Författare: tomastvivlaren

…
Jag är inte nedstämd, men väldigt trött.
Fan va jag önskar att Tage Danielsson hade levt idag.
Det blir inget långt inlägg, inget intressant inlägg.
Ej heller något djuplodande, resonerande eller humoristiskt
inlägg… jag orkar inte.

Idag på Coop klagade en kvinna över alla idioter som
rensade hyllorna på matvarubutikerna, och hostade sedan
öppet utan att skydda omgivningen med arm eller hand.
Jag hann precis undan.
Härom dagen så var min vän på apoteket och skulle köpa Alvedon,
och gubben framför honom i kön hade plockat på sig tio askar,
och blev storförbannad när han bara fick köpa 3 st.

Yrkesgrupper tycker det är rimligt att prata om löneförhöjning,
nu när ekonomin stagnerar, och ladorna ska tömmas.
Företagare beklagar sig över att 500.000.000.000 kronor är
för lite för att rädda företagen. Och mer pengar strömmar in från den
annars så förhatliga staten inom ”näringslivs-kretsar”
Är det inte så att när liken radas upp, så cirklar asgamarna
omkring i cirklar och ser sin chans ?

Och en SD-politiker tycker vi ska ta efter Trumps sätt att bemöta
Erdoğan ….

Ja men ni fattar … jag orkar inte längre….

…inte just nu iaf.

…
Hej igen pappa !
Jag saknar dig fortfarande.
Jag kom att tänka på dig igen, när jag såg dokumentären
om Eric Clapton, på Viddla. Och jag än en gång hörde
”Tears in heaven”. Den låten jag skrev egen svensk text till,
och som jag spelade upp på din begravning:

Himlens tårar
Om jag var här hos dig – Där du är i himlen
Du är kvar hos mig – Fast du är i himlen
Du vilar ut, fått ro till slut
Men jag måste släppa dig
till din himmel.

Kan du nå min hand – om jag såg dig i himlen
I guds eget land – Om jag såg dig i himlen
Din själ består, när du nu går,
men jag måste låta dig gå
till din himmel

Tiden rinner fort, tiden läker sår
Allt du sagt och gjort, genom alla år
det består.

Kan du nå min hand – om jag såg dig i himlen
I guds eget land – Om jag såg dig i himlen
Din själ består, när du nu går,
men jag måste låta dig gå….
till din himmel.

Jag spelade den även på Mosters begravning,
Fanny sjöng, det tror jag du tycker om. Där uppe
bland Cumulusmolnen.

Våra dagar räknade?

Jag vet inte får ni info där uppe, från Chiefen,
om när människans dagar är räknade ?
Läser man tidningar, lyssnar på radio, eller ser på TV,
så tycks stunden vara inne för oss människor,
på jorden. Och jag vet inte om Chiefen har lessnat
på oss hur vi sköter om hans älskade moder jord,
så är då inte jag förvånad, eller ens kan klandra honom
för det.

Jag håller med honom i så fall. Och jag kan bara säga
so be it ! i så fall. Vi har fått några tusen chanser nu
mänskligheten, men ingen lär sig någonsin pappa.

Om det här går över inom 6 månader, är det glömt
på en vecka, och sen fortsätter den kapitalistiska
människan som hon alltid plägat.

Liknelse

I 30 år har vi tjatat om att hjälpas åt på bangolfen,
och fortfarande är det bara maten efter årsmötet som
en enda själ dyker upp till. Och då visar ”gratismaten” sig
vara viktigare än mötesfrågor, såna som klubbens fortsatta
existens. Men som tur var pappa, så fick jag veta av mötet att
om jag bara tänkte positivt, och hoppas att det 31a året blir det
som allt förändras, så kommer det gå bra. Så det är vad jag ska göra pappa.
Tänka positivt här hemma, på behörigt avstånd från
ideellt arbete… man ska inte gå emot årsmötets beslut.

Med upplevd kniv på strupen, pratar utsugarna om ”solidaritet”

Nu börjar elitisterna med skyhöga löner prata om ”solidaritet”
när de riskerar dö av influensa, eller få lite hosta. Jag skulle
inte förvånas heller om riskkapitalister, utsugare, moderater som
urholkat sjukförsäkringar för sjuka och mindre bemedlade,
ber en desperat bön på kvällskvisten, för att få skonas.
Jag munkräks när jag tänker på hur en stor del
av mänskligheten beter sig här nere på jorden pappa.

Folket som inte alltid fick bete sig hur illa som hellst

Folk som blev fly förbannade när de inte fick grilla under sommar
då Sverige brann. Folk som blir som tokiga över att behöva minska
sitt plastanvändande genom skatter på plastpåsar.
Folk som skulle behöva skämmas över sitt överflödsleverne
med flygresor över hela jorden, och en liten flicka
är som tagit upp kampen. Folk som gnäller sig röda i ansiktet
över att tvingas se människor i nöd, utanför våra matbutiker,
och slåss med näbbar o klor för att få betrakta de utsatta
som parasiter.

Fler chanser ? – Då måste Gud ha en ängels tålamod

Misstänker att en ganska ansenlig del av de hänsynslösa,
cyniska, välbeställda nu oxå är de som i samma anda bunkrar
varor utan hänsyn till andra. Inte alla men ansenlig del.
Så pappa, om Chiefen har lessnat på oss människor,
och att ge oss fler chanser, så har jag inget argument emot
kvar att plädera för människans nåd.
”Solidaritet” be de rika om nu !!?? – Munkräks !!!
Fy f-n !!!

Hur är det med Filadelfia-osten ? Är den fortfarande
himmelsk, som reklamen sa? Själv gjorde jag misslyckad
middag i kväll. Vet inte vems fel det var.
Hälsa alla där, som tyckt om mig !

…

Så nu ska jag stänga ute världen igen !
Låsa in mig och stänga av mobil, internet,
och låsa dörren och inte öppna vid påringning !
Tänker INTE svara, ska sitta här jag, Klara mig själv och så !
Så de så !!! Nu ska rom få se !
Jo jag har ett sådant barn inom mig, som skriker efter
uppmärksamhet och kärlek.

Mmmm det brukar hålla i ca 1 – 2 timmar, innan jag mjuknar,
eller en natts sömn. Sen blir det ganska trist att vara
sur på hela världen efter en stund.
Världen brukar oftast inte bry sig om kränkta
gamla gubbar, med ett missförstått barn inom sig.
Världen brukar oftast inte bry sig om något,
eller någon.

Och det brukar inte funka så bra för mig att lägga mig på
golvet på COOP, skrika och sparka med benen, när jag inte får
som jag vill. Eller jag vet ju iofs inte det. Har inte provat.
Men när jag tittar ”de andra” små barnen, så har de
ingen större framgång. Deras föräldrar ignorerar dem oftast.
Och jag har inte ens nån som kan ignorera mig.

Det här nya viruset får jag inte riktigt grepp om.
Om jag försöker läsa mig till i dagstidningar om det,
och kolla krigsrubrikerna om viruset och grafiken om hur fort
det sprider sig och hur många som dör så kan jag ju lika gärna
förbereda min sista måltid i morgon kväll,
och lägga mig ner att dö.

Men o andra sidan visheten, verkar otroligt många
helt ignorera risken i att sprida viruset vidare,
och fortsätter resa över landet och världen, på stora
publikevenemang,m för att sedan resa hem och dela med sig av
sjukdom och död.

Att veta riskerna, vilka som dör, hur farligt det är
i jämförelse med andra sjukdomar. Hur mycket av det här som är
lukrativ business för mediadrakar och läkemedelsföretag,
är åtminstone för mig omöjligt att uttyda, än så länge.

Vad jag vet däremot, är att jag är ytterst tvivlande till
all information jag erhåller i ämnet. Att regeringar, media
och hälsoorganisationer har både mörkat
och spridit panik förut, är ett faktum. VA ? Om det
finns företag som är så cyniska att de tjänar pengar på folks lidande,
och död, är absolut inget nytt. När man ser hur miljonärer tjänar
miljoner i röda korset på att göra reklam med tårade afrikanska flickor.

Jag har vid flera tillfällen skrivit om hur man, från medias, regeringen
Reinfeldts sida, och läkemedelsföretagen förde oss bakom ljuset vad gäller
riskerna kring Svininfluensavaccinet, och även överdrifterna kring
själva sjukdomen. Och ca 150 barn nu får leva med narkolepsi.

Jag har en del att skriva om pressens märkliga artiklar
om internationella kvinnodagen oxå. Men inte nu.
Nu är jag för trött.

…
Jag är en kvarleva från en svunnen tid.
En främling i mitt eget land, en landsförrädare.
Vi syns inte längre, vi hörs inte längre i dånet av det nya,
vi som är vi istället för jag.
Och det nya har inga bromsar, det nya har inget samvete.

Hopplöst passé

Jag är hopplöst passé, som tycker plastpåse-skatten är helt okej,
som tycker att Åkesson är fullständigt hjärtlös. Jag känner inte
igen det humanitära, solidariska Sverige. Det har blivit kallt
och obeboeligt med åren, och vi låter nån clown, utklädd
till expert (Marcus Oskarsson) hylla tilltaget att håna utsatta krigsflyktingar
med flygblad, på bästa sändningstid i TV.

Skiter i populariteten men…

Jag är nu för tiden helt okej med att inte vinna popularitets-tävlingen
på Facebook, i syftet att vara populär, och ha många låtsasvänner
som ger mig styrkekramar, och säger ”fånga dagen”, eller
”ha en bra dag, du väljer själv”. Jag eftersträvar inte popularitet.
Men jag blir nedslagen av att min, och min likars röster drunknar
i dånet av Den nya tidens ”profeter” Joakim Lamotte, Jimmie Åkesson
Marcus Oscarsson, Donald Trump, Björn Söder, Kent Ekrot och deras
fruktansvärda, äckliga människosyn.

Inte mitt Sverige Åkesson !

Det är inte mitt Sverige. Jag får svårare och svårare att känna stolthet
över att vara svensk, i ett inhumant, främlingsfientligt land,
som upprörs över plastpåseskatt och bensinpris,
och allra mest upprör sig över solidaritet med utsatta människor.
Jag vill inte leva i ett sådant land. Men det finns ingenstans att fly.
Hela världen har blivit galen.

Ett sjukt land

Jag är en kvarleva från en svunnen tid, som sopar
framför min egen port, plockar upp glas efter fyllhundar,
och ouppfostrade ungjävlar, och oansvariga vuxna.
Jag är en naiv drömmare som trodde på den ideella
föreningen, och samarbete utan att enstaka blir
utnyttjade och andra utnyttjar. Kort sagt en idiot är jag
som trodde på sånt..
Det är egot som gäller alla kategorier. Världen är en sjuk värld,
landet är ett sjukt land, och viruset Homo Sapiens går
hårt åt på moder natur.

Jag är en landsförrädare

Jag är en kvarleva från en svunnen tid, som förvånas över att en
tapetrulle kostar över 500 kronor idag. Jag är en outcast på många sätt.
De flesta aktiviteter vanliga ”fattiga” arbetare kan göra,
är för dyra för mig att ens drömma om. Åka skidor, slalom,
Ha en egen bil, hyra en bil, Ha ett hus, med en liten jordplätt
att odla lite för egenhushållning. Jag är en relik, som ens VILL
självhushålla, minska oljeberoendet, plastanvändningen.
Jag är en extremist som vill ha lika vård för alla. Jag är en landsförrädare
som tycker vi ska hjälpa flyktingar i nöd.

Tuggad och utspottad

Jag är något som det kapitalistiska, marknadsliberala systemet tog
en tugga av, och spottade ut med avsmak, och bitter eftersmak
av humanist. Jag hör inte hemma i den här världen, jag hör inte
hemma i det här landet. Jag är inte tillräckligt destruktiv, inte tillräckligt
produktiv, inte tillräckligt …. ”ambitiös”

Och förlåt mig för att jag inte ser på Mello

Ja och förlåt mig för att jag inte sitter och tittar på melodifestivalen
som resten av Sverige, eller super skallen på nån pub. utan kommer
med sån här jävlas solidarisk skitpropaganda.
Det är oerhört osolidariskt av mig !

Jag känner inte igen det humanitära, solidariska Sverige.
Det har blivit kallt och obeboeligt med åren. Och jag är en narr,
som inte roffar åt mig av vad jag kommer åt, medan det finns
något att roffa åt sig av… en narr !

…
Hej igen pappa !
Vintern kom tillbaka, eller kanske det är
de första vackra vinterdagar vi haft. Strålande sol,
och bländande vita bilvägar. Snötyngda rönnkvistar,
och fåglar som sjunger om den kommande våren. Solen i ansiktet värmer,
och när jag går in i skuggan fryser jag pappa. Du skulle älskat
dessa vinterdagar, om du varit kvar här.



Ibland finns det saker inom en som liksom
tvekar att komma ut, verbaliseras. Ibland sitter jag och tittar ned
i dagboken, skrivblocket eller tangentbordet, med massor att säga,
men orden jag letar, beskriver inte hur jag känner.
Just nu letar jag ord pappa. Allt är inte dåligt för den skull.
Absolut inte ! Men jag suckar en del, och jag är stundvis uppgiven.

Slå knut på sin tunga

Som när den man absolut inte vill såra, är den man sårar,
genom klumpiga ord, och för att man inte i förväg förstått,
att det skulle såra. Och även sedan man bett om förlåtelse,
och fått densamma, så kan känslan hos den vän man okänsligt
trampat på hjärtat, ändå dröja sig kvar hos denne.
Och likväl hos den klumpige, klantige ångvälten som kände att
han skulle knutit knut på sin tunga, känner att trots att
man rett ut det hela, dröjer sig ett visst mått av dåligt samvete kvar.
För att det var en av de få i den lilla skara, man sist på jorden haft
för avsikt att trampa på. En av de få som behandlar en med mycket
respekt.

Men ändå

Man kan ändå ge mig det, att jag faktiskt ber om förlåtelse
på riktigt, när jag klantat mig, och tar på mig det helt.
Ger utrymme !… tar ett steg tillbaka …och avvaktar.
Inte alla gör det. inte alla kan det. Inte många alls gör det.

Större än så blir ingen människa

Och pappa, det var även en av dina storheter, hur liten du
ibland kände dig, hur skuldtyngd du än var i ditt hjärta.
Så kunde du långt upp i åldern, förändra ditt beteende, när du
kände du gjort fel. Fast du själv inte fick det med dig.
Fast du bar sådan övermäktig skuldkänsla, ansvarskänsla över
något som inte var ditt fel…pappa. Du ändrade dig
fast det gjorde oerhört ont för dig.
Större än så blir ingen människa.

Att välja mellan outvecklade samveten och överutvecklade samveten

Jag har ett väl utvecklat samvete pappa. Kanske ibland lite för
väl utvecklat, för mitt eget välmående. men när man ställer
detta till miljonärer som har fräckheten att dela ut nationalistiska
flygblad till utsatta flyktingar, som upplevt helvetet på jorden.
Miljonär som inte ens vet vad samvete betyder. Då pappa,
då känner jag att jag är en rik människa, rikare
än miljonären utan hjärta. Och då är det helt okej
att dåligt samvete gör lite ont…ibland.

Medan solen ännu värmer

Jag gick en promenad på 9 kilometer idag
pappa, för att ta rätt på varje värmande solstråle som gavs mig
idag. Vem vet hur många solstrålar till som kommer värma mitt
ansikte. Livet flyter på pappa… sen tar det slut. Det gjorde det
för dig, och det kommer det att göra för alla, och för mig.

Livets alla slag

Man kan inte vinna alla slag i livet pappa.
Och de flesta segrar man vinner, de bästa segrar man vinner
är de som förändra en själv till det bättre. De är oxå de enda
som kan förändra ens liv. Jag lär mig, hela livet. Jag lär mig mycket av
en vän som hete Jonas, framför allt i den ädla konsten att ”hantera”
människor, hantera potentiella konflikter, och att skapa äkta positiv
gemenskap, ärligt sådan, och genuin. Men jag har också lärt ut en hel
del själv, i ämnet. Och lärt av andra. Man lyssnar lär, drar slutsatser
och förädlar.

Avväpnande – den ädlaste av stridskonster

En av de nyttigaste lärdomarna på sistone pappa, är den ädla
konsten att avväpna ! Avväpna folk som är aggressiv utan
anledning. Avväpna de som försöker styra dig med hållhakar.
Hållhakar som bara finns om du tillåter dem finnas.
Konsten att lägga sig platt i en diskussion. Konsten att lägga sig
platt om man gjort nåt litet obetydligt fel, och får en överreaktion
emot sig. Men även konsten att lägga sig platt, när man inser att
att man faktiskt sårat någon man respekterar.
I dessa kontexter är ofta kapitulation ett mycket
framgångsrikt vapen, där du den kapitulerande, kanske till en
början chockerat fann att man vann striden på ett vis, för man
blir fri.

Riktig frihet – inte borgerlig frihet

I föreningslivet, i livet har jag ofta mött folk
som hotat med att lämna. De har sett igenom mig, den jag var förut.
Att Tomas var livrädd för att bli lämnad på ett personligt plan.
Som följd av att mor återkommande hotade att ta livet sig,
dvs lämna för gott, lämna ett litet barn. Det påverkade mig länge,
och mycket. Men inte så mycket nu. Jag är fri !
Och när jag är fri, så kan ingen hota med något jag inte är rädd för.
Så när jag i olika sammanhang, främst föreningsliv möter folk som hotar
för att få igenom sin vilja. Så tänker jag, och säger jag numer bara:
– okej då !
”Ja men då slutar jag”
– okej .. då vet vi !
”Ja men om ni inte gör som vi vill stänger vi vattnet för er”
– Okej, om det är det ni tror blir bäst så !
Hur ska de bemöta det, när hotet inte biter på mig.
Oftast upphör det, för att jag på riktigt tänker att det
ordnar sig även om de genomför sina hot.

Jajjamen det är jag !!!

Eller som en kompis som skrev fel i ett protokoll, utifrån
att han säger sig ha svårt med läsning och skrift. när en arg
medlem röt ilsket. ”Är det du Xxxx som har kluddat i protokollet !???”
Japp, jajjamen, det är jag ! (Med tydlig och glad stämma)
Han la sig platt. Och vad skulle hon säga efter det.

Kan du finna det i ditt hjärta att förlåta mig?

Själv hällde jag upp kaffe ur en kaffepanna som fortfarande
höll på satt brygga, så det kom lite på värmeplattan. Var på den
erkänt duktiga föreningsmedlemmen började gasta och gorma:
– ”Men Tomas vad gör du … du kan ju inte hälla upp ut den den
är ju inte klar … va håller du på med.
Och jag la mig platt direkt, med vänlig röst:
– Ja men jag gjorde fel kära (namnet), tror du att du kan finna det
i ditt hjärta att förlåta mig ? (Och lade armen om henne)

Den sista kapitulationen – den slutgiltiga segern

Nu kan det vara så att jag kapitulerar även i en förening där
jag låtit mig vara fånge av passiva medlemmar. För att de räknat
med att jag alltid ställer upp och gör det ingen gör. För att jag förut tänkte
att föreningen var så viktig för mig. Nu har jag tänkt om.
Jag har blivit ombedd att ”tänka positivt”, och att lämna ifrån mig ansvaret.
Det blev bestämt på ett årsmöte till och med. Så jag ska kapitulera.
Jag ska lämna ifrån mig nästan allt arbete jag tidiga gjort,
och gå uti världen och leva mitt liv, och strunta i verksamheten,
tänka positivt, och se hur det går… och inte komma till undsättning.
jag följer bara mötets beslut. Jag läger mig platt,
ingen kan då längre hålla mig fången.
Det ska bli intressant att följa från sidan. 🙂

Jag tror du skulle vara stolt över mig idag pappa,
om du var här och såg lite av vad jag lärt.

Smile – if you got it in your heart

Ett av de viktigaste verktygen jag hittat.
under förutsättning att man är i tillräcklig harmoni,
är leendet. Det uppriktiga leendet, som även det är utan
baktankar, utan rädsla att inte få leende tillbaka. Leendet som
inte bryr sig om vad de tänker om mig. det är nästan omöjligt att
värja sig emot !

Ofta blir folk nödgade att …lägga sig platt då !

Du pappa, vi ses och hörs… så småningom.
Hälsa chiefen !