Författare: tomastvivlaren

Efter alla år.
Återvänder den om igen.
Slugt om natten, när ingen
ser, när ingen hör.

Den ljuger för mig,
när den säger sanningen.
Vill mig illa, eller vill att jag
ska vakna… vill att ja-jag
ska-ska va-va-vak-na-na-na.

Efter alla år.
Återvänder du gång efter gång.
Och river upp allt igen.
Strör salt i öppna sår,
Blödande, varande och naken.

Du ljuger för mig,
när sanningen vänder ryggen
När natten kommer, du tål
inte dagsljus.

Vill mig illa, suger ut livet
suger ur viljan.
Naken, skör, ber jag
att bli trodd på mitt ord.
Men blir det inte.

Mörkret, natten suger
ljudet från mina ord.
Sanningen blir kvar i
mardrömmen som återvänder.
Lögnen som håller sanningen
fången…..lever av den.

Jag slår mig fri,
jag skriker, jag slåss
jag skriker neeeeej,
Låt mig va, släpp mig,
Låt bliiiii !!!!

Vad är sant, vad …
Vem tror….
vill jag ska va-va-vak-na-na
Va-vakna !

Vågar inte sova…
Måste so-so-so-va-va
vill inte, vill inte, vill inte.

Sårbar, vacker, passionerad.Med hes passionerad skrovlig
röst vädjande in i tv-kameran sjunger Josefin och ingen
människa med levande hjärta lämnas oberörd trots och pga
att tonerna inte är skolat sjungna med perfektion.
Det går inte att värja sig mot tonerna.

Systern Marie lika sårbar, osäker blottar orädd sitt
hjärta i ”Sommar” i P1… Med den inledande meningen
att hon är så rädd. Oskiljbara i livet. Men bestulen av döden,
tvingas de ändå bort från varandra. Marie har en gåva, en sällsynt
gåva att berätta en berättelse, och fånga lyssnaren.
Men ändå visar hon just oräddhet, och mod.

Hade Marie ett återkommande radioprogram,
en gång i veckan, med musik och berättade tankar,
om världen och livet, skulle jag sitta som klistrad under
direktsändning varje vecka. Den berättarkonsten,
som kommer inifrån, själen, och kläs i ord med skiftande
röstnyanser, med teatraliska utspel i etern, är något mycket,
mycket sällsynt nu för tiden. Något viktigt,
något äkta. Jag skulle varit en trogen lyssnare för
ett sådant program, nästan oavsett vad hon sade,
eller behandlade för ämne.

Detta i en tid där kvaliteten
på radioprogram oftast urvattnats och reducerats till käbbel
om meningslösa ämnen, där 3-4 personer pratar
i mun på varandra och skrattar hysteriskt emellanåt,
åt hur ”tokiga” de är i direktsändning.
Detta varvat med ”vi älskar ny musik” -musik. Vilket inte alls
är någon ny musik, bortsett från att den är nyutgiven.
Det finns ingen skapandeprocess i det, bara produktion
för att lansera unga, snygga människor
som ska dra in pengar till dem. Det är till och med mer
själ i dansbandsmusik, som staplar kärleksklyschor till dåliga rim,
än denna ”nya musik”

Jag är med henne, och hör henne i hennes brutala
nakna uppriktighet, och avstigmatiserande av det hon
pratar om som psykisk ohälsa Och hyllar hennes mod.
Hon gör en jätteinsats i att normalisera några av
de mest självklara känsloregistren som inkludera av
att vara människa. Sorg, depression, ”psykisk ohälsa”
Alla går vi igenom det nån gång. Olika ofta, olika djupt,
men alla går vi igenom det nån gång.
Men alla har inte modet att erkänna det, prata om
det i dess nakna sårbarhet… som Anna Charlotta Marie
Nilsson Lind gjorde i sitt sommarprat. Jag tackar dig för det !
Eller som hon kanske, på breid Gåtlänske skull ha sagt:
Jau tacker di for de !
Och jag tackar dig o alla stigmatiserade, tystades vägnar,
som du gav en röst, med ditt mod, och nakna uppriktighet

Samtidigt så blir det allt tydligare för mig, när jag hör hennes
berättelse. Det blir allt tydligare hur vi människor, vi svenskar
ser på sorg, känslighet, utsatthet….och könsroller.
Och det blir lite tydligare att dessa roller, synen på manligt
och kvinnligt, känslor, styrka … bidrar tragedier som Maries
syster Josefin…. och även bidrar till de tragedier jag upplevt.
Ja märkte ni hur konstigt det blev ? Märkte ni skillnaden
i att jag, en man, uttryckte känslor av sårbarhet, utsatthet,
jämfört med de undersköna, sårbara kvinnorna Josefin, och
Marie, som jag liksom ni troligtvis i hemlighet älskar på
avstånd… märkte ni ?

Jag känner ingen man, och har aldrig läst en man uttrycka sig
som jag gör kring egen utsatthet. Och det finns en anledning
till det, utöver förväntade reaktioner utifrån könsroller.
För det kommer med ett pris att som man uttrycka sårbarhet,
utsatthet. Och priset är din manlighet ! Inte så mycket i hur jag
ser på mig själv som man. Jag har inte längre några problem med
att vara man, och samtidigt uttrycka sårbarhet och utsatthet.
Men de flesta i min samtid har väldiga problem med det.
Och nu ska ni inte luras och tro att detta är ett internt machoproblem,
som orsakas av killar, män som inte kan, inte vill prata om
egen utsatthet eller sårbarhet. Synen på dessa könsroller spänner
över båda könen. Eller alla könen kanske det heter nu.
Den spänner över hela samhället, och kanske något förvånande för vissa,
så är den även djupt rotad i de mest röd-rosa jämställdhets-strävande
feminister. Många av dessa kommer säkert förneka det med den
upprepande frenesi som Petrus sägs ska ha förnekat sin ”mästare”,
men jag ska berätta mer ingående hur jag tänker kring det.

Som jag skrev i ett inlägg nyligt, så är jag fullt medveten om
att en väldigt stor del, troligtvis den största delen,
ligger hos mig själv, mina val, och vad jag utstrålar,
som orsak till att jag lever singel. Och det är rätt okej i många
avseenden. Men det finns utifrån just det jag nyss skrivit om,
ytterligare en faktor i ekvationen kärleksval., som har stor betydelse.
Och det är …just det könsroller, status, pengar, förväntningarna som är
inbyggda i könsrollerna vi alla mer eller mindre inte bara accepterar,
utan även uppmanar till genom ord och beteende.

Det underförstådda i kvinnor som säger sig gilla känsliga män,
eller uppmuntra känslighet hos män, är att det inte handlar om att
männen i fråga, själva får vara sårbara, utsatta. Utan att
det ska vara precis den hårdföra känslokalla yttre, men vara lyhörda för
HENNES känslor och utsatthet. DET är vad våra nuvarande könsroller
säger oss, som vi inte bara accepterar allihopa, utan även uppmuntrar
i ord och handling.

Nej, i praktiken och verkligheten har mina känsloregister,
min utsatthet och sårbarhet aldrig hjälpt mig att vinna en
kvinna. Det har av-maskuliniserat mig och gjort mig än mer ointressant
utöver det faktum att jag lever på existensminimum ekonomiskt,
är utan karriärs-AMBITIONER, och dessutom nu mer
tycker bättre om kaffe och boule, än jag tycker om sex !
Men det kan ju oxå bero på upplevelsen av sex.

Nästan alla kvinnor jag varit med,
har agerat likadant, känt likadant när det kommer
till manlig sårbarhet.

En av dem hade trampat i klaveret, och visste det,
men vägrade be om ursäkt med motiveringen:

– Det blir så äckligt och så kladdigt

Hon kunde inte ta ordet förlåt i sin mun, men hon låg
i fosterställning och grät och vädjade att jag skulle stanna
hos henne, när jag kände mig ledsen och ville fara hem till mig.
Jag stannade så klart. Hennes känslor tog plats, mina försvann,
och förhållandet tog så klart slut.
Hon berättade även en episod från ett tidigare förhållande
där hennes dåvarande berättat att han var allergisk mot sesamfrö
och därför inte kunde äta den hamburgare han fått serverad
Hon skrattade enligt egen utsago nedlåtande åt honom och
tyckte han var omanlig.
Hans svar var dock rätt spå träffande:

– Det säger iofs mer om dig än om mig.

Jag tror att vi har låååång väg att gå vad gäller jämställdhet,
och ett av de största hindren är feminism, allmänaccepterade
könsroller och dubbelmoral.

…
Japp, jag erkänner, att jag är singel,
beror väldigt mycket på mig själv.
Jag skulle inte ljuga jättemycket om jag
åtminstone delvis kallar det ett val.
Men hur mycket det är ett val baserat på rädslor.
Ett val baserat på självförtroende eller ett val baserat
på trivsel med nuvarande liv. Eller ett val baserat på
vilket ”marknadsvärde” en man som jag i realiteten har,
när transferfönstret till kärleksmarknaden öppnas
Det är svårare att fastslå.

Livets stora frågor väcker nya frågor, vars svar betyder allt ?

Och livets stora fråga, som ännu ingen hittat facit
till, är inte vad meningen med livet är.
Svaret till det är enkelt, det är att leva det, OCH
det är kärlek. Men följdfrågorna är svårare att
svara entydigt på: Vad är egentligen kärlek ?
Och vad är det att leva ?
Flummiga frågor ? Definitivt inte, skulle jag säga !
Det är nyckeln till frihet, det är nyckeln till allt.
Och jag kan bara dela med mig av mina tankar
och filosofier kring dessa… inget facit !
Och väcka nya intressanta frågor.
Några av dem till er läsare … om ni är kvar.

Ett förhållandes ekvation

Om man funderar kring ett förhållande.
Om du plockar bort sexet ut ur det, är det
fortfarande ett förhållande då ? Har det
förvandlats till ”bara” vänskap ? Är sexet det
enda som skiljer ett vänskapsförhållande från
ett kärleksförhållande ?

Och om du dessutom plockar bort pengar ut ekvationen ?
Villa, bil, utlandssemester, fyrhjuling och utemiddagar ?
finns det ens nånting kvar då ?
Är det kärlek då ? om ni är kvar ?
Är det guld (kärlek) ni funnit när all sand
och lera silats bort… två små guldklimpar,
kallat kärlek ? får du rent ”guld” (kärlek) när all sand (sex)
och jord (pengar) är borta ?

Jag frågar er !

Ett kärleksförhållande … eller ett förhållande rätt o slätt
På riktigt vad består det av ?
Jag frågar er som på något vis delvis lyckats ha ett,
mer eller mindre !
Vad söker ni efter ? Vad ger det ?
Och vad får ni i verkligheten ?
Är det levnadsstandard du söker istället för kärlek ?
tänk efter riktigt noga innan du svarar inför dig själv !

När allt kommer omkring så….

Men allt det där beror väl oxå på hur man definierar
ordet kärlek. Det kan vara så att Puh har svaret:

Nu är jag ofta en analyserande människa.
Men Puh och Nasse svar….. kanske är mer användbara ?

”It’s a living thing”

Själv tror jag att kärlek är en levande sak, lever sitt eget liv,
ett eget väsen som finns i handlingar i tankar,
och inte i löften eller fångenskap.
För hur ofta handlar ett förhållande i verkligheten om att
kontrollera en annan människa ? ”fånga” kärleken,
förändra en annan människa ?
Tvivlaren i mig säger: allt för ofta
”If you love somebody set them free”

Livets illusioner om lycka

Och Ingenting är ju någonsin som det verkar vara.
Alla rosenskimrande äktenskap, kantade av perfektionism,
och gulliga familjebilder, har minst några andra lager
av verklighet. Och det vanligaste i rika, välbärgade, jämställda
Sverige är att fasaderna krackelerar, och fula sanningar och svek
får se dagens ljus. Jag skulle inte bli förvånad, om skilsmässostatistik
är högre i ”jämställda”, rika västländer, än i fattiga, religiösa länder.
Den är skyhög i Sverige i alla fall.

Och apropå ”rikedom” så finns nu en artikelserie om livet på
Djursholm, hur det är vanligt med droger och skit. Trots att
denna typ av ”rikedom” är nästan allt svensken strävar efter,
allt livet går ut på. Och det får vi matat i oss
hundratals gånger om dagen både via reklam, och ”nyheter”
som allt oftare inte är ”nyheter, utan just reklam,
som vill att vi ska köpa, köpa, köpa, köpa, köpa, köpa !

När övergår ”kärleksjakt” till prostitution ?

”Man kan inte köpa kärlek”, sägs det !
Och visst är det 100 % sant, men icke desto mindre är
det kanske det de allra flesta försöker göra när de ”köper in sig”
i ett välbärgat liv, med status, villa, resor, och lyx som 2/3 av
svenskarna ändå numer har. Men vad vet jag egentligen ?
Jag är ju fortfarande singel. Inte för att det äckliga tv-programmet
”Ex on the beach” egentligen har något med ämnet kärlek satt göra,
men det visar extremen av hur människor låter förnedra sig i tv,
för pengar och fame. På så vis är det nästan mer prostitution
än att sälja sex för egen överlevnad.

Kärlek uppstår ur askan av ondska

Ibland funderar jag om kärlek nog uppstår från kris ?
Från eländiga livssituationer, misär och fattigdom.
Om talesättet från bibeln handlar om detta, fast de pratar om det som Guds rike,
och jag talar om det som ”kärlek:

”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga
än för en rik att komma in i Guds rike”.

Jag tänker att människan alltid visat sina vackraste sidor
i stund av nöd, och alltid gett mest av sig sig,
från sig själv, när hon har lite och ingenting. Jag tänker att
all ondska, alla krig har uppstått ur girighet och makt,
och de som förlorat allt, är de som tvingats lära
oss om förlåtelse. För empati är en form av kärlek,
och empati kan du inte ha, om du inte känner med andra,
och det är väldigt svårt att känna med andra, om du ätit
med silversked hela ditt liv.

Människan blev framgångsrik för sin förmåga att samarbeta för överlevnad.
men också för sin förmåga att anpassa sig till förändring.
Nu ser det ut som den anpassningsförmågan, acceptansen
av vårt galna samhälle, blir vårt fall. Och vi började tappa den
förmågan att samarbeta för flera tusen år sedan,
och sedan dess har vi nått oanade höjder av girighet.

Från filmen ”skönheten i allt”, tar jag med mig ett citat,
framför andra. Om en av huvudpersonerna, när han blev
pappa:

”I didn’t feel love when I held my child, I became love”

Själv har jag lärt mig älska små nära ting,
men inte att lita på kärleken. Någon
kvinna måste visa mig tillit, med tålamod.
Och med tiden kanske …..

Jag hittar det som blivit kvar, när all
sand och all jord silats bort.
Och det kanske kan kallas för kärlek.

…
Det är nog mitt kännemärke,
att med ord kriga mot orättvisor.
Jag känner mig ensam ibland på den fronten,
som när de förtryckta blir förtryckarna.
Sån’t är inte populärt. Jag är besviken på mina
röda systrar och bröder, som övergett rättvisan,
övergett jämlikhet, broderskap och frihet.
De som övergett solidaritetens idé:

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”

Sådana ord låter kloka och vackra, när mängden
är relativt lågavlönade. Många har det svårt,
och det är nära till medkänsla och förståelse.
Nu …i vår tid förstår folk bäst varann i ”obehaget”
av att se folk tigga, det känns jobbigt. Man förstår
varandra över att bensinpriset känns högt.
– ”Av var och en … äh jävla kommunist-
propaganda… vill de ha tillbaka Stalin???”
varför ska JAG ge nåt till dem ? de får väl skärpa till sig”

Judarna blev mördade och förtryckta av Ryssar, och av tyskar
innan och under andra världskriget. Nu mördar och förtrycker
den judiska staten Israel miljoner Palestinier.
Och under tiden tittar det svenska folket på ”Ex on the beach”
och GW Persson, och äter laxöring och dricker vin.

Hur ska jag kunna vara tyst, när jag ser vad jag ser ?
Sverige har verkligen blivit de bortskämda människornas
rike. Och det är när riken, samhällen, civilisationer peakar,
som de ofta söndrar, faller samman, för att de upphör
arbeta åt samma håll. Upphör vara solidariska.
Glömmer sina rötter, och använder människor som trappsteg
i karriärstegen. Nazisterna tappade sin rätt att kalla sig
för människor när de staplade lik, och gasade människor.

jag blir besviken på de systrar, vars mödrar och mormödrar
slog vid barrikaderna, för rösträtt och en fackrörelse.
Nu bortskämda likt oss andra, ser de till sitt, sin karriärstege,
och använder ord som ”jämställdhet”, för att nå toppen.
Jag är besviken på att ingen av er längre vågar stå upp för
allas lika värde. Jag är besviken på att ni röda systrar,
har valt hatets väg, generaliseringens väg, fördomens väg,
vedergällningens väg … och kapitalisternas väg.
Jag hade väntat mig mer av ättlingarna till Fredrika Bremer,
till de som gav kvinnor rösträtt, och var kärnan i
arbetarrörelsen…. men nu är det var och en för sig själv,
på kapitalistiskt vis. Likt Sverigevännerna, spelar sanningen
och rättsväsendet ingen roll. Det är som en dålig västernfilm,
”hang them high”

Vem i hela världen, ska jag lita på?
när Saruman övergett förnuftet för galenskapen
och gjort gemensam sak med Sauron. När Det är
livsfarliga hjärndöda clowner vid rodret hos
både USA, Storbritannien och Brasilien, och en cowboy
i Ryssland som börjar fängsla sina medborgare för
att de vill ha rättvisa val. Och Trumpen fokuserar
på en rappares frigivande, medan detta sker.

The nine has left Minas Morgul,
And they will find the ring
and kill who carries it

Varför ska jag stödja de som anser att jag är
ond pga av mitt kön ? Varför ska jag stödja de som
anser att mina vänner Rooney, Achmed, Mohammed
inte är välkomna här, och har nedlåtande fördomar om dem ?
Varför ska jag vara tyst när snart varenda parti i riksdagen är
ett kapitalistiskt parti, och roffar åt
sig allt de kan på sjukas och gamla bekostnad ?

… och varför i helvete säger ingen nånting ?
Varför är det bara ytliga ”styrkekramar”
och rasisters lögner på sociala medier.
Varför säger ni inget ????
Varför står ni inte upp för allas … ALLAS,
lika värde när ni påstår er göra det genom att ha en
regnbågsflagga på visningsbilden på FB ?
Ni står inte på min sida … jag kämpar
för rättvisa och jämlikhet …. inte för segregation, hat
eller enskild rikedom.

It takes a fool to remain sane

…
Jag vet inte om det beror på att det numer finns fler kvinnliga
publicister, och skribenter.
Men det pågår nån slags massuppfostran av det manliga
släktet via media.
Och den är så klumpig och nedlåtande, fördummande att
det skulle vara oerhört förvånande, om inte detta inses av
nästa generation journalister. Artiklarna som lägger fokus på
kvinnor i offerposition, och framgångsrika kvinnor.
Medan män i media ofta framställs som förtryckande och
våldsamma. Framgångsrika män framställs i negativ dager.

VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN

Det uppenbara i den medvetna strategin att uppfostra män
till metoo-anhängare, feminister, samt tillbakadragna toffelhjältar.
SOM OM DET SKULLE BEHÖVAS MED VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN:
DEN SVENSKE MANNEN.

Det är givetvis en strategi som kommer bli kontraproduktiv
och få oönskade allvarliga bakslag. Och många av männen
som tröttnar på propagandan kommer till skillnad från mig,
att lockas till kvinnofientliga partier och organisationer.
Typ SD. Och könssegregeringen är i full blomning.
Resten kommer kanske bli än mer könlösa mähän.

Själv kan jag skilja på äpplen och päron.
I det här fallet då mellan kvinnor och lyxfeminism.
Men jag är mer än måttligt kräknödig på den här
snedvridna och meningslösa propagandan av lyxfeminism
och selektiv ”jämställdhet” i media.

Invasionen av televisionen

En företeelse som är uppenbar är programledare i televisionen,
där tidigare anklagats för att vara gubbvälde.
Nu verkar det vara en övervikt av kvinnliga programledare.
Det är alltså samtidens måttstock för jämställdhet.
Det man inte pratar så högt om, är att det nästan alltid är
förtur för unga, stylade fotomodell-vackra ja tom sexiga tjejer.
Och inte äldre erfarna, kvinnor med kunskap i erfarenhet.
De svansar gärna omkring framför väderkartan i helfigur,
fram och åter så att tv-tittaren inte ska ha missat den nyinköpta
utstyrseln och svindyra frisyren, och den vältränade gumpen.
Jag har en tanke varför just unga, sexiga kvinnor får förtur.
Och det handlar inte om jämställdhet.

Tänk er en Astrid Lindgren-tant läsa upp nyheter ist.
Eller en Margareta Strömstedt-typ. Det skulle jag gilla.
Det här är ju givetvis en kloning av Amerikansk nyhetsrapportering.
Nyheter ska vara tråkiga…
inte nå jävla moderiktiga underhållningsprogram.

Djurvänner som skjuter djur

”Kvinnliga jägarna tar över i svenska skogarna.” länk, men låst
Den typen av framhävande rubriker för att boosta ”kvinnor kan”
är vanliga och överflödiga.

– Jag tror det är få veganer som gör lika mycket för djuren som vi i jägarkåren, säger Linda Veen Huis

Ah men vilken j-a planet kommer ni från ?
En man som skjuter ett djur, dödar djuret, en kvinna som skjuter ett djur
dödar oxå djuret, ni är INTE i position att kalla er för djurvänner.
Det är inte heller de militanta veganer som släpper ut minkar.
Men inte ni heller. Att påstå det är lika plumpt
som när Göran Persson och Annie Lööf kallar sig feminister.
Ni är JÄGARE, inte djurvänner. Så är det bara !

”Det är böööögarnas fel” – Nej det är männens fel

När en kvinna mördas är det ”kvinnomord”
och kvinnovåld”. När en man mördas är det inget särskilt med det.
Allmänt anses kvinnor må psykiskt sämre än män, och den
vedertagna uppfattningen efter år av propaganda är att det
beror på ojämställdhet. Pojkar klarar sig sämre i skolan än flickor,
men DET är inte samhällets fel eller kvinnors fel. Det beror på
pojkarna själva och … Ja ni gissade rätt…. Män.

Självmord är kraftig överrepresentation på män.
Det beror dock inte på att kvinnor gör nåt fel mot män eller
att det finns matriarkala strukturer. Det beror återigen på
att männen är känslohämmade och inte kan prata om känslor.
Det är dock väldigt tyst om vilka det är som
gemensamt uppfostrar pojkar till män.

Populärt att va regnbåge

Pride-rörelsen är en del av det av-maskuliniserade samhället,
som nu tycks vara normen. Och matas helt ogenerat ut i
outtömliga mängder. Homosexualitet är inget konstigt,
inget fel med och är okej på alla sätt och vis.

* Det ÄR bra att stå upp för HBTQ-rättigheter. Men det FINNS
andra orättvisor i samhället, och framför allt i världen.
Om dessa knystas ett pip nån gång per
år, i nån artikel, och så har vi en stödgala i TV där kändisar,
spacklar upp sina trynen, sätter på sig 5-siffriga kostymer,
och fäller en krokodil-tår var för alla världens barn, innan
man återgå¨r till levernet som grundar de orättvisor de gråter
över

Så jag tänker att Homosexualitet inte borde vara norm,
som det basuneras ut nu, utan en självklar rättighet bara.
Mänsklighet är en eftersträvansvärd norm ! *

Nä jag är less på skiten o har varit less länge nu.
Det handlar inte ett skit om jämställdhet.
Det handlar om att segregera könen, om att avsätta männen
från makt. Ta egen makt och göra precis det som feminismen
anklagat män för att göra.

Och sporten oxå …

Under Dam-VM i fotboll var det oxå en oproportionerlig medial
kampanj, i förhållande till intresset. Vi skulle LÄRA oss att
bli lika intresserade av damfotboll som av herrfotboll.
Och de stora drakarnas sportavdelningen, dränktes med ovidkommande
skvaller om de kvinnor som sparkade boll i VM. Personligen
kräktes jag redan på de ovidkommande skvallerreportagen om
sportherrarnas privatliv. Nu skulle jag även matas med skitsnack
och personliga bråk mellan Nilla och Caroline. Och Fröken Nillas
önskade ekonomiska oberoende blev en medial följetong.
”Ty om Messi ska va det, så ska Nilla oxå va det” Puke !

Tre låtsas-jämställda damer

Och det är klart att om jämställdhet reduceras till rätten att
några kvinnor fler ska ha rätt att bli långt mycket rikare än
ett vårdbiträde. Ja då kan extremt högerinriktade, unga vackra
damer till partiledare plötsligt vara med och locka med borgerlig
feminism. Annie och Ebba och Nyamko. …. Feminister för jämställdhet
.smaka på den alla arbetare och sjukskrivna.

Jag börjar smått fundera på att ge Assange lite rätt i
feminismens Saudiarabien.

Så hur fungerar feminismens PR-byrå ?

Jag funderar även på hur dessa krafter har tänkt när de
dessutom kräver mäns medhåll och kampvilja för jämställdhet.
När män inte är inkluderade som människor med rättigheter.
Är det återigen tänkt att vi ska svälja o hålla käften.
Det som ofta anges vara orsaken till
mäns höga självmordssiffror ?

Feminismens rekryteringsplan tycks vara lite som Jehovas
vittnen som missionerar för fler anhängare, men talar i samma
andetag om att det är begränsat antal platser i himlen.
Om jämställdhet skall uppnås på riktigt kära systrar, måste vi alla,
även feministerna släppa makthungern, girigheten,
köns-segregeringen, vi-och-dom-tänket. Alla feminister borde
ha lätt att förstå detta, för de resonerar som oftast logiskt när det
kommer till etnicitet, migration, men inte när det gäller kön, könsroller
och jämställdhet. Och varför kan jag för min värld inte begripa.
Jag fattar det inte !!!

* = tillagt/redigerat/nyanserat, en dag efteråt

…
Hängmatta genom hängande ögonlock

Men vem har hällt grus i mina ögon ??
Och det första jag ser på morgonen,
är det samma som jag såg innan jag for på dansen
igår kväll. En tunnhårig, mörkhårig lätt korpulent herre
som med en cig i munnen, hänger sina Persiska mattor
på balkongräcket för vädring. Och sedan tycks hans uppgift
vara att hänga över den Persiska mattan så den hänger kvar.
En Persisk hängmatta ????
Problemet är att mattan måste lukta cigarettrök efter.
Och med tanke på hur ofta han hänger på den mattan,
misstänker jag att det är den enda uppgiften han tycks ha
i det hushållet.

Förrymt tamt Lejon

Ändå har jag sovit omkring 7 timmar, och
kropp och knopp vill ha mer sömn ändå.
Jo just det, jag var på dans igår…igen !
Och Arrangören, Lejonet (Lejonsson/L-E-Jonsson) hade rymt.
Det var en sedan länge planerad rymning så som
lejonhanar då och då gör. Men detta lejonet är lite
udda, och kan krama lejon-dansare helt ohämmad.

Lejoninnor tar över tillfälligt

Så flocken., lejonflocken lämnades att ledas av de två
unga ”lejonhonorna” Saara och Tilda. Och utan att veta om
några detaljer, hur de själva upplevt det hela, så upplevde
jag att de klarade av det hela galant. Lejonflocken intakt,
Lejondansarna glada och nöjda ….och många !
Jag tycker att de är oerhört trevliga de där lejoninnorna.
Nu fick jag ju iofs ingen lejonkram igår…
Men ganska mycket ”kramande” på dansgolvet.
Men lejonet måste ha Kramkurs, i Kramfors med flocken.

Blues-fox

Med en lätt oro över 3 st av bandet Expanders upptempolåtar,
som är i super-smurf-tempo, så äntrade jag det något charmigt
ojämna dansgolvet på Ärsta. En Sundsvallstjej hann fram innan jag
han utse något ”byte” (danspartner). Trevlig, dansant, yes !
Men de ser ut att ha kul på Scenen, di där Expanders-pöjkera.
Blueslåtarna i mellantempo, är deras styrka, och erbjuder
möjligheter till kreativ fox, vilket nog är lite av my-cup-of-tea.

Buffelhjordar ?

LBHJ … skulle Egon Edmark, den gamle hedersmedlemmen av
Lejonets flock uttryckt sig. Det betydde lätta buffelhjordar.
Men ja hade väl tur igår, och lite skicklighet, som fått på mig
gasell-skorna, och skuttade omkring, gasell-likt mellan några bufflar.
Nå … i ärlighetens namn var de faktiskt ändå i minoritet, bufflarna.
Men de är ju så stor… eh tar så stor plats bufflarna.
Och turen låg i att dansa med gaseller de tok-snabba låtarna.

30 år av styrdans

Jag har ju genom åren, dans-åren, lärt mig mycket om styrdanskulturen,
och sett mycket, både roligt, och mysigt, och lite minst sagt
annorlunda beteenden. Dansstilar, uppbjudningstekniker,
passiva uppbjudningstekniker, dvs konsten att bli uppbjuden.
Grupperingar, nobbande, klädsel, dans-mummel
(konversation under dansen), hänsynsfyllhet, hänsynslöshet.
Dans-snobbar, panelhönor, paneltuppar, alfahanar, porslinsdockor,
självutnämnd danselit, dansmaffiiosos. I’ve seen it all.
Och sist, o verkligen inte minst: bufflar !

Uppbjudningstekniker – tillåtna och mindre tillåtna

Jag har ju själv uppfunnit en passiv ”uppbjudningsteknik”,
som jag kallar ”armkroken”. Nå ta nu inte detta som allvarligt
menad taktik för alla lägen, utan mer som en humoristisk metod, för
de du troligtvis redan vet kommer nappa. Det kommer INTE funka
på snobbiga porslinsdockor eller alfahannar, de bryr sig inte
om sånt tjafs, utan har en egen regelbok. Med en regel och en enda
värdering: ”Jag är bäst, och ni ska själva vara felfria
om ni ska få dansa med mig)”. Men hur som helst går ”Armkroken” ut
på att om det är damernas uppbjudning (vilket man iofs faktiskt
nu för tiden kan strunta i om man vill) … och jag ser en ”dam”
jag vill dansa med, så ställer jag mig omedelbart snett framför
henne med ryggen emot. Ett stort illmarigt leende (viktigt)
och sätter knogarna i midjan och formar en ögla av armen.
Som damen ifråga då, helt frivilligt då, mycket lätt kan trä in
sin arm i. Eller gå förbi.

För att hinna i tid

Jag har oxå tidigare berättat om hur man, om man fastnat
vid panelen, och inte liksom kommit in i uppbjudnings-flowet.
Att man då alldeles innan dansen tar slut, snirkla sig ut på dansgolvet,
och närma sig panelen från dansgolvet. Då är du på det ställe
de flesta uppbjudningar sker. I stundens ingivelse, snabbt, innan
henom blivit fångad av nån annan dans-glupsk chinona, eller
farbror lagt beslag på nästa dans med henom.

Bokning och dubbel-danser

Mindre begeistrad är jag nog över ”dubbeldanser” och ”bokningar”
Dubbeldanser är när de efter de två danserna som ligger
inom ramen för danskulturens praxis, står kvar, och håller i sitt
”byte” för ytterligare två danser. Det är gult eller rött kort
på sånt beteende i en före detta ”dansguds” regelbok.
”Bokning”, är nästan än värre. Och tillhör ett snobberiet.
Det innebär att en dansare kan ha ”bokat upp sig” för flera danser
framöver. Vilket i sin tur innebär
att hon/han (oftast hon gissar jag, pga överskott på damor)
ser ut att vara tillgänglig för dans, men nekar de som kommer
och bjuder upp henne, för hon är ju ”minsann bokad”.
Det rött kort direkt i en före detta dansguds
regelbok. Ty det avskräcker i synnerhet nybörjare och blyga med
dåligt självförtroende att våga bjuda upp igen.

Partnerbyten/människohandel

Nu … igår fick jag uppleva en ny variant av ”uppbjudning”
Byteshandel, eller ”partnerbytet”. Vilket tydligen gick ut
på att jag redan inför nästa dans blivit uppfångad /uppbjuden,
och då innan dansen börjar, så honan från ett annat danspar
chansen att se till att få dansa med mig nästa dans.
Så hon föreslår att vi ska byta danspartners till nästa dans.
Och övriga tre nickar instämmande, så jag ger efter för grupptrycket,
och nickar jag också. Vid närmare eftertanke så är väl partnerbyte
nästan lite kinky…. men på dansgolvet kan allt hända.

Och byteshandel, låter ju inte mycket bättre, vilket snuddar
vid människohandel….

Oooooppps !!!

Och så här i efterhand insåg jag att det faktiskt var en
slug variant av ”bokning”, som jag alldeles nyss skrev var
”rött kort” på. Det skulle innebära att jag måste ge mig själv rött
kort ????? Så jag kan alltså inte åka på nästa dans ?
Nja … jag måste prata med styrdans-domarförbundet !!!!

Välj ut din Zebra

Jag har ”utbildat” (gett rådet) till alla mina dansharem-flickor/tanter,
att inte stå och vänta om de vill dansa med mig, med nån specifik.
Utan att istället likt ett rovdjur inför en Zebraflock, välja
ut ett byte i tid. Dvs INNAN slutet på förra dansen. Och så fort
de släppt varandra hugga den de vill dansa med.
Sen är det nämligen för sent. Särskilt när det är överskott
på ”följare, dvs damor. Viket det allt som oftast är.

Den som fikar efter fika, kan gå vilse

Det måste ha varit rätt mycket folk, för trevliga Malin,
som satt och fikade med mig, Gunilla och Carola, hann
inte äta upp sin goda rabarberpaj innan pöjkera i Expanders
snört på sig instrumenten och börjat spela blues igen.
Så större delen av fikat stod vi i kö. Själv hittade jag ingen
smörgås utan kött. Så det blev bara söt-fika till en söt gubbe.
Jag hann med att spilla ut mitt kaffe, ropa på trasa,
och tappa blicken från de det var tänkt jag skulle fika med.
Och de var försvunna ur mitt synfält i ett hav av babblande
gaseller/zebror/dansfolk, på ”savannen”.
Till slut ropades mitt namn från bortre delen av savannen,
och jag galopperade lydigt dit, utan att spilla mer kaffe.
Fröken Stenmark , som stod med oss i kön,
var dock borttappad.

På’t igen

Sen var det fullt ös igen. Tyvärr hann jag aldrig dansa med Malin
från Nyland, såg inte röken av na’. Och fröken Stenmark var en
trevlig bekantskap det också. Världens bästa Carola,
var inte jätteinspirerad inför kvällen, och var väl inte på hugget
antar jag. Men hur det än är med detta, så är hon
fortfarande världens bästa Carola. Så det så !!!
Och jag fick 2 kanondanser ned na’ …..Bzzzzt

Färg-glada drömmar

I vanlig ordning var undertecknad, utsliten fd dansgud
oerhört trött och stel, när han kastades ut ur bilen,
och haltade över gården, ramlade in i duschen och
somnade utslagen bara på några minuter. Nu kan man ju tänka sig
efter en sån härlig danskväll, att man ska drömma vackra tankar
om lätta dans-gaseller, och varma älv-leenden, på efterkommande
natt. Nää rå … jag drömmer om att allt går åt skogen
när jag ska köpa akrylfärger för konstnärsmålning.
Asså…. min dröm-sortering är trasig !

…
Kaj fumlar efter knappen att kalla på biträdet.
Ingenting händer. Det går inte att ta sig upp själv.
Han muttrar och svär:

– ”Va fan ska man va kvar för,
om man ändå inte ens kan pissa för egen maskin”

Han tycker att han gjort sitt nu, och tycker att han
förtjänat sin kommande vila. Kroppen har under en
längre tid hållit på att mer eller mindre lägga av.
Men huvudet är relativt klart. Tristessen på sjukrummet är
olidlig. Han som alltid varit van att ta sig fram för egen maskin,
och nu ringer man på en knappjävel för att få kissa, och får veta att
det inte finns tillräckligt med personal, för o hjälpa honom.
Han funderar på att pissa på sig med flit, så dom får extra jobb.
Men då tvingar de väl på honom vuxenblöjor eller nåt.
Till slut kommer det en ung tjej, så ung att Kaj undrar om det är
barnarbete de bedriver på det här stället. Hon har afrikanskt ursprung
men pratar flytande skånska. Så han förstår henne sämre än
killen som bara varit i Sverige i två månader och är där
på praktik.

– Neu meåstei dui säjta däj opp Kaaj
– Men va säg du fö’la….kan du int prata så ja begrip,
ta hit N’Mohammed iställe !!!
– Naäee nuii skau duu iiinte vau sååun Kaiij, din gaumla suorgobbe
sa hon och nöp honom i kinden, som han vore en bäbis.
Då brann det till i huvet på Kaj, och han sträckte sig
för att nypa na i häcken…. men ryggen knäckte till,
och han skrek till av smärta. I 89 år hade ryggen släpat
och burit på allsköns bråte, och nu var den slut. Biträdet
märkte inte ens Kajs försök att ge igen, när hon vände på klacken
gick ut och tog en cigarett.
Men kai va slängd i käften och full i fan, så nog skulle
han ge igen senare. Komma här o behandla honom
som ett barn. Han som vet mer om livet, än hela personalen samlat,
och allt han varit med på.

på vårdhemmet var han sedd som en grinig gubbe,
men med lite humor. Han gnall och gnydde i det mesta.
Några unga tjejer tyckte han var jobbig med sin negativitet,
och det tyckte han var extra kul. Det var det enda nöje han
hade, att småjävlas med personalen.
Men nu trycker han på knappen frenetiskt, och till slut kom
Mohammed. ”Puh äntligen nån som går att prata med”
Tänkte Kai.

– Jag måste på klosetten !!! Nuuu
– Tjänna mannen hor ar laget ? jag hjelpa dej kissa ?
– Ja de e bråttom
– Ja do mannen…. Mohammed fixa. Inte lita på brodarna
flinade Mohammed och rullade iväg Kaj mot handikapptoaletten

Sen ligger han där igen, och stirrar i taket,
ett vitt sterilt tak. I samma rum ligger en gammal dam,
som dagarna i ända kvider ur sig:
– Oj-oj-oj-aj-a-aj — hjäääälp oj-oj-oj.
Om barra haft nå’n o språke me ändå.
Den enda som behandla honom som en människa var Mohammed,
men ordförrådet var ännu ganska begränsat.

– Nästa gång, jag nypa på rompan på Sandra mannen, eller hor ?

Kaj log stort och gjorde tummen upp. Han visste väl att han bara
skojade, men det kändes ändå lite som att det var kul med
mån som kunde driva med andra, med glimten i ögat,
utan att hela världen vändes uppochned.

Och när han log, vandrade tankarna tillbaka.
När han var stor, ung och stark. När han bar sin minsta 5-åriga flicka
på axlarna, och hon sa åt honom att han var en häst, och skulle
galoppera, vilket han gjorde, och hon skrattade så hon kiknade.
Och han blev alldeles varm i hjärtat en sekund.
Hon väntade på honom nu. Bara han till slut fick tillåtelse
att lämna sin plågade kropp. Hon väntade där på andra sidan.
Det var han övertygad om. Annars hade han inte överlevt en timme
efter det att hon slog igen sina ljusblå ögon, en vecka efter sin
17-årsdag. Hon väntade på honom, så måste det vara… det måste.

– Pappa …. jag måste gå nu, jag kommer vara där och vänta på dig

… var hennes sista ord.

…..fortsättning följer, troligtvis senare, i nytt inlägg

…
Jag skyndade mig ut, så fort de
första regndropparna föll i förmiddags.
På riktigt så svalkande skönt efter en hel
veckas 30-gradig värme. Lämnade paraplyet
hemma, så att jag fick känna regnet mot min hy.

Nästan fullt på Café Petter, slog jag mig ner,
över en kopp kaffe. Inga bekanta utöver personalen,
som hade fullt upp. Det har inte lagt sig ännu
med ilskan, droppen i bägaren över vissa människors
snäva beteende. Och jag är fortfarande inne på att
mitt osjälviska bidragande i några sammanhang
radikalt kommer förändras, eller upphöra.

Det är inte i första hand fysiskt besvärande. Men
de är bristen på respekt och vanligt hyfs,
som får mig att överväga exit ur föreningslivets
ansvarsområden. Och det är bristen på respekt inifrån
föreningen, från tredje part, och från de som man måste
samexistera med. Samt att det är återkommande, vecka efter
vecka, år efter år, och trångsynt egoism. Alla vill
att det ska finnas, men ingen vill göra nåt, eller ens bete
sig civiliserat mot de som gör nåt.

Föreningslivet är döende i Sverige.
Det är ett faktum. Det blir så när det är byggt
på ideellt arbete, och vi lever i en tid
då det enda som betyder något för var och en,
är egna pengar, inkomster.
Svenskt föreningsliv är döende.
And nobody really gives a shit, do they”
Men det finns de som kommer gnälla över
uteblivna tjänster som de tagit för givet,
utan att förstå vad de pratar om. Som den som gnällde över att vi
hade en klubbtävling, men inte hade öppet för allmänhet.
”va dåååååligt” kommer det eka.

Det var skönt att regnet kom. Ute är det 13 grader nu,
men inne vägrar temperaturen sjunka under 25 grader.
Men bättre än 29, som det varit inomhus senaste veckan.
Jag var nära att köpa ett pussel till idag. Men klarade
av att hålla karaktären. Pussel i juli ? its a no no,
pussel vid Jul its OK.

…
”We come far you and I”

….sa Kicking Bird till Dansar med vargar,
i slutet av filmen med samma namn.

Jag tänker på det nu när nätterna återvänder
och svalkan lika så. Jag tänker att jag kommit långt.
Nej, jag jinxar inte min framtida hälsa och harmoni.
Jag vet att det kan dala igen, och att det kan gå fort.
Jag är inte immun till det, bara för att jag kommit
långt, gjort värdefulla insikter, och lever mer, smartare,
hälsosammare och billigare. Men icke desto mindre så
HAR jag kommit långt. Även om allt man lär sig
och praktiserar är färskvara, som kan falla i glömska
om jag glömmer att vara ödmjuk, glömmer empati,
glömmer var jag kommer ifrån, och vem jag är.

Men jag har tagit steg !
Tagit steg mot den ”sanna människans stig”
Och med vetskapen att jag ändrat det som
inte skulle gå att ändra. Samt vetskapen om hur människor
utnyttjar andra människors snällhet, så kan jag meddela,
att mycket kommer förändras…. och en del rätt så snart.
Och det kommer inte uppskattas, det gör det aldrig.
Parasiter uppskattar sällan att bli av med sitt värddjur.

Jag har nämligen sedan lång tid tillbaka kommit fram till
att människor är funtade på det viset att de utnyttjar andra
människor utan att blinka, så länge den som blir utnyttjad
tillåter det. Folk kommer trampa på dig tills du drar ditt sista
andetag, och en stund efter det, om du tillåter det.
Och inte för en sekund ha dåligt samvete över det.
But I tell you, there will be som changes, and most of
you aint gonna like’em.

Jag är inte längre rädd att bli ensam som konsekvens,
för jag ÄR ensam, och har alltid varit ensam.
Men har känt mig lååångt mer ensam, längre tillbaks.
Inte lika mycket nu faktiskt. ”Världen Är full av idioter, och man
kan inte ta hänsyn till dem”

Jag tänkte på mina bröder, som jag får förmoda,
lever någonstans i Sverige. Det har funnits frågetecken för mig.
Många ”varför” och många ”hur”. Men nu såg jag dem
försvinna ur min horisont, och jag bryr mig inte längre
om vart de bor, hur de lever eller något enda av de ”varför” och
”hur” som plågat mig.

Inte en enda människa kommer lyfta ett enda ögonbryn,
över värddjurets avlusning av parasiter. Allra minst parasiterna
själva, som likt Goa’ulds kommer sätta sig på ett nytt värddjur
och parasitera. Utan att blinka för en sekund.
Folk kommer trampa på dig tills du drar ditt sista
andetag, och en stund efter det, om du tillåter det.
Och inte för en sekund ha dåligt samvete över det.
Några kommer på sin höjd lite förvånat undra varför ?
Men på det stora hela kommer den stora förändringen för
min egen skull, vara en fis i världsrymden för livet
omkring mig. But, ”frankly dear, I don’t give a damn”

Jag tar steg !
Och fortsätter ta steg, men jag trampar inte
på andra för att ta mig fram, jag tar ett steg runt
om de är i vägen. Och går vidare. Jag tar fram luskammen
och avlusar mig från de parasiter, som parasiterat på min
vänlighet, mitt goda hjärta, min empati.
Men ni får nog se upp, det kan finnas större och elakare
parasiter, än er själva, som inte bryr sig var de kliver.
And me ? … I’ll be long gone !

…
Just nu är jag så trött på folk,
så fruktansvärt less på självcentrerade
egoistiska idioter som inte ser längre
än näsan räcker. Det finns fler än du någonsin kunnat
ana, och de förökar sig fortare än bananflugor i 30 graders hetta.

Det genomsyrar i olika former och grader hela
min omgivning, min omvärld, min samtid. Lokalt och globalt,
och alla äro de för dumma för att fatta i förlängningen
skjuter de även sig själva i foten, med sin egoism,
sin kapitalhunger, sin människocynism.
Självutnämnda ”småpåvar, och halvchefer, med svullet ego
lata klagoexperter, självcentrerade småföretagare
med storhetsvansinne.

Jag oooorkar inte med skiten längre

För närvarande utvecklar jag det inte mer än så,
och det är ändå ingen som bryr sig ett skit ändå så
Världen är full av idioter !