…
För en själ som min…
För en själ som letat i hela sitt liv, efter
att få höra till, vara en del av kärlek, och stugvärme
En man som har ett hjärta av bladguld och bly,
så är stunderna av fullkomlig lycka allt jag lever för.
För en själ som undvek min moders sårande ord.
För en själ som ständigt sökte min faders kärlek, och alla
löften han aldrig höll.
De gånger min far var hemma eller jag var med honom,
så spelade han gitarr eller elbas. Visor och dansmusik.
Det var nästan bara då våra själar möttes… genom musik…
genom dansmusik. Det var det enda sättet för honom.
Min faders ande
Jag lyssnar sällan på musiken hemma. Den är inte dålig på
något vis. Jag ser inte ner på modern dansbandsmusik.
Men än idag när jag äntrar ett dansgolv, om än med föga hopp om
att träffa den rätta…. så har jag hittat hem, om än
bara för några timmar. Då möts min pappa och jag igen, genom
dansbandsbasens mullrande toner, och mindre djupa sångtexter.
Magiska danser, och kvinnornas ansikten, med nån form av lyckligt
avunds-leende, som tycks säga att de vill bjuda upp mig,
eller bli uppbjuden.
Min fars röda Ibanez, elbas, med slipade bassträngar, har en
hedersplats i mitt spartanska hem, och ibland spelar jag på den.
Plötsligt så händer det
Så ibland … någon gång då och då händer det fortfarande
att en danskväll blir magisk … och jag själv faktisk
bidrar till magin. Musiken, sången, leendena, dansgudinnorna,
är den andra delen av magin. Och igår skedde det igen, På Ersboda
utanför Umeå, 42 mil tur och retur, svingades danstrollspöet igen.
Maria i Blender sjunger alltid rakt in i mitt törstande danshjärta,
trots ständiga pauser och strul av ”kapellmästaren Lasse.
Det var första gången jag var där, och kände bara fyra stycken.
Risken för att bli stående kan vara stor då. Men vissa danskvällar
är jag osårbar för några timmar. Vissa kvällar är jag ”untouchable”,
ingen och inget kan såra mig… för några timmar.
Detta var en sådan kväll.
De är chanslösa
Störande moment, missunsamma människor, deras kyla och illvilja
studsar bort …och är chanslösa… en sådan kväll. Ingen och inget
kan förstöra. Inte ens den bekante killen som surt fräser åt
mig när ja vänligt hälsar på honom. Ej heller han som försöker
sura ner mig med en knuff i ryggen, och ett surt ansiktsuttryck,
och skakandes, menandes på huvudet åt mig, som om jag hade
gjort något ”otillåtet” på dansbanan. Jag noterar… men det studsar
bort. Jag tillhör nog det övre skiktet av dansförare, på att undvika
krock. Jag var inte i närheten av att krocka med mannen som surt
knuffade mig i ryggen. Jag tror helt enkelt han kände sig hotat
av att jag inte bara dansar, utan blir ett med dansen.
”I become dance”… sån’t kan reta många män.
När jag var ung… kunde de komma åt mig … inte längre.
Fox only
Jag lever upp för några timmar, ”I become dance”,
En som bjöd upp mig, trodde hon skulle få bugga,
det var en snabb låt. När jag är på ”bortaplan” och det är i huvudsak nya
dansprinsessor, och dansgudinnor, vet de inte att jag foxar.
Så jag sa det… Hon undrade varför. Jag sa att jag aldrig
brytt mig om att lära mig bugg. Efter en av två danser ler hon
stort och säger med eftertryck:
– Nu förstår jag varför du inte buggar,
du behöver ju inte, och du skulle lätt kunna
lära dig…om du vill
Jag lagrar orden i mitt hjärta, så som jag lagrad hundratals
liknande kommentarer från dansgudinnor, dansälvor och
dansprinsessor genom åren. Och de orden har gjort mig osårbar på danser,
mot elaka kommentarer och sura knuffar i ryggen.
– Du dansar väldigt fint,
Fick jag också med mig från Ersboda, även hon
en helt ny dansbekantskap.
– Du dansar som en gud
.. gör heller inte ont att höra. …igen och igen.
Så överlever en själ
Så överlever en själ, som blev föräldralös med
ens…. som ständigt törstar efter det den inte kan få tillbaks.
En man som aldrig fick bli den kärleksfulla far han drömde om
Jag ser små vandrande skatter när jag ser barnen
följa sin föräldrar som en svans…och mitt hjärta brister
var gång jag jag hör föräldrarna se ner på sina barn, säga ord som
för alltid kommer vara bly i deras hjärtan.
Men varje barn med blyhjärta, ger jag bladguld att
lägga om. Och hoppas att de, likt mig sedan hittar en plats
där de kan vara osårbara … för några timmar.
Där de är efterlängtade, efterfrågade….
Författare: tomastvivlaren
Lampa och Brum-brum
…
Sega gubbar … el gubbe
De e lite segt i kroppen idag,
men det har varit en bra dag på det stora
hela. Sista biten på det stora blå pusslet med
två delfiner på är lagd. Jag har ätit vitlökspasta
med ost, olivolja, salt. peppar….
Bort från ett falskt eko
En kaffekopp på Café Petter, där jag hörde ännu
en Sverigedemokratisk röst eka falskt uti rummet.
Jag flyttade bort från det tråkiga, hatiska ekot,
till en dagstidning, under en lampskärm,
Två roliga, skvallriga damer – trasiga telefoner och jeans
Där läser jag tidningen, med högljutt tant-skvaller,
som bakgrunds-”musik”.
När jag läst färdigt tidningen drog jag mig tillbaka
in i ett lite mörkare hörn där caféets julgran står.
Kikar lite modernt ner i mobiltelefonen för att folk ska
tro att jag är lite modern av mig. Har även fixat sprickor
på glaset till mobilen, vilket ska vara lika modernt som sönderklippta
jeans för tusen kronor. Det funkar så länge de inte ser hur hopplöst
omodern och gammal min mobil är… hela 4 år gammal sedan
utgivningsdatumet. Man skulle även kunna se det på mina jeans
som är trasiga pga slitage, istället för att någon klippt sönder dem,
och lagt på några hundra kronor i försäljningspriset för att
förstöra dem lite snyggare.
Världens bästa Rooney
Den underbart trevlige ägaren Rooney, fick för ovanlighetens
skull några minuter över, så vi surrar lite grann.
Han mådde sextiofem procent, och jag sjuttiotvå procent,
vilket båda två är riktigt nöjda med.
Di små över Jordi anlöänder med modern
Under tiden kommer det en mor och hennes lilla barn och sätter sig
i soffan bredvid, medan jag återgår till att kolla på DN på mobilen.
Efter ett tag så tittar den lilla på mig med ett stort smile. Så
jag smajlar barnvänligt tillbaka och säger hej.
Olika upptiningsperiod – Nu 5 sekunder
Barn är ju lustiga. Ibland kan det ta timmar, månader år,
innan isen bryts mot främlingar. Här gick det på ca 5 sekunder,
så klättrade hen över soffarmstödet till mig och satte sig alldeles bredvid,
och började obesvärat ”prata”
Barnet var i den åldern då det viktigaste samtalsämnet är
”lampa”, ”brum, brum” och ”däär”, och nyss lärt sig gå.
Jag tyckte det var ett lagom samtalsämne, och om inte annat
betydligt trevligare än den falskt ekande rösten jag möttes av
när jag klev in på cafet.
”Lampa” och ”Brum-Brum”
Så jag sa ”Lampa” och ”brum, brum, och liknande, och eftersom små
barn är papegojor, lärde barnet sig även ”kom upp” när jag sa att hen
lyckades ta sig upp i soffan igen med lite hjälp. Mamman hade nu fikat
klart och försökte muta barnet med frågan:
– Vad säger du ska vi gå på leksaksaffären ?
Ungen surnade tjurigt till och ruskade på huvudet
och sa
– Nääää vill inte
två gånger sade ungen det… utan att för den skull ställa till en riktig scen
så som barn kan göra på de mest jobbiga ställen, så som mataffärskön.
Mamman lirkade och bad…. till slut så tog hon
upp barnets overall, och visade:
– kom ska vi klä på oss
var på barnet glatt och obekymrat vinkade till henne och kvittrade
– HEEEJDÅ MAMMAAA !
Och då brast jag ut i skratt.
Sen hjälpte jag mamman genom att säga att mamman
behövde hens hjälp att välja leksaker på leksaksaffären.
Och då till slut så gick det vägen.
Aren’t they lovely … the little versions of adults ?
🙂
En sund amatörhypokondriker i gryningen
…
Nytankad på beröm för mina ord-kullerbyttor i bloggformat
(tack Johanna) fattar jag åter pen…. sätter jag mig åter och blandar ord
utifrån ett utifrånperspektiv i slit-och-släng-samhället !
Havregryn är nyttigt … jo jäv….
Under tillfällig sysslolöshet och tristess, gör jag allt oftare kulinariska utflykter
i mitt eget kök. Mycket av det nyttigt och gott, annat bara gott.
Jag vill därför passa på att varna känsliga konsumenter för
mina cho-glad-bollar, som jag helt oansvarigt spridit recept på.
De är beroendeframkallande ….oerhört beroendeframkallande.
Jag har gjort dem 3 gånger i höst, och igår tror jag att jag överdoserade
intaget av dem, …och sockret som de innehåller. Jag skyndar mig att ge bort
så mycket av dem som möjligt. Men det visar sig till min förskräckelse att de
även är goda frysta, så jag kan inte lura mig själv på det sättet.
Och argumentet att ingredienserna havregryn och mandel är nyttigt….
… njää… det är nästan ett sorts Svärjevänsförnekande över det tänket.
”Skärp dig gubbjävel” tänkte jag då.
”Jäklar jag fick diabetes nu på morgonen”
Så när det kröp i mina ådror av sockeröverdos även på morgonsidan,
06.35, tänkte amatörhypkondrikern i mig att nu får jag diabetes,
så jag klär på mig och går ut på 5 km promenad,
utan att ha ätit frukost, utan morgonkaffe, men två mandlar och ett
glas vatten ! Nä jag tänker inte svälta mig, jag bara tänkte att om
jag äter när jag kommer hem, så måste kroppen bränna lite
kolhydrater, socker, fett ….
Avgaser och miniatyrmänniskor
Det är fortfarande mörkt, mörkt, en liten, liten ljusare himmel
längst bort i öst, när mina kängor börjar knata på is och grus.
En för mig sedan länge glömd värld spelas åter upp för mina
mörkbruna ögon. Morgonfolket ! Till en början är det bara nån
enstaka som är ute, men framåt 07.30, då jag är hemma,
så kryllar det av avgaser, bilar och små, små miniatyrmänniskor
med skolryggsäckar. När jag ser alla skolbarn med ryggsäckar
med trötta blickar, plikttroget knata iväg till skolan, får jag
en sån där varm snälla-tanter-blick, och hjärtat ler ända
ut i ögonen och munnen…. så fina med toppluvor och
snedtrampade vinterskor, några hand i hand,
Lite fördomar så här på morgonkvisten
En till synes ung kvinna går oerhört försiktigt
på ställen som är utan grus, nästan som äldre människor gör.
Mina fördomar… mina betraktande icke rasistiska fördomar,
slår vad om att det är en invandrare som är ovan vid is. Men
mina fördomar kom på skam såg jag när jag nästan ”körde om” henne.
Det var en ung svensk tjej, med färgat hår, och handväska slungandes
feminint långt ut på vänsterarmen. Hon såg bara
förskräckt ut när jag närmade mig med fart, så jag tog en vänstergir
och bytte färdväg, så hon förstod att jag inte tänkte våldta henne.
Nu är klockan 09.00, och det är ganska ljust ute.
Jag tror jag går och lägger mig igen.
På spikmattan en stund… är det okej ?
En Hommage till Tage – humor då det begav sig
…
Jag har ätit så mycket chokladbollar idag,
att det kryper i kroppen av socker överdos i benen
och armarna. Det heter förresten chokladbollar av den
anledningen att det bakverket i huvudsak smakar choklad,
om nån undrar över valet av namn.
Jag får lov att sluta göra det där egna receptet
det är oemotståndligt … för mig i alla fall. Ingen karaktär alls där.
Försöker med Kamomillte, och inbillar mig att det lugnar ner kroppen.
Om inte annat om jag tror på det tillräckligt mycket.
Vilken Arma tur !
Jag läste om en kvinna som blev kär i en lamparmatur nyligt.
En outsider, som smekte och pussade sin lampa. Jag har hört några
haft väldigt roligt åt en så pass tokig kvinna. Ja det är väl rätt så
udda får man väl tillstå. Eller är det ?
Jag kan även tänka mig att det känns rätt så ”safe” att skämta om en
sån person, om man vill få medhåll, och distans-håna.
Och speciellt i mitt sällskap, som har åsikter om både det ena och
det andra, och dessutom ofta har läst på i mycket.
Alltså … man måste verkligen få skämta om saker, speciellt
sånt som avviker, sånt man har svårt att greppa. Ja eller
bara att få känna gemenskap över hur fantastisk normal man är som inte pussar
lamparmaturer.
Skämta om allt men ….
Det är ju självklart. Man måste kunna skämta om det mesta.
Däremot kan man även avstå ibland, om man vet det sårar att
göra det direkt framför någon.Och man kan även försöka göra det med finess,
skämta med lite tanke bakom. Och sedan är det frågan hur ofta man upprepar
samma skämt, och under hur lång tid man drar samma ”skämt” och när det
isf går över i obetänksamhet, plumphet … eller ren mobbing.
Jag är inte ett fans ….
Personligen har jag svårt för större delen av nutidens humor, som allt som
oftast är rå, förnedrande, mobbande, tanklös… och jätteofta eg är mer
politisk propaganda än humor. Väldigt mycket beroende på mängden”
av dessa skämt som sprids, och under lång, lång tid. Väldigt mycket
av ”humor” med svenska flaggor i bakgrunden. Det är inte humor längre då,
det är rasistisk, främlingsfientlig propaganda. Även skämten om PK,
politisk korrekthet är av samma orsak inte humor, utan politisk propaganda.
Mellan raderna, och gömt bakom skämten
Med det i åtanke, så såg jag en internetfilm som drev med SVTs
innehåll och påstådda agenda (länk) Mycket av det skulle kunna vara
helt okej, och kanske tom roligt, om inte skrattet fastnat i halsen
på mig pga vad som sägs mellan raderna. Och javisst är det så att vi alla
har svårare att skratta åt oss själva, åt våra värderingar. Iom att
humor och budskap kan flätas in i varann. Oftast tycker vi inte det
är kul när nån driver med ”vårt parti”… dvs våra värderingar.
I synnerhet gäller det de nog de som är allra mest intensiva i att skämta
om, eller håna andra. De är ofta känsligast.
Driva med heliga kor
Jag tycker ju tex det är på tiden att nån vågar driva med Metoo,
med statsfeminismen, med den borgerliga feminismen.
Något som varit tabu länge, iofs inte bara i svt, utan även i de flesta
dagstidningar. Alla tidseror har sina ”heliga kor”… innan någon
sticker hål på bubblan, när den tillåtits blåsas för stor.
När Nazismen står och myser bakom skämtet
Ett av de satiriskt ironiska skämten från länken löd som följer:
”- Kan vi inte säga att all kritik mot public service för
tankarna till Tyskland på 30-talet
– De e bra – för då blir folk rädda att kritisera … som i Tyskland på 30-talet”
Ja men …är inte det här kul då ?
Eller är det verkligen kul ? Vad säger de, och under vilka politiska
rådande vindar säger man det ? Och vilka vänder man sig till ?
Och vilka håller man med ? Och vad vill man ha sagt ?
Och man säger allt detta i princip samtidigt som SD vill utesluta
icke svenska medborgare från biblioteken (Om det även gäller Engelsmän
och amerikaner framgår inte ännu tydligt ) Om man säger det när man vill
från SDs håll vill plocka bort nysvenskar från svenska elever.
Om man säger det när SD vill styra innehållet i utbildningen till
mer nationalistiskt. ….Är det fortfarande kul då ?
Är det fortfarande kul ?
Är det fortfarande kul, när SD fått högern att få samma åsikter,
är på väg att bilda block med Moderater …och hör och häpna Kristdemokrater.
Häpna om ni vet vad Kristus sägs ha sagt och står för i sitt livsverk.
Är det fortfarande kul när SD håller på at bli största parti, och
genomföra dessa förändringar. Är det fortfarande roligt ,ed tanke på att det faktiskt inte finns någon annan politisk inriktning som fått igenom sina budskap även om de inte är sanna ?
Är det kul när man vill ta bort Public service helt, och ersätta den med nationalistisk
kontrollerad press. Eller fastnar skrattet i halsen ?
Det här tyckte iofs JAG var kul men ….
Nästa inslag tycker jag då är lite kul. Eftersom jag uppfattar att det varit
en längre period av dissande av mannen:
Ja vi har livsstilsprogram oxå.
En man står i köket på nåt typ av morgonprogram;
– ”Sådär blomkålen ska va inne i ugnen i 30 minuter
och då kan vi passa på att ifrågasätta vår mansroll under tiden”
Eller när de driver med att en viss typ av män nu får allt
större företräde i SVT, men egentligen i TV4 oxå.
Bortsett från när det då är bara kvinnor i panelen vilket räknas
som jämställt !
Jag tänker på när arga snickaren i nåt program säger
eftertänksamt ”Vi män får fan skärpa till oss”
( kan vi passa på att ifrågasätta vår mansroll under tiden)
Dessa två exempel kanske inte en feminist tycker är kul.
Okej… det är okej ni måste inte skratta. Skillnaden är dock att
just på dessa två, så ligger inte Nazismen bakom hörnet.
Och det håller väl i sin tur inte blå-brun höger med om.
De tycker allt det här är skitkul.
Men visst fan behöver vi en som Tage idag …
Tage Danielsson det vill säga !
Mycket av dagens ”humor”är plumpt och dåligt oavsett kanal och
politisk inriktning för att de egentligen bara härmar folk utan nån
tanke om finess lite skratt med varandra, och mot makten när den
tydligt trampar i klaveret så som Tage Danielssons otroliga monolog
”Sannolikheten”
Och glöm inte Tages ord: ”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Det vore nåt det för dagens politiska vindar !
Jag har för övrigt skrivit en Hommage till just Tage.
Och på Tage-Danielssonskt vis travesterat lite på hans namn.
”Hom-mage till Tage”
Den är till musiken till melodin ”Karl-Bertil Jonsson 14 år”
Så här går min tolkning och hyllning:
Du
Karl-Bertil Jonsson
finns
i sagans värld
och slåss mot ytlig flärd
Men du hette Tage,
och pennan var ditt svärd
Ord istället för att slåss
sen försvann du från oss
blek o tärd.
Vem ska nu står upp för,
en mänskligare jord
och mänskligare ord
Vem ska nu ha mage
att säga som det är
kläderna som kejsar’n bär
folkets tystnad blev
en chimär
Nu finns det ingen Tage
En svunnen tid det är
Vem lever som dom lär ?
Vem knäpper dem på näsan
När lögnerna blir sant
Så sannolikt och så galant
blandade han skratt med sant
Om ni blir arga på grönsaker, kommer Jimmie göra det till en hjärtefråga
…
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare
har gjort sig en politisk karriär på att skrämma folk
och utpeka invandring och invandrare till syndabockar.
För att kunna göra det måste en bild av katastroftillstånd
målas upp. Detta har han lyckats med.
Härom dagen överhörde jag någon ha läst om ett mord (länk)
Varpå han omedelbart högt och ljudligt lade till att: ”Jag ger mig
fan på att det är nåt sånt här hedersgrej från nån muslim… dom
ska ju hämnas vettu dom e ju sjuka i huvet” och två tre st förfasades
genast över muslimer och invandrare, sittandes på ett café drivet av
invandrare, födda muslimer men inte praktiserande muslimer,
så att de som äger caféet hör allt. Till saken hör att jag personligen
hörde den mannen svära på att han skulle knivhugga inbrottstjuv
om de visade sig vara utlänningar… ”utan att tveka”. Lite intressant att
hata muslimer för att de är våldsamma ?
Det här är ju kort sagt inte friskt tänkande. Men det är inte det skrämmande.
Det skrämmande är att Jimmie har lyckats skrämma folk, och tro på bilden,
som inte är sann, och att över 2.000.000 svenskar nu
närmar sig mannen på caféets verklighetsuppfattning, och desperata
våldsamma åtgärder.
SD når nya rekord i sina närmanden till en totalitär stat, med nationalistisk
anda, och lagstiftning, och väljarna strömmar till. Ni strömmar till !
Vad sägs om att de vill styra innehållet i media, utifrån nationalistisk/
nazistiska ideal. Sätta problembarn på statliga internatskolor, skilja ut
nysvenskar från infödda svenskar i skolorna, förbjuda icke svenska medborgare
att ta del av bibliotekets tjänster ? Är ni fortfarande med dem då ?
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare
har gjort sig en politisk karriär på att skrämma folk
och utpeka invandring och invandrare till syndabockar.
Och nu förfasar han sig över ”alarmism” angående klimatfrågan.
Vargen varnar för lamm !
En efter en dör de av ålderdom, de sista vittnena till vad dylik nationalism,
har åstadkommit i historien. Och ni springer rakt i famnen på de som
steg efter steg vill förminska och avveckla demokratin. Bara för att ett
parti KALLAR sig för demokratiskt, Bara för att ett parti blivit valda
demokratiskt, innebär det inte att partiet har en demokratisk agenda.
Och det hade ni vetat om ni läst historia. Hitler blev tex vald demokratiskt.
Anledningarna till att Jimmie lyckas är många. Och många av er är del-
ansvariga. Socialdemokrater, borgare, väljare. Populismen är ett av hans
starkaste vapen. Jimmie har på ett vis ett enda mål, och det är nationalistiskt,
rasgrundande, odemokratiskt i grunden. Om ha skulle på ett bräde
från början hävdat den politik han nu driver, hade de krympt och försvunnit
i avloppet till riksdagen. Om inte en majoritet av övriga partier jobbat hårt för att
skapa ett ekonomiskt och socialt segregerat samhälle de senaste 35 åren,
och lyckats med det, så hade Jimmie och hans polare krympt och försvunnit
i avloppet till riksdagen. Hade inte Stefan Löven arbetat så hårt för att avskaffa vänsterblocket och gått med i ett borgerligt block, så hade inte Jimmie haft några följare. Och sist men inte minst, om inte ni väljare låtit detta ske genom en kraftig högervridning av politiken, så hade ingen mylla funnits för SD-plantan att gro.
Som vi sår, får vi skörda
Jimmie suger upp allt missnöje som finns oavsett vad åtgärder mot det
får för konsekvenser. Om ni blir arga på grönsaker, kommer Jimmie göra
det till en hjärtefråga, för att få era röster, och genomföra det enda han
vill genomföra:
En totalitär stat, med nationalistisk anda, och lagstiftning, och väljarna
strömmar till. Ni strömmar till ! Styra innehållet i media, utifrån nationalistisk/
nazistiska ideal. Sänka skatter för de rika (som by the way nu för tiden är de själva)
Sätta problembarn på statliga internatskolor, skilja ut nysvenskar från infödda
svenskar i skolorna, förbjuda icke svenska medborgare
att ta del av bibliotekets tjänster ? Är ni fortfarande med dem då ?
Tänker ni vakna innan det sker ? Eller efter ?
Varför kliver du upp på morgonen ?
…
Varför kliver du upp på morgonen ?
Nej, men på riktigt … varför ?
För att du måste ?
Jag funderar inte i banor på att inte kliva upp,
jag funderar vad som driver folk. Jag menar bortsett från
pengar då som är det uppenbara. Vi måste ju ha pengar för att
överleva eller hur ? Men för hur länge sen passerade vi
ekonomiskt det målet ?
Jag har kommit långt i min utveckling tycker jag.
Men jag passar inte riktigt i in i den här världen,
och det finns ingen annan värld. Missförstå mig rätt
jag älskar samtidigt den här världen, det här livet,
men jag är nog något av ett UFO, som jag tänker kring
livet, kring kärlek, kring pengar, kring naturen.
Jimmie säger att invandrarna inte passar in här.
Jag vet inte jag … jag tror de gör det. Jag tror det är
människor som jag, som är Aliens. Och det säger jag utan att
ha för avsikt att nedvärdera mig själv. Jag är stolt över
den jag blivit, hur jag ser på människor,
och hur jag ser på mig själv
Varför kliver jag upp på morgonen ?
Jag har ju inga ”ambitioner” som det heter.
Jag har ingen strävan att få det bättre ekonomiskt,
klättra på en karriärstege, eller på andra människor.
Jag skulle älska att känna mig älskad,
men tom det har jag gradvis gett upp allteftersom.
Bara nån lite mini-idiot toll pyssling sitter kvar i mitt
hjärta och hoppas på det som alltid kommit med smärta.
Jag mår så mycket bättre nu, på många plan. Jag har större
självrespekt. Det mesta av det beror på hur jag tar hand
om mig själv, fysiskt och psykiskt. Men även hur jag interagerar
gentemot andra människor, hur mycket eller lite skit
jag tar emot. Hur jag upphört att försöka va till lags för
de som inte respekterar mig. Men det har kostat i antal bekant
och vänner, antal vänner och bekanta som bemödar sig att
faktiskt lyfta på luren, eller häcken, och träffas
en liten stund. Jag brukar tänka, när jag hört av mig några gånger,
varit den som försökt hålla kontakt att:
”De hör väl av sig om de skulle tycka det va kul”
Och det stämmer nog, för väldigt många gör det inte.
Thats the price of self respect folks !
Varför kliver jag då upp på morgonen ?
Jo jag mår så mycket bättre nu. Jag är mer ensam än någonsin,
men känner mig mindre ensam än någonsin. Jag har ännu en riktigt
okej kropp som tar mig dit jag vill och behöver. Mitt sinne är skarpt,
och jag ser, hör och känner ännu. Jag kan baka mitt bröd,
äta min mat, dricka mitt kaffe när jag vill.
Att bli sedd på med respekt, är ingenting som tillhör vanligheterna
i den här världen. Och nej, det är inte enkom avhängt på hur du
behandlar andra, även om det är ett plus att leva som man lär,
i mina ögon. Men du kan inte räkna med att få tillbaka det du ger,
det är en av mina lärdomar i livet… en av hundratals.
Jag kliver upp varje morgon, i hopp om att få betyda
något lite för någon annan den dagen, få någon att le,
känna samvaro, göra en osjälvisk handling. Jag kliver upp för
att kanske, kanske någon ler varmt mot mig den dagen, ger mig en
stund av sin tid, en gång, eller rent utav gör en osjälvisk handling.
Jag kliver upp för att känna smaken av hemmalt kaffe,
och äta hembakt bröd
Jag försöker göra min del
…
Jag tror om jag ska vara ärlig, att det inte går
att stoppa människan, när hon förgör sig själv.
Men jag tänker försöka leva och dö på ett vis som gör att
jag kan se kommande generation i ögonen, och mig själv
i spegeln. Och säga att jag gjorde vad jag kunde. Det är om jag ska vara ärlig
mer än de flesta tycks vara villiga att göra. Sen får ni andra göra vad ni vill.
Jag har ingen som helst makt över det. Och jag förlorar sakta tron
på min omvärld, även den i min absoluta närhet, inte bara i Washington,
Moskva, Paris och Peking, utan i Sollefteå, Stockholm, Långsele
och Sundsvall.
Alltid nån annan som ska minska sina utsläpp, alltid nån annan som
ska hjälpa de utsatta. Alltid egot som ska ha sitt, alltid egen lön
och vinst som är det enda viktiga. Alltid den egna gruppen, den egna
etniciteten som prioriteras. Det finns ingen som vill rädda människan,
det finns ingen med makt nog som är redo att riskera sin makt,
eller betala ur egen börs för att efterlämna en dräglig jordklot att
leva på, luft att andas, mat utan micro-plaster. No one
really gives a fuck. Inte ens föräldrar tycks vilja förstå…. utan
hoppas att det blir deras barn-barns-barn som får betala priset,
och då är ju de själva utan ansvar. Det dör folk redan nu, miljoner
utifrån vårt sätt att leva och förstöra och plundra moder jord,
men folk står fortfarande och säger att tekniken ska rädda oss.
Nu när Fascismen och Nazismen väckta ur sin dvala, så
struntar folk tom i sanningen när den presenteras
i svart på vitt. Nu när man vill förbjuda vissa delar av befolkningen
från att gå på bibliotek, utifrån medborgarskap,
när de vill sätta busungar på internat, och lära ut värderingar
som är nationalistiska, skilja nyanlända från övriga i undervisningen,
och ni bara tittar på… ja tom röstar på dem som vill göra detta.
Röstar på de politiker som slåss med järnrör, de som anser
att utlänningar inte passar in i Sverige, om de inte är
amerikaner eller tyskar eller nåt. Det är vad ni… 25% röstar på.
Förstår ni ens vad ni gör ? Om dessa idéer får fortsätta sätter ni oss
tillbaka till 30-talets Europa…. det slutar inte vid att minska eller stoppa
invandringen, när ska ni förstå ? när ska ni vakna ? Mitt tips är först när er
egen yttrandefrihet blivit begränsad, när era egna medborgerliga
rättigheter blivit fråntagna er. Endast när din granne blir bortförd,
när du får en stjärna på bröstet, endast när duscharna inte
släpper igenom vatten längre, utan gas.
Jag inser att jag inte kommer nå fram till en enda
SD-väljare. Ni kommer bara stärkas och bli fler.Jag inser att
jag inte kommer få en enda människa att leva mer hållbart,
för det är jobbigt att behöva göra.
Men jag kommer försöka göra min del, så som om alla hade gjort det,
så som att det hade funnits en möjlighet att vända på den destruktiva
utveckling som kapitalism och fascism nu är i färd med. Jag kommer
återanvända plastpåsarna jag har för att frysa in hembakt bröd med.
Jag kommer fortsätta avslöja lögner om invandring, som om det
hade gjort nån skillnad. Jag kommer försöka göra min del.
Jag kommer fortsätta använda mitt ord mot ALLT förtryck, oavsett
vilket kön som förtrycker, oavsett etnicitet, religion.
Jag kommer fortsätta att återanvända gamla saker, minska min
förbrukning av varor och el. Jag kommer minska mina importköp,
köpa så mycket av mat från orten som går.
Men jag har börjat förlora hoppet om resten av världen.
Den vill inte rädda sig själva. Den vill inte ge våra barnbarn en ren jord.
Den vill inte lära sig av historien. den vill återupprepa den.
Hitler dog ändå inte vid krigsslutet. ”He can not yet take physical form”
But his spirit survived” Inte ens alla filmer som behandlat ämnet
varnat oss sedan kriget tog slut, får er att vakna.
De som påstår att Islam står för våld, pratar själva
inte om annat än våld mot dessa, talar om vad de
tycker vi ska göra med muslimer etc etc.
Jag börjar tappa tron på omvärlden, men jag
tänker försöka leva och dö, som om det jag gör
har betydelse. Leva och dö med rak rygg,
och klar blick !
Men först – livet !
…
Många eller få, spelar ingen roll.
Släkt, vän eller bekant är för mig egalt
Musiken får gå i dur eller moll,
Om ingen vet, så det prästen valt.
Ingen som inte vill,
Alla som någon gång tyckt om
Alla som den gången vill,
Om du kände mig, kom
En gitarr till en hemlös
Kontanter till en eller flera tiggare
Mina dansskor till nån dansös
Mina filtar till en uteliggare
Min bas till loppis när det är över
Min andra gitarr till en ensam flykting
Mina ord till vem som än behöver
Mitt hjärta till dem det slog kring
Men först …livet !
Den värld jag lever i
…
De stora existentiella frågorna kan gärna
dyka upp efter en anhörig har gått bort. När allt stannar
upp, och förändras för alltid, utan att någonting egentligen
förändrats drastiskt på det stora hela. Hon är borta för alltid,
min kära moster, allas vår matriark, i dess bästa ordklang.
Hon som var samlingspunkten, förnuftet, trösten och klippan,
i tider när människan gått ordentligt vilse. Och ingen bryr sig
om att hitta tillbaks igen, eller en bättre väg framåt.
När jag står på knä framför kistan, inför halva släkten,
med händerna hennes egenhändigt stickade elfenbensvita överkast,
och tårarna sprutar. Efteråt funderar man på saker man
annars inte får tid till, tillåts tänka på, eller undviker.
När man i lånad bil åker hem efter ärligt menade halvlöften om att
höras av oftare, och man funderar hur man lever sitt liv, vad man vill,
och hur världen omkring en ser ut.
Dagen efter, på den så kallade ”svarta fredagen”, undviker efter bästa
förmåga allt som omvärlden ska pracka på dig, så att du ska bli lyckligare,
men aldrig kommer bli… aldrig , aldrig kommer bli, av inköp.
Dagen efter står jag med en blomspruta av plast i min hand som kostade
15 kronor på skattkistan…. men som inte fungerar alls !
Och jag bara kokar inombords av ilska…. inte över 15 kronor,
inte ens över att det kan ske missöden i produktionen, och att jag
denna gång hade otur. Utan över att jag än en gång, blivit lurad
av det samhälle de allra flesta tydligen vill ha. I princip varje inköp
jag gör riskerar jag detta… att bli lurad. Och när jag står i ilskan
utan att hitta mitt kvitto från ”Skattkistan”, funderar jag om jag ens ids ta
eventuell konflikt med försäljaren. När det ska vara så vid snart vartannat
inköp.
Jag skiter bokstavligen i de 15 kronorna. Men ska jag nu kasta bort en helt
nytillverkad vara, dessutom i plast, i en värld där det är på väg att bli
mer plast i haven än fisk ? Eller ska jag än en gång behöva gå igenom
obehaget att kräva min rätt som kund, över ännu en felande vara ?
Jag är så trött på hela skiten, så innerligt trött. Hela det nuvarande marknadsliberala
systemet bygger på att ta överpriser på kvalitet, så de rika får bra produkter,
och att tillverka saker som går sönder omedelbart eller efter ett kort tag.
Ta mer betalt för mindre mängd, ta mer betalt för mindre jobb,
Tvinga in folk i avtal som binder dem att betala, tvinga folk att
köpa ”paket” av tjänster, så du får betala för 10 saker,
även om du vill ha en sak.
Jag blir förbannat arg, sen går luften ur mig. För jag lever i den här världen.
Och den har inte blivit som den är. Vi… ni … har gjort den till vad den
är. Vi, ni har valt detta oreglerade kapitalistiska system, utan
samvete utan hållbarhet, utan människovärde. Vi har valt det när vi handlar,vi har valt det vid valurnorna. Men ingen bryr sig. Det är enklast att skylla på nån annan.
Mest poppis nu i Sverige, är att skylla på invandrare, män och bögar.
Men ingen, ingen har ett eget ansvar för sina val, och ingen vill avstå en enda krona
av sitt överflöd eller sina alltmer utsvävande vanor och ovanor.
Det är ta me tusan nära att bli religiös i sådana tider,
hitta en mental tillflykt, och finna tröst. Men det är inte för mig. Min
mentor hette Tage Danielsson. och hans viktigaste ord var:
”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Men det kostar på att tvivla och ifrågasätta, i en värld
med enkla, snabba ”lösningar” som förvärrar allt.
Det kostar på att vara nästan ensam att ifrågasätta saker.
Moster Maggan med ett liv av erfarenheter och sunt förnuft,
jordnära…. är borta… och hennes generation försvinner,
och snart är vi helt i händerna på människor som tycker och
tänker så här, efter att sett denna video som kritiserar spridande av kaos:
länk
– Du generaliserar nått så fruktansvärt åk till en förort ist 🙁
– DU ÄR DUM I HUVUDET DIN FULA TJOCKIS.
– Tönt jävel!!!!
– Kul video. Du glömde nämna lastbilsattacker bara.
– Pk fitta
– Why do Swedes hate Swedes and love immigrants?
– ditt video klipp suger fett och svergie är vårt land inte ditt din summa jävel
– Bra rappotage… Kan vi inte nu få ett rappotage av en ung, lättklädd svensk tjej
sent på kvällen i Rinkeby i stället, så får vi se hur det går?
– Hoppas du har lika roligt när du blir gruppvåldtagen av babianerna som du och dina kommunistpolare släppt in i Sverige 🙂
– Han filmar på morgonen när bara svenskar som jobbar är ute. Lätt att skämta bort problemen. Pajas
– Ny titel: Fetto har svårt att greppa konceptet att ordet ”fullt” kan ha en mer nyanserad mening än bokstavligen fysiskt
fullt i 2 minuter och 6 sekunder
– ta ditt liv snälla
– Sverie är bättre en dig pucku????
– Du är en lögnare!!!!!
– Jeg er norsk og du er ikke morsom.
– Tjockis!
– Lite kul att han är för isis
– ignorera problemen du
Egentligen vill jag ju inte ha en sådan värld,
med människor som inte tänker innan de talar.
Men så ser det ibland ut i den här världen.
Det finns ingen alternativ värld. Och när alla som
inte tycker som de tiger, jag då vinner de.
Egentligen är allt jag vill, leva som jag lär.
Minimalistiskt, hållbart, med värdighet till
mina medmänniskor, till de som är utsatta.
Jag vill ha det jag behöver och inget mer.
Uppleva kärlek, äta, sova, gå, dansa, sjunga
och sedan dö, när tiden är inne för det.
Och jag vill slippa riskera att bli lurad
vid varje förbannade jävla inköp jag gör !!!!!
Hur gör vi det utan människor som min moster Maggan ?
Var nära att krama prästen av bara farten….
…
Begravningsterapi
Alltså jag tänker att folk borde gå på begravningar då och då,
jag tror det är bara hälsosamt, ur terapisynpunkt.
Det kanske klarnar vad jag menar under inlägget, annars
är det bara att rynka på näsan åt mig, och gå vidare.
Ja … nä… det är absolut inte odelat lätt med begravningar
alla gånger. Tårar och sånt där jobbigt som nutiden annars rationaliserat
bort, och ersatt med lyckopiller, eller som det heter i branschen,
antidepressiva tabletter. För vi måste ju få ekonomisk tillväxt också.
… and the Swedish fika så klart.
Det jag menar kan vara terapeutiskt med begravningar,
är att många får tillfälle att gråta öppet, folk skrattar
oxå en hel del efter begravningen, när trycket lättat,
och man pratar om roliga minnen, med all respekt som
går att frambringa. Och inte att förglömma hur många kramar
vi kram-svultna svenskar, ger och erhåller, vare sig vi gillar den
kramade eller inte. I Sverige är det nog bara på en begravning,
man kan få allt detta på en o samma gång. Plus begravningsfikat
dessutom…. the Swedish fika ! En styrdans har nästan allt det där,
utom möjligheten att gråta öppet inför andra, och samtidigt anses
socialt accepterat.
En fin ceremoni
Det blev en mycket fin begravningsceremoni för min kära moster
Maggan, vid Själevads kyrka, men i Uppståndelsekapellet,
som var mer lämpligt i storlek. Jag skulle kompa gitarr till Maggans
barn-barns-barn Fanny, 14 år, när hon sjöng min översättning av
”Tears in heaven” (Eric Clapton) ”Himlens tårar”. Så jag fick åka
extra tidigt hemifrån för att hinna samköra låten med Fanny 2ggr.
Och det var en mycket fin präst, och jag har en teori kring detta
som jag återkommer till, som kanske är… ja .. otidsenligt,
eller så är det spot on !
Vuxenpoäng ?… no not any more !
Och för att kunna åka tidigare…. alltså… när man är i 18-25-årsåldern
brukar många skämtsamt prata om att få vuxenpoäng, när de
anser sig göra särskilt vuxna handlingar. Jag tror att efter detta
har jag börjat samla ”pensionärspoäng”, så femti-tre ja e’ !
För att kunna åka tidigare så vänder jag successivt tillbaks dygnet
under några dagar…. tunga ögonlock. Jag Diskar kvällen innan, vilket
jag aldrig gör på em, eller kväll annars. bara mornar. Jag tom kokar gröt
dagen innan så att jag ska ha den klar när Ragna som jag lånar bil av
kommer och hämtar mig. Fattas bara att jag skulle stått ute och väntat
på skjuts en timme innan utsatt tid oxå… med handväska och hatt.
Det kommer mera, håll i hatten !
Men det stoppar inte där… jag kör sedan själv i mellan 60-80 km/h,
hela vägen till Själevad. Ja det var snöväder… men ändå !
Jag var mån om att inte sitta i diket vid Butsjöböle nånstans
i Urskogen, när klockorna ringde för moster. Jag skriver lista för att
komma ihåg vad jag behöver ha med mig, och att stänga av spisplattor
innan jag far iväg… ja sådär fortsätter det.
Den ofrivillige kyrkvaktmästaren
Det har snöat lite, och jag glömmer lägga i en växel när jag
parkerat lånebilen, och kliver ut för att se om jag kommit rätt,
så bilen rullar bakåt 5-6 meter och jag kutar ikapp den och
hoppar in i farten. Sedan går jag och rycker i portarna
till kapellet… de är låsta. Efter ett antal försök tittar en till synes yrvaken
figur, buttert ut och släpper in mig… motvilligt. Det var kyrkvaktmästaren,
som från den stunden framåt inte var på god fot med trubaduren
med pensionärspoäng.
Vad jag än frågade om, med vänligaste och
lenaste röst, kom det ett lätt spydigt svar, med underton av att han blivit
felplacerad i livet, och att det var lite onödigt av mig att fråga, om tex
vart ett notställ kunde finnas, eller om sångmicken
som Fanny skulle sjunga i fungerade. Men jag bara log, och sa ”toppenbra”
var gång han till synes motvilligt hjälpte till.
Lite senare när det kom fler, och min tystlåtne, snälla kusin Hans kom,
hände det något av ett mirakel. Han som var så motvillig nyss,
stod och log och pratade och gestikulerade yvigt och förnöjt.
Hans hade väl inga jobbiga frågor så som trubaduren plägade.
Som en vacker prästkrage
Jag må säga att jag till en början nog inåt var rätt koncentrerad på
vad jag skulle prestera musikaliskt, men på ytan pratig och social.
Sen när det var gjort… då kunde jag väl få bryta ihop en stund om
så blev fallet. Men så kom en dittills för mig okänd in i kapellet
och strålade lugn och harmoni, en tjej faktiskt, ..
mer tjej än kvinnlig präst vid första anblick, på grund av ålder.
Men jag chansade, tog i hand och frågade om hon var prästen.
Och i och med hennes ankomst behövde jag ej längre fråga
den ofrivillige. Och han var förresten upptagen att prata och
skratta med Hans nu så.
Tack gode Gud för kvinnliga präster !
Och tack gode Gud för kvinnliga präster !
att det skulle ta dig sån tid att komma på det chiefen ?!
Stod det några manliga i vägen ? Jaha okej… det var inte
jag i alla fall chiefen ! Nä men jag menar helt fördomsfullt
att överlag så har jag ännu inte mött
en enda träig, skuldbeläggande, pretentiös kvinnlig präst,
utan bara smidiga, mänskliga, medgörliga. Ja tänker att det är ett
yrke som ofta passar kvinnor bättre än män ! För så tror jag
man får tycka … att kvinnor är bättre … eller ?
Fårhunden Tomas
Jag är ju något av fårhunden i varje församling,
som ska hålla ihop flocken. Så sitter nån utanför och ser
ensam eller tyst ut, så är jag genast där och
vallar in henne eller honom. Så och idag. Jag for runt
och kramade alla systematiskt, och småpratade,
log lyssnade. Och av bara farten höll jag på att krama
prästen ! Hon såg inte förskräckt ut, men jag han hejda mig
och tog i hand. Det höll på att ske även efter ceremonin.
Men även då hejdade jag mig i sista sekund.
Fannys sång
Fanny sjöng underbart bra, och jag spelade vackert.
En gång blev ett enda ackord sissådär, Fanny var cool lugn
och sjöng som inget hade hänt. När sedan det blir dags att ta farväl
av kära moster framme vid kistan, och jag har klarat av allt det jag ska,
och jag öppnar munnen och säger högt ”tack för allt” så
brister det. Jag lägger samtidigt mina händer på det mjuka hemstickade
överkast som Maggan stickat, och då blir det väldigt påtagligt.
Epilog
Det var en fin begravning, tack vare alla som var där,väldigt mycket
prästen Evelina Gilbergs ledning. Ja och kyrkvaktmästaren blev till slut
kvitt den frågvise vis-trubaduren.
Efter att ha kört ännu saktigare
på väg hem, när snöfallet tilltog. Lämnade jag tillbaka bilen
hos Ragna, och skottade gården av bara farten.
Men vilken tur hörrni att jag inte kramade prästen !