Författare: tomastvivlaren

…
Asså jag har nog världens svåraste, självpåtagna
sämst betalda jobb. Att bemöta desinformation
och idioti på internet. Internet, vilket nu är grunden
till hur folk röstar vid riksdagsvalet. Vilket vidare delvis förklarar
varför Sverigedemokraterna lyckats uppnå 25 %.
Partiet vars ledamöter hotar med järnrör på gatorna.
Partiet vars representanter menar att de själva är 100 %
människa, men om man är muslim, är man noll % människa.
Partiet vars företrädare hade lärt in Hitlers gestikulation
i talarstolen, och efterapat hans yttre. Det är de som nu har 25 %
av svenska väljares sympatier. Asså på riktigt … om jag har hundra vänner,
så stöttar 25 av er detta parti ???
De flesta av dess väljare påstår sig gått ”livets hårda skola”. ”Invandrare får
inte jobb för att de passar inte in i Sverige”… är partiledarens åsikt.
Detta är bara ett axplock, det finns 100-tals exempel, och de växer så fort
att de inte hinner fylla sina ”stolar” i kommunerna. Eller om det är för
att ingen riktigt vill stå för sina åsikter, det är osäkert.
Vilka är ni ? Hur kan ni stötta detta ?

Fotbollsdomare har kanske lika svårt jobb, men
betydligt bättre betalt i tex Champions league.
14-åriga fotbollsdomare på kvartersfotbollen däremot,
de har nog lika tröstlös uppgift som mig,
och lika dåligt betalt… dvs ingenting ! Domaren har alltid
fel, och rabiat förälder som orättvist nog aldrig blev en Maradona
eller Messi, står och skäller ut en tonåring i en match
mellan 8-åriga pojkar, varav nån springer och kissar vid sidlinjen
mitt under brinnande match, och nån målvakt ritar gubbar i sanden
vid målgården, under match. Ja .. nä … den fotbollsdomaren har
en mer omöjligt uppgift än mig.

Bara ett av tusentals exempel på hur det går till när högerextrema partier
vinner väljare och sympatier. Det viktiga för dem är att folk ska förstå
att det kris och katastrof även om det inte är det. Och att det är invandrarnas
fel. Om det nu inte är det. spelar det ingen roll för dess följare.
För det är ändå deras fel, även om det inte är deras fel.

Här upprörs folk över att en igelkott blivit fastspänd
vid en raket och skickats iväg med densamma. Kan ej styrka om detta är sant
heller. Men det påstås nu ha skett i England. länk

I kommentarsfält på Facebook senare följer flera kommentarer
likt denna:

Solveig Dalhberg: – ”Va fan händer med Sverige nu för tiden Ja va kommer dessa jävla hemska människor i från vi som alltid har haft det lungt o bra här i Sverige nu törs man inte gå ut o inte törs man släppa ut katten heller”

Det inlägget fick 9 ggr fler likes än:

– Det kanske blir fel när man uttrycker sitt missnöje över hur Sverige har blivit … eller ?
Och med undertoner av nånting annat i desinformationens tidsanda

Och det fortsätter i samma stil, att det var i England och ingen vet vem det var, spelar ingen roll:

Anette Holm – Djurplågeriet i Sverige har verkligen tagit fart de senaste åren på ett brutalt sätt….
Andreas Karlsson – Anette Holm Inte statistiskt som väl är. ? I England där detta i artikeln hände vet jag inte.
Anette Holm – Andreas Karlsson det är inte artikeln jag hänvisar till utan verkligheten…

Magnus Olander – förbanade jävla utlänningar

En annan person hävdade: De heter nog inte Olle eller sven de som gjort detta

Jag kan än en gång för den som inte uppfattade detta påpeka att det skedde i
England, inte i Sverige. Det spelar ingen roll för dessa människor, som stöder människor
som påstår sig vara 100 % mer människor än muslimer. Ej heller tycks man få till
sig att ännu ingen blivit gripen för detta illdåd. … i England. Och därför kan inte
den etniska bestämmelsen på gärningsmännen, som är så viktig
för Sverigedemokraternas väljare och politiker, fastställas. Det gör inget, de fastställer det
även om ingen vet. SDs Martin Strid, Solveigh Dalhberg, och Magnus Molander och övriga
2.225.000 svenskar som gillar det här partiet., var fjärde svensk !

Så mina vänner… går det till när ett parti som SD växer

…
Målfoto på att jag vände vid entrén till bion idag.
Inte för att jag tänkte att filmen skulle kunna vara dålig.
Alls inte ! Mer för att jag försöker vända tillbaka dygnet lite,
och var rädd för att somna på bion, och sova ännu längre
på morgonen. Men då dök bio-polaren upp, och då stannade
jag och tittade.

Jag höll mig vaken hela filmen… eller det mesta av mig
var vaken under hela filmen. Mitt vänsterben och skinka sov,
när eftertexterna rullade. Filmen föll väl inte vänsterbenet
i smaken … smaken är som baken.

Anledningen till att jag skrev den Engelskspråkiga titeln,
är för att den som vanligt är bättre, och mer spot on.
Den svenska filmtiteln: ” Den siste gentlemannen” … är lika
bra rubricerat som Aftonbladets sensations och skvallerartiklar.
Det känns förlegat och onödigt att ens försöka översätta filmtitlar
nu för tiden, med den kunnighet i Engelska, som vi svenskar ändå
besitter.

Om du gillar spänning och fart, är detta ingen film för dig.
Ej heller om du är svag för thriller eller blodiga scener.
Även den romantiske blir väl inte helt tillfredsställd
av handlingen, även om det finns lite av det i filmen, men
spelar liksom andra fiolen i handlingen, och tar inte
över och får tant-hjärtan att banka fortare gissar jag.
Trots att det är kvinnokarlen Robert Redford i huvudrollen,
en gammal Robert Redford.

Men jag gav den en 4a. Jag hade ingen filmlyster omkring mig
som man kan ha efter att ha sett en 5a. En sån filmlyster,
hade kanske kunnat väckt både vänsterbenet och skinkan.
Filmen har väl egentligen inget tydligt budskap,
letar sig inte in i hjärteroten, framkallar inga tårar. Men den
är långsamt underhållande, med en slags vardagsvinkel från
både rånarnas sida, och polisens. Filmen tar inte ställning till
rätt och fel. Den har lite mysig musik av Daniel Hart.
Och slutet avslöjar jag inte… den här gången.
Men likt den gamle rånaren, som levde för spänningen
av bankrån, och alltid rånade banker med ett leende,
så log även jag på väg ut från Hullsta Gård, och vänster ben och
skinka fick efter hundra meter tillbaka känseln

…
En knyckare

I fjol så startade ju Emma Knyckare, som kanske några
känner till, en mans-fri festival. Och vet ni, hade det inte varit en
del av en samtidens genusfixering, så hade jag inte ens kommenterat
annat än ”Good for you, have fun”. Fast iofs i princip säger
jag ur eget perspektiv samma sak nu: ”have fun”.
För festivalen i sig, är en ickefråga för mig,
men samhällsmönstret, som allt detta tillsammans skapar,
är på visst vis inte så mycket bättre än när en liten procent män
i större utsträckning än kvinnor innehade maktpositioner både i politik och
företagande.

Egentligen skulle det varit en ickefråga

Det hade inte varit ett problem, om inte man gjort politisk segregering
även av detta. I det här fallet segregering mellan män och kvinnor,
i samhället i stort.
Jag tror ju inte att segregeringen mellan könen, för de allra flesta är ett
uttalat mål, men det riskerar bli en konsekvens av nutida så kallad
feminism. Den här festivalen blev intressant nog fälld av Diskriminerings-
ombudsmannen. Alltså, ett feministiskt statement, blir fällt
i en jämställdhets-institution ! Det hindrar ju dock inte Knyckare från
att fortsätta även 2020.

”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke-män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?” Skrev Emma Knyckare på Twitter.

Ilskan lätt att förstå

Ilskan över våldtäkter på festivaler, är lätt att förstå.
Åtgärden och slutsatsen betydligt svårare att förstå. Till en början idén om
att tro sig kunna uppfostra människor som har egenskaper som gör dem
till potentiella våldtäktsmän, är rent ut sagt befängd och naiv.
Det kommer ju givetvis inte att ske. Det finns troligtvis lika
stor procent missanpassade idioter bland män som kvinnor,
QED. Symptomen, och förtrycksmetoderna ser inte alltid
lika ut, men psykopaterna inom varje könstillhörighet
som är en liten procent av befolkningen, uppfostras knappast
till bättre beteende, för att alla män utestängs från vissa festivaler.
Det är ju egentligen jättekorkat att tro det. Inte alla indianer
i kanoten där inte.

Så klart det är nåt fel i huvudet på dem

Det är ju givetvis nånting fel i huvudet på män som våldtar kvinnor.
Sjukligt beteende, som givetvis skall beivras av lagen. Nu i år så kan de alltså
INTE, utifrån domen från diskrimineringsombudsmannen förbjuda CIS-män,
dvs såna som jag som inte är av icke-kön, homosexuella, trans
och vad det nu mer finns för definitioner. Så då skriver Emma att

”Vi tror att alla män har lärt sig att inte gå på events de inte är inbjudna till”

Låtom oss fundera kring detta

Låt oss fundera kring detta en stund. Män är alltså inte förbjudna att gå.
De har kvinnliga artister, med feministiskt tema på hela festivalen,
och säger att ingen är förbjuden att komma, men de är inte bjudna.
Fundera lite på det… ett hav av kvinnor som släpper lös, med eller ’utan droger,
uppklädda till fest. OM det kommer några män till ett sådant hav av kvinnor,
oinbjudna… vilka av männen skulle det kunna vara som har
intresse av att gå på en sån konsert ?
Jag tror att de flesta män inte går på den faktiskt.
Men det där är som att servera ett smörgåsbord för
män utan samvete, utan förtåelse eller empati.
Och inga vanliga ”CIS-män”, finns där för att hjälpa till
att förhindra det. Inte alla indianer som sagt.

Och hörrni, tänk om någon skulle komma på idén att förbjuda
invandrare, från en festival ? Hur skulle det funkat ?
Eller låt oss säga utesluta kvinnor ur föreningar…. osv
ja just det, det var DÅ det blev ojämställt. :O

Som vanligt är alla rörelser som föreslår snabba enkla lösningar
på samhällsproblem, där och faktiskt förvärrar situationen !

Ordet jämställdhet används mindre ofta av feminister

Ordet jämställdhet används allt mer sällan
av feministerna, och DET tror jag är en medveten strategi.
Det är för att det handlar allt mer om makt och särintressen för dess
”profeter”. För jämställdhet skulle ju kunna behöva inkludera män.
Segregeringen som skapats mellan svenskfödda och
utrikes födda är en SKAPAD segregering, och den däremot är högst
medveten, till skillnad från den stora horden feminist-följare.

Man kan ju som vänstermänniska, om man vill, ägna sig åt
politisk nostalgi, och hävda att allt var bättre på Palmes tid.
Det var det inte, inte allt… men vissa saker var faktiskt bättre förr.
Och vissa saker är nog bättre nu… men vilka ?

Jag tycker ord, deras betydelse, deras föränderlighet, deras
användning, och dess användning för manipulation
och maktövertagande är oerhört viktiga. Och att en majoritet av
Sveriges medborgare negligerar vikten av dess användning
och betydelse. Och det har format vårt brokiga politiska landskap
med främlingsfientlighet baserat på en längre tids felvinklad
propaganda, och med mans-nedsättande propaganda på andra sida lägret,
under och efter Metoo-rörelsen, med mediala karaktärs-avrättningar
och uthängningar som följd. Dessa två ”politiska” läger står enligt dem
själva i total motsats till varandra. Men är ändå oerhört lika varandra
i uttryck och spridning. Med några kosmetiska skillnader.
Och båda dessa ”ideologier”, tillsammans med den nyliberala Socialdemokratin,
liberalerna, Centern, moderaterna och KD, står nu mera under konservatismens
och nyliberalismens paraply och beskydd. Och En Socialdemokratisk ledare var
den som förverkligande vänsterblockets upplösande…

….vem hade kunnat tro det för 40 år sedan ?

…
I all min klokskap, blir jag trött på densamma
ibland. Det verkar vara ett ofrivilligt symptom jag
får dras med, efter decennier av överlevnadsstrategier.
Hur kul är det att har rätt, när man drabbas av det ?
Hur kul är det att förstå vad omvärldens kaos beror på,
när de flesta skiter i orsak eller förbättring, och går
på i samma stil, eller värre.

Jag är inte längre rädd för ensamhet,
så som jag en gång var. Jag är inte rädd att stå för vem jag är,
mina åsikter. Men även om jag är beredd att betala priset
för det, och även om jag inte räds det, betyder det inte att
jag alltid är oberörd konsekvenserna. Jag känner !
Men jag är inte främmande för att människor
går skilda vägar, vänner så väl som par. Det är jag tillfreds med.

Men jag tycker fortfarande inte om att bli besviken när människor jag tycker
om, glömmer bort min existens¨. Jag blir fortfarande ledsen när det inte blir
av, det som planerats, när man väljer nåt ”roligare”
… roligare än mig då troligtvis. Då är det bättre att aldrig lova nå’t
Då är det bättre att inte nämna nå’t, Då är det bättre att säga nej direkt,
Det kan jag ta utan att bli ledsen. Men det andra går rakt in i hjärtat på mig,
så vill nå’n såra mig. så har ni receptet nu. Det är lätt att såra mig, för den
som vill, men man måste komma mig nära först.

Jag tror jag sårar andra också, omedvetet !
Så att jag inte förstår att jag gjort det själv. Ibland kanske
mina känslor såra nån annans känslor, eller mina uteblivna känslor,
kanske sårar nån annans känslor. Med förutsättningen förstås,
att nån skulle haft den typen av känslor. Ibland på grund av
onödigt uppriktighet, eller för dåligt inlindade ord.
Men jag skulle aldrig såra någon medvetet, inte ens människor jag ogillar,
känner jag nån större lust att såra.
Däremot kan jag välja bort de som snikar på min själ,
de som trampar på andra, utan att tänka sig för.
Och det kanske sårar de som sårar, apropå SD.

För många år sedan, som vuxen man till kroppen,
men inte så mycket inuti, så planerade jag och min kusin
att åka till Morfarns sommarstuga. Jag såg upp till min kusin.
Efter någon vecka ångrade han sig av okänd orsak.
Jag bodde då hos min moster, gick undan och storgrät,
hejdlöst… en vuxen man…

Jag är känslig, och det är min storhet, min styrka, min empati,
och min solidaritet. Men oxå den som får mig att gråta
över brutna löften eller brustna förhoppningar.
Så man bör inte håna min känslighet som en svaghet,
om man vill ta del av min empati, hjärtlighet, snällhet
och godhet…. för de är ett !
Har ni tänkt på att motsatsen till känslig, är okänslig ?
det bör man kanske tänka på !

Det är ganska lätt att såra mig, för den som vill,
men man måste komma mig nära först.

…
Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare.

Punktera rädslor

I hela mitt liv var jag rädd för att bli övergiven,
rädd för att vara ensam, rädd för att bli ensam.
Jag förknippade det att tappa förståndet, att bli vänd ryggen,
att bli persona non grata, bli en som ingen tilltalar, som
ingen ser, ett vilset spöke. Och om det hände var ett öde värre
än döden…. i mina mörkaste rädslor.

Men inte längre !
Jag har konfronterat en hel del ”spöken” (rädslor),
och när man ser dem i ögat krymper de och försvinner.
När man synar deras bluff. För spöken är en bluff,
de finns inte, annat än i våra rädslor.

Vald ensamhet alltid

Vald ensamhet, kan vara underbar.
Det kan alla som sällan får en stund för sig själva vittna om.
Jag började där, att hitta små stunder av vald ensamhet,
trots att min stora rädsla var ensamhet..
Men nu… nu har jag även gjort om all ensamhet till vald,
ensamhet, även de gånger som livet bjuder på besvikelser,
bjuder på människor som inte står för vilka de är,
inte står för sina ord… och ändrar sig, lämnar, Människor som
parasiterar på min energi, inte står upp för mig som jag stod
upp för dem. Jag behöver dem inte… de behövde mig,
för att suga energi.

Ett lätt val, när man förstått och hittat trygghet nog

Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare. Om du står upp för vem du är, kan du förlora
en vän, många vänner till och med. Men om du inte gör det,
kan du förlora dig själv. Ett lätt val när man väl
förstår skillnaden, och hittar den inre trygghet som
behövs för beslutet. En trygghet som dock
kan vara både tuff och svår att hitta. Och man får
jobba för livet ut.

Dessa blogginlägg kostar

Jag betalar ett pris, när jag skriver dessa inlägg,
om orättvisor om lögner, när jag ifrågasätter saker
som även några vänner och bekanta tror på. Tror på tom när
deras argument tagit slut. Jag menar ingen enda människa
har exakt samma uppfattning om saker och ting.
Jag betalar ett pris när jag slåss mot Goliat, när jag synar drev,
rykten och rörelser. Några kanske väljer bort mig,
slutar höra av sig. Det är inte okej, det lämnar mig inte oberörd.
Men det priset för att inte stå upp för vem jag är,
är dyrare. Jag förlorade mig själv en gång för länge, länge sedan,
när mitt enda val var att låta dem ta mig !
Men inte längre !

Fortsatte även utan hopp

Det har funnits många, många dagar, under långa, långa tider,
då livet inte var det enkla valet för mig. Då jag inte hade något
att leva för, utöver hoppet. Men jag valde livet,
även när hoppet var borta, för en enda chans om att få uppleva
liv igen, uppleva en enda kort stund av lycka.
Jag valde livet, om och om igen, fast jag inte hade något
att hoppas på. För tänk om …. om det ändå fanns
en liten chans. Mattias, Roland, Matte, Kalle, Magnus,
Erling, Olle, Håkan, orkade inte välja livet.
Och jag förstår dem bättre än jag vill.

Synade livslögner

Jag har långt ifrån blivit munk, låååångt ifrån.
Men har tagit ett kliv åt det hållet. På flera sätt.
Jag har inte större inkomster nu, men jag har större marginal,
för jag lever närmare mina basala behov. Och har i någon utsträckning
sållat bort krimskrams, kapitalvaror och sånt som dagens omvärld gör
allt för att övertyga dig om att du måste ha. De ljuger, och jag har sett det.
Jag har ingen bil, och får då gratis motion, Jag lägger mindre pengar på
färdigmat och godis, och inget kött och har mindre magproblem,
mindre övervikt. Jag har färre saker, och behöver inte leta,
och våndas över att skaffa fler.
Färre behov är större frihet !

Brevet

Och till sist citerar jag gärna Marie Bergmans ”Brevet”:
Jag är inte rädd för, jag är inte rädd för,
jag är inte rädd för, att du inte ska tycka om mig,
och att jag inte duger till.

Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare.

…
Idag tycks vi värdera både människors
popularitet, värde och sanningsenlighet utifrån
hur många likes man får på Facebook eller Instagram.
Jag skulle vilja påstå att det är rätt så problematiskt att
undergräva både rättsväsende, lagar, och demokratin på
det sättet. Och utgår man från antalet likes, så har allt jag någonsin
skrivit varit mer eller mindre lögner.

För på sin höjd får mina blogginlägg 5-6 likes. Men oftast 0-2.
Och det är okej för mig.
Jag strävar inte efter att bli ”fejsbook-älskad”. Jag strävar inte
ens efter att bli älskad i verkliga livet. Däremot så vill drömmer
varje människa om att känna sig älskad, även jag. Men bara för den jag är,
det jag står för i varje ord och handling, inte för hur mycket lögner
och hat jag eventuellt skulle sprida på sociala medier.

De 37.000 älskar inte Cissi, de gillar förmodligen inte ens Cissi,
för de känner inte Cissi. Det som förenar dem är hat, skvaller
och självrättfärdigande.
Jag strävar efter rättvisa, efter sanningar och bevis, istället för hörsägen,
rykten och mediedrev, medierättegångar. Sånt genererar inga likes.

Och det är okej hörrni, helt okej. Men det är tragiskt att en
troligt majoritet snart av svenska folket är så vårdslös med sanningen,
med folks integritet, vårdslös med rättsväsendet och demokratin.
Det är så man sår frön till positionering, skyttegravsdebatt,
stigmatisering, hat, uppdelning, sönderfall. Och alla har de
varit diktaturers älsklingsfrön, i alla tider.

Jag är helt okej med två likes för inlägg som aldrig
i princip är populistiska, men snarare kritisk mot
det mesta som finns anledning att ifrågasätta.
Nu är Cissi och Fredrik uppe i rätten, hon är anmäld
för grovt förtal. Och de kontinuerliga anklagelser
om våldtäkt, och att Fredrik skulle vara en sexualbrottsling,
gav 37.000 likes. TRETTIOSJUTUSEN människor svalde
anklagelserna direkt och osynat… ja men fattar ni ?
37.000… som egentligen I.N.T.E – H.A.D.E – E.N – A.N.I.N.G !!!

Fallet hade prövats för 10 år sedan, och blivit nedlagt.
Det fanns inte bevis nog. 37.000 personer MINST,
är ändå övertygade om hans skuld … varför ? på vilken
grund ? Men på riktigt !!! hur fan tänker folk ?

ähhh jag orkar skriva mer just nu… korkade människor !!!!

…
För ovanlighetens skull har jag någonting jag
ämnar kritisera, i bloggformat. 🙂
Det finns hur som helst de som tycker att jag är trevlig ändå,
i verkliga livet, In real Life, IRL, när jag går ut på staden som en vanlig
man.

”Det är väl bara att stänga av den då, om det inte passar herrn”

Det bästa med radion och TV:n är nu för tiden avstängningsknappen.
Vilket ju givetvis är något man får höra, om man har mage att kritisera dess
innehåll. Ett innehåll som vi alla på ett eller annat vis betalar pengar för.
”Kritisera”… nä så säger de ju inte om de ogillar att man kritiserar,
då kallas det ”gnälla”. Men okej, kör för det då !
Jag kan vara både gnäll-gubbe och surgubbe om det behövs.
Och DET BEHÖVS !

Genomtänkt innehåll

Det är riktigt svårt att idag ratta in ett radioprogram, där det finns
ett genomtänkt innehåll, och en för mediet passande radioröst.
Gud va jag saknar Lotta Bromé !! Även Erik Blixt kanske ännu är aktiv,
fast jag har lyckats missa det isf. Och han är som ämnad för mediet Radio.

När Magnus äntligen lämnar etern

I radio Västernorrland drog jag initialt en lättnadens suck
när Magnus Lejon upphörde uppehålla varje vaken minut på
lokalradion. En ändå förhållande vis bra radioröst, men helt och hållet
full-of-himself, och sin självupplevda stjärnstatus, och genomskinlig
teknik för att fylla ut radiotid utan att ha nåt att säga.
Det var inte förutan att det gick igenom radiovågorna att han blev
förälskad i sin egen röst. Likt Narcissus blev förälskad i sin egen spegelbild.
Den mannen, Magnus Lejon blev tex – kanske inte hans fel
då iofs – anlitad att prata till en styrdans en gång för några år sedan
på fd dansmetropolen Bollsta Bruk.
Va ? … jo … huvudlöst jiddrande på en styrdans,
ni läste rätt. Styrdansare som kan bli rätt irriterade om själva
dansbandet pratar mer än 10 sekunder mellan varje låt,
eftersom de kommit för att … hör och häpna DANSA !!!
Om du inte har något att säga, säg då inget, spela en låt
istället då för h-vete !

Och hur blev det här bättre?

Oj … ursäkta, sidospår. Men om man nu var glad att slippa Magnus Lejons
självupptagna stämma, påannonsera nåt reportage om nybakta
semlor ute i nån liten j-a bygd i bushen, där reporten ställer otroligt
korkade frågor som: ”Smakar det bra” Och ”hur ser den ut” och lyckas dra ut
på detta reportage i en timme, om man inkluderar musiken och Magnus Lejons
Öhh och Ehhhh, och övrig radioutfyllnad. Om man nu var glad att slippa det
och tänkte, efter detta kan det bara bli bättre.
Men då kom någon på att de kunde anlita en person helt utan radioröst
istället som springer runt och gör lika menlösa reportage som förut,
men låta som en osmord knarrig lagårdsdörr på rösten.
I give tou: Anton Kåren ! Han måste vara radions motsvarighet
kunniga radiopratare likt Lotta Bromé skojar om sig själv, att ha ett
radioansikte. (dvs inte bli anställd för sitt utseende för tv)
Men då torde Anton Kållen ha en Tyst-minut-röst.
Helst en tyst-dag-radio-röst.

”Ja men så här kan du väl inte hålla på och såga människor utifrån något de inte kan hjälpa Tomas ???” kanske nån tänker ?

Jag kan !

Eller kan jag ?
Jag kan ! För om man resonerar så, så borde man ju ge skivkontrakt
även åt åt falsksångare, ja menar, de kan ju inte hjälpa satt de inte kan sjunga !
Anton Kåren är säkert en hyvens kille på alla sätt och vis. Det är iaf
fall min utgångspunkt och fördom om honom. Men han är under
inga omständigheter en bra radioröst ! Likt jag skulle vara en usel småföretagare,
en urusel storföretagare, en brutalt dålig försäljare, med mina egenskaper,
men jag är bra på annat… gnälla i bloggformat till ex. Och jag är övertygad
om att Anton Kåren har massor av talang, kunskaper på andra områden.
Han kanske skulle prova skivkontrakt. Jag menar om Melissa Horns
beklagliga darrande ångeströst kan sälja skivor, så kan där finnas
en marknad.

Heliga Sommar i P1

Även ett av mina absoluta radioprogram ”Sommar i P1” har delvis utifrån
vilka som valts som sommarpratare, reducerats till ett ”jag-jag-jag-program”,
som fungerar som PR-bas för youtubers och influensers, va fan nu det är de
”ARBETAR” med. Ja men… Isabella Löwengrip, Bianca Ingrosso som sommarpratare
…någon… hallååå ???. Vad är deras CV för att bli radiopratare ?
Men det innehåller fortfarande en del guldkorn att lyssna på andra människor
upplevelser, från liv och leverne jag eljest aldrig skulle få ta del av.
Och då får jag väl köpa det populistiska draget att ta in sk
influensers, som pratar om sitt ego i en timme. För då och då
får man något guldkorn, likt Stina Wolters program sommaren 2019,
eller, Jonas Gardells program, som gav oss rätten att åtminstone
i sitt sinne förbehålla oss rätten att likt hans något virriga moder,
tänka eller säga: ”IDIOOOOT” om människor som irriterar en.


P3

Men jag har sparat det värsta till sist …P3 !!!!
P3 skapades troligtvis av den fallna ängeln, på den åttonde dagen för att
skapa kaos och irritation. En gång i tiden har jag för mig
att P3s profil var tänkt för ungdomskultur, ungdomlig musik,
och ungdomliga program. Jag är osäker på vad dagens mål med kanalen är.
Det kan vara så illa att mitt avog för kanalen, och dess program, är ett
tecken på att de lyckats med den föresatsen. Eftersom min uppgift för
mänskligheten som gammal sur kritisk gubbe, är att ogilla nya saker,
att vilja ha det som det var förr, att stå för sans, eftertänksamhet och
klokhet. Och ungdomens uppgift är att revoltera mot all gammal sans
och vett, för att skapa eget vett och sans. Och om jag tycker P3 är
ogenomtänkta prata-i-munnen-på-varandra-program, med oerhört
stereotyp musik, i stereo… då kanske de lyckats.

Specifik kritik

För att vara lite mer specifik i min kritik för det typiska P3programmet,
så verkar det vara att de hitta 3-4st i jämförelse med mig, relativt
unga personer, som pratar i munnen på varandra, skrattar hysteriskt
åt varandras interna skämt, och ”tokiga, tossig, skojfriska” uttalanden
och bravader. Det är som att lyssnaren inte existerar, när man kommit
på denna programtyp. Det är som om de lagt ut dolda mikrofoner i nåt
källarutrymme på Östermalm, eller söder, medan de jiddrar om sina
jiddriga, coola liv. Och sedan beslutat sig för att avlöna dem.

Nej … det är inte nyskapande

”VI GILLAR NY MUSIK… ”
Är en återkommande jingel P3 kör med,
som om de måste programmera in i lyssnarnas hjärnor att den
verkligen är ny… övertyga dem om det.
Det är INTE nyskapande att de senaste 20 åren sätta igång en
auto-spelande synt, med en taktfast beat och upprepa sig
själv i 3 minuter, utan egentlig melodi, eller en text som betyder nåt.
Det ÄR INTE ny musik !!!

Tack för det Radio Sol !

Som ett PS, kan jag snabbt kommentera Sollefteå närradio,
Radio Sol. Toppenmusik, blandat med musikaliska, och textmässiga bedrövelser,
men de har vett att hålla käften när de inget har att säga !
Tack för det !

…
I grunden bottnar det mesta av
mitt skrivande engagemang, i avskyn mot mobbing
i alla format, avskyn för omskrivningar av sanningar,
för egen hämnd,avskyn av den stores förtryck av den lille.
Min avsky för baktalande, och avhumanisering i politiska
syften, min avsky för när känslor får styra juridiska mål, istället
för saklig rättsprocess utan mäktiga staters inblandning,
utan känsloyttringar och tredjehandsuppgifter som ”bevis”

Denna min grundhållning, är därför inte beroende av vem eller vilka
som har rätt i sak, när det gäller offentliga rättsmål,
så som det med Julian Assange ! Mina ifrågasättanden ligger främst
i hur man i det här fallet ser på bevis, hur man ändrar sig
efter ett tag, drar ut på rättsprocesser till synes medvetet, underkänner
initiala åklagar-förhör, utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter.

Och Julian Assange är en människa !

Jag tycker inte om honom, jag tycker inte illa om honom,
jag vet inte vad som hände i sovrummet, det vet ingen annan heller.
Jag känner honom helt enkelt inte.
Han kanske är ett geni, han kanske är en osympatisk människa.
Han kanske till och med utnyttjade sin kändisstatus för att få sex
med många olika kvinnor, vilket ofta indikeras.
Men det är inte det desamma som ett lagbrott. Man kan oxå
hävda att kvinnorna i fråga var ute efter sex med honom pga
av hans rockstjärnestatus vid tillfället.

Men han ÄR en människa, och torde därför ha rättigheter som
en sådan. Men de rättigheterna har han blivit förnekad.
Att bli rättvist behandlad av rättsväsende har han blivit förnekad.
Alltså rättsförfarandet, inte skuldfrågan. Det är två olika saker.
Två olika saker som tex Elisabeth Massi Fritz tydligen har väldigt
svårt att skilja på, så advokat hon är.

Nu är han efter 9 år juridiskt fri från anklagelser om våldtäkt i Sverige.
Många tycker att det är fel, eftersom de tror sig veta att han är en våldtäktsman,
fast inte ens nio år av försök har kunnat ta det ens till rättegång pga
av så lite bevisning. Så i praktiken kommer han alltid bära anklagelserna med sig,
och inte bli friad , ej heller dömd.

MEN han sitter fortfarande i fängelse, i Storbritannien för borgensbrott,
och man överväger huruvida man ska överlämna honom till USA,
där han riskerar 175 års fängelse straff. För vad ? Vad har han gjort som
kan motivera 175 års fängelse. Jo han avslöjade en avrättning
av civila Irakier via en videofilm som var hemlighållen.
Ur den aspekten borde han väl firas som hjälte ????
Men inte i vår samtid, inte i Sverige inte i USA, inte i England.
Inte ens i sitt hemland Australien, alla under bordet allierade
med den stora militärmakten USA. Ecuador gjorde en fin liten
deal när man erhöll ekonomiskt stöd av USA i utbyte mot att häva
asylen de gav honom, och hävda att han ”betett sig dåligt”som orsak.

Det är dessutom oerhört frapperande att höra amerikanska militärer,
politiker och advokater hänvisa till att Assange äventyrade
människors liv iom publicerandet av en video där just
den militären tar obeväpnade människors liv !

I praktiken har han redan varit frihetsberövad i 9 år.
Varför ? Och även om han inte utvisas till USA som begick krigsbrott
och avslöjades… så är han märkt för livet. All trovärdighet han
eventuellt har haft är utraderad. Vilket är minst lika viktigt för
USA som själva avskräckande, statuerande exemplet,
för att förhindra andra i framtiden att avslöja staters
avrättningar av civila medborgare. Detta är inget specifikt för USA.
Alla länder med maktanspråk, gör lika. Det är vår syn på
USA som skiljer sig från verkligheten. Troligtvis utifrån
en beroendeställning till det stora landet i väst.

Och bortom all politik, alla anklagelser, alla åsikter
alla ställningstaganden utan eller med grund….

… så glöms det gärna bort att det är en människa.
En bra eller dålig människa ? Ingen aning !
Men en människa… ett liv.

…
Knappt har solen hunnit gått upp, bakom grå novembermoln,
innan den trött och orkeslös, redan på eftermiddagen åter lägger sig
bakom regntunga skyar, bakom kala skogar på bergskanten.
Det är flera plusgrader, och gårdagens juliga, vita landskap med
snöbeklädda rönnbärsgrenar , har förbytts till grått, blött fuktigt,
och upplevs kallare fastän termometern påstår att det är varmare.

Pliktskyldigast, går jag ut en sväng för att få det lilla ljus som bjuds
samt frisk luft i mina lungor. Då det är kallt, och ingen sprit serveras,
lyser människor med sin frånvaro. Enkom halvrevolutionära kufar
likt mig själv vandrar omkring på stadens gator… ehh … stadens gata.
De få skyltfönster som ännu har någon affärsidkare i lokalen,
fylls lite lätt desperat med juliga saker, i hopp om en julhandel ska
sätta igång. Trots att julhandeln åter igen spås slå nya rekord, gäller
det icke i staden som marknadsekonomin glömde.

Själv vandrar jag med Grinchen-grönt ansikte omkring och synar
alla marknadsföringsbluffar jag kan se, och vägrar handla av
de som avser lura mig. Det är tur att alla inte är som mig, ty då
skulle den liberala marknadsekonomin, eller som det hette
när man pratade klarspråk om det hela; ”kapitalismen, var död
inom en månad.

Ställer mig vid ett av skyltfönstren vid en bank som aldrig har öppet för
kunder, inte hanterar pengar annat än när de hanteras ner i bankernas egna valv.
Jag tittar på fastigheter, likt barn i en gammal Hollywoodfilm som tittar på en
julklapp de rimligtvis aldrig kommer ha råd till…. men med drömska ögon
ändå tittar på den, trots omöjliga odds.

Men det är inget lyxboende, dyra villor, med mark värda pengar jag
drömmer om. Det är en liten , liten jordplätt att odla lite pärer och
grönsaker på, med en liten, liten gisten stuga med vedspis, och
falu-röd-färgs-fasad, och vita knutar. Som av mäklare
ofta benämns som fastighet med potential, men i själva verket betyder
ett hopplöst renoveringsobjekt. Sådana odefinierade drömmar kan
flyga omkring inuti ett klokt socialfalls överanstränga intellekt,
och lätt trassliga själ. Ändå ler jag, när jag än en gång
går ifrån skyltfönstret med fastigheter.

Det är bara ungefär en månad kvar tills Solen åter börjar sin väg
mot ljusare och längre dagar. Tills dess finns förrådsstök, vinterpyssel,
och vinterpussel, samt promenader i ständig skymning att
uppehålla sig med. Några toner på gitarr, några egenhändigt skaldade texter
till levande fiolspel, och en och annan dans, tills dess att
di svenske åter skall vakna ur sin vinterdvala.