Författare: tomastvivlaren

Ord och annan svårtydd kommunikation

…
Orken för väl underbyggda inlägg, tryter i samma takt som intresset för dem
Som vanligt har jag så många ord i mig, mer än jag har ork att
sammanfläta dessa ord, till något mer än känslobaserade,
irriterade okvädningsord. På vilket de mesta av internetbaserad
”kommunikation” är grundad idag. Men o andra sidan har ju nästan
ingen ork, tid eller engagemang att läsa de här i sammanhanget korta
inläggen heller. Så varför utöka ? Och sanningen, i den mån den finns,
är förskjuten uti det offentliga samtalets periferi.

Jag skulle behöva skriva flera 500-sidiga böcker för att få med vad jag har
att skriva om vårt språk, vår samtids värderingar, och empatiska förfall.
Och till detta har jag inte rätt självförtroende eller rätt tålamod för att lägga
upp och planera.

Kortsiktigt inspirerad
Men jag blev lätt inspirerad, efter en läst artikel i DN, efter en ”spaning” kring
orden tack och varsågod, samt hälsningsfraser.(länk)
Så vi får se hur långt jag orkar spana.
Själv har jag under flera år haft stor allergi gentemot uttrycket ”God Jul”,
så pass att jag frekvent på ironiskt vis använt det året runt,
UTOM i December !

Språklig regression
Jag upplever sedan länge en regression av det svenska språket,
både i tal och i skrift. Till och med i journalistiken, som man tänker kanske
skulle kunna ha utbildning i det de sysslar med. Men jag misstänker att
ett begripligt och rikt språk, inte står överst på kravlistan vid anställningsintervjun
på Aftonbladet, Expressen eller Dagens Nyheter.

Många missbruksproblem har delvis begripliga förklaringar.
Ja alltså missbruk av språk och ord.
Jag tänker på hur Globaliseringen och anglifieringen av språket, är delskyldig.
Internet, och tangentbord, auto-stavning på mobiler, som på engelskt maner
särskriver långa sammansatta ord. Varpå nya generationer börjar särskriva.
Och alla unga generationers strävan att ha ett eget språk, som inte inkluderar
den äldre generationen. Men det allvarligaste är indignationen och den språkliga
förslappningen kring begripligt språkbruk.

Ord är makt
Att kunna uttrycka sig och förstå språk är makt. Att kunna använda
komprimerat kärnfullt språk är makt. Tex Yes we can” eller
”Make America great again” .. fångar folk på bredden
även om ingen vet vad det innebär i praktisk politik,
eller för sin egen livssituation. Så språket är starkt förknippat
med huruvida demokratin är levande oxå.
Ytterligare exempel på språkmissbruk i maktsyfte är
borgerliga ord som ”välfärdens kärna” (viket egentligen
kom till för att dra ner på välfärden för att öka tillgångar för redan rika)
Incitament och flexibilitet på arbetsmarknaden, är oxå ord med tydliga
syften, som inte är i paritet med dess positiva klang. De är som att kalla
skogsskövling, kalhyggen för ”föryngringsytor”, när de i själva verket utrotar
ekosystem, och dödar en för naturen, och i förlängningen även
människan helt livsavgörande mångfald av arter.

Nyordlista
Årligen presenteras även en nyordlista, vilket oftast blir en populär snackis
i radio och tidningar. En del ord tillkommer av nödvändighet, så som
”Covid 19, och ”social distansering” – till följd av influensapandemin.
Men det mesta är mest bara nonsens, och fullständigt onödiga ord,
åtminstone att föra in i nån slags ordlista. Några är dagsländor,
och försvinner fort. Några är medvetet obegripliga för gemene man,
och därför inte relevanta. ALLA ord, nyord, och ordkombinationer
är dock tillåtna, och nödvändiga, för språkets utveckling, i det praktiska
användandet. Det finns inget som heter: ”det finns inget som heter”.
Men att i SAOL, inkludera ord som ”kanskeman” eller ” intimitetskoordinator ”,
är ju mest bara genant för språkrådgivarna.

Speglar vår samtid dock – på ett icke alltför smickrande vis
Ord som ”kanskeman” ligger dock i tiden, där det blivit en slags
konsensus och tillåtet att öppet klumpa ihop och förnedra män
och manlighet. Det finns tidigare ex som ”killgissa” och ”mansplaining”
Vilka alla är nedlåtande, och generaliserande, och de facto troligtvis
kan stämma överens lika väl på vissa kvinnor som män. Så nyorden
speglar på så vis de rådande mediedreven och samtidens socialt ”heliga kor”.
Det pågår en ”revolution”, om ni missat det. Och det är bland annat mig
man revolterar mot, pga av att jag har snopp istället för snippa.
Jag har tydligen för mycket makt och pengar, och förtrycker kvinnor
genom att vara en del av ”patriarkatet”. Jag förtrycker oskyldiga ”maktlösa”
fattiga kvinnor som Annie Lööf, Ebba Bush Thor och Cissi Wallin, den senare
vars maktlöshet fick en icke dömd man, sparkad från sitt jobb, pga av saker
han enligt rättssystemet inte gjort.

Så visst är ord viktiga !

Dagens berättelser

…
Nu tippade minutvisaren över till ny dag.
En blid vinternatt till torsdag den 24e december 2020.
Jag kände mig inte så stursk i morse, kände mig nästan
undernärd på nåt vis. Men nu är det lite bättre. Jag har nog
kört rätt hårt med kroppen ett tag. Långa promenader, varje dag,
och totalt brutit med förföraren vitt socker.

Knark-uppbrott
Och kroppen reagerar ju så klart när man slutar knarka.
Jag har oroat mig lite för att jag skulle dragit på mig diabetes,
så som jag vräkt i mig, och såna symptom jag hade, muntorrhet, kissa ofta.
Men jag tänker ju inte försöka få det testat NU… det är inte bra för vården,
och inte för mig. Större risk att bli sjuk på sjukhuset nu, än frisk.
Jag tänker att jag lever hälsosammare istället. Nu har jag varit
sockerfri i en månad tror jag. Jag kommer inte ihåg exakt dag.

Vacklande självförtroende
Vacklande självförtroende för mina sångkunskaper drabbade
mig, och blev osäker på mig själv. Det är märkligt så känsligt
vissa saker är. Och hur osårbart självförtroendet är på andra
punkter. Om nån skulle försöka trycka ner mitt självförtroende
att kunna dansa, så kommer de inte lyckas. Matlagning har
jag inget självförtroende alls, när det kommer till att bjuda på mat,
men det bekommer mig inte om jag inte är duktig på det.

Dagens mediala och rättsliga galenskap
Dagens mediala och rättsliga galenskap, må ändå vara
det som med hjälp av den nya ”samtyckeslagen” kallas för våldtäkt,
på ett spa med massage. Assange hade verkligen rätt när han sa
att ”Sverige är feminismens Saudiarabien”. En man döms nu till
två år och tre månader i fängelse. Och man kallar det för våldtäkt i domen.
Och vem är jag att ifrågasätta domen ? Var jag där ?
Nej det var jag inte ! Men det verkar inte finnas någon tvist om
vad som skedde, inte ens enligt kvinnans vittnesmål. Ergo, kan jag ha en åsikt
straffskalan, och straffbenämningen, och tom med lite i själva händelsen.
Det är nästan omöjligt för er bloggläsare att bilda en uppfattning
om ni inte läser artikeln, om domen. här

Kvinnans vittnesmål
Men här är en del av kvinnans vittnesmål:
– Jag tyckte han kom väl högt upp på insidan av låret mot ljumsken, det blev väl intimt, har kvinnan sagt. Då massören gick vidare till nästa ben vidrörde massören henne ännu högre än tidigare.
– Jag visste inte hur jag skulle reagera. Det kändes som om jag inte var där. Massören utförde sedan flera sexuella handlingar på kvinnan som tingsrätten likställer med samlag. Kvinnan har beskrivit det hela som overkligt och chockartat. Hon kunde inte ta in vad som hände och blev handlingsförlamad. ”Massagen” kan ha pågått i omkring fem–tio minuter.När mannen sänkte britsen och la sig på kvinnan vaknade hon upp och satte upp sin hand som stopptecken.”

Men allvarligt talat !!!???
Men allvarligt talat !!!??? Våldtäkt ???
*Synnerligen olämpligt ? – utan tvekan !
*Tjänstefel ? – självklart, det strider både mot företagets regler
OCH överenskommelsen om massage !
*Sexuellt Övergrepp ? – Ja kanske, men det är diskutabelt då det rör sig
om en vuxen myndig, kvinna som när som helst hade kunnat säga ifrån !
* Våldtäkt ? – Men vad i hela H-vete är det då när en kvinna eller man
för den delen, fysiskt tvingas till penetrering och andra sexuella handlingar
mot dennes uppenbara vilja, fysiska och verbala protester ?
* ”flera sexuella handlingar som tingsrätten likställer med samlag” –
Men vi får inte veta i vad dessa handlingar bestod. Det är möjligt att
nån slags penetration utan penis, förekommer .. men det får vi inte veta.
Och det är lite typiskt för sådana Metoo-fall.

Inte ens samtyckeslagensom är så oerhört korkat utformad, kan åberopas då
I den här domen, som så klart blev överklagad, men inte lika säkert
kommer upphävas och fria mannen… i den domen,, omyndigförklarar
rätten kvinnan på alla plan. Inte någonstans står det att kvinnan har
på något sätt uttryckt att hon var obekväm med det som hände, som
benämns som ”våldtäkt”. Inte förrän han kysser henne, och hon sätter
upp handen som stopptecken och då upphör det hela. Inte ens samtyckeslagen
som är så oerhört korkat utformad, kan åberopas då, eftersom det slutade
vid minsta tecken. Ja men va … . va i h-vete håller vi på med ??????

O inte en jävel tycks våga säga nåt om hur galet detta är.

Män kan inte våldtas ?
Ska den här lagen stärka jämställdhet och rättssäkerhet ?
Är vi lika inför lagen ? Ja men då vill jag bara att ni föreställer er
att en kvinnlig massös, masserar en man, i liknande situation.
Kvinnan börjar smeka honom sexuellt. Till och med hans penis ponerar vi.
Och mannen säger ingenting under en tiominuters period.

”Kom och skriiiv mig det på näsan, den som våååågar”
Försök inbilla mig att det i en svensk rättsprocess kommer betrakta det som
att kvinnan våldtagit honom. Försök inbilla mig om att polis och rättsväsendet
lyssnat på hans ord ”Det var som jag var nån annanstans”
”Jag blev helt handlingsförlamad” ,… En vuxen man, och en vuxen kvinna.
Försök inbilla mig att den nya lagen är jämställd.
Jag kanske skulle hävda att jag kände mig helt handlingsförlamad
inför sockret jag vräker i mig… knarket, och ge de som tillverkar det år i fängelse.
Jag menar JAG kan ju inte lastas för vad JAG gör och går med på ??

Jo God Jul förresten Sverige :O

Prinsessor och mansgrisar

…
De ska ärva jorden
Och samtidigt, som den fruktansvärda pandemin,
som är så fruktansvärd, bara för att den, denna gång
även drabbat rika länder, och rika människor.
… samtidigt förflöt livet som det plägade.
Och de kloka blev inte kloka på de som kallade sig för kloka,
och de hänsynslösa regerar, for they shall inherit the earth.

Nya slavar, då de gamla förbrukats
Slaveriet har upphört, slavarna har friats, och ersatts av nya slavar.
De förtryckta, kuvade har slagit sig fria, och intagit förtryckarens
trevliga lilla roll. Och egot firar nya triumfer. Vår historia skrivs om
efter godtycke och ego-agendor. Den kvinnliga frigörelsen, gjorde den
moderna frigjorda kvinnan till en förtryckande man, Sida vid sida
med förtryckande män, och det kallas jämställdhet.

Rebelliskt eller svinigt, en fråga om kön
I USA och Sverige, och några länder till, har vi världens mest
jämställda samhällen, där är kvinnor sexuellt frigjorda, och samtidigt
mest förtryckta i hela världen, om man får tro rubriker och anmälningsfrekvens.
Min fd mor, var en föregångare, låååångt långt före Zarah Larsson
med att hata, hata, hata män. Nu har hennes dröm slagit in. Det är
inte bara tillåtet att hata män offentligt, det är lite fint, och rebelliskt.
Det omvända är däremot varken fint eller rebelliskt så klart.
Det är patriarkalt och mansgrisigt, har jag lärt mig, genom media,
lagar, den svenska 2017-revolutionen, och diverse manshatare.

Evigt dömd till manlig arvsynd
Hur kommer allt detta sig då ? Ja egentligen har jag ingen aning,
men eftersom jag redan som man, i Sverige är dömd till evig skuldbärare
till allt ont som sker på jorden, så kan jag ju lika gärna ”killgissa”,
vilket för övrigt är ett av många, allmänt vedertagna nedlåtande uttryck
om män. Och män ska ta emot som en man, inte visa egna känslor, men
vara lyhörda för kvinnors känslor.

Den svenska revolutionen år 2017
Efter den Svenska revolutionen, hösten 2017, så har förändringar
i framförallt media fortsatt att verka. Det har pågått långt innan
2017, men blev resultatet det vi tänkt oss och hoppats på ?
Den Svenska revolutionen startade i USA av Alyssa Milano, och spred sig
och hade sitt epicentrum i Sverige. Här fanns uppenbart bäst förutsättningar
för den att blomstra. Resultatet blev drygt 10 i media kölhalade män,
kändisar, varav en blev dömd till våldtäkt till följd av vittnesmål.
Resten var då alltså oskyldiga ? ICKET !!!
Inte enligt revolutionens nya rosa måttstock. Jag fick som man lära
mig att bara för att de inte vart dömda, innebär det inte att de är oskyldiga.
Det gick dock inte att tänka tvärtom: att bara för att de blev dömda, innebär
det inte att den nödvändigtvis är skyldiga. Jag blev vid flertal tillfällen
tillsagd att sluta debattera ämnet, istället gå och begrunda
mannens arvsynd, och allt ont jag stod för.

Oskyldig underhållning
Så sent som igår, såg jag på en romantisk komedi, som är en av de få
som är välgjorda, och har både sans, och romantiskt sagoskimmer över sig.
”Sleepless in Seattle”. Jag började nästan tro på kärlek, och nästan drömma om den.

Idag började jag titta på Mamma Mia 2, för att jag
älskar musiken… ABBA. Men vad är det för en film ??? vad är det för handling ?
Vad är budskapet ? Och hur vanligt är denna kvinnosyn, och manssyn ?
Och ska man verkligen, som jag analysera en romantisk komedi och musikal ?
Ja det ska man ! Om budskapet är sexistiskt, sjukligt snedvridet
och inte minst förstärker alla förstärkta sociala och relationsrelaterade klyftor
mellan män och kvinnor, som vi i Sverige har varit världsledande på.
Kan man inte bara se det som oskyldig underhållning då ?
Jo visst kan man det, om det hade varit oskyldig underhållning.
Men filmen är en av hundratals, och visar på något som är väldigt skevt i
synen på könsroller och kärlek. Och det väljer jag att kommentera.
För att jag är övertygad om att det påverkar människor i livet.


Promiskuitet eller frigjordhet
Donna är huvudrollsinnehavare, tillsammans med dottern Sophie.
Och man hoppar fram och tillbaka i tiden, för att knyta ihop
moderns och dotterns liv på platsen på den Grekiska ön. Det är fantastisk sång
från Amanda Seyfried och Lily James. Och slutscenen i Mamma Mia 2,
är gripande vacker, så hjärtat spricker, om kärleken mellan mor och dotter.
Det är briljant och vackert. MEN … som Tony Erwing skulle sagt….
Men Donna levde ett så pass promiskuöst liv som ung, att hon
inte visste vem av tre män som var fadern. Och det i sig, är helt i sin ordning
för mig, detta i sig har jag INGA värderingar kring. Det är när vi jämför
mäns och kvinnors likadana handlingar kring otrohet, lögn
och promiskuitet som det nästan alltid haltar, i romantiska filmer
i alla filmer, i verkliga världens media, vilket tyvärr spiller över på verkligheten
och människor i densamma.

Svek
Den unge Sam framställs som, och hans karaktär framställer sig själv som
den som svek Donna, genom att ha haft sex med henne under en natt.
Han hade en fästmö, som han inte talat om att han hade. Ja men svek han
inte då fästmön ? kan jag tänka. Donna själv hade ju själv inom kort tid varit
med två andra män som var intresserade som hon i sin tur lämnat. Kvinnorna som
är i centrum i filmen, Donnas vänner sluter upp och fördömer. alltid
i alla filmer. Sällan eller aldrig porträtteras en sviken man som just en sviken man.
För sådana är de könsroller som både män och kvinnor skriver under på,
inte minst de mest mest ivriga av feminister. Vilket jag kan ge många exempel
på om så önskas.

Legitimerad otrohet
I verkliga livet, har jag sett många liknande exempel. Där kvinnor och män
troligtvis procentuellt är lika benägna att vara otrogna.
Men där det råder en slags överenskommen konsensus om att det oftare
är män som har den benägenheten.
Till skillnad från en del andra än mer extrema kulturer, där det
bara anses vara kvinnan som begått äktenskapsbrott, om båda är otrogna.
Några kvinnliga bekanta som erkänt otrohet, tyckte att otroheten
var legitimerad eftersom mannen hon var otrogen mot,
”inte lyssnat” och att hon ”försökt att prata”. Så beskrivs det inte åt motsatt håll.
Jag personligen, har aldrig förstått hur man kan vara otrogen, det är bortom
mitt förstånd,,.Jag har aldrig varit, och kommer aldrig vara det. Eftersom jag anser
att det är fegt och svinigt att vilja ha kakan och äta den.

Manliga män, och kvinnliga kvinnor
Robert de Niro och Anne Hathaway i the intern, är ytterligare en sådan film,
som förstärker de sjuka mans och kvinnorollerna. Där han är en stabil klippa,
och hon är ett känslomässigt vrak, som gör en traditionellt manlig karriär.
En man ska bara ta allt, svälja allt, inte visa egna känslor,
men stötta kvinnan. Även när kvinnan gör en chefskarriär som bygger just på
icke jämställdhet. Att vilja ha kvar kakan och att vilja äta den.

Jag tror nämligen…
Jag tror… jag tror nämligen att alla kvinnor inte är oskyldiga,
omyndiga, känslomässiga vrak till prinsessor, eller att män är
brutala, otrogna, svinaktiga potentiella våldtäktsmän.
Jag tror att kvinnor och män är människor. Jag tror att det finns
både av gott och ont, inom bägge könen. Jag tror att prinsessa-drömmen är
skadlig att tro på. Jag tror att det är lika fel att dra alla män över en kam,
som det är fel att dra alla invandrare över en kam, som det är att dra alla
kvinnor över en kam. Jag tror att det är osunt att ha fördomar
om man gör dem till sanningar. Att revolutionen i slutändan inte skapade
frihet för någon. Utan bara mer distans, fördomar, och starkare
ojämställdhet. Jag har ALDRIG uttryckt ett hat mot kvinnor, för jag har ALDRIG
hatat kvinnor. Jag hatar ej heller invandrare eller svenskar. Jag tycker ej heller
om invandrare eller svenskar. Jag tycker om och ogillar olika människor.
oftast utifrån hur de respekterar mig, och andra medmänniskor,
inte efter kön, fördomar, grupperingar.

Jag tror att ”revolutionärerna” måste återerövra sin mänsklighet,
och se sitt eget ansvar, lika mycket som sina rättigheter.

Mvh en genom arvsynd patriarkal mansgris

Romantik för pansarhjärtan

…
Jag brukade älska julfilmer. Den sorten som innehöll
en viss sorts julmirakel. Mirakel som egentligen bara är vanlig
mänsklig värme, när människor förlorade i sorg, blir räddade till
samhörighet, barn som finner sina föräldrar, efter lång frånvaro.

Lika mycket avskyr jag massproducerade ”romantiska” julkomedier,
byggd på Amerikanska klichéer, med Hollywoodsnygga B-skådespelare.
Där allt går ut på att de snyggaste ska bli tillsammans i slutet, fast
de är så osams och omaka från början. Det finns hundratals av dem.
Och i år, till jul, tror jag att olika kanaler ingått kartell för att visa allihop.

Men det finns några pärlor bland alla kopior. Några som tom smälter ett
pansarhjärta som mitt. En trovärdig story, bra skådespelare,
och lite mindre av romantikfloskler… och skratt. Men sen tror jag det är nödvändigt
att man,. för min del, ska ”bli kär” i den kvinnliga huvudrollsinnehavaren,
eller åtminstone hennes bästa vän. För att kunna drömma sig in i den världen.
Och då är det en mix av rollkaraktären, och skådespelerska troligtvis.

Jag har några filmer som sagt var, som jag inte tröttnar på,
när jag behöver drömma mig bort från min romantiklösa tillvaro:

* Sömnlös i Seattle (Meg Ryan)
* It could happen to you (Bridget Fonda)
* Love Actually (Emma Thompson)
* Medan du sov (Sandra Bullock)
* Once Around
* Beauty and the Beast (Emma Watson)
* Fyra bröllop och en begravning ( Andie MacDowell )
* Up (Tecknad)

… som jag minns nu iaf

Nej jag har inte ett pansarhjärta när allt kommer omkring. Jag kan,
med risk att låta förmäten, var ett av de mjukaste medkännande hjärtan
som slår i en gammal gubbe. Fast med några lager pansar runt det sköra
medkännande hjärtat.

Kärleken ler inte mot mig. Jag är väl bara en av dem som
inte ska finna den. Och att påstå att jag accepterat detta,
är både väldigt sant, och en innerlig lögn. Jag kommer aldrig
sluta längta efter kärlek. Om jag någon gång säger att jag
accepterat ett liv utan kärlek, så, ljuger jag,
för att skydda mitt hjärta.

Ikväll såg jag ”Sömnlös i Seattle”, Meg Ryan och Tom Hanks, och den lilla
äktenskapsmäklande sonen, som ringer in till ett radioprogram,
och önskar att hans pappa ska hitta en ny fru. En Julönskan.
Filmen börjar med att de två står vid en begravning utomhus,
det är pojkens mamma, som dött, av nån sjukdom.
Och redan där i filmens första minut, är mitt hjärta fångat,
och pansaret tillfälligt brutet. Jag får väl erkänna att jag är svag
för Meg Ryan i kärlekskomedier. Och som hon har sitt hår här,
i denna filmen, är också onödigt vackert.

Meg Ryan

Fotboll

…
Varför följer en vuxen man ett fotbollslag
med passionerat intresse ? Varför blir man glad när
en 11 vinner på Anfield, på andra sida Nordsjön ?
Varför blir man lite småledsen när de förlorar ?
Det är ju bara en boll och 22 män som leker,
med orimligt höga löner !?

Och jag tycker mig inte ens ha råd att köpa specialkanal
som visar Liverpools matcher. Så det blir bara ett fåtal
matcher per år jag kan se. Och då finner jag mig själv
sitta och följa matcherna via skriftlig målservice, som bara presenterar
torra fakta, och inget om spelet. Det är ju smått absurt.
Hur kan detta betyda något för mig ? Och det värsta är att jag inte är
ensam om detta 100-tals miljoner har samma intresse, om än olika lag.
Detta är ju jättemärkligt.

Medgångs-supporter ? Njaä … bara lite. Jag följer mer när mitt lag slåss
om titlar, än om de slåss för att få en chans till Champions league kval.
Så är det ! Men jag byter inte lag, och slutar aldrig att följa dem.
Men det är klart att om man väntat på en ligatitel i 30 år,
så väcks intresset än mer just nu. Och för närvarande kan jag namnet
på 90 % av alla spelare.

Wijnaldum, Van Dijk, Hendersson, Alison, Diogo Jota,
Mohammed Salah, Mané, Firmino, Fabino, Andy Robertson,
Alexander Trent Arnold, Milner, …. ja jag kan de flesta.
Men varför ?

Är det som vissa forskare påstått, ett fredligt sätt att bedriva
krig, motståndare, allianser, etc ? Är det en fråga om att finna identitet ?
Eller månne, är det ännu ett opium för folket att förskingra sina
tankar kring ?
Är det ett sätt att ta ställning om något som är oviktigt ur
politisk och värderingssynpunkt?

Liverpool är oxå det enda lag jag liksom valt själv,
utan påverkan från klasskamrater, som var fallet med
Djurgården, då klassen tuffaste kille var Djurgårdare och därför var
vi andra viljelösa får oxå Djurgårdare. Ibland önskar jag att klassens
tuffaste kille varit Hammarbyare. Ett fint klubbemblem, och lite mer
arbetarklasslag. Men u är jag ”gårdare” … och förblir gårdare.
Men därför är oxå Liverpool starkare, trots att det är utomlands.
Jag valde det själv, utifrån massor av tittande på tipsextra. Med Kevin
Keegan som huvudidol, och senare Ian Ruch, och framförallt
Steven Gerard, mr Liverpool, näst efter Kenny Dalglish.
De var tider de, då SVT hade råd med Premier league.
Och fattigt folk fick se bra fotboll, för tv-avgiften. Pling !!!
Liverpool – Arsenal 3 – 1, Steven Gerard.

Nä jag blir inte riktigt klok på varför fotboll är så
stort,i världen, eller för mig. Visst får jag en Kick när
Charlotte Kalla tar in 30 sekunder
på stafetten i Sotji. Och visst har jag sett Frida Karlssons
ikappåkning av Therese Johaug 20 ggr minst. Men …
fotboll, är fotboll, och Liverpool är Liverpool.
även om pengar är en förutsättning för framgång,
vilket på ett vis är trist, men verkligheten.

Och trots att det är fullkomligt mansgrisigt av mig att finna
damfotboll ointressant, på alla nivåer, så gör jag det.
Och alla försök att kvotera fram ett likvärdigt intresse,
gör mig bara ännu mer avog. Damfotboll är ointressant.
Damhandboll, däremot är kul. Riktigt kul. Skidskytte är hemskt
trots Svensk dominans. Jag har inte nerver för att se dem missa. Det är
lika hemskt som att se konståkare tränat i fyra år för OS,
för att sedan ramla en gång osså är det över.

I år såg det ut att bli ett överlägset Liverpool igen, när säsongen
startade. Men med en kraftig partiskhet, verkar det som
att det samlade Engelska fotbollssällskapet bestämt sig för att
tänja på gränserna en aning för att stoppa de ostoppbara.
En skadelista som måste slå nå’t slags rekord i PL.
Och en av de viktigaste spelarna offensift, mittbacken Virgil van Dijk,
blev brutalt kapad av Evertons målvakt i en 2 -2 match, och är borta
för säsongen. Han fick inte ens gult kort. anledning, att det var offside.
sekunden innan. Men det är väl helt obeskrivligt korkat. skulle en spelare
kunna slå ner en annan spelare efter avblåsning med samma argument,
att bollen inte var i spel, och klara sig undan kort ???

Nästan alla offsidebedömningar vid mål, har hamnat på fel sida
för jätten Liverpool, och mot Brighton tror jag tre mål dömdes bort
för Pool, och två straffar tilldelades Brighton. Och då frågar man sig helt objektivt,
är det BARA otur ? Eller finns det penningstarka intressen som
har ekonomiska intressen i att ligan inte ska vara avgjord till Jul som i fjol ?

Nå om detta kan man spekulera. Och det är väl oxå en av fotbollens stora
dragningskrafter, ”orättvisa domslut” som ALLTID drabbar ens eget lag.
engagemanget, Silly season etc..
För egen del., är det rätt skön flykt, att tänka på fotboll,en stund, stället för
eländes, eländes elände i världen,
eller grå, grå, grå .. i vardagen… närmre än så kommer jag inte
i min analys om hur en vuxen man,. kan lägga energi på hur det går för
11 spelare på andra sidan Nordsjön.

Livet kommer tillbaka, men vi måste ta hand om varann!

Det kan vara det mörkaste december jag upplevt.
Jag har promenerat 2 ggr varje dag hela december,
och lite i november. Mellan 5 km -12 km om dagen.
Och ännu har jag inte sett solen… inte en enda gång.

Nyheterna är mörka, och nyheter följer man vare sig man vill eller inte,
då dagarna är fulla av ingenting. Men jag upplever inte själva
influensan som det som är mörkast. Mörkast är hur människor
är mot andra människor, respektlösheten, nonchalansen,
och bristen på hänsyn och empati.

Och väder-apparna lovar mer moln, och mer mörker.
Så långt prognosen sträcker sig. Jag är inte immun
mot allt detta, mot den sociala isolering jag upplever.
Eller folks beteende mot andra. Men jag är en alldeles särdeles
erfaren överlevare, som vet hur man överlever på själsligt barkbröd,
och gör det mesta av det som ändå ges, som ändå finns.
En del finns i det man minns. Och en del finns på andra sidan mörkret.

Det finns där om vi bara fortsätter gå, fortsätter kliva upp,
och göra det vi måste för att må bra. Äta, röra på oss, ta hand om
oss, och le mot människor, kända och okända. Solen kommer tillbaka,
ljuset kommer tillbaka… livet kommer tillbaka. Men vi måste ta hand om
varandra fram till dess. Jag tänker på Tage…. jag saknar dig så.
Sannolikheten att du kommer tillbaka är noll. Men sannolikheten för att
du aldrig dör är stor… du tvivlande stora hjärta. Du människa !

Jag hejar glatt på människor under mina många mil till fots under det mörkaste
december jag kan minnas. De flesta hejar tillbaks, några blir rent utav
lyckliga och till och med tacksamma. En jätteliten del, en på 100, svarar inte alls,
åt det ler ja bara. Vi måste ta hand om varandra, så vi inte är vandrande vrak,
när ljuset kommer åter, på andra sidan eländet. Jag måste hitta mina
inre solstrålar, mina hopp och små räddningsplankor, mina små
överlevnads-glimtar i min själ. Jag ler mot er… jag hör av mig, vi måste
ta hand om varandra, ni måste ta hand om mig.

Härom natten var det stjärnklart, en liten, liten stund, under
en nattlig 6km promenad. Det varade bara i 10 minuter, innan
molnen hopade sig igen. Men jag stannade upp, och insöp stjärnorna
och lät min blick vandra ut i evigheten. Små små glimtar av hopp.
Vi måste ta hand om varandra. Den 21a december vänder ett mörker
mot ljuset i alla fall, och då har jag namnsdag. Tomas tvivlaren,
som har starkast tro under mörkret.

Ödmjukhet ? …. Det är jag bäst på !

…
Ja .. jag har valt den motsägelsefulla rubriken av
en anledning, det finns en poäng med den, utifrån
ämnet jag ämnar behandla: Corona och brist på självinsikt.

Jag gjorde nyligt en textruta på FB, där jag skrev:

2020,
the year of
random blaming

Den blev som vanligt väldigt populär, det blev 1 lajk.
Och då förstår jag att det den är träffande, och obekväm.
Så jag förstår orsaken till det, och är okej med det utifrån att inte
framstå som viktig och populär genom flest antal likes på
Facebook, vinner. Det som är mer frustrerande än att inte framstå
som populär på Facebook, är tanken att nästan ingen vill/vågar/orkar
ta ställning för någonting, om det inte är anonymt, stängt hat-forum.
Och att det skapar funderingar kring om de flesta faktiskt
tillhör den fördömande massan, utan självinsikt, men inte vill
stå för det med namn i offentligheten.

Inte så väldigt unikt, men ändå nya höjder

För även om det inte är unikt för Sverige anno 2020, så har det eskalerat
till nya rekordhöjder, att offentligt leta syndabockar, för att dölja det faktum
att man faktiskt inte själv sitter eller satt på någon lösning
som var omöjlig att ifrågasätta, vad gäller Corona-epidemin.
Jag mår lätt illa över hur i synnerhet journalister
och opposition beter sig och uttrycker sig med skuldbeläggning,
MITT UNDER BRINNANDE EPIDEMI !!! ILLA ! JAG MÅR ILLA!

Mitt under brinnande pandemi

Vore det inte lite mer klädsamt, att både som individ, journalist
och politiker anta sitt eget personliga ansvar för situationen.
Och förstå att vi fortfarande VET väldigt lite om orsaker och
konsekvenser kring det här viruset. Och varför har inte denna
urskillningslösa hat-storm…( f’låt ”kritik” kallas det ju nuför tiden
när man sprider fördomar, lögner, och desinformation.) .. varför
har inte dessa människor SJÄLVA bidragit till lösningen ?
En lösning som inte för någon egentligen är helt glasklar,
även om det är det den stora massan tycks påstå att den är.
Jag dristar mig till att påstå att om alla hade följt råden:

”stanna hemma vid symptom, tvätta händer,
och håll avstånd”

.. så hade det inte sett ut som det gör i Sverige. Det fattas nånting
hos en stor del svenska medborgare. Det fattas någonting
mänskligt. En ny folksjukdom värre än Covid 19,
en slags empatistörning, hos de som tar lätt på detta egna ansvar
eller skiter helt i det. Och detta påstår jag SAMTIDIGT som jag
kan säga att överdödligheten inte är så brutal, som det basuneras
ut i media med världskrigsrubriker. Ja jag är, efter som jag är ödmjukast
av alla, ödmjuk nog att påstå att jag klarar av att hålla bägge de tankarna
i huvudet. Men huvva så förmätet av mig !

Att gömma sig bakom propagerande av munskyddet

Munskyddet är ju en sådan populistisk symbolpolitik,
som visar på krafttag, men troligtvis betyder väldigt lite
i sammanhanget, eller ingenting på det stora hela.
Men man FRAMSTÅR som handlingskraftig, tom om man
bara PÅSTÅR det, fast inte använder det själv.

Hur misstro uppstår

Och ändå förstår jag till viss del hur misstron uppstår, när man
inte talar klarspråk, så som var fallet med vaccin under svininfluensan,
och som nu tycks upprepa sig vid covid 19.
Skrämselpropaganda, och förklädda hot mot vaccinmotståndare,
får lätt motsatt verkan. Åtminstone hos en stor del av befolkningen.
Om man säger att det är riskfritt att ta vaccin, när hundratals
ungdomar fick narkolepsi av vaccinet under svininfluensan.
Ja… då kan det hända att man tappar i förtroende. Vaga löften, med
instick av stark grad av osäkerhet basuneras nu ut om
vaccinets förträfflighet, och ”låga risker”. ”Förhoppningar” om
lång immunitet av vaccinet, ja tom längre immunitet än
om du haft själva sjukdomen… pratas det om, för att mobilisera
en skeptisk massa, som blev förda bakom ljuset i frågan,
under svininfluensan. Förstår ni inte ??

Vaccinkrigare Tomas Lundin ? – nä .. Tomas tvivlaren !

Man har dessutom i den totala mobiliseringen mot vaccinmotståndare
på SVT play, lagt ut en ”dokumentär” om ”vaccinkrigarna”. Där man letat
upp de allra värsta av extremister, för att ”bevisa” att det är galenskap att ens
ifrågasätta vaccin.

Själv är jag skeptisk, av några anledningar. Nummer ett är att jag tenderar
utveckla misstro mot de som undanhåller mig två sidor av sanningen,
och försöker döda all sunt ifrågasättande. Att ifrågasätta, är dock inte detsamma
som att benhårt motsäga sig fakta. Någonstans har den insikten försvunnit
på vägen. Jag är även skeptisk mot hela läkemedelsindustrin som sådan. Då den är
en biljard-industri, vars enda mål, är att gör profit, åt några enskilda miljardärer.
Samt att de kräver ansvarsfrihet vid biverkningar som förstör hundratals liv…
i bästa fall enbart. Och sen, utan bevis, utifrån dessa parametrar, är jag faktiskt
inte övertygad om vaccinets förträfflighet, och hur stor betydelse det haft historiskt.
Men på den sista punkten famlar jag i blindo, utan att veta.
Och det är inte mitt fel, för det finns starka ekonomiska krafter i världen
som lägger miljarder i reklam/propaganda för att dölja risker och farlighet
i produkter de i sin tur blir miljardärer på. Sockerindustrin är ett ex.
Oljeindustrin, … ja man kan räkna upp hur ånga som helst, som
gör allt för att vi ska förbise farorna med det vi blint konsumerar.

Historisk effekt och naturnära logik ?

Så vad gäller vaccinets historiska effektivitet, har jag helt enkelt
inte tillförlitlig, objektivt granskad information att tillgå.
Min utgångspunkt kring hälsa och harmoni, har alltid
varit NATUREN. Om vi levt MED naturen, ist för att skövla densamma
och undvikit att leka Gud med kemikalier, experiment,
genmanipulering etc… så har vi inte varit där vi är idag. Om
vi låtit bli att bli konsumerande kapitalister, med global räckvidd,
hade inte viruset spridit sig så explosionsartat. Och hade vi inte haft
en onaturlig djurindustri, kanske viruset inte ens uppstått.
Men va fan vet jag ?

Mil efter Mil

…
Under större delen av mitt liv, har jag haft körkort,
men inte ägt bil. Jag hade en vit Nissan Sunny Exlusiv,
med stort rosthål på framskärmen, strax under den
exklusivt kromade exklusiv-skylten. Men den fick jag
ärva av min motorkunnige far, när han köpte en
lite fräschare,Blå Nissan Almera. Så jag har gått
och cyklat mig fram i tillvaron mest hela tiden.
Och för det är jag mycket tacksam… mycket tacksam.

Redan som liten var det till fots eller per cykel som gällde.
Det fanns inga curlingföräldrar i mitt bostadsområde
på 70 och 80-talet inte. Nog hade de bil alltid. men man skjutsade bara
inte barn dit de skulle. Inte mina föräldrar iaf. Visst åkte jag bil nån
gång när DE skulle nånstans. Men det skjutsades inte en enda gång
enkom för att skjutsa barn/mig på nån aktivitet. Och för det
är jag mycket, mycket tacksam.

Redan innan tonåren, vid 9-10-årsåldern, cyklade jag ensam,
eller gick många mil hemifrån. Visst var det många, långa ensamma
mil, oftast. Men det hade ju inte varit bättre om jag suttit still
ensam, och haft det som jag hade det på den tiden. Så
jag är mycket tacksam.

Än idag går jag, mil efter mil, efter mil. Än mer nu under
virustider. Idag gick jag upp till Hallstaberget och hem,
än en gång. 8 km. Mil efter mil. Men nu för tiden är det
enbart av godo, och jag mår gott av det… enbart gott.
Jag ska nog tids nog ge mig på Nipleden igen oxå.
2,7 mil. Jag gick den i somras.

Undrar hur många mil man gått i sitt liv ?
Hur många steg man tagit ?
164.250.000 steg skulle jag tagit om jag utgår från
att jag gått 5 km varje dag. Och helt orimligt är det inte,
med tanke på hur mycket man går, även när man inte
tar promenader enkom för promenerandets skull.
Speciellt om man inte har bil. Osså går man hu inomhus en del oxå,
även i en fjuttig etta på 36 kv.

Så jag har väl kanske 100.000.000 steg kvar i mig,
om jag får leva och ha hälsan.