Dödsmördarkommunist i affärsdjungeln, del 1


2 mil till i mina skor

Jag tror banne mig jag gick nästan 2 mil idag.
Det måste jag ha gjort, för jag gick i 6 timmar på Birsta

Mitt i djungeln

Ensam vandrade jag ut i affärsdjungeln, bland avgaser och tät
trafik, och hösten blåste kall med regnet. Jag kände mig lite som
en Alien i en främmande värld här. Inte för att jag aldrig sett
tät trafik förr, jag menar jag är uppväxt i Stockholm. Men jag har
ju länge levt på lite och ingenting, och världen
där utanför, med verkligt köp, slit och släng, och allt mer hänsynslösa
försäljningsknep, allt sämre kvalitet, allt mindre förpackningar
och allt mer onödigt lyx… den världen … är inte min värld.
Och människorna i den, känns lite som Jetsons fast den tecknade serien
var gjord långt tillbaka.

Avgaspromenad

Jag ser mig fascinerat omkring, på människor och varor,
när jag påbörjar min 6-timmarspromenad bland människor
o rullande celler som spyr ut avgaser. En sån cell, på 4 hjul som jag faktiskt
fraktades till den där världen, den här dagen. De lever sina liv i bilen,
i mobilen, framför datorn.

Va ??? borstar du tänderna med vanlig tandborste ???

Och på elektronikaffärerna radas upp varor
som får den moderna människan att framstå som totalt hjälplös,
och faktiskt lite dum i huvudet. Vad sägs om el-tandborstar ?
I hela mitt liv har jag borstat tänderna med en vanlig tandborste.
Men så kom någon på idén att om folk blir intalade det tillräckligt ofta
tillräckligt länge., så kommer de förstå att det inte är så bra att borsta
tänderna med vanlig handkraft längre, utan det måste till en maskin för det.
Och … hörrni… den maskinen kan man sälja dyrt. Och då blir det tillväxt,
osså hittar vi på nya produkter vi inte visste att vi måste ha.

Det fanns så mycket folk behövde, som de inte behövde


Jag har aldrig någonsin sett så mycket fantaaaastiska saker,
som ingen egentligen behöver. Och då hann jag inte med 1/10
av Birsta city. Jag gick ju som sagt var till fots, jag och tiggarna.
Nä nu är jag dum. Alla gick ju till fots, till, bilen, och från bilen,
till, nästa affär, till, bilen, och från bilen, till nästa affär, till, bilen,
och från bilen till nästa affär.

Min naiva tro att undvika att bli lurad.


Jag hade egentligen ingenting speciellt jag behövde köpa.
Så jag strosade runt till och i butiker jag skulle kunna tänka mig
hitta saker av intresse. Elgiganten, Jula, Ikea, Biltema, Media Markt,
Systemb… nä just det, inte dit nä. Och när jag hittade nåt jag blev sugen
på fotade jag det med mobilen, och gick vidare. Och tänkte att då kan jag
fundera, och köpa det jag tycker mig behöva … behöva på riktigt !
Och på så sätt inte bli lurad av försäljare. Om ni inte visste det så är
de faktiskt där för att sälja varor, inte för att hjälpa er få information om
varan eller få¨rätt vara för dig. De har inget större intresse av att din vara
ska hålla ett tag. Och tro det eller ej, det har börjat gå så långt att det
oftare och oftare inte spelar nån roll om kunden är nöjd eller ej.
För folk köper ändå… mer och mer och mer.

Det tog faktiskt 5 timmar att gå till och från dessa affärer, och igenom dem.
Och huvudet blev allt tröttare och tröttare. Till slut även benen,
som dessutom hade dansat i 3 timmar kvällen innan.
Men det funkade. jag var så less på hela skiten,
så att jag inte köpte nånting
nästan. Endast en minipoligrip, som jag faktiskt
letat efter i flera år, och två cykelslangar,
som jag faktiskt behöver. MEN slangarna kan jag mycket väl
ha blivit lurad på en gång till. Man måste tydligen kunna läsa
hieroglyfer för att få rätt dimension på den.

Men det mest surrealistiska med hela resan, var hemkomsten,
för där stod i badrummet ett nytt tvätthandfat, färdigmonterat,
som inte var där när jag for. Det hände alltså till slut, att
även en som inte kontinuerligt gnäller på
hyresvärden får tillbörligt underhåll nån enstaka gång.
Nu ere jul igen … SKÅL !

Gamla lokomotiv på lilla Julafton


Ja den här dagen blev inte alls som jag trott faktiskt.
Jag började med att blogga, kom bara halvvägs,
och lämnades halvfärdigt. Vissa inlägg kräver research
och att man väger orden på våg. Det kräver mer tid
och tankeverksamhet. Sen bjöd jag Rolf på lite hembakt
tunnbröd, och fick kaffe. Och så snackade vi lite skit
om några grannkärringar. Det var oväntat.

Sen blev det att spela gitarr och sjunga till Åsas fiol, mitt på dan.
Det var planerat, men oväntat att hon var så nöjd med
mitt gitarrkomp till polskor (hennes favorit-folkmusik)
Som jag normalt finner svårkompade. Sen blev det Café Petter
på eftermiddagen istället för förmiddagen, det var oväntat.
Och jag höll nästan på att somna på caféet, det var ovanligt

Och det var inte slut för det, för nu sprang jag in på Bokhandeln
och okynnesköpte en till fin burk till överpris. För jag blev
kär i de burkarna. Och på väg ut därifrån såg
jag att han reade ut 1000-bitars pussel för
50 kr styck. DET är oemotståndligt för mig. Det blev 4 st.

Egentligen var jag för trött för nåt mer vid det här laget.
Jag hade ju inte ens sovit middag, som den här 53-åriga
gubben brukar göra varje dag. Men i all hast, efter en Skagen-omelett
och Julmust bar det av på mitt livs första motionsdans, som började så
tidigt som 18.30. och kom hem så tidigt som 23.00. Jag hade inte åkt om
det inte var för att det var ett etablerat dansband, Martinez.
Definitivt hade jag nobbat Ola och jag eller Barrabas, Erik Lims och liknande.

Och nu blev det en hel hög jämnåriga som for.
Jag och Patrik och 7 stycken Sollefteådamer. En av dessa var min spelkompis Åsa,
som jag tror var på sin livs första dans. det mesta var nytt, och hon såg
till och från förvirrad ut. Men var tuff som ett tufftuff-lok. men dansade som
hon inte gjort annat. Däremot fanns det de herrar som dessutom dansade
som lok. Plöjde rakt fram efter uttänkt spår, och var det nån i vägen
så var det otur för dem. Men jag slank ju givet emellan dessa
enkelspåriga herrar, som hade stirrande blick, när de dansade in i andra
danspar.

Dessutom hann jag med att få nyp i baken, och en kvinnlig holländsk hand
på min vänstra skinka, två danser i rad. I bland har man tur !
Men nu gå yga mine i kors, gonatt , gonatt !






Grannar, makt, maktspråk och härskarteknik.


Ingen doktorsavhandling ….än !

Nu kan jag förvisso inte presentera en doktorsavhandling i
dessa ämnen, men jag är en tänkande, reflekterande
människa, och ”jag ser vad jag ser,
och jag hör vad jag hör jag är en tvivlare”.
(B.Afzelius)

Förebrående …. mot välgöraren, inte mot sabotörerna… så klart


Två talgoxar, återkommer än, sätter sig på galghängaren
utanför fönstret, vickar förebrående och gulligt på
sina småfågelshuvuden, och hackar demonstrativt
i stålet för att få uppmärksamhet. Gulligt va ?
Och sorgset kan jag tycka. Hur kunde det bli så här ?
För min egen skull, säger jag högt till dem:

– Nä snacka inte med mig, snacka med grannarna och hyresvärden !

”Vad fan det är ju bara några fåglar”

Men i sanning, gör det mig först arg, sedan lite ledsen, att
jag inte längre tillåts hjälpa dem överleva vintern.
Nu sitter det nå’n granne och myser triumferande över
vunnet slag, mer (ooops där kom en blåmes och klagade)
.. mer än att deras liv på något vis skulle ha förbättrats.
”Men va fan… vi skiter vi om dom dör, det är nån annans problem”

En hyfsat trolig spekulation


Jag kan ju gissa hur detta gått till. Hyresvärden är mer än måttligt
less på gnälliga hyresgäster, som ska ha förbättringar i just sin lägenhet
i tid och otid. Samma kärringar håller noggrant koll på grannar
så att de följer deras egen kalender, dygnsrytm, regler och
värderingar… vilket inte nödvändigtvis är de samma som svensk lag
och hyresavtal och svensk lag. Det verkar faktiskt inte helt olikt det man
pratar om sker i invandrartäta förorter i Stockholm där sk ”åsiktspoliser”
företrädesvis då maktfullkomliga religiösa män av utländsk härkomst,
sägs det. Här i det ”patriarkala” Sverige, är det främst en liten klick äldre damer,
som styr grannskapets värderingar, och åtgärder.
( nu for nötväcka förbi, och vickade förebrående
på huvudet) Jag hoppas de överlever vintern.. verkligen.

Hyresvärden

Hyresvärden på sin sida, har lagt ner hela sin själ på att få igenom
hyreshöjningar under flera år, och lyckats. Det kommer en till vid
årsskiftet om jag förstått det rätt. Orsaken sägs ska vara att man vill införa
marknadshyror. Det betyder i verkligheten att man i princip vill sätta samma hyror
här i en utdöende stad, med pensionärer, sjukskrivna och flyktingar
som den mest ökande befolkningskategorierna. Orimligt ?
Jo men politik är ju oviktigt och tråkigt säger ni ju, ni svenska medborgare.
Några renoveringar och uppdatering i samband ed hyreshöjningarna
har det aldrig varit tal om. Husen är från 1969. Dvs 50 år gamla.
Jag tog ner min fågelmatare samma dag som vaktmästaren ringde på dörren
och sa att det klagats på fågelmatning.
Det är mer än sju år sedan nu, under Norells tid som vattenskadorna
skulle åtgärdats. Och ett år sedan handfatet blev hål i, med sprickor


Vaktmästaren

Vaktmästaren i sin tur är troligtvis oxå mer än lovligt less på gnällkärringar ,
som inte har annat för sig än att gnälla. Han gömmer sig så gott det går.
Både han och hyresvärden bemöter problemet genom att tillfredsställa
gnällkärringarnas ständiga KRAV. Både vad gäller klagomål på standard i egen lägenhet
på standard för trappstädning, skottning, sandning, bilar som parkerar fel,
om det inte är gnällkäringens egen bil då förståss, då ärv det ju befogat.
De tänker att då blir det väl tyst på dem. Jag tänker att det INTE blir
tyst på den som man ger allt vad de vill ha. Jag tänker att de tänker
”det funkar ju att gnälla”. .



Höstdikt


Himmelskt allena , stjärnklar höstnatt,
Vinden biter, röda kinder
Månens skiva, rund och platt
vandrar längs stjärnors tinder.

Vandra än mot vinterns högtidsstund,
kalla andetag och rök och vatten
Stannar, skådar, förundrat en sekund
i den kalla svarta oktobernatten

Björken kal, och naken står,
visslande vind, viner i dess kvistar
Gula skruden ligger vid dess tår
i vätan fallna löven gnistrar

Fnyser, ryser vid vinterns entré
undrar stort vad göms ute där
Det som höstens öga inte se
finns i fantasi och dimhöljd sfär

Ljuset av neon på älvens yta
dansar kring i yster dans
Nu när hopp och grönska tryta
ser på stjärnor som i trans




Vackra ord


Att vara sann mot sig själv, är att vara fri.

”Nyanserat”, är kanske det vackraste
och viktigaste ordet i vår samtid, och praktiserande
av ordet är i sanning näst intill utrotningshotat.
Väldigt få är som jag uppfattar det, sanna mot sig själva
nu för tiden. Och utan att vara sann mot dig själv, kan du inte
vara sann mot någon annan.

Jag saknar dem…. så är det trots allt

Jag saknar min far, min mor, mina två bröder,
i all sin uselhet och litenhet, i all deras styrkor och
hjärta de förmådde frambringa. Nej de var inte de jag önskat mig,
de brydde sig inte om mig, och jag var ensam som barn.
Och som vuxen faktiskt. Jag hade ingen familj då, och jag har ingen nu,
jag har aldrig haft någon. Och hela mitt liv har fram till nyligt
varit präglat av det känslomässiga faktumet.
Det har lett mig att ständigt söka bekräftelse, ständigt vara omänskligt god,
och uppoffra mig själv näst intill självutplåning.
Om det var någon som undrade över mina djupa depressioner
en gång i decenniet ungefär.

En stor liten man

Jag har också varit väldigt liten människa under stundom,
men i sanning, väldigt ofta har jag varit en stor människa,
driven av den moral, jag levt efter. som egentligen inte var
någonting annat än en brinnande längtan att bli behandlad som
jag behandlade andra. Ingenting annat än en brinnande längtan
att bli älskad, vara efterlängtad, höra till. sån’t som jag misstänker
hör familjer till.

Brutal insikt

Jag saknar dem, men jag har gått vidare, jag har utvecklats.
Och jag kan inte se bakåt längre, jag kan bara se framåt, än vad
min framtid har att erbjuda, än vad mitt liv kommer mynna ut i.
Oavsett om jag finner kärlek eller ej.
Det är ett faktum, att jag inte hade någon familj, inte har någon familj,
och inte kommer ha den familj jag kom ifrån.
Det är en brutal insikt, som jag får leva med, vilket inte innebär
att jag kommer upphöra vara ledsen över det nån gång ibland.

En stor bedrift

Först nu, nästan helt av egen förtjänst faktiskt, har jag börjat
vara sann mot mig själv. Stå upp för vem jag är, gentemot andra
människor, utan att förställa mig, eller undvika meningsskiljaktigheter.
Det ÄR en bedrift, en stor bedrift vill jag lova.
Något av det svåraste en människa kan göra, är att ändra på sig.
Och det har jag gjort på några grundläggande plan.
Att vara sann mot sig själv, är att vara fri.

Är man stor måste man vara snäll

Jag har i och med bättre framgång i att vara sann mot mig själv,
även insett att jag kan låta saker bero ibland, utan att
jag tummar på min sanning. Jag kan vara den vuxne i rummet
som Greta Thunberg uttryckte sig. Men jag kan inte göra avkall på
vem jag är, inte längre. Jag kan inte låtsas som jag inte hör,
när nyanser håller på att utrotas. När osanningar sprids
och accepteras. Vad var det hon skrev vår kära Astrid,
”Då är man ingen människa utan bara en liten lort”

Balansgången, nyanserat

Jag behöver aldrig hålla med en Sverigedemokrat om hens
människovärderingar, aldrig ! Jag behöver inte stå skamset och höra på
medan högerfeminister gör ner mig utifrån mitt kön, aldrig !
Jag behöver inte acceptera sämre vård pga inkomst eller jobb,
som Moderater vill, aldrig !
Däremot fjärmar jag mig inte från folk utifrån deras politiska
uppfattning, så länge de bemöter mig med respekt.
Och det är ju den rätt så viktiga detaljen då förståss, som alla
dessa grupper inte gör, om de följer sina politiska program.
Men jag viker inga blickar, jag kröker inte min rygg för någon längre.
Jag resonerar med dem nyanserat !
Att vara sann mot sig själv, är att vara fri. !

En vacker, trist och pretentiös film


Det är inte med någon större entusiasms jag
plitar ner mina tankar om Filmstudiofilmen ”Cold War”
Den började ganska bra kan jag tycka, man blev nyfiken
och lite fascinerad av den svartvita polska efterkrigstiden.
Lite traditionell folkdans, och folksång, och en spirande kärlek
i sin ungdomliga gryning.

Jag får väl erkänna att jag först funderade på om jag ville gå och se
filmen överhuvud taget, och att jag efter att sett trailern, ändå blev
lite sugen. för att till slut efter filmen insett att trailern hade räckt,
den var bättre än filmen. Direkt när eftertexterna börjar rulla gav jag den
en 3a, för att nu börja fundera om jag var onödigt generös.
Slutscenen kändes som ett dansbandsslut på en lång och tråkig
70-talsdansbandslåt med staplade floskler om att aldrig lämna varann.
Som om regissören plötsligt fått nog av filmen och i tron av att åstadkommit
ett klassiskt tragi-romantiskt slut, i själva verket bara åstadkommit en
tragisk nödutgång ur ett riktigt sömnpiller.

Och ändå var mitt första intryck en 3a ?
Jo… det var en stundvis vacker film, med några vackra scener.
Men jag hade hoppats på mer på alla plan utom just vackert
filmat. Dock hoppades jag inte på Amerikansk kärleks-floskel-film,
a la Julia Roberts… men nånting som grep tag i mig,
hade jag kanske hoppats på. Närmast var just
en sångscen där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren sjunger
blues på polska. Men den var som sagt var med i trailern.

Vid ett tillfälle i slutet av filmen säger han åt henne att
inte vänta på honom, utan att istället hitta en man som står ut
med henne, och hon svarade att den mannen ännu inte
var född. Det var väl det man kommer ihåg av filmen.
Av samma anledning som jag inte tycker om Ingemar Bergmans
filmer eller Lars Noréns filmer, så gillar jag inte denna så mycket.
Inte nödvändigt för att det var speciellt likt i sättet att
regissera, men för att jag inte är så förtjust i filmer som
är pretentiöst fixerade vid olycklig kärlek, och tragik,
för den olyckliga kärlekens och tragikens skull. Där
det skiner igenom att man ska gilla filmen för att den
är svår. Likt obegriplig konst som alla tycker är ful,
men kritikerna hyllar för att konstnären är känd.

Småfåglar och skrattande barn – ”jäkla ohyra” !?


Små fåglar och små barn förstår jag mig på

Små fåglar och små barn förstår jag mig på,
men folk i allmänhet ?… I synnerhet ”vanligt hederligt folk”
är bortom all begriplighet. För bakom det begreppet döljer sig
en hög med moraliska tvivelaktigheter, högfärdighet
och självförhärligande.

Goodbye little ones !

Klockan är snart 17, och solen är på väg ned och det kan vara det
sista jag ser av mina vackra, kära småfåglar jag matat. Jag har idag fått
tillsägelse av vaktmästaren, att hyresvärden/vaktmästaren fått klagomål
angående fågelmatning. En tillsägelse med vädjande god ton förvisso,
men ändock en tillsägelse. Jag har en ganska bra bild av varifrån klagomålen
kommer, men kan inte, och vill inte bevisa min tes, om vem/vilka som vill ha
bort min blåda mes.

Elak snällhet

Jag hanterar helst dylikt med elak snällhet, och sätt som för
normalintelligenta människor blir tydligt hur de beter sig.
Så med det som kriterium, är det är absolut ingen garanti att
budskapet går fram. Inte i tider där väldigt många praktiserar
”men det är för jävligt i alla fall”, när det avslöjats att de trott på en lögn.
Men jag kommer iaf kunna se mig själv i spegeln,
utan att skämmas. För mig är det alldeles tydligt att det är samma sorts
människor vars största problem i livet består av orenade torktumlefilter,
lekande barn som skrattar och är glada när de spelar fotboll, på en för sådan
aktivitet avsedd yta, även kallad ”fotbollsplan”.

Jämfota, ilskna, handikapps-hopp

Samma sorts människor som blir upprörda över träskor i trappen,
fester i lägenheten bredvid. Dvs överhuvud taget sånt som gör människor glada.
Det är svårt att acceptera för denna typ av människor.
Eller för den delen, när man vid ett enda tillfälle är 3 minuter sen att hämta
sin tvätt,. och vederbörande medmänniska, som normalt går med rullator,
och knappt är förmögen att förflytta sig, plötsligt blivit kapabel att stå och hoppa
jämfota i luften av ilska minst en decimeter uppåt. Och hela tillvaron blir uppochned
den hänsynslöshet min försening åsamkat dem.

Så … klockan är 17.18. nu har fågelmataren sluta gunga, och jag tar in
den för gott ! Eller ??? … jag återkommer till det !

Den typen av människa

Jag funderar nämligen över mina rättigheter som hyresgäst,
och medmänniska lite grann, om jag har några.
Nu är det sju år, och två hyresvärdar sedan
som det var färdigt att måla om badrummet som blev vattenskadat av vattnet
från issmältningen. Det är alltså ännu längre sen själva vattenskadan blev till.
Men sju år minst alltså att åtgärda det på. Jag tillhör den typen av människa
som minst sagt ogillar gnäll om petitesser, och därför även drar mig för att klaga själv.
Till och med när det är inom mina rättigheter. Givetvis har jag sagt till typ
två tre gånger under dessa sju år, med vänlig ton, och stor förståelse.
Senast hyresvärden blev varse var nu i augusti tror jag, eller i faggorna.
Det skulle ”genast åtgärdas”. Dagarna blev till veckor, som blev till månader,
och ännu inget åtgärdat. Jag gissar att det inte är lika hög prio
på att hjälpa mig som plockar upp glas på gården, sopar grus på våren
och borstar undan snö framför porten, på vintern utan att behöva det.

Det är klart…. de är väl upptagna kan jag tänka …

Jag kan tänka att man är för upptagen med att höja hyror, och tillfredsställa
de gnälligaste hyresgästerna, så det blir tyst från dem.
Men jag bara gissar så klart. Dock funderar jag om utgången att belöna
de gnälliga med åtgärder, och straffa de som hjälper till.
Det kanske bara är jag som tycker det systemet verkar vara både
kontraproduktivt, och mer gnäll-genererande. Men vad vet jag egentligen,
jag tillhör ju inte ”vanligt hyggligt folk”, som bla tydligen blir mer
eller mindre ”attackerade av tiggare”. Jag verkar va en av de få som klarat
mig från detta, eller ens bevittnat det. ”Men det är ju för jävligt i alla fall”.

Vad var det nu igen han sjöng om Owe Törnqvist ?
”Josefsson” ?

Civil olydnad ?

Jag tänker att jag tar ner fågelmatarna nu då. Även om jag inte riktigt
har nån bra förklaring till småfåglarna själva, till varför
deras hunger blir bortprioriterad. men … men jag tänker att
de kanske hängs upp igen om ett tag , beroende på renoveringsviljan
hos ”Josefsson”. ”Fågelskit” ska ha varit orsaken till klagomålen,
och Josefsson tycks skita på mig, och grannarna på fotbollsspelande
glada barn. Så kanske jag idkar lite civil olydnad och hänger upp dem igen.
Om de skiter på mig så….

Tillvägagångssätt i desinformationstider och egoism

I dessa tider då det de facto är oundvikligt att man är vän,
med allehanda politiska meningsmotståndare för att uttrycka det milt.
Fördomsfulla och hatiska, för att vara lite vassare. I dessa tider har jag funnit
det rogivande för själen, samt verbalt dräpande att vidta snäll elakhet.
Så och fallet med kontanthantering och några småföretagares gnäll
över den lokala trofastheten i handlande från oss Sollefteåbor.

Planerade svineri, men bangade

För ett tag sedan planerade jag att vara lite snällt svinaktig
mot butiksägare som beslutat att ej längre hantera kontanter.
Den ”ondskefulla” planen bangade jag för. Den bestod i att låtsas vara
ovetande om den nya policyn ang nekande av kontanter.
Och gå in i butiken, be om expeditens hjälp vid provande
av fritidsskor/löparskor, ta lång tid på mig,
och sedan bestämma mig för ett par, som de får hämta på lagret .
Gå leende och vänlig till kassan, och ta upp börsen och 1500 kronor
i sedlar. Varpå deras nya policy gör dem tvungna att påpeka att
de inte tar emot kontanter. Och då skulle jag låtsas vara ovetande och säga

– Aha … va synd, då får jag handla nån annanstans !
Med ett stort vänligt leende, och tillägga
– Tack för hjälpen !

Det jäkla samvetet

Nu blev det inte så, jag har fortfarande åt helvete för mycket
samvete och hyfs, till skillnad från en del andra. Däremot
så påpekade jag för någon månad sedan att jag ogillade att
de slutat hanterat kontanter, och varför.

Men till slut så fick jag väl lite vatten på kvarn ändå

och till slut kom min triumferande stund, när jag skulle
handla en vara på icke nämnd butik, och betala med kort.
Kortet fungerade som av en händelse inte då.Och när jag drog
mig till minnes, så hade det hänt tidigare oxå, innan
kontantbeslutet. Båda gångerna fick jag stå och skämmas, som om
jag inte hade pengar på kontot, vilket antyddes genom
– ”Uttag medges ej” från expediten, utan att för deras del
nämna möjligheten att det kunde vara kortläsaren och
uppkopplingen det kunde vara fel på. Vilket jag kan tycka vore
kundvänligt beteende. Speciellt eftersom det var
kortläsaren/uppkopplingen det var fel på. Det blev vi varse eftersom
min vän fick testa sitt kort på min vara, med samma tråkiga utgång.

lite väl sent


När då butiksägaren, lite väl sent kan jag tycka, ursäktade sig lite
eller rättare sagt kom med undanflykter över det inträffade
– ”Ja det kan u vara lite dålig mottagning här ibland”

Så föreslog jag med vänlig röst, och stor omtanke:
– Ni kanske skulle återinföra kontanter som betalmedel ?!

Det uppskattades inte av butiksägaren,
som inte nappade på idén, eller min kommentar.

Lite medansvariga ?

Med det i åtanke och att jag hört en hel del klagomål från
småföretagare, över hur vi Sollefteåbor sviker handeln i stan,
så kanske en del av det ansvaret faller tillbaka på butiksägarna
och företagarna i form av kundbemötande, utöver ett glatt trevligt
leende vid inköp ?

Tacksam


Jag känner hur hjärtat slår,
Det är fantastiskt egentligen, ett sorts
mirakel, är livet. Jag känner frisk luft i mina lungor,
andas så djupt jag bara kan. Jag lever.
Jag har inte så mycket pengar, jag har inte så mycket
saker och ägodelar. Ingen lysande framtid, inga barn
eller barnbarn…. men jag lever ju.
Det är inte så dumt !

Jag drömmer om alldagliga ting, som du
tar för givet. Jag drömmer om en gnutta kärlek,
en aning beundran, ett uns beröring. Jag drömmer
om att kunnat haft en liten kopia som fattade min hand
på väg över gatan, och kallade mig pappa.
Men det är okej ändå…. jag lever ju.
Jag lever i ett land som har turen att ha fred,
mat, vatten, och en natur som alla får ta del av.
Jag är tacksam för det, oerhört tacksam för det.

Jag har råd att äta gröt varje morgon, med russin i tom.
Det är långt ifrån alla förunnat på denna ord, i detta liv.
Helvetet på jorden, är nog spritt över allt. Men Jemen
är ingen bra plats, Kurdistan är ännu förtryckt och
ockuperat, och ännu en gång övergivet av omvärlden.
Där skjuts människor var dag, där svälter många,
till följd av galna ledare för stora länders cynism,
och barnslighet.

Jag har det förbannat bra trots allt, om man jämför.
För nåt år sen var det inte så. Så jag är tacksam för de stunder,
de ögonblick jag får anledning att le. De ögonblick
jag får äta nyttig mat, och dricka rent vatten.
Idag känner jag mig tacksam.
Många med mig borde nog göra det.



Blå, blå vindar och vatten


”En typiskt bra måndag” sa Citatmaskinerna Evelinas moder,
och Valdemars moder Åsa, efter gemensam fotosession
i Sollefteås höstlika natur. Och så förstår jag delvis varför
de är citatmaskiner de små liven.

Den stora världen


Det om den lilla världen, där jag lever.
I den stora världen utanför skulle jag bli häpen om
jag inte blivit häpen flera gånger varje dag över all idioti som
förekommer i många politiska riktningar. Where to begin ?

En gång i tiden

En gång i tiden var Sverige ett Socialdemokratiskt land,
och Socialdemokraterna ett socialdemokratiskt parti.
Demokratisk socialism är inte död, men den slåss mot Goliat
… vi slåss mot Goliat. De politiska partierna är övervägande
högerinriktade, till ca 90 % i riksdagen. Riktigt så många väljare
är inte dock högerväljare. Hur går det ihop ?

Skutan har slagsida

Det är på ett vis okomplicerat, och på ett annat vis lite mer tillsnurrat.
Stefan Löfven är huvuddirigenten till att aktersegla vänsterpolitiken,
Den forne Amiralen, vill till varje pris, men kan inte styra skutan,
med Sveriges befolkning ombord. Nu är det slagsida åt höger på skeppet,
och det tar in vatten. När Löfven förra valet hade som mantra valet 2018,
att blockpolitiken skulle begravas, jublade den ende som stod utanför,
Jimmie Åkesson. Blockpolitiken upphörde inte. Det har bildats två nya
block däremot.

Abra kadabra karim, och vips gick Vänstern från 40 % till 8 % på ett val


Två nya högerblock. Ett med ljusblå socialdemokrater,
ett ultrablått Centerparti som gömmer sig bak grönfärgen på fyrklövern.
Och en Nyamko Sabuni, som ser ut att vara sugen på det brunblå
blocket med Svärjevännerna, Ett moderat parti som kört ner i högerdiket,
efter Reinfeldts något, det känns nästan underligt att skriva det,
mildare framtoning. Och Kristdemokrater med tjusig EBT som egentligen
anammat allt som Sverigedemokraterna står för, och inget som Kristus
stod för.

Underskatta inte människors hat och ignorans

Jag tror att Åkesson snart är statsminister. Och det är nog precis vad
vi förtjänar. Vi ska heller inte vara allt för säkra på att det i så fall
kommer att innebära att Sverigedemokraternas väljare kommer överge
dem, när de inser att de inte är fördelningspolitiskt till vänster,
utan ett rent högerparti. Nej… alla dess väljare ser det inte så.
Det är viktigare att skicka ut invandrare än att ha rättvis
fördelningspolitik, enligt den forna socialdemokratiska flygel
som flytt till SD, för att S inte längre står på den lilla människans sida.

Den förhatliga TVn

En av moderaternas nya hjärtebarn politiskt är att nånstans på skala
minska budgeten till SVT och radio, till att ta bort det helt.
Jag hörde nån uppblåst ung herre på deras konvent uppröra sig
över att måsta bidra till en film om några floder i Asien, när pengar skulle
kunnat gå till barnfamiljer. sen när förresten vill moderater omfördela till
ekonomiskt och socialt mindre tilldelade grupper ?
En annan sak som är fascinerande med deras mörkblå små tankar,
är när de menar att public service skulle vara partisk, politiskt.

När marknaden har monopol går det bra

Det är fascinerande med tanke på att all press i princip är
högerägd, och inte drar sig ett ögonblick för att föra ut
blå propaganda i dessa tidningar. ALL press !
Vi kan ju titta på ett land som inte har nån statlig tv, USA.
Där har man friheten att välja på 100-tals kanaler med uteslutande
partiska ”nyhetsrapporteringar” likt FOX-news. Och 100-tals skitprogram,
utan mening och innehåll. I Polen har högern tagit kontroll över media,
likaså i Turkiet. Så moderaterna är oerhört mycket ute och cyklar IGEN.
Det bästa vore kanske om ALLA moderater slängde ut sina tv-apparater
och flyttade hem till mamma igen.
Och att Sverigedemokraterna flyttar till ett land som inte tar emot invandrare

Tomt och skönt, nu när ingen gillar mig


Sjumilakliv mot ”rätt sorts förbud av yttranden”

Nu när Åkesson tagit sjumilakliv mot statsministerposten
blir det allt vanligare, och mer rumsrent
att även i publika, traditionella medier uttrycka traditionellt
Sverigedemokratiska villfarelser.
Läste nyss, än en gång, skall tilläggas, om att en demokrati måste
respektera väljarnas vilja, om det skall vara en värdig demokrati.
Det syftade till att det ”fria ordet” i dags dato skulle vara hotat främst
för att sverigedemokratiska värderingar inte får en syl i vädret.

Ingenting kan väl vara mer verklighetsfrånvänt


Ingenting kan väl vara mer verklighetsfrånvänt än att påstå att
främlingsfientliga krafter, ”invandrings-politiks-kritiska” inte får
medialt utrymme. Det är enkom Metoo och den nya borgerliga
feminismen, som kan mäta sig i oproportionerligt mycket medieutrymme
i förhållande till politiska sympatisörer.

Demokratins inbyggda svaghet

Men om vi återgår till Sverigedemokraternas yttrandefrihetskrav.
Så läste jag en läsares kommentar på DN, som sammanfattar problematiken
med Sverigedemokraternas syn på yttrandefrihet och demokrati,
med tanke på allt ”icke svenskt” och all yttrandefrihet de faktiskt vill förbjuda:

– ”Demokrati har den inbyggda svagheten att den kan avskaffa sig själv”

Om man inte får säga att man vill begränsa yttrandefrihet….

För om vi förenklar det i överkant, för att tydliggöra problematiken
med deras resonemang. Så menar man att alltså att om största partiet,
eller för den delen näst största, tredje största, eller fjärde största partiet,
som Sverigedemokraterna tidigare var, när de menade att de var
”folkets röst”, … att om de vill avskaffa yttrandefrihet efter sina
nationalistiska mallar, så är det demokratiskt. Men om man kritiserar
dessa avskaffande av yttrandefriheten, så är det ett hot mot
yttrandefriheten ?

Skandalproduktion utan motstycke

Jag menar det har från Sverigedemokratiska politiker förekommit
önskan om k-pistsalvor mot flyktingar, mordhot mot partikamrater,
järnrör, sexuella trakasserier, förbud mot att
hissa pride-flaggor vid kommunhuset Sölvesborg. Och inget av detta
tycks avskräcka väljarna. När Sverigedemokraterna kommit till makten
i en del kommuner haglar symbolpolitiska förbud och även andra allvarligare
förbud som tiggeriförbud, böneförbud, förbud mot halalslaktat kött,
förbud mot böneutrop, förbud mot böcker på annat språk än svenska,
förbud mot slöja och förbud mot utmanande konst.

Enkom Svärjevännen, struntar i moral ?

Det finns inget annat parti vars väljare skiter i personlig moral hos sina valda
politiker, struntar i vad som är sant, eller inte sant. Eller för den delen växer,
ju fler skandaler som avslöjas, inom Sverigedemokratin. INGET !

För nåt år sedan var det tydligen bråk här i lilla Sollefteå,
där skjutvapen hade fyrats av offentligt. Det var upplagt för att
hälla några kubik vatten till på främlingsfientliga kvarnen. Men till mångas
förtret kanske man då kan gissa, så var det en svensk som avfyrat vapnet.
Men då blir det väl svårt att åtminstone i det här fallet åberopa invandrares
våldsbenägenhet ? Nejdå kära läsare, den återkommande kommentaren
bland Sverigevännerna, som påstår sig ”våga säga sanningen”, var att:
”ja men svensken blev ju provocerad”

Vänster som blivit höger, fast ändå är vänster, fast röstar höger

Jag har även talat med bekanta som i grunden anser sig vara vänster,
men pga ”fokus på de här frågorna kring straffrabatter, hårdare tag mot brottslingar
och frågor om invandring, nu övergivit dessa värderingar, eller rättare sagt
prioriterat högerfrågor, och extremhögerfrågor.
Jag erkänner, det går bortom mitt förstånd hur de resonerar.
Den enda slutsatsen min resonerande hjärna kan komma fram till,.
är att det handlar om blint hat, som anledning till att
ingen information når varken deras hjärnor eller hjärtan.
Nä jag förstår det inte….

Lika omtyckt som innan

Jag har ju, som kvarvarande bloggläsare sett, för närvarande valt att
inte länka till mina inlägg. Orsaken var att jag hamnade i samma
fälla som de flesta FB-användare gör, att man sitter och väntar på
positiva reaktioner och tummar. Man letar bekräftelse. Jag kan tänka mig
satt få erkänner det… men all forskning visar att det är
så Sociala medier och all reklam fungerar. Så nu är jag inte omtyckt av någon
längre…. och ändå är jag minst lika omtyckt som förut.
Det är tomt och skönt samtidigt. Som att rökaren som slutat röka
saknar att ha nåt i handen, men mår bättre av att inte dra in gift
i lungorna. Men jag fattar, få orkar, vågar eller vill sticka ut näsan
och tycka till om något, om man inte får vara anonym.