Författare: tomastvivlaren

…
Morfar konkurrerade med fröken ur
Jag minns min morfar Ture Hansson, som en tystlåten,
harmonisk man i det mesta. Kan hända något kuvad för
husfriden. Man kunde ställa klockan efter morfar Ture när
han började skruva på sig o fundera om det inte var nyheter snart.
I synnerhet nyheter på radio.

En tjurig allkonstnär
Utåt sett var han oftast mycket tålmodig och mjuk med oss barn.
Jag kan bara minnas att han brusade upp en enda gång,
under hela min barndom. Men tjurig som få… och det var så han
överlevde mentalt. Morfar kunde allt. Så var det bara. Åtminstone ur vårat
perspektiv som barn. Han var mästerlig byggsnickare, finsnickare,
odlare, fiskare och den obestridlige stick-ut-plockaren, om man fått
sticka i fingret. Han lurade den som fått stickan, med ett lugn och skratt,
så man visste inte när stickan petades ut.

Långsur
Morfar ansågs, i synnerhet av kvinnliga släktingar, hustru, döttrar
som infernaliskt tjurskallig oxå…och långsur ! En gång sade mormor
syrligt åt honom att hon inte gillade att han läste tidningen vid nån
tidpunkt. Varpå morfars vapen då blev att han slutade läsa tidningen
i månader. Men gu så jag förstår morfar, och gud vad många likheter
det finns mellan honom och mig som personligheter. Bortsett då från
vari våra individuella kunskaper och färdigheter ligger.

Kylig
Men jag har kommit att utveckla långsurheten till något annat.
Jag är ju dessutom inte gift eller sambo, vilket ger mig
den friheten och möjligheten. Jag har kommit att helt ignorera
och välja bort människor som inte behandlar mig med respekt,
typ så länge det är på det viset, eller för alltid. Om jag upplever
att inställningen till mitt värde och min tid inte förändras.
Det är vad man skulle kunna kalla tjurig de… eller låååångsur.

Val
Om det inte varit för att jag faktiskt inte är sur, utan bara
väljer bort de som tar min energi och min tid, men inte ger
tillbaka. Det kan möjligtvis uppfattas som känslokallt av de som
blivit ”drabbade” (om de nu ens bryr sig, vilket de flesta nog
följaktligen inte gör, eftersom det är deras kyla som fått respons)
Jag väljer helt enkelt bort dessa, och ställer dörren på glänt
i fall de beslutar sig för att respektera mig, min tid.

Andra sidan av myntet
Men jag tror oxå att de som är mig nära, de som respekterar mig
och min tid,. kan vittna om en mycket god vän, som
ofta finns för dem. Morfar lärde mig mycket, mycket om praktiska
saker, naturen, byggen, odling mm mm. Vilket gjorde min frånvarande
mor vansinnig när vi kom hem, och sa ”men morfar sa, men morfar
tycker” etc etc. Helt i sin ordning att vi beundrade morfar för det,
tycker jag.

Pessimist
Morfar ansågs oxå som en inbiten pessimist, återigen främst av
de kvinnliga släktingarna, hustru och döttrar. Mormor var tex
sportintresserad, och såg allt om Björn Borg som klistrad. Morfar
kunde inte bry sig mindre. Så han kläckte ofta ur sig om svenska hopp,
”Han kommer förloooora”, vilket gjorde att mormor blev i upplösningstillstånd,
och kallade honom för pessimist. När han i själva verket ”småretade” henne
för att få en reaktion, och det lyyyyste i öga på honom när han fick reaktionen.
Humor, för att överleva relation. Men han hade på riktigt en pessimistisk
världsbild, om framtiden. Att det skulle bli tuffare tider för vår generation.

Negativ
Och där kan nog säkert vissa som enkom känner mig via min blogg,
stämma in, och tycka att jag är för dyster, för grubblande,
för negativ. Och jag erkänner, ja är inte optimist i vad som sker i Sverige
och världen. Det finns bara ett sätt att kunna vara det. Och det är att blunda,
stänga öronen och låtsas som om det regnar. Och morfar och jag har väl det
gemensamt att vi följer/följde nyheter, att sätta sig in i världen
och livet. Vilket naturligtvis då kan komma att framstå som
att man är pessimist, när mycket av nyhetsvärde tydligen består
i elände, sensation, och propaganda. Själv tror jag ju att en sk pessimist
i dessa frågor är mera realist än en optimist.

Optimism …. blaha blaha
Om det kommer ett tungt fordon mot mig, och jag väljer att stoppa
huvet i sanden. Så är risken betydligt större att bli överkörd än om
jag ser faran i vitögat, och flyttar på mig, eller på annat vis konfronterar
faran, vilken den än må vara. Därför har jag oerhört svårt för blind positivism
och optimism, som inte har någon som helst grund, utan bara vilar på en naivitet
där man hoppas att ingen är dum mot nån annan, och att allt bara löser sig som
i ett trollslag. OERHÖRT svårt för det. Jag har stött på det allt för ofta,
på allt för många plan i livet….

Hjärta och själ
Vänlighet däremot, empati, solidaritet, medmänsklighet,
skänka, ge bort, utan baktankar, enkelt leverne,
återvinning, Det är min livsfilosofi i stort. Det har inget med
optimism att göra. Det har med hjärta och själ att göra.

…
Emil, i vinande snöstorm, far med
Alfred till doktorn i Mariannelund … när Alfred får infektion
i tummen han skurit sig i.

Den godhjärtade pojken som gjorde hyss

Ja jag tittar på den, någon gång nu och då. Har den på DVD.
Kanske sympatiserar jag med den godhjärtade pojken som alltid väl,
men vars välgärningar blir till hyss av vuxenvärlden.
Som när han värmer ett grytlock åt sin far, att lägga på magen han hade ont i,
men värmer det jättehett.

Kallare i uppvärmingen

Jag ler, skrattar fortfarande åt Allan Edwalls fantastiska varma
rolltolkning, och blir fortfarande varm inombords, av Astrid Lindgrens
varma berättarröst. Det är storslaget, varmt, jordnära, humoristiskt,
och det görs inget som är i närheten av samma klass längre.
För vi lever i en kallare era…. och då pratar jag inte om vädret.

Mer men mindre trygghet

Jag har som sagt var allteftersom åren gått, funnit mer av trygghet och tillit
till mig själv. Men samtidigt förlorat alltmer tillit till världen och min samtid.
Och då kan väl en liten bit av det hela naturligtvis vara, att alla, alltid tycks
längta tillbaka till det man känner igen och förstår, när tiderna förändras.
Allt var inte bättre förr. Men det HAR blivit kallare, mitt under den globala
uppvärmningen. Och då får man väl förlåtas en aning om en gammal gubbe,
med en liten trasig pojk inombords….. låter sig tröstas av Astrid, och
skratta med Allan.

Min operfekte far, och mina icke saknade syskon och mor

Jag saknar min Operfekte varme far, då och då. Den ende i min familj,
som jag kände som familj,… i vuxen ålder. I barndomen var han
frånvarande. Jag saknar inte mina bröder, de har aldrig haft nånting
att ge tillbaka. Och jag saknar inte min mor, som ofta gjorde mig så
trasig inuti. Jag kanske har tomrum inuti, där det skulle funnits
bröder och en mor. Men jag saknar inte dem.

Gör mig lite lycklig… ibland

Det har varit en längre period med mulet och regn nu,
men ändå relativt varmt ute. Odlingen är till största delen omhändertagen,
och sparat i frysboxar. Men grönkålen står stolt och frodig kvar
i höstkylan, likt en trotsig nordisk regnskog. Och tycks inte ta slut
än hur mycket jag ger bort. Det gör mig lite lycklig …. att ge bort asså,
och att den står och är grön, frodig och vacker.

Urstark och sårbar

Jag känner mig urstark nu, och ynkligt sårbar.
Det är faktiskt så det är i verkligheten. De finns
oftast parallellt, styrkan och skörheten. Och en sorts styrka, är just
att tillåta sårbarhet, att vara känslig. För motsatsen, torde väl vara
okänslig… och det är väl inge vidare va ?

Men det gör inget

Lite småskavanker fysiskt och själsligt förekommer …även nu.
Men det… det är livet gott folk, det är livet. Och imorrn o i övermorgon,
ska visst solen titta fram igen. Och det gör inget !

…
I dagens, Dagens
I dagens, Dagens Nyheter står satt läsa om den homosexuelle
prästen Lars Gårdfeldt som håller på att tappa tron på prästyrket
Lars är gift med Lars, lite som dåtidens Eva och Efva
(Attling och Dahlgren). Jag fascineras av min samtids fokus på
sina egna rättigheter, och så lite fokus på sina egna skyldigheter,
eller åtminstone nån form av eftertanke……

Fokus på rättigheter, inte skyldigheter
Det är sådan fokus på egna rättigheter, att de tidigare marginaliserade
grupperna alltmer framstår som riks-egon. Det avspeglar sig även i den
feministiska rörelsen, som en gång var en högst berättigad frihetsrörelse,
som tom bidrog starkt till demokratins utveckling, men nu har reducerats
till egenmakt, karriärstegar och självexponering. Precis som resten av den
kapitalistiska världen vi så älskar ! Även Gay-rörelsen, HBTQ och Pride,
står en långt upp i halsen av samma anledning. Och likaså folks
inställning till Coronakrisen, som nästan fullt ut styrs av egenintressen,
och noll insikt över omgivning och helhet.

En del av en kommentar i ett kommentarsfält till den
artikeln, kan jag sympatisera med:

Svend Nilsen: ”Självklart får en präst vara homosexuell. Men hans uppgift är att serva sin församling och dess medlemmar INTE att provocera dem och skriva dem på näsan för sin inställning.”

Posering
Lars poserar i DN, med prästkrage, skägg, mustasch, och 5 lager
fondation, mascara, kajal, rouge och läppstift. Och ett spår av svart smink
längs näsroten, som ska symbolisera hans tårar. Vi ska förstå Lars utsatthet
som inte får vara fullt ut gay i sitt prästyrke. Lars anser som jag uppfattar det,
att det borde vara hans rättighet, att klä sig som han vill, utifrån
hans sexuella läggning, även inom hans yrkesroll ? Jag håller inte med Lars.

Som en icke kristen med långt mer kristna värderingar än de kristna så ….
Utan att själv kunna definiera mig själv som kristen, så är ändå min
förståelse att prästerskapet är tänkt att vara ett serviceyrke, med
själavård och omtanke för din nästa som grundpelare. Rätta mig gärna
om jag har fel. Kristdemokraterna och Ebba Bush Thor är förvisso
inte alls medveten om denna humana inriktning av kristendomen,
som tex låt oss säga …. KRISTUS, Jesus nog ändå får sägas stå för.

Kyrkan är således ingen homosexuell plattform Lars !
Alltså inte en plattform för Lars att uttrycka sin homosexualitet med
hjälp av smink. Jag kan tycka det är lite lika bakvänt och vämjeligt
som när föräldrar pratar om att de behöver sina barn, propagerar
för sina ”rättigheter” till sina barn (medan de ännu är små). Rent generellt är det oftare
just kvinnor som hävdar sina rättigheter där, eftersom de mer ofta anser
sig vara överlägsna mannen i föräldraskap. Eller om det i grund och botten
helt sonika handlar om egenintressen, att inte bli ensam.

Homofoben i mig
Man skulle med rätta kunna kalla mig för lätt homofobisk.
Ja beroende då på vad man lägger i uttrycket ”homofob”
Om man i uttrycket lägger att jag äcklas av att i förbifarten
se filmiska homo-kyssar… ja då är jag homofob. Om man i
uttrycket lägger att de inte skulle ha rätt att vara homosexuella, nej, då
är jag inte homofob.

Men jag är lika allergisk mot denna typ av ”vuxenuppfostrande”, påtvingande
propaganda av homosexualitet och feminism i statstelevision och medier
som Aftonbladet, Expressen och DN…. som jag är allergisk mot den
sjukliga propagandan, som även kallas för reklam. Som alla är
till för att hjärntvätta oss att tycka som de, respektive köpa
produkter vi inte behöver, för pengar vi inte har, samt
inte hinner använda.

…
”Jag borde veta… jag borde veta bättre”
(Laleh)

Det är nästan alltid de som faktiskt vet bättre, som rannsakar sig,
och tänker att de borde veta bättre. De som borde veta bättre,
rannsakar sig aldrig.

Permission to speak freely ….

När de goda människorna jag känner, vilka är några stycken.
När även de blundar…. när de goda i världen blundar,
då är världen blind. Och när världen är blind för vad och vilka
som förgör den…… ja ni fattar ?!
Utan er vid min sida, är vi dömda till undergång, om vi blundar,
om vi förblir tysta, om vi fortsätter tänka att ”det ordnar sig säkert”
Om vi inte ändrar oss själva, vårt leverne, väljer våra ord,
och överlämnar en beboelig värld till våra barn.
Nån annan fixar det säkert åt oss. Men nån annan kan inte göra allt själv.
När tilliten läggs till nån annan så bjuder vi in… Donald Trump,
Joseph Stalin, Mussolini, Kim Jong-Un, Jimmie Åkesson, Ebba Bush,
Ulf Kristersson, Annie Lööf, Putin, Bolsonaro… m fl m fl.

Vi vill inte förstå.

Men det förstår vi inte … vi vill inte förstå.
Vi vill ”tänka positivt”. Om vi bara tänker positivt kommer världshaven
automatiskt rensas från plast, och fisken kommer klara sig från utfiskning
trots att vi dödar all fisk, om vi bara ”tänker positivt”.
Ni lyckade människor, med karriär och fett bankkonto…
ni föräldrar som har föräldralösa barn ….som inte säger nåt,
som tror allt löser sig, som ”tänker positivt”

Fantastiska uppfinningar

En sån här fantastiskt positiv tanke, är ju en ”jättedammsugare”
som suger koldioxid ur atmosfären. (länk) . Den är ”fantastisk”
för att den lovar oss att vi fortsatt slipper ta ansvar för vårt destruktiva
leverne… ”tekniken löser allt åt oss”. Så ”positivt” Vi tänker positivt.
Nu blir det iofs ett avfall, den uppsamlade koldioxiden, som måste
slutförvaras. Känns det igen ? ”Slutförvaring” Fråga befolkningen
vid Tjernobyl, och Fukushima om ni har glömt. Men då
har de som ska rädda oss från ett sunt leverne istället för tillväxt
och utarmning och förgiftning, kommit på att vi ska förvara det i en
anläggning på havets botten… Slutförvaring. Det är ju toppen. Först
förgiftar vi haven, tar sakta död på det mesta livet där, som dessutom
är nödvändigt för vår överlevnad, sen gör vi slutförvaring
på det som dödar oss ovan havet. Tänk positivt gott folk, grubbla inte !
Och dessutom uppfanns en myyyycket effektivare koldioxid-uppfångare
för miljoner år sedan, helt utan avfall – kallas för TRÄD.
Men ja just det … de hugger vi ned då… det ger ”tillväxt”

Jimmie fixar allt

Vi har redan påbörjat vår tids massutrotning, apokalyps. Men
om vi blundar och fortsätter tänka positivt, och lägger
vår tillit till den vetenskap som faktiskt lett oss till
fördärvet och undergången, så kommer det säkert ordna sig.
Nån kommer säkert att ordna allt. Jimmie tex. Så fort han stängt gränserna,
förbjudit nysvenskar att besöka bibliotek, skaffat fler poliser att skydda honom, men
inte folk som är för bruna, eller har fel religion. DÅ, då kommer allt ordna sig.
Eller när Donald Trump uppmanar vit makt att göra sig redo för inbördeskrig
om han inte vinner. Tänk positivt gott folk.

Den stora sömnen, har pågått ett tag nu, en tyst osynlig kolmonoxid
dödar oss långsamt i sömnen. Men tänk bara positivt… gott folk!

Inte religion

Många talar om religion som skuld till världens elände och krig.
Och nu för tiden skyller man främst på Islam. Och om man läser
historieböckerna, utan att tänka ett steg längre, så verkar det ju
på det viset. Men mig veterligen har ingen bordsbön av tacksamhet
dödat en enda människa. Mig veterligen har varken, Buddha, Jahve eller
Allah dödat en enda människa. Människor har dödat andra människor.
Ingen har dött av välsignelser eller ”Bibliska sagor” som dagens
illusionslösa människa kallar Bibliska berättelser. Nej, det är inte religion,
som har fördärvat vår jord. Det är giriga hänsynslösa makthavare,
despoter som använder religionen för makt och pengar. Kapitalismens
dödgrävare dödar människor, och Kommunism användes på samma sätt
att av despoter, att styra och mörda folk. Dess budskap om arbetarnas
rättigheter dödade ingen, dess budskap om rättvisa och ” Av var och en
efter förmåga, åt var och en efter behov ” dödade ingen människa.
Girighet, maktlystnad och ojämlikhet gjorde det.

Tårat kött

Jag grät bokstavligen vid matbordet, och salta tårar föll ned på maten,
Det tog ett bra tag Innan jag förstod varför jag grät. När jag tog bort köttet
slutade jag gråta, och fick åter i mig mat. Det var inte för att jag tyckte
det var hemskt att döda djur för att äta. Det var för att vi
dödar alla djur till slut, för att vi måste äta dem tillsammans med
antibiotika de sprutar in i dem. För att vi plågar dem hela deras liv,
innan vi äter upp dem. Jag grät… och grät på min mat.
Tills en dag så förstod jag.

Men om vi bara tänker positivt, så lider inte djuren,
och den förgiftade maten blir nyttig, om vi bara tänker positivt.

”Mina” fina barn

Några av mina fina vänner har barn. från små fina
oskrivna blad, till fina unga vuxna. Eftersom jag inte har egna
tillåter jag mig att älska deras barn, bry mig om dem.
Jag är orolig för deras skull… att de inte kommer kunna
andas, äta… dricka rent vatten…leva.

Och .. jag tror inte det räcker att tänka positivt.
Det är dem jag ”grubblar”för, det är dem jag
ändrar min livsstil för. Det är dem vi måste
stå upp för …. och ändra på oss för !

…
För några år sedan drunknade jag i tårar,
de tog aldrig slut, och ändå var jag tacksam
för varje tår, eftersom utan dem hade jag inte överlevt.
Det är inget självändamål för mig att gråta,
det är bra att det är perioder utan gråt också.
Det viktiga är ändå att jag känner mitt hjärta,
och aldrig, aldrig mer överger det.

Man får bara inte lämna små barn ensamma i världen

Och det innebär ändå för mig, att när jag som nu mår ganska så
jäkla bra, då och då återvända dit det gjort som ondast, dit jag är
som minst och mest sårbar, och lyssna in det. Lyssna på mitt lilla inre
barn, som alltid kommer bo i mitt hjärta. Det försvinner inte för att
man låtsas vara stark, för att man låtsas le, och låtsas tänka
positivt.

Man får inte lämna det barnet ensamt… man får bara inte göra det,
Man får bara inte lämna små barn ensamma i världen… hör ni det !!?
Jag får bara inte lämna barnet i mig ensamt… för det barnet är jag.

Jag tycker synd om dem

Många, många har helt missförstått detta…. och tror att man måste
tänka positivt, och ”sluta älta” och ”grubbla”. Jag har hört det till leda.
Jag tycker synd om dem…
… för det är dessa som inte klarar sig när marken under deras fötter
rämnar… och ett slukhål drar ner dem. Det är oftast de som
väljer att avsluta sina liv… inte vi som tar hand om små ensamma
små inre barn. Inte vi som gråter över begråtansvärda känslor.

För några år sedan, regnade det tårar, och det var på gränsen till
vad jag orkade med, nästan hela tiden under minst ett år.

Stolt

Jag är väldigt stolt över mig själv, hur jag gång på gång rest mig igen,
efter tusentals fall, hur jag aldrig tappat min empati och mitt hjärta
för medmänniskor. Jag är faktiskt en riktigt, riktigt bra människa.
Och det vet de som sett mitt hjärta…. men inte de som trott sig veta nåt om mig,
de som inte tar hand om sina små barn. Vissa hade nyckeln till mitt hjärta,
och var välkomna in… men var inte rädda om det. Dessa
är i periferin, och får aldrig mer tillträde … så är det bara.

Jag tror på änglar

Jag tror på änglar, men inte riktigt nödvändigtvis på den
version kristendom och religion berättar om. Jag tror inte på
en himmel och ett helvete som sorterar goda från onda, sorterar
rättstrogna från religiöst otrogna. Men jag tror på änglar.Jag tror
att de finns i våra liv när det behövs, och jag tror att det är du och jag som
är dessa änglar, när vi behöver vara det, när vi kan vara det.
Liksom vi plötsligt blir besjälade med änglastoff …

Tillfället gör ängeln

Jag har garanterat varit en ängel för någon nån eller några gånger,
några vet jag om, andra tillfällen vet bara de som behövde mig om.
För den man tillfälligt – för det är alltid tillfälligt – varit ängel åt,
blir man för alltid ihågkommen för änglagärningen. Men den är inte
för alltid¨d en ängel…utan bara en människa. Och det räcker !

Några av mina tillfälliga änglar

Jag minns några änglastunder. Hon som stoppade mig i parken, när
jag inte klarade att fortsätta min promenad, utan
storgrät ned genom träng-schaktet och genom parken. Och ropade mitt
namn, och höll om mig. Eller hon som strök min kind när jag var 19 år
och var förlorad i en storstadsdjungel, och ett vrak. Han som ställde sig
emellan, och sa ”honom rör du inte” när jag skulle få gäng-stryk. Och hon Britta
Juto, som i en av mina svagaste stunder, påminde mig om hur värdefull
jag var. Alla änglar där och då…. men bara människor… och det räcker,
mer än väl.

Man får inte lämna det barnet ensamt… man får bara inte göra det,
Man får bara inte lämna små barn ensamma i världen… hör ni det !!?
Jag får bara inte lämna barnet i mig ensamt… för det barnet är jag.

…
Var väl ett tag sen jag plitade ner några
funderingar med dig. Leget där uppe i himlapällen ?
Lirar du himmelsk dansbandsbas för de som gitter
höra på ? Haru träffat Maggan o Rolf ?
Eller seglar de på egna moln ?

Här nere ere kaos som vanligt, bara mer av den
varan än vanligt kan tyckas. Men de har väl alltid varit kaos
sen Chiefen utsåg oss människor till skapelsens krona,
eller om det kanske var människan själv som gav sig det epitetet ?
Jag är rätt så säker på att det var det senare. Eller hur pappa ?

Jag tänker att om Chiefen måste styra upp allt vi människor
ställer till med, så är det ett mission Impossible
som inte ens Tom Cruise har en challe på. Och han verkar ju
se på sig själv som något av en gud. Men de e klart Chiefen
kanske bara skapade liv och sen lyfte sina händer från jorden,
och även sitt ansvar ? Det är på sätt och vis rätt isf fall pappa.
Han kan väl… eller som det heter nu i Metoo-tider, Hon (Gud)
kan väl inte vara ansvarig för människors ageranden.
För allt blir mera jämställt förstår pappa, om man har 100
% kvinnor vid makten, och om Gud är en kvinna !

Nä de e helt crazy här på jordskorpan pappa, det är bara en
tidsfråga innan vi förgjort oss själva, för ingen bryr sig om nånting
eller någon, och de flesta tycks ha accepterat att vi förstör våra barns
arv… Moder jord. ”Vi kan ju ändå inte göra nåt, så let’s waste
this mother-fuckingplanet”. Jag anses vara naiv…. som försöker
leva minimalt, och efter behov. Det är jag som är boven i denna
galna värld pappa…. jag som inte köper tillväxtkonceptet
och skövling av våra resurser… det är JAG som är den tokige.
Ähh … de spelar ingen roll längre. Jag orkar inte ….

Hälsa Chiefen, att om det trots allt var han som gjorde oss till
”skapelsens krona”… så var det ett BIG mistake … a BIG one.
Men det har han väl fattat redan. Och moder natur kämpar
tillbaka…. försöker hålla tillbaka viruset som håller på att slå
ut mänskligheten…. och tusen andra arter.
Och det viruset heter Homo Sapiens på vetenskapsspråk,
”den moderna människan” Jag tror det varit bättre om
Neandertalarna överlevde Homo Sapiens, eller varför inte
Löss eller fästingar.

Låter jag bitter farsan ?
Ja kanske det … om nån vill kalla mig för det, för att jag blir
tokförbannad över människans likgiltighet och
destruktivitet … jag kanske är bitter, naiv och smått tokig som
ifrågasätter allt detta. Och Trump, Ebba Bush och Wallenberg
är det normala, sansade…

Nä det får bli som det blir med allt detta,
vi får se hur fort det går, om jag redan trillat av pinn
innan helvetet bryter ut.

krigets första offer är sanningen… så vad har vi att vänta,
nu när vi övergivit den ? Vi syns o hörs farsan !

…
”Men man vänjer sig”

… har förekommit i musiktexter, tröst-ord
över svåra livssituationer, och har väl på något vis
kommit att klassificerats som någonting mestadels positivt.
Har man stått tillräckligt länge med shorts i en djungel av
brännässlor, kanske man vänjer sig vid det också, och tänker
att ”så här ska det nog va, så här har vi det bra” !
Och när ”nässlorna” växt sig tillräckligt höga, och blivit tillräckligt många,
så de täcker hela din sikt… ja då … då är vi riktigt illa ute.
(Under förutsättning att vi i denna text går med på att nässlor är
en metafor för något negativt. För i verkligheten är nässlor jättenyttiga
och bra naturligt gödsel för odling. )

Blottare, blottar vår samtids samsyn

Hade vi kunna föreställa oss för 20-30 år sedan, att vi låtit en dömd
blottare vara med i en tittarsuccé på bästa sändningstid, när barnen
fortfarande är vakna, och ha full acceptans ?
Vem är nu denna man, som borde vara bortom all förlåtelse ?
…undrar rättfärdiga hederliga människor som är emot
sexuella trakasserier och med varje cell i sin kropp vill motverka
dylika omoraliska handlingar som förnedrar kvinnor ?
Låtom oss återkomma till denne person som med alla nutida
moraliska riktlinjer borde vara mer än förkastligt … väl ?

Men vi har ju vant oss, lite rasism kanske inte skadar ?

Apropå konceptet att vänja sig !
För 20 år sedan var det paria att ens acceptera rasism,
fördomar, och nationalism. Och politiskt självmord att
yppa sympatier med dessa antidemokratiska krafter,
som vi idag kalla Sverigedemokrater. Idag… idag är det inga problem
alls att varken säga att du är Sverigedemokrat, eller ens
kopiera deras främlingsfientliga, nationalistiska, demokrati-utvattnande
politik. Det är tom så illa ställt att den populistiska högerextrema trion
i politiken, uppnår egen majoritet. Men vi har ju vant oss …
”det kanske inte är så farligt med lite rasism ändå” ?

Jordmån och populism

Denna bland den stora massan, accepterade populism,
har nästan likt ett influensavirus smittat av sig till övriga värderingar
och övriga politiska läger. Men ”det gör väl inget eftersom vi har rätten på
vår sida och hatar rasism och ojämställdhet ?” Njaaaeäää, jag vet inte de ja !
Tankesättet som enligt mig har sitt ursprung i ett borgerligt, kapitalistiskt,
liberalistiskt* läger, som bygger på ”mer åt mig, på andras bekostnad,
nu och för all framtid” … har nu även på ett övertydligt sätt kommit att polarisera
svenskarna i synen på Corona-epidemin, Corona-hysterin, och
Corona-indignationen. Och enligt mitt sätt att se det, skapar ett
borgerligt, ”liberalt”, kapitalistiskt samhälle grogrunden, jordmånen för
antisemitiska, Anti-muslimska, främlingsfientliga., populistiska krafter.

Lite så tokigt tänker jag – Solidaritet borde kunna klassificeras som extremism ?

För i ett mindre ekonomiskt och socialt segregerat samhälle,
med mindre klyftor socialt och ekonomiskt, så minskar incitamentet
för brottslighet, färre känner sig utanför,
det blir mindre intressant att stjäla, och färre människor
blir marginaliserade, utanför och blir deprimerade. Men va fan vet jag ???
Hatet verkar ju funka bättre ???

I bräschen

En av världens mäktigaste män, går i bräschen för det nya
desinformationssamhället, och har som medveten eller omedveten
taktik förmått folk att vänja sig, flyttat fram positionera sakta men
säkert genom ett 4-årigt bombardemang av lögner. påhitt,
nedlåtande fördomar både mot kvinnor, miljörörelsen
och icke vita i USA och världen. Till en början ansåg vi alla
vilken idiot han är, men inte vilken fara han utgör.
Nu har vi börjat vänja oss … ”det är väl inte så farligt att han grabbar
tag i skrevet på kvinnor, för tillbaka miljörörelsen till ruta 1,
och håller på att avveckla demokratin i USA, samt annonserar
öppet att han tvekar inför att godkänna valresultatet om han
inte vinner”… ”vi vänjer väl oss… det är väl inte så farligt med lite diktatur”

Den överlägsne journalisten

Jan Guillou gör ofta det journalistiskt otänkbara.
Att tex avslöja makten, och sitta i fängelse för det. Alldeles oavsett
om Jan träffar rätt i allt han skriver eller inte, vilket han naturligtvis
inte alltid gör, så är en sådan motvals-journalist oerhört viktig
för fortsatt vital demokrati och yttrandefrihet.
Nyligt har han begått den journalistiska ur-synden att låta en svart
kvinna falla under samma moraliska måttstock som rasism
och fördomar i övrigt plägar göra. (här). Kvinnan svarar Jan (här)
och i en till replik svara Jan (här), för er som vill förkovra er i
diskussionen. Kontentan var att Bilan Osman, svart kvinna uttryckt
”För var dag som går så pallar jag inte med vita människor.”
… vilket ju med rätta skulle varit otänkbart om det var en vit
medelåldersman som uttryckte sig så om svarta människor, eller än
värre enligt den feminist.-populistiska samtiden; en svart kvinna!
Men ”det gör väl inget eftersom vi har rätten på
vår sida och hatar rasism och ojämställdhet ?” … eller ?

Jo tillbaka till blottaren ….

Hur kommer det sig då att vi accepterar att en dömd blottare
får vara ned i ett underhållningsprogram anno 2020 i
feminismens mest framgångsrika era ?
Jo för att blottaren heter Nour El-Refai, och är både kvinna,
feminist och har utländsk härkomst. En kombination
som ger henne social diplomatisk amnesti, och därför
inte går att hålla ansvarig för sina handlingar, och därmed inte heller
av den rättfärdiga pöbeln kan dömas för all framtid
att inte få offentliga uppdrag och anställningar i underhållningsbranschen.
(Länk)

Men jag tycker inte hon ska straffas ytterligare ….

Nu tillhör jag ju kategorin som av princip tycker att Nour redan
blivit dömd, och faktiskt inte i framtiden ska straffas ytterligare för sitt
brott. Även om Nour i text inte skäms över sin brottsliga handling
eller visar ånger. På det viset måste rättssystem fungera i teorin i en
rättssäker demokrati. Men … gäller det för alla ?

Lite feministisk ”Trumpism”

Enligt min moraliska kompass borde det göra det.
Men verkligheten anno 2020 är annorlunda. Ha i
minne att Nour ändå blev dömd för sitt agerande, att blotta sig.
vilket inte är förenligt med svensk lag. Och betänk det när vi tittar på
fall av sexuellt relaterade anklagelser som INTE lett till fällande dom,
men ändå blivit dömda i media, och den feministiska folkdomstolen,
som inte godkänner Sveriges rättssystem, om det inte gynnar dem.
Apropå Donald Trump !

Olika inför lagen

Jag tänker på namn som Fredrik Virtanen, Lasse Kronér, och det
mest absurda exemplet Martin Timell, som blev offrad på ett
medialt altare, och näst intill ingen kom till undsättning.
”Varför ska vi komma till undsättning till en våldtäktsman”
undrar den ”rättfärdige” feministen. Ja ett argument skulle kunna vara
att han inte är dömd för våldtäkt ! Och därför inte borde betraktas som
en våldtäktsman. Men här kanske jag är ute och cyklar ? …
Inte kan väl bevis ha nån betydelse när ryktet säger annat ???
Ja … jo … jag var ironisk.
”Men vad gör det att frångå rättssystemet lite, och ägna oss åt lite
omvänd häxbränning ?” … vi vänjer oss väl ?

Om man upprepar en lögn tillräckligt ofta

Ej heller Virtanen eller Kronér blev dömda. Men den feministiska,
journalistiska folkdomstolen, har decimerat deras karriärer. Den feministiska,
journalistiska folkdomstolen baserar sin bevisföring på
kvantitet, även om kvantiteten av anklagelser varken innehåller
bevis eller relevans. Lite som Donald Trumps kvantitet av lögner
och smutskastning… ju fler gånger han säger det, ju fler som
vänjer sig vid det… och då blir det sant,
för att ni/vi vänjer oss.

Samma typ av rättslig dom, olika konsekvenser

För närvarande är väl Paolo Roberto enligt vår rättfärdiga
samtid, vara den som är mest paria, och inte på något sätt går att
hantera med annat än totalt fördömande ? Vad är hans brott ?
Att ha begått sexköp ! JA det är olagligt, och han blev dömd ,
Och JA, jag tycker det är fel att köpa sex. Han fick böter,
precis som Nour. So far, so good ?

Släppa även Paolo fri ? … nä hujedanmej

Men hur skulle det i dags dato, funka att sätta honom i panelen på
Parlamentet och dra sexistiska skämt om feministen Nour ?
Nä jag tycker det är en relevant frågeställning faktiskt.
För Nour gjorde sig lustig över Paolo, på det viset att Paolo
grät ut i media och sa att det var ett självskadebeteende… dvs skyller
ifrån sig lite över sitt eget ansvar i att betala för sex… vilket i vår samtid
är att betrakta som moraliskt värre än att försämra för de sämst ställda
i samhället, förespråka ökade klyftor, förespråka att bibliotek bara ska
vara för svenska medborgare, göra hyror så höga att folk inte kommer
ha råd att bo (marknadshyror), utvisa människor … barn till diktatur och krig.
Ja tom värre än mord… om du frågar internerna på fängelser.

Att sitta ned och kissa ger dig moraliskt försprång – i Sverige

Nä Paolos produkter plockas nu bort ur sortimentet på de flesta butiker,
även vårt COOP. Ingen vill förknippas med sexköp. Men få har problem med att
en dömd blottare ironiserar över detta sexköp,
i bästa sändningstid på en av Sveriges största och mäktigaste medieforum.
Orsak ? … Att blottaren sitter ned när hon kissar !

Det finns 100-tals exempel på denna omvända sexism, och rättsröta,
men detta inlägg har redan tappat 80 % av läsare som blev nyfikna på den
provocerande rubriken …pga både sin längd, och det provokativa i att
ifrågasätta en kvinnas motiv och offerroll.

Men ….

Men låt mig bara som hastigast nämna att det sänds på SVT play
ett program som heter 100 vaginor, och som programförslag
hänvisar till ett annat program, som heter ”Den kvinnliga orgasmen”
I Sverige idag helt okontroversiella tv-program,
och bör så kanske vara. Men föreställ er program med titlarna:
”100 kukar” eller ”manliga orgasmer”- funkar för er ?

100tals om inte tusentals

Det vimlar av liknande subjektiva nyfeministiska artiklar
iom att större delen av media har intagits av feminister….
Kvinnor i dessa positioner är lika toppenbra som män i desamma.
Men med en nyfeministisk agenda, har vi sedan länge lämnat
både rättssäkerhet och en jämställdhetsagenda. Det är inte ovanligt att
stöta på artiklar som begråter älskarinnas utsatta position,
mot den känslokalle gifte mannen, som är otrogen. Sällan eller aldrig
tas omvända roller upp från det perspektivet. Och älskarinnan
framställs som ett offer. ”Men va f-n …. vi vänjer väl oss. lite otrohet
och svek är väl inte så farligt, så länge det inte är kvinnor som blir svikna ?”

Hur blev det så här ?

Jag funderar på i vad denna snedvridna syn på könsroller består i ?
Och kommer fram till att feminismen i grunden ser ner på kvinnor
och omyndigförklarar dem, och sig själva utan att förstå det.
Det blir så när man fråntar älskarinnor moraliskt ansvar, men inte män.
Det blir så när det är okej för kvinnor att blotta sig,
utan folkdomstolens fördömande, medan män straffas för all framtid,
även om de inte ens döms för brott

.. men va f-n vi vänjer väl oss !

…
Redan som liten, liten pojke ville jag bara vända
mig om och gå bort… bort från … från …

Och hoppades på att nån skulle sakna mig.
Jag gick, och jag gick och jag gick…. dag efter dag,
vecka efter vecka, år efter år……. men ingen saknade mig.

Jag går än…. jag har gått i 54 år nu…..
Men nu …nu tror jag att jag skulle vara saknad av några
få… det är allt jag önskar. Att vara saknad och efterlängtad.
Ha en plats i någons tankar…. i någons hjärta.
Att vara prioritet i någons liv, någon gång ibland.
att någon väljer mig …ibland … önskar att tillbringa
stunder tillsammans… blir glad av min närvaro, och min röst,
mina tankar mina ord…

Och så tror jag att det är nu…. några få …
och det är allt jag önskar.

Men jag har fortfarande det sårade barnet i mig,
och samma känsla dyker upp ibland,
att jag bara vill vända mig om och gå bort
från … från .. från de jag hoppas skulle stoppa mig.
Jag vet att det är barnet i mig, jag kan hantera det nu.
Och det är okej… det är vuxet, att ta hand om sina känslor,
att ta hand om sig själv.

Det är inte samma sak som att klara sig själv.
Det gör ingen…. det är en illusion… en
farlig illusion. En illusion som även jag har
längtat efter. Jag klarar mig själv i det mesta.
Jag är en klok, smart, empatisk fin människa och man,
men jag klarar mig inte helt själv… inte du heller.

Vem kan segla förutan vind,
vem kan ro utan åror,
vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar.

…
Jag är så trött på mänskligheten,
den visar ingen mänsklighet. Moral har blivit ett skällsord
genom ordet moralist. Det finns ingen respekt för någon.,
eller någonting längre.

Godhet anses allmänt som någonting dåligt,
att man tex är en godhetsknarkare om man vill väl. Och än har jag bara
snuddat vid allt som är helt galet med världen, och människorna.
Skulle det behandlas i bokformat skulle en trilogi inte vara i närheten
av tillräckligt … och jag har inte dugligheten, kraften och tålamodet,
eller självförtroendet att skriva ens en enda bok.

Men jag har materiel för 100 böcker, om människans förfall.
Men huvudet tröttnar vid blotta tanken.
Och det känns inte inspirerande, eller konstruktivt. Ingen skulle läsa dem,
än hur geniala eller perfekta de vore skrivna, vare sig det var skrivet av mig
eller en erkänd författare….ingen bryr sig längre…om nånting…
än sig själva. Det finns ett ord för det, men ingen bryr sig om
ord heller.

Men om jag tystnar…om även jag tystnar och struntar i allt
Om de sista som tror på en levande jord, på solidaritet, demokrati,
yttrandefrihet under ansvar … om vi tystnar .. om vi slutar skriva..
… om vi slutar beskriva galenskapen… om även vi skiter i allt.
Vill ni leva i den världen ?

Och nästan ingen orkar bry sig längre ….om nåt

”Vem i hela världen kan man lita på?”

Vem kan man lita på när socialisterna blivit kapitalister,
när borgarna blivit rasister, och rasisterna blivit
accepterade och växer vilka vidrigheter de än yttrar.
Vem ska vi lita på när feministerna blivit egoister, som med eftertryck
offrar manligheten på Metoo’s makt-altare.
när föräldrar inte politiskt bryr sig om den värld vi lämnar över
till dem.

Jag högaktar Åsa Linderborgs ”pudel”, och ansvarstagande inför
sitt eget deltagande i Metoo-drevet… högaktar ! Jag beundrar Anders
Tegnells enorma sunda förnuft, och enorma tålamod inför en
helt hysterisk värld från bägge motpoler i Corona-mass-hysterin. Beundrar!
Jag är full av beundran inför Greta Thunbergs ställningstagande… ännu !
Och jag menar att dessa och hon som går omkring och är underbar på vår
närbutik…är några av våra samtida hjältar…

… men ingen bryr sig om sånt… ingen respekt för någon
eller någonting, är det som genomsyrar världen och Sverige.
Vill ni leva i den världen ?