…
Glittret i ögonen slocknar,
och ögonen berättar om sorgen som
inte förmås att klä i ord. Den om att
inte höra till, den om att inte vara önskad,
önskvärd. Bröstkorgen drar ihop sig och andetagen
glömmer av sig.
Klokheten jobbar för att trösta hjärtat, som är svårövertalat,
och egentligen bara vill ha bekräftelse, inte klokhet.
Bryr sig inte om förnuft eller sannolikhet. Förstår inga
ord som förklarar och är logiska. Vill bara
bara ha bekräftelse , tröst och det
som visst ska kallas för kärlek.
Suckar tungt, sträcker på ryggen, försöker
se stolt ut, försöker … försöker… försöker.
En dag…. en dag kommer hjärtat förstå,
men det är då inte klokheten som läkt
det öppna såret… det är kärleken, bekräftelsen,
omtanken.
Författare: tomastvivlaren
Aprilkänslor
…
Söker orden för hur jag känner.
De kommer inte alltid lätt. Åtminstone
inte alltid orden för de äkta känslorna, nära
mitt innersta väsen, mitt sanna jag.
Mitt sanna jag ja… innerst inne.
Inunder alla skal, och försvarsmekanismer.
Den jag Tomas är, det jag känner, och det jag tänker.
Vad jag vill… vad jag egentligen vill.
Jag känner fuktade, sorgsna ögon, och
melankoliska hjärtslag. Sorg och saknad blandat
med tacksamhet och ödmjukhet. Jag saknar nästan inga saker,
och känner mig inte fattig, tvärtom faktiskt. Men jag saknar,
återkommande och utan möjlighet att ignorera det helt
familj, både en egen, och den jag hade vela haft som liten.
Det går aldrig över det där. Men jag kan leva med det,
och må bra vissa stunder.
Vad jag vill ja…. ?
Det är väl tokenkelt att veta vad man vill?
Nej det har inte varit det för mig. Jag har under större
delen inte vetat om att jag fått ha en egen vilja. Så
jag får jobba med det hela tiden, att söka i mitt inre vad jag vill,
i varje litet val, varje dag, och i de stora drömmarnas drömmar.
Kanske det mest grundläggande, nämnde jag ju redan här ovan.
Men jag tror inte det kan hända mig…. jag …..nä jag tror inte det
är möjligt.
Jag saknar några som försvunnit ur mitt liv.
Vissa har gått ur tiden, och vissa har sina liv
bortom mitt liv. Jag undrar om någon saknar mig?
Jag vet inte faktiskt. Det spelar väl ingen roll kanske ?
Det går inte att låtsas som jag inte påverkas av den milda
isolering även jag upplever till följd av Corona. Det känns
ensammare än förut på visst vis. Då satt ensamheten inombords
Nu är den rent utav fysisk, och social. Inga kramar på ett års tid.
Det påverkar nog mer än man vill erkänna.
Och jag är innerligt trött på världen och Sverige.
Jag är inte alls trött på livet, jag älskar livet. Men
jag blir utsliten av all egoism, all dårskap, all kortsiktighet,
allt hat. Och de människor som håller den skiten vid liv.
Trött och sliten.
Imorgon hotar de med sol, och några plusgrader.
Jag lär ska ut och hälsa solen, och våren.
Sa-sa-sa-sa-sanningen
…
Liten Kusin
Som en liten kul ”sann”-historia, inleder jag detta inlägg,
som eg avhandlar de diffusa begreppen ”sanning” och ”fakta”
med en för mig väl in-nött berättelse från kära, salig moster Maggan.
Nämligen den om Kusin Hans, och hans flera år äldre
systrar Karin och Ingrid. Det förhöll sig som så att systrarna byggt
en koja i skogen, och syskonrivaliteten gjorde att lillebror Hans
inte var välkommen i kojbyggandet. Någon dag senare upptäckte
systrarna till sin förtvivlan att kojan de ävlats så med att bygga
var förstörd. Och vem misstänker man då om inte utesluten
illvillig lillebror. Systrarna skakade och ruskade om lite pojke, med orden:
– ÄR DET DU SOM RIVIT KOJAN HANS? – SÄG SANNINGEN !!!!!
Varpå den omskakade, omruskade pojken med fötterna i luften
följaktligen lyder uppmaningen, och replikerar:
– Sa-sa-sa-sa-sanningen!
De bad honom säga sanningen, och det gjorde han, som den gode
lillebror han var.
Och som av en händelse, vilket även är passande för resten av detta
blogginlägg om sanning och fakta, så vet jag som berättar, inte
huruvida det var lille Hans som rivit kojan. Det vill säga jag
vet inte ”Sa-sa-sa-sa-sanningen”, om händelsen vid kojan.
Självutnämnda sanningssägare
På Sociala medier, och de stora mediejättarna är fullt utav
självutnämnda sanningssägare nu för tiden. Det är snabba ryck
i sociala medier, och ett budskap går att förvandla till masspropaganda
väldigt lätt, och det görs, från alla håll och kanter.
Men som en som replikerade på Peter Wolodarskis
ledare i DN, svarade honom:
”Det är olyckligt hur vi använder ordet ”sanning” i dagligt tal.
Sanning kan i viss mån finnas inom naturvetenskaperna.
Sen tar det stopp.”
Sanningsbegreppet
Sanningsbegreppet är sedan länge hårt attackerat av SD
och deras brödrapartier om i världen. En massiv propaganda
kring ”sanningen” på Sociala medier under 2 decennier har till slut lyckats med sitt
uppsåt, att få folk att ”tvivla på etablissemanget” (dvs sjuklövern).
Och istället fått folk att blint lita på de som kallar sig ”sanningssägare”
alldeles oavsett vad de påstår. Och när man fått en majoritet
av befolkningen att blint tro på att allt man säger är sant, då är vi riktigt,
riktigt illa ute, borde historien lärt oss. För under paraplyet av epitetet sanningssägare,
kan vilka lögner som helst, osett frodas.
Donald Trump tex , vilken många SD-are beundrar
och kopierar, ertappades 20.000 osanningar under sin president-period.
Mängden lögner, och de ogenerade öppna lögnerna har
gjort att omvärlden resignerat inför detta.
Denna uppgift avfärdar naturligtvis både Trump och hans följare
lättvindigt som lögn, och ersätter den med en sanning som passar
bättre för deras motiv.
Att SD numer faktisk är en del av det etablissemang som SDs
följare och ledare avskyr, tycks inte heller ha gått upp för dem.
Ej heller det faktum att inte heller de gör vad de lovar.
Men detta anser dess följare inte vara relevant.
”Vårat lag”
– ”De tar inte nödvändigtvis lögnerna på allvar, de gillar mest att den
som ljuger är för deras ”lag”, emot personer de inte gillar.”
(sades i denna artikel: länk)
Spår av sanning, som spårlöst försvinner
Och jag kan tycka att det är ett påstående med bäring.
Samma med SD i Sverige, lögnerna omfamnas och kopieras,
för ändamålet skull. Och målet för SD-väljare är i första
hand att stoppa invandring, samt utvisa invandrare.
Inget annat ! – Och man tar till manipulerade bilder,
lögner, statistik som är taget ur sitt sammanhang
och visar en annan bild om invandrare och invandringen,
än vad helheten innefattar.
Ett spår av sanning, för att skapa en trovärdig lögn
Det räcker med att det finns spår av sanning
i påståendena, för att sedan helt utan samvete ändra informationen
eller förstora ett par hundra procent. Poängen är att förstöra
invandrares trovärdighet, karaktär för att uppnå sitt mål
att få bort dem från Sverige. De spelar heller ingen roll för
dem att det nationalekonomiskt skulle innebära en katastrof
för Sverige om alla som invandrat lämnar landet. Vår ekonomi skulle
rasa, även när du räknar in de kostnader som
flyktingmottagning faktiskt utgör.
Statistik som gynnar egen propaganda
Och apropå ”vårat lag”, så förstår man hur lika tankesättet
är hos dessa mörka högerkrafter, och de chock-rosa politiska
krafterna, när Cissi W. i Mötet bemöter Björn Hurtigs argument med
”det får du ta med ditt eget lag”. Och menar då männen, ALLA MÄN
eftersom männen står för en majoritet av anmälda sexbrott.
Dock tycker inte Cissi om när man tar upp att gissningsvis 98 % aldrig
begår sådana brott, då är inte statistik lika roligt längre tycker Cissi.
Detta är alltså samma typ av selektiva statistikanvändning, som nationalister
och rasister använder sig av för att missbruka sannings-begreppet.
Cisssi Wallin ser oss alltså som två olika lag, män och kvinnor,
kanske rent utav som fiender ? Jag instämmer isf inte alls.
Det får hon liksom ta med sitt eget lag 🙂 … asså det accuse-feministiska laget!
Varken kvinnor eller män
Kvinnor är likt män, inte en homogen grupp att dra över samma kam,
allt annat är inget annat än köns-rasism. Däremot politiska åskådningar, partier, opinion
och revolutionära, och antidemokratiska rörelser, är det i allra högsta grad
viktigt att bemöta som varsina enheter, eftersom man då kritiserar budskapet
efter syfte, och inte efter hudfärg eller kön. Om någon rörelse borde förstå
detta så är det den feministiska rörelsen. Om inte så är man förlorade
i samma destruktiva, kontraproduktiva och inhumana fåra som nationalismen.
Dog visheten med dem ?
Angående sanning, och sannolikhet, är Tage Danielssons monolog från 1979
ännu oöverträffad, och dessutom för evigt tidlös. (länk.)
Utan tvivel är man inte klok, är ännu en av de klokskaper som
denne man myntade, och den livs-visdomen har gått en majoritet av mina
landsmän/kvinnor, och stora delar av världen förbi. Det har blivit mitt första och
mest kärnfulla budord, i mina egna rättesnören. Det uttrycket sammanfattar
vikten av att ifrågasätta påståenden och text i en djungel av lögner.
Ett annat är Björn Afzelius textrad ur sången Ikaros
– ”Vill du bli respekterad av din avbild, får du visa din avbild
respekt”. Om med avbild, menas ens egna barn. Eller Astrid Lindgren:
”Ge barnen kärlek mera kärlek och ännu mera kärlek,
så kommer folkvettet av sig själv.”
Var finns sådan klokskap idag ?
Vilka förebilder kan mäta sig med dessa giganter?
Cissi Wallin ? – Nej hon platsar inte bland dessa jättar,
inte ens i samma division, inte ens i samma kategori,
kategorin mänskliga människor.
Lätt att vilseleda
Det är alltså mycket lätt att frångå sanningen idag, och komma
undan med det. En anledning är att det är alldeles för mycket
information för folk att ta till sig. En annan är att folk är bekväma
i sina uppfattningar om omvärlden, och inte vill ändra sig.
Ta tex den infodemi, som Corona skapat, av miljoner experter.
Den officiella linje är att det enkom är vaccinmotståndare som
sprider rykten och falsarier. Missförstå mig rätt, det finns gott om dessa.
Vad som inte så gärna uppskattas är att det finns även i den
officiella linjen., provaccin. Du kan räkna med att bli kallad för
foliehatt och konspirationsteoretiker, bara genom att ställa frågor,
och retoriska frågor kring den massiva informationskampanj som
drivs offentligt och globalt. Återigen, ett uråldrigt knep
att misskreditera och göra meningsmotståndaren icke trovärdig,
eller paria.
Och apropå sanning
Och apropå attacken på sanningsbegreppet över lag,
så är det inte bara Sverigedemokrater, Accuse-feminister, Trump,
Putin ,& co som sysslar med detta.
Ta bara exempel på färsk statistik om spridningen av Corona-smittan i Sollefteå
kommun just nu, där den ökar. Och budskapet är att den ökar radikalt.
v10-11 var antalet nya fall av Corona 28 st, från att legat på säkert hälften av
veckorna innan. Och vecka 12-13 är antalet nya fall 142 st i Sollefteå Kommun,
och därmed ett av de högsta i Sverige för närvarande.
Och om man räknar lite på denna statistik, och tittar på grafer så kan
man få fullständigt olika uppfattningar om läget, beroende på hur man
väljer att presentera det. Om man tittar på grafer och kartor till ex
på DN, så ser det ut som att digerdöden har spritt sig över landet,
och slutet är nära. Och allt detta beror på var man valt att
lägga gränsen på värden för dessa färgskiftningar. Hade man lagt dem
på låt oss säga 500 nya smittade/10.000 invånare, så hade det inte varit
värt att skriva om ens.
Nu kan man också, beroende på vilka värden man tar med i statistiken
hävda att spridningen ökat med 500 %, från föregående veckor.
Och det är inte osant om man vill få fram detta dramatiska budskap.
Men man skulle även kunna hävda att det är 0,7 % av Sollefteås befolkning
som blivit smittade under senaste två veckorna. Och det är lika sant.
Men sådana rubriker står inte att läsa i tabloiderna under pandemin.
Varför ? Mitt tips är för att man satsat allt på ett kort världen över, att
vaccinet ska ”vara räddningen” för denna nutida ”pest”. Och lagt ner miljarders miljarder
på den satsningen, även i uteblivna inkomster pga nedstängd ekonomi.
Och även om inte hela sanningen är att det är av ekonomiska skäl, man vill
få folk att ta vaccinet, nästan ALLA, vill de ska ta vaccinet. Även så,
så är det lejondelen av orsaken. Men det låter bättre att man ”värnar om de äldre”
Och ”är solidariska”. De vet inte vad solidaritet är kan jag avslöja. Hade så varit fallet
hade man inte lejt ut vård av äldre till privata aktörer, som
drar in på de äldres mat, bekvämligheter, och värst av allt tillsyn och vård.
I och med att jag ställt den frågan de påståendena, har jag
faktiskt med dagens värderingar satt mig i sitsen att riskera bli
stämplad som konspirationsteoretiker och foliehatt.
Apropå ”Sanningsbegreppets” urholkning.
Ingen rök utan eld ?
Uttrycket ”ingen rök utan eld”, är oxå ett mycket flitigt använt vapen
från accuse-rörelser. Men hur väl stämmer det ? Själv har
jag erfarit utifrån livserfarenheter, både egna och andras, att rykten (rök)
kan leva sitt eget liv, hur länge som helst, utan eld (påstådd gärning).
Det är ett oerhört effektivt ”vapen” för att misskreditera och stigmatisera
människor som ”inte är på ens eget lag”. Och anklagelsen i sig behöver
inte bevisas för att den ska få bäring. Så skvaller, mina damer och herrar
är inget annat än en veritabel rökmaskin i sammanhanget.
Varför så viktigt ?
Varför är allt detta då så viktigt för mig ?
Sanning hit, och sanning dit. Jo jag tänker mig att historien om kojan
kanske ter sig oförarglig, och än hur nesligt det
är att få sin koja riven, påverkar skuldfrågan inte liv och lem.
ÄNDÅ, har jag hållningen att jag faktiskt inte vet vad som hänt,
och därför varken kan säga bu eller bä i skuldfrågan.
Men om det istället handlar om anklagelser om mord,
eller ännu värre i vår samtid; våldtäkt. Då är det lite andra insatser
i sanningshalt, och sanningsbegrepp tänker jag. Därför är det viktigt
för mig att alltid tvivla, alltid erkänna när man inte kommer åt
den absoluta sanningen, och därmed inte kan eller får
hitta på alternativa sanningar. Och det gäller inte bara nationalismen,
utan även Accuse-feminismen och vaccinkampanjen.
Så berätta för mig efter att ha läst detta inlägg,
vad är sa-sa-sa-sanningen ?
Aningen, angelägen rastlös bonde, pratar med hjärtblad
…
– Nä men tiiiitta !!! … där kommer duu ju fram !!!
…med glad, barnvänlig stämma, och fånigt leende
på gammal gubbes, på tok för lite rynkiga ansikte.
Men nog ”ampes” jag lite över dom små fröna.
Går och kollar så de inte har för kallt, och inte för varmt,
har de för lite vatten, för mycket vatten. För lite ljus?
När ska jag ta ut dem på utflykter till utelivet
för första gången? och vänja dem vid det stora riktiga livet
där ute på mina ”åkrar”?
Men än så länge får de vara i ”barnkammaren. Jag har inte helt
idealiska förutsättningar för för-sådd, när jag bor i lägenhet
utan balkong, och fönster mot norr, i mellersta norrland när
solen inte når runt till mina norrfönster. Men nåt lär det kanske bli,
av nåt litet frö. Det är inte helt otroligt med en så daltig, ”ampen”,
gubbe som pratar med sina små gröningar, med gullig ombryende röst.
Men jag är ivrig, och vill ut, och påta i jorden. Får nog dessvärre ”sjå mä litt”
Hägde, och håll igen! Många planer och tankar i huvudet kring
mitt lilla minilantbruk. Och inga av de tankarna nästan, är konventionella.
Men det funkade ju ju i fjol, att va okonventionell.
Först ut
Det första jag sådde, var Tomater (Chocolate cherry) Och ganska nära inpå
Spenat (Matador). Tomatplanden kom upp allihopa. Men växer sakta, vilket
jag hört, inte enkom är av ondo, eftersom de skall förhoppningsvis bära tung
frukt så småningom, och icke bör vara för rangliga, det vill säga dra iväg
för fort upp mot skyn, i jakt på ljus, och glömma utav att växa sig stark i stammen.
Likt en tonårspojkar, som lever på nudlar.
Längtar till spenaten får komma ut i ”spenaten”
spenaten, är dubbelt så hög, som tomat-planten, vilket jag killgissar, eller
ska vi säga ”dräng-gissar” … att det är helt i sin ordning. Eftersom där
är det bladen som är ”frukten”. Så de kan gott dra iväg. Go for the sky!
Som lök på laxen
Silverlöken kom där näst, eftersom det bör för-sås, om det ska hinna bli nån lök,
läste jag. Jag har egentligen ingen aning om nåt, utan går på mitt
ömma odlingshjärtas instinkter, och lite råd som jag tycker verkar logiska.
Men de har kommit upp bra tycker jag. Inte så hög gro-procent på fröna,
men de som kommit upp,. verkar trivas med livet så långt.
Inte att glömma… bra för potensen ( vad man nu ska med den till?)
Ja juuuust det !!!! …Persilja var ju jättetröga i fjol, så det åkte ner ett gäng
mina egenhändigt tillverkade tidningskrukor, med Hasselfors så-jord
(Det finns många andra märken av jordleverantörer också) 🙂
Som dödsmördarkommunist, och min starka tro på diktatur, så måste
jag tillägga detta, eftersom det annars blir det osund eller otillbörlig konkurrens,
och kan medföra att Stalin-mustaschen växer fram. Men persiljefröna har kommit upp
de oxå, och längtar efter sin lott i livet.
Friland
Ja men morötter, rödbetor, och i viss mån även palsternackor
ska jag väl ändå så på friland tänkte jag. Så ni får ligga torrt och mörkt
kvar i edra påsar, tills Juni.
Prov
Dock har jag på prov, satt ner några broccoli- och grönkålsfrön,
lite peu á peu, för att se vilken tidpunkt på våren de bäst sås.
Men snart kommer jag så återstoden, av fröna.
Ärtiga ärtor
Ärtor ligger i källaren, torra och fina sen
fjolårets skörd, hoppas de vill gro och växa på sig. Några pärer,
ligger i kylen, och får inte ätas upp, då de ska sättas i jord i juni.
Gul och röd lök, kommer jag fuska med, och sätta ner smålökar.
Världens bäst plant-tant
Och sedan väntar ju en välkommen invasion från Sundmo,
av min plant-tant, tillika kära fd kärmor, Ewa, som kommer med plant
hon själv drivit upp. Hon är fantastisk faktiskt, ett veritabelt yrväder av energi
och klokskap, och icke konventionalism. Men drt dröjer länge än innan
hennes bidrag kommer hit.
Care of
Joooo… osså har jag och min gode vän Jonas ,gjort tomatplantutbyte.
Eller ska vi säga stt de blivit adopterade våra plantor,. Han fick
Chocolate cherry av mig och jag fick Sungold av honom. dvs tomat-plant.
Jag har även fixat co-adress på varsin spenatplanta, till både Jonas
Och Åsa Gallegos.
En dröm, men inte en våt dröm, för det är kränkande.
En dröm, är att sätta Havtornsbuskar där nere oxå.
Men jag är rädd att bli stämd av Metoo,
för det kan vara bigami, när man har fler honor än hanar,
och det är honbuskarna som bär frukt. Kan vara ett fall av
Sexuell predatorism. Och sedan är det väl inte så korrekt
att kalla dem för ”buskar” ?
Jag sjöng vid bondens knut
-Nu är sommaren här
-Det är våren som är slut
Svarar bonden så tvär
-Djupt gick tjälen här i nord
Och sanna mina ord,
Det är krig och politik som har fördärvat vår jord!
Lilla ängel, lilla barfota ängel
…
Hennes namn är från Italienskan, och betyder lilla ängel.
Och om jag bänder lite på efternamnet, får jag till
Jordens lilla ängel.
Sång efter sång, efter sång, så står jag häpen och kan inte sluta lyssna.
Nästan alla reagerar likadant, nästan alla reagerar. Nästan ingen
lämnas oberörd. Jordiskt jordnära och ödmjuk, med bildligen
och bokstavligen båda fötterna på Jordan, jag menar jorden.
Jag inte bara tror på varje ord, och varje ton hon sjunger,
mitt hjärta, mitt låsta stenhjärta öppnas upp och känner,
känner, känner, lidelse, lycka, kärlek, empati., solidaritet
hopp, sorg, förtvivlan och äkta, äkta ….nånting. (bilden är en länk)
Hennes röst är varm, stark, luftig, och den kommer från en
15-åring !!! Hur är det möjligt. Tekniken okej det är förvisso världsklass… men känslan,
det själsliga framförande som om hon hade levt alla våras liv
och känt allas våra känslor, och med silkestoner talar om för oss
vuxna, och gamla människor, hur vi innerst inne känner. Den är unikt !!
Den är helt unik. Hur är det möjligt?
Och denna videon där hon sjunger om saknade efter sin farfar
Och med den får hon jättemånga som ska analysera hennes sång
på tuben att brista ut i gråt. Inklusive mig. Men jag
lipar till allt hon gör. 🙂 (bilden är en länk)
Hennes sång berör mig så, hennes röst river murar,
hennes inlevelse öppnar hjärtan, hennes ödmjukhet,
gör mig häpen… 15 år gammal. Lilla barfota ängel, på Jordan
(bilden är en länk)
Just nu behöver hela världen sina hjärtan,
Just nu behöver isen runt våra hjärtan om tinas upp.
Och vare sig hon förstår det själv, så helar hon hjärtan,
för när instängda känslor kommer ut och tåras,
så helas vi lite… (bilden är en länk)
Lilla ängel…. Jordans lilla ängel (bilden är en länk)
God Bless Jennifer, Özz, Måns… och framförallt Soran
…
”Blodet ska flyyyyta,”
Likt vildvittror svävar de i skyn
och skriker gällt: ”Blodet ska flyyyyta,”
Efter att ha fått vingar av hatet som flyter
i deras ådror. Nakna kvinnobröst och torso,
Med näbb och fjädrar, Metoo-rörelsens gamar.
Astrid och Tage
Ja om ni vill anklaga mig för sexism iom denna text,
och denna bild, så anklagar ni även Tage Danielsson
och Astrid Lindgren för dito, med sin barnfilm,
om Ronja Rövardotter. Men fö fan – go for it!
Åtminstone Tage, eftersom han är man, även om
han kan ha varit en av historiens snällaste godhjärtade
svenskar. Det går nog att leta fram nån anklagelse, eller –
hitta på nya. Astrid då, hur kunde hon tillåta dylika
figurer i filmatiseringen av sin lilla upproriska skogs-rövare
till flicka ? Och dessutom ofrivilligt blivit
hjälte för svenska nationalister, som slåss för rätten
att säga nedlåtande rasistiska saker. Märkligt hörrni.
Utmärkta feministsymboler, om feminism varit något bra
Annars skulle ju Ronja likt Pippi, kunna vara utmärkta feministiska symboler.
En med superkrafter, som kastar omkring manliga poliser,
och bovar och bang-diter. Och så klart, lyfter sin häst,
som lite förmiddagsträning. Och Ronja, som tillsammans med
mamma Lovis, styr ett helt gäng manliga rövare, och försöker
göra dem snälla.
Mina ikoner
Nä Astrid och Tage är och förblir inte bara idoler,
utan förebilder, och ikoner i mitt liv. Jag ironiserar inte, vilket
torde vara uppenbart, över dem. Jag ironiserar över metoo-rörelsens
maktgalenhet, kraftiga frånsteg från rättvisan för hämndens sötma,
där det inte spelar någon större roll om anklagelser och repressalier
står i proportion till handling. Samt där det inte är så noga med hur
sanningsenlig anklagelsen är. Och framför allt om tron
på att kvinnor som påstår sig varit utsatta ska ha ensamrätt på berättelser.
Jag är innerligt, innerligt less på er som håller på så här, innerligt !
Med alla mina samlade krafter
Under hela tiden har jag med alla samlade krafter, i både text och tanke
aktivt arbetat med att skilja på kvinnor från accuse-feminism. Och i text
har jag lyckats väl. När jag ifrågasatt beteenden hos en drev-rörelse,
har jag inte likt drev-rörelsen själva dragit med hälften av Sveriges befolkning
kritiken. Men i tanke blir det jobbigare och jobbigare, att inte bli arg och
irriterad över att så många passivt el aktivt stöder denna vansinniga
hysteriska offentliga lynchningskampanj, och masspropaganda samt
kvotering… eller rättare sagt överkvotering av kvinnliga programledare,
debattörer, överallt, i kölvattnet av de män som fått sluta efter de blivit
anklagade… märk väl: anklagade, inte dömda.
Fattar ni vad ni håller på me?
Ni journalister som fortsätter drevet 4 år efter dess första våg, vilken det inte
fanns något vaccin mot. Och fattar DU vad ni bidrar till om du inte
står upp emot mediala rättegångar, där en efter en döms med
tusentals bödlar, och inte en enda rättsrepresentant? Fattar ni ?
Det måste fan i mig få ett slut. Vi måste skilja på dådet, företeelser
och människor. Om ni inte vet HÅLL KÄFTEN ! tills en dom har fallit. Även domar
kan bli fel, men det är det minst dåliga verktyg vi har.
Man kan fanemig inte börja godtyckligt hänga ut män i media och döma dem,
för att det är för få dömda i brottsmål. Helt j-a absurt.
Förlorat förståndet – hjärtat var aldrig där
Jag menar Cissi Wallin och Kajsa Ekis Ekman har banne mig
förlorat förståndet och all sans, och de är inte ensamma.
Jag har nu sett de två programmen om Soran Ismail, som
även han blev anklagad för diverse otäckheter, under Metoo.
Och återigen, jag tar inte ställning i skuldfrågan, eftersom jag inte vet.
Kasja Ekis, däremot, hon tycks veta mycket mer än mig. Hur ? vet jag ej
Och det spelar liksom ingen roll, ”Soran ska lixom straffas”.
Innerligt trött på er galna, moderna häxbrännare som sitter
på nutidens kyrktrappor och godtyckligt pekar ut vilka som
ska brännas på bål.
Dödlig effektivitet
Och likt häxbränningens rättegångar, är den anklagade
dömd oavsett utkomsten av ”rättegången”. DÅ, om de som blev anklagade
för häxkonster, flöt när de bakbands och slängdes i vatten, då var de häxor
och skulle brännas. Sjönk de så var de inte häxor, och då blev de friade,
men så klart dog de ju …. bra upplägg om man vill bli av med obekväma
människor som på något sätt upplevs som ett hot. Så är det nu oxå
på ett motto, hängs du väl ut i pressen så är du mer eller mindre körd
som yrkesmänniska, och som människa. Inte ens Benny Fredrikssons självmord
efter metoo-drev, lärde sig Kajsa Ekis och Cissi Wallin, utan
fortsätter i oförtruten takt med accuse-feminism.
Fattar ni inte vad ni håller på med ? det är modern häxbränning.
Det är lika fel nu, som det var då. Och det blir inte bättre för att
det är ombytta roller könsmässigt.
Hyllning och medkänsla
Avslutningsvis vill ja bara tokhylla Åsa Linderbog,
för att behållit huvudet på, under stormen. Men framför allt
all kärlek i världen till Jennifer, Sorans flickvän.
Och till vän-kuraget som Özz Nujen och Måns Möller visar.
Och självklart till Soran själv. Även till alla människor runt
om i världen som blivit misshandlade, våldtagna, utnyttjade,
oavsett om de är kvinnor eller män.
Och ni Medborgare och journalister … skärp er nu för fan !
Fångar i friheten
…
Fri, blir jag inte förrän jag dör,
då befrias jag från allt, då befrias du från allt.
Men jag kan känna korta stunder av frihetskänsla,
precis som det är med lycka. Frihet är diffust och lätt
att manipulera folk med ordet. Fundera över vems frihet
de menar, när de börjar tala om frihet!
Filosof
Jag funderar ju mycket över livet, över tillvaron.
Jag är filosofiskt lagt, analyserar, känner. Jag
reflekterar. Jag kan utifrån mitt intellekt inte finna
att det är möjligt att få en bra värld utan krig
utan mord, utan förtryck, utan hat. Men jag stödjer de
drömmare som drömmer den drömmen, och tror på
den drömmen, eftersom det får fler att gå i rätt riktning.
Livsstil
Det är så stor del av världens befolkning som på olika vis
lagt alla ägg i en korg. Som valt sin livsstil, satsat allt på ett kort.
Och hela sitt väsen, och sin person, är övertygad på det man tror
och strider för. Till den grad att det är näst intill omöjligt för dem
att omvärdera någonting alls. Så till den grad att hela deras världsbild
självkänsla skulle rämna under deras fötter om det skulle
vara så att allt de trott på är fel. Därför tror jag inte
på en underbar värld, där alla kommer överens. Men jag kommer alltid
tro på de som tror på den drömmen. Utan dem vill jag inte leva
i den här världen. Det är ungdomens förbannade plikt att vara
naiva och tro på fred och kärlek, utan dem dör våra själar.
Fångna i friheten
Och vårt kapitalistiska system som vi alla lever i, som slav
eller slavdrivare, är starkt sammanflätat i varann, så det nästan inte
går att bryta sig ur, och leva hållbart och i balans.
Om detta kapitalistiska system skulle överges över en natt,
eller rasa över en natt, skulle det få katastrofala följder.
Massvält, krig och sjukdomar skulle följa i en apokalyptisk
omfattning. Vi är nästan fast. Och det är de som är mest fast,
som tror de är fria, som tror att rikedom ger dem frihet.
Stackars, stackars människor.
En känsla
Kanske är frihet inget verkligt. Kanske är det en
känsla, som inte går att fånga, likt lycka och kärlek.
Kanske blir man bara mer fången ju mer man försöker
köpa sig frihet. Kanske dör all kärlek som försöker
ägas, försöker bindas, försöker fångas.
Och lyckan, likaså.
Lyckan är bara lycka om den är fri
Kärleken är bara kärlek om den känns,
och friheten är bara en inbillad känsla,
som varar ögonblicksvis.
Festfolkets bakgrundsljud
…
Festens skratt
Festens skratt, och musik hörs i bakgrunden.
Glädjerus, kommen från alko-rus. Jag ligger och lyssnar,
men ljudet är inte för högt, det stör mig inte.
Faktum är att det ger mig nästan nån form av lugn,
och igenkännande.
När det är fest, när elbasen går igenom väggarna,
när vrålen är av den hysteriska glädjens format, den utlevande
glädjens format… och flyktens format,
då är det inte bråk, skrik och hot. Det är
inte bittra tårar, och självmordsprat.
Substitut för trygghet
Jag känner igen ljuden som trygghet, eller rättare sagt
paus från kaos. Och därför inte bara accepterar jag ljuden
som icke störande, utan som positiva nästan. Trots
att jag inte tycker om fylla och sprit, nämnvärt.
Bellman Siesta eller Blå Blend med filter
Jag hör dem nu från grannarna, 2021, mitt
under corona-restriktionerna. Men de emotionella
minnena kommer från 70 och 80-tal, från mina då
skilda föräldrar. Morsan provade ett antal män,
men det var fel på alla män. Pappa provade också
nån ny, men slog sig till ro med att vara singel ganska
omgående tror jag. Istället hade han fester för sig själv,
med en karta starköl, och Bellman Siesta cigarrer.
Med sluddrigt nostalgiprat, skuldkänslor, och
2 promille i de salta tårarna.
Urflippat
Hos morsan var det vin och spritcentralen sen jag gått
och lagt mig, på helgerna. Några kompisar, musik
och ett jäkla gastande. Jag upplevde morsan som hysterisk
när hon drack. Flippade ur fullständigt med gränser
och … nä bara urflippat… och det skrämde mig.
Festljud
Och ändå är festjuden inte förknippade med dåliga minnen.
För det var paus från självmordshot, bråk. Hot
om att lämna mig/oss. Och sen det värsta av allt,
när hon brukade säga att vore det inte för mig skulle
hon tagit livet av sig. Vilket gjorde att jag tog
på mig ansvaret för hennes liv. Redan som litet barn.
Satte spår
Det formade mig, till att alltid ta hand om andra, för att
överleva själv. Och det gjorde det mycket svårt för mig att
lita på människor. Det gjorde det svårt att ta hand om mig själv,
när jag väl träffade kvinnor i vuxen ålder. Och när jag dessutom
valde eller blev vald av samma typ av kvinnor,
så drunknade jag i nåt som var allt utom kärlek.
Senare på natten kom de djupa existentiella fyllediskussionerna,
och pratet om självmord. Blandat med cigarettrök,
och till musik av Demis Roussos och Roger Whithtaker.
Pappa och Sture
Pappa däremot sörjde i glaset med starköl.
Och Tvn var på i bakgrunden, ingen festmusik.
Och nästan alltid, när vi var på tu man hand,
när jag var i tonåren, eller i vuxen ålder, så hamnade
han i samma traumatiska minne från sin barndom,
då hans bror Sture drunknade vid hamnen i Kramfors.
Kväll efter kväll, ölglas efter ölglas, han blev aldrig fri
från skuldkänslorna. För han var äldsta brodern
och tog på sig skulden, som litet barn.
Ödessymfonin
Det hände flera gånger under bråken och självmordshoten
till Beethovens ödessymfoni hemma hos mor,
att jag bäddade min säng varmt, och trodde jag skulle dö,
sådan var min värld ibland, när jag var ett litet barn.
alla bär vi med oss alla åldrar, alla minnen vi har
alla trauman. Frågan är hur vi lär oss hantera dem. Vilka förutsättningar
vi har haft, och vilken hjälp vi får att ta oss igenom.
Pappa fick ingen hjälp med traumat med Sture.
Jag fick ingen hjälp som barn, vilket gav mig flera långa djupa
depressioner i vuxen ålder.
Allt som behövdes var ….
Bäst hjälp fick jag när jag fyllt 50, av en kvinna
som gav mig verktyg, men framför allt, framförallt
gav mig bekräftelse och förståelse. Det tog 40 år innan
jag fick den hjälpen. 40 år i väntan på bekräftelse:
”Jag förstår dig Tomas, det måste varit hemskt,
du är en fin människa”. Det tog 40 år innan jag förstod
att jag har en egen vilja, ett eget liv.
Nu är festen slut
Nu har festen på långfredagen 2021 slutat
Skratten och musiken tystnat. De som väckte minnen.
Nu borstar jag tänderna, tar på mig alla täcken
och väntar in …livet imorgon. Nuet …. och är tacksam
över att ha överlevt så långt, och tacksam
över att finna stunder av lycka, då de kommer förbi mig
”Låt bli att läs då”
…
Jag har faktiskt själv använt mig av den
meningen, angående om man inte gillar innehållet
i min blogg. Om man tycker det är för sorgligt, för
aggressivt, för jobbigt att engagera sig i ämnet.
När det är enklare att fly med info-bubblan intakt.
Och jag kan tänka mig att det skulle kunna vändas mot mig
när jag påstår jag blir less på hatet i medier, och desinformationskampanjerna
som frenetiskt och konstant pågår där. ”Låt bli att läs då Tomas”
Låt bli att läs Tones feministiska krönikor, och hennes Accuse-feministiska
medsystrars dagliga Kampanj mot män och de manliga släktet.
Låt bli att läs då
Låt bli att läs om hur demokratin skakar i sina fundament
i USA, ”Landet för de fria demokratierna”. Låt bli att läs om
hur Sverige riskerar förvandlas till extremhögerns Ungern och Polen.
Strunta, Tomas i att de krafterna gör skillnad på folk utifrån ursprung,
och att man vill avskaffa medier som kritiserar rasism,
och lägga ner Public service, som är enda motpolen kvar
till att rika ska kunna köpa hur nyhetssammanfattningen
ser ut… vilka nyheter som ska få berättas. Strunta i att
dessa krafter ska kunna ogenerat publicera lögner
utan mothugg. Läs inte om sånt skit Tomas, läs inte nyheter,
var lycklig istället.
Ja men det vore skönt !
Jag skulle nog ta och lyda dessa råd. Läs inte om eländet.
Lev lycklig du oxå Tomas i denna underbara värld, där
solen alltid skiner och alla är snälla och framförallt ”tänker positivt”.
Va fint allt och alla är, när man ”tänker positivt” hörrni.
Jag ska meddela det till de homosexuella i Ryssland. till de
Amerikaner som nästan förlorade sin demokrati i vintras.
Och jag ska berätta för Erdoğans förtryckta Kurder va fint
det blir om man bara tänker positivt, och inte läser om det
som är hemskt i omvärlden, och i Sverige, och inte tar diskussionen
med rasister som splittrar Sverige, Accuse-feminister som splittrar
Sverige, kapitalister som splittrar världen…och Sverige.
Nä men det vore skönt,
att bara återvända hem till idylliska Fylke, (The shire)
Med gröna bekymmersfria kullar, och träddungar, fester
och dans. Varför bekymra sig ? Bara att tänka positivt ju.
Eller kommer det finnas ett idylliskt Fylke, om vi
låter bli att läsa, om vi låter bli att stå upp för mänskliga rättigheter,
om vi låter de splittrande krafterna ta över ?
There won’t be a Shire Pippin
You tell me ?
Fråga de majoritet av befolkningen som inte har demokrati,
som inte har yttrandefrihet, som inte har social trygghet,
som inte har ett Fylke … vad som händer om man inte läser,
om man inte bryr sig, om man blundar och är positiv.
Jag känner…
…
Så sent som igår, skrev jag att jag kände mig lycklig av
att det blir längre dagar. Det är sant ännu. Men det är lika sant
att jag även känner sorg, vrede, frustration… jag känner.
Inte motsatser
Jag tycker inte de behöver vara varandras motsatser,
de finns hela tiden med oss…och det är av godo.
Nu i kväll, har jag lite sorg i ögonvrån, och lite i
bröstkorg och magen. Men jag mår bra, jag mår ändå bra.
…jag känner… jag lever.
Svårt att sätta ord
Lite svårt att sätta ord på sorgen jag känner.
Det kan va många saker, och samlas i en klump i magen.
Jag har lite svårt att förstå den här världen vi lever i.
Eller nej….. jag har lite svårt att förstå människan.
Övriga naturen förstår jag bättre. Även om den kan te
sig grym, när jägaren fäller sitt byte, och ett liv släcks.
Så förstår jag balansen i det hela. Ingen har någon garanti
till överlevnad i naturen, varken rovdjur eller bytesdjur.
Det kan te sig grymt… men inget av det som sker i naturen
är så grymt som människa kan vara. Men människan kan också
vara otroligt god, omtänksam… i vissa situationer.
Girighet förstår jag inte grejen med
Jag förstår inte pengar, jag förstår inte makt.
Jag förstår inte girighet… jag förstår på riktigt inte girighet.
Alltså utan att lägga värdering i det… så förstår jag det inte,
Jag har svårt att omsätta känslan till något som skulle
kunna ge någon enda människa lycka… allra minst den girige.
Så det är inte egentligen en självglorifierande hävdelse,
att jag påstår att jag inte förstår girighet..
Jag kan bara inte fatta…. Det gör mig inte god, det gör mig
bara oförstående.
Luften får lov att gå ur en ibland
Ibland, som nu ikväll, kan luften gå ur mig lite.
Det kan kännas lite, lite, lite meningslöst, eller tröstlöst,
för ett litet ögonblick. För tillfället är jag ändå så pass stark
att jag inte fastnar där… men ingen, ingen är stark nog
att garantera att de inte fastnar där., någonsin. Ingen !
Inte heller jag., trots att jag rest mig ur askan så många gånger.
Må hända jag har erfarenheter som kan hjälpa mig,
måhända jag har skaffat mig verktyg att hantera. Må
hända i att i de mörkaste av stunder, kan jag vara en av de
som bäst kan föreställa sig och tro på ljuset, mitt i total förtvivlan.
Men jag är inte immun, jag är inte odödlig… jag känner… och
jag lever….
Jag saknar…
Det är mänskligt. Jag saknar de nära som gått bort,
jag saknar några som försvunnit ur mitt liv.
Jag känner… jag lever.
Jag saknar den kärlek som brinner i mitt bröst,
i längtan om att få komma ut, och landa i någons hjärta.
Jag saknar de, trots att den aldrig gjort mig lycklig.
Och jag vet inte varför… men det är mänskligt det också.
Bakvänt
På något märkligt vis, verkar jag fungera bättre nu,
än när inte Corona fanns. Eller inte FUNGERA bättre,
men känna mig mer normal. Kris förstår jag.
Kris har jag levt och identifierat mig med.
Jag är bekant med de känslomässiga ödemarker man
vandrar i, när inga kramar ges, när ensamhet
dominerar ens dag. Det är inget jag söker mig till, det är inget jag
önskar mig själv. Men jag kan känna mig hemma i det paradoxalt
nog. På samma bakvända vis, som jag kan tycka det luktar gott
om en hårt trafikerad väg, med avgaser. För det är
lite hemma liksom, sen jag växte upp i Stockholm,
och sällan var hemma. Igenkänning.
Corona-odödlighet
Jag har svårt att förstå vad som händer nu med Coronaviruset
också. Och då menar jag inte svar på när den ska ta slut, på vaccinfrågor,
på sjukdomsförlopp och sånt. Jo … jag funderar väl lite på det också.
Men jag tänker på i stort. Jag tänker på naturen, och människan.
På hur vi satt oss själva på piedestal, och näst intill förväntar oss
vår egen odödlighet. Vi ska ha allt hela tiden. Hur blev vi såna ?
Visst ..om jag får vara med ett tag till så
Nej jag vill inte heller dö, åtminstone inte än.
Men min tid kommer… då allt tar slut. Och kära medborgare,
det gör din tid också ! Jag menar inte att vi ska ta lätt på Corona
i bemärkelsen att bara konstatera att de som dör, de dör, tråkigt för dom.
Men jag menar att det kanske inte är så himla onaturligt att människor
som är 80-100 år gamla dör. ”Det dör yngre i Covid också säger du?
Ja det gör det. Det dör yngre i självmord också, det dör yngre i cancer,.
de dör pga mord och krig. De dör av svält och tortyr, världen över.
EVERY FUCKING DAY. But do we care? Bryr vi oss ?
Nej inte nämnvärt. För upptagna med att skapa tillväxt antar jag.
Något är seriöst galet med vårt sätt att leva, och med våra krav
och värderingar… allvarligt fel.