Författare: tomastvivlaren

…
Jag läste Bengt Ohlssons krönika om skitviktiga Stockholmare,
och log mig igenom texten. Dels pga alla roliga, målande beskrivande
adjektiv i språket. Men dels också för att det finns en stor portion
sanning i betraktelsen. Dock är det ju generaliserande och bara en
del av sanningen. Det finns många underbara Stockholmare.
Som jag tex … fast jag flyttat utanför tullarna. Ja kanske som många
andra underbara Stockholmare. Det finns naturligtvis kvar i mig en
hat-kärlek till staden, där jag växte upp i flera av dess grå
betong-kloss-förorter, med prunkande inlands-is-natur och bräckt vatten
i skärgårdslandskap. Hela Stockholm är en enda stor paradox,
mellan grönska och grå betong.

https://www.dn.se/kultur/bengt-ohlsson-jag-forsoker-satta-fingret-pa-exakt-vad-som-vacker-mina-grinigaste-sidor-till-liv/


utdrag:
”Men jag tror mig ha ringat in vad det är som känns så kväljande påtagligt när jag återvänder till Stockholm och ser mig omkring på trottoarer och uteserveringar, i parker och butiker, nämligen den allestädes närvarande skitviktigheten. Alla har bråttom. Alla går med sammanbitet skrynklade pannor, alla jagar fram med blåtandade hörlurar stora som dasslock och för dröjande samtal om projekt och förslag och processer, alla sitter med klistermärkta och medfarna laptops och ”tankar hem” den ena tunga filen efter den andra. Alla måste bara fram, i sina företagsleasade Teslor, på sina hundpinkade elsparkcyklar, i sina tröttkörda bussar och t-banevagnar eller på sina studsiga joggingskor med stegräknarna tickande i innerfickan; alla blänger och himlar åt varandra med munnar hopsnörda som anus och visar med varje blick och varje åtbörd att du fattar inte hur viktigt det är att jag kommer fram dit jag ska så fort som möjligt, eftersom du är en sån oförbätterlig loser. På sistone har jag insett att den här skitviktigheten är en utpräglad Stockholmsföreteelse.” (slut på utdrag)

Jag som sett flera sidor
Och jag som växt upp i utkanten av Stockholm, och sett både innerstadens skitviktighet,
och förorternas vackra natur och sociala förfall, är redo att skriva under
på Stockholmarnas skitviktighet. Saken är den att skitviktigheten slutar
faktiskt inte vid Norrtull, eller Skanstull. Det ser bara annorlunda ut, och
Stockholmarna är ju enligt sig själva Sveriges motor, vilken resten av Sverige inte
skulle klara sig utan. Att de sedan inte förstått att en motor
inte klarar sig utan bensin, är ju ett bevis på att Anna Kjndberg Batra,
framstår som en idiot, när hon påstår att stadsbor är smartare än lantisar,
och tror att Falun är fjäll-landskap. Jag skulle inte ens påstå att Stockholm är motorn
i maskineriet Sverige. Snarare en turbodriven, högvarvande resursslukande
överdriven bildator, som är helt beroende av resten av landets
arbetskraft, naturresurser samt låga levnadsstandard, så att deras skitviktiga
liv kan förbli skitviktigt.

Inte unikt som sagt
Men det är som sagt var inte alls unikt för Stockholm, och Stockholmare.
Skitviktigheten ser bara något annorlunda ut på landsbygden och småstäder,
än i Hufvudstaden. Och nollorna innan decimaltecknet på bankkontot är inte lika många
på landsbygden. Men skitviktiga människor finns det en drös av här också.
För skitviktighet är nämligen ett självpåtaget sinnestillstånd samt framtvingad utstrålning.
Dvs den är inte alls beroende på vad andra tycker om den skitviktige.
Och det är ju så klart förknippat med social
status och till viss mån pengar som man aldrig ser i fysiskt format.
Det finns så klart olika grader av skitviktighet. Men det som är skitviktigt
om man ska ro i land med att vara skitviktig är att du måste se ner på minst
EN annan social gruppering eller yrkeskategori, men ju fler du ser ner på desto
skitviktigare kan du låtsas vara.

Det finns nästan alltid nån att vara viktigare än
Och här i norr är arbetslösheten ganska stor, som följd till det skitviktiga Stockholms
tvångsimport av norrländsk arbetskraft, samt konfiskering av våra naturtillgångar.
Så här kan du faktiskt vara skitviktig enkom i kraft av att ha ett jobb.
Du kan till och med vara på Samhall och städa, och ha
skitviktighet nog att kunna se ner på arbetslösa eller än värre,
sjukskrivna människor. Men det finns i småstaden många, många sociala skikt
som naturligtvis ser ner på¨städaren på Samhall, medan han ser ner på sjukskrivna.
Trots satt hen troligtvis fått jobb på Samhall utifrån en sjukskrivningssituation.

Ett bra sätt att trycka ner nån, om man inte är nån speciell,
i den sociala statustrappan, men ändå har ett jobb att gå till,
stämpla in, stämpla ut och lyfta lön. Det är just att påpeka det för de utstöttingar
som av olika outgrundliga anledningar faktiskt är utan anställning. Och
gärna vid ett samtal om förslag att göra nåt tillsammans,
då är det fint att slänga i ansiktet. ”nä men det går inte, jag jobbar ju.”
Och så kan det faktiskt vara, att den anställde eller småföretagaren de
facto arbetar, iofs beroende på hur man definierar ”arbete”. men det kan lika
ofta vara så att man för tillfället har en inkomst/utkomst, och ingenting att
göra när frågan ställs. Och då är det som sagt var fint att kunna säga
”nä men jag jobbar ju”. Och känna sig lite, lite skitviktig i alla fall.

Näst längst ner på trappan- någorlunda skitviktig ändå
Ovanför dem finns ju vanliga löntagare, som kassörskor, hemtjänsten
och resturangbiträden. Och sedan de svältande sjuksköterskorna
som bara har 35.000 kronor i månaden, men hankar sig fram i livet ändå,
nödtorftigt! Men nu börjar skitviktigheten ändå öka markant, trots den
knapphändiga lönen på 35.000 kronor i månaden som knappt räcker till mat.
Lärare är väl i ungefär samma skitnödiga sits… eh jag menar skitviktiga sits,
och samma ekonomiska misär. Själv förstår jag inte som sjukskriven
och en pension på strax över 7000 kronor, hur de får det att gå ihop ??!!

Standard-svensk gnäll-ekonomi-bekännelse.
Japp, jag gjorde nu medvetet en standard-svensk gnäll-ekonomi-bekännelse.
Dvs verkligheten är en annan än den jag beskrev, i hur mycket pengar jag får
ut. Jag är ju betydligt rikare än så, eftersom jag än så länge, till moderaters
förtret, erhåller bostadstillägg. Men lugn medborgare, moderaterna jobbar
på att få bort detta snikande. Så gör även alla sociala skikt, i det privata samytalet
för att få alla att förstå att just deras skikt är värda högre ersättning, samt
förståelse för hur svårt de har det ekonomiskt. Jag menar … 35.0000 ???
Och det är den svenska medellönen. Tänk bara hur svårt de ska ha det
när de tjänar, 40.000, 50.000, 60.000 ….. 200.000 osv ?

Skitviktigheten är ändå ett faktum
Skitviktigheten i en småstad är ändå ett faktum. Kommunalråd och tjänstemän
går brett och pösigt ut från vuxendagisets entré varje lunch, för att erhålla
restaurangmat. Och på vägen till restaurangen är hakans och näsans hållning
så hög, att de får knotten in i näsan. Allt för att slippa möta blickar från pöbeln,
arbetslösa, städare och sjukskrivna, som ibland tillbringar sin värdelösa tid på
gågatan vars butiker nu ekar tomma. Några av dem kände mig en gång,
men det har de glömt nu.

Under botten finns en annan botten
Själv tillhör jag ju så klart det sociala bottenskrapet i ett kapitalistiskt samhälle
som lever på smulor från de rikas skövling av fattiga människors jobb ute i världen.
Och nu tillhör jag dessutom, som obesprutad, som det moraliska bottenskrapet,
som är både osolidarisk och inhuman.
Jag skulle ju iofs kunna vara skitviktig jag oxå, för det finns en kategori människor
som har stämplats som sämre människor än en sjukskriven bottenskraps-svensk
från Norrland utan ambitioner, och fräckheten att inte bli motiverad till friskhet.
Och det är isf en arbetslös invandrare eller en tiggare.
Men jag gör inte det… åtminstone inte mot dessa.

Lite mer skitviktiga bara
Sammanfattningsvis så är det fler skitviktiga människor
i Stockholm, och lite mer skitviktiga än i småstaden.
Skitviktighetens länkar mellan stad och landsbygd. Politiska
uppdrag i begynnelsen FÖR landsbygdens räkning,
som sedan sakta förvandlas till stockholmare.
Jo men tamefan så räcker det ibland för en norrlänning som längtat efter
att få lämna ”den här jävla hålan”, att ha bott i Stockholm i två veckor.
Och redan börjar gneka på sina vassa stockholms-e:n i språket, och säger
vegen, och reven, istället för vägen, och räven.
Och har glömt bort sin forna dialekt, när de flyttat in i sin
3-miljoners-lägenhet i Solna.

Så vida man inte har behovet att vara skitviktig.
Så de skitviktiga kommunalråden och ambitiösa småföretagarna
och karriäristerna i småstaden, sneglar så klart alltid avundsjukt
uppåt till den verkliga skitviktigheten i Stockholm. Så man kan lämna sina
låtsas-galor på Hallstabergets hotell, där de utser
bästa företagare, i sett startfält lika stort som antalet lag i bandy-VM.
Man måste ju tänka sort ser ni
Man måste ju tänka positivt förstår ni väl?
Man måste ju ha ambitioner så klart !

… eller näää… det måste man inte,
så vida man inte måste vara skitviktig.

Själv tycker jag att jag är skitviktig som avslöjar all skitviktighet.

…
Jo lite mer rädda
Medborgarna i det lilla-lilla låtsaskungadömet i norr,
började nu i allt större utsträckning bli allt mer rädda.
Och det är inte så svårt egentligen, att få medborgarna rädda.
Eftersom medborgare i rika länder dels har så mycket att förlora,
jämfört med de i de fattigare länderna. Men även för att de rika
kungadömena och republikerna i norr i mer än ett halvt sekel haft ett
system och en kultur vars fundament är byggt på rädsla.

Ett Lööf på Stureplan
Från början kallades den för kapitalism, men eftersom man tyckte det
lät så fult, och avslöjade deras egentliga agenda om ökade
klyftor både inom det egna låtsaskungadömet och ute i stora
vida världen, så döpte man om det till lite vackrare klingande namn,
så som liberalism, ny-liberalism, Fri handel, och marknad. På så sätt
kunde man motivera att 8 personer äger lika mycket som halva
världens befolkning. För övrigt en rättighet som ett Lööf och hennes
före detta bönder slåss för på Stureplan – äganderätten.

Moroten och piskan, sista utvägen
Nå väl, folket blev allt räddare, och folk började vända sig mot varandra,
vänskaper upphörde bland folket, men det räckte inte för experterna,
forskarna och politikerna i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla låtsas-kungadömet
i norr. De tänkte att eftersom skrämsel inte bet på alla, så använder de sig av
den klassiska moroten och piskan… SAMTIDIGT. De låtsades belöna de som varit duktiga
och trott på informationen de gett, som iofs inte var helt sanningsenlig… men ändå.

Äntligen vidlyftigt och ansvarslöst leverne igen- för de lydiga
Man släppte nu dessa fria att äntligen igen få leva vidlyftigt som om det inte
funnits en morgondag. Medan man fortfarande hytte med fingret mot de som
fortfarande envisades med att ifrågasätta ljugande statistik. Vilket för övrigt
var mycket fult gjort av de som ännu inte lydde forskarna och experterna.
Och det var väldigt fiffigt förstår ni. För nu hade arga medborgare som lydde
överheten tagit över kampanjen, och gav minoriteten dåligt samvete och bannor.
Sjuksköterskor som så klart egentligen inte ville ge vård åt folk som inte var lydiga.
Vänner som inte ville umgås med vänner som tyckte det var en dålig idé att
få bestämma över sin egen kropp. Osv osv.

O-ädla tvivlare och tänkare
Några till o-ädla tvivlare gav motvilligt med sig, då trycket blev för stort.
Samtidigt var man tvungen att dränka annan information i nyhetsflödet.
Information som kunde motsäga berättelsen om jordens undergång i fall inte
alla tog experternas och forskarnas medicin. Sådana berättelser som att tre
medborgare i timmen… I TIMMEN !! får hjärtinfarkt. Det skulle ju kunna få
folk att tro att det finns saker som är farligare än förkylningen från Långtbortistan,
vid Fula havet. Om sedan folk blir medvetna om att även kräfta
är långt farligare, ja då kan de ju inte längre sälja sin medicin
och hoten blir tomma!!??

Den obetydlige tvivlaren
I det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla låtsaskungadömet i norr, bodde
ännu längre norrut en pytte-pytte-lite betydelsefull tvivlare, som eg
tvivlade på det mesta, utom hur viktigt det var att tvivla.
Den obetydlige tvivlaren får givetvis skylla sig själv om han blir sjuk
i förkylningen från Långtbortistan vid Fula havet. Den obetydlige tvivlaren
är dessutom på något ännu obevisat vis skyldig till att människor som fått
medicinen, och därför inte ska bli lika sjuka, blir sjuka av en sjukdom den
obetydlige tvivlaren inte har.

Glöm inte att skuldbelägga
Men vi kan lämna denne obetydlige tvivlaren därhän för en stund,
i denna nästan sanna saga. Kom bara ihåg att skylla på honom, utifall
smittan överlever experternas och forskarnas medicin, och de osårbara
fortsätter att dö i lite mindre skala. trots att de tillhör de viktiga, privilegierade
låtsaskungadömena i norr, och därmed inte borde dö,
som om man tillhörde ett fattigt land i söder.

Äntligen höst
Nu har hösten kommit till det lilla låtsakungadömet, och nu ska de medicinerade
börja leva livet igen. Att de kan föra vidare den hemska förkylningen som
skulle bli människans slut, hör inte riktigt till saken faktiskt.
För nu måste morötterna fram för de lydiga medborgarna.

Ansvarsfulla ansvarslösa
Men de olydiga, vrånga, tjuriga tvivlarna, som dessutom tänker själva
allt för ofta. De ska nu ta sitt ansvar, är det sagt, i det lilla låtsaskungadömet.
Det har politikerna, experterna och låtsasforskarna sagt. Dvs man bör ta
medicinsk hänsyn till de som inte längre kan bli allvarligt sjuka, så att de
inte blir allvarligt sjuka. Man ska som olydig medborgare fortsätta hålla avstånd
medan detta inte gäller de som varit lydiga. Och det är de olydigas ansvar.
De lydiga har redan tagit sitt ansvar och lydigt tagit låtsas-experternas, låtsasforskarnas
och låtsaspolitikernas medicin i det lilla låtsakungadömet i norr.

men nuuuu dååå ?
Så nu borde väl de sista tvivlarna sluta tänka själva ändå ???
För annars måste ju experter och politiker införa någon form av legitimering
som visar vilka som varit lydiga överheten inom
gränserna i det lilla låtsaskungadömet. Och då måste ju politikerna
och experterna efterfölja de nya lagarna med polis. Och rättsliga påföljder.
Och helst kanske då överheten behöver hjälp av de lydiga medborgarna att
ange de som inte har en sådan legitimation, och ger sig in på
områden där de inte får vara. Man skulle kanske kunna tänka sig nån slags angiveri, eller
ett pass som syns på utsidan de tänkande tvivlarna. Nån slags stjärna eller nå’t ?
Mmm där har experterna, låtsas-forskarna och politikerna något att bita i.

Något måste göras !!!!!
Något måste ju nämligen göras, så att åtminstone de lydiga medborgarna
kan återgå till att leva ansvarslöst och vidlyftigt. Åtminstone i den viktiga
delen av världen, som har tillgång till medicin. Åtminstone i det lilla
låtsaskungadömet i norr. Så att deras stamfader Herman Göring från Birka
inte blir besviken.

Men hur som helst är det snart dags igen att spendera lite mer lånade
pengar till minne av Kristi födelse, och den Turkiska tomten Sankt Nikolaus.
För att sedan stapla realisationer året om. snart är det sommar igen
Och dans på logarna för de lydiga medborgarna.

Och sedan levde de någorlunda olyckliga och rädda i alla sina da’r

…
I Långtbortistan
Det var en gång ett liten, jätte-jätte-stor stad i ett
jätte-jätte-stort litet land, långt, långt bort i Långtbortistan.
Den jätte-jätte-stora lilla staden hade 11 miljoner invånare,
och ingen i den viktiga världen, visste att den fanns.
Men så en vacker dag blev några personer i den lilla staden,
förkylda, en del så sjuka att de dog faktiskt.

Det var ju inte så viktigt faktiskt
Till slut blev de så många att ett pytte-pytte-pytte-pytte-litet
land i norr, läste om det, i en pytte-pytte-liten artikel på sina läsplattor.
Fast ingen brydde sig egentligen om det så mycket.
Det hade nyligt varit jul ju och allt och hade varit det i ca 3 månader.
Då de till minne av Kristi födelse och de kristna lärorna
ägnade de sig traditionsenligt att fira det med en tjock givmild biskop
som levde på 300-talet vid namn Sankt Nikolaus, samt att äta sig tjockare
än tjocka.. Upptagna med att köpa sig bankrutt och skuldsatta, kunde de ju
inte bry sig om ifall det dog människor i Långtbortistan, som dessutom,
troligtvis inte är lika mycket värda som deras folkslag.

I det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.
Och så var de ju redan så många i Långtbortistan, typ en miljard
eller så. Så det var väl bara bra om det blev färre, tänkte nog
många i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr,
om landet långt bort. Det fanns historier om att de i det
pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr skojade om att bomba skiten,
som en slags ”slutgiltig lösning” på jordens överbefolkning.
Man tänkte faktiskt ganska ofta i liknande banor i det
pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.

På den stora fattiga kontinenten hade det skett förr
Det hade förekommit många hemska sjukdomar i världen
tidigare, bland annat på en stor, stor kontinent, där det bodde
invånare, vars öknamn, med elakt syfte, kommit att namnge
en chokladbakelse i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.
Sedermera har det blivit en medborgerlig rättighet att få
använda det nedsättande begreppet i det pytte-pytte-pytte-pytte-
lilla landet. Men sjukdomarna på den stora kontinenten
var relaterade till fattigdom och varmt klimat, så rikena
i norr, kunde klä upp sig nån gång om året på någon tv-sänd
gala och skänka smulorna från sitt överflödiga bord, och känna sig
nöjda med det. Man tänkte faktiskt ganska ofta i liknande banor i det
pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.

Som de alltid plägade
Nå ja, dagarna gick i landet i norr, och det blev rea efter den fd kristna högtiden,
och än mer lån och pengar spenderades av borgarna i det lilla landet.
Och som de alltid plägade, så planerades den årliga fjällresan,
och/eller Alp-resan. Vilket även det ansågs av folket vara en medborgerlig
rättighet, eller åtminstone en borgerlig rättighet.

Spagetti-och-pizza-landet
Under någon månad hade givetvis den globala kommersen och de
rika människornas absoluta rättighet att plundra och resa jorden rund
fortsatt i oförtruten intensitet. Och människor från det lilla landet
måste ju få ha roligt, och åka till Spagetti-och-pizza-landet, och åka skidor.
Det land som ursprunglig svensk husmanskost kommer ifrån, fast det
alltid varit svenskt, ända sedan deras stamfader Herman Göring.

Men så plötsligt en dag
Och plötsligt började många bli förkylda i Spagetti-och-pizza-landet,
och inte alls långt efter det, började människor som av en händelse
insjukna i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.
Nu var det inte längre fråga om någon pytte-pytte-liten artikel,
utan en farlig pandemi som spreds över världen, och gav krigsrubriker
i storleksordningen, världens undergång och Armageddon, eller Ragnarök.
Nu var det ju trots allt inte längre de oviktiga mindre värda folkslagen i
den stora kontinenten i söder, eller i Långtbortistan som drabbades och dog,
utan de viktiga folkslagen som plundrar jorden på dess resurser, och vars levnadssätt
dessutom sprider liknande förkylningar, utöver miljöförstöring och sådant
enligt kungadömena och republikerna, ”flum och miljö-mupp-nonsens”.

NU måste någonting göras !!!!
Genast iscensattes två teorier av kungadömena och republikerna
i det rika norr, om skuldfrågan i det förhatliga Långtbortistan.
Den ena var teorin om ett ondskefullt framkallat virus i labratorium,
det andra var teorin att det var så dåliga, smutsiga människor och
djurhållning som orsakade denna förkylning som nu skulle komma
att bli jordens undergång, eller ännu värre:
Den rika världens obehag. Skulle de… de rika, viktiga människorna
behöva insjukna och dö i sjukdomar som brukar drabba de fattiga ???
Nä STOPP !!!!
NU måste någonting göras tänkte kungadömena och
republikerna i det rika norr. Samtidigt som det fortfarande vid denna dela av sagan
fortfarande fanns de som hävdade att de flesta faktiskt knappt märker av
förkylningen, trots att det var sant, det de sa.

Rekordfart i kungadömena och republikerna i norr
Och eftersom det inte alls är rimligt att rika välbeställda människor
ska behöva dö i sjukdom, eller egentligen inte behöva dö över huvud taget,
tänker man att det vore en bra idé att hitta på något kemiskt/biologiskt
preparat satt spruta in i kroppen för att förhindra att åtminstone rika viktiga
människor från det viktiga folkslaget inte dör. Det blir en enorm framgång
tycker åtminstone de själva. På rekordfart har man hittat på och framställt ett antal
preparat som man bedyrar är relativt säkra, och inte kommer att döda fler än
själva förkylningen dödar åtminstone. Eller som de uttryckte det i kungadömena
och republikerna i norr: ”nyttan är större än skadan”. En enorm framgång således.
Åtminstone vad gäller hastigheten på framtagandet av preparatet.

En enorm framgång
Då kommer jag, berättaren av denna sanningsbaserade saga,
osökt att tänka på hen som sökte jobb som
matematiker och sa att hen var enormt snabb på huvudräkning.
Arbetsgivaren ämnade testa kunskapen och frågade:
– Hur mycket är 342 x 45 ?
Hen svarade stolt på mindre än en sekund:
– 43 978 !
– Ja men det är ju helt fel, inte ens nära !
– Nä men det var snabbt! svarade den arbetssökande.
Ja som sagt var. Det var en enorm framgång att de
i kungadömena och republikerna i norr, kunde ta fram
ett motmedel så snabbt.

Men hur ?
– Men hur i hela friden ska man få folk att frivilligt spruta in det
snabbt framtagna motpreparatet i sin kropp ? Och hur många
funderar de, ska måsta ta det ?
ALLA ???? Nä men det går väl inte ? funderar politikerna och
myndigheterna och forskarna och experterna i kungadömena
och republikerna i norr.

Menar ni hela världen
– Menar ni alla i hela världen ?
frågar en besvärlig politiker som tror att man kan ifrågasätta saker och ting
– Nja … nä det är väl helt orimligt att alla ska få det ! .. varje land måste ju själva
ansvara för sin befolkning, fastställde man i kungadömena och republikerna
i norr. Och vissa republiker tog ett enormt ansvar för just sin egen befolkning,
de blev så att säga enormt framgångsrika i att köpa in det som skulle rädda dem.
Vissa t o m hade 4 gånger mer än de hade människor. Med andra ord 4 gånger
så ansvarsfulla som de som de som bara tillhandahöll 100 %. och tusenfalt
mer ansvarsfulla än de länder som nästan blev utan, pga fattigdom.

Folks bästa
Nu gällde det för de som förstod folks bästa, att informera folk som inte förstod
sitt eget bästa,
– Vi måste ha minst 70- 80 % som tar vår medicin. sade de.
Men det gick trögt, folk var inte riktigt kloka. En del ifrågasatte information,
det gör man ju bara i demokratier med yttrandefrihet ju!!!
Och en del ville veta mer. En del avslöjade tvetydig statistik, som var missvisande
eller helt felaktig, och andra var bara lata
och ville ha spott-tävlingar på campingar. Något måste göras, folk är inte tillräckligt rädda
i det lilla lilla landet i norr.

Informera mera mera
Vi måste informera mera tänkte de. Så de blir tillräckligt rädda. Och alla måste bli
tillräckligt rädda. Ja alltså alla i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr,
med färre invånare än staden i Långtbortistan vid Fula havet.
Så man förlängde statistik-staplar i diagrammen, man berättade de hemskaste
historierna som gick att hitta i media flera gånger varje dag i alla medier under
väldigt lång tid. ”Men nu då” tänkte forskarna, politikerna och experterna,
”nu borde väl folk vara tillräckligt rädda???”

nej då !
Men icket ! Det fanns fortfarande mycket, mycket besvärliga människor som
synade statistiken, som synade berättelserna och experternas hot,
och konstigt nog avdramatiserade deras dramatiserande, trots
att de besvärliga människorna talade sanning.

– Men om vi ger dem dåligt samvete då ??
sa en expert
– Bra ide
sa en politiker och en forskare
– Vi skulle ju kunna hävda att om man inte tar vår medicin,
så smittar man alla som inte kan bli sjuka, för att de tagit vår medicin?
– Går folk verkligen på sånt? frågade forskaren
Politikern svarade:
– Oooojh ja… inga problem, vi har redan fått dem att tro
att vi är deras arbetsgivare, fast det egentligen är tvärtom.
Bara det är du som expert och du som forskare som säger det,
så går det nog. Min morfar som var forskare på 20-talet
lyckades inbilla folk att storleken på skallen
avgjorde hur intelligent och överlägsen man var som ras.
– Du skojar ??? sa politikern. Hur vet du det ?
– Ja dels berättade morfar det, sen står det i historieböckerna i skolan.
– va fan- hade vi inte plockat bort det än ur läroplanen ?
– Nja – Jimmy jobbar på det nu.

men ???
– Men skrev inte ni forskare nyss att även de som vi skrämt att ta vår medicin
smittar även dom?
– jo men vi kan alltid säga att det på nåt sätt är
värre utan vår medicin, vi är ju experter och forskare!

forts följer

…

…
Blommorna vissnar,
himlen gråter på de röda löven.
Vinden biter i mina lår och på mina kinder,
somriga människor som blommat,
förvandlas till mörka, grumliga gestalter i fjärran.

Tiden har stannat tycks det, och en lång väntan
har fått sin början. Och mitt i hösten står jag.
Trött och desillusionerad, och lite ensam.
Hjärtat pulserar dovt, och påminner mig om att
jag lever.

Jag suckar, då och då, utan att kunna hejda dem.
Blåslagen själ, och betydelselös, värdelös,
för de allra flesta. Improduktiv kvarleva från
solidaritetsdrömmen som blott är ett naivt minne,
som Nooshi försöker väcka liv i. men de flesta är döva
av skramlet från sitt bling bling.

Kärleken hånar mig med sin frånvaro, och de få sekiner
jag erhåller är enda anledningen till att jag får post,
så nån kan skinna mig på dem oxå. Länge leve
kapitalismen, som praktiserar privat monopol.

Kärleken tycker inte om mig, kärleken är endast i sagor
och hos produktiva medborgare. Kärleken
är långt ifrån rättvis. Kärleken ser inte ens
åt mitt håll längre.

Den här hösten kommer med isolering inom isoleringens
isolering. Hösten i sig brukar få folk att kura ihop sig, och nu har vi
länge varit delvis isolerade pga en influensa, tillsammans.
Dvs dubbel isolering. men nu ska vissa av oss isoleras och frysas ut
än mer för att tvinga fram vaccinering. Låt mig gissa att psykologer
och terapeuter är nästa överbelastade yrkeskategori.

Förlåt dem fader, ty de vet inte vad de gör.

Och nu har jag sagt upp min blogg och min hemsida,
sen de dubblade priset och halverade utrymmet.
Länge leve kapitalismen !

…
Den obesprutade, den spetälske,
Idag har jag, den obesprutade, den spetälske,
mänsklighetens fiende nr 1, varit hos tandläkaren
och fått en ny, fin och fräsch framtand. Och jag har skänkt 2
portioner myyyycket lyckat tomat/lins-soppa till en granne.
Jag brukar göra det då och då, när jag har gjort mycket mat eller bak.

De gör väl som de vill…
Jag gick och satte mig på café tillsammans med en annan obesprutad,
och två besprutade. De besprutade vet att vi andra är obesprutade,
men tycks av någon underlig anledning komma till caféet och slå sig
ned hos oss obesprutade likt förb*****t . Har de inte fattat hur farliga vi är ?
Har de inte fattat att vi bör straffas ? Hmm nåja … de gör väl som de vill
vad gäller detta …. än så länge.

Osså denna j-a givmildhet till de som behöver !!!!!
Och till mångas förtret skänkte jag 20 kronor till en sliten man
med pappmugg utanför Konsum. Fast jag har rätt knapert med sekiner
denna månad. Jo, jag vet det är förkastligt av mig att hjälpa dessa
brottslingar, vars enda brott är fattigdom. Huvva ! och fy på mig.

Bekännelser
Och när jag ändå gör bekännelser så har jag gjort en kvinna
illa till mods på kvällen. Jag gick nämligen min promenad på 5 km,
runt broarna. Och av en slump så hamnade en kvinna med bedrövligt fula
tajta träningsbyxor, ca 20 – 30 meter framför mig, och gick och oroligt kastade blickar
över axeln, samt ökade tempot. Förr i tiden hade jag blivit så obekväm
av det att jag valt att vika av från min planerade rutt. Men nu skiter jag
faktiskt fullständigt i det. Jag är faktiskt bara ute och går en promenad.
Och det får jag …..än så länge. För 20 – 30 meters avstånd, utan stånd
räcker väl för obesprutade ?

Äntligen !!!!!
Och nu idag kom äntligen beskedet om att vi obesprutade rekommenderas
att i princip inte vistas bland folk. Man kallar det rekommendationer som
enkom gäller obesprutade, men hoppas att de kommer fungera som restriktioner,
eftersom man eldat upp hat och rädsla hos en majoritet besprutade medborgare.
De kommer mycket medgörligt utföra Gestap… eh jag menar state,… eh
jag menar de godas hot och påtryckningar i vardagen. Eftersom de kan bli smittade
nu när de fått två sprutor som gör att man är skyddad från allvarlig sjukdom.
Och eftersom de själva inte smittar, fast de enligt forskarna de facto oxå smittar,
så kan de gå ut och leva livet nu. Skulle smittan spridas pga av deras
vidlyftiga leverne, så kan man ju alltid skylla det på ..
få se nu … skylla det påå… hmmm … på MÄN…
Nä just det, det var alla andra problem i Sverige som vi skyllde på män och invandrare!!
Nä just … oss obesprutade … funkar det då¨att skylla spridningen på.
För vem ifrågasätter det? Vem ifrågasätter nåt över huvud taget ?

Jag, den spetälske, och onämnbare obesprutade medborgaren,
har även skänkt bort ett 10-tal handtagskassar med obesprutad grönkål.
Tänk om nån av de som fick den visste att den var obesprutad ?

I never gonna dance again .. guilty feelings got no rythm
Ni besprutade kan vara lugna för att jag inte går ut på nån dans.
Givetvis till dansarrangören Lejonssons stora besvikelse och förgrymmelse.
Jag gör givetvis som Johan vill när han belönar vaccinerade, och bestraffar
ovaccinerade. Ingen fara… I’m game !! Jag vet iofs att alla dödsfall i covid
från start och för all framtid ändå är mitt fel. Och han på caféet.

Och jag kommer genast ställa in alla mina utlandsresor och pubbesök
som jag aldrig planerat. Jag ska definitivt bidra, och ta mitt strå till stacken
för att samhället inte ska leva vidare och frodas ekonomiskt. För det har
Stefan och Johan sagt och ett par miljoner andra besprutade.
Det blir nog bra till slut ska ni se. men ni får sätta på mig tvångströja innan
tvångsbesprutar min kropp med främmande ämnen, med planen
att för all framtid fortsätta med den besprutningen. dos 1, dos 2, dos 3, dos 4, dos 5 …

Skit-bra pris
Jo osså har jag fyndat en vit toalettpappershållare i trä,
och bytt ut den gamla i metall med vassa kanter som jag då
och då skadade mig på. Det var 70 % rabatt, och kostade nånting
runt 30 kronor. Obesprutade var välkomna in i butiken… än så länge.
Det var ganska fullt med folk, så det var lite av en utmaning att undvika
besprutade människor i den lilla butiken, som ”med berått mod” gick omkring
lite hur som helst, och nästan demonstrativt gick mot en för att visa att de hade
rätt att göra det eftersom de var besprutade.
För INGENTING kan hindra en svensk från en utförsäljning !!!!
Inte ens Covid-restriktioner …. än så länge.

Kära herr snart fd statsminister och herr generaldirektör Johan Carlsson
Men käre Johan och Stefan, hur gör då vi spetälska för att skydda
er skyddade i offentligheten, enligt de nya rekommendationerna
som bara gäller obesprutade? Vi har blivit uppmanade att ta vårt ansvar.
Men låt oss säga att en besprutad medborgare kommer för nära mig, min olycksalige
samhällsfara. Är det min plikt att kontinuerligt varna folk verbalt då
om att jag är obesprutad, så att de som inte kan bli allvarligt sjuka,
blir allvarligt sjuka? Eller ska vi kanske bära nån slags visuell varning
på överkroppen? Låt oss säga nån slags Davids-stjärna eller något ?

Fast det ordnar sig nog ska ni se.
För än så länge har vi väl inte gått så långt att vi
delar in folk i samhället efter om vi tagit en spruta eller inte ???

…
Fascinerande
Jag finner det fascinerande och tragiskt på samma gång,
hur en av de viktigaste befrielsekamperna i historien, har reducerats
till på-spacklade B-kändisars garderober och kapital-skryt.
Nu när det blivit svårare att ”uppleva” sexuella kränkningar
som inte håller i rätten. Detta samtidigt som kvinnor i Afghanistan
nu mister de flesta av sina medborgerliga rättigheter,
och den svenska feminismen är upptagen med annat.

Inte den första och inte den sista
Jag pratar så klart om den nya tv-serien ”Svenska powerkvinnor”,
som jag iofs bara sett trailers från, samt läst inlägg om serien.
Det är i sig en ickefråga, huruvida man visar
en ytlig skräpserie på TV igen. Det är inte den första,
och inte den sista. Men det säger en hel del om hur overklig mångas
verklighet har blivit, och hur ytlig, falsk och kapitalistisk den officiella
kvinnokampen har kommit att bli.

Kvinnor, kvinnor och åter kvinnor
Sedermera, är det dessutom nästan enkom kvinnor som tittar på skiten,
nästan enkom kvinnliga journalister som upprörs av skiten, och nästan
enkom kvinnor som försvarar skiten. Men ändå på nåt vis
ett slag i luften mot oss män som hur vi än beter oss tillhör det så
föraktliga patriarkatet, det är på något vis en markering mot oss,
utöver att det är ett tv-program som egentligen
som allt annat i världen idag, främst är till för att generera pengar.

Inte den dåliga kvaliteten som är mest skrämmande
Det finns gott om skitprogram på tv,
och jag tittar säkert på något som går att ifrågasätta kvaliteten på oxå,
nån gång då och då. Men det är inte enbart kvaliteten som är skrämmande
i detta fallet, det är bara att byta kanal om det inte passar, eller stänga av
TVn och göra nåt IRL.

Inga invändningar
Camilla Läckberg är upprörd över att Margot Wallström reagerat negativt
på den nya serien, i vilken Camilla deltar. Jag orkar inte gå in på detaljerna,
ni får googla! Så att programmet existerar, eller att folk faktiskt väljer att se
på skiten, har jag har jag inga större invändningar kring, möjligtvis
ett stort förvånat nylle vid insikten. Men att det tas upp i dagstidningar
som enligt min mening har den viktiga uppgiften att så sakligt
som möjligt rapportera om nyheter i världen, och idka grävande journalistik
gentemot makthavare – det är ett kapitalt underkännande av
det media som vi så högljutt försvarar för yttrandefrihetens skull.

Katastrofen utkonkurrerad av feministisk reality show ?
Och om inte annat, är det ett tecken på att Covid inte längre är riktigt
så armageddon-aktigt längre, om det ens någonsin varit det.
Det blir svårare och svårare att upprätthålla katastrof-narrativ kring covid,
och sanningen tänjs allt hårdare på, främst med hjälp av statistik som vapen,
och skrämsel.

Jag skulle kunna berätta
Jag skulle kunna berätta om kvinnor som är värda att hyllas, urstarka, nedbrutna,
bräckliga kvinnor. Kvinnor som varit vardagshjältar och kvinnor som varit
ledare, kvinnor som varit förebilder för hela mänskligheten-
och för mig. Likaledes skulle jag kunna berätta om män i samma anda.
Det är inte svårt. Min moster Maggan t ex, var en av dessa fantastiska
kvinnor, med mycket sunt förnuft, stort hjärta, och stor själ.

Camilla Läckbergs försvarstal handlade dessutom om hur framgångsrik
hon blivit som författare, hur många böcker hon sålt osv, så hon minsann
hade rätten att köpa vilkas kläder och skor hon ville. För hon kom minsann
från arbetarklass, eller eg bidragstagande föräldrar.

Ja men snälla lilla rara fröken Läckberg (medvetet manschauvinistiskt
nedlåtande tonfall – a la 50-talet – för provokationens skull)
Ja men snälla röra sata Camilla – ingen har förbjudit dig att köpa dina skor
och kläder. Ej heller Margot Wallström.

En av artiklarna, skrivna av kvinnor som upprörs över att kvinnor
har en åsikt om mediala kvinnors ytlighet började med:

”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte
hjälper andra kvinnor.”

ja hörrni … vad ska man säga om det?
Fortsätt köp Camilla fortsätt köp !
Fortsätt fnysa åt Camillas köpande Margot, fortsätt fnysa,
men skriv för h-vete om viktigare saker i dagstidningar !

…
Okej… ni vinner…
Ni som är tysta, ni som hotar och hatar, ni vinner.
Jag orkar inte längre…
Vad kan en man göra mot sådant starkt hat?
Mörkret har övertaget nu… jag ger mig.
Ni får som ni vill. Ni får hata och kalla det för solidaritet.
Okej, jag accepterar att ni tycker att jag inte har samma
rättigheter till vård som ni… jag orkar inte längre

…och det är mycket få människor som vågar backa mig.
Jag är ganska ensam. Jag kommer tystna när rasister och
främlingsfientliga sprider lögner. Jag kommer tystna
i kritiken mot att folk inte vill att ovaccinerade ska få vård.
Jag orkar inte längre… jag är för ensam,
och ni är för tysta…

Och tystnaden …. tystnaden är allt de mörka krafterna
har väntat på.

Jag orkar inte ….
Samhället blir mer och mer hatiskt, och det är inte i synnerhet
obesprutade människor som hatar och hotar. Det är inte i synnerhet
flyktingar och invandrare som hatar. Det är inte i synnerhet
män som hatar…

Jag orkar inte mer…. när ska folk börja bry sig om folk igen?
Ni vinner, inför ert j-a pass, och sprid smittan, och skyll sedan på
mig när ni kramas, går på konserter och restaurang… ni vinner.
Jag går väl ut i skogen, så länge ni inte vill förbjuda det oxå.

Ni vinner… men jag förblir obesprutad.

…
Känner plötsligt hur det spritter till i kroppen,
när jag ser solen titta fram, och kroppen inte längre är trött
efter tidigare strapatser. Packar ryggsäck med extrakläder
och lite vatten o förtäring.

Det kokar fortfarande ibland inombords, efter det att stora tidningar
plockar bort kommentarer från människor som ifrågasätter
den hets och det hat, personangrepp, dåligt samvete,
och de hot som många vaccinförespråkare
gör sig skyldiga till. Det med tidningens goda samvete.

Dagen innan, plockade jag fram mitt korsord,
och djupdök i ord-trolleriets underbara värld

…
En liten slutkörd Skrutt tittade ut genom
genom sido-rutan på Åsas bil, efter att varit på valpkurs,
och måstat koncentrera sig på massa nya saker,
som just då tycks vara mer oväsentliga än att skälla,
bitas och busa. … som är kul.



Skrutt är en blandras mellan dvärgpudel och Puli,
Och vart döpt till Conny på kenneln, omdöpt
till Tor av familjen som köpte den. men är så klart en Skrutt
o mina ögon, en underbar Skrutt.
Det var Skrutts matte Åsa som kom med bröd och
diverse till mig.

Skrutt:



För övrigt så vet jag inte vad det är med min kropp nu för tiden.
Det är alldeles som den blir trött och seg, efter en liten
2-milspromenad. Det är väl viruset som gjort det antar jag,
och skampålen vi obesprutade går omkring och bär på.

Kvinnlig centerpartist är upprörd över strandskydd, och tycker
att det finns människor som vill leva och utvecklas,
så som de gör i Hammarby Sjöstad. Lite löjligt mao
att skydda den natur vi är beroende av. Hennes partikamrat fyller i
att det är lika korkat att staten ska lägga sig i och skydda
ekologiska nischer som är livsnödvändiga för växter och djur
för att överleva… att det är lika korkat som om staten skulle skydda
en lägenhet i stan. Nej – jag hittar inte på detta. Finns att se på Agenda
SVT Play (ca 2 minuter in i programmet)

Ebba Bush försöker överträffa Trumps retorik,
och jämför Magdalena Andersson med Kardinal Richelieu,
och höstregnen strilar vackert ner i lätt lövade pölar.

Jo… ja, den lilla 2-milspromenaden, tog riktning
mot Hallstaberget, och varade i nästan 4 timmar. Från alldeles
fantastiska, asfalterade rullskidspår, och gräs-stigar i början,
hamnade jag, med gymnastikskor på blöt-myr,
och skogspartier vid bergsluttning. Jag hann plocka lite lingon
för veckobehovet, och mötte skidgymnaster i Hallstabacken med stavar
springandes uppför branten. Men ingen Frida eller Ebba.

Världen är fortfarande under hypnos, och hämnd och straff
utkräves allt oftare av besprutade människor,
gentemot obesprutade. Vi måste på något vis straffas,
så är det bara !!!
allt fler tycker att icke vaccinerade ska nekas vård,
och det är solidariskt av dem, har jag lärt mig.

Vänsterpartiets Jens Holm frågar Per Bolund hur klimatsmart det är
att satsa 17 miljarder på flygindustrin och 8 miljarder på tåget
under coronakrisen. MPs Per Bolund säger väl egentligen klassikern;
”ja men ändååååå”

– De där siffrorna får man ta med en nypa salt, de köper jag inte.
Det är tydligt att Miljöparitet vill stå för en hållbar omställning.

Nä men Per är helt i sin samtid här. man kan inte hålla på
hålla sig till sanning, söka fakta och ifrågasätta påståenden.
Det har ju ”informationskampanjen” kring vaccin visat.
Och framförallt Ebba Bush, Donald Trump och herr Åkesson.

De dumma är säkra på sin sak, och de kloka fulla av tvivel !