Befrielse och frihet – Den fattiges barmhärtighet del 3


”Freedom’s just another word for nothing left to lose”

Hur många befrielsekamper i vår historia har inte landat i
befriarnas förtryck av samma förtryckta skara som innan
eller den besegrade parten?
Jag vet att om jag skulle läsa mig till det finns det otaliga exempel på
detta kring ideologier, frihetskämpar med hjärtat på rätt ställe,
och rättvisan på sin sida, som sedan låtit makten stiga dem åt huvudet,
maktens berusning är få immuna mot.

Några exempel av massor

Nelson Mandela är förvisso
inte ett personligt exempel på detta, han är väl nästan undantaget
som bekräftar regeln. Däremot finns det indikationer på att ANC som
han tillhörde, har drivits åt det hållet. Den amerikanska fackrörelsen,
den svenska fackrörelsen, sitter idag med feta löner och bryr sig
föga om arbetsrätt, utslagning etc. hela socialdemokratin, som redan Tage
Danielsson var inne på, och deras 180-graderssväng högerut.

Ännu fler

Erdoğan … den hänsynslöse diktatorn var enligt uppgift en som
från början förbättrade för många, innan makten blev total, och han
förtrycker oliktänkande, fängslar journalister, och avskedar myndighetspersoner
i tiotusental. Bolsjevikerna i Ryssland i 1900-talets början, var befriare
från Tsarväldets förtryck, men ersatte det med ett annat förtryck, kanske i ännu
större skala. Många afrikanska staters befriare, blev fort förtryckarna.
Man blev blinda… fartblinda, och förförda av makten och rikedomen.
Något man inte vill bli fråntagen, när man väl smakat på dess giftiga sötma.

Och så till den heliga kon

Jag tror att det är vad som håller på att ske med befrielsekampen för kvinnor,
från att med dagens mått mätt, nått självklar rösträtt, och självbestämmande
över sitt eget liv…. till att slåss med en liten, liten klick maktgalna män
om makten och härligheten. Befrielsekampen är över för feminismen, och har
kanske ersatts med maktkamp, om rikedom och status.
Feminismen har bytt färg från röd till blå.

To become what you once faught ! – Att bli det man en gång bekämpade

Men vad innebär ordet ”frihet” ?
Vilken frihet har den svenska kvinnan vunnit ? och till vilket pris.
För ingen frihet är gratis, och ingen kommer ge den till dig, och om du inte slåss
för frihet och demokrati, kommer den tas ifrån dig.
Men återigen… vad är frihet ? Det är en stor fråga.
Sofia Mirjamsdotters definition av frihet för kvinnor i en borgerligt
feministisk ledare i Tidningen Ångermanland, inte bara antyder utan skriker
bla ut att manlig ensamhet är farlig, men även att det mesta kring
relationsproblem är mäns fel. Sofia går så långt i sina helt ovetenskapliga analyser
att hon drar likheter med terrorism och män som är ensamma,
och därför potentiellt farliga. Apropå farligt beteende Sofia !

Sofias pris för friheten

Och sedan kommer hon till hur hon ser på den svenska kvinnans frigörelse
och oberoende, och jag måste säga att det är en kall, isig ”frihet” Sofia
föreställt sig. Och som faktiskt redan till stora delar redan är verklighet.

Utdrag ur artikeln:


”Samtidigt som Sverige är jämställt på många plan, lever gamla patriarkala normer kvar,
normer som inte riktigt går ihop med självständiga kvinnor. Kvinnor som inte längre behöver män för att överleva. Kvinnor som kan försörja sig själva och
* kräver andra saker av en partner
så som känslomässig närvaro. Och ansvarstagande för barn och hem. Bra sex och egentid. Samtidigt fostras kvinnor i större utsträckning att vårda relationer att ha nära relationer.
Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer . Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer, som inte sällan är ber,tydligt viktigare än den de har till sin partner.”
*

Det här är bara ETT litet stycke ur artikeln hon skrev.
Och precis varenda ord och mening finns det både vetenskapliga,
moraliska och mänskliga invändningar emot.
Men jag skulle få skriva en hel bok, för att bemöta alla stolligheter.

När hatet sprids

Det finns en kontraproduktiv, bakvänd stolthet hos henne, i att kvinnor enligt
henne inte behöver män, och en skadeglädje i mäns påstådda lidande över ensamhet,
samt en missbildad uppfattning om att kvinnor på alla plan är överlägsna män,
som gör en mörkrädd.
Speciellt som jag dagen efter hör två arga kvinnor offentligt citera artikeln,
och spy galla över mäns ensamhet som då tydligen ska leda till våld,
medan kvinnors ensamhet över huvud taget inte nämns i sammanhanget,
och skulle den nämnas skulle även den vara männens fel, enligt kvinnor
som Sofia Mirjamsdotter. Hon skrämmer mig på sätt och vis lika mycket som
Åkesson och Ramshofs syn på människor, och Trumps syn på fakta.

Grattis Sofia !


I Sverige har vi 40 % ensamhushåll, och min gissning, eftersom det faktiskt
finns fler svenskfödda kvinnor i Sverige än män, är att det borde vara minst
lika mycket ensamma kvinnor som män. Hon hävdar även att kvinnor har djupare vänskapsrelationer till kvinnliga vänner än till sina makar, eller sambo, än män har.
Men ändå är det män som enligt henne inte vårdar sina relationer ?
Allt det hon skriver i denna artikel är så motsägelsefullt att det borde
tas för parodi. Men vetskapen att dessa människor i likhet med
Åkesson har massor av icke tänkande följare gör det något mindre humoristiskt.

Så här sitter vi svenskar till 40 % ensamma i våra lägenheter på varsitt håll,
och Sofia triumferar stolt ut sin ”frihet” , kvinnans frihet !
Om vi bara fortsätter skylla män för allt ont som sker, så är nog den siffran uppe i
60 % snart. Tacka gud för invandrarna som drar ner den procenten med
sina tajta familjer ! ja just det, Sofia nämner även, med bitterhet i tonen
att det finns svenska män som söker thailändska kvinnor, för att svenska kvinnor
är för krävande …. NÄÄÄÄÄHHH… det låter ju jättekonstigt.*

Grattis till friheten Sofia ! 🙂


Karl Bertil Jonsson 14 år – Den fattiges barmhärtighet Del 2


”Du Karl-Bertil Jonsson
Som är fjorton år
Tänk vad du förstår
Tänk vad du är klarsynt
Gänglige gestalt
Du har grundprinciper
Kanske du begriper….Allt”


För var dag som går

För var dag som jag lever, och upplever livet,
ser och hör människor. För var dag så ser jag en tydlig trend
i vilka det är som finns till för andra människor. Och vilka som trampar på
lik för det glimrande guldets skull.

Den lilla människans barmhärtighet

Min erfarenhet är, att det är – om jag får uttrycka mig lite klumpigt –
”den lilla människan”, som hjälper den som fallit, som finns för sin nästa.
Och ibland de mest häpnadsväckande handlingar av förlåtelse,
som blir nästan omöjliga att förstå. Mödrar som förlåter sin sons mördare.
En färgad kvinna i ett fängelse i det segregerade Amerika, som behandlar en nazistisk
kvinna med respekt, hjälper henne, och hon kände sig ”re-humanized”
En antifascistisk kvinna som tar emot och stöttar en fascistisk kvinna som
vill bort från hatet. Den franske terroristen, som var övertygad om att han
skulle bli torterad och mördad efter det att han begått en terrorhandling,
men det blev aldrig så.
Han fick långt fängelsestraff, men inuti honom, blev det vändpunkten,
för vem han skulle vara. Historierna är fler än jag kan vittna om.
Och nånstans där visar det ÄN tydligare, att det inte är hårdare straff och
murar som kommer förändra världen till det bättre.
Några av dessa exempel är från Dox på svt play, programmet Exit.

Av två st Kalle, var det alltid Karl-Bertil

Ända sedan jag varit liten, så föredrog jag Tage Danielssons;
Karl-Bertil Jonssons Julafton, före Kalle anka och hans vänner.
(En animerad film, från vilken ett utdrag från Tage Danielssons text
är tagen i inledningen av blogginlägget)

Och nu aktualiseras Karl-Bertil för mig igen, det har iofs aldrig
avaktualiserats för egen del. Men nu när jag blev bjuden på en biljett
till Jacke Sjödins Tage-och-Hasse-föreställning på Hullsta gård.
Nu när jag såg denna föreställning, och Jacke Sjödin sittandes på en parkbänk
på scenen, sjungandes om Karl-Bertil, värmde det i hjärtat än en gång.

”Att ta från de rika, och ge till de fattiga”


När vi nu lever i ett land, i en värld där sådana ideal är hårt tillbakatrycka
och betraktas som stöld, rätt och slätt, så knorrar det sig säkert i magen
på många i publiken. I sin tur är det citatet taget från legenden om
Robin Hood. Och där tog inte Robin från de rika,
där tog Robin TILLBAKA från de rika. Och det är oerhört intressant.
Även idag, om man börjar ifrågasätta äganderätt, löner,
etc etc… HUR förmögenheter har tjänats, VEM som skrivit
de lagar som tillåter enstaka individer att roffa åt sig alla
naturtillgångar från tex Norrland, och kalla det för sitt !?
Och det ställer även det lite småborgerligt frustrerade uttrycket:
”Jag blir förbannad på folk som inte kan skilja på ditt och mitt”
…på sin spets !
”Sa och sa…. det var ju min tallrik”

Mellan skratten

Mellan skratten över Jacke Sjödins ordekvilibrism, och vassa
ordvitshumor, kommer åter allvaret in, när tonerna till
Var blev ni av, ljuva drömmar, om en rimligare jord”
… klingar ut över salongen. På länken framförd av Monica Z.
Där Tages text belyser hur redan då, Socialdemokratin börjat överge
sina humanistiska ideal. Och då fick han ändå inte leva
och se hur mycket värre det blivit nu med den saken.
Texten borde alltså vara mer aktuell nu än då den skrevs till och med.
Men, min starka känsla, är att även i denna fantastiska föreställning
kring Tage och Hasses verk och liv, så minns man den i bästa fall som
en vackert utförd sång, och i bästa fall sympatiserar med orden i nån
minut, för att sedan glömma alla ideal när man nöjd
går ut från Hullsta Gård, efter att ha blivit underhållna en stund.
”han e för tokig den där Jacke” .. tycks vara den samlade behållningen.

I nöd och lust

Njä… jag tänkte inte på äktenskap i detta fall.
Jag tänkte på vilka det är som helst och oftast ger av sig själva.
Och i min erfarenhet är det de utsatta, de fattiga,
de marginaliserade…. inte bara exemplen jag gav ovan från ”Dox – Exit”.

Jag fick ta del av en berättelse av en herre häromdagen, under ett
internationellt äventyr vid Medelhavet. Och jag fick tillåtelse att
skriva om detta, inkognito. Han levde under några år utomlands,
och försörjde sig på att sköta om en rik kvinnas fastighet. Stora delar av året
var hon inte där. Han spelade och sjöng en del. Och hon beundrade honom
för det, fick jag veta. Och den beundran övergick senare i åtrå för hennes del.
Vilket ledde till att hon ville att han skulle flytta in i hennes sovrum.
Detta ville inte han. Vilket gjorde henne så förbannad att hon kastade ut honom,
med bara gitarren i hand och några kläder, utan pengar, eller
så klart möjligheten att försörja sig då. Han sökte hjälp på flera instanser,
bland annat Svenska kyrkan. Men den försmådda damen, som var rik, hade kontakter
i landet, på orten, hade ringt runt och sagt åt dem att inte hjälpa honom.

Flera dimensioner

Den här berättelsen har för mig flera dimensioner att ta i beaktande.
Varav alla är samtida aktuella. Men det första som tog tag i mitt hjärta,
var hur han till slut efter några månader på luffen lyckades ta sig hem
till Sverige, och hur hur han överlevt på luffen där nere i 6 månader.
Den första som hjälp,te honom var en uteliggare, som visade honom
vart han kunde få mat, och vatten. Inte kyrkan, inte ambassaden, inte
nån välgörenhetsgala med kändisar i dyra blåsor för 100.00 kronor,
utan en uteliggare !!!

Göte-la-borg

Dock var det en Göteborgs-skådespelare, numera avliden, som hjälpte
honom att komma hem till Sverige. Berättelsen säger en del som människor
av idag gör klokt i att reflektera över. Just i det här fallet var det alltså en kvinna,
en rik mäktig kvinna, som utnyttjade sin position för hämnd. Och om jag får
säga det själv… en orättmätig hämnd. Och om vi då kallar detta för just
en berättelse, som jag då fått återgiven av en herre. Och så tänker
vi på hur ordet ”berättelser”, använts under Metoo-kampanjen,
och Hets-mot-män-kampanjen som pågår än idag i media.
Så blir det en viss skillnad, trots att likheten i att berättelser ska
få berättas. Skillnaden är bla att ingen bryr sig om de fall där män
råkar ut för dylikt. Och skillnaden är att i mitt fall, när jag återger berättelsen,
så går jag inte ut med namn, och det sker ingen rättsosäker mediedrev
som grund för eventuella juridiska påföljder.

Vissa berättelser vill ingen höra ….

Som en dans

Det händer fortfarande att jag blir feg
att bjuda upp vissa tjejer/kvinnor/tanter som
jag aldrig dansat med förut. Det kommer sig av att jag med åren
lärt mig läsa av vilka som är duktiga att dansa + sympatiska,
och även vilka som är duktiga att dansa, men inte utstrålar: ”bjud upp mig”,.
Jag identifierar även de som kommer att förfölja mig i tid och evighet
om jag bjöd upp dem. Samt de som är vackra och urusla på att dansa.

Oftast, hur drygt och malligt det än låter, så kan jag fortsätta vara
bekväm och feg, när det kommer till uppbjudningar, eftersom
det alltid är ett överskott på damor, och det innebär att jag inte hinner bjuda upp
innan jag blivit uppbjuden, även på herrarnas dans. Men nu frågade Eva mig
om jag ville fara till Östersund och dansa. Och där är det större delen
för mig okända dansälvor och kylskåp. Så då tänkte jag i mitt
stilla sinne, med acceptans, att jag nog kan bli sittande
om jag inte tuffar till mig lite.

Hanne stod precis vid entrén till dansgolvet när jag kom dit,
och en första bra dans var bärgad. Och kommer man upp på dansgolvet,
och är relativt duktig på att dansa, vilket jag ändå vill påstå att jag är,
då ser de detta, och då kan uppbjudningarna begynna.

Men det är åtminstone någon tjej/kvinna/tant per kväll som jag fegar ur på,
även om jag utan problem, ignorerar näsan-i-vädret-tjejer och
självutnämnda ”alfahonor”. Och denna kväll var det en mycket tjusig och dansant
tjej som jag inte klarade att åldersbestämma, annat än att hon var rejält mycket
yngre än mig. En glittrig showblus, och en aura av integritet… nej.. nej
jag törs inte.

Men inte en enda kylskåpsdans i Östersund, till Blender och Mickeys.
Och ett par stycken danspoesi. Och så hade vi bestämt att åka hem vid
midnatt, istället för 02.00 då det slutar. Vilket passade mig bra.
För då slutade jag medan jag fortfarande hade ben att stå på.

Konsten att lÄsa korsord – Den fattiges barmhärtighet Del 1


Under senare tid har jag sett människor
med verbal aggressivitet konfrontera en fredsälskande
klimatdemonstrant på 16 år, och en låååång lista av medhåll
under, i kommentarsfälten. Jag har varje dag i livet de senaste
åren, i var dagstidning läst artiklar som degraderar män till
en lägre livsform. Jag har läst om hur politikerna sin vana trogen
överger sina ideal, och hur fotfolket låter dem göra det.

Människan är en svår art att förstå sig på.
Det är mycket här i livet som jag inte förstår, och det mesta av
det är jag glad att jag inget vet om. Men annat,
hade jag i bästa fall velat kunna bidra till att förbättra något
lite-litegrann. Men det är svårt, mycket svårt… nästan omöjligt
att förändra någon annan än sig själv, och det är svårt nog.
Dessutom verkar det vara den siste människan vill förändra….
…. sig själv.

Att i ordets format slåss mot ignorans, hat, segregering, könskrig,
rasism, kapitalism etc… är lite som att slåss mot väderkvarnar,
det är ett förlorat krig, som ingen uppmärksammar.
Ty väldigt mycket kring hur man skapar sig en uppfattning
om omvärlden, tar sig an sina värderingar, och uppfattning
om människor och sitt eget ansvar, är lite som korsordslösandets
konst. Härom dagen i ett sällskap på 4-5 stycken, försökte gruppen
lösa en liten del av korsordet, i något som liknar rebus.
De givna bokstäverna ges dig, kringkastade i oordning.
En i gruppen upprepade nästan som i ett mantra vad det långa ordet
skulle sluta på…. med instick, som ”jo det är nog säkert det”
Det skulle enl denne sluta på; ”dräkt”, och ledtråden var: ”något
som värmer när man fryser”. När jag tar mig an ett korsord, så tittar
jag på att det korsande ordet även kan ha en godtagbar, trolig lösning.
Helst på flera ställen som korsar ordet.

Om man vill, kan man överföra det sättet att tänka när man
läser en tidningsartikel, när man debatterar, när man bildar sig en
uppfattning om något, och inte fastna vid en förutfattad mening.
Jag började lösa orden ikring det sökta ordet. Men eftersom jag kom in sist
i sammanhanget, i gruppen, så hade gruppen genom en i den tesen
hårt drivande herre, redan slagit fast att det skulle sluta på ”dräkt”,
och då påverkade detta även mig i jakten på rätt ord. Men efter att ha LÄST
om frågan, kollat med korsande ord, så stod det inget om något klädesplagg,
som redan var fastslaget, om än felaktigt. Och DÅ kunde jag komma framtill att
ordet blev ”ejderdunstäcke”.

Jag tänker att det är så i livet i övrigt också.
Att om du inte kollar upp runtikring det du söker,
kommer du med allra största sannolikhet få fel uppfattning om
det du söker vetskap i… kommer få fel ord.

Idag gör de flesta precis tvärtom. Man skriver dit ordet i korsordet
man VILL att det ska vara, och skyller på att korsordsmakaren om det
inte löser sig, som metafor till Facebookgrupper som stänger ute oliktänkande,
för att ostört kunna sprida lögner och hat. Och folk sväljer informationen,
som en hungrig varg, som serverats giftigt kött.
Tex så blev jag, som är ca 75-80% röd i mina värderingar, redan första dagen utesluten ur ett internetforum, som hävdade att de var feministiskt röda i sina värderingar.
Orsaken var att jag påpekade att det var onödigt av en av dess skribenter att
kalla varandra för ”mupp” i debatten, varpå jag fick ett meddelande om
att jag för all framtid blivit utesluten ur gruppen, för att JAG använde ordet
”mupp”.

Kom i håg att kolla korsande ord hörrni,
då löser det sig ! 🙂

DET var i alla fall bättre förr !


Jag känner mig trött… nöjd med helgen,
men trött. Jag känner mig glad över mitt liv,
glad över allt jag har upplevt, över att jag har mat
och tak över huvudet. På riktigt glad över det !

Samtidigt… ja det är möjligt… samtidigt
känner jag mig trött på min omvärld, min nutid,
på cynism och egoism som blomstrar mer än någonsin
i modern tid. Det finns inte tillräckligt med ord och tid för att
beskriva alla konstiga uttalanden och utspel. Vi människan
är inte på väg åt rätt håll, så mycket kan jag med emfas
ändå säga. Polarisering och hat ökar, samförstånd och
mänskliga möten minskar.

Jag har just tagit del av Jacke Sjödins Tage-och-Hasse-revy,
och bliver likt Jacke själv nostalgisk. Och likt Jacke själv, över att
min far sedan länge är borta och att Tage Danielsson är borta.
Ingenting är sig längre likt, och sådant är väl människans öde
må jag väl tro.

Dom kanske skulle behöva gå på dans ?

När jag var liten, och skolklassen grupperades på olika vis,
utifrån olika sympatier, eller ren mobbing, då var jag aldrig
med i nån av grupperingarna. Jag tänkte aldrig på det så,
det var bara naturligt för mig. Än idag är jag likadan på den
punkten, jag beblandar mig inte med utfrysning och gruppbildningar
på arbetsplatser, i föreningar etc etc. …inte ens mot dem jag ogillar.
Det går emot hela min person att göra det.

Jag har en förmåga att se den utfryste, den som känner sig ensam,
i nästan alla ”församlingar”, enkom på blick. Och i alla tider har mitt hjärta
velat ta hand om dem, inkludera dem. Det har varit min gåva,
och det har varit min förbannelse. Speciellt vid kärleksval.
Det är nog inte så att jag haft det beteendet för att jag är mer godhjärtad än
genomsnittet. Det är nog sprunget utifrån att det varit MIN längtan att bli sedd,
inkluderad, att få höra till… ja kanske till och med älskad,
och utan medvetenhet, kanske jag trodde att jag skulle få det jag gav.

Och in i detta kan man inkludera värderingar och politik,
för politik ÄR egentligen inget annat än värderingar.
Något som jag kan garantera att även den mest illusionslöse politiske
soffliggare med politikerförakt har… värderingar alltså.
Så länge du överhuvud taget tycker något om något,
så har du värderingar. Inte alla vill stå för dem, men de har dem iaf.

Igår kunde jag i Tidningen Ångermanland, på den borgerliga ledarsidan
läsa ännu en av gräshoppssvärmen av det som kanske något felaktigt
kvalificerar in i artikelkategorin feminism. …. kunde jag läsa
att ”det mesta pekar på att män känner sig mer ensamma än kvinnor”,
i ett land där 40 % av alla hushåll är ensamhushåll. Och att ”dessa ensamma
män i värsta fall kunde bli våldsamma män”. Hade det bara varit en sådan felaktig
slutsats, baserad troligtvis på en önskan att placera män under kvinnor i rangordning,
värde och som förebild, så hade jag nog kunnat avfärda Sofia Mirjamsdotter,
som en arg hatare. Och hade hon varit ensam om den här typen av fördomar,
spridning av hat, degtradering av det manliga släktet, hade jag inte heller
brytt mig så mycket. Och hade inte denna massiva hatkampanj dessutom till
sist påverkat lagstiftandet och domstolarna, så hade det kanske inte
varit så allvarligt som det nu är. För detta är utan tvekan ett lika stort hot
mot vårt samhälle som våldet i sig är. Våldet är ingen egen kraft, det kommer från
någonstans, och det är garanterat inte pga av att män skulle vara, eller känna
sig mer ensamma än kvinnor eller bli sexuellt negligerade. Våld är däremot
ofta sprunget ur hat, vem än det månne vara som hatar.
Det kanske är något Sofia Mirjamsdotter skulle ta och fundera över,
när hon hatar vidare i tillvaron.

Kanske Mirjamsdotter skulle göra som jag gjorde igår, när ilskan först blossade upp
inom mig, jag skrev ner lite av det som sagts i tidningen, reflekterade över det,
och vilade upp mig lite, och for på dans. Och dansade uteslutande med kvinnor.
Och hade det jättebra. Jag är ensam, bor ensam, lever ensam, men aktiverar mig
med saker som känns meningsfulla för mig.
Kanske Mirjamsdotter skulle prova att gå på dans nån gång, och dansa med män,
Så skulle hon kanske se att ensamma män, är ungefär lite som ensamma kvinnor,
på ett forum där alla möts, i alla åldrar, bägge könen, familjemedlemmar och singlar,
och har kul tillsammans.

Höger, vänster, framåt, – Höger om, marsch bakåt!


Mer ointressant dravel

Japp, ännu ett ointressant inlägg som handlar om så
triviala saker som vår värld, våra liv, och våra
barns framtid. Eller de lite mer impopulära orden
politik och värderingar, som de flesta sorterar bort med ett
vänsterklick med musen, och ett högerklick i hjärnan.
Och med högerklick i hjärnan, menar jag att ta en tur på desinformationens
populistiska motorväg !

Jo men jag fattar … delvis

Jo men jag fattar VERKLIGEN politikerförakt, jag förstår till fullo
uppgivenheten och misstron till politiker efter politiker
som inte håller vad de lovar. Ibland funderar till och med jag på att inte rösta
när det är val. Men det innebär inte att jag struntar i politiken, att jag
låter världen förfalla i mitt sinne. Det innebär inte att jag tar den
lätta populismens motorväg, och tyr mig till ”starka ledare”
Jag tror det är ÄNNU mer farligt att blint följa en ”ledare”,
att inte ifrågasätta olika gruppers agendor. Det har skett OTALIGA gånger
i historien, och ändå återkommer vi dit, gång efter annan,
till samma återvändsgränd som resulterar i våld, förtryck, hat,
segregering, rasism, främlingsfientlighet, och KRIG !
Gång efter gång går vi i återvändsgränden !
Och då, då vill skolverket att vi inte längre behöver
lära oss viss historia, snacka om timing !?

Många goda vänner

Jag har många, många goda, godhjärtade vänner och bekanta,
som på olika sätt ”gett upp” vad gäller politiken,
gett upp vad gäller källgranskning, gett upp
vad gäller sanning eller lögn, vänster eller höger,
framåt eller bakåt. Och jag har viss förståelse för att det
ibland blir för mycket att ta in.

Mera svårsmält är…

Men det finns vissa val jag har svårare att förstå.
När Socialdemokratin går åt höger, i sann populistisk anda
och kallar det för att ”ta ansvar för landet”, när det egentligen BARA
handlar om regeringskåthet. Om folk då är missnöjda med att
inte traditionsenligt, humanistisk, solidarisk Socialistisk
politik längre förs av ett parti som kallar sig socialistiskt.
Då går väljarna ännu längre högerut !!??

Ja men allvarligt ? … hur funkar det ?


Om jag tillåter mig själv att spåna i detta, så tror
jag att det har mycket att göra med vad politiker av idag
gjort med höger-vänster-skalan i politiken. Man har officiellt
avskaffat blockpolitiken säger man, från tex socialdemokratiskt håll.
Fast det är ju inte sant. Nu är man i blocket S, L, C, MP.
Man har bara avskaffat vänsterpolitik helt från skalan, och vi väljare
niger, nickar, bockar och samtycker !

Vad har förändrats ?

Jag tittar på mina småfåglar vid fönstret,
och ser hur de fajtas om fröna, om överlevnad. För den större delen
av moderjords varelser handlar det om att överleva,
när man hackar på nästa småfågel, för att bli mätt.
Jag i min naiva mänskliga tänkande, tänkte att om jag sätter ut
en fröhållare till, så slipper de slåss. Det var som sagt naivt av mig.
Det som hände var att det kom fler fåglar, och det blir fler som slåss.
I naturen går det inte att införa socialism. Där råder djungelns lag,
och balansen upprätthålls av den kampen för överlevnad.
Att äta, eller ätas. Tillgång på mat.

Men människan upphörde sen en tid sedan följa naturens lagar,
om balans, och att inte ta mer än man behöver för överlevnad.
Men drivs av samma reptilhjärna.

Av vilken anledning ska man va solidarisk när man fått det så bra ?

Men vad kan det rimligtvis finnas för intresse för traditionell vänsterinriktad
fördelningspolitik, i tider då de flesta i samhället har det så bra ekonomiskt,
så att det skulle kunna finnas utrymme att skämmas över sitt överflöd ?
Svaret är ju så klart att intresset för jämställdhet, fördelning,
solidaritet är mycket svagt. Vi är ju till och med sedan länge programmerade
till att enkom se till egen rikedom, och konsumtion.
Man kan kalla det för ”reklam” eller om man vill, en mer sanningsenlig
benämning; ”propaganda”.

Orientering

Det kanske handlar om att folk inte har nån politisk orientering längre,
Det är klart att det blir omöjligt att orientera sig värdegrundsmässigt,
när politiker ritat om kartan, så det inte finns höger eller vänster på
den politiska kartan. Men verkligheten har vänster och höger i
värderingar, LIVET har vänster eller högervärderingar.
SD och S satt innan valet och ritade om den kartan och hux flux bestämde
de att vänsterblocket gick från att ha varit ca 40 % till att bli 8 % !
En kupp om ni frågar mig, en statskupp, i praktiken. Och väljarna har
uppenbarligen inte reflekterat över detta, eller så är de nöjda med att välja
på höger eller mycket höger. Så som i USA.

DET handlar om fördelning mellan människor, mellan stat och privat,
kommun och stat, landsbygd och stad. Men allt har reducerats till att
handla om huruvida du är svensk eller icke svensk i ditt ursprung.
Även feminismen, sprungen ur den rödaste mylla i höger-vänster-skalan,
har tappat sin orientering högerut, iofs ännu utan
att ramla ner i ett brunt dike, som de konservativa och S gjort med
ena benet. Många har tappat tilltron till politikerna, ja … i mångt och
mycket jag oxå. Men mitt förtroendekapital till väljarnas integritet är skadat,
och till förtroendekapitalet till kapitalet och marknadens näst intill pulveriserat.
mot
Och marknaden har lyckats med konststycket att få folk att skilja på politik
och marknaden, trots att det är marknaden som styr och köper politiker.
Och paradoxalt nog blir folk enkom arga på politiker, som egentligen låter
sig köpas storföretagens agenda för ökade klyftor.
I folkets ögon har marknaden inget egenansvar.

Ingen immunitet någonstans

Varken vänster, höger, mitten, stat. kommun eller marknad är immun mot totalitarism
men vänsterns grunder står för vissa värden, och höger för andra, främst vad
gäller synen på människors värde, och skattepolitik och fördelning.
Nu på senare år har integrations och flyktingpolitik splittrat den navigationen
mellan höger och vänster, med en stor brun-blå kil, som splittrar både politiken
och folket.

Höger om, marsch bakåt!

Och vad har gjort detta möjligt ?

Kan en av orsakerna vara den blindhet vårt överflöd skapar?
Ju fler ”fröhållare” ju fler frön vi har, ju mer frön, desto mer slåss vi om den,
långt sedan magen är mätt.

Nu få mina småfåglar ändå finna sig i att när fröna är slut
vid lunchtid, så är de slut. Jag fyller på nästa dag… eventuellt.
Hittills har jag gjort det. naturens lag har inte utrymme för solidaritet.
Men människan måste ha det för att överleva. Eftersom vi lämnade
naturen och dess lagar för länge sen.
Och är man stor, måste man vara snäll !





Men du kommer vinna dig själv


”Är allt bra”?
Nej självfallet är inte allt bra !
Egentligen en märklig fråga, ALLT är inte bra
för någon enda person. Det är nånstans mellan,
1-99 % genom hela livet. Och det kan variera från minut till minut,
timme till timme, från dag till dag. Så ibland kan tillräckligt mycket vara bra
i ens liv, och det kan vara bra och dåligt parallellt faktiskt.

”Avskärmad”

Här sitter jag och skriver blogginlägg framför en skärm med blått ljus,
som sägs ska lura mig på sömn, om jag förstått det hela rätt.
Det kan nog kanske vara så.
Jag minskar nu succesivt ner på skärmtid, framförallt mobilen.
Stänger av den ett tag INNAN läggdags, och sätter igång den ett tag EFTER,
och lämnar den allt oftare hemma när jag går ut. Ett val jag gjort, som helt
klart har minskat inre stress, och förväntningar på omvärlden,
förväntningar på mig själv.

Förväntningar ja ….

Förväntningar, förhoppningar, längtan efter bekräftelse.
Högst mänskliga drag skulle jag säga. Och dessutom drag som
marknadsekonomin utnyttjar till fullo för att tjäna miljarder !
Hur många av oss bryr oss på riktigt inte om, huruvida du får likes
på delat inlägg på Facebook ?… sök i din själ innan du svarar,
inför dig själv ! Jag erkänner att jag inte är immun inför detta, inte alls
immun ! Varje vaken stund bombarderas alla vi robotar med information,
som ska få oss att känna oss rädda, otillräckliga, och framförallt missnöjda,
och att denna missnöjdhet, rädsla, och otillräcklighet skall kunna åtgärdas
med fiffiga produkter som dränerar din plånb… eller ditt digitala
konto menar jag.

Frihet är inte pengar
, inte saker

Det är DÄRFÖR som du är friare om du inte äger mycket.
Om du upphör sträva efter högre inkomst, för att kunna spendera mer.
Målet, att du aldrig ska vara nöjd, aldrig känna dig harmonisk, aldrig
ska vara trygg… då kommer du försöka köpa dig fri.
Fast enda sättet är att göra sig kvitt behovet, rädslan.
acceptera din otillräcklighet, och räkna de som mänsklig, för det är den.
Nöja mig med det jag har i större utsträckning. Du måste INTE ha ambitioner !
Vem eller vilka tror du vill att du ska känna stressen över att ha större ambitioner ?
Vem eller vilka tror du tjänar på det ?

Nej till ”ambitioner” jag till delmål om….

Ambitioner, skulle kunna vara en synonym till att ha mål i livet.
Ja visst, så kan det vara, så är det nog. Och visst kan det vara bra
ibland att sätta upp något visst mål för att förbättra sin
livskvalitet. Men det finns en fälla man kan fastna i, eller troligtvis
flera fällor man kan fastna i, när det gäller målsättning.
Den farligaste fällan, är att målen vi sätter upp troligtvis egentligen
inte är synkade med vad vi verkligen vill och önskar.
Jag misstänker att för en överväldigande majoritet av svenska
folket är yrke, pengar, prylar i första rummet för målsättning.
Och jag tror inte jag är ute på djupt vatten här.

Lättare för mig att avstå, som inget har att avstå


Själv har jag i större utsträckning lärt mig att jag blivit mer lycklig av att
ge bort saker jag inte behöver, avstå från at köpa saker jag inte behöver.
Jag har blivit rikare än någonsin tidigare som resultat… rikare
i själen….och faktiskt som biverkning, något mer stabil i min ekonomi,
eftersom jag inte har behov att köpa min lycka ständigt.
Men det är väl som sagt var lättare att avstå,
om man har mindre tillgångar … eller ???
Det tål att funderas över!

Men mina likes då ?


Men åter till mitt erkännande att jag inte är helt
immun inför likes på Facebook. Det är såklart en fälla det också.
Jag ser den, och jag har blivit bättre på att gå runt den.
Ta till ex den här bloggen, det är minsann ingen ”likes-maskin”
Det är ofta rätt sparsamt med likes, och ibland inget alls.
Men jag börjar förstå nu,… med hjärnan. Och det är hjärnan som måste tala hjärtat
till rätta såna här gånger. Jag förstår att folk delvis är fruktansvärt
upptagna med att förverkliga sina ”ambitioner”, och inte riktigt har tid att
reflektera över livet och tillvaron så som jag som marginaliserat socialfall har.
Det tar tid att förverkliga ”ambitioner” … det tar ALL tid !
Och utöver det sitter jag här och kritiserar människors värderingar,
(läs politiska åsikter) Det är klart att jag inte får några likes på blogginlägg,
på riktigt alltså… jag fattar. Och det är lugnt !

My own kind of Music

MEN … här kommer nåt viktigt, nåt viktigt för MIG ! Och förhoppningsvis
något som nån enstaka fler tar till sig av !
Jag börjar med att förklara vad jag vill ha sagt med refrängen från en låt:

But you gotta make your own kind of music
Sing your own special song
Make your own kind of music
Even if nobody else sings along

Det är verkligen så….
Även om ingen läser mina inlägg, även om man inte lajkar dem,
även om ingen vill eller våga hålla med,
eller för den delen våga debattera emot, så ”måste jag göra min egen
sorts musik, även om ingen sjunger med”


Det kan kännas ensamt till en början att vara dig själv
fullt ut. Du kommer att förlora en del människor runt omkring dig.
Men du kommer att vinna dig själv !


”Shoplifters” – ”Unforgiven”


Jag förvånade mig själv att springa hem från Hullsta Gård
ikväll, efter Filmstudion visat ”Shoplifters”. Det är inte
så ofta jag springer nu för tiden. Den här gången var
det Duplantis fel,, för Stavhoppfinalen avgjordes precis när
filmen tagit slut.

Men när jag nu samlat ihop mig, och låtit filmen smälta in,
så var det ingen självklar 4a av 5, för det var en lite svårtuggad och
svårsmält film. Men en 4a blir det !



Man blir liksom inbjuden mitt i filmen på ett vis,
Och början kommer fram i slutet. En för mig annorlunda film,
och det är väl också vad som kan attrahera med Icke-Hollywood-Filmer.
Karaktärerna i filmen är inte svart eller vitt, gott
eller ont. Inget eller ingen är självklart någonting. Man kastas omkring lite
i sympatier och avog, om man är en som söker efter vem som är god
och vem som är ond, vem man ska ”heja på”, vilket är den klassiska
Hollywoodfilmen. Vissa scener får mig att bli människa, griper tag i mig,
och jag nickar instämmande. Andra scener sliter sönder mitt hjärta av empati,
för flera av karaktärerna.

Varför har jag då i bloggtiteln, även inkluderat en Westernfilm, regisserad av
Clint Eastwood, 1992 ? Vad har den gemensamt med en Japansk film om
relationer, i fattiga förhållanden, och tragik, med komiskt lätthet berättande ?



Inte mycket kan man tänka ?
Men den gemensamma nämnaren, i en tid då allt och alla blir
mer polariserat och förenklat. Där sanningar blir lögn, och lögn blir sanningar,
för att måla upp sig själva som goda och de andra som onda, så
komplicerar dessa två filmer detta, på två helt olika vis. Men det är
oerhört befriande, och oerhört mänskligt, och så som det EGENTLIGEN är i livet.

Shoplifters innehöll en scen, som förmodligen fick två, tre stycken att resa sig upp
och gå från bion mitt i filmen. Det var lite som tiggare utanför en butik, för
en trygghetspräglad, välbärgad svensk i övre medelåldern, eller nedre ålderdomen,
det är besvärande att se på. Och det var inte frågan om våld. för mig var scenen
en del av en verklighet som existerar. Men det fanns andra starka scener,
oftast utan repliker, som tog ett grepp om mitt hjärta, och kramade det hårt,
och fick mig oförhappandes att högt yttra orden ”men lilla hjärtat” mitt
under pågående film.

Jo Duplantis lever som många av oss andra på hoppet,
och han tog ett silver !

Sexköp, vårdköp, och köpstopp !


ET phone home

Läser om de svenska männen igen,
Komme ET till jorden och skulle läsa svensk
press för att göra sig en bild om människors
sätt och leverne, torde bilden bli att åtminstone svenska män
vore jordens avskum och patrask !

Om man vill missförstå

Skulle denna introduktion av mitt blogginlägg tolkas som
att ja på något vis tar svenska sexköpare i Thailand i försvar,
så kan man inte vara mer ute och ”hoja” (cykla)
Nej detta inlägg handlar om helt andra saker vilket den tålmodige
läsaren utan fördomar lär bli varse !

Trovärdighet


De största anledningarna till att dagens feminism,
och metoorörelse inte är trovärdiga är till lejonparten att de
inte drar sig för att undvika sanningen, men även att deras feminism,
som trycks upp i media inte är röd eller ens rosa, utan blå, mörkt, mörkt
blå ! De som ännu är röda feministers trovärdighet är också rubbad, men utifrån
att man stöder den blå feminismen, samt har cyklopseende i jämställdhetsfrågor.
Det är en enda stor soppa om ni frågar mig. Och precis som det mesta i nutid
och i historien handlar det föga om ideal och rättvisa, utan om egenmakt och
pengar.

Återknytande i ämnet

Och här kan jag då återknyta till de svenska männens sexköp i Thailand
som de uppenbarligen skryter med, och till den medvetna myten
om patriarkatet, som ett strukturellt manligt förtryck av kvinnor.
Min slutsats utifrån mycken läsande, diskuterande, funderande, analyserande,
utifrån 53 år av rannsakning och nagelfarande, är att det faktiskt inte handlar om
kön …inte alls ! utan det handlar om makt, pengar och maktutövande.

Högerns ambition att kunna köpa allt och alla

Alldeles oavsett kön, så handlar högerns livsfilosofi om att kunna köpa
allt de behöver i sina liv, för att bli ”den inbillade lycklige”
Och att tex köpa sex, och än mer korkat vara stolt över det är ett
borgerligt tänk. Att ha makten att få vad man vill, vem man vill,
och att det bara är en fråga om priset. När det slogs upp rubriker om att
svenska rika kvinnor åkte till Afrika för sex, blev det ingen större hit
inom feminismen, ej heller färgades Metoos blodiga rubriker av kvinnor
som sexturistade i fattiga Afrika. Why ?

Borgerlighetens sätt att se på människor handlar om att kunna köpa och köpas,
Vilket även blir tydligt när man tittar på dess ”avregleringar” av folkägda
institutioner, så som vård, skola och omsorg. Eller egentligen utrealisationer av
de samma, med precis samma syfte, att kunna tjäna pengar på andra människors
lidande, och sedan köpa andra människor, eller andra människors arbete,
eller andra människors saker, med vinsterna.

Strukturerna är utan kön

Strukturerna är inte manliga, strukturerna är borgerliga.
Och de borgerliga nöjer sig inte med hutlösa skillnader
i löner, minskade tillgångar för äldre, utslagna och sjuka,
utan förskaffar sig även bidrag ovanpå lönerna genom den makt de till-
förskaffat sig, och kallar dem för avdrag. Både män och kvinnor !

Köpstopp

Vilket får mig att komma till det tredje ordet i rubriken,
”köpstopp”, som återaktualiserats med ´hjälp av vår motvilliga
fantastiska frihetskämpe Greta Thunberg . Som gett sig själv,
och sin far köpstopp under vistelsen i New York.
Nå min gissning är att fadern är myndig, och frivilligt gått
med på köpstoppet av ideologiska skäl. Alternativt , curling-föräldraskap !
Icke desto mindre är det i min mening en sund inställning
att inte köpa nya saker man inte absolut behöver.
Till exempel skulle det i längden ta ifrån borgerligheten sin
makt att köpa människor och vård, och prostituerade !