Författare: tomastvivlaren

…
Jag vet inte om det beror på att det numer finns fler kvinnliga
publicister, och skribenter.
Men det pågår nån slags massuppfostran av det manliga
släktet via media.
Och den är så klumpig och nedlåtande, fördummande att
det skulle vara oerhört förvånande, om inte detta inses av
nästa generation journalister. Artiklarna som lägger fokus på
kvinnor i offerposition, och framgångsrika kvinnor.
Medan män i media ofta framställs som förtryckande och
våldsamma. Framgångsrika män framställs i negativ dager.

VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN

Det uppenbara i den medvetna strategin att uppfostra män
till metoo-anhängare, feminister, samt tillbakadragna toffelhjältar.
SOM OM DET SKULLE BEHÖVAS MED VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN:
DEN SVENSKE MANNEN.

Det är givetvis en strategi som kommer bli kontraproduktiv
och få oönskade allvarliga bakslag. Och många av männen
som tröttnar på propagandan kommer till skillnad från mig,
att lockas till kvinnofientliga partier och organisationer.
Typ SD. Och könssegregeringen är i full blomning.
Resten kommer kanske bli än mer könlösa mähän.

Själv kan jag skilja på äpplen och päron.
I det här fallet då mellan kvinnor och lyxfeminism.
Men jag är mer än måttligt kräknödig på den här
snedvridna och meningslösa propagandan av lyxfeminism
och selektiv ”jämställdhet” i media.

Invasionen av televisionen

En företeelse som är uppenbar är programledare i televisionen,
där tidigare anklagats för att vara gubbvälde.
Nu verkar det vara en övervikt av kvinnliga programledare.
Det är alltså samtidens måttstock för jämställdhet.
Det man inte pratar så högt om, är att det nästan alltid är
förtur för unga, stylade fotomodell-vackra ja tom sexiga tjejer.
Och inte äldre erfarna, kvinnor med kunskap i erfarenhet.
De svansar gärna omkring framför väderkartan i helfigur,
fram och åter så att tv-tittaren inte ska ha missat den nyinköpta
utstyrseln och svindyra frisyren, och den vältränade gumpen.
Jag har en tanke varför just unga, sexiga kvinnor får förtur.
Och det handlar inte om jämställdhet.

Tänk er en Astrid Lindgren-tant läsa upp nyheter ist.
Eller en Margareta Strömstedt-typ. Det skulle jag gilla.
Det här är ju givetvis en kloning av Amerikansk nyhetsrapportering.
Nyheter ska vara tråkiga…
inte nå jävla moderiktiga underhållningsprogram.

Djurvänner som skjuter djur

”Kvinnliga jägarna tar över i svenska skogarna.” länk, men låst
Den typen av framhävande rubriker för att boosta ”kvinnor kan”
är vanliga och överflödiga.

– Jag tror det är få veganer som gör lika mycket för djuren som vi i jägarkåren, säger Linda Veen Huis

Ah men vilken j-a planet kommer ni från ?
En man som skjuter ett djur, dödar djuret, en kvinna som skjuter ett djur
dödar oxå djuret, ni är INTE i position att kalla er för djurvänner.
Det är inte heller de militanta veganer som släpper ut minkar.
Men inte ni heller. Att påstå det är lika plumpt
som när Göran Persson och Annie Lööf kallar sig feminister.
Ni är JÄGARE, inte djurvänner. Så är det bara !

”Det är böööögarnas fel” – Nej det är männens fel

När en kvinna mördas är det ”kvinnomord”
och kvinnovåld”. När en man mördas är det inget särskilt med det.
Allmänt anses kvinnor må psykiskt sämre än män, och den
vedertagna uppfattningen efter år av propaganda är att det
beror på ojämställdhet. Pojkar klarar sig sämre i skolan än flickor,
men DET är inte samhällets fel eller kvinnors fel. Det beror på
pojkarna själva och … Ja ni gissade rätt…. Män.

Självmord är kraftig överrepresentation på män.
Det beror dock inte på att kvinnor gör nåt fel mot män eller
att det finns matriarkala strukturer. Det beror återigen på
att männen är känslohämmade och inte kan prata om känslor.
Det är dock väldigt tyst om vilka det är som
gemensamt uppfostrar pojkar till män.

Populärt att va regnbåge

Pride-rörelsen är en del av det av-maskuliniserade samhället,
som nu tycks vara normen. Och matas helt ogenerat ut i
outtömliga mängder. Homosexualitet är inget konstigt,
inget fel med och är okej på alla sätt och vis.

* Det ÄR bra att stå upp för HBTQ-rättigheter. Men det FINNS
andra orättvisor i samhället, och framför allt i världen.
Om dessa knystas ett pip nån gång per
år, i nån artikel, och så har vi en stödgala i TV där kändisar,
spacklar upp sina trynen, sätter på sig 5-siffriga kostymer,
och fäller en krokodil-tår var för alla världens barn, innan
man återgå¨r till levernet som grundar de orättvisor de gråter
över

Så jag tänker att Homosexualitet inte borde vara norm,
som det basuneras ut nu, utan en självklar rättighet bara.
Mänsklighet är en eftersträvansvärd norm ! *

Nä jag är less på skiten o har varit less länge nu.
Det handlar inte ett skit om jämställdhet.
Det handlar om att segregera könen, om att avsätta männen
från makt. Ta egen makt och göra precis det som feminismen
anklagat män för att göra.

Och sporten oxå …

Under Dam-VM i fotboll var det oxå en oproportionerlig medial
kampanj, i förhållande till intresset. Vi skulle LÄRA oss att
bli lika intresserade av damfotboll som av herrfotboll.
Och de stora drakarnas sportavdelningen, dränktes med ovidkommande
skvaller om de kvinnor som sparkade boll i VM. Personligen
kräktes jag redan på de ovidkommande skvallerreportagen om
sportherrarnas privatliv. Nu skulle jag även matas med skitsnack
och personliga bråk mellan Nilla och Caroline. Och Fröken Nillas
önskade ekonomiska oberoende blev en medial följetong.
”Ty om Messi ska va det, så ska Nilla oxå va det” Puke !

Tre låtsas-jämställda damer

Och det är klart att om jämställdhet reduceras till rätten att
några kvinnor fler ska ha rätt att bli långt mycket rikare än
ett vårdbiträde. Ja då kan extremt högerinriktade, unga vackra
damer till partiledare plötsligt vara med och locka med borgerlig
feminism. Annie och Ebba och Nyamko. …. Feminister för jämställdhet
.smaka på den alla arbetare och sjukskrivna.

Jag börjar smått fundera på att ge Assange lite rätt i
feminismens Saudiarabien.

Så hur fungerar feminismens PR-byrå ?

Jag funderar även på hur dessa krafter har tänkt när de
dessutom kräver mäns medhåll och kampvilja för jämställdhet.
När män inte är inkluderade som människor med rättigheter.
Är det återigen tänkt att vi ska svälja o hålla käften.
Det som ofta anges vara orsaken till
mäns höga självmordssiffror ?

Feminismens rekryteringsplan tycks vara lite som Jehovas
vittnen som missionerar för fler anhängare, men talar i samma
andetag om att det är begränsat antal platser i himlen.
Om jämställdhet skall uppnås på riktigt kära systrar, måste vi alla,
även feministerna släppa makthungern, girigheten,
köns-segregeringen, vi-och-dom-tänket. Alla feminister borde
ha lätt att förstå detta, för de resonerar som oftast logiskt när det
kommer till etnicitet, migration, men inte när det gäller kön, könsroller
och jämställdhet. Och varför kan jag för min värld inte begripa.
Jag fattar det inte !!!

* = tillagt/redigerat/nyanserat, en dag efteråt

…
Hängmatta genom hängande ögonlock

Men vem har hällt grus i mina ögon ??
Och det första jag ser på morgonen,
är det samma som jag såg innan jag for på dansen
igår kväll. En tunnhårig, mörkhårig lätt korpulent herre
som med en cig i munnen, hänger sina Persiska mattor
på balkongräcket för vädring. Och sedan tycks hans uppgift
vara att hänga över den Persiska mattan så den hänger kvar.
En Persisk hängmatta ????
Problemet är att mattan måste lukta cigarettrök efter.
Och med tanke på hur ofta han hänger på den mattan,
misstänker jag att det är den enda uppgiften han tycks ha
i det hushållet.

Förrymt tamt Lejon

Ändå har jag sovit omkring 7 timmar, och
kropp och knopp vill ha mer sömn ändå.
Jo just det, jag var på dans igår…igen !
Och Arrangören, Lejonet (Lejonsson/L-E-Jonsson) hade rymt.
Det var en sedan länge planerad rymning så som
lejonhanar då och då gör. Men detta lejonet är lite
udda, och kan krama lejon-dansare helt ohämmad.

Lejoninnor tar över tillfälligt

Så flocken., lejonflocken lämnades att ledas av de två
unga ”lejonhonorna” Saara och Tilda. Och utan att veta om
några detaljer, hur de själva upplevt det hela, så upplevde
jag att de klarade av det hela galant. Lejonflocken intakt,
Lejondansarna glada och nöjda ….och många !
Jag tycker att de är oerhört trevliga de där lejoninnorna.
Nu fick jag ju iofs ingen lejonkram igår…
Men ganska mycket ”kramande” på dansgolvet.
Men lejonet måste ha Kramkurs, i Kramfors med flocken.

Blues-fox

Med en lätt oro över 3 st av bandet Expanders upptempolåtar,
som är i super-smurf-tempo, så äntrade jag det något charmigt
ojämna dansgolvet på Ärsta. En Sundsvallstjej hann fram innan jag
han utse något ”byte” (danspartner). Trevlig, dansant, yes !
Men de ser ut att ha kul på Scenen, di där Expanders-pöjkera.
Blueslåtarna i mellantempo, är deras styrka, och erbjuder
möjligheter till kreativ fox, vilket nog är lite av my-cup-of-tea.

Buffelhjordar ?

LBHJ … skulle Egon Edmark, den gamle hedersmedlemmen av
Lejonets flock uttryckt sig. Det betydde lätta buffelhjordar.
Men ja hade väl tur igår, och lite skicklighet, som fått på mig
gasell-skorna, och skuttade omkring, gasell-likt mellan några bufflar.
Nå … i ärlighetens namn var de faktiskt ändå i minoritet, bufflarna.
Men de är ju så stor… eh tar så stor plats bufflarna.
Och turen låg i att dansa med gaseller de tok-snabba låtarna.

30 år av styrdans

Jag har ju genom åren, dans-åren, lärt mig mycket om styrdanskulturen,
och sett mycket, både roligt, och mysigt, och lite minst sagt
annorlunda beteenden. Dansstilar, uppbjudningstekniker,
passiva uppbjudningstekniker, dvs konsten att bli uppbjuden.
Grupperingar, nobbande, klädsel, dans-mummel
(konversation under dansen), hänsynsfyllhet, hänsynslöshet.
Dans-snobbar, panelhönor, paneltuppar, alfahanar, porslinsdockor,
självutnämnd danselit, dansmaffiiosos. I’ve seen it all.
Och sist, o verkligen inte minst: bufflar !

Uppbjudningstekniker – tillåtna och mindre tillåtna

Jag har ju själv uppfunnit en passiv ”uppbjudningsteknik”,
som jag kallar ”armkroken”. Nå ta nu inte detta som allvarligt
menad taktik för alla lägen, utan mer som en humoristisk metod, för
de du troligtvis redan vet kommer nappa. Det kommer INTE funka
på snobbiga porslinsdockor eller alfahannar, de bryr sig inte
om sånt tjafs, utan har en egen regelbok. Med en regel och en enda
värdering: ”Jag är bäst, och ni ska själva vara felfria
om ni ska få dansa med mig)”. Men hur som helst går ”Armkroken” ut
på att om det är damernas uppbjudning (vilket man iofs faktiskt
nu för tiden kan strunta i om man vill) … och jag ser en ”dam”
jag vill dansa med, så ställer jag mig omedelbart snett framför
henne med ryggen emot. Ett stort illmarigt leende (viktigt)
och sätter knogarna i midjan och formar en ögla av armen.
Som damen ifråga då, helt frivilligt då, mycket lätt kan trä in
sin arm i. Eller gå förbi.

För att hinna i tid

Jag har oxå tidigare berättat om hur man, om man fastnat
vid panelen, och inte liksom kommit in i uppbjudnings-flowet.
Att man då alldeles innan dansen tar slut, snirkla sig ut på dansgolvet,
och närma sig panelen från dansgolvet. Då är du på det ställe
de flesta uppbjudningar sker. I stundens ingivelse, snabbt, innan
henom blivit fångad av nån annan dans-glupsk chinona, eller
farbror lagt beslag på nästa dans med henom.

Bokning och dubbel-danser

Mindre begeistrad är jag nog över ”dubbeldanser” och ”bokningar”
Dubbeldanser är när de efter de två danserna som ligger
inom ramen för danskulturens praxis, står kvar, och håller i sitt
”byte” för ytterligare två danser. Det är gult eller rött kort
på sånt beteende i en före detta ”dansguds” regelbok.
”Bokning”, är nästan än värre. Och tillhör ett snobberiet.
Det innebär att en dansare kan ha ”bokat upp sig” för flera danser
framöver. Vilket i sin tur innebär
att hon/han (oftast hon gissar jag, pga överskott på damor)
ser ut att vara tillgänglig för dans, men nekar de som kommer
och bjuder upp henne, för hon är ju ”minsann bokad”.
Det rött kort direkt i en före detta dansguds
regelbok. Ty det avskräcker i synnerhet nybörjare och blyga med
dåligt självförtroende att våga bjuda upp igen.

Partnerbyten/människohandel

Nu … igår fick jag uppleva en ny variant av ”uppbjudning”
Byteshandel, eller ”partnerbytet”. Vilket tydligen gick ut
på att jag redan inför nästa dans blivit uppfångad /uppbjuden,
och då innan dansen börjar, så honan från ett annat danspar
chansen att se till att få dansa med mig nästa dans.
Så hon föreslår att vi ska byta danspartners till nästa dans.
Och övriga tre nickar instämmande, så jag ger efter för grupptrycket,
och nickar jag också. Vid närmare eftertanke så är väl partnerbyte
nästan lite kinky…. men på dansgolvet kan allt hända.

Och byteshandel, låter ju inte mycket bättre, vilket snuddar
vid människohandel….

Oooooppps !!!

Och så här i efterhand insåg jag att det faktiskt var en
slug variant av ”bokning”, som jag alldeles nyss skrev var
”rött kort” på. Det skulle innebära att jag måste ge mig själv rött
kort ????? Så jag kan alltså inte åka på nästa dans ?
Nja … jag måste prata med styrdans-domarförbundet !!!!

Välj ut din Zebra

Jag har ”utbildat” (gett rådet) till alla mina dansharem-flickor/tanter,
att inte stå och vänta om de vill dansa med mig, med nån specifik.
Utan att istället likt ett rovdjur inför en Zebraflock, välja
ut ett byte i tid. Dvs INNAN slutet på förra dansen. Och så fort
de släppt varandra hugga den de vill dansa med.
Sen är det nämligen för sent. Särskilt när det är överskott
på ”följare, dvs damor. Viket det allt som oftast är.

Den som fikar efter fika, kan gå vilse

Det måste ha varit rätt mycket folk, för trevliga Malin,
som satt och fikade med mig, Gunilla och Carola, hann
inte äta upp sin goda rabarberpaj innan pöjkera i Expanders
snört på sig instrumenten och börjat spela blues igen.
Så större delen av fikat stod vi i kö. Själv hittade jag ingen
smörgås utan kött. Så det blev bara söt-fika till en söt gubbe.
Jag hann med att spilla ut mitt kaffe, ropa på trasa,
och tappa blicken från de det var tänkt jag skulle fika med.
Och de var försvunna ur mitt synfält i ett hav av babblande
gaseller/zebror/dansfolk, på ”savannen”.
Till slut ropades mitt namn från bortre delen av savannen,
och jag galopperade lydigt dit, utan att spilla mer kaffe.
Fröken Stenmark , som stod med oss i kön,
var dock borttappad.

På’t igen

Sen var det fullt ös igen. Tyvärr hann jag aldrig dansa med Malin
från Nyland, såg inte röken av na’. Och fröken Stenmark var en
trevlig bekantskap det också. Världens bästa Carola,
var inte jätteinspirerad inför kvällen, och var väl inte på hugget
antar jag. Men hur det än är med detta, så är hon
fortfarande världens bästa Carola. Så det så !!!
Och jag fick 2 kanondanser ned na’ …..Bzzzzt

Färg-glada drömmar

I vanlig ordning var undertecknad, utsliten fd dansgud
oerhört trött och stel, när han kastades ut ur bilen,
och haltade över gården, ramlade in i duschen och
somnade utslagen bara på några minuter. Nu kan man ju tänka sig
efter en sån härlig danskväll, att man ska drömma vackra tankar
om lätta dans-gaseller, och varma älv-leenden, på efterkommande
natt. Nää rå … jag drömmer om att allt går åt skogen
när jag ska köpa akrylfärger för konstnärsmålning.
Asså…. min dröm-sortering är trasig !

…
Kaj fumlar efter knappen att kalla på biträdet.
Ingenting händer. Det går inte att ta sig upp själv.
Han muttrar och svär:

– ”Va fan ska man va kvar för,
om man ändå inte ens kan pissa för egen maskin”

Han tycker att han gjort sitt nu, och tycker att han
förtjänat sin kommande vila. Kroppen har under en
längre tid hållit på att mer eller mindre lägga av.
Men huvudet är relativt klart. Tristessen på sjukrummet är
olidlig. Han som alltid varit van att ta sig fram för egen maskin,
och nu ringer man på en knappjävel för att få kissa, och får veta att
det inte finns tillräckligt med personal, för o hjälpa honom.
Han funderar på att pissa på sig med flit, så dom får extra jobb.
Men då tvingar de väl på honom vuxenblöjor eller nåt.
Till slut kommer det en ung tjej, så ung att Kaj undrar om det är
barnarbete de bedriver på det här stället. Hon har afrikanskt ursprung
men pratar flytande skånska. Så han förstår henne sämre än
killen som bara varit i Sverige i två månader och är där
på praktik.

– Neu meåstei dui säjta däj opp Kaaj
– Men va säg du fö’la….kan du int prata så ja begrip,
ta hit N’Mohammed iställe !!!
– Naäee nuii skau duu iiinte vau sååun Kaiij, din gaumla suorgobbe
sa hon och nöp honom i kinden, som han vore en bäbis.
Då brann det till i huvet på Kaj, och han sträckte sig
för att nypa na i häcken…. men ryggen knäckte till,
och han skrek till av smärta. I 89 år hade ryggen släpat
och burit på allsköns bråte, och nu var den slut. Biträdet
märkte inte ens Kajs försök att ge igen, när hon vände på klacken
gick ut och tog en cigarett.
Men kai va slängd i käften och full i fan, så nog skulle
han ge igen senare. Komma här o behandla honom
som ett barn. Han som vet mer om livet, än hela personalen samlat,
och allt han varit med på.

på vårdhemmet var han sedd som en grinig gubbe,
men med lite humor. Han gnall och gnydde i det mesta.
Några unga tjejer tyckte han var jobbig med sin negativitet,
och det tyckte han var extra kul. Det var det enda nöje han
hade, att småjävlas med personalen.
Men nu trycker han på knappen frenetiskt, och till slut kom
Mohammed. ”Puh äntligen nån som går att prata med”
Tänkte Kai.

– Jag måste på klosetten !!! Nuuu
– Tjänna mannen hor ar laget ? jag hjelpa dej kissa ?
– Ja de e bråttom
– Ja do mannen…. Mohammed fixa. Inte lita på brodarna
flinade Mohammed och rullade iväg Kaj mot handikapptoaletten

Sen ligger han där igen, och stirrar i taket,
ett vitt sterilt tak. I samma rum ligger en gammal dam,
som dagarna i ända kvider ur sig:
– Oj-oj-oj-aj-a-aj — hjäääälp oj-oj-oj.
Om barra haft nå’n o språke me ändå.
Den enda som behandla honom som en människa var Mohammed,
men ordförrådet var ännu ganska begränsat.

– Nästa gång, jag nypa på rompan på Sandra mannen, eller hor ?

Kaj log stort och gjorde tummen upp. Han visste väl att han bara
skojade, men det kändes ändå lite som att det var kul med
mån som kunde driva med andra, med glimten i ögat,
utan att hela världen vändes uppochned.

Och när han log, vandrade tankarna tillbaka.
När han var stor, ung och stark. När han bar sin minsta 5-åriga flicka
på axlarna, och hon sa åt honom att han var en häst, och skulle
galoppera, vilket han gjorde, och hon skrattade så hon kiknade.
Och han blev alldeles varm i hjärtat en sekund.
Hon väntade på honom nu. Bara han till slut fick tillåtelse
att lämna sin plågade kropp. Hon väntade där på andra sidan.
Det var han övertygad om. Annars hade han inte överlevt en timme
efter det att hon slog igen sina ljusblå ögon, en vecka efter sin
17-årsdag. Hon väntade på honom, så måste det vara… det måste.

– Pappa …. jag måste gå nu, jag kommer vara där och vänta på dig

… var hennes sista ord.

…..fortsättning följer, troligtvis senare, i nytt inlägg

…
Jag skyndade mig ut, så fort de
första regndropparna föll i förmiddags.
På riktigt så svalkande skönt efter en hel
veckas 30-gradig värme. Lämnade paraplyet
hemma, så att jag fick känna regnet mot min hy.

Nästan fullt på Café Petter, slog jag mig ner,
över en kopp kaffe. Inga bekanta utöver personalen,
som hade fullt upp. Det har inte lagt sig ännu
med ilskan, droppen i bägaren över vissa människors
snäva beteende. Och jag är fortfarande inne på att
mitt osjälviska bidragande i några sammanhang
radikalt kommer förändras, eller upphöra.

Det är inte i första hand fysiskt besvärande. Men
de är bristen på respekt och vanligt hyfs,
som får mig att överväga exit ur föreningslivets
ansvarsområden. Och det är bristen på respekt inifrån
föreningen, från tredje part, och från de som man måste
samexistera med. Samt att det är återkommande, vecka efter
vecka, år efter år, och trångsynt egoism. Alla vill
att det ska finnas, men ingen vill göra nåt, eller ens bete
sig civiliserat mot de som gör nåt.

Föreningslivet är döende i Sverige.
Det är ett faktum. Det blir så när det är byggt
på ideellt arbete, och vi lever i en tid
då det enda som betyder något för var och en,
är egna pengar, inkomster.
Svenskt föreningsliv är döende.
And nobody really gives a shit, do they”
Men det finns de som kommer gnälla över
uteblivna tjänster som de tagit för givet,
utan att förstå vad de pratar om. Som den som gnällde över att vi
hade en klubbtävling, men inte hade öppet för allmänhet.
”va dåååååligt” kommer det eka.

Det var skönt att regnet kom. Ute är det 13 grader nu,
men inne vägrar temperaturen sjunka under 25 grader.
Men bättre än 29, som det varit inomhus senaste veckan.
Jag var nära att köpa ett pussel till idag. Men klarade
av att hålla karaktären. Pussel i juli ? its a no no,
pussel vid Jul its OK.

…
”We come far you and I”

….sa Kicking Bird till Dansar med vargar,
i slutet av filmen med samma namn.

Jag tänker på det nu när nätterna återvänder
och svalkan lika så. Jag tänker att jag kommit långt.
Nej, jag jinxar inte min framtida hälsa och harmoni.
Jag vet att det kan dala igen, och att det kan gå fort.
Jag är inte immun till det, bara för att jag kommit
långt, gjort värdefulla insikter, och lever mer, smartare,
hälsosammare och billigare. Men icke desto mindre så
HAR jag kommit långt. Även om allt man lär sig
och praktiserar är färskvara, som kan falla i glömska
om jag glömmer att vara ödmjuk, glömmer empati,
glömmer var jag kommer ifrån, och vem jag är.

Men jag har tagit steg !
Tagit steg mot den ”sanna människans stig”
Och med vetskapen att jag ändrat det som
inte skulle gå att ändra. Samt vetskapen om hur människor
utnyttjar andra människors snällhet, så kan jag meddela,
att mycket kommer förändras…. och en del rätt så snart.
Och det kommer inte uppskattas, det gör det aldrig.
Parasiter uppskattar sällan att bli av med sitt värddjur.

Jag har nämligen sedan lång tid tillbaka kommit fram till
att människor är funtade på det viset att de utnyttjar andra
människor utan att blinka, så länge den som blir utnyttjad
tillåter det. Folk kommer trampa på dig tills du drar ditt sista
andetag, och en stund efter det, om du tillåter det.
Och inte för en sekund ha dåligt samvete över det.
But I tell you, there will be som changes, and most of
you aint gonna like’em.

Jag är inte längre rädd att bli ensam som konsekvens,
för jag ÄR ensam, och har alltid varit ensam.
Men har känt mig lååångt mer ensam, längre tillbaks.
Inte lika mycket nu faktiskt. ”Världen Är full av idioter, och man
kan inte ta hänsyn till dem”

Jag tänkte på mina bröder, som jag får förmoda,
lever någonstans i Sverige. Det har funnits frågetecken för mig.
Många ”varför” och många ”hur”. Men nu såg jag dem
försvinna ur min horisont, och jag bryr mig inte längre
om vart de bor, hur de lever eller något enda av de ”varför” och
”hur” som plågat mig.

Inte en enda människa kommer lyfta ett enda ögonbryn,
över värddjurets avlusning av parasiter. Allra minst parasiterna
själva, som likt Goa’ulds kommer sätta sig på ett nytt värddjur
och parasitera. Utan att blinka för en sekund.
Folk kommer trampa på dig tills du drar ditt sista
andetag, och en stund efter det, om du tillåter det.
Och inte för en sekund ha dåligt samvete över det.
Några kommer på sin höjd lite förvånat undra varför ?
Men på det stora hela kommer den stora förändringen för
min egen skull, vara en fis i världsrymden för livet
omkring mig. But, ”frankly dear, I don’t give a damn”

Jag tar steg !
Och fortsätter ta steg, men jag trampar inte
på andra för att ta mig fram, jag tar ett steg runt
om de är i vägen. Och går vidare. Jag tar fram luskammen
och avlusar mig från de parasiter, som parasiterat på min
vänlighet, mitt goda hjärta, min empati.
Men ni får nog se upp, det kan finnas större och elakare
parasiter, än er själva, som inte bryr sig var de kliver.
And me ? … I’ll be long gone !

…
Just nu är jag så trött på folk,
så fruktansvärt less på självcentrerade
egoistiska idioter som inte ser längre
än näsan räcker. Det finns fler än du någonsin kunnat
ana, och de förökar sig fortare än bananflugor i 30 graders hetta.

Det genomsyrar i olika former och grader hela
min omgivning, min omvärld, min samtid. Lokalt och globalt,
och alla äro de för dumma för att fatta i förlängningen
skjuter de även sig själva i foten, med sin egoism,
sin kapitalhunger, sin människocynism.
Självutnämnda ”småpåvar, och halvchefer, med svullet ego
lata klagoexperter, självcentrerade småföretagare
med storhetsvansinne.

Jag oooorkar inte med skiten längre

För närvarande utvecklar jag det inte mer än så,
och det är ändå ingen som bryr sig ett skit ändå så
Världen är full av idioter !

…
”Hur är läget ?”

..är en inte allt för ovanlig fråga,
som sällan eller aldrig besvaras,
inte speciellt ärligt i alla fall.
Det blir oftast slentrianmässiga ”Bara fint”,
och ”jo’rå det duger”

Men jag svarar väl här istället då,
det är ju frivilligt att läsa. Hur läget för
mig egentligen är, är allt från katastrof, djupt
mörker till helt sanningsenligt,
”det har nästan aldrig varit bättre”
SAMTIDIGT !

Och det kommer sig av att jag inkluderar så väl
långsiktiga drömmar, jämför mig med övriga världen,
jämför mig med hur jag mådde när jag hade det som värst,
men även inkluderar världen omkring mig, som
i förlängningen påverkar mig och min värld.

Men just precis nu, är jag väl mycket trött av värmen.
Men jag mötte en gammal dam med rollator nyss
som led än värre av värmen, så … det är relativt.
Men tar ju inte bort tröttheten för det.
Och jag svävar ständigt omkring i kärlekens
ingenmansland. Och är samtidigt livrädd för det
jag längtar mest av allt efter. Jag känner en lätt
melankoli krypa fram i mig. Men är glad
och positiv allt som oftast, på fasaden.
Men känner mig lite ensam,
och tom uppgiven då och då.

Men som Disney-fisken Doris, i ”Hitta Nemo”
sa som livsfilosofi; ” fortsätt simma, fortsätt simma,
fortsätt simma, fortsätt simma”
Och det är väl så det är med livet på ett vis.
att slutar du ”simma” så sjunker du till botten.
Lite krasst.

Men det känns som det saknas något.
Det är inte pengar, inte storslagna äventyr i form
av resor. Ej heller ett maniskt 7 – 5 jobb, och ägna
resten av tiden att skjutsa och curla ungar.
Detta trots att just ungar, kanske faktiskt
är en av mina stora förlorade drömmar. Jag är 53 nu.
Och har inte fått till det att leva med en kvinna,
i vardagen. Och det kommer ju som steget före
att skaffa ungar. Och sen skulle jag isf vara 70 när
de skulle bli flygfärdiga, dessutom. Sen har du ju
alternativet att själv slippa tillverka ungarna,
vilket i min ålder skulle kunna tänkas kännas
praktiskt och bekvämt. Men så mycket som är helt
skilda världar, ekonomiskt, praktiskt och i hur
ens dagar ser ut, vad man vill, vad man har,
och vad man vill ha.

Och det där, är 10.000.000-kronors-frågan, för var och en av guds
avbilder, människorna: ”Vad man vill ha, vad JAG vill ha…
eller lite mer relevant, vad jag vill !
Den spontana reaktionen på den frågan blir lätt,
om man ska va ärlig:

– de vette fan !

Det är inte en helt lätt fråga faktiskt,
om man inte är kroniskt sjuk, då är det lätt
att önska, men svårt att fixa. Men för mig då ?
En relativt frisk 53-årig dansant gubbe, som alltid går hem
ensam efter sista dansen. En som längtat efter familj hela sitt
långa liv, sin egen ursprungliga familj, och/eller en egen
familj, med fru och barn, vardagsgnabb, skrubbsår på
knän att blåsa så det blir bra. Läxhjälp, tjat på tandborstning, mutor
till barnen, otillräcklighet… mm mm, ett helt perfekt, imperfekt liv
utan lyx, glam och rikedom.

Min situation är ändå som den är,
och jag har svårt att föreställa mig att någon
kvinna över huvud taget skulle känna att de vill dela sin
tid med en som inte jobbar ett fullvärdigt jobb,
och som konsekvens därför också ligger omkring
existensminimum. Där viker nog ca 97 % av Sveriges kvinnor
undan, och letar nåt bättre ekonomiskt och socialt klipp.
Och av den återstående delen ska jag alltså hitta nån som
dessutom gillar mig. Och har jag kommit på, att
jag gillar henne. Ni fattar ? … Det är större chans
att Sandra Dahlberg ringer på dörren och säger jag har
vunnit på Postkodlotteriet. Och då är jag inte ens med i
Postkodlotteriet, av princip, efter som det är ett fulspel.
Det finns ändock, än kvinnor som attraherar, och sätter igång
hjärtebank för mig men….

So many things to tell her
But how to make her see
The truth about my past, impossible
She’d turn away from me

He’s holding back, he’s hiding
But what, I can’t decide
Why won’t he be the king I know he is?
The king I see inside?

Så det är det jag alltid har drömt om, en familj ?
Men är det vad jag drömmer om nu ?
Eller. rättare sagt, är det vad jag vill ?
För drömmar och vilja behöver inte vara samma sak.
Och svaret blir nog återigen:

– De vette fan !

På något vis är jag ganska nöjd med hur jag har det
i mitt liv. ganska trist, vardagligt. Nöjd med det lilla, lokala,
inget överflöd, inga statusprylar, inget slaverijobb som
dödar min själ dygnet runt, och drar ner mig i mörkret igen.
Inga utlandsresor, inga ”ambitioner” …
…men det känns ändå tomt ibland,
ensamt… och utan mening,
om ingen älskar mig, om jag inte älskar någon, några
(familj)

Too much ?
A men vaddå… du frågade ju hur läget var

…
Endast när jag lever,
när ljumma vindar pustar,
orkar hjärtat drömma, drömma
om innerlig längtan och kärlek.

När vågskvalpet vaggar stranden till ro,
När kvällssolen drar mig mot horisonten.
På stranden står jag och tittar planlöst,
drömskt mot längtans oas.

Och endast när jag lever,
får jag plats i mig själv, med allt
som jag gömt för dig som drömde om mig.
Endast när jag ler, orkar jag gråta inombords,
de tårar som lovar mig frihet.

Vem ska tro på mitt hjärta ?
När vindarna viskar lögner de hört.
Och vem vill ha min kärlek ?
när forsarna, forslar bort all tillit.
Ska de för evigt eka tomt,
mina kärleksvisors poesi ?

När sommaren till slut, tar slut,
kryper jag in i mitt ide åter.
Med hösten gömmer sig drömmar,
och inga kärleksvisor låter.
Mitt längtans hjärta stillar sig,
och omsluts av gulnade löv.

Endast när jag sover, finner jag
din hand och hittar hem.
Endast när jag lever, pratar
mina drömmar med mig.
Då blir inget på låtsas som är viktigt,
och alla måsten får vingar.

Endast när jag drömmer

…
Åh jösses… solen värmde så det nästan brände
när jag spatserade över gårdarna på Djupön,
för en kopp kaffe hos en vän. 30 grader sa hon att de va
i skuggan. ”Men 30 grader är ju ingenting mot för
Paris”, var det nån som sa då. För om det finns nåt som
är värre, så är det som är mycket ”ingenting” Och det finns
nån som är bättre än dig på något, betyder det att du är dålig
på det. Så funkar det nu för tiden !
Hur som helst försökte hon, som är något av ett självutnämnt
”internetpucko”, lära mig hur man svarar vid samtal på en
smartphone, jag fått/lånat. Och jag hade uppenbara problem.

Som brukligt, så brukar jag bjuda mig själv till Bruket,
i Kanten av en nipa i utkanten av Sollefteå, då och då.
Om Herrskapet på bruket inte hinner före mig förståss ! .
Till Åsa, Karl,Valdemar, och minst men inte minst Evelina.
Så när klockan närmade sig 13.30, cyklade jag iväg i maklig
fart i Medelhavsvärmen.
Det var nästan så jag kunde föreställa mig Olivträd,
och aprikoser omkring mig. Medelhavsmänniskor som låg på
signalhornet, i ett virrvarr av temperamentsfulla, gestikulerande,
livliga Medelhavsbor.

För nån sekund återupplevde jag Rom,
för 40 år sedan, med den gamle hotellvärlden som ropade:
Bambiiino, Bambiiino, och nöp glatt mina 12-åriga kinder.
Hur det var något av en lotterivinst om det fanns vatten till
duscharna. Minnet av träskor som skavde i 30-gradig värme,
och tjat om att lyfta på fötterna. Massor av ruiner, Romulus
och Remus, Colosseum, skitigt badvatten, Gelato och
skickliga ficktjuvar.

Men det var den något mindre temperamentsfulla Ångermanälven
som rann lugnt på min vänstra sida, när jag cyklade på knölig
Västernorrländsk asfalt. Och det var ingen hetsig trafik, utan
bara en blankpolerad skrytbil som smög förbi mig i 30 km i timmen,
förmodligen var de som fanns i den, på väg att bada i den svala
älven. Jag gjorde mig ingen brådska i den tryckande värmen,
med gitarr på ryggen. Väl framme låser jag som brukligt cykeln,
vilket smått roar husets herre, som tycker det verkar onödigt
eftersom ingenting stjäls i de avkrokarna. Eller om han tycker
att min cykel inte är stöldbegärlig, det framgick inte.
Never the less, så låser jag den i alla fall, med inställningen
att, om det så är endast en risk på 10.000 att den stjäls där
och då, så kommer den va lika borta om den stjäls, som om det
var 1 chans på 2.

– Äh då köper vi ny cykel åt dig Tomas!
kluckade den smått roade gårdsherren Karl.

Så jag funderar på att anlita någon tjuv, så kommer jag
få en ny fräsch cykel. Kanske nå’n med samma fingerfärdighet
som tjuvarna i Rom. Per favore, Signore !
Den unge herrn i huset, Valdemar, plågade i sig en talrik
filmjölk med bananer, med en muta om glass hängandes
i luften. Unga fröken, Evelina satt i soffan i en än så länge av jordgubbar,
ofläckad sommarklänning, och tittade på hästar.

– Nääää det är My little Poooony Tomas ..ju !

Okej, ja ja….. jag ger mig… (Men det var farligt likt hästar)

Fiolen, hartsas, gitarren stäms, och tvätten hängs.
Sedan spelas och sjungs några norska visor, med svensk
översättning av en medelålders herre på Djupövägen 21 A
Det spelas låtar av Christina Kjellsson, och Emil Olsson
visor, pop, folkmusik och tom rock, nere
vid hammocken, vid nipkanten, på bruket. Allt medan Karl tagit
med barnen till älven för bad. Hemkomst med skrubbsår på
armbågen, och barngråt, som eskalerade och peakade när det
lilla livet återsåg mamma efter badet. Men som tur är,
så finns det Disney-plåster. Och det är oerhört effektivt
mot smärta och skrubbsår. Vetenskapen kan inte bevisa detta.
Men varje barn vet att Disney och Bamse-plåster funkar.

Det blir vegetarisk Tacopaj, Guacamole, hemgjord salsasås.
Och jag blev så rörd när jag finhackade löken till pajen.
Så snart mista utrymme återfåtts i mätta magar,
finns det alltid plats för jordgubbar och glass, en sådan
här dag, då det ”bara” är 30 grader i skuggan, eftersom det är 41
grader i Paris. Evelina spiller nu jordgubbe OCH glass på sin sommarklänning
och mpåste gå in och byta klänning, efter som det är en fin fröken.

Och ut ur det blå, konstaterar unge Valdemar som fyller sju,
tror jag, att:

– De var ingen dum dag !

Och jag är böjd att hålla med unge herrn.
Nu är det plötsligt hemfärd och ett lättare ideellt uppdrag
väntar. Och eftersom jag låst den icke stöldbegärliga cykeln,
där ute i utkanten av en slumrande liten by som kallades
Sollefteå, så står cykeln kvar. Jag undrar
om det inte var nå’n tjuvaktig tjuv i krokarna ändå.

Och jag hade laddat för ett gnällinlägg,
osså händer massa roliga saker ??!!
Ibland blir det inte som man tänkt sig !
Eller hur Valdemar ?

…
Och så fick jag uppleva en dag till.
Vilken ynnest, vilken tur, vilken
lyckost jag är, egentligen. Jag såg några hallon
på väg hem från Krokvägen, trots att det inte skulle
bli några, fast hallonen visste inte det.
Men nu är det nära bärplockning för Lundin,
undrar bara när jag ska hinna.

Bangolf-kamrat fyllde 40 idag,
och jag var den enda som inte var familj som
blev bjuden. Det uppskattade jag. Och de tre små
terroristerna/sönerna var där och sprängde ljudvallen,
men inte i hastighet. M1, M2, och M3. Deras namn
börjar alla på M. Men M3 som är 5 år,
är den som tyr sig till mig mest. Kommer och sätter
sig i knäet ibland, och har en femårings funderingar.
Och jag har tillgång till min 5-åring i mig, så vi
förstår varandra, M3 och jag. Ja… det var han som
självutnämnde sig som världens klantigaste.
(tidigare blogginlägg)

M3 – Ludde !?
Jag – Ja !?
M3 – va konstigt att de hal äggkartonger i taket ??!
Jag – Ja vet du varför dom är där ?
M3 – Näee
Jag – Jo för att dom gör så att det inte kommer upp så mycket ljud
i lägenheterna ovanför, här ifrån källarlokalen.
M3- Jaaa för då blir falbrödena alga !
Jag – Ja och tänk om det vore ägg kvar i kartongerna, då skulle vi få
ägg i huvudet
M3 – Ha ha ha … ja o bli kladdiga, åsså skulle dom kunna vala som fällol
som näl dom kommel hit fål dom ägg i hålet, å då blil det
som fällol, som dom fastlal i.

M2 struntar fullständigt i mig, han gillar inte
när jag säger ifrån när det går för vilt till.
M1 som är äldst kan lyssna ibland, men inte
alltid. Jag träffar dem ju ofta nere på bangolfen.
Men DÄR lyssnar de alla på mig, för där är jag
”chef” också, och inte bara Ludde.

Dagen började dock som vanligt,
med morgonrutiner som gjort mig lyckligare.
Men sen blev det så att Ewis var i byn, och vi tog en
kaffe på balkongen. Nä .. jag har ingen balkong,
men Mango cafet har en. Och denna gång hade nog
min vän mer att prata av sig om, andra gånger är
det jag.

Nu är det 27 grader inomhus hos
mig. kl kvart i nio på kvällen. Men jag tröstar mig med att
värmen ska upphöra redan på måndag. Det stod
nån skäggig ung man och skrik-pratade i en mic på Orrtorget
idag, när de satte i gång en trummaskin, och tutade i
en riktigt saxofon. Jag tror det kallas för rapp eller nåt.

Men jag lever idag oxå,
och det är väl en himla tur.
Det blev ingen dans ikväll. Jag tyckte det verkade
lite osäkra besked till en början, och många
skulle inte åka. Så jag tänkte att jag skiter väl
i det då, det är säkert överskott på dansanta killar
ändå som vanligt. Osså sparade jag nån krona.
Hur som helst är det inte som förr, med dansningen.
Kanske det blir nåt dopp i älven i morgon, min kropp
verkar redan nu hålla med. Den som lever får se.

Greta har fått nått slags pris
för sitt civilkurage och miljöengagemang.
Och jag tycker hon förtjänar det. Och jäntan, bara 16
år gammal skänkte bort över 200.000. Detta upprörde
en stor skara troll på nätet. Här är några kommentarer:

————————————————————————–

– Uhm.. Ehm.. Vad skall hon ha fredspris för?? Jag har sagt att
isbjörnarna är påväg att förlora sina hem vart är mina 260.000
och mitt pris??? Tar inte swish!
(I själva verket var det ett Frihetspris, Greta fick, och skänkte bort)

– Den ungen borde ha en uppsträckning och bli utan betyg i
en del ämnen eftersom hon inte gör full tid i skolan,
att en delav världens ledare dessutom serhenne som någon
form av ”klimatguru” är skrämmande!

– Dags för Greta att uppmana sina fredagskompisar att plantera ett
träd varje fredag i stället för att strejka .
Det vore något för klimatet .

– Klimathysteri, sedan Istiden har det varit en global uppvärmning
helt naturligt 1 plus 1 blir 2, inte svårare än så

– Hur kom hon dit? Elbil? Måste tagit mycket lång tid, eller flög hon?
Åkte tåg som krånglat en längre tid?

– SOPA!

– Sätt henne på månen.

– Och? Vad har hon gjort? Mer än pratat

– Gräv ner dig??????

– De är bättre att du sitter i skolbänken..

– Ge det någon annan

– Har hon räddat världen nu?? ??????

– Hur kom hon dit då??? Gått el cyklat ?????

– sätt henne på månen.
—————————————————————-

Gretas kommentar till allt detta är obetalbar,
hon är kärnfull och äkta:

– Det verkar som de är rädda för mig Vad är de så rädda för ?

Men det som är något skrämmande, är att kommentarerna
fälls av vuxna människor…. som har rösträtt,
och till och med räknas som myndiga. Fast Greta själv är klokare
än allihopa adderat