En o-filmisk struntman
Min kropp protesterar !
Jag är ännu ganska ung med nutidens
förlängda ungdom och medelålder mätt.
Men saker som jag gjorde för tio år sedan, gick mycket
lättare för tio år sedan. Det är naturligt. Jag bara konstaterar !
Men efter Nipleden, och dansmaraton, protesterar kroppen
genom seghet, korta muskler och stundvis molande värk.
Och det är livet… så är det för i princip alla
Titeln, är en travesti på orden film, och stuntman,
och just ”struntman” är ett ny-ord i det Lundinska
ordlexikonet/vokabulären, och syftar till att i större utsträckning
strunta i saker och vad folk tycker om en.
Ja alltså inte i allmänhet. Men de gånger det är befogat.
Jag har kommit fram till att en hissnande majoritet faktiskt struntar i mig
helt och hållet. Endast ett fåtal bryr sig nån gång då och då.
Och det är livet… så är det för i princip alla.
Njä… det finns spår av empati kvar i mig
Nej, jag bryr mig så klart om människor, det kan jag inte radera bort, det är
impregnerat, långt in i min själ, utifrån erfarenheter.
Men jag behöver inte vara Jesus för det. Ibland klarar man
inte alltid av allting, att vara god i varje moment, med varje människa.
Om någon ber mig visa hur ett A-moll ser ut på gitarren, så är det väldigt
lätt för mig att hjälpa med. Om någon ber mig hjälpa dem över gatan, eller hjälpa
upp när de ramlat, så är jag redan där innan de bett mig. Och jag är
för närvarande ganska stark i kropp, så sådant kan jag vid vissa
utvalda tillfällen hjälpa till med, för vissa utvalda människor.
Jag är ju som sagt ingen Jesus
Men jag kan inte vara överallt, jag kan inte lyfta 200 kilo,
jag kan inte fylla i myndighetsblanketter, eller vara barnvakt !
Men jag kan vara väldigt klok, barnvänlig och lekfarbror en kort stund,
utan personligt ansvar.
Jag kan klara tårar, och svårmod, jag ryggar inte för det. Men jag klarar
inte påträngande, krävande, frenetiskt kaos, oberäknelighet, under
nån längre period … från bekanta eller vänner. Så ibland räcker jag inte till,
och då får nån annan ta vid. Jag är ju som sagt ingen Jesus, inte ens i närheten
faktiskt. Men jag är ganska bra !….Faktiskt !
Allt är INTE möjligt
Jag tänker på livet, på framtiden. Vad jag vill, och längtar efter.
Vad som ter sig möjligt, med den kropp och den själ som jag
fått och format. Nej allt är inte möjligt, låt ingen lura i dig det !
Man kan komma långt, man kan komma längre. Men allt är faktiskt
inte möjligt för alla. Det är ljug helt enkelt !
Men det finns en del som ÄR möjligt. Och det går även att finna acceptans
i det som inte är uppnåeligt för just mig. Och med acceptans,
finns större möjlighet för harmoni ….och lycka, faktiskt !
Så att …
Så ja, jag har sagt nej till vissa förfrågningar om min obetalda hjälp,
jag har månat om mig själv och min själ, i några fall,
när någon bildligen skrikit efter min hjälp. För det stod över min
själsliga förmåga då. Eller som metafor till fysiken, det var att be mig lyfta
200 kg….
Det kanske finns nå’n som tycker jag är taskig nu då,
men det struntar jag i, för jag är en struntman !
Författare: tomastvivlaren
Dans-demens och ridderlighet !
Ja happ, då ska jag amatörforska lite i
vilka underverk en kopp kaffe kan göra
för en lätt hjärnskakning, eller huvudvärk som
känns så efter ett Maratonlopp !?
Eller var det en maratondans ?
Ja det var det visst !
Än så länge går det bra
Och ”än så länge går det bra” sa han som hoppade
från ett 30-våningshus. I likhet med min Nipledsvandring på 27 km,
för några veckor sen , så var förutsättningarna rätt så mediokra,
Då liksom nu, värkte det i ben, höft och rygg INNAN vandring
och INNAN dans. BRA ! tänkte jag det ordnar sig nog.
Eller som en ny dansälva fick höra av förbipasserande
kompis, när dansälvan, vid kl 00.30, efter 5 ½ timmars dans,
att hennes kropp inte ville röra på sig längre:
– ”Ähh …lyssna inte på den !! ”(kroppen alltså)
Första dansdemensen, O-skodd gubbe
Dans-demensen slog till redan när vi skulle åka, och jag inte
hittade mina dansskor. Och fick panik, om jag kanske glömt dem
i Patriks bil, sist jag dansade. Vid det tillfället stod redan danschauffören
utanför och väntade. Som tur i oturen, så är den vi hämtade efter,
alltid lite sen… are ! Jo jag hittade dem efter bara 2 minuters sökande
under en TIDNINGSHÖG ! Och hon som var …. ”-are” i meningen innan,
brukar vara den mest talföre av oss.
Men nu märktes det att hon var lite ”nåk”
En långvarig bihåleinflammation. Men som sagt var:
– Ähh …lyssna inte på den !! (kroppen alltså).
Nä men hon har ju rätt, en bihåleinflammation, smittar ju inte.
Men annars kan dessa danstillställningar vara rena partyt, rena julafton,
för virus.
”JJAAAA !!!! det är dans igen, och folk kommer gå dit förkyyylda”
…ropar alla virus och baciller.
”Va till och med DAAAANSMARATON ? …. ’ hurrrraaaaa!”
Det slår ändå inte riskfaktorn, i att umgås med barnfamiljer, med snoriga,
vandrande bakteriehärdar, som inte ännu har lärt sig att man inte ska
kleta snor i vuxnas ansikten, nysa rött på deras munnar, och inte lärt sig
vad ett handfat är ! Men dansen borde va på god andraplats, i virus
delning ! Så det är väl bara att vänta och se, om min kropp
har ”fått besök” av dessa små osynliga invaderande otyg.
Den ekonomiske slösaren
Nu ska ni få höra (läsa) om den lilla motivations-kicken som fick
Kai Tomas att fara på dans trots värk i kroppen INNAN dans.
Och det är lite demens över det beslutet också. Några av er har kanske följt
mina umbäranden, och problematisering av ett slangbyte på en cykel,
samt orsaken till varför det oftast blir punktering. VA ? INTE ?
Läser ni inte mina inlägg !!?? vafalls !!
Nåja… jag förlåter er, för den här gången. Men en otillbörligt kort
sammanfattning i cykel-slangs-reparations-debaclet, är att marknaden
och företagare gör allt i sin makt för att kunna ta så mycket av mina
pengar som möjligt. Och ett steg i detta led, är att se till att folk inte ska
laga sina slangar själva.
(”Har jag närt en kommunist vid min barm ?, utbrast den fryntlige Tyko Jonsson” )
Att gå över ån efter vatten
Så jag hade sett till att via dansälva från Sundsvall köpa 5 st cykelslangs-
reparations-kit. Och betalt i förskott via Svisch, som då profiterade någon
krona på detta misstänker jag. Dock !!… så har jag blivit förvarnad av, hör
och häpna, just de som säljer cykelslangar, att kvalitén på på nutida slangar är av den
kalibern att det är nästan omöjligt att få lagningslapparna att fästa.
Skulle så vara fallet, när jag väl testat att laga, så har jag gjort en något så när
urusel affär. Då står jag med utgifter för ockerpriset på den slang jag trots allt
köpte på orten, och svor att jag aldrig mer skulle handla cykelslang där.
(99 kr, ett påslag i pris på ca 250 % jämfört med konkurrerande i andra städer,
där konkurrens fortfarande råder.) Sedan får jag då lägga på priset för 5 st
reparations-askar, vilket var 75 riksdaler.
Priset för inträdesbiljetten till maran, som jag då exempelvis hävdar
att jag for på, pga att kunna erhålla askarna som jag redan betalt min
goda Sundsvalls-vän för (350 kr inträde) Och så bränsle …
ja bränsle för kroppen dvs, som vi dansare kallar för fika. Som nu för tiden
kostar 80 kronor, istället för 50 kronor för några år sedan. ”Fint ska re va”
Hmm få se nu, det blev många siffror. Jag får ihop det till 604 fyra devalverade
svenska kron-jävlar, för en sketen cykelslang !!!!!
Och då har jag dessutom pga av ytterligare dans-demens inte betalt för
bensin som är brukligt. Så priset på slangen kan komma att stiga ytterligare !
Om nån undrar varför jag inte har ett eget företag så….
Iaf, ni som fraktat demente gubben Kai-Tomas, får väl skicka en
bensinfaktura….. till hemtjänsten !
Min månadsbudget står på spel
Så ni förstår ? … för att detta skall bli ekonomiskt försvarbart,
är det bäst att jag ser till att ha jävligt kul under danskvällen.
För då kan jag i min personliga bokföring lägga det under kolumnen
Underhåll-NING, istället för under-HÅLL, och reparationer.
så hela min månadsbudget hängde på att jag för bövelen såg till att ha
roligt under det självplågeri som vi kallar ”maran” !
Och det hade jag givetvis, kul alltså, trots att kroppen värkte sista timmarna,
till den grad att jag föll ihop på några stolar i cafeterian kl 01.00 ca.
I vitögat såg jag hur tidigare fikasällskap, på tre hurtiga, smärt-
patienter från Österåsen, såg ut att ha fått nog av dans. Och tiggde
skjuts av dessa, som för övrigt förgyllt min kväll med skratt och dans.
Anna, Maggan och Maria.
Ja ha … nästa demensattack
DÅ, kom nästa dans-demens. Jag kutade för att få tag på bilnyckeln till
de jag liftade TILL Härnösand med. Hämtade filt, matproviant, extra kläder,
extra dansskor, etc etc. Kutade tillbaka med bilnyckeln, sprang med kassar
och diverse till hemskjutsen, Sätter mig i bilen. Bilen påbörjar hemfärd
i ca 50 meter då jag hör mig själv halvskrika:
– NEEEJ … du måste stanna! Jag har mina hemnycklar kvar i andra bilen.
Jag gissar att det leende jag fick av danschauffören, när jag efter ytterligare
en procedur att hämta bilnycklar, springa tillbaka med dem, och kuta
till hemskjutsen, möjligtvis, med rätta isf, skulle kunna föregåtts lite
muttrande över min dans-demens.
Men själva dansen då ? kanske nån undrar över?
Jo de var jättekul såklart , jag måste ha slagit rekord i att dansa
med nya dansbekantskaper igår kväll. Och det är inte min förtjänst,
utan deras. Jag var uppbjudnings-feg som vanligt. Eller hade nog VARIT
uppbjudnings-feg, om jag hade haft en chans att börja gruva mig.
men jag är ändå något av en skrytsam dans-riddare på dansgolvet.
Två ggr plockade jag upp tappade handdukar på dansgolvet, under dans,
så ingen skulle halka på dem. En gång lämnade jag in en upphittad mobil,
med kreditkort o hela faderullan till Lejonet själv (Lars- Erik Jonsson)
Och jag är ytterst noga med att skydda den jag dansar med, eftersom det
är JAG som styr ekipaget. På vänsterflanken (från min färdriktning) så
har jag en hand beredd för att skydda från smällar. Höger hand håller i
kvinnan runt midjan. Höger sida är något av en ”blind fläck” om hon är lika
lång som jag. Men jag letar mig in i luckor på dansgolvet, och kommer ”hot”
från höger där jag inte kan skydda hennes huvud, och vi inte hinner undan
från ”attacken” från högerflank, samt är utan flyktväg, dvs att det finns
typ 5-7 danspar omkring oss i vår omedelbara omgivning. Då vänder jag
ryggen åt höger, och tar upp smällen med ryggen, och skyddar på så sätt min
danspartner.
Koll !
En tjej jinxade mig fullständigt, när hon efter en av två danser
fascinerat berömde mig, över min dans-navigationsförmåga, när hon berömde
mig och sa:
– Vilken koll du har !!!
…vilket jag skämtsamt sa till henne. Och mycket riktigt så blev vi i slutet av dansen
attackerade av ett snubbelben, snett bakifrån, och blev fångade i en *”dansgolvsfälla”
vilket tog glansen av min dansgloria och ”hur mycket koll jag har” !
Det blev två lyriska dröm-danser, en kylskåps-dans, och resten mycket väl godkända.
Även om jag misstänker att de som dansade med mig sista halvtimmen, efter 5½
timmes dans nonstop, nästan när min kropp och knopp inträtt Zombie-stadiet,
inte fick nån lyrisk dansupplevelse av mig. Men väl en väl genomförd dans.
Mina sista staplande steg
Hur som helst, staplade jag i vanlig ordning ut ur bilen mitt i natten, 02.30,
med ond böjd rygg, haltandes och stel, och värk överallt,
till och med i underarmarna som håller emot G-kraften i snurrarna.
Och ännu i Zombie-stadiet, bestämmer jag mig för att ta en snabb dusch,
och leta åt sängen, i min enorma 35-kvadrats-lägenhet. Och då kommer
kronan på verket i en kavalkad av dans-demens, när jag ställer mig i duschen
för duschmunstycket över håret, och inser att jag ännu hade glasögonen på.
Men det var nog lika bra, de behövde ändå tvättas !
En intelligeeeent debatt
Jag minns inte vilket reportage det var
jag såg detta i, kan ha varit SVT, i nån
dokumentär om USA, där två vuxna män med
olika hudfärg, hade något som skulle kunna misstagits
för en argumentation, diskussion, OM det varit alldeles
INNAN apstadiet, i mänsklighetens utveckling.
Det var direkt uppe i varandras ansikten och skrek i minst en halv
minut, om inte en hel minut.
– BLACK POOOWER !!!! varpå den ljusa utan att fundera, snabbt replikerade:
– WHITE POOOWER !!!! (Den mörka killen kom helt apropå bara att svara med:
– BLACK POOOWER !!!! Men den ljusa killen blev inte svarslös för det, utan skrek så saliven stänkte:
– WHITE POOOWER !!!! Nä nu måste jag komma upp med nåt dräpande svar, tänkte den mörka:
– BLACK POOOWER !!!! …..
Och så där höll det alltså på, mellan 30 sek och en minut. Varpå en kvinna,
som kände den ena av dem, uppmuntrande kom fram och berömde honom
för hans ”debattinsats”:
– ”Va bra att du står upp för de dina… bra gjort”
Riktigt där är inte den svenska debatten än,
men vi närmar oss
Istället för choklad med Marshmallows
Det närmar sig midnatt.
Och jag lapar i mig glass, tröstätning.
Nej inget speciellt, fruktansvärt har hänt.
Och jag mår parallellt ganska bra jämförelsevis.
Om jag tänker hur det var för några år sedan bara,
så lever jag i himmelriket nu. Men om jag tänker på
vad jag innerst inne längtar efter, så blir substitutet för kvällen
glass, Rocky Road, choklad med Marshmallows i .
Det är jättegott, men jag får väl halsbränna i natt då,
som jag brukar få av sen okynnesätning.
Men visst är det längtan efter att ha känt mig älskad,
innan allt oundvikligen är över. Åtminstone en gång,
åtminstone ett tag !
Det bränner i mitt bröst. Och det är inte halsbrännan,
inte än. Det är en otröstlig längtan över att bli sedd,
längtad efter, förstådd….älskad ! Det bränner i mitt trassliga
stora mans-hjärta. Tänk vad trist om jag inte skulle bli älskad någon gång
innan min sista gryning. Tänk om hon finns, hon som skulle dyrka marken
jag går på, som får mig att bli mer än vad jag är,
som får mig att hitta hem. Tänk om hon finns och har valt fel, eller att
vi bara aldrig mötts…… vilket misstag det skulle vara av kärlekens
Gudar… vilket slöseri.
Nu är glassen slut !
Bara att vänta in halsbrännan då !
Sollefteå anno 2019
Här sitter jag, i godan ro och äter linssoppa,
och fralla med ost på, långt från smältande
polarisar, förvirrade presidenter, och Brasilianska
presidentens svedjebränder.
Livet har en långsam takt här i utkanten
av samhället, för en som inte passar in i
tillväxtapparatens uppenbart självklara plats
i människors liv. Idag har jag spelat lite minigolf,
där jag och L, kan tyckas tävlade om att slå snedast.
Gräset var vildvuxet, en utav oss satte sig på klipparen
och kortade av det lite grann, och precis när sista kvadraten var klippt
så gick drivningen och styrningen till klipparen sönder.
Det är inte så mycket som händer här, i staden som Fredrik Reinfeldt
6e april 2011 blev tvungen att stanna till i, och predikade följande:
– ”Varje samhälle måste själva uppmuntra till nyföretagande, annars kommer
det inga jobb”. Att alla pengar som genereras i Sollefteå och glesbygd, hamnar
i storstäder och södra Sverige, och därmed tar all ung arbetskraft och därmed
eventuellt ” nyföretagande”behagade inte herr Reinfeldt berätta om,
den gången……heller.
En polisbil gnisslade lite däck idag vid träng-schaktet, kanske jagandes
nån langare, eller bara lekte lite sladd.
Möjligtvis kan de även ha tvärvänt efter rapportering på polisradion om
Sollefteås ”stora” kriminalitetsproblem, cyklande på gågatan.
Det är inte så gott att veta.
Men alla vi onödiga och nödiga bänk-gubbar utanför Reinfeldts ”arbetslinje”
och numera även Lövens, ”arbetslinje, fick ju i alla fall något att skvallra om.
På bänken bredvid, sades det att de jagade gängkriminella invandrare,
ja ni vet såna som tvingar folk från Rumänien att tigga utanför Coop,
så att de som blir utnyttjade av dessa gängkriminella blir utskällda av kunder
som ”känner sig otrygga” när nån säger ”hej, hej”.
Lite kaffe på stan, sedan zick-zackade jag gåendes med min cykel, mellan bilar
en höghastighets-permobil, en tystgående fat-wheel-moppe, lastbilar, och lite
kanske nån enstaka taxi på gågatan !
Ja menar man vill ju inte riskera nåt genom att cykla där, nu när polisen
är ute och jagar kriminella. Annars kan jag vara lite småkriminell på det
viset faktiskt. De stoppade mig en gång på gågatan klockan 23 på kvällen,
på väg hem från Risön. Eller … ja de hade sett mig från andra sidan stan, och tog en
stor lov för att prata lite allvar med mig, så att jag inte hamnar i gäng-cykling
eller nåt grövre kriminalitet.
Apropå att hända saker i en liten stad. Jag kan för min värld inte klura ut
vem Sollefteå-företagaren i Sollefteå är som eventuellt ska varit inblandad
i fakturahärvan, åtalet mot Östersunds fotbollslags guru.
Och det är ändå märkligt med tanke på att det skvallras så mycket i en
så liten stad, att folk vet mer om mig, än jag själv har hört.
En gång kom min kusin, som var 4-barnsmor upp till mig några dagar,
och som tur var, fick jag veta via skvaller att jag var ihop med henne.
Det visste varken hon eller jag.
Men när jag till slut vinglat hem mellan alla fordon på gågatan,
Läser jag lite på nyheterna om den stora världen, utan för Sollefteå
där jag bor. Ännu lever den viktiga rörelsen som har som uppgift
att misskreditera män, och höja upp kvinnor.. ja i allmänhet.
Och media har en ledande roll i denna viktiga kamp. Nyligt rapporterades
om en ung 15-årig tjej som sägs ska ha försvunnit, och när hon hittats
ska en man ha blivit skäligen misstänkt för frihetsberövande och våldtäkt.
I samma artikel stod det att läsa att flickan var vid god hälsa.
Och nu har man således efter feta rubriker och ytterligare bevis på hur
hemska män är, kommit fram till att det inte fanns fog för anklagelserna
om våldtäkt.
” Gällande misstanken om våldtäkt är utredningsläget sådant att misstanken inte når upp till sannolika skäl”
” Efter förhör och andra utredningsåtgärder har brottsmisstanken om olaga frihetsberövande lagts ned då vad som förekommit inte är ett brott.”
Men skönt är ändå att rörelsen och dess exekutive propagandaorgan, media, än
en gång fått visa av vilken sort män i allmänhet äro av. Även om det inte verkar vara sant
det som skrev i första läget. Men som Sverigedemokraten sa:
”Ja skiter i att det är fejk det är för djävligt ändå”
Själv tänker jag att man skulle kunna vänta med rubrikerna tills man vet,
men jag kanske bara mansplainar nu, förlåt mig Metoo !
Nä det händer inte så mycket i ett någorlunda intelligent socialfalls liv,
här ute i obygden, bland alla lata pensionärer, och arbetsskygga sjuka
människor, som inte fattat vikten av att generera pengar till Reinfeldts
Stockholm, och X-fruns miljarder till nya Karolinska, som vi
med stor säkerhet aldrig kommer att få ta del av. Jag funderar på at ta fram
ett pussel, och stänga av hjärnan lite. Några dansälvor åker
på dansmaran ikväll. jag kanske, kanske åker i morgon,
om jag lyckas övertala mina trötta halvsekel-gamla ben.
Tusan … soppa kvar i skålen, och kall.
Nej den får inte förfaras, gapa stooort !
Flockdjur utan flock
Kulturer, olika kulturer… jag funderar över vad
det är, vad det innebär, och hur människor ser på det ?
Vilken betydelse har de för möten mellan människor ?
Vi pratar om kulturer när vi diskuterar immigration,
och kulturkrockar, men vi pratar oxå om kultur i aspekten
litteratur och konst. Jag har alltid varit nyfiken på olika kulturer,
från hela världen. Jag vill höra folks berättelser om det jag inte vet så
mycket om. Jag älskar även att höra gamla svenskar berätta om en tid
då inte jag fanns, hur allt förändrats.
Jag tar även gärna del av företagares
berättelser, främst då småföretagares, för att förstå till viss del
vad det innebär. Och där är det väldigt olika förutsättningar,
arbetsbörda, marknader har jag erfarit. Vissa sliter långt mycket
hårdare än vad en vanlig anställd gör, för samma pengar.
För andra rullar det in rätt så hyfsat med pengar, för lite jobb.
Och vissa är skrupellösa och tänjer på lagen, om de inte bryter den helt.
Och några har samvete gentemot kunder, andra drar sig inte alls
för att regelrätt lura kunder, (lagligt förståss) eller ta ut hutlösa priser samt
tvinga kunder till ett köpmönster genom halvlögner och att reparationer ska
göras dyrare än nyinköp.
Jag har haft förmånen att prata med människor från olika kulturer också,
och trots att det ibland skiljer en del i levnadssätt (kultur) så är
min slutsats att vi har mer gemensamt än vi är olika, om vi tar oss tid och
pratar med varann. Och jag tror mig ha upptäckt att vissa saker vi tror är
kulturellt betingade, har med helt andra saker att göra.
Jag hade en diskussion med en trevlig herre från landet X, som han hävdade
hade liknande den Europeiska och svenska kulturen (E och S), men inte mycket
gemensamt med kulturen Y och Z. Denne herre tyckte även att hans kultur var
mer kärleksfull, familjär, och att man hjälpte varandra mer än i S,
Man brydde sig inte om inkomst lika mycket i ett förhållanden, men X är en
diktatur , och man fängslar människor pga av politiska åsikter.
Ju fler sådana här samtal jag har, med människor från olika kulturer, inklusive
vår egen, så inser jag att nästan alla tycker att deras kultur är den bästa,
inkluderat oss svenskar. Fast det enligt mig inte är så stor skillnad på människor.
Och kulturer är överskattade i fråga om hur människor är som människor.
Jag tror det i mycket större utsträckning har att göra med hur homogent ett samhälle är,
hur ekonomiskt privilegierade människorna i olika länder är, och hur stora skillnader
det är INOM samhället. landet. DET avgör hur familjeförhållanden ser ut i
respektive länder, kulturer. Människor som har mindre resurser sluter upp för varann,
för de behöver varandra, människor i diktaturer, utvecklar empati, för att de lider,
och förstår lidande. De behöver varandra, mot de förtryckande, det skapar gemenskap.
Så har det en gång varit även i Sverige. Men när förändrades den svenska kärnfamiljen ?
när blev vi ensamma, i varsina lägenheter, och hög skilsmässofrekvens ?
Jo det föll samman med när vi fick det bättre ställt successivt. Och det beror delvis
på att kvinnorna gick ut och började arbeta heltid även dom. Dvs båda föräldrarna
jobbar heltid, En toppenidé ekonomiskt. En katastrof för familj, och familjelivet.
Där vi träffar andra potentiella partners av motsatt kön på jobbet, långt fler timmar
på dygnet, än vi träffar vår livspartner och våra barn.
OCH ! framförallt … vi behöver inte varandra längre. Svenska kvinnor behöver ingen man
hon klara sig själv. Och svenska män behöver ingen kvinna…
Så då är vi här !
Och har det jättebra, och mår jättedåligt !
Men det har lite och ingenting med nåt man kan kalla för svensk kultur att göra.
Det har med solidaritet att göra, med empati att göra, med huruvida vi behöver varann
eller inte, att göra. Människan är som störst, då hon känner sig som minst.
Och ofta som minst, när hon känner sig som störst. idag är precis ALLT vi strävar efter
hög status, hög lön, mycket pengar på banken, och saker, saker, saker !
Och folk undrar varför så många kvinnor mår dåligt och är sjukskrivna,
varför så många svenska män tar livet av sig ? Vi är flockdjur långt
ini generna, men har förlorat vår flock !
En del ser på sin identitet som:
1 Religion
2 Etnicitet
3 Kultur
Andra kastar om dessa i olika konstellationer.
Själv tänker jag på mig själv och andra som
1 Människa
2 Bemötande
3 Hållbart leverne
Min nationalitet betyder INGET för mig, mitt lands religion,
betyder INGET för mig, för vi har ingen. Vår kultur är en genom
århundradena en kraftig mix av andra kulturer. De betyder INGET
för min identitet.
När ska jag hålla käften ?
Det är inte helt lätt att veta det faktiskt.
Den som är less på mig eller tycker jag är en idiot,
kan ju givetvis hävda: ”hela tiden!”
Men jag tänker, utöver mina specifika åsikter kring
värderingar, och sånt som faktiskt påverkar våra liv.
Om alla höll käften jämt, hade vi med stor säkerhet diktatur.
Men om man ifrågasätter hela tiden, är ju inte det bra heller,
det kan vara rätt så ensamt att ”ha rätt” hela tiden.
Nä men jag fattar, jag jett hägde mä litte, jäg å.
Och jag anstränger mig faktiskt för att hålla käften
ibland, och lyckas bättre ibland än ibland.
Men när ska folk i allmänhet hålla käften då ?
Ja menar om vi bortser från mig en stund !
Är det bäst att vara tyst ? Alltid ?
Till vilket pris kommer det då, om alla håller tyst,
när till ex rena felaktigheter sprids på internet,
och alla håller med och är tysta ?
Jag tror det är O-bra !
På dansgolvet, är det dock oftast en bra idé att hålla käften,
speciellt för oss män som har svårt med simultanförmågan.
”Shut up and dance!” är det som gäller då 🙂
Höstregn
Eftertexterna börjar rulla ned, på filmduken
i den lilla staden i Ådalen. Några sitter kvar och njuter
av dem, för att liksom smälta det man nyss upplevt,
ungefär som man smälter maten, och inte hastar upp
för att skynda sig diska, eller hasta vidare innan man tuggat klart.
Själv med gubb-blåsa, så kan jag inte unna mig det den här gången,
utan stapplar med den värdighet jag förmår att upprätthålla, ner
två våningar, där Hullsta gårds toaletter är.
Alldeles vid sista trappsteget, alldeles framför herrtoaletten drar jag mig till
minnes hur, inte allt för länge sedan, jag blev uppbjuden för en dans,
alldeles utanför herrtoaletten, en trappa ned från dåvarande dansgolv.
Om jag inte minns helt fel spelade Drifters med Duracell-batteriet
Erika som sångerska den kvällen. Dans, som så mycket annat tillhör
det förflutna i Sollefteå, och man får nostalgiskt minnas tillbaka
en kväll som denna, när jag fått privilegiet att se biofilm,
med självaste filmgurun själv, Rolf Norlén !
Biobesökarna skyndar sig att betygsätta ”Green Book”
med Viggo Mortensen och Mehersala Ali i huvudrollerna.
själv tycker jag Viggo gör en av sina bästa rolltolkningar
som Tony Lip. Jag småpratar lite med några jag känner
på väg ut i ett vackert höstregn. En vars äkta man gått in i dimman,
i något vi kallar demens. Jag hör åtminstone 10 stycken
nöjt kvittra över hur bra filmen var, och jag instämmer,
och tar med mig ett slag bio-skimmer, en bio-aura med ut i
höstregnet. En sån där aura man får när man upplevt en feelgood-film.
Så många gånger jag vandrat hem ensam i mörkret från samma salonger,
efter att ha dansat vettet ur någorlunda jämngamla tanter i min ålder.
Ensam som musikgeniet i filmen, på juldagskvällen med glittriga
kristallkronor, dyra sidenfåtöljer och allehanda lyx, med jultoner
som klingar i moll, även om de sjunger om ”joy of chistmas”…
i moll för att man lyssnar på dem ensamen, i gemenskapens högtid.
Ja,.. för egen del utan lyxen då.
Men filmen lockade till fler skratt, än tårar och nostalgi, allvaret fanns,
och budskapet, men dess storslagenhet låg i skådespeleriet, värmen
i berättelsen och … skratten. Kanske är det bio-auran jag fått med mig
från feelgood-filmen, som gör att höstregnet är så vackert.
Nystartade bilars strålkastare, ger långa skuggor mot tegelväggen,
från nöjda biobesökare, med uppfällda paraplyer. Och gatan blir som guld,
med varma regndroppar som ser ut som kristall.
Ett varmt höstregn i början av september, kanske den bästa och vackraste
månaden på året.
Tänk det är inte så länge sedan jag, efter bara ett par hundra meter,
på en promenad, blev tvungen att vända för jag storgrät av ångest.
Och blev stoppad av en livs levande ängel som heter Carola.
Det är inte så länge sedan jag låg i fosterställning och fick
hoppa över 95 % av alla tv-program, för allt var skrämmande.
Inte så länge sedan jag fick ställa in alla danser under 2 års tid,
och sikta på att överleva mentalt, en timme till, och en timme till,
och en timme till.
”Idag var ingen dum dag”, som Åsa Torells lilla ”troll” Valdemar
uttryckte det efter att jag ätit middag med dem nyligt. Nej idag var
ingen dum dag heller Valdemar. Jag lyckades med mina första linsbiffar
i mitt liv. Jag och min granne Rolf Lundin, som är tre dagar äldre än mig
bytte födelsedagspresenter i förskott, i form av olika höstskördar, körsbär, sylt,
krusbär, saft och soppor. Och Åsa och jag spelade Nu är det gott att leva,
symptomatiskt nog mitt på da’n.
När som helst kan detta tas ifrån mig, av illvilliga människor,
eller av livet självt i form av sjukdom, depression, eller
liemannen själv. När som helst ! Så jag andas djupt in den friska luften
som bara ett varmt höstregn i september kan ge, brådskar ej hem
för att undvika bli blöt, utan sträcker upp armarna mot skyn, när
ingen ser, och omfamnar regnet, omfamnar livet.
Inte visste jag för några timmar sedan att jag skulle få en bio-aura,
från en feelgood-film, som får betyget 4a av mig, men upplevelsen och
lyckan som hälsade på min själ ikväll, får betyget 5
Då när jag klev in på balkongen på Hullsta Gård
Och ett sorl av uppspelta röster, fyllde salongen.
Jag föreställde mig en stor filmprojektor, rassla igång
inne i projektorrummet, även om jag vet att teknologin har
sprungit ifrån den tiden. Ett hundratal människor tystnade,
någon hade glömt att stänga av mobilen, och hörde det inte själv.
Sen rullade filmen igång !
Testblogginlägg
Tjosan hoppsan här provar vi och testar, ska tydligen
bekanta mig med wordpress enl mitt webbhotel, massor
av nytt att lära sig, och jag som är så gammal och trög !
Sagan om vår egen godhet
…
Va skööööönt !
Visst är det sköööönt när man tror sig hitta
nånting i nyhetsflödet, det bittra, hatiska,
subjektiva, profitjagande nyhetsflödet,
där vi för en stund kan enas allihop ?
Där det liksom ”inte går” att säga emot, analysera,
hitta nyanser, eller förmildrande omständigheter ?
Visst är det skönt med enkla lösningar,
och att slippa bry sig?
Nä men jag fattar.. det skulle ju kännas väldigt skönt
Nä men jag kan längta efter ”okomplicerat”
Jag kan ibland känna mig avundsjuk, rent känslomässigt
på människor som lever i en bubbla, där allt är enkelt.
En prilla i överläppen, ett enkelt manligt hånflin för
att visa att man inte bryr sig, är orubblig.
Eller de gamla inlärda könsrollerna, där mammor är goa, snälla,
kvinnor är mjuka., känslonärvarande… omhändertagande,
och i princip alltid med företräde till offerposition vid behov..
Fan va mysigt hörrni, att falla tillbaka på det !
Tänk att bara få avfärda allt engagemang som formar vårt samhälle,
med att det är invandrarnas och tiggarnas fel ?
Va lättsamt allt skulle te sig !
Men hur har det gått ?
Fast när man tittar i backspegeln, vad ”enkla lösningar”
eller egentligen ”förenklade problembeskrivningar” och därmed
förenklade lösningar har gjort med människor, med mänskligheten.
Så som Auschwitz, Treblinka, Svininfluensavaccinkampanjen,
med massor av narkolepsifall som resultat,
urspårad Metoo-rörelsen, med oskyldigt dömda i media som resultat.
Skolskjutningar, tvångssterilisering
av på den tiden kallade ”sinnesslöa” Alla ”enkla lösningar”
på förenklade och felaktiga rent lögnaktiga problembeskrivningar.
Nä men då fortsätter jag vara impopulär, komplicerad gringubbe
Då slutar jag känna mig avundsjuk, slutar jag vara
politiskt bekväm, slutar jag vilja ha prillan i överläppen,
och generaliserande sk ”jämställdhet” eller ”allt är tiggarnas fel”,
att om vi utrotar vargen, så kommer dödsfallen som aldrig skett att upphöra.
Allt detta kommer inte vara något jag längtar till.
Då förblir jag den obekväme, jobbige
analytikern som vägrar hoppa på ett enda medialt drev, kärringen
mot strömmen som i de allra mest uppenbara, och lättlösta
problem, ställer sig på tvären, och ifrågasätter det självklara.
Det är sällan eller aldrig populärt, och fångar nästan inga likes
på Facebook, fjärmar tom vissa vänner vars bubbla jag varit
i petat på med vass nål.
För nu tycks alla svenskar i princip ha enats i en fråga,
ja ett par frågor. Skjutningen av en ung vacker kvinnlig läkare
med ett barn i famnen. Det finns i det närmaste ingen som vågar
ha nån annan åsikt än att ta i med hårdhandskarna mot brottsligheten
som orsakade detta. Rent politiskt vore det ju politiskt självmord
att INTE haka på hämndbegärets hårdföra kampanj.
Detta är julafton för högerextrema krafter som ropar efter polisstaten
som en ”enkel lösning” på ett långt mer komplicerat problem.
Ett problem som har mycket djupare orsaker, och därför
måste bredare lösningar tas till.
Ojsan vi glömde igeeeeen !
Men alla dessa lösningar som egentligen måste till
är inte enkla, de skyller inte alltid på någon annan, och det kräver
eget engagemang och egen uppoffring.
”Nä bäst att stoppa in prillan igen, på med hakkorset eller
feministsymbolen, fram för hatet och hämnden.
Hårdare straff, längre straff, mindre dalt, fler poliser, fler militärer”
oooops … glömde vi vad som hände i stater där polis och
militär får mer makt än parlament och riksdag ?
Det förutsätter, likt i sagor om kungar, drottningar och prinsessor,
att kungen är en rakt igenom god och osjälvisk person.
Och vi vet nog alla, att det inte nödvändigtvis
är sådana människor som söker sig till yrken med makt,
eller positioner med makt. Snarare tvärtom skulle jag säga.
Ja vi gjorde visst det igen, vi glömde …ska vi skämmas lite då ?
Nej, inte om vi inte ändrar på det.
Då har skammen ingen funktion.
”Men nu ska vi vara ’arga’ och hitta snabba enkla lösningar”
En ung herre som upprört raljerar och tar plats i Opinion Live
Den kavajklädde entreprenören, egne företagaren hotar flytta
från Malmö pga situationen. (Det här att ”högt uppsatta”
”viktiga personer” hotar flytta är ett gammalt beprövat
tillvägagångssätt som med framgång användes tex för att
vinna det något riggade valet för inträde i klubben för inbördes
beundran som kallas EU)
Han inflikar också i förbifarten att han har två små döttrar,
vilket per automatik ger honom en mildare aura som då har dubbel
viktighet för vårt samhälle, dvs kvinnor/flickor som är mer värda än
män för att de är bräckligare, och mer omhändertagande,
OCH den viktiga ”entreprenören” som nu för tiden anses
vara grunden för svensk välfärd. (länk som visar på hur det
faktiskt är med den saken)
Effektivt, ineffektivt raljerande utan verkan
Den unge herrn, med det upprört oskyldiga ”vanligt-hederligt-folk-auran”
sätter igång och raljerar över samhällets flathet som orsak
till det inträffade dådet mot kvinnan, läkaren som sköts
till döds med sitt barn i sin famn:
”Bura in dom, skjut dom om det behövs”
”Organiserad brottslighet som har tillåtits slå rot
försöka adressera det som ett utanförskapsproblem.
eller ett problem med klyftor i samhället , el som ett
integrationsproblem.
”Det här är inga snälla gossar som kommer att lägga
om sin livsstil, och bli fackanslutna Seven-eleven-biträden
bara för att dom får gå en kurs i hur man gör dockteater
i Rosengård”
(Delar av publiken skattar och applåderar)
Orsak och verkan
Den här typen av människor som entreprenören och extremt
högerinfluerad, tar sig i princip alltid an det hela som att organiserad
brottslighet inte har några orsaker, ett klassicist moderat synsätt.
Men om det inte har några orsaker då finns ju heller inga lösningar,
annat än ett ständigt krig mellan det
som påstås vara gott och det som är ont (fler poliser)
i all evighet Amen !
Nej Henrik Jönsson, varken dockteater eller fler poliser
Nej, varken jag eller någon annan motståndare till
’polisstaten som lösning på organiserad brottslighet
hävdar att dockteater i Rosengård, kommer få redan
etablerade, organiserade brottslingar att förändra
sin livsstil, eller brutalt cyniska syn på människovärde.
En syn de paradoxalt nog, delar med moderater, Kristdemokrater,
och Sverigedemokrater, även om just dessa tre kategorier
håller sig oftare inom lagens gränser för sitt människoförakt.
Samtidigt som de varit med och stiftat de lagar som
de kan nedvärdera mindre produktiva medborgare med.
Så de behöver inte ta till våld !
Viktigaste frågorna ?
De viktigaste frågorna, måste i min mening vara, hur stoppar vi
rekryteringen till den organiserade brottsligheten ? Och hur
ser vi till att människor inte blir så avtrubbade inför att ta en
annan människa liv ? Hur ser vi till att folk kan leva bra liv, utan
att behöva snegla mot snabba pengar och falsk respekt
inom den organiserade brottsligheten ?
Moderater och dess vapenbröder fokuserar alltid på symptomen,
istället för på sjukdomsorsaken och spridningen, smittsamheten.
Och då kommer man få fortsätta med det i all evinnerlighet, amen !
Nej min kostymbeklädde herre, Henrik Jönsson, folk föds inte onda,
och jag ställer mig högst ifrågasättande till att du skulle tillhöra
”de goda”.
Och anledningen är….
Anledningen till att M tittar bara på symptomen, och letar orsaken
i nån slags medfödd ondska, likt moderna feminismen, och
den klassiska och moderna rasismen gör. När de i själva verket är
indirekt orsaken till det cyniska profitsamhälle som odlar kriminalitet.
Själv tror jag inte att ondska finns i någon liten bebis DNA,
som sedan pga av detta DNA skulle vara dömd att växa upp till en
gangster, gängkriminell, eller inom organiserad brottslighet.
Eller för den delen i någon etnicitets DNA ! Men jag uppmanar de
som tror det, att bevisa detta, utan att växla in på Nazismens
läror ! Lycka till !
”Den vanlige hederlige svensken” – Sagan om vår egen godhet
Den nutida svenskens förkärlek till enkla lösningar
borgar för felaktiga slutsatser, och därför felaktiga förslag
till lösningar, på alla problem med kriminalitet. Alla små detaljer
och fördomar, och lögner kring tiggeri, slöjor, hedersförtryck,
burka och niqab, sätter igång ett hjul av hat och kontraproduktivitet,
där vi som anser oss vara de goda, anser oss vara ”vanligt hederligt
folk” de facto bidrar till det ökande våldet, bidrar till mera ”ni och vi”
mindre förståelse och mindre empati. Det är inte enkom så
att den brutala kriminaliteten bryter mark för ett otryggare
mer osympatiskt, våldsammare samhälle. Det är precis det omvända
oxå. Det är genom politik, genom den ”vanligt hederlige svenskens”
vardagsrums-soffe-hat., och slutna hat-grupper på Facebook,
som skapar den rätta myllan, för rekryteringen till den
organiserade brottsligheten, terrordåd, mord, våldtäkter,
och hela skiten !
Gängledarna, med decennier av brott, må vara svåra att nå med
dockteater i Rosengård Henrik, men förhindrandet rekryteringen av nya
gängmedlemmar, handlar noll och ingenting om rädsla för hårda straff,
det handlar om ett jämlikt samhälle, där alla…. ALLA har en plats
en uppgift, utan att slita ihjäl sig, utan att känna sig utanför,
Det handlar faktiskt om minskade klyftor, om minskat utanförskap,
i kampen mot rekryteringen. Det andra, fängslande av maffialedare,
inbitna kriminella, DET är polisiära åtgärder, men de är bara lindring
av symptomen.
Men som Harrison Ford sa om/till Trump:
”But…. how would you know”
Så nu är det värsta vi har gängkriminaliteten,
och en mordstatistik på nånstans mellan 70 – 110
personer om året. Få oroar sig över självmordsstatistiken
på mellan 1500-2000 människor om året, där ca 70 % är män,
och ökar bland unga.
Något är fel men inte är det DNA, ursprung eller för få poliser som
är största felet !