Nio minuter till solnedgång – Ett annorlunda liv


Himlen är färgad ljus rosa.
Solen är på väg ned, fast här i Sollefteå, går den ned
bakom Hallstaberget, så i praktiken ser vi inte så
mycket av själva solen…. men ljuset den ger
får duga så länge.

Skuggdans i skymningen

Jag tar en snabb ’skuggdans’ till en låt
som strömmar ut ut dator. Den är över på 20 sek.
*(som skuggboxning, fast med dans) Lite som Liesl
i Sound of music, på den stora balen.

Inga korta makaron-tankar, men lite understimuli

Natten som var, sov jag bättre än den förra,
då jag kanske låg vaken mer pga kroppslig understimulering
än korta makaron-tankar.
(*Korta tankar, samma tankar som bara far runt utan att ha
blivit hopknutna.)

Stunder jag tycker om mig själv

Det finns stunder som jag tycker om mig själv,
och liksom säger det till mig själv. Tex när Tomas från
förut, gjort något bra för Tomas i nu. Som när frysen är
så nedisad att man inte kommer åt det som är längst in,
och jag hittar en burk jättegod äppelsylt, som jag själv
suttit och skalat och tagit bort kärnhus från,
en höstkväll i september. Och jag blir
lycklig de gånger jag sätter ett smile
på en medmänniskas ansikte.

Sparade kilowatt


Jag kanske låter den nya frysen stå nu när
även den är avfrostad. Tills jag får behov av
den vid något storkok. Sparar nån kilowattimme eller så.
Och lite miljö kanske.

Livet är inte alls nån schlager

Sound of music ja. Nej så klart är inte livet en musikal.
Och så klart är kärleken nära på utopiskt beskriven.
Men visst skulle jag vilja kunna sjunga:

Perhaps I had a wicked childhood
Perhaps I had a miserable youth
But somewhere in my wicked, miserable past
There must have been a moment of truth

For here you are, standing there, loving me
Whether or not you should
So somewhere in my youth or childhood
I must have done something good …


… när jag ser in i hennes ögon…som säger att de
älskar mig. Visst finns det de jag i hemlighet
älskar och bryr mig om ….. men det måste nog
vara åt båda håll.

Äh nog nu… nog med trams


Nä …äh nu räcker det !
Det är som det är nu. Världen är som den
är, jag är den jag är, och jag är nog rätt lätt att älska,
men kanske inte står tillräckligt högt i kurs,
och kanske är svår att komma nära, på riktigt.

Och så har jag blivit en ensamvarg, som följd,
med en ensamvargs vanor och ovanor.
Jag får väl snygg-gråta till Meg Ryan, och Julie
Andrews, resten av live, och vara glad ändå.
Jag menar…. inte alla som hittar hemgjord
äppelsylt längst in i frysen, när den borde varit slut.

Omvärlden idag ?


Ja jag läser om allehanda I-lands-”problem”
Om svårigheten att vara svart på just Södermalm, läser jag.
För att han blir tilltalad på engelska när han
går till Läkaren. Jag läser om de som får sina liv förstörda för
att de ”tvingas” bevittna tiggeri och armod. När det tycker det
är självklart att de ska slippa se det. För om de slipper se dessa tragiska
livsförhållanden så ’existerar de inte’.

Pantat så det förslår

Jag läser om den bortskämda snorungen som blev politiker som vuxen,
för att han fnyser åt att två svenska medborgare kallades smålänningar,
i samband med nedskjutning av flygplan. Jag läser om hon som på fullt
allvar föreslår att man ska förbjuda icke svenska medborgare att panta
burkar. Och om de som tycker det vore vettigt att exkludera icke svenskar
från biblioteken. Jag läser om de som trots förmögenheter inte kan tänka
på annat än skaffa sig politisk makt att öka dessa förmögenheter på de
mindre lyckligt lottades bekostnad. Genom ”marknadshyror” mm.

Fetcho-kvinnan


Jag läser om hon. Linda som utifrån hur en man försöker slingra sig
undan straffavgift, kunde avgöra allt och lite till om hur det är ”att
leva i en relation med en man” och varför kvinnor/hon
’inte ska nedlåta sig själv till något så hemskt. Jag minns ordet macho… och hur
totalt omodernt det är att vara just macho idag. Helt ok för mig.
Inget ideal jag ser upp till. Men Linda Skugge och hennes överklassfeministiska
vänner, har med fog förtjänat ett nyord.. ”Fetcho” …

Rapport från bortom ekorrhjulet


Även om jag inte läst den boken, så
var den nog nyskapande då den kom:
Rapport från en skurhink. En flerbarnsmamma, och städerskas
livsreflektioner från 70-talet. Hon blev hyllad, men klassamhället bestod
och till och med blev värre…. och blir värre ännu.

Ett annorlunda liv


Jag tänker på ett sätt att jag levt och lever ett annorlunda liv.
Åtminstone jämfört med normen, och genomsnittet.
Och att det sociala utanförskapet ger mig rätt vy
för att kunna se saker, samhället med andra ögon.
så som rapporten från skurhinken lite.
Jag tror på riktigt att det ger mig och alla i min
position, med skrivkrampande fingrar, en unik
position, när man inte springer i ekorrhjulet,
och faktiskt inte ser hur vi västmänniskor, svenskar lever…
eller inte …lever.

Trädet – Ju längre ifrån desto ….

Jag tänker mig bilden av ett träd. Alltså som fotografi.
Hur oerhört olika bilder du kan få av samma träd, beroende
på vart du står när du fotar, vilket ljus, vilken tidpunkt.
Och jag tänker en dimension till. Om vi har ett samhälle med
ökande ekonomiska klyftor, så flyter de välbeställda omkring
där ovan, och SER NER på övrig. Och ju högre upp de är
desto mindre ser de ut, desto mindre betyder de för dem.
Som myror man trampar på om de kommer i vägen.
Och om man inte lnte ser dem alls, så kan de offras.

Jag tänker på det, när jag läser om hon som
vill att det inte ska vara möjligt att panta burkar, om du inte
är svensk.




Rapport till himlen 2020 – Puss på handen !


Hejsan pappa !

Hade du levt nu, så hade du kanske varit nöjd
med att jag inte kunnat ”mobba” dig för att ni inte hade nån snö
i Stockholm, där du bodde. Det är lika illa här.
Men fördelen är att man inte fryser lika mycket.
Vintern jag flyttade upp hit till Ådalen var det 39 gr kallt
som värst. I vinter har det inte varit ner på – 20
en enda gång hittills. Om ni vill kan ni ju
sätta i gång ”snömaskinen” där uppe. Det blir så mycket vackrare
här nere i mörka Ådalen då.

Men jag ska inte klaga … inte så högljutt i alla fall.
Jag har just hittat 2,8 kilo lingon i frysen,
och ett halvkilo hemkokt äppelsylt. Då går det ju inte att
va nere ? Jag kokte upp lingonen, som nu mer är sylt.

Din elbas, som jag ärvde, har ju hittat hem igen. Men den
är nästan omöjlig att stämma. Likaså min Alhambra 5P nylonsträngade
gitarr, men inte lika illa. Den ”billiga” stålsträngade Tanglewooden, funkar bäst,
så jag lirar visorna även på den.

Lyckades lura ut ’Lacken’ på en promenad idag. han
har vart trög ett tag. Ja det har Göran oxå varit, när jag tänker efter.
Vad det gäller promenader i alla fall. Men du Pappa !!! DIF tog ju
SM-guld i höstas i fotboll, vårat lag !! coolt va ?
Ditt Man U går det lite tyngre för, aningen bättre då
för mitt Pool, som leder ligan med 13 poäng, och en match mindre spelad.
Men jag tar inte ut nåt i förskott.

Lirade lite med Åsa idag. Även det har blivit mindre av
olika omständigheter. Nu kanske vi får tillbaka P-Å
och spelar med oss. Du vet han som du lyssnade på en gång
på Ådalsbyn. Idag lirade Åsa och jag två norska låtar, som
jag gjort text till, och en uråldrig svensk visa.

Frostar av ena frysen gör jag nu inatt oxå.
Så den andra är smockfull just nu. Var ju därför jag
blev nödgad att koka sylt av lingonen oxå.
Full frys !

Ja du pappa, 53 år är jag nu. din pöjk håller
på att bli gubbe. Med lite tur får jag vara det ett tag oxå,
men det finns ju inga garantier, det vet ju du ju.
Men den här gubben var på dans i fredags, vid
Ramviks folkets hus. Undrar om du varit där nån gång.
det tror jag, eftersom du växte upp i Kramfors, nånstans vid Industrivägen
om jag minns rätt det du berättade. Jo … så klart du varit där.

Jo kul på dans. Jag fick till och med puss på handen
av L.N. som arrangerar. Det gjorde mig glad i hela ansiktet.
Många bra danser, men 5 timmar dans börjar bli mycket
för den här gubben. Nu har du ju sällskap av både Maggan, och Rolf,
ja och hon som aldrig besökte mig eller ringde. … morsan.
Så nu är det väl full frys där uppe oxå ?

Imorrn ?
Ja en vanlig, grå fredag, utan några större
planer. Kanske en kaffe med gubbarna på cafet,
ta rätt på frysen, o sätta igång den. Lite lur
på att göra en currygryta, med linser och kokosmjölk.
Men då ska jag känna för det.

Sväva lugnt nu pappa !
Hope I don’t see you soon,
but later !



Världen brinner – och folket häller på olja ?


Världen brinner.

Just nu södra halvklotet, nyss var det norra,
för ett tag sedan Sverige. Men mest högljudd är ändå
de som kategoriskt förnekar samband med klimatet,
och människans inverkan på det..

Öar läggs under vatten, landområden i Louisiana likaså.
Polarisarna smälter, Glaciärer smälter i en aldrig liknande
hastighet. De som hörs mest är det som förnekar sambandet
med klimatet, och människans påverkan.

Jag läser från dessa, ”argument” som att ”polarisarna faktiskt växer”
Jag läser argument som att det inte finns någon global uppvärmning
för att man under en timmen uppmätte – 60 C på Grönland.

Den typen av budskap sprids i massor, one-liners utan att backa upp påståenden.
Och kallar det ”riktig forskning” de forskare som bestrider klimathotet, fast
motpolen är större och har forskat i 40 år nu. Man går tom så långt att man
hävdar att de forskare som kommit till slutsatsen att det är bråttom nu, och att
klimathotet är riktigt, är de som gör det för pengar.
När det uppenbart i ett helt århundrade varit oljeindustrin,
och deras miljardärer som tjänat pengar på att fortsätta
i samma riktning. Man attackerar Greta Thunberg, kallar henne för förskräckliga
saker, en 16-årig tjej, i större kraft än man attacker och kritiserar
Donald Trump, Erdoğan, Assad, Viktor Orban, och Brasiliens Michel Temer.

Jag förstår mig inte på människor.
Det är lite ”Bagdad Bob” över stora delar av världen nu.
Förnekelse in i det sista.

Vi… människorna …”skapelsens krona”, står alltså
mitt i det apokalyptiska eldhavet och förnekar att
det brinner.

And the stupid did inherit the earth !

I den svenska myllan


Jag har just avslutat en diskussion på Facebook,
i en grupp som påstår sig värna om yttrandefrihet,
och kallar sig för: ”I allmänhetens tjänst – granskning av public service”

Och jag känner mig återigen maktlös å demokratins vägnar.
Politiken avgörs inte längre i TV-debatter mellan partiledare.
På ett vis inte heller under valkampanjer. De avgörs i den politiska
underjorden, så kallade sociala medier som Facebook, Twitter och allt vad det heter.
Och den underjorden, den myllan är utarmad på näring, syre, den är
giftig och full med hat, som oftast står oemotsagt. Och myllan har blivit
sån utav politiskt maktspel, lögner, girighet, och om du frågar mig,
utav långvarig högerpolitik, i moderaters eller socialdemokraters regi.
Det finns dock en växt som trivs i giftig utarmad jord:



Just nu sprider den som ett giftigt ogräs, och det finns anledning att
skapa bättre mylla, som inte den växten trivs i. Det gör man genom
att inte utarma jorden…. så som görs när ekonomisk och social ojämställdhet
skapas av borgerligheten.

Den här gruppen ”I allmänhetens tjänst – granskning av public service” är
”öppen” så tillvida att du inte måste godkännas och söka medlemskap.
Men den är knappast i allmänhetens tjänst.
Målet påstås vara att sakligt granska SVT, Public Service,som en enig majoritet
av gruppens medlemmar är ett hot mot yttrandefriheten,
och dessutom bör avskaffas. Det är skrämmande läsning där,
och massor av hat. Hat och osanningar, som dessa tycks anse
är essentiellt för yttrandefriheten.

Just denna diskussion var urspårad innan de ens börjat.
Handlade om att EN person på Erika Bjerströms TWITTER blivit
kallad för nazist, pga av sin granskning av Greta Thunberg som
opinionsbildare, kallat Greta för Vänsterpopulist.
Erika sa tack och adjö till TWITTER. Men det tog inte medlemmarna
någon som helst hänsyn till. I kommentarsfälten vimlade det av felaktigheter,
av nedlåtande hatiska kommentarer mot ”vänstern” och ”kommunist-TV”
och ”åsiktsregistrering”. Jämförelser med Sovjetunionen, gjordes.
Allt för att EN person på twitter kallat Erika för nazist.

Det är där nere i den giftiga myllan som våra val avgörs idag,
näst intill oemotsagda, hetsar de upp varandra. Idag stod
jag i princip ensam och efterlyste grund för påståenden
och öknamn. Men vad gör det när alla goda människor
är tysta.


Det är egentligen inte så svårt att vara en vän…men


Ett svårstoppat virus ?

Det har spritts ett virus hos svenskarne de senaste
decennierna, mot vilket inget vaccin ännu har hittats.
Det finns de som tror att det måste få
verka ut helt och drabba mänskligheten.
För drabbar oss, det gör det, och människooffer
skördas….

Epidemi ?

Man skulle, om man ville, i vanlig ordning
kunna skylla på andra över rådande epidemi,
vilket faktiskt oxå är en del av viruset, att skylla på andra.
Att prata om personligt ansvar, utan att ta något sådant själv.
Man skulle kunna skylla på politikerna, vilka givetvis har ett stort
ansvar för samhällsbygget, lagar och förordningar.
Men vilka har valt dessa politiker då ? Och hur många av medborgarna
vet vad de röstar på ?

Så kom det uppifrån och ner, eller nerifrån och upp ?

Så frågan är om viruset har spritt sig FRÅN inhumana politiska rörelser
så som den ekonomiskt segregerande borgerligheten, som bäddat för i
sin tur det inhumana, främlingsfientliga SD,
och inhumana, ojämställda rörelser som feminismen och metoo.
Eller om det skapats sådan inhumana politiska verktyg underifrån,
av människor som dig och mig ?

Är det ansvar ? Ansvar för vad ? Ansvar för vem ?


För det pratas om ”ansvar” på hög politisk nivå, och på hög
företagsnivå. Det pratas om att de måste ha höga löner, för
att de har ansvar. Ändå verkar det oerhört ovanligt att dessa
tar sitt ansvar. Om de gör el, får de höga avgångsvederlag i flera
år, och inte allt för sällan alldeles strax ett annat högt betalt jobb,
kanske ännu mer. Är det ansvar ? Ansvar för vad ? Ansvar för vem ?

En teori om hur det börjar

Det här cyniska sättet att se på människor, började nån stans öka
utifrån ekonomiskt välstånd. Och ekonomiskt välstånd ökade många ,
många medborgares vilja att skydda egendom, öka förmögenhet,
bygga murar runt sina små samhällen, runt sina ’herrgårdar’ och ’slott’.
Så kanske pga av att vi värderar våra liv i pengar och egendom,
så har vi skapat den grogrund för att se ner på de som inte lyckas, som
människor som får skylla sig själva. För ”Jag lyckades ju minsann, och
det beror ju på att jag tog mitt ansvar”

Ansvar för vad ? ansvar för vem ?

Det enda vaccinet ingen vill ta

Det enda vaccin jag kan se mot detta virus,
är att värdera människor högre, än pengar och egendom.
Men smittan är så spridd, ända ner i de rödaste
gräsrötter, att även de flesta av oss, suktar efter rikedom,
efter egendom, före medmänsklighet. Och vårat hopp om rikedom
satsas det miljarder på i casinoreklam, på tvingade postkodlotterier,
bingolotto etc… På så sätt upphör vi kräva ett mer jämställt
samhälle, ett mer homogent samhälle. Ett samhälle som bevisligen
skulle minska incitament för stölder, minska incitament för att
bli våldsamma, minska incitament för att hata din nästa, utifrån kön,
eller religion, eller hudfärg.

Viruset tränger in….

Viruset tränger in, ända längst in i vår medmänsklighet,
fräter på vår empati. Viruset har i ord och handling
färgat hur vi behandlar vänner, bekanta, nära och kära.
När vi börjar prata om ”eget ansvar” inför människor vi tycker om,
istället för viljan att finnas för varandra. När vi pratar om
att ”Du väljer själv hur du mår” i dekalpositivismens ytliga
era. Viruset tränger långt in i oss,
inte bara långt in i samhället, utan långt in i våra hjärtan,
våra relationer… vår mänsklighet.

Inte så svårt egentligen

Det är egentligen inte så svårt att vara en vän… det är bara att
tänka ett steg längre än egen vilja i varje moment,
ett steg längre än egen egendom varje dag,
ett steg längre än egen plånbok, i våra liv.
Svårare är det inte !
det är en prioritering, människor före pengar,
kraftigt förenklat. Jag skulle kunna avsluta
med ett dekalpositivistiskt uttryck som skulle passa här, men avstår,
för då blir jag en del av viruset.

Om det var tanken


En tår…
En suck….
Jag är träffad…

Jag är stark….
Men inte odödlig
Jag är stark
Men inte osårbar…

Jag är träffad…
jag är sårad…
om det var meningen …
så är jag träffad

Några tårar till…
tystnaden lägger sig
kring den gråtande….
om det var tanken…

Jag är träffad …
men inte död..
inte än…
om det var tanken …

Jag är lessen, stark,
men jag är inte värdelös,
Det är inte jag …
bara för att någon säger det..
eller på grund av ringakning.

You can’t win by breaking me
but you can lose me ….

…om det var tanken


Något gör ont i mitt hjärta, ni saknas mig !


Något gör ont i mitt hjärta.
Som förklädda vassa pilar utifrån,
stör de rytmen i mina hjärteslag,
får det att blöda.

Ett trött hjärta

Det är ett trött hjärta, ett gott hjärta,
som inte förstår sin samtid, ett ensamt hjärta,
bland många digitala vänner,… i cyberrymden.

Jorden vi ärvde, Jorden vi fördärvade

Luften vibrerar av lögner, och ni och vi,
på bekostnad av syre, och oss och flertalet.
Etern, internet är förgiftat, och paradiset
var aldrig i guds rike efter döden. Paradiset var
jorden vi ärvde, och helvetet blev jorden
vi förstörde.

Kampen

Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.
Jag blir sorgsen var dag jag öppnar ögonen,
för att jag inte är värd någonting, bara för
att jag är man, för att jag inte förvärvsarbetar.
Jag står upp för mig, jag står upp för
män, jag står upp för kvinnor, jag slåss mot orättvisor.
Men jag är ingenting värd. I den kampen slåss jag
ganska ensam. Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa,
för det goda, för de utsatta… ingen bryr sig längre.

Nålar från mina systrar

När lögnerna, överdrifterna om invandring växte, och växte,
stod jag med fötterna djupt förankrad i den humanistiska
myllan, med mina bröder och systrar från vänster.
Tills jag plötsligt kände små osynliga, vassa nålar tränga
in i hjärtat … från arga systrar. De var arga på män.
Jag är en man. Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.

När sista glöden falnar

Och när folk från forna vänstern, försvarar uttalandet att ”svenska
män har som jultradition att slå och förnedra kvinnor”.
Så dör någonting i mitt hjärta. Som rollkaraktären William Wallace
är han blivit förråd av skotten, Robert de Bruce, och all kraft
allt han trott på bara rinner ur honom i såret av ett svärd.
Likt Hasse Alfredsson, när hans bäste vän dog i cancer,
och en stor del av honom själv försvann, med Tage.
Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.

Forna, fallna hjältar

Men forna, fallna hjältar som Hasse och Tage, som Astrid Lindgren,
som fortfarande hade ett hjärta, sunt förnuft. Medmänsklighet
utanför Sjöbo och Jimmie Åkessons midsommardans
och ne**bollar.

Av alla människor ….


Av alla offentliga människor som levt under min tid i Sverige,
saknar jag Astrid Lindgren och Tage Danielsson allra, allra mest.
Deras sort finns inte mer, ingen orkar, vågar kan, eller framförallt
vill inte längre strida för sanningen, för de utsatta, för riktig
jämlikhet, för både män, kvinnor, svenskar och andra.
Det enda som tas strid för nu är lögner, hat
och en tjockare plånbok. Och de flesta jag känner
tycker att det är fel, men vill inte heller strida,
inte heller göra sin röst hörd… i utbyte av nåt Rut-bidrag,
nåt jobbskatteavdrag, och eliminerande av tiggeri från våra
gator.

Dog av förstorat hjärta

Jag saknar Tage och Astrid, jag har inte er storhet,
men mitt hjärta blöder likt edra hjärtan rött blod, och inte blått.
Och ingen, ingen hör ett socialfall i rännstenen ryta.
Det får mig att fundera om du Tage, trots allt
inte dog av cancer, utan av förstorat hjärta.
Varför tog de dig ifrån oss, vi behöver dig
och sådana som du. Vi liknar vilsna lamm,
i den kapitalistiska apokalypsen.

Något gör ont i mitt hjärta.
Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.
Men det får jag inte …. för om …

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, sa Jonatan.


E.T

Ärligt talat

Jag känner mig något lite ledsen, inte mest för egen del.
Men för den värld vi lever i. Det sätt människor agerar, pratar,
och vad vi prioriterar.

Men även något lite för egen del, ska jag villigt erkänna.
Det saknas mig något i det här livet, det saknas mig någon i
det här livet. But what can I do?
Jag skulle inte vilja vara någon annan än den jag är, jag är rätt så okej.
Men jag känner mig som en ET i den här världen, i den här tiden.
Världen var inte perfekt förut heller, men mycket har blivit kallare,
mer cyniskt, mer hänsynslöst, mer ytlig…igen !

Det finns ingen tid för människor längre, ingen tid att leva.
Alla känner av det, men nästan ingen är redo att ändra på det.
Ord förvanskas, tappar betydelse , när de missbrukas.
Offren blir förtryckarna. Lögner accepteras. Offentlig kölhalning
hyllas, överdrifter hyllas och accepteras. Rasism blir rumsren.

I en sån värld känner jag mig vilsen, trots att jag är mindre vilsen
i mig själv än någonsin. Och ords verkliga betydelse är allt som står
mellan demokrati/humanitet och diktatur/inhumanitet.
När den obefläckade bödeln avrättar en mördare,
blir hen en mördare själv.

Lite beröm till mig själv


Jag är rätt nöjd med många saker med mig
själv för närvarande faktiskt. Det innebär ju iofs inte
per automatik att jag alltid är jätteglad eller
totalt i harmoni.

Men jag är nöjd med hur jag kommit att baka 95 % av
allt mitt matbröd själv. Tillaga den mesta av maten själv.
Undvika allt fler för mig onödiga inköp.
Men även hur jag står upp för mig själv på många olika sätt.
Även de gånger som det innebär att människor försvinner ur
mitt liv. Det är ju inte så kul alla gånger. Men om priset
blir för högt, om priset blir att andra tar mer energi än
de ger, att de parasiterar på min välvilja. Då är valet
lätt, om än inte roligt.

Och att jag minskat på vissa ”beroenden” och helt övergivit
andra beroenden. Jag tar kort och gott hand om mig bättre nu.
Men det är inte alltid lätt för den skull.

Det ser ut att bli ett ”gott nytt år” igen


Längst ner i digitala börsen

Så … nu är det tänkt att folk ska gräva längst
ner i den digitala börsen, för att köpa IGEN.
Man kan nästan visualisera det framför sig, med hjälp av en riktig börs,
där lån till inköp innebär att gräva hål i börsen, så pengar rinner ut
till mer än själva inköpet.

Lite mer köp efter tokmycket köp


Black Friday , Julhandel, Mellandagsrea, kampanjer,
nyårsfyrverkerier. Och i Media fortsätter det verbala
könskriget, parallellt med etnicitetskriget
i Sverige., och det klirrar rejält i Medias digitala
skattkammare, när hatet framgångsrikt säljs ut, både i medier
och i Sveriges riksdag. Idag, i Aftonbladet, ännu en artikel om hur
vidriga vi män är, skriven av Linnéa Claesson. Inte hur vidriga vissa män
är, utan hur vidriga män är. Lycka till med jämställdheten !

Föreställningslös makt

Bankerna har snart lyckats med att ta bort
kontanterna från Svensk handel, vilket ger banker en
föreställningslös makt över hantering av pengar,
med räntor, avgifter och kontroll av individer.
Det ser ut att bli ett ”gott nytt år”, igen

Den mest uppiggande stunden på dagen

Den mest uppiggande stunden på dagen, var när jag
promenerade in till den snart nedlagda byn Sollefteå,
tillsammans med en kille som tycker mycket om öl,
ibland för mycket om öl. Men är en bra kille.
Någon annan som oxå gillade liknande drycker
hade tydligen kastat denne herres skinnjacka i tvättmaskinen,
så nu gick han dåligt klädd i 10 minus, och funderade mest om
”boa” var öppet. När vi närmade oss Biblioteket
var fortfarande fokus på för honom läskande drycker,
men när han fick syn på biblioteket så sa han:

– Undra om den där värmestugan är öppen?!

Ju närmre vi kom boa, desto mer icke prioriterat
blev det att köpa en jacka på second hand. Vi hade en trevlig konversation
på vägen, och jag lämnade honom med två tips om
second hand som var öppet idag. Men det örat var nog stängt.
Jag in på café Petter till höger, och han gick vänster,
med ett stort leende av lättnad över att de hade öppet.
Och sa

– Happy ending, go jul !


när ögonen lyste, och dagen var räddad för honom.

Sovjetisk fasadmålning på modet

Själv spatserar jag hemmåt, mellan övergivna butikslokaler,
med en övedr julen desperat julskyltning i, för att det
inte ska synas att stan håller på att dö ut. Lite som Sovjetisk
fasadmålning, utåt torget, inför firanden och statsbesök.
Och känner mig ganska understimulerad. Tanken är ju då att jag ska
åtgärda det genom att köpa mig lycklig… under själva inköpet,
för att sedan ändå vara missnöjd, och känna mig stimulerad
att köpa mer, köpa mer och köpa ännu mer.
Well I have quit ”drinking” folks. Så jag är ”nykter” och uttråkad.
Det finns ett pris för varje beslut.

Riktiga människor

Man skulle ju kunna umgås med riktiga människor iofs.
Men de är ute och handlar, eller jobbar dygnet runt för att kunna handla
ännu mer saker de inte behöver, så de har inte tid.
Bara killen som var så törstig, hade tid att prata.