Författare: tomastvivlaren

…
Vissa saker blir inte rätt på svenska språket,
går inte att översätta utan att förlora något viktigt
i budskapet. Därför valde jag en engelsk/amerikansk
titel. Förmodligen mer amerikansk. Om man översätter det
blir det direkt översatt: ”Vi rättfärdigar våra synder”

Det som går förlorat är att USA till stora delar anser
sig vara ett kristet land, ber till Gud och går i kyrkan.
Och då får sins/synder en annan innebörd.
Egentligen skulle en riktigare översättning vara; ”Vi rättfärdigar
våra dåliga beteenden” eller ”Vi rättfärdigar
våra fel”. Så kanske det blir tydligare vad jag menar,
med språkvalet i titeln.

Jag tänker att runtom i världen, men i synnerhet i rikare länder
som vårt eget, så är det mycket så vi gör, försöker rättfärdiga
våra fel. Och för att komma undan med det behövs ofta vita lögner,
grå lögner eller svarta lögner. Alternativt en cynisk människosyn.

När jag var 5 år gammal, gick jag och bollade en tennisboll mot
en röd tegelvägg i ett bostadsområde i närheten av där
jag bodde. Och kände mig rätt säker. Men en boll förlöpte
och träffade ett fönster, uppe i vänstra hörnet, och en lite skärva
for ut… det gick sönder lite grann.
Förbi gick en ”gubbe”, förmodligen i den ålder jag nu är i,
eller kanske tom yngre, och sa med sträng röst att vi var tvungna att
gå in och erkänna vad jag gjort. Jag försökte med ”Om du går in, så
väntar jag här” Det gick ”gubben” inte på… eller skulle man
kunna säga, ”den gubben gick inte”. Han släpade mig in mig
i porten och ringde på dörren. Det var en helg, och jag förstod
nog eftersom att ingen skulle öppna, för det var skol el dagislokaler.
Så ”den ”elaka gubben” lät det bero, i hopp om att jag lärt
mig en läxa. När jag ser på kort hur söt jag var då på den tiden,
så förstår jag inte hur gubben klarade av att vara ”så elak”
Han måste haft ett hjärta av sten, För alla tanter smälte för mitt
oskyldiga pojkutseende, och mitt oerhört lugna tysta sätt.

Men jag ser väldigt mycket av det beteendet idag, hos vuxna
människor, inte bara barn. Mycket när folk pratar
om att de ,är värda högre lön, när folk pratar om att bensinpriset
är för högt, trots att alla VET att det inte är bra för människor att
andras in avgaser, trots att vi VET att det i förlängningen förstör
vår luft, vår jord, våra lungor, våra liv. Och vi rättfärdigar det bland
annat utifrån uppdiktade eller överdrivet beskrivna behov. eller
skulle man kunna säga; vita lögner, grå lögner eller svarta lögner.

Högre löner, för att kunna leva lyxigare, köpa mer, åka mer
utomlands och samtidigt kunna lägga på hög på banken.
Kort sagt ”have it all”. Ha kakan och äta den.
Likadant är det med kölhalning i media, grova, fruktansvärda
anklagelser i media om våldtäkt med mera. Det mesta, visade
sig helt utan grund. Här rättfärdigar man då ett utomrättsligt
beteende med fruktansvärda konsekvenser för de drabbade,
med att människor som blivit drabbade oxå fått lida. Och
det kanske hade varit rätt ur ett bibliskt perspektiv,
med ett öga för det öga och en tand för en tand.
OM … det hade varit personer som gjort detta som
fick lida för ”sina synder”… vilket sedan visade sig inte
vara fallet, och dessutom är ett ganska troligt utfall
av rabiata hämndkänslor utan rättslig prövning. Det är NOG svårt
nog att leda saker i bevis även i en rättssal med utbildade
advokater och domare. Och förmodligen omöjligt i en medial
rättegång. We justify our sins !

Jag hoppas att mitt tennisbolls-brott är preskriberat nu.
Samt att när jag vid 14 års ålder tvingade vår hund att
dra kälken hem efter att ha bitit mig av misstag vid vild lek.
Det var inte heller rätt av mig. Eller för den delen när jag
blev tvungen att göra slut med min dåvarande flickvän för
25 år sedan,och hon grät på citygrillen,
när jag gick ut därifrån. Förmodligen glömde den ”elaka gubben”
incidensen redan samma eftermiddag. Och hundar lever i nuet
och just Josse har varit i himlen i 35 år nu. Och min dåvarande
gråtande flickvän, har haft åtminstone två nya sedan dess,
och har en nu, och verkar må rätt bra. Så de har nog gått vidare typ.

Och jag jobbar på att inte rättfärdiga saker jag gör fel,
säger fel, utan försöka bättra mig och säga förlåt,
då det blir fel, då jag gör fel. nu när jag är en ”gubbe”
Jag vet dock med mig att jag faktiskt är betydligt mer
pragmatisk och förlåtande mot felande barn, i synnerhet om det
är av misstag. Just på den punkten är jag något av en ängel
faktiskt

Sen finns det andra lägen då jag är mer -ig såklart
Det har jag övat länge på.

…
Ett ganska stort ämne faktiskt.

Världen är full av idioter,
jag kan inte undgå att komma fram till
nån annan slutsats. Nu är detta ju subjektivt,
så vem som helst har ju rätten att tycka jag är en idiot,
men det är ju bara idiotiskt.

Men ord och tolkningar av ord är viktiga. Och alla har nog inte
samma betydelse på ett och samma ord. Korkad, dum,
ointelligent, smart intelligent, klipsk, är ju synonymer och
motsatser inom samma tema. Och vissa ord förändrar
betydelse utifrån hur de används och i vilken utsträckning.
”Helt sjukt” till ex betyder nu mer ”fantastiskt” medan förr
gick man till doktorn om det var ”helt sjukt”
Finns måååånga liknande exempel.

För mig handlar några av dessa eventuellt nedlåtande
ord om huruvida man har förutsättningar eller inte.
Idag, med nyspråk, kallas ofta en ekonomiskt hänsynslös
företagare för ”smart” även om folk blir lidande av hens
agerande. ”Sucks to be that guy” sa en pantshopkille
på tv när de blåst honom på pengar. Kallas ”smart” nu för tiden.
En ”idiot” tycker jag nu för tiden verkar vara förknippat
med ens åsikter och värderingar, medan ”korkad” används
utifrån kapacitet. Så som man skulle kalla en mindre
begåvad skolelev eller dylikt. Med elak underton.

Själv klandrar jag inte människor som inte har kapacitet
att sätta sig in i och förstå komplicerade resonemang.
Inte alls faktiskt… Jag kan vid såna tillfällen ta ett steg tillbaka,
och inte vara mästrande. Ibland kanske byta samtalsämne.
Så jag skulle ändå inte kalla honom/henne för korkad,
det skulle inte falla mig in att slå på en med
av någon anledning begränsade intellektuell kapacitet.
Även om denna kategori skulle kunna
falla under lättledda får, rent politiskt. Så jag kan inte klandra
dem, jag vill inte klandra dem, jag bör inte klandra dem.
Och dessutom kan jag respektera en människa med sådana begränsningar
utifrån att hen behandlar mig med respekt. Och även beundra.

Däremot … däremot de som har kapacitet, och medvetet gör sig dummare
än de är, de som skulle kunna föra resonemang men vägrar.
De som medvetet ljuger eller skiter i all form av fakta som motsäger
deras egna fördomar eller ekonomiska intressen. De är oxå lättledda får,
men är inte ursäktade av sin kapacitet…. det är helt
enkelt inte okej. Och de facto ett hot mot
en fungerande demokrati.

Jag blev ju en gång som vänsterpartist själv både dumförklarad
under en internetdebatt, och på samma gång insinuerade
vederbörande att jag som vänsterpartist, eller som andra
brukar kalla mig ”kommunist, förespråkade diktatur.

Jag var vid det tillfället så frustrerad över att
människor i så stor utsträckning röstar efter ”Fredrik Reinfeldts
fina ögon” eller röstade ”som pappa gjorde”,
utan att ifrågasätta varför liknande kriterier.
Och jag ifrågasatte också hur demokratiskt det är
att vissa partier hemlighåller var de får sina bidrag ifrån.
Så som moderater och Sverigedemokrater. Och att de gör
det pga att det är stora företag som ger dem pengar för att
de ska driva en politik som gynnar stora globala företag.
Jag finner dessa saker som en urholkning av demokratin.
Och sa i frustration, att för att få rösta, bör man åtminstone
tvingas ta del av information från alla partier, som
partierna själva valt, i kortformat, för att få hämta ut
röstsedeln. Naturligtvis inte genomförbart. Och det går aldrig att
få en 100% demokrati, men frustrationen över skapad dumhet
är stor, och över medveten cynism.

Jag har brister, är inte Einstein-smart, men jag ÄR
intelligent, och jag ÄR ofta klok. Jag må acceptera om andra
tycker jag är en idiot, det står dem fritt.
Men jag är inget lättlett får. Och jag slår inte på de som
inte har samma förutsättningar som mig.

…
Så kom ännu en dag till sin ände.
En trött medelålders, ensam man summerar
en händelselös dag full av händelser,
full av liv, fylld med andetag, regn, sol.
Inget speciellt, men ändå fylld av små mirakel.
Vi ser dem bara inte längre, vi har glömt bort
vad det är att leva. För vi är fast i ett ekorrhjul,
i en annan dimension.

Älven rinner var dag igenom landskapet, med strömmande
vatten, i tusen skepnader om dagen, och tusen till om
natten. Ett flytande konstverk, som aldrig upphör.
Men vi ser den inte, för vi samlar på digitala pengar,
att köpa saker vi snart kommer kasta.
Var dag ut, och var dag in gör vi samma sak.

Löven spricker ut nu, det är den tiden,
även om snö fått dem att tveka. Det kommer regn
underbart, fantastiskt välsignat regn. Regn som
ger oss vatten att dricka, och våra plantor att växa,
och ger oss mat. Men vi förbannar
regnet, för att vi glömt bort att leva. Vi vill bara ha sol,
hela tiden, trots att det skulle döda oss allihop.

En medelålders trött, lagom desillusionerad
man släcker ned eftersom. Går och lägger sig ensam
som under alla år. Han är van vid det,
fast han en gång ville något annat. Han tänker att
det är enklast så. Ute där, pågår en revolution,
men de slåss inte för honom, de slåss mot honom.
Har vi glömt bort hur man älskar ?

Endast människor som har det tufft att överleva,
vet vad gemenskap är, för de behöver varandra.
Endast de förstår att ta hand om alla, för de
klarar sig inte själva. Varje dag finns de för varandra,
medan vi som är lyckligast i världen, och rikast i världen,
sitter i var sina cementceller, lägenheter eller egna villor
med allt fler taggtrådar och elstängsel. Vakter och
poliser som ska vakta våra förmögenheter.
Fria och rika, men ensamma och döda.

Har vi glömt bort hur man lever ?
Har vi glömt bort vad som är viktigt ?
Har vi glömt bort att bry oss om varandra ?
Har vi glömt bort hur man älskar ?
Har vi glömt bort hur man andas ?

Nu lägger en gammal medelålders illusionslös
man sitt huvud på kudden, och hoppas på drömmar om kärlek,
drömmar om gemenskap under nattens drömmar.

…
Vet ni … under stundom känner jag mig så trött
på den här världen, så fruktansvärt trött.
All möjlig galenskap normaliseras.
Och folk fortsätter bara som inget har hänt.
Den jordnäre verkar galen, och de galna
ses som normala.

Först kom människor med stora börsar och
förändrade Sverige i grunden. Stal vårt språk,
sålde ut våra gemensamma tillgångar, och delade
Sverige.

Sen när avstånden blev större från fattig till rik,
kom nån på att skylla fattigt folk som flytt
från krig för det. Och ytterligare en kil i den
Svenska berggrunden ger mer sprickor.

Och nu så har det förklarats krig mot den svenske
mannen, inte bara mot de som betett sig illa,
utan mot alla män, det har revolutionärerna gjort klart.
Så nu har vi ingenting kvar, med ännu en kil i
den svenska berggrunden.

Jag stod på Socialisternas sida en gång,
när arbetare och gamla, och sjuka var ett.
Nu har de lierat sig med de som sålde ut folkets tillgångar
för egen vinning.
Jag stod en gång på feministernas sida, när jag såg
orättvisor. När VI ville ha jämställdhet. När jag var en av dem.
När jämställdheten och mänskliga rättigheter även var för mig.
Nu är jag inte ”VI” … nu tillhör jag ”dom”
”Vi och dom”, en av vår planets allvarligaste sjukdomar,
”vi och dom”. Den smittan från nationalistiska rörelser
smittade till sist även den solidariska
rörelsen, den feministiska rörelsen.
”Vi och dom” … själslig cancer.

Jag mår på många sätt bra. Har mer balans i mitt liv.
Större integritet, och bryr mig om mig själv lite mer
än förut. Men lever fortfarande för att få betyda nåt
för folk, för vänner, för främlingar. För mig är det
meningen med livet. Att göra skillnad i vardagen,
le åt någon som inte förväntat sig det.

Men samtidigt är jag väldigt trött på hur vårt rika
samhälle utvecklas långsamt men säkert mot ännu
större följder av hat och hot, könskrig, och främlingsfientlighet
girighet och roffa-åt-sig-mentalitet. Det tynger ned.
Och den allmänna likgiltigheten inför detta frustrerar
mig och förvånar mig.

Säg till, när ni vill att vi alla bara ska vara människor
tillsammans igen. Men solidaritet, medmänsklighet,
empati som krävs för detta är inte gratis, ni måste närma
er från girighet, hat och könskrig.
Ni kan inte stå och titta på när hjorden springer mot stupet.
Ni måste ge upp något av er rikedom, sluta jaga kronor i
lönekuvertet, sluta se hudfärg och religion. Och försöka se
människor, inte bara kön.
Jag vet vart JAG står. Jag är inte perfekt i detta,
men jag är inte likgiltig.

Säg till när ni vill, att vi alla bara ska vara människor
tillsammans igen !
I’ll be here !

…
Min mor var nog före sin tid på ett vis.
Hon förstod tidigt att allt ont i världen berodde
på män. Hon hade väl ett antal män,
och alla voro de skitstövlar enligt egen utsago.
Det var vad mina öron matades med i 20 år,
och vågar jag, på ett ganska modest,svenskt manligt helt
försynt påstå att det kan ha påverkat min självbild
lite negativt.

Det är väl rätt så intressant ändå, att den mest vanliga
bilden av den svenske mannen är en rätt så tofflig figur,
som säger ja, jaha och jasså. Och samtidigt globalt sett
tycks vara den taffligaste, äckligaste, våldtäktsman,
tafsare som begår övergrepp. Nä men allvarligt hur blev
det så här hörrni ? .. vill vi ha det så här ?

När Henrik Schyffert i sin show, ”var inte rädd”
drev med den svenske mannens känslighet och anti-macho,
var det rätt många som skrattade gott. Och det är helt okej,
man får skratta åt saker, man bör skratta. Men en sekund senare
var det inte lika kul, när han drev med svenska kvinnor.
Men hörrni … hur blev det så här egentligen ?

Jag har alltid trivts i kvinnors sällskap, och många, många
har jag beundrat och betraktat som oerhört vackra,
ja till och med sexiga, på den tiden DET var tillåtet.
Och innan samtyckeslagen hände det faktiskt att älskog
uppstod efter fattat tycke. Tveksamt om jag skulle varit
brottsling faktiskt, på fullt allvar och utan ironi, om den
lagen funnits då. Bägge hade det nog trevligt, men ingen
frågade uttryckligen om den andre ville. Med nuvarande lagstiftning
hade jag kunnat dömas för det, men tjejerna friats.
Men på allvar hörrni … hur blev det så här ?
vill vi ha det på det här viset ?

Nu känner jag att det är liksom ingen idé längre,
Jag är fortfarande attraherad av vackra kvinnor, sexiga kvinnor,
för de är fortfarande sexiga, vi män får bara inte uttrycka det
längre, eftersom det är sexistiskt. Men inte åt motsatt håll.
Jag är fortfarande attraherad, men jag ignorerar … med viljekraft
bestämmer jag mig för att ignorera sexigt klädda kvinnor.
I want them, but I don’t need them.
Och dom vill inte ha mig heller så det är ömsesidigt.
För jag är utan ”ambitioner” här i livet.

Det är även lite lustigt hur både feminismen och
”Sverigevännerna” faktiskt enas i en fråga. Den om kritiken till att kvinnor
och män separeras i tex moskén. Jag finner det hysteriskt roligt
att dessa ärkefiender feminism och främlingsfientlighet är
överens där. I synnerhet nu blir det märkligt, när Metoo och
feminismen med viss framgång på många fronter håller på att
segregera kvinnor och män i det svenska samhället.

Vet ni … under stundom känner jag mig så trött
på den här världen, så fruktansvärt trött. All möjlig j-a
galenskap normaliseras… och folk fortsätter bara som
inget har hänt. Den jordnäre verkar galen, och de galna
ses som normala.

…
Enligt opinionsundersökningar så är FI nere
på 1,1 % i samband med EU-valet, och jag tror
det är ungefär samma som inför hemmaplan.
Och det faktum att så få sympatiserar med FI
betyder inte nödvändigt att de har fel i sak.
Det finns gott om exempel i både
historien, och på lokal nivå där den absoluta majoriteten
i efterhand haft fruktansvärt fel, när folk kommer till sans.

Men det faktumet, 1,1 %, ställer frågor kring ordet ”feminism”.
Sedan oktober 2017 har Metoo och ”feministiska”
frågor helt exempellöst, dominerat media på i antal
artiklar, i intensitet och aggression. Helt exempellöst !
Inte ens migration och integration har varit i närheten,
under tidigare år, då SD exploderade från strax över
riksdagsspärren till att snart troligtvis kunna hota
om att bli största parti. Skulle man se till medieutrymme,
till den totala enighet kring Metoo och feminism som TYCKS råda,
om man går till antalet feministiska Metoo-artiklar och
folk som verkar backa Metoo… då skulle Feministiskt initiativ
ha över 50 % alla gånger i opinionsundersökningar.
Varför är det inte så ?

Nu har jag vänner som röstar feministiskt, och som kallar
sig feminister, som jag utifrån personval, gärna skulle
rösta på framför 90 % av nuvarande politiker i riksdag.
Utan att tveka ! Och jag har vänner som har Sverigedemokratisk
retorik, emellanåt, men beter sig mindre fördomsfullt
och aggressivt än de flesta av de mediala, rika, feminister,
Zara, Ebba-Witt, Cissi, Maria L, Lulu m fl.

För egen del, när tidningar lägger ut valbarometrar,
där man svarar på frågor, för att se vilket parti som stämmer
bäst överens med i sakfrågor, så hamnar FI näst högst upp,
strax under Vänsterpartiet. runt 75 %. Och sedan ner till M,
KD, C och L, på mellan 8 % – 20%.
Jag är således en feminist då, trots att jag kontinuerligt
och ilsket motsäger mig Metoos tillvägagångssätt,
utomrättsliga medierättegångar ?

Så media styr i mångt och mycket vad folk pratar om och
upprörs över, kan vi vara överens om det ?
I själva verket upprörs tex jag långt mer över Moderat och
Centerpartistisk politik, än något annat. Men det är i
medieskugga, och en majoritet av folket har numera i praktiken
anammat , accepterat och tom gillat den egoistiska
totalitära marknadsliberalismens diktatur. Varför ?
Jo för att en majoritet tror sig gynnas i plånboken av
den politiken. För att en majoritet har blivit rika med
70-talsmått mätt. Dvs att demokratisk socialism lyckats
skapa välstånd för fler, blev i förlängningen ett politiskt
självmord för solidaritet och just socialistisk politik.

Så media styr över mycket !
* Vilka är då media ?
* vilka står bakom och finansierar ?
* vilka skriver arga artiklar och ledare ?

Att medier har översvämmats av kvinnor på sistone,
är inget som helst problem för mig. Men
* är de representativa för folket dessa feministiska journalister ?
* Och är de verkligen feministiska egentligen ?
* Är feminism socialistisk ?
* Och är de verkligen kvinnor under sminket,
eller är de karriärister likt de män de vill avsätta?

…
(För de som inte förstår nånting av förkortningen i titeln,
kommer förklaring sen. För er som är bekant med Egon Edmarks
Styrdans-förkortningar, får ni gissa kombinationen)

När jag kollar bloggkategorin ”Styrdans” till höger
bland kategorilänkarna, så förstår jag att jag har
haft en hel del kul på dansgolvet under åren.
Jag funderar på att göra en bok med dessa
blogginlägg som grund, så som jag gjorde med andra
blogginlägg, i två olika begränsade upplagor utan någon
som helst vinst.

Lejonkungen håller hov

Igår var det dags igen, för dans med ”Lejonflocken”
(L-E Jonnson, Lejonsson). Lejonet själv fick omgående
en björnkram av en glasögonorm (mig), då han gör ett
jättejobb för dansen i länet, och troligtvis ligger på gränsen till
utbrändhet ganska ofta, om jag skulle gissa, eller utgå från mig själv.
Och frågan är vad som skulle hända med dansen utan lejonet,
och flocken (medarbetarna). Kan hända att det blir socialdans till
Spotify-listor då, och då skulle dansen nog vara helt död för mig.
cause: ”It’s a living thing”
Och då kanske det skulle vara kul att slå upp en fysisk bok,
en sån där som inte är online eller digital, och bläddra och le åt
”Lejon-safarin”, Egon-resor och dansgudinnor på, ålderns höst.

Dans utan sans

Nu gick ju första halvlek av danz till Jannez på Ramviks Folkets hus,
som en dans igår. Jag brukar starta med ett tempo och
intensitet i dansen på ca 110% av min kapacitet, och öka successivt.
Vilket efter paus kan resultera i att dansenergin från mig
kan glida ner till 60-70 %. Och ibland under nån dans mer på 4 %
varpå jag gömmer mig från ev uppbjudning, för egen överlevnad.
För det är ett vackert men hårt liv på ”Lejonsavannen” (dansgolvet)
Det finns dock de som vet att jag gömmer mig, och vart.
Så ”upp o hoppa igen, vila får du göra tids nog”.
Men jag tror ändå att jag är lite mer ”all in” i varje dans,
än majoriteten gör, och att det kräver sin energi.
Och så är jag gammal med liten kakmage.

Sååå bra är du inte på att dansa !!!

Men det händer mycket som kan betraktas genom humor.
Jag minns en gång för några år sedan, då jag fick anledning
att fundera över om min dansförmåga som iofs ändå får
mycket beröm och uppskattning av relativt många dansälvor,
ändå kanske den gången övervärderades en aning.

För redan under den första av två danser, började danspartnern
ge i från sig underliga, odefinierbara gutturala läten, som jag
till en början inte kunde placera. Men sen… det låter ju som i
sängkammaren ju !! och det var inte snarkningar.
Nä .. nä du Käre Kai Tomas, såååå bra är du inte på att dansa.
Du är bra … men inte riktigt så bra. Intalade jag mig själv.
Men om inte … vad är det då ?
Har hon ont ??? … verkar dumt att fråga !
Men till slut tror jag att jag fattade… hon sjöng,
jag tror hon sjöng faktiskt.

Från Jura-perioden

Då och då inser jag att åldern gör sig påmind.
Utöver att jag var morgon haltar vingligt in på toaletten,
går in i dörrkarmen pga grums i ögonen, för att pressa ut
några droppar förbi prostatan, så handlar det om att hänga
med i svängarna. Och på själva dansgolvet gör jag nog det,
men bredvid ? Lejonkungen vrålade åt mig… nej det gjorde
han inte. Han bad mig med mild Mufasa-röst, att kolla
om det fanns några Trocacero kvar uppe.

– Aha Trocadero menar du, jag kollar !

Jag såg att Lejonkungen såg förbryllad ut,
när jag vände och gick upp för trapporna för att bistå.
Väl på övervåningen framförde jag begäran:

– Lejonet ville ha ner fler Trocadero till entrén, eller som
han sa Trocacero… han skojade väl !

– Nej sa den unga trevliga trådsmala medlemmen av lejonflocken
Det heter så… lightversionen av Trocadero… heter Trocazero.

Och DÅ ramlade polletten ned, och jag, insåg att jag var från
Jura-perioden , när jag gick ner igen och meddelade läget.

Ja jo, ja just det ja.
Förkortningarna undra ni över ?
På den tiden när den egentligen enda danskungen som
funnits i våra trakter Egon Edmark, var i farten. Över 70 år
gammal, och dansade över 100 dagar om året, ett år 127 ggr.
På den tiden brukade han roa sig med att skicka kryptiska små
meddelande via sms, till de dansvänner som INTE var där
för kvällen. Och han hade jätteroligt åt när folk inte fattade.

Egon är fortfarande med oss, men har fått retirera från jaktmarkerna
(Dansvärlden) pga av hälsoskäl. Den mannen kan inte ha en enda
ovän i hela världen. Snällare människa blir svårt att hitta.
Alla tycker om Egon ! Själv är jag en rätt så O-snäll människa
i jämförelse med Egon, och har definitivt människor som ogillar mig,
en hel hög troligtvis. Egon har fortfarande en egen Facebook-grupp
med följare som gillar att dansa med honom, slå det ni om ni kan !
Han hjälpte ofta Lejonkungen, Lars-Erik med
att stå i garderoben. Och vi samåkte många gånger han och jag till
dans om Sollefteå låg mellan Gafsele och
resmålet.

Förkortningarna började han ”snickra” på redan i huvudet under dansen,
redan vid paus gissade han på antalet inlösta på dansen.
Och vid dansens slut så kollade han alltid försynt med arrangören
om rätt siffra. Så det är siffran i förkortningsversionen. och v:et vid
siffran betyder ”visitors”, vilket han flinade glatt åt första gången
jag inte förstod det. SKDL, var hans lägesrapport och betydde:
Super-kanon-dans-läge !

Igår kväll var det således 333 inlösta enligt Lejonkungen själv.
rfh = Ramviks folkets hus.
tl är i detta fall då underskrivet av Tomas Lundin, På Egons
sms stod givetvis ee. Egon Edmark.
Och jag tog mig friheten att i detta fall på den dans jag igår var på,
kreditera arrangören med ett: ld = Lejondans.

Hoppas jag skulle få godkänt av Egon.

…
Trots att solen skiner på Sverige,
och vi har mer än vi behöver och vill ha,
Nu när sanningen inte kommer friges,
När en bruten man släpas ut från en ambassad
Har vi nått rättvisa nu ?
Är vi lyckliga nu ?

Nu när Reinfeldts likbil vill hämta oss på jobbet,
medan det köps svindyr kostym på Östermalm,
Nu när ”Arbeit macht frei” har återuppfunnits,
och välgörenhet ges till fröken Palm,
Har vi vunnit vår frihet nu ?
Är vi lyckliga nu ?

Är vi lyckliga nu, efter allt slit ?
Är det enda vi längtar till profit ?
När vi kan spotta i koppen utanför coop,
och betrakta henne som en bandit ?
Har vi äntligen funnit frid ?
Är vi lyckliga nu ?

Är vi jämställda nu ? i rosa revolutionens land
när Virtanen äntligen står på knä gråter ?
När vi spottar på honom offentligt på stan ?
För en synd icke begådd, ingen förlåter.
Känns det bättre nu ?
Är vi jämställda nu ?

Är vi lyckliga nu ?
Nu när talmannen vill straffa med döden,
och bemyndigas av gemene man,
När vi tar pengar som borde gått till nöden,
och bygger upp Notre Dame !
Hur mår vi egentligen nu ?
Är vi lyckliga nu ?

Nu när de gnidna, och de bruna är flest
och tycks betraktas som ”vanligt hederligt folk”
Nu när valet vi fått är höger eller brunhöger,
och fredlig miljökamp räknas som skolk
Och vänstern inte tillhör nåt block.
Ä vi nöjda nu ?
Vilka av oss är fria nu ?

Då firade vi när muren föll på Åttiotalet,
Äntligen var vi Européerna fria från öst.
Nu har väst blivit öst, och nord blivit syd
Och än en gång buktalas Hitlers röst,
Och vi hör anonymt, militärt stöveltramp,
fast på Facebook.
Är vi lyckliga nu ?
Är vi fria nu ?

…
Inatt drömde jag att jag helt
plötsligt fann mig äta kött. Jag tror det var
nån slottsstek eller nåt. Det var som om jag börjat
äta och inte insett att det var kött förrän det var
för sent. Köttfastan var bruten.

Men sen vaknade jag, åter igen som Pescetarian, sen 3½ år tillbaka.
Dvs jag äter vegetariskt plus fisk och ägg o mjölk. Dessa matvanor är
ingenting jag försökt pådyvla andra, utan bara insett att så
vill jag leva nu, ur hälsosynpunkt, pga min syn på den groteska
köttindustrin, och i tredje hand även ur miljösynpunkt.
Den sista om jag ska var ärlig, var en bonus som stämmer överens
med mina värderingar, men inte drivande till att jag slutade
med kött.

Jag läser en låst artikel i DN ang vegetarisk kost kontra
köttätande. Som belyser hur matkulturen sakta håller på
att förändras i västvärlden.Till minskad köttkonsumtion.
Men än är förändringen rätt liten, I Afrika och Asien ökar
köttätandet tydligen dock. I artikeln belyses även myten om kött
som traditionell husmanskost. När till största del
varit vegetarianer i tusen år. Samt att när det är ont om mat,
då äter man av vad som finns att äta för att överleva.
Vare sig det är larver, katter, fågelspindlar, nässlor,
ris, potatis, gräshoppor, eller vad det nu månde vara.

I artikeln hävdar Jens Linder även att
– ”det börjar bli vanligare att folk ursäktar sig för att de äter
kött än att de ifrågasätter oss som avstår.”
Där vill jag väl inte hålla med Jens dock.
Det kan ju bero på vart man bor oxå. Stockholm, eller
Norrlands inland som jag gör. Men jag hävdar att det
fortfarande är svårt att lämna hemmet under en längre stund,
i tron om att jag ska kunna finna något vegetariskt på stan,
eller över huvud taget på den Västernorrlänska landsbygden.
Det är fortfarande väldigt svårt att få vegetariska alternativ
om du går på restaurang. Trots att det finns en meny med
tre olika rätter varje dag, så är det kött eller fisk 100 %,
på de flesta restauranger. Och man förväntas nöja sig med att
kocken rör ihop något åt en. ”Röra ihop något” betalar jag inte
100 – 150 kronor för. Då äter jag bättre hemma för 20 kronor.
Själva grejen med att äta på restaurang för mig är att kunna
välja på rätter jag inte normalt äter hemma. Det finns tusentals
vegetariska rätter i välden, de flesta långt mer varierade och smakrika
än en köttbit med grillkrydda, men inte på restaurang i Sverige.

Det har funnits tider då kött varit skillnaden på svält
eller överlevnad, vilket väl knappast gäller för svenska idag.
Därav oxå en envis myt om att vi behöver kött i kosten
idag för att får i oss all näring. Och jag lever i en del av landet
där Älgjakten mer blivit något av en livsstil, och i många fall,
med starka macho-inslag som drivkraft, snarare än näringslära
måltider och välmående. Älgjakten och ätandet av vilt, är ju då ändå
betydligt mer naturligt och mindre lidande, och renare kött,
än industrin. Det finns ett annat problem dock med rättfärdigandet
av jakten, ur både ett nationellt perspektiv, men framförallt
ett globalt. antalet människor som behöver mat, och antalet
köttdjur. Det går inte ihop varken numerärt eller för ekosystem.
Det med ekosystem fixar naturen själv, OM människan inte blandar
sig i. Men när människans rovdrift och överproduktion tar vid
blir det överpopulationer av vissa djur, inte minns människan
själv. Och balansen i naturen rubbas. Vi skapar öknar, stäpp,
överbetning pga utrotande av rovdjur med mera, förändrar
hela landskap pga ignorans över hur känsliga de flesta
ekosystem är för ingripande av rovlystna människor.

Jag gissar att ingen köttätare eller jägare håller med mig,
men jag har inga illusioner om att förändra någons åsikt.
Det går inte, det är omöjligt. Däremot kan människor själva
förändra sina egna åsikter och värderingar. Men tyvärr föds
förändring nästan uteslutet ur kris, och i första hand då
personlig kris. Endast då är människan villig att förändra sig,
annars skyller vi på nån annan, eller hittar på ”alternativa”
sanningar, Och fortsätter i samma spår.

Vidare har det ju pratats om rökförbud på uteserveringar
och ytterligare offentliga platser. Jag måste säga att jag som
flitig cafébesökare faktiskt välkomnar detta. Trots att det finns
rökare som ofta visar hänsyn, så gör en allt för stor del INTE det.
Och man sitter på caféets uteplats och drar plötsligt i sig mer rök
än rökaren själv, när vinden för röken till mitt bord. Rökaren själv
slipper all rök som han/hon inte drar i sig via filter.
Och min erfarenhet är att det är väääldigt vanligt beteende.

Jag gissar att ingen rökare håller med mig, och jag har ingen illusion
om att få rökare att sluta röka, ej heller att påverka människors
beteende eller ovanor… och därför behövs tyvärr ett förbud.

…
Det finns faktisk gott om kvinnor i Sverige
som motsäger sig vansinnet i metoderna under Metoo.
Men de får inget medialt utrymme. Och på sociala medier
blir dessa kvinnor fullkomligt överkörda, och dissade
av arga kvinnor som på olika sätt lägger beslag
på offerrollen, samtidigt som de utropar att de ska ha
makten, pengarna och hämnden.

Detta är intressant ur flera aspekter. Många
rika svenska, vita kändiskvinnor har nu döpt om det
kontroversiella Metoo till ”revolutionen”.
Det finns många likheter mellan Metoo-rörelsen
och den främlingsfientliga rörelsen. Framförallt
på sociala medier, överdrifterna, förvrängning av fakta,
utelämnande av fakta …. för att nå *målet.

Däremot skiljer sig Metoo från Sverigevännerna när det gäller
tidningar och tv. Där har Metoo redan övertagit makten, 90 %
av all media hakar på drevet och uthängandet av män,
även EFTER att 10 av 11 artiklar fällts av pressombudsmannen.
Sverigevänner vann oxå genom medierna, trots att de allt
som oftast hade all press emot sig… till en början.
Enligt det välkända knepet att all uppmärksamhet
är bra uppmärksamhet.

Metoo-kvinnorna på sociala medier beter sig som
Trumps och Åkessons anhängare. Efter en artikel i Svd
av Ebba-Witt Brattström pratas det vidlyftigt
om mäns lättkränkthet, när man ifrågasätter drevet.
Så blint och enögt att man inte ser att de själva i än
större utsträckning agerar lättkränkta. Och givetvis är artikeln
låst med betalvägg, likt det feministiska ETCs artiklar om
liknande ämnen. Vilket renderar i att några raljerar över att män
som ifrågasätter, inte ens läst artikeln. Vilket jag misstänker borde
vara detsamma för kvinnorna i kommentarsfälten.

En kvinna som opponerade sig mot den uppmålade bilden
M.E skrev:

”Tänk jag känner mig inte ett dugg diskriminerad”

Och fick över 20 fördömande kommentarer från andra kvinnor.
bland annat den här:

– ”M.E va bra att du inte har gjort det. Jag undrar varför du skriver detta här? Jag har tre teorier :
Du känner att du måste visa att inte alla kvinnor blir utsatta av sexism av någon anledning.
Du vill med ditt uttalande förminska Ebba W-B egna upplevelser och att hon delar med sig av sina egna och andras erfarenheter.
Du har levt med skygglappar under större delen av ditt liv.”

och fick 28 likes omgående.

Facebook

En annan skrev:
– Men fortfarande behandlas och uppfostras pojkar och
flickor olika pga sina kön.

Och jag frågade henne vilka det är som uppfostrar pojkar
och flickor olika? … men fick inget svar… av naturliga skäl.
för att det enda svaret på den fråga exkluderar inte ansvaret
som även kvinnor har vad gäller barnuppfostran och könsroller.

Maria Lundberg som tillsammans med Carola var med och vittnade
mot Tito Beltran, utan att ha sett något. Och kallade en vuxen kvinna,
som skulle varit offret för våldtäkt, för ”flicka”.
Maria var nu domare i underhållningsprogrammet ”stjärnornas stjärna” Där hon röstade på Mariette med motiveringen av ”kön och revolutionen” alltså
inte framträdandet. Och ingen reagerar längre. Likt rasismen har
normaliserats, normaliseras nu det öppna hatet mot
män i allmänhet. En reklamsnutt för Tombola har nu tagits bort,
där man egentligen bara hånade en man och förnedrade honom,
utan inslag av humor, som det väl ändå slulle kunna betraktas
som i den något roligare reklamen för Echinagard.
Ett annat inslag pratar om ”jättebebissyndromet” och gissa
vem jättebebisen är? Jo familjens far. Föreställ er att man skulle
göra liknande saker om kvinnor, mot kvinnor.
Det är inte ens tänkbart. Varför ? undrar jag ?
När ska detta upphöra ? Detta skriver jag i min blogg.
Det hade nog riskerat kallats för ”lättkränkta män”
på sociala medier.

Det skulle kunna benämnas som ”kvinnssplaining”
Men det skulle ju vara lite generaliserande och fördomsfullt ju?
Ja just det… det skulle ju det

Och *målet för Metoo ?
Vad är det EGENTLIGEN ?
För inte är det jämställdhet som en av rörelsens
frontfigurer strävar efter när hon köper lyxprylar för 150.000
kronor i månaden, och hävdar sin rätt att hata killar.
vad är målet EGENTLIGEN ?