från scratch hemma (Det är nämligen manligt
att vara kock eller bagare som yrke, men inte att göra det hemma) Jag har så klart
alltid tvättat min tvätt, diskat min disk, skurat mina golv, skurit mig i tummen,
tvättat mina fönster, syltat min sylt, saftat min saft… och så klart… strukit mina kökshanddukar.

Nu har jag ju iofs alltid varit bra på att sätta upp en skruv eller spik i väggen,
och hänga upp en tavla. Typisk manligt. Sånt klarar bara kvinnor och tanter inte av.
Jo …ja och jag har väl alltid varit bra på att bära tungt, hjälpa till vid flyttlass,
eller ta hela flyttlasset själv, också väldigt manligt … att bära en resårbotten helt själv
upp för 4-våningshus utan hiss. Det klarar kvinnor och tanter helt enkelt inte av.
Ja och visst… jag har väl alltid älskat och varit bra på att såga ved, klyva ved, stapla
ved, hämta in ved, väldigt manliga göromål, som kvinnor är alldeles för sköra och
bräckliga för. Åtminstone om de känner sig trötta och lata.
Men ändå…. jag är nog en typisk tant ändå.

…
Det finns inga garantier.
Allt som lever, måste också en gång dö.
Nu vissnar den prunkande grönskan. Lövträdens
dvala målar landskapet gult, grönt och rött,
och ett ihållande duggregn förser den fallna bladen med
en helblank fernissa. Vinden tar tag i mig, och jag får luta mig
för att ta mig framåt. Jag tar av mig kepsen och sätter den för vänster
öra när jag går över Ångermannabron, för att inte det ska blåsa
rätt igenom huvudet.

Det är skönt, med en riktig halvhård höststorm,
så man känner att man lever. Allt som lever måste också en gång dö.
Och efter det att liv har dött, föds allt på nytt igen och igen, och igen.
En gång för länge sedan vann jag på lotteriet. Livets lotteri,
och fick en biljett in i livet. Det är en himla tur.

Då och då, får jag nu för tiden korta flashbacks från barndomen.
En svunnen tid, en enkel tid, en mörk tid. Men de försätter mig
inte alls i dyster stämning. De dyker upp, minnena, och jag
konstaterar det, och går vidare. Ett stänk av lättnad, ett stänk av saknad
ett stänk av oberättigad nostalgi. Allt var inte bättre förr för mig. Det mesta
var det inte. Och människorna jag saknar, var inte alla bra för mig.
Tänk så paradoxalt.

Världen utanför snurrar på i oförtruten takt,
utan att bry sig om vart den är på väg. Ibland
måste jag bara vara i den lilla världen, här i mitt liv,
i mina omgivningar, i mitt hem, i mitt huvud, i min själ.
Jag får slåss mot väderkvarnar en annan dag – igen.
Riddaren av tvivleriets ädla och nödvändiga konst,
får ta upp kampen och vifta med sitt osynliga svärd en annan dag.
Vifta med svärdet som är i form av ord. Ifrågasättande ord,
målande ord, tvivlande ord, passionerade ord… ord.
Jag får tampas med slumrande hjärnor, och programmerade
medborgare en annan dag. Men nu ska jag sova gott, med höststormen
vinande utanför mina rutor, och en kudde under huvudet,
och en som jag kramar när jag sakta går in i drömmarnas rike.

…
Jag oroar mig över saker, över hälsa,
och framtiden. Det går i vågor det där.
Och det kan skifta på några timmar. Det är vanligare
under kvällen, speciellt på höst och vinter.

Det är väl naturligt kan jag tänka.
Det är väl mänskligt. Jag är rätt så nöjd
med mig själv på allt fler plan nu, än tidigare.
Jag gör bra saker för mig själv, och för andra.
Jag lever med minimala privata klimatutsläpp,
lever minimalt i mångt och mycket i övrigt. Det är bra,
det är mitt mål, min strävan.

Men ändå är jag lite suckig ikväll, lite lätt uppgiven.
Oroar mig över framtiden, och får flashbacks från det som
varit, och det som varit svart och traumatiskt,
och det finns saknad. Jag är extra nöjd med mitt
hem nu. Jag trivs väldigt bra, som jag har
ordnat det. Och jag är lycklig över all egenodlad
mat jag har i frysen.

Har haft några oförutsedda ekonomiska smällar nu.
Men till skillnad från hur jag levde förr, så klarar jag det någorlunda.
Även om jag inte hade nån nämnvärd buffert nu, som jag hade i vintras.
Jag har spenderat, men det mesta på bra saker, som jag har igen
investeringen senare. Både ekonomiskt och i trivsel,
samt funktionalitet.

…
Efter att ha slumrat till en stund på eftermiddagen,
hann det bli mörkt och kväll när jag vaknade till vid 19-tiden.
Jag kom på att jag eventuellt glömt ett trädgårdsredskap utomhus
nere på lotterna. Inte helt säker på det. men klär på mig och går ut o kollar,
och tänker mig ta en 5 km-promenad efteråt. Det stod vid busken
jag trodde mig minnas, ställde in den, och knatade iväg.
Kom bara 1 km innan jag insåg att jag inte hade mobilen med mig.
Och det i sig är ju inget problem att inte kunna bli nådd hela tiden.
Men jag har gjort mig beroende av appen som är kopplade till mina
övervakningskameror. Där ser jag om jag låst, och stängt av plattor.

Störning
Det har varit ett ganska jobbigt störningsmoment för mig att vara
orolig över om jag glömt dessa. Så appen och kamerorna har gjort mig tryggare.
Men då o andra sidan mer beroende av att komma ihåg mobilen.
Så jag vände och gick hem, till och med småjoggade lite.
Tänkte jag kunde förena stressen över att inte veta om jag stängt av plattorna,
med att få lite flås/motion.

Så en dag när jag inte motionerar, fick jag ändå 4 km, när
jag adderar promenaden fram och tillbaka till caféet.

Min vän mörkret
Under den lilla stunden jag var ute, hann jag ändå känna att jag faktiskt
inte är helt ovän med höstmörkret. Jag kan t o m känna att det är mysigt.
Både inomhusmörker med punktbelysning och levande ljus,
och utomhusmörker med svagt neonljus, glittrande som nattliga
solstrålar, i det krusade älv-vattnet. Det är också så att det finns
en symbolik mellan det fysiska mörkret och det mentala mörkret.
Och ändå gör det mig inte nedstämd, utan tvärtom, känner mig hemma
under stundom, i mörkret. Men visst …. så klart beror det på att jag
har bättre harmoni inuti just nu. Är det becksvart inuti känslomässigt,
så kan mörkret bokstavligen vara som tung-andad luft, där du får kämpa
för varje andetag, och insupa varje solstråle du kan få, för att inte drunkna i
mörkret. Likt en Zebra på Serengeti under sista torkan, letar vatten.

Äntligen tog den överkryddade rödbetssoppan slut igår oxå, som jag ätit
i fyra dagar bara för att få slut på den och slippa kasta den. Frysarna är ju
fortfarande fulla.

Nu är de nog inne på slutspurten – det håller inte i längden
Vaccinationskampanjen fortsätter såklart med oförtröttlig
intensitet, från media,regering, opposition myndigheter
och arga rädda privatpersoner, oftast vaccinerade. De är argast
och mest rädda. Jag är fortfarande inte övertygad, och kommer nog aldrig bli
det. För att metoderna har varit oseriösa, skuldbeläggande, slirat på sanningen,
byggt på antaganden fast kallats för vetenskap. Och vaccineringskampanjen
har varit brutal i sin omfattning, längd och intensitet. Och ändå pratas det
om antivaxxare och deras vaccinationsmotstånd som ett hot mot
mänskligheten, trots att de fullständigt drunknar i bruset av vaccineringskampanjen.
Jag tror man gör ett sista ryck nu. Skrämmer skuldbelägger och hotar, belönar och straffar,
för att de sista av oss obesprutade foliehattar ska ge med oss. Det håller inte i längden
som de håller på. Precis som galenskapen med metoo och deras metoder måste
ebba ut till slut, när man skördat tillräckligt många oskyldiga offer.

Lagen är inte så viktig för Cissi
Läste iofs att Cissi Wallin fortfarande tycker det är rätt att hänga ut förövare.
Sen huruvida det handlar om det är bevisat om de hon anser vara förövare de facto
är förövare enligt lagen eller inte. Det tycker inte Cissi är viktigt.

Rikast vinner
Liverpool vann med 5 -1 borta mot Porto i Champions League-gruppspelet igår.
jag har inte råd att skaffa tv-kanal att se fotboll tycker jag. Och 4an visade PSG
mot Man City, där det rikaste av två mega-rika lag vann. med 2-0 .
Messi gjorde 2-0-målet snyggt upp i högra hörnet på direkt-skott.
Liverpool är också ett rikt lag, men köper inte de starkast lysande megastjärnorna,
divorna för astronomiska summor, utan köper relativt dyra spelare, som har en
uppgift att fylla i laget, och har utvecklingspotential. Åtminstone under
Jürgen Klopps ledarskap. Sport är ju en business så klart. Och en stor sådan.
Miljardbelopp för att leka med en boll på 22 cm i diameter.

Men inte ska väl ……
En stor del av eftersnacket i media dagen efter kom att handla om
hur respektlöst det var att låta Messi, världens näst dyraste spelare
och under lång tid ansedd som världens bästa spelare, få ligga i muren.
Det tyckte man att nån medioker spelar som Verratti skulle ta hand om,
som bara tjänar 60 miljoner kronor om året.

Utskåpat – men det funkar med samtidens genus-värderingar
Svt är utskåpat i kampen om de stora sportevenemangen nu för tiden.
Och det gäller inte bara fotboll, utan OS, Hockey, ja ALLT
utom SDHL och Damallsvenskan i fotboll. Vilket passar SVT bra både
ekonomiskt, samt att det ska uppfostra oss karl-slokar att tycka att damfotboll
minsann är lika intressant som herrfotboll. Sånt kan vi ju faktiskt inte lämna
till medborgarna själva att avgöra. Så det passar väldigt bra i samtiden.
I det sammanhanget är jag en bakåtsträvande karl.slok, eftersom jag helst skulle
vilja se Djurgården och Liverpool. Asså herrlagen asså.

100 nyanser av brunt
De politiskt bruna tongångarna sjunger fortfarande, och puttrar surt på caféer,
arbetsplatser, och skvallerbänkar. Men texterna har blivit ljusbruna, det vill säga
språket har blivit ljusbrunt, istället för mörkbrunt. Man hittar vägar runt de uttalat
rasistiska uttalandena som redan blivit ned-argumenterade, av oss
”Svensk-hatare”. En semi-förbannad herre förknippade den totala katastrofen kring
Covid i Sverige med att vi inte längre tillhörde norden, och att det var därför vi hade
”sån hög smitta och dödstal”. Och att vi inte längre tillhörde Norden, – vilket jag iofs
missat när vi blev uteslutna – berodde tydligen på att vi tagit emot invandrare som
förstört vår karaktär och vår disciplin. Men han sa inte ordet invandrare för att undvika
hamna i debatt. Han kallade det för ”folk som kommer från länder med problem”
Och det är signifikativt för hur språket blivit ljusbrunt, undvikande, medan åsikterna
fortfarande är precis lika mörkbruna, rasistiska, främlingsfientliga.

Vilken jävla smäll !!!
Likaledes finns det massa outtalad, fortsatt främlingsfientlighet. Man har i vissa
sammanhang inför vissa människor som mig, som så uppenbart hatar svenskar,
upphört att fullfölja väl intjatade fraser och meningar. Så alla vet att man talar
om invandrare när det exploderar i Göteborg i ett hyreshus.
Och man vet att man menar att det beror på invandringen,
när man om och om igen påtalar att det är så mycket skjutningar.
Och sedan följs det av kommentarer om mer brutalt hanterade av dessa
som ska vara lösningen på alla våra problem. För vi hade inga problem nämligen
innan jag började hata svenskar, och stödja importerande av självmordsbombare
samt införande av sharialagar. Jag har förvisso inte själv gått med på satt jag har
dessa åsikter eller hatar svenskar – ”men ändåååå”

Lite svag för medmänsklighet
Jag gillar Fredrik Önnevalls som programledare i Sverige. En nyfiken,
frågande, tillbakadragen lyssnande stil, med respekt för intervju-objektet.
Sen är jag iofs färgad i min åsikt, sedan han tog med sig en bönande ung
Syrisk 15-årig pojke till Sverige, och blev dömd för det, människosmuggling, i samband med
inspelningen av serien ”Fosterland”. självklart gör det både mig och Fredrik
till ”svenskhatare, men ändåååå !!
hur som helst var det mycket medmänskligt av honom. Han betalade dessutom
rättegångskostnaderna själv – inte SVT. Och jag är av nån anledning lite svag
för medmänsklighet. Såna är nämligen vi döds-mördar-kommunister och svenskhatare.

En skuren tumme är inte att leka med
Jag skar mig i tummen för några dagar sedan oxå,
när jag lite vårdslös skalade äpplen som fruktstund på kvällen
istället för tungsmält smörgås. Och amatör-hypokondriker som jag är,
så skyndade jag mig in att tvätta ren med både sprit
och desinfektion. och bytte plåster 2 gånger om dagen. Och jag verkar ha kunnat
undvika blodförgiftning och plågsam död. Man vet aldrig ser ni.
Drängen Alfred i Lönneberga, Katthult, han var illa däran han. Innan Emil
och hästen Lucas fraktade honom till doktor i Mariannelund, under
vinande snöstorm. Enligt egen utsago dog han nämligen en stund under färden.
Efter att ha skurit sig i tummen.

– Lever du än än Alfred ?
– Nä nu e jag nog dö

Så nu idag blev det Grönkåls-purjolöks-potsatis-soppa, och
hembakt bröd. Skönt med omväxling.

…
Nä nu har ju jag mig veterligen inte några
egna biologiska barn och avkommor. Men i dagens tider, om jag
haft det, kanske de hade varit både bi o logiska. Jag är ju t ex
väldigt logisk. Nä … det var en halv-dålig ordvits bara utan
någon speciell avsikt att vilja säga något med. Men jag kan ju
sällan motstå en ordvits som poppar upp i mitt huvud. Och älskar
när ansiktena hos åhörarna vrider sig i plågor
över hur trist, torrt, tråkigt och dåligt skämtet var enligt dessa.

Nå ja … till saken!
”Mina barn och andras ungar”
Mina funderingar kring detta är hur de mänskliga beteendena fungerar
olika sammanhang, och när de börjar bli omänskliga. Naturligtvis beroende
på vad man lägger in i orden mänskligt och omänsklig. Så som de orden används
allt som oftast är de inte motsatsord, fast de borde vara det rent språkligt sett.
Omänskligt får synonymerna: grym, obarmhärtig, skoningslös.
Men mänsklig, används faktiskt oftast som att man inte är ofelbar,
att man inte är perfekt, och ändå på något sätt får finnas till. Dagens i praxis
motsats till omänsklig, är snarare: ”medmänsklig”. Och en gång i tiden
även ”solidarisk”. Den senare glosan har i all mening devalverats i samband
med ”informations” – kampajerna kring vaccin och influensa.
Där var och en av medborgarna har gått och blivit ”influensers” Åhh förlåt, ordvits igen!
Skrynklade sig ditt ansikte av plågor inför den ? (influensers – influensa – för den trögfattade)

När de fortfarande bodde här
Att jag kom att tänka på det här med ”mina barn och andras ungar”,
kom sig av mina egna fördomar. Jag bor i ett område där alla småbarnsfamiljer
är invandrarfamiljer. bara för ett par år sedan lekte svenskfödda barn, och allehanda
nysvenska barn helt friktionsfritt i vattenpölar ovch sandlådor, och mitt hjärta fröjdades
över det jag såg. Det var då i två olika skeden mina fördomar dök upp i huvudet.
Och det är fördomar, i kategorin som skulle kunna anses vara en ”mänsklig” reaktion.
För fördomar behöver inte alltid vara rasistiska eller nedlåtande. Utan bara ett verktyg
att skaffa sig en uppfattning om det man ingenting vet något om. Dvs om det mesta !

Artighet
Jag märkte generella skillnader på svenskfödda barn och nysvenska barn,
medan det ännu fanns av bägge sorter här. Att de nysvenska barnen i mycket stor utsträckning
höll upp dörren åt mig när jag kom gåendes med tvättkorg eller matkassar.
antingen obedda, eller om jag bad om det. Det skedde faktisk aldrig då,
med svenskfödda barn.

Nu är jag ute och cyklar ?
Och nyligt har en annan fördom slagit mig. Att nu när det bara bor nysvenska barn här,
så ligger det konstant olåsta barncyklar på gårdarna och gräsmattorna, släppta
utan omtanke för att den skulle kunna stjälas, eller någon annan tråkighet.
Nu är ju inte jag rasist – MEN ( Ja jag travresterar på Främlingsfientligas sätt att uttrycka sig)
Men det är lite intressant att grotta i både de upplevda skillnaderna, och varför jag funderar
kring dem. Och hur andra grupper reagerar på exakt samma företeelser. Grupperingar som
Sverigedemokrater, och de som inte är rasister ”MEN”.
Den senare kategorin tänker i första hand inte på att de stackars barnen riskerar att bli
utan cyklar, när de lämnar dem åt sitt öde. Utan är mer bekymrade över hur stökigt det
ser ut, och att ha hittat ännu ett slagträ att beskriva hur oansvariga och dåliga människor
”DOM DÄR” är (Mina barn och andras ungar)

För egen del
För egen del har jag alltid, i vuxen ålder burit upp min cykel
till lägenheten, eftersom jag inte har råd att köpa en ny, en gång om året.
Detta sedan jag som tonåring lämnat cykeln låst i framhjulet vid
Spånga pendeltågsstation, för att senare hitta enkom framhjulet med låset kvar.
Och det räckte inte med att ha tagit merdelen av cykeln, utan man hade demolerat
det som var kvar dessutom. Denna erfarenhet tillsammans med den att jag bara
fick ha min Crecent Compact-moped kvar i en vecka efter inköp, pga att min bror
olovligen lånat den och lämnat den på loftgången i Visättra, och dagen därpå var det
bara ett svart spår kvar på loftgången.
Vid bägge tillfällena blev jsag inte ersatt, och fick ingen ny moped eller cykel av
föräldrar. Trots att JAG faktiskt låst cykeln och ställt undan mopeden.
När jag var liten pojke, så hade jag för övrigt cykel låst, fast utomhus.

Grannpojken
Därför reagerade jag också när grannens pojke, med Etiopiska föräldrar,
hade sin cykel olåst utomhus. Jag förbarmade mig över honom och lagade
hans cykel vid flera tillfällen, då han var 5 – 10 år. Och jag bar upp cykeln
till deras lägenhet när jag var klar, och bad dem ta in den efter de använder den.
Det höll nog en månad, innan det var glömt. Mina godhjärtade vänner Karl och Åsa
skrattar åt mig när jag låser cykeln, i något fast, när jag hälsar på. Eller rättare sagt
Karl skrattar lite, och menar att risken är så liten att om det sker skulle han köpa ny
cykel åt mig om den stjäls där, när den är olåst. De bor i villa. men lite avskiljt.

Nu låser jag nog gärna cykeln där eller på stan ändå, med tanke på att jag inte har skriftligt
på att jag kommer erhålla en ny cykel utifall min stjäls på deras tomt.
Och för att jag inte skulle vilja utkräva det, ens om jag hade det skriftligt.

Inte nytt
Nu är ju inte det här med ”mina barn och andras ungar” någonting som
uppkommit sedan Sverige blivit mångkulturellt
i större utsträckning, för 100:e gången i Sveriges långa historia.
Nä det har förekommit så länge familjer har bott tätt inpå varandra.
Och i synnerhet om det är olika sociala klasser i bostadsområdet.
Och än mer tydligt om det är tydligt uppdelat med de sociala klasserna,
som mellan radhus och betongklossar till höghus.

Reflexioner
Och här kommer de intressanta reflexionerna jag gör.
”Svärjevännernas” stora rädsla är ju enligt egen utsago att vi snart kommer
ha sharialagar här i Sverige som följd av invandringen, eller som de kallar det för:
”massinvandringen”. Jag har länge hävdat att de nog inte behöver vara rädda för det.
Inte ens om ett antal vilseledda extremistiska islamister, boendes i Sverige
drömmer om detta. Och en av anledningarna till det,. är att de nysvenska
barnen upphör vara invandrare när de lever i det svenska samhället
påverkas av skolkompisars nycker och vanor, och till slut har levt i sverige
i mer än 90 % av sitt liv. På samma vis som jag nu levt 64 % av mitt liv
i Ångermanland, så har det förändrat mig.

Köpa sig en villa
Och allt fler nysvenska barn, har hårt arbetande föräldrar, som till slut kan köpa sig
villa, i ett ”finare område, och med stor säkerhet börjar låsa in cyklarna i garaget,
ha larm på garaget, huset och barnen. Och med lika stor trolighet, iom försvenskningen
upphör med att hålla upp dörren för andra människor. Jag har redan sett det på de
försvenskade barnen, hur artigheten mer och mer upphör.
Redan innan de flyttar till ”finare bostadsområden”, går med i Centerpartiet,
och slåss för ”äganderätten” samt strandnära tomter.

Kan vi då ?— näe!
Skulle vi då en gång för alla kunna fastställa att det inte handlar så mycket om
religion, kultur och allra minst hudfärg , när vi pratar om antisociala beteenden
och snobbighet. Utan mer om inkomst och social status ?
Nä … så klart inte ! Det skulle rasera hela världar både för främlingsfientliga,
och för övergödda kapitalister. Och basen på vilken de rättfärdigar sina fördomar,
sina oförsvarliga privilegier, skull då omöjliggöra deras överflödiga överklassleverne
och deras egenpåstådda överlägsenhet i flit och ursprung. Det säger sig självt
att dessa privilegier kommer de ALDRIG GE UPP. De kommer snarare försöka att utöka dem,
och utöka skillnaderna. Och det görs redan, och har gjorts länge.
Detta med medborgarnas goda samvete… dvs er kära läsare. (politik)

…
Ja folk blir ofta smått galna, när de blir tillräckligt rädda.
Och aldrig i modern tid har så mycket gjorts av så många för
att skrämma så många. Den här vaccineringskampanjen har kommit
att likna jakten på kommunister i USA på 1940 och 50-talet.
Den sk McCarthyismen.

Man tror nästan inte sina öron när journalist efter journalist, politiker
efter politiker, på allvar menar att det vore klokt att ge sjuksköterskor
sparken utifrån att de inte vill ta covid-vaccinet. Man tror inte sina öron när
vän efter vän, och bekant efter bekant på fullt allvar vill rucka på
demokratins grunder, frångå lagar och mänskliga rättigheter, i jakten på
ovaccinerade. När man vill straffa egna val över sin egen kropp.
Jag har hört massor av bekanta och vänner som prisar ett
totalitärt styre, utan att förstå vad de längtar efter (kan man hoppas)
Det är nämligen totalitära metoder som används nu, både av opposition,
regering, myndigheter och press.

Under lång, lång, lång tid har sjukvården varit underbemannad.
Det märks så klart mest när trycket ökar genom en svår
influensa som covid 19. Men folk beter sig helt vettlöst i frågan.
Det har länge varit känt, att vi dragit in på vård, och gett skattepengar
till vinstuttag privata aktörer, samtidigt som den allmänna vården
snart plockats bort i stora delar av landet. Hemtjänst har länge gått
på knäna för att hinna med, i decennier, pga indragningar. Och
så låtsas man nu som om det regnar och som om man inte är medskyldigt
till denna mega-egoistiska politik under decennier, det marknadsliberala
experimentet, som urholkat välfärden.

Och nu höjs fler och fler röster för att sparka sjuksköterskor som
inte vaccinerar sig??? Samtidigt som de är överarbetade, underbemannade
och på gränsen och över gränsen till vad de mäktar med. Då kommer
Liberalerna och galningen Lena Melin på Aftonbladet, och många, många
fler och föreslår att MINSKA PÅ ARBETSSTYRKAN ??????????
Ja men hur dum i huvudet får man bli? Finns det snart ingen jävel kvar
med nån förbannad sans och nåt förbannat vett i huvudet???
Om nån ska sparkas i dessa tider, så inte fan är det sköterskor.
Journalister ? … ja där finns det kanske fog att se över delar
av kåren. Politiker ? Njä… de får ju stå sitt kast politiskt.
Problemet är bara att troligtvis snart en majoritet av svenska folket är så paniskt
rädda att de inte kan tänka klart på en enda tanke. Och därför
belönar dårskapen med sina valsedlar.


Allt logiskt tänkande tycks ha lämnat en lejondel av folket.
Som att de dubbelvaccinerade är rädda för ovaccinerade, trots att
det inte finns några som helst belägg för att en ovaccinerad smittar
mer än en vaccinerad. En som är svårt sjuk i covid däremot, finns
stor anledning att tro att denne smittar mer än icke svårt sjuka.
Det är faktiskt fortfarande sant att de allra flesta antingen inte blir sjuka,
eller får mycket lindriga symptom. Men detta faktum har MEDVETET
gömts undan. Och då blir det så här. Att vänskaper spricker,
vänner hotar varandra, splittras, familjer blir osams, folk vill jaga folk
för deras val, straffa dem för deras lagliga val, sparka folk för sina
lagliga val…

…OCH MAN KALLAR DET FÖR FRIHET ????
man likställer vaccineringsplikt med lag och ordning.
Ja men för helvete !!!! Jag har aldrig haft en tanke
om nån konspiration som vissa galningar har. Jag har aldrig
varit vaccinmotståndare. Men nu börjar man fan fundera vad de haft
i den där cocktailen??? Folk beter sig tamefan som
robotar som inte klarar av att tänka en egen tanke,
och har tappat allt vad tolerans för andra människor heter.

Ähh jag orkar inte …
köp nya hjärnor för h-vete !!!