Författare: tomastvivlaren

Berusning

Vad berusar mer än vin ?
Vad stimulerar mer än sex ?
Och vad eftersträvas mer än kärlek ?

Man skulle instinktivt lätt kunna hävda att
det är socker, som är svaret.

Min sockerhjärna kom osökt, på en tiondelssekund, upp med det
förslaget. Iofs kanske för att jag just nu när jag skriver
detta inlägg, för 5:e dagen i rad äter min gröt UTAN sylt
och med Kefir, istället för sötmjölk.

Men svaret är:

Men när jag började inlägget hade jag en annan
sak i åtanke, och ordet är:

Makt !… och faktisk kanske ännu viktigare: Maktlöshet !

Och då inte enkom i det formatet vi tänker oss allt
som oftast, med världsledare, eller Bill Gates.

Pengar och sex

Pengar är lika med makt. Men bara för att nästan alla
eftersträvar pengar och materiell rikedom. Sex, sexighet
attraktion är lika med makt. För det är både en av våra
allra mest fundamentalt grundläggande drifter. Djupt in i
vårt DNA, för artens överlevnad. Och så länge människan
har varit människa så har sex, skönhet och sexighet använts
för att få makt. Men det är en farlig, farlig väg att gå,
att leka med människors drifter för att få makt.
Det är nämligen precis vad tex våldtäkter handlar om,
att visa makt. Ta ifrån den vackra, sköna, sexiga kvinnan
den makt hon har iom sin skönhet, sin sexighet.
Och då har den personen gett sig ut i krig,
utan vapen, med blottad strupe.

Rasism är inte kontroversiellt längre, men att opponera sig mot
ett mediedrev är det

Det pratas inte om det som traditionellt varit ett av
kvinnlighetens största maktfaktorer över män,
och fortfarande är. Det pratas inte om att väldigt
många använder det medvetet för att få just makt,
få bättre ställt, bättre positioner… mer makt helt enkelt
Ingen vågar idag ens knysta om att en kvinna kan göra något fel,
än mindre att en kvinna precis som en man, skulle
själv kunna bidra till sin utsatthet.
För det vore att säga att kvinnan får skylla sig själv,
om hon blir våldtagen.
Nej det vore det inte ! Det vore att förstå att sexualitet är
ett maktmedel, och ökar RISKEN för att bli utsatt av män som
inte tolererar att en kvinna skaffar sig makt över honom.

Känslan av maktlöshet, kontra ruset från makt över andra

Jag som självutnämnd amatörpsykolog,
men ändå har levt under 53 långa år,
samlat på mig en hel del erfarenheter,
ifrågasatt allt och alla, inkluderat mig själv.

Jag hävdar att just maktlösheten, eller
KÄNSLAN av maktlöshet, är den stora drivkraften till makt.
Men även till mycket av allt elände som våld, kriminalitet,
våldtäkter, krig, och tom sjukdomar.
Och därför är det på något vis endast där man kan börja.
Att skapa känslan av att jag har makt över mitt liv.

Nej, nej, stopp, inte materiella ting eller karriär

Nu tänker säkert många utbildning, karriär, upplevelser,
och tröttkörda slogans som ”allt är möjligt, bara du vill”,
men inte jag … jag börjar i andra ändan, med förväntningar,
med ointresset av att vilja köpa saker hela tiden !
Jag blir inte impad …på riktigt, av kompisen nya Mercedes.
Och hans testosteronpumpade muskler, med hjälp av ”kosttillskott”
gör att jag mer tycker synd om honom…. på riktigt.
Jag börjar i ändan där jag inte blir speciellt imponerad
av självutnämnda modeller, som lever för att bli sedda,
lägger nästan hela sin vakna tid på smink. kläder, skor,
etc etc….och allt med dem skriker ”SEEE MIIIG”
för jag är sexig. Mitt huvud säger nu mera i bästa fall:
”Ja du kanske är vacker… och ?
Och väldigt ofta tycker jag påklistrad skönhet,
inte är skönhet. Det betyder typ ingenting för mig,
och egentligen inte för henne heller.
Det är egentligen bara ”socker”

Beteendet handlar om makt, från båda håll

Men det beteendet handlar om makt, och maktlöshet.
Det handlar om illusioner kring vad vi behöver, vad som vi
tror förväntas av oss, och en troligtvis helt felaktig bild
inombords vad vi EGENTLIGEN vill ha.

Men nu kommer vi till det intressanta. Jag har alltså efter
53 år kommit dit att ytlig skönhet, sexighet är ointressant.
Jag är inte asexuell, men jag har bestämt mig för
att jag inte är till salu. Jag tar kommandot, låter mig inte påverkas.
Jag är fortfarande människa, men låter mig inte manipuleras.
Jag har kommit dithän, i rätt så stor utsträckning,
att jag inser att ju mindre jag äger, desto lyckligare blir jag,
dag för dag, Varför ? Jo för att behoven minskar, kraven minskar
Och jag blir mer och mer harmonisk och glad, och jag får mindre
behov av att köpa nya saker, när jag blir lyckligare av lite saker.
Då blir jag även rätt så okej med att ha ”lite pengar”
Jag KÄNNER mig INTE maktlös längre, över mitt liv.

Nu är det ingenting jag har fått gratis, eller kommer behålla gratis,
För jag är människa, och inte robot, men jag vet hur.

Män kan inte våldtas

Det låter kanske logiskt, om man utgår ifrån att en penetration
måste genomföras, och med våld, för att det ska kunna kallas
för just våldtäkt. Men eftersom den juridiska betydelsen av
ordet våldtäkt förändrats drastisk i just Sverige på senare år,
så kanske vi ska titta närmare på vad en våldtäkt egentligen är
hur man definierar den, och vem som har rätt att döma
och definiera den. Och sedan åter fundera kring
om män inte kan våldtas ?

Nu för tiden händer det även att eventuell finger-penetrering
klassificeras som våldtäkt. Det händer att samlag vid sömn
klassificeras som våldtäkt, och där finns det rätt
många gråzoner skulle jag påstå. Inte minst ur bevisningssynpunkt.
Det har till och med gått så långt att det inte räcker med att
lyssna efter ett eventuellt nej. Mannen, för denna lag är inte till
för båda könen, mannen ska försäkra sig om ett verbalt ja.
Vilket även det ur bevissynpunkt är nära på absurt.
En ny lag om ”oaktsam våldtäkt” har även införts, och givit
3 domar. En av dem får mig minst sagt att fundera, länk:

34-årig man

Ja ni får läsa själva, och begrunda.
Kvinnan vågade iaf inte säga nej, och det ligger till grund
för mannens ”oaktsamma våldtäkt”
Detta fall ledde till 1 års fängelse.

Kvinnan säger att mannen kysste henne mitt under en
konversation och av ”ren chock” pussade hon tillbaka.

———————-

Medgivande ?

Det handlar alltså om kvinnans medgivande, och den ska inte längre
kunna tolkas av mannen utifrån kvinnans beteende. Återigen,
det är lagar som inte uttryckligen ska vara enkom för kvinnan,
men i praktiken är det, eftersom vilken man som helst
som kommer in på polisstation och anmäler sig våldtagen eller misshandlad,
kommer med stor, stor säkerhet bli ignorerad eller hånad.
Jag tror till och med Metoo-rörelsens vigilanter håller med om
detta, och tycker det ska vara så. För sådana män betraktas
paradoxalt nog ofta nog som ”offerkoftor” av metoo-vigilanterna.

Bevisning ?

Och det handlar dessutom om bevisning. Och den enda bevisning
som oftast finns att tillgå i berättelser som dessa, där ingenting
är tydligt och klart, det är just de inblandades ”berättelser”
och vittnesmål. Teknisk bevisning är ju omöjlig att åberopa om båda två
säger sig ha deltagit.

Baserat på känslor och outsagda tankar ?

Jag har läst om många ”metoo-fall” (läs anklagelser)
där kvinnan som anser sig blivit våldtagen, ofredad
eller utsatt för övergrepp, använder sig av hur de kände och tänkte,
att de var lamslagna, paralyserade, och inte vågade säga nej.
Men det är ju horribelt kära medborgare om detta ska vara
grundläggande för juridiska mål och domar. Lars Ohly lutade sig tex
över en ung kvinna, som ”kände sig illa till mods,
men hon hade inte sagt något till Ohly vid tillfället.
Jag tycker på sin höjd detta är ett plumpt beteende,
och kort och gott ska avvärjas med ett bestämt ”nej”,
eller ett knä i skrevet. Metoo har ju i princip omyndigförklarat
svenska kvinnor som menlösa, omyndig våp, eller fåntrattar
utan egen vilja eller egen talan. DET om något tycker
jag är skamligt mot kvinnor.

Alla riktiga våldtäkter som skedde under Metoo

Märk väl, att nästan INGA våldtäktsfall, så som de bedömdes
förut i Sverige, där en eller flera män, med tydligt våld tvingade
sig på en kvinna sexuellt, med skador i underlivet, traumatiserade
för livet… jag kan inte minnas ETT ENDA sådant fall under metoo-
rörelsen. Men jag är ÖVERTYGAD om att under den perioden förekom
flera sådana fall av våldtäkter. Men fokus låg på Kronérs flera år gamla
sms. De låg på Virtanen som själv sett till
att få Wallins anklagelser utredda, och blivit friad från dem, OXÅ flera år tillbaka
i tiden. Det låg på siffror som inkluderade de som stöttade rörelsen,
men räknades in som Metoo-offer i siffrorna.

Att få makt över andra människor, pulverisera deras självkänsla

Som jag skrev tidigt i inlägget. Det är handlar om makt,
och maktlöshet. Och att maktlöshet, känslan av maktlöshet
kan få människor att göra hemska saker när de får sniff på makt.
Våldtäktsmannen utövar makt för att trycka ner sitt offer,
för att frånta henne/honom, all självkänsla, allt egenvärde,
all makt över sitt eget liv sin egen kropp. Det är en, eller
kan vara en fullkomlig pulvrisering av en människas själ.

De fick makt, massor utav makt,
över män de inte tyckte om. Och de utövade den

Men även Metoo-anklagelserna handlar om makt,
om omvänd maktposition. Det handlar om hämnd,
det handlar om att slippa känslan av maktlöshet, och få makt över andra.
Och det fick de här Metoo-brudarna Cissi Wallin,
Lulu Carter, och Frida Holmgren, samt ett otal anonyma kvinnor.
De fick makt, massor utav makt,
över män de inte tyckte om. Och de utövade den. Och trots ett
överväldigande antal fällningar ab pressombudsmannen
i dessa fall och anklagelser, så blev de anklagade av med sina jobb,
sina liv…

En typ av våldtäkt på män skulle man kunna säga med de nya direktiven,
would’nt you say ?
Således kan det ge makt, att lägga beslag på, ta patent på
offerrollen…. dvs hävdad maktlöshet ger makt,
som dessvärre Metoo visar tydligt.

Makt över sitt eget liv istället för andras

Makt över andra …leder till maktlöshet för dem,
och en vilja att skaffa sig i sin tur makt över andra.
När det bästa vore att skaffa sig makt över sitt eget liv, utifrån
förväntningar, tydlighet, acceptans

Så den viktigaste frågan för varje människa torde vara:

Vad vill jag ?…. egentligen i livet ?

Och första följdfrågan: Kommer pengar verkligen hjälpa mig att få det ?
Kommer sex, makt över andra människor, egentligen ge mig makt över
nåt viktigare, nämligen makt över mitt eget liv?

Och om inte hur når jag dit ?

DET är frågor du och jag bör ställa oss själva

…
Allting rätt

Det känns som Lejonet (Dansarrangör Lejonsson, L-E-Jonsson)
än en gång gjort allting rätt,
känns som inget i övrigt fanns att önska från
arrangörerna. Man känner sig alltid välkommen.
Och Trätojordsbacken i Hammarstrand på midsommardagen
fanns det lite godis för alla i godispåsen så att säga.
The Boppers + ett coverband, Manners, och Martinez.
Go-fika och alkohol… eh öhhm .. just.
De e barra Go-bubbar o Mys-tjejer i Lejonflocken.
Och ”Mufasa” själv, Lars-Erik, lejonet, har troligtvis
det största danshjärtat norr om Dalälven,
och kanske längre bort än så.

Men ….

En gammal före detta dansgud, kände ändå ingen danslädje,
och det kan bero på att han är ”före detta”, samt en del andra detaljer.
Jag var för övrigt aldrig någon dansgud i bemärkelsen duktig
på att dansa eller vacker, utöver det vanliga. Jag var ”dansgud” för
att jag älskade dans utöver det vanliga, och utöver rätt så
hyfsat bra dansteknik, så glödde själen, och dans-auran lyste
…. och jag jag fick epitetet dansgud, av diverse dansälvor,
dansgudinnor.

…men det saknas något nu

Det saknas absolut ingenting från Lejonet eller lejonflocken,
eller deras arrangemang, det är i det närmaste fulländat.
Så det är väl någonting i den forna dansguden, eller
saknad av delar av dansharemet, eller en saknad Egon Edmark.
Eller är det för att dansbanden som öser på med sequencer,
självspelande instrument, och förprogrammerade dansshower
utan ögonkontakt med publiken, utan livekänsla, men musikaliskt
perfekt… men perfekt är livlöst. Inte som när Drifters Erika står på scen,
eller när Angelica med Holmstens trio kör helt live,
med en äkta levande musik. Något som tyvärr dock inte
belönades av danspubliken i köpta biljetter.

Några av er som saknas

Jag vet inte men något saknas, något saknas.
Kanske saknas ”flitiga biets” (Carolas) leende, omtanke
och danser. Kanske saknas min Sancho Panza Göran på
dansgolvet. Eller Lilia med orangea klänningen, Maria från Kramfors,
Linda-Maries (Lima’s) kulningar vid uppbjudning på Gussjönoret:
– ”Kai-Tooooomas, Kai-Toooomas”.
Eller ytterligare ett tjugotal dansälvor som övergett dansgolvet,
och utan dem, är ”dansguden”, bara en skugga av sitt forna
dans-jag. En högst ordinär dansare, utan smäckfullt kreditkort,
hög månadslön, eller hunk-skimmer, och utan penisförlängare (dyr bil)
att ta sig till danserna med.

Dans-golvs-navigering

Jag hade för kvällen, ansträngt mig och kom ihåg att ta med kontanter,
om inte annat som protest mot det kontantfria samhället.
Och där samstämmer Lejonet och fd dansgudens värderingar.
I förutsättningslös optimism, bjöd jag upp, och svängde runt
mina lurviga slitna gamla gubb-ben, i sökandet efter dansglorian,
att få en självlysande själ av dansen, som på flitiga biets tid.
Men orken tog eftersom slut, lusten att bjuda upp avtog, av inte helt
uppenbara anledningar. Kanske bristande kondition, kanske pga av ökande alkoholkrockar på dansgolvet som får den mest väl-navigerande
dansgud att fara som en vante mellan tyngre ölhävande party-dansare,
som inte hade den minsta avsikt att undvika krockar. Kanske var det
för att spriten föranledde icke dansanta, ointressanta kvinnor av
en annan åldersgrupp att känna det som de dansar gudomligt,
tillsammans med en fd dansgud. Medan den fd dansguden bara
kände sig ännu mer före detta efter den typen av uppbjudningar.

Alla utom Ior

Det såg ut att vara en kanon-kväll för näst intill alla inlösta,
de med ölburkar i hand vinglandes på Trätojordsbackens sluttningar
i hopp om att hitta någon att träta med. Fyllesnack, och kängor,
stortrivdes. De som druckit sig vackra och dansanta av sprit,
( i sina egna sinnen) stortrivdes. Ragg-brudar och ragg-killar stortrivdes.
Medelålders män och kvinnor som retro-diggade ett 40 år gammalt
band som redan när de började var retro, de stortrivdes.
Unga och gamla som sjöng till 80-tals hits sjungna
av ett svenskt motsvarighet till village people trivdes.
Alla … stortrivdes utom en gammal förlegad ”dansgud”
som letade efter dans-auran som en gång gjorde honom
så självlysande, att han frågade ”flitiga biet”:
– Carola … får man ha så här roligt
var på hon skrattade och sa, ”jaaaa det får man Tomas”

Trots ett fläckfritt arrangemang – kanske dags att avrunda

Det är märkligt, med tanke på att jag menar att Lejonet
inte kunde gjort bättre ifrån sig arrangörsmässigt.
Det kanske bara är så att dansguden är passé och får
ägna sig åt göromål som passar gamla fd dansgudar.
Kanske bara får sluta gnälla och hitta på nåt annat
kul istället. Det som en gång var, kanske förblir
historia. För vad utöver fulländat arrangemang ska lejonet
hitta på för att tillfredsställa gamla trötta dansgudar ?

Inträdet var ingenting att orda om, fullkomligt skäligt
pris, men …. för egen del, under existensminimum,
enligt pressens klagoartiklar, kanske jag får lägga
pengarna på mat istället,. och kaffe.

…
Jag är en droppe i ett hav,
ditt Ocean-strömmarna driver far det
mesta vattnet. Kalla eller varma strömmar,
en droppe i en ocean, vars åsikter betyder
ingenting i slutändan. Enkom när tillräckligt många
droppar vill åt ett annat håll, ändras strömmen,
strömmen som för närvarande fryser våra hjärtan,
och sakta, sakta, med en självvald ögonbindel är
vi den mest självdestruktiva livsformen på jorden.
Som ett lämmeltåg ner i havet.

Och just nu tror alla droppar i havet att
det är en bra idé att skita i miljön, skita
i om det man säger eller skriver är sant eller falskt
De två supermakterna har ledare med den tron.
Och lilla Sverige följer troget.

Jag är en droppe i ett hav.

Och jag är under stundom så less på min omvärld.
Och ändå så glad i livet och människor,
djur och natur. Det är just därför jag
ofta är så less på min omvärld. Hos enskilda människor
ser jag ibland godhet och hjärta. Men den stora starka strömmen
drivs av en enda sak, oavsett vilka konsekvenserna blir:
Mer pengar !

Jag har kräkts på denna egoism ända sedan Carl Bildt och Kjell Olof
Feldt ändrade Moder Svea till ett borgerligt land, utan återvändo
tycks det nu när Löfven och Åkesson skapat två borgerliga block.
Och jag har kräkts i många år på hur man skapat jordmån för
främlingsfientlighet och rasism med denna egoism, och nu blommar
ogräset vilt i det före detta svenska folkhemmets näringsrika trädgård,
och hur mycket vi än rensar bort rasister ur SD, så ploppar det upp
nya ogräs, pga den jordmån vi skapat genom långvarig egoism och
borgerlig politik. Det kommer givetvis fortsätta att växa ogräs,
för vi fortsätter att göda det. Och nu är ogräsbekämparna de samma
som ordnade jordmånen för rasism, och de håller själva på att
bli samma rasistiska ogräs. SD-ogräset är den farligaste av ogräs,
och det ENDA invasiva ogräset i den svenska floran.

Men bry er inte om mig, jag är bara en droppe i ett hav,
och inte ens om jag skulle ha helt rätt i det jag skriver,
och alla skulle förstå det, kommer lämmeltåget stanna upp.

Och nu kräks jag lika mycket på hur jämställdhetskampen
blivit feminism, med samma slagord som de blåa egoisterna
och de bruna rasisterna: JAG, JAG, JAG JAG och JAG.
Jag kräks på lögner rättsosäkerhet media-kölhalning,
mediedrev, nästan lika mycket som jag kräks på våldtäktsmän
och tjuvar. Jag får nästan klåda av pride-flaggan fast jag
på riktigt tycker att all kärlek, är kärlek. att alla ska ha rätt
att älska vem man vill enligt lag och i praktiken.
Men jag mår snart illa av den oproportionerliga kampanj,
i media, filmer och tv, där folks sexuella läggning
promotas under regnbågens färger. Låt alla få älska vem de vill.
Det är hatet som är det stora hotet, inte kärleken,
men nån j-a stans får väl kampanjen lugna sig. Vi KOMMER INTE
att omvända homo-fober med masskampanjer. Vi kommer INTE
att uppnå jämlikhet med fler kvinnor i företagsstyrelser,
vi kommer uppnå det med solidaritet, minskade klyftor och
empati. Och vi KOMMER INTE minska våldtäkter med
uppfostringskampanjer för feminism i reklam och tv.
Vi kommer att minska det genom bra föräldraskap,
minskade klyftor, tolerans och att män anses lika mycket
värda som kvinnor och vise versa.
Jag är så trött på alla lögner, och anklagelser.

Men jag är bara en droppe i havet, och strömmarna skiter i mig
de vill till stupet, falla ner och förångas. Och troligtvis ske deras vilja
på grund av dess styrka och ignorans.

Inte ens i den stund de förångas i fallet kommer de
överge tanken på ”Jaget” för stunden,
inte ens då kommer de vända kapitalismen ryggen.
Inte ens när Hitlers röst nu åter buktalas i parlament
och riksdagar världen runt, inkluderat Sverige
Även då kommer de att skita i barnbarnens arv.
Moder Jord.

…
Jag brukar, tycker jag själv, helt osvensk,
vara bra på att med ord ge målande beskrivningar.
Men här har jag höjt ribban. Jag tar sats och hoppas
jag lyckas, men frågan är …..

Jag studerar människor, iakttar, förundras, beundrar,
småler och … ja jag betraktar kort och gott… människor.
Och när man gör det, med humor i kåseri-anda, så
måste man vara lite generaliserande, och snudd på
fördomsfull. Och som tur är så är jag just detta !

De flesta av oss har väl någon stund i livet,
eller speciella tillfällen då vi är rätt så malliga över
något, någon, en prestation, en som, en dotter osv.
Jag är nog lite av ett undantag där. Det finns tillfällen
då jag kan känna mig lite stolt över något.
Men det finns gradskillnader på ”Stolt” och ”mallig”…
där den kraftigaste synonymen förmodligen blir ”dryg”

Jag menar jag har sett mammor nästa formligen och fysiskt
svälla upp och öka i volym, när deras vuxna söner uppträtt
musikaliskt. Jag har sett föräldrar tro att deras barn
är på väg att bli världsstjärnor, även när de missar toner så brutalt
att det skär i öronen.
Och har släktingar som bor i hufvudstaden minsann,
fint ska det va !, som var gång jag besökt dem skrutit förgäves
inför ett svårimponerat socialfall från Nipornas stad. Skrutit över
kök för en halv miljon kronor, ”kolla in nya verandan Tomas,
visst ere’n shyrre ?”

Nä jag är svår att imponera på, när det kommer till kapitalvaror,
eller löner, Nu är ju förstås löner ingenting svensken går omkring
och skryter med, eftersom då kan hen inte hävda att hen
har för lite i lön, vilket i princip alla svenskar hävdar att de har.
De allra rikaste inkluderat… eller kanske i synnerhet dom.
Men saker, prylar, kapitalvaror … det visar man gärna upp.

Ja helt fördomsfullt, så kastar jag ur mig att för kvinnors del
är det ofta andra saker än för svenska män. Jag tänker mig att
många kvinnor nästan aldrig ”har nå’t att ta på sig” när de står
vid sin ”walking closet” och ska på fest. Fast kläderna de redan
har kan vara värda mellan tio-tusen-tals kronor. Och jag menar
porslinet i matsalen… (ja medelklassen i Sverige har en ”matsal”)
Där det dyra glasskåpet står, med porslin som räcker till en mindre
nobelfest i antal tallrikar, assietter, nubbeglas, sherryglas vinglas
ölstop mm mm . Och de får INTE användas … utom när kungen kommer
på besök.

Men nu till elddopet, prövningen för en enkel amatörkåsör som jag
väl ändå torde vara. Ögonblicket som torde vara näst intill omöjligt
att fånga med ordbeskrivning, ej heller stillbild, kanske, kanske, kanske
att det går med filmkamera. Ingen-ingenting är så
nära att vara så nära den svenske medelinkomstmannen,
nästan som det vore en del av kroppen, deras själar …
…Ingen-ingenting är så otroligt viktigt för honom som
denna statussymbol !
Och det är här orden nästan inte räcker till, när en svensk
medelinkomsttagare/ klassresenär kliver i och ur sin välpolerade
nya bil, eller bättre begagnade bil, som skiner. Och på intet sätt
kan du såra en svensk manlig medelinkomsttagare som
när det gäller hans bil.

Men de här korta sekunderna när han kliver i eller ur bilen,
så finns det mig veterligen ingenting på detta jordklot som
kan se mer viktig ut ! Blicken, kroppshållningen, den likvida aura som
skiner omkring honom. I hans egen värld så stannar världen omkring honom upp,
alla slutar med det de håller på med, och allt går i slow- motion,
som en påkostad Mercedes-reklam. Blicken är lätt grym, inte ett spår
utav leende, allvarlig, viktig, oumbärlig och ett snäpp till
på karriärstegen, och ännu en station avklarad på klassresan.
Och sedan länge så låser nästan ingen sina bilar med nyckel
i låset och vrider om nyckeln, utan gör det elektroniskt via
en fjärrfunktion på nyckeln. Även kvinnor använder sig ju givetvis av
fjärrfunktionen. Men de gör det för att låsa bilen. Mannen med
svensk medelinkomst, den nya rikemansklassen, gör det på ett sätt som
får månlandningen 1968 att verka som småpotatis. Och alltid, ALLTID,
gör han det vänd bort från bilen, för att visa vilket viktigt ärende
han är på väg till i nästa skede. Många gånger är det till
systembolaget de är på väg till, från parkeringsfickan alldeles
utanför. Minns ni när Ingemar stenmark åkte skidor, skolorna
upphörde undervisa, arbetsplatser stannade, trafiken upphörde,
och Sven-Plex med hjärtat i halsgropen konstaterat
att Ingemar vann igen före Pierro Gross ?
Japp i paritet med detta ligger det när en svensk medelinkomsttagare
låser och låser upp sin bil med fjärrfunktionen

Den påkostade slowmotion-scenen där världen runtom låsningen
av den faaaantastiska bilen, och dess fantaaaastiske ägare,
är nu äntligen över, och världen rullar på igen, tills nästa gång en nyrik,
medelinkomsttagare kliver ur sin nya bil, och ska låsa den.

Det finns bara en jämförbara situation, där sådan drypande
kapital-självkänsla infinner sig, viktigpetter-aura,
och det är när den svenske nyrike medelinkomsttagaren
står vid sin 10.000-kronorsgrill och ska vända
på en köttbit. För kött, jakt och slakt är också
väldigt manligt, har jag erfarit.

…
Idag ska jag börja ett nytt och ett bättre liv…. igen.
Jag kan faktiskt inte sluta röka, det går inte !!!
För jag har aldrig börjat.
Men socker !!!!!
Jag har nog inte tänkt sluta helt, för då kan jag aldrig
va bland folk och ta en fika eller samexistera. Det är nog illa att jag
är laktosintolerant, slutat äta kött, dricker inte sprit, röker inte
och kanske har nån ny fraiche inne-allergi på gång.
Nä så det är lite för stor procent persona non grata
över mig för att helt sluta med socker. Äter inte ens surströmming !

Jag är inte helt klar på hur långt jag ska gå, när och var jag ska
avstå från socker. Men jag tänker att en bra start är att minska/
sluta hemma vid, i så stor utsträckning som möjligt.
Igår efter ett fantastiskt trevligt besök hos kompis, som
är den ofrivillige mästerkocken i sitt hem, så blev det
två sorters sötekakor efter den oerhört nyttiga pastasalladen.
Och på kvällen hittade jag en talrik gröt i kylskåpet, och som
av en händelse stod en syltburk bredvid. Och med köpesylt är
det så att man öser på mer, för det smakar mindre.
Men 4 msk jordgubbssylt kl 21 på kvällen Tomas ????
Nej idag ska jag börja på ett nytt och bättre liv….igen.

Sen låg jag och skulle försöka somna med flytande socker i
ådrorna, snarare än syrerikt, friskt blod. Och det kröp i armar och ben av
sockeröverdos. Och då med akut sockerhjärna mitt i natten började
jag smida planer på förändring på sockerfronten.
Sylt är ett ”bra” kryphål för en sockerknarkare, för det är inte godis…
JO DET ÄR DET TOMAS ! Det är godis., speciellt köpt sylt.
En sockerknarkares bästa kryphål… sylt !
Ett annat kryphål jag brukar använda mig av för att kunna
fortsätta knarka socker är att
”jag är ju inte överviktig, och jag rör ju på mig,
så jag tar en sked sylt till….”

Så nu sitter jag här en vacker sommarmorgon och äter ”torrgröt”
dvs gröt utan varken sylt eller mjölk, och försöker övertala mig själv
att det är gott. Det är inte så illa faktiskt, och jag har redan hittat
en vinst till med att utesluta mjölk och sylt. Nämligen att det
tar en ganska bra stund att få i sig ”torrgröt”. Perfekt för
mig som alltid kastat i mig maten.

Ett tag under natten, med ”hög” sockerhjärna, funderade jag
över sockerfria tidszoner. Men nu ”dagen efter” när jag håller på att
avgiftas, nyktra till från sockerruset tänker jag:
Mmm … nja …. njäää !!!
Jag brukar inte fungera bra när saker blir för inrutat, strikt
och robotaktigt. Det är nog så fantastiskt att jag skaffat mig
morgonrutinen att alltid koka gröt, kaffe och bädda sängen.
Mer robot än så kommer jag aldrig bli.

Hmm nu har gröten börjat kallna … ähh kom igen nu Tomas
en sked för pappa … en sked för … den skaaa ner !

Sen är det ju ofta så att vi knarkare ersätter ett beroende
med ett annat, och inte jättesällan slutar med att
ha två beroenden, inkluderat det som man ville sluta med.
Så det gäller att vara vaksam.

Men idag ska jag börja ett nytt och ett bättre liv ….igen !

…..två matskedar gröt kvar nu ! lycka till TL !

…
Barn är ju enligt mig, mer av allt liksom.
Jobbigare när det är jobbigt, och mer guldkantat
när det är guldkantat. Och några kompisars ungar
förgyller då och då min tillvaro med leenden.

Jag har haft två riktigt bra dagar, utan att ha blivit
rik, eller träffat nå’n prinsessa att gifta mig med
och levt lycklig i alla mina da’r … eller för den
delen haft höga ambitiooooooner med livet gud bevars.
Att spela boule hemma hoz … Monsieur Bodäää och 145 knott
och 98 mygg, över en kopp högkvalitativt kaffe.
Det var tursamt. Och bara en sån sak som när jag cyklade
dit och hem en varm sommarkväll när långa skuggor
dansade lågt efter gräs och vägbana. Och björklöven
rasslade inne i skogsdungar, efter Skärvstavägen
längs med Ångermanälven. Och ”kvicksilvret” hittade
över 20-sträcket även efter kl 20.

Underbara ”terrorister”

Jag menar att jag så sent som idag blivit tvungen
att ställa in två spelningar i Juli pga hälsoskäl,
påverkar inte ens i negativ riktning, trots
att jag sett fram emot det. Men att ha två av de tre
”terroristerna” (Lackens småttingar 5 – 8 år) ystert springa
omkring mig och pappa Lacken och testa vår koncentrationsförmåga,
var oerhört skoj. Och när vi fikade så sa jag till minstingen Malte, 5 år:

– Men Malte … visst är väl du världens bästa Malte ändå ?

– Näääej … (Protesterade Malte markerat) ”Jag äl väldens klantigaste Malte”

– Jaha … varför det då Malte ?

– Jo föl ja lamlal o slål mig hela tiden

Börsen gick ned

Så var det med det.
Och idag knallade jag iväg till parken för att
spela boule med SPFs pensionärer. Det blir lite
annorlunda boulespel, mot för med Monsier Bodääää,
men har sin charm ibland, och man får ju vara
i vackra Sollefteå Stadspark.
Raffe från parkförvaltningen, var där samtidigt
och gick med nån mackapär som liknade en metalldetektor.
Men vi såg aldrig att han hittade något guld.

På tal om guld, så saknade jag min lilla nätta plånbok,
utan någon större summa likvider i., när jag skulle
bege mig hemåt. Det normala är ju att man glömt den hemma
och bara trott att jag haft den med mig. Men si denna gång
låg den inte på någon uppenbar plats i mitt relativt välstädade
Spartanska hem. Men jag vände på allt som gick att vända på,
hällde ut tvättkorg. Letade i fickor, lådor…. jag tom, för säkerhets
skull kollade så jag inte blivit akut senil, och lagt den i kylskåpet.
”Plånbok i kylskåpet ? det har väl ingen vettig människa som har ?”
Nej …precis .. just just… så jag kollade

Och samtidigt hade nån telefonförsäljare fått spunk, och ringde
stup i kvarten… 5 samtal. Jag kollade med hitta.se efter 2 samtal
men det såg ut som försäljare. Och jag var preciiis på väg att ringa
o spärra mina bankkort, när samma nr ringde igen.
Äh jag frångår väl mina principer då …. det är nog en
försäljare, men jag har ju faktiskt just tappat min plånbok oxå.
Så j-a nojig får du väl ändå inte vara Mr Tomas !
tänkte jag.

Börs-notering

Och det var nog tur det, För i andra luren, på knackig svenska
efter lite engelska och gissningar, kom vi fram till att en
ung herre i 30-årsåldern, hade hittat min lilla nätta plånbok.
Och ville lämna tillbaka den.

– Jag kommer till biblioteket om 5 minuter.
sa jag o hoppade upp på min snygg-cykel.

Då stod han där, med plånboken uppvikt.
Så jag såg…. Jag tackade och tog i hand, Och kände mig
väl aningen dum när jag sträckte fram en 100-ing,
som tänkt ”hittelön”

Valuta för pengarna ?

Va ?? … vad en hundring är ??
Jo förstår ni, en gång i tiden så hade man nåt som
kallades mynt och sedlar, som var fysiska, och som
användes som betalmedel. Utan att trycka på nån
app på mobilen och betala med digitala siffror.

På så sätt kunde man veta hur mycket
pengar man hade, utan att staten, bankerna och världens
storföretag kartlade alla dina inköp och tillgångar.
Då kunde man bli rånad iofs, här i Sverige.
Det kan man fortfarande… fast rånaren
sitter i Afrika eller Filippinerna och trycker på en knapp.
Så nu är det istället storföretag, stat och banker som rånar oss
helt lagligt. Det är lag och ordning … sägs det.

Jo … aningen generat sträckte jag fram hundringen.
Och han sa att han absolut inte kunde ta emot den.
Jag förstår honom. Han är flykting från Azerbajdzjan
och bodde nu i Sollefteå. Så då frågade jag så ödmjukt jag förmådde
om jag åtminstone fick bjuda honom på
en kopp kaffe på Lilla cafet.
Så vi satt och pratade om Sverige, människor, diktatur,
hemlandet, jobb och pengar, i över en timme. Och det
berikade min dag. Och jag var mycket glad över
att återfått min plånbok, o slippa spärra bankkort.
Kan hända att han kommer och spelar boule med oss
vid tillfälle. Han var dessutom fd rumskamrat med vår
vän Amin som spelade boule med oss förut, och nu jobbar i Åre.
Firnt va ?

Som topping på allt ….

Och just när jag trodde att det inte kunde bli bättre
så får jag möjligheten att komma till Sveriges bästa kramerska
Åsa, och äta middag med henne och hennes små troll, Valle
och Evelina.

Lyckan stod mig bi….

…
Jag har nyligt haft ett försök till en internet-diskussion med
en arg ung kvinna. Hon var väldigt arg på mig, och hävdar
att jag ”kallar våldtäktsoffer för lögnare”. För den som vill följa
ordutbytet ger jag en länk:

Facebooklänk

Jag blir fascinerad av hur förprogrammerade så många
”debattörer” tycks vara. Som ett liten upprepande, digitalt
propaganda-flygblad, upprepar de sig utan att ta till sig
någon form av information. En snabb igenkänningsfaktor
är att de fort går till angrepp om vilken typ av person du
är, vad du tycker och tänker, vilket de då luskat ut på några
sekunder. Mig har det tagit ca 50 år, och jag har fortfarande
inte allt klart för mig om mig själv. Men jag tänker ändå
att det är rimligt att påstå att jag vet lite mer om mig själv
än en främling…. men det tycker kanske inte den arga unga kvinnan
i denna diskussionen.

Nu har även en annan arg ung kvinna, varit där och emojjat
arga emojis på mina inlägg. Tom åtta stycken prickar jag skrev,
som tecken på att jag väntade på svar på en fråga, till
och med mina åtta prickar blev den andra arga kvinnan arg
på.

…
Minns du när du gick barfota
i hjulspåren, med bruna barnsben,
på en grusväg, så lent så lent ?
Solen värmde, och världen fanns i din hand,
och morgondagens bekymmer inte fanns.
Kan du minnas ?

Det var för flera universum sedan,
och tusen mil tillbaka i tiden.
Det var för fem liv sedan, om du frågar
hjärtat som fått startas om, efter
att livet tagit slut, och du nödgats att
starta om på nytt.

Minns du din första kyss ?
Första gången du gick om drömde
om den du älskade i dina drömmar ?
Minns du när det inte blev ni två,
när ditt hjärta gick i tusen bitar,
och fick lappas ihop med tårar av lim ?

Det var så länge sedan , så många liv sedan
så många förutsättningslösa försök, att få ta del
av det enda du någonsin velat uppleva.
Hur mycket längtar du inte nu efter
den naiva tron på kärlek, som nu har ersatts
av bitter erfarenhet, och acceptans av ensamhet ?
Minns du din första kyss ?

Minns du första gången du dog ?
Då världen rämnade under dina fötter,
och du försvann i ett mörker utan känslor,
utan värme, utan liv, utan hopp ?
Minns du då du blev övergiven och lämnad ?
Med bruna barnsben, barfota
på en len grusväg, en varm sommardag ?

Kommer du ihåg när ljuset sipprade in
i allt det döda, med löfte om pånyttfödelse,
när du trott? När du vaknade upp i en vuxen
kropp, med ett barns naiva hopp och tillit,
och en gamlings vishet ?
Kommer du ihåg när ljuset sipprade in ?

Tror ditt hjärta ännu på kyssar och drömmar,
bakom dess härdade väggar, tårar av lim ?
Kommer du någonsin älska igen, när du
vet att du måste ge bort ditt hjärta,
och lita på att den du älskar behandlar det
som det dyrbaraste i världen ?
Kommer du någonsin älska igen ?

När du så dör en sista gång,
När ljuset som väntat dig välkomnar dig
till det okända slutet. Kommer du då
minnas att du har älskat ? Kommer du känna
att du varit älskad ? Det enda du någonsin drömde om,
långt bortom daler och guld. Kommer ditt grånade hår,
ditt ärrade hjärta, dina fåriga kinder, skrynkligt le,
och säga att jag är redo nu ?

Minns du när du gick barfota
i hjulspåren, med bruna barnsben,
på en grusväg, så lent så lent ?
Solen värmde, och världen fanns i din hand,
och morgondagens bekymmer inte fanns.
Kan du minnas ?

…
Det är intressant med människor.
Att samtala är intressant, att lyssna, och att
fundera själv, och att tänka … själv.

Tänka själv ?

Men folk har oftast inte tid att tänka idag.
Inte tid att samtala och lyssna. Och med lyssna menar
jag inte nödvändigtvis att vara gråt-axel åt medmänniska
i nöd, inte enkom iaf. Utan även lyssna på andras perspektiv,
hur tokiga eller främmande de än må vara för en själv,
utifrån den verklighet jag lever i. Och det utifrån den värld jag
mött under alla mina levnadsår, och hur jag mäktat hantera
svårigheter … vem jag blivit utifrån det.

Att lyssna på idioter, likväl som bra människor.

Jag sitter här med min andra kopp kaffe för dagen.
Den första var godast, fast det var samma kaffesort.
Och jag har hunnit tittat på SVT Play. Sommarpratarna.
Med Bodil Jönsson, Per Fritzell, Anton Abele, Helene Ripa
och Fredrik ”Benke” Rydman. Som alltid sådana sammanhang
så i förväg har man blanka ark, personer man tycker om,
och personer man känner avog inför, av olika anledningar.
Ungefär som ”så ska det låta”. Fördomar ? Ja delvis !
Men oxå beteende, åsikter de har uttryckt, självgodhet
på andras bekostnad osv osv. Men jag tror det är nyttigt
att lyssna på människor, även idioter och semi-idioter,
eller empatilösa människor. Däremot så lyssnar jag inte för
länge på förprogrammerade människor som upprepar sig
utan att ta till sig information, i en diskussion.

Spår av att själv vara dubbelbottnad.

Det kan vara nyttigt för att se komplexiteten hos människor,
djupet eller grundheten, ytligheten. Men också hur dubbelbottnade
människor är, och ofta dubbelmoraliska. Det kan även finnas spår av
sådant hos mig, som jag inte ser. Jag tycker ju nånstans att
jag är en förträffligt fin människa, men har alltid brottats med
dålig självkänsla, även om den är skyhögt mycket bättre nu.
Lite motsägelsefullt ?

Fantastiska program

”Sommar” (P1) och ”Sommarpratarna” (SVT) är i mångt och
mycket fantastiska program, där människor just berättar från
sina liv, saker man annars aldrig kunnat få veta i en värld
där människor mer än nånsin segregeras socialt och ekonomiskt
utifrån vad vi själva väljer för liv, vilka politiker vi röstar på,
vilka produkter vi köper, och vilka jobb vi har, eller är utan.

Tänk om jag skulle varit med

Ibland tänker jag hur det skulle vara att hålla ett
sådant program på radio, och sitta med främmande människor
för en tv-produktion. Vad skulle jag prata om i mitt program ?
Och hur skulle jag förhålla mig i en sån diskussionsgrupp ?
Jag skulle nog ha problemet att ha för mycket att prata om
i radioprogrammet på den korta tiden. Och jag tror att jag
skulle behöva inta en väldigt strikt lyssnande position i
tv-programmet… för att inte bli för het och konfrontativ.

Något som inte stämmer

Anton Abele tex, … jag visste nu att han är moderat politiker.
Och ja vet ganska ingående vad moderaterna står för,
och hur det påverkar välfärden, segregation, vård,
klyftor mm mm. Att då sitta och lyssna på honom som en som
kämpar mot gatuvåldet. Att se honom I PROGRAMMET
vara en lyssnande person, som nickar och förstår, åtminstone
de som sitter bredvid honom, inför TV…. det .. det
ja det blir svårsmält minst sagt. Och känns något falskt
utifrån vad jag vet att han stöttar politiskt, som påverkar
många utsatta i negativ riktning.
Hur hanterar man sånt ? Hur borde man bemöta
en människa som genom sin politiska uppfattning ser ner på mig
och hundratusentals andra utifrån pengar och status ?
Bör jag respektera honom ? Bör jag respektera hans åsikter ?
Jag känner spontant att jag inte behöver det.
Han har rätt att yttra sig, han har rätt att finnas, men jag
behöver inte respektera honom eller hans åsikter.

Ett bra program, med halvtaskig representation

”Sommar” är ändå ett intressant program. En av dess svagheter är
uppenbart att även om det är människor med olika sysselsättningar,
olika hinder i livet, så är det allt som oftast människor
ur den ekonomiskt och socialt högre samhällsklassen. asså om man
ser det ut ett representativt hållningssätt, av befolkningen.
Och det förklara nog också att Anton Abele, nästa kan framstå som
förstående och empatisk. Det hade blivit svårare för honom
om det suttit en kåkfarare en fattigpensionär, eller en cancersjuk
som blivit nekad sjukskrivning av hans parti.

Jag fattar … visst fattar jag

Men visst fattar jag att det är inte kanske är så lätt
att få till ett sådant pratprogram, med vanliga dödliga,
mindre lyckligt lottade. Det blir svårt att ha en diskussion
med en som snedtänder på en sil i sändning.
Och en döende cancerpatient tar sig inte dit. Och jag…
jag vet inte … jag tror inte den klassens människor
vill höra vad jag har att berätta om jag ska vara uppriktig.
Jag är uppenbarligen för frispråkig och direkt
tom för de flesta jag känner personligen, vad gäller
feminism, kapitalism, socialmoderater, miljöförnekare,
främlingsfientlighet etc etc. Jag skulle kanske inte ha en
enda vän om man utgår från det.
Och jag tillhör inget fack av förprogrammerade.
Men det kan ändå vara bra att ha i åtanke när man
lyssnar på de här programmen.

…
Jag känner mig mer trygg i mig själv
än någonsin i mitt liv, men även mer vilsen
i den tid och den värld jag lever i.

Kristdemokraterna har en ledare som inte verkar ha en aning
om vad Jesus predikade. Hennes och Sara Skyttedahls sk
”kristendom” äcklar mig. Finns ingenting av Jesus kvar i den,
men lite av Donald Trump, och lite av Jimmie Åkesson. Jesus hade
nog inte godkänt något politiskt parti av idag, men jag
tror han hade varit närmast vänsterpartiet. Han hade dock
under inga omständigheter accepterat någonting Ebba och
Sara i KD står för … ingenting !

Socialdemokraterna har tillsammans med SD skapat ett
politiskt landskap där man genom medvetet
avskaffande av blockpolitiken, i praktiken förvandlat
höger-vänster-andelarna från 40 – 40 till 90 – 8 till högern.
Inte ett spår av vänsterpolitik i socialdemokraterna.

Sedan Lasse Kronér blev bortplockad från
sitt tv-program ”smartare än en 5e-klassare,
så har jag inte klarat av att se på det, när personförföljelse
och äckligt politiskt maktspel ligger bakom att han
”fick sluta”. Nu bombarderas tv med reklamsnuttar
om kvinnors/flickors rätt att spela fotboll. Nilla fortsätter
att uppröra sig över hur ”lite” hon får i jämförelse med Messi.
Och kallar det ojämställt. Det är alltså fotboll vi pratar om.
Jag är definitivt självklart 100 % för att flickor och pojkar ska
spela fotboll om de vill. Men vem är det inte i Sverige ? Däremot kunde
jag inte bry mig mindre om Nilla Fishers drömmar om att bli
ekonomiskt oberoende på en lek.

Själv blev jag som 6-åring petad från laget, inte en match,
utan från laget. Men jag räknades väl skulle ta det som en man,
”upp och hoppa Tomas, sluta lipa nu”

Jag känner inte igen mig i det Sverige vi skulle bygga,
med världens bästa sjukvård, med det tryggaste samhället
där alla skulle med och ledorden var solidaritet och demokrati.
Ju mer jag inser att jag hittat mig själv, desto mer inser jag
samtidigt hur vilse vi gått… vi svenskar.
Vi som tog emot norrmän, och Judar när världskriget
bröt ut. Vi som slogs för lika rättigheter i skola.

Vi har gått vilse i en nordisk djungel med giftiga
dollar-plantor, låne-träd och mammon-gruvor.
Förblindade av guldets glans har vi glömt allt vad
vi en gång drömde om, vi i arbetarrörelsen. Nu åker
Socialdemokraten Jan Emanuel, tro det eller ej, de facto
omkring i en tvättäkta Rolls-Rolls, och har fortfarande mage
att kalla sig sosse. Göran Persson har blivit greve och
Veronica Palm, den tjejen som jag för ett par år sedan
såg upp till för sina ställningstaganden för riktig vänsterpolitik,
hon har nu blivit chef för en välgörenhetsrörelse,
där hennes höga lön ingår i bidragen.
Hon får inte nåt av mig

Däremot överväger jag att ge till en annan kvinnas verksamhet,
en svensk läkare med ursprung från mellersta östern, vid namn
Nemam Ghafouri, som med jämna mellanrum riskerar sitt liv
i flyktingläger där fd IS-medlemmar sitter med grepp om
sexslavar ännu i flyktinglägren. Hjärntvättade små barn som
inte längre kan sitt modersmål. Hon åker ner inkognito för att
hjälpa dem att bli fria. Om detta hör jag inget i den Metoo-dominerade
pressen och TV. Här är det toppchefspositioner, fotbollslöner
och klappar på stjärten i fokus, till världens mest fria
men samtidigt av feministrörelsen omyndigförklarade kvinnor.

I en artikel läste jag tom till min förvåning om att den svenske
mannen blivit daltad med i media, och tyckt synd om, och kallad Ove…
som mysfarbror. Troligtvis syftande till filmen ”en man som heter Ove”
Barriärerna är sedan länge sprängda, och ingenting, precis ingenting
är längre något problem att omvandla till att den svenska kvinnan,
är det mest synd om i hela vida världen. Uppenbarligen skiter artikelförfattaren
i att självmords-statistiken är brutalt mycket högre hos män.
Men den allmänna slutsatsen i Metoo-tider, är hör och häpna att
även det …är männens fel.

Den svenske mannens könsroll är som byggt för att tiga
kring allt som sker nu, attacken på män i allmänhet,
skammen vi ska känna för vad en liten procent gör fel.
Blinda ögat till allt som kvinnor i likhet med män faktiskt
gör fel, för vi är bara människor, med brister. Detta kan bara ske i Sverige
och ingen annanstans. Pga av den tystlåtna mansrollen, som
ska kunna ta all skit som slängs på honom med ro, för han är ju man !
En mansroll som både män och kvinnor är lika skyldiga till.
Bara i Sverige ! Det är inget jättemysterium för mig
att fler män begår självmord än kvinnor. Det har för övrigt varit väldigt
tyst om just detta under metoo. Vi ska vara glada att Virtanen och Kronér
lever… och några ska skämmas över Benny Fredrikssons död.

Jag känner inte igen mig i det Sverige vi skulle bygga,
med världens bästa sjukvård, med det tryggaste samhället
där alla skulle med och ledorden var solidaritet och demokrati.
Ju mer jag inser att jag hittat mig själv, desto mer inser jag
samtidigt hur vilse vi gått… vi svenskar.
Vi som tog emot norrmän, och Judar när världskriget
bröt ut. Vi som slogs för lika rättigheter i skola.

Jag önskar att bensinupprorsmakarna, metoo-revolutionärerna,
”Sverigevännerna”, nyliberalerna och Blå-sossarna, tar och
funderar lite kring läkaren Nemam Ghafouri, kring lilla pojken
Soraj som fick sina tänder utslagna av en IS-terrorist som Soraj
inte ville krama. Och pojken skäms över sina utslagna tänder.

Jag känner inte igen mig i det Sverige vi skulle bygga