Författare: tomastvivlaren

…
Det var vackert vindstilla väder.
Den lågt stående solen,
förvandlade den Ångermanländska och jämtska hösten
till ett levande konstverk, som förändras varje minut.
Guldgula lövträds höstlöv insprängd i gallrad tallskog,
där de låga solstrålarna sipprade igenom trädkronorna,
och målade lövträden med guldpensel.
Skuggorna från trädstammarna gjorde den levande tavlan
än mer levande och tredimensionell.
Och allt detta oemotståndliga dubblerades uppochned
i klarblanka sjöar och tjärn, med en himmel blå,
där molnen var få, små och vita som bomull.

Ingen högteknologisk kamera,
ingen död eller nu levande konstnär skulle förmå att överträffa
den mest talangfulla konstnären av dem alla, moder natur.
Därav publicerar jag inte de färglösa mobilkamerakort jag i
naiv förhoppning om dess resultat ändå tog.

Det var alltså mot Junsele, och även Rossön min resa tog fart,
redan klockan 6 på morgonen. Och hur mycket jag än planerar
för sådana tidiga avresor med buss,
så finner jag mig alltid i tidsnöd
… tror jag … och småjoggar därför för att inte missa en buss,
som jag i slutändan bredvid två resvana skolungdomar,
får stå och vänta på i 10 minuter,

Målet med resan var att hjälpa en vän med ved,
samt även med gott samvete som belöning för
mödan efter 10 timmars fysiskt arbete,
erhålla lite ved för höstiga brasor
vid älvkanten.

Det var ett fysiskt tungt arbete,
trots att jag ibland gillar att ta i med kroppen.
Då de flesta trädstammar var mellan 30-40 cm i diameter,
och tung furu, med täta årsringar.
Då jag är helt novis på motorsågsteknik, kapade ved-ägaren
upp stammarna som var tjockast, 80 cm långa bitar,
som jag sen skulle hiva upp på ställningen för sågklingan,
skjuta fram dem, kapa dem trots att klingan inte nådde igenom
hela stammen.

Det innebar att jag fick vrida på dem 1-2 gånger för
att komma igenom. Och givet var stammarna ju inte jämna,
utan knotiga och kvistiga så sågskåran inte kom mitt på när
man vred på stockbiten.
Jag har stor respekt för sågklingor och dylikt,
så jag försökte kontinuerligt hålla rent från färdig-kapade
”kubbar” runt fötterna, så att jag inte snubblar in i sågklingan.
Det skulle varit högst O-skönt !
Samt att hålla händer och armar långt ifrån klingan,
på rätt sida. Det lönade sig denna gång, då den enda
”skadan” jag erhöll, vad skrubbsår på bröstvårtan av
en kubb. På kvällen som till slut kom, ca 23 för mig,
kan man säga att jag ”sov som en stock”

…
Den där lilla korgen i mitten, med röd diskborste,
glädjer mig elefantligt mycket,
var gång jag ser den. Inget märkvärdigt kan tyckas.
Det är flera aspekter på det något ovanliga glädjeämnet.
Och för de flesta kanske en självklarhet,
som enbart går att vara sur över, om man är utan,
inte glad när man har den.

Jag köpte den på Jysk, för ett annat syfte,
att ha i badrummet för schampoflaskor och tvål.
Och i begynnelsen var det nå slags sugkoppar på den
som skulle sätta fast korgen på kaklet utan att borra.
Men antingen var jag ”klommrit” eller så var det dålig kvalitet.
För den gick sônt när jag skulle hä upp’an.

jag har genom åren varit bedrövligt dålig på att klaga på
inköpta defekta varor, samt begära återköp.
”Men nu jäääklar” svor jag så det nästan hördes.
Jo ru passa er noga 🙂
Den här gången ska jag minsann lämna tillbaks, tänkte jag
och knöt näven i fickan, och sparade kartong och kvitto.

Nä… ni gissade rätt, det blev inte av.
Det som glädjer mig ändå, är att jag hittade ett
användningsområde för den defekta varan,
och slapp var gnällig kund, o tjafsa med expediter,
vilket jag avskyyyyr. Och jag fick göra det med nyinköpta
verktyg, som dessutom var lätta att hitta åt
(har inte haft världens ordning)
Jag hade alla verktyg jag behövde, slapp tex låna.

I ca 30 år har jag inte ens reflekterat över behovet
att göra det praktiskt för mig själv med diskborste och diskpropp,
som jag tidigare, mycket ”omafalt och bänt”,
lagt på hushållspappershållaren ovan diskbänken.
O de har ramlat ner o klatrat o jäklats.

Och nu hörrni, har jag äntligen fått korgen.

Och det ligger faktiskt mer än så i det här till synes
världsliga glädjeämnet. Det handlar för MIG om en sak jag tidigare
aldrig ens reflekterat över, inte förstått att det finns..
… att ha en egen vilja. Att tänka lite på mig själv ibland oxå.

…på vad jag vill…

Den fantastiskt goda vegetariska pastan däremot,
fick jag på restaurang Gallegos/Thorell vid bruket.
Där även en halv kasse äpplen följde med mig hem.

En sån dag gör det inget om man inte är bäst på boulen.

…
Kanske det är dags att börja generalisera kvinnor ?

Jag har rätt länge varit noga med att inte skuldbelägga
grupper utifrån nedsättande, fördomsfulla generaliseringar.
Eller som det heter när man beter sig på det viset med ras,
religion eller etnicitet som grund:

”rasism”

Att jag har den inställningen har säkerligen sin grund i att
ha blivit utsatt för beteendet nedsättande generaliseringar
i överdos, eller bevittnat detsamma
för närstående och främlingar.
Jag har till och med funnit mig verbalt stå och försvara
människor jag tycker genuint illa om på personkemi-basis,
när jag funnit att det varit frågan om illasinnat obevisat
skvaller. Och kanske jag har den inställningen för att jag vid
ett flertal tillfällen råkat illa ut av just illasinnat, ogrundat,
skvaller som för vissa väger tyngre i bedömning av sina
medmänniskor än bevis, fakta och medmänsklighet

Språklig diplomatisk immunitet

Allt för många feministiska journalister jobbar uppenbarligen
hårt på att förändra debattklimatet och ge sig själva nån
slags språklig diplomatisk immunitet,
och fördelar utifrån vilket kön de har.

Och då har jag främst i åtanke när i första hand feminister
förbehåller sig rätten att generalisera över män,
utifrån vad en ändå förhållandevis liten procent av männen gör.
Och då inte bara förbehåller sig rätten, utan aggressivt,
gång på gång, med en anklagande tonläge i tidningar och sociala
medier, kräver att vi män skall sitta tyst och acceptera dessa
om oss nedlåtande generaliseringar.

Kopierar ärkefiendens tillvägagångssätt

Jag finner det inte bara skrämmande, utan även alarmerande
att stora delar av feminismen, den feminism som en gång gick
ut på gator och torg, och faktiskt var DEN betydligt mest
drivande faktorn för demokrati,
rösträtt och jämställdhet, nu istället valt att följa nationalismens
tillvägagångssätt.

Och i likhet med de högerextrema värderingarnas återtåg
i västvärlden, så fungerar det. acceptansen för generaliseringar ökar,
acceptansen för exkluderande, pga av feminism OCH nationalism,
ökar … sakta, sakta, så sakta att den historielösa massan
långsamt glider in i, och återupprepar historiens misstag,
som i förlängningen kan bli ett återupprepande av historiens fasor.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Mikaela Nordlund, som skrev i DN (utdrag, länkat till hela art här)

….När ska ni män sluta skydda varandra så
förbaskat? Det är faktiskt så att det är fullt möjligt för en man att
erkänna att män beter sig som totala drägg, alldeles för ofta, utan att
han själv behöver specificera att det bara gäller andra män, inte alla
män, inte han själv. Ni kommer inte automatiskt implodera om ni pratar
om män i en generell term.

Alla som har en fungerande hjärna vet
redan att det inte är alla män, men vi har inte tid att specificera det
varje dag så att ni inte ska känna er kränkta, vi har nämligen fullt upp
med att försöka inte bli trakasserade samt att utbilda er på en och
samma gång om hur ni borde sluta trakassera oss.

När ska ni män sluta skydda varandra på
detta extrema vis och istället börja ta individuellt ansvar för att bli
bättre? Det känns som att det är dags.

Jag väntar spänt på era kommentarer om hur kränkta ni känner er av detta inlägg. …..

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Byt ut orden i fet stil ovan ”män” el ”man” mot ordet ”invandrare” i Mikaelas text, och föreställ er reaktionerna i media.

Sista raden där förresten är intressant, för jag uppfattar det som att Mikaela själv verkar vara just rätt så KRÄNKT

…och NEJ, jag tänker inte börja generalisera kvinnor,
på det sätt som allt för många feministiska journalister
gör med män. Dock har jag utifrån mina skrivelser på nätet
blivit ”anklagad” för att vara lika generaliserande själv,
dvs då lika generaliserande som vissa feministiska journalister
då är, allt detta enligt en manlig feminist och FB-vän.

Själv anser jag det iofs vara stor skillnad på att sakligt kritisera
tillvägagångssättet hos en politisk inriktning, som dessutom är
på väg att spåra ur, jämfört med att generalisera över halva
befolkningen utifrån om man sitter eller står och kissar.
Skillnaden är väsentlig.
Man väljer att vara feminist, men man väljer inte kön.
Vill man då stå upp för feminismens grundidé om jämställdhet,
så tycker jag att det är på sin plats att kritisera ledande feministers
nedlåtande generaliseringar, samt makthunger.

NEJ, jag tänker inte börja generalisera kvinnor,
men tanken är värd att väckas för att
belysa att det inte är jämställdhet dessa
journalister arbetar för.

Vad som skiljer mig och Mikaela är kanske att hon
i likhet med nationalisterna tänker för mycket i termer av
”vi och dom” utifrån kön, eller ras,
Medan jag kanske tänker mer utifrån vad folk
faktiskt säger och tycker.
För det Mikaela i grunden upprör sig över,
upprör sig även en absolut majoritet av Sveriges
befolkning över. … förena dig med oss, istället för att alienera
dig från oss Mikaela.

Kanske Mikaela bara behöver en kram !?

…
Man blir bara trött ibland,
Hatet regerar … och kaoset är dess
justitieminister.

Svenskar som hatar invandrare.
Invandrare som fått komma till Sverige
från krig och förföljelse, som nu tycker sig blivit tillräckligt
svenska att hata invandrare.

Kvinnor som hatar män, kvinnor som baktalar män.
Ungar som är utan gränser, ungar som styr de vuxna.
Ungar som ger sig på vuxna, påhejade av föräldrar
med curlingkvast.
Föräldrar som skiter i sina barn,
och föräldrar som curlar sina barn.

Politiker som skickat cancersjuka ut ur sjukförsäkringen,
som känner sig kränkta när de kritiseras för det,
och kallar kritiken ”ovärdig”
Arbetare som klättrat på karriärstegen ett ynka steg,
och beter sig som de ägde världen, och gärna pissa neråt på trappstegen
Politiker som käftar likt 3-åringar i sandlådan, med kärnvapen
istället för stenkastning som vapen.

…
Femtioett år
och under dessa år bara önskat en enda sak:
Tyck om mig !

En fundamental önskan för alla kan hända,
men kanske än mer för vissa av oss.
Många lärdomar lärda,
men fortfarande finner jag mig då
och då dansa runt runt, för att bli omtyckt,
finner jag mig göra mig till för att bli omtyckt,
en liten liten stund.

Och fortfarande finner jag mig tro att jag inte är omtyckt,
om inte det jag presterar gillas, uppmärksammas.
Fortfarande kommer jag på mig tycka det är viktigare vad
andra tycker om mig, än vad jag tycker om mig.
Jag tror det är högst mänskligt.

Det är mest pengahungriga Amerikanska
positivitets-psykologi-författare,
som påstår sig funnit en enkel lösning på dilemmat,
eftersom alla enkla lösningar på komplicerade saker kan
uppfattas som attraktiva för den som söker råd.
Typ att när man läst deras bok,,.
.. eh jag menar köpt deras bok….
… så blir du lyck… jag menar så blir författaren
lyckl… eh jag menar rikare !

Och det är mest de som tror sig vara förmer,
som läser deras böcker och fnyser åt oss som försöker
tänka själva, fnyser åt oss som är miserabla och mänskliga,
bräckliga. Fnyser åt oss som inte alltid ”lever i nuet” som det står
i de bästsäljande psykologiböckerna. Fnyser åt oss om inte ”lämnar
det förflutna bakom oss”

Jag tror mig veta att det är imbecillt att lämna det förflutna
bakom oss, det är en del av oss,
som är med oss till sista andetaget.
utan det förflutna är vi ingen alls.
Vi är heller ingen alls utan en framtid,
och nä visst vi är heller inget utan nuet.
jag tror det hör ihop.

Allt jag nånsin velat är:
tyck om mig !
Bränn alla förmanande böcker på bål,
som pratar om självkärlek, fånga dagen,
ta tag i ditt liv, bli en bättre chef, bli en bättre älskare.
Bränn dem på bål… och tyck om mig istället !
De ger mig ingenting, de ger dig inget äkta,
de ger möjligtvis författaren rikedom.

När allt kommer omkring så finns det bara en sak som är viktig,
och det är att tycka om, och bli omtyckt,
och inga böcker i världen kan ordna det.

När allt kommer omkring är det enda som är viktigt är kärlek,
empati, omtanke, solidaritet, att lyssna,
att säga det man har på hjärtat…

… och kaffe !

…
Ja men visst får man väl det !
Är man en idiot om man är emot invandring ?
Nej det behöver man absolut inte vara,
oinsatt i nationalekonomi möjligtvis,
och möjligtvis oinsatt vad som orsakar vad.
Och oinsatt i alla fördelar invandring har gett oss
svenskar, eller ointresserad av dem.

Är någon enda person som tycker illa om
invandring förhindrad att tycka så ?
Nej givetvis inte… folk tycker så de storknar,
och ingen åker i fängelse för det.
Inte så länge vi genom information, röstsedeln,
och lagar,håller borta från makten,
de som åberopar yttrandefriheten
för att i längden avskaffa den samma.

Gillar jag invandrare ?

Gillar jag invandrare ?
Det är en dum fråga !
Men jag ställer den för att belysa att man inte
kan gilla invandrare, lika
lite som man kan ogilla invandrare.

Varför kan man inte gilla invandrare ?
Därför att alla invandrare är olika människor,
precis som svenskar är olika människor.
Det går inte att gilla svenskar, inte
ogilla svenskar heller.

Jag undrar ju bara …

Jag tycker bara att om man tycker en sak,
och står för det, så borde man väl tåla granskning av åsikten,
när den baseras på händelser som påstås vara sanna.
…av låt oss säga någon som påstår sig ogilla invandring.
EN enkel fråga välter oftast hela resonemanget för den
som ogillar invandring, och den frågan är:

– Varför !?

Anledningen är att nu ska den som tycker det hitta
faktiska orsaker till det, och då letar man ofta enstaka
fall där invandrare betett sig illa, och menar på att det
är bevis för att invandring är dåligt för Sverige.
Och det är väl illa nog kan man tycka att låta en majoritet av
en konstruerad grupp, bära hundhuvud för en liten klicks
ageranden.

Icke adlade ”riddares” förhållande till samvete och uppriktighet

Men dessa främlingsfientlighetens icke adlade riddare
nöjer sig inte med att leta upp negativa exempel,
om än de är i minoritet.
Utan man ägnar även mycket energi åt att klistra ihop
rena rövarhistorier, klistra in bilder från helt andra sammanhang,
medvetet omskriva länkade artiklar.
Eller som vi säger på svenska: Ljuga!

Är man en idiot då ?

Är man en idiot om man trots överbevisning om lögner
i ett ärende fortsätter hävda dess relevans,
samt hävda ”yttrandefrihet” som grund ?

Ja … då är man faktiskt en idiot !

Är man en idiot om man i ren oförsiktighet och ilska tagit
dessa ”yttrandefrihetens”
främlingsfientliga ”riddares” påstående för sanningar?
Nej det tycker inte jag i alla fall. Naiv kanske,
blåögd i värsta fall, om det sker vid nåt enstaka tillfälle.

Är man en idiot om man följer dessa ”riddare” i blint hat,
oavsett vad lögner de kommer med, oavsett hur rasistiskt
de uttalar sig.
Jo ja då är man nog dessvärre en idiot !

Den söta tanten pratar från hjärtat, men har hjärnan intakt

En gammal halvblind söt liten tant, brukar ofta komma
haltandes ner till parken när jag och Janne P spelar boule.
Jag tycker hon är beundransvärd som går ut i parken,
sitter och njuter av livet…och har ett subtilt leende, med spår
av ålderdomskrämpor.

Jag brukar alltid gå fram och småprata med henne,
om väder och vind, berätta vad vi gör (hon ser ju inte)
Och varje gång tala om vem jag är (hon ser ju inte)
Hon säger att hon tycker det är så roligt när folk
kommer fram och pratar.

En gång när vi pratade om livet,
och kom in på invandring
så sa hon lite ängsligt:

– ”Man känner inte igen sig längre”

Hon menade på tex att det nu bodde invandrare
i hennes port. Och det var inte för att de var otrevliga
mot henne, inte högljudda, men hon nämnde att det
luktade utländsk mat i trappen tex.

Sambandet mellan tantens oskyldiga oro, och långt värre företeelser

Jag skriver om henne i samband med första halvan av blogginlägget,
för att jag tycker denna söta tants reaktion
är förståelig. Och jag tycker det var fint uttryckt av henne,
det är närmare kärnan, när allt kommer omkring,
vad många känner kring tex invandring.
Man känner inte igen sig.
Och det kan vara lite jobbigt för vissa

Och nånstans tror jag att det är detta det egentligen
handlar om, för alla de som går från skalan
”kritisk till invandringspolitiken” till fullfjädrade
hatiska rasister. Man känner inte igen sig.

Det övriga som får oss att känna oss vilsna

Sen finns det miljoner saker till, som inte alls har med
invandring att göra, som gör att vi inte längre känner igen oss.
Det globala informationsflödet internet, teknisk avans,
sämre sjukvård pga av att pengar flödar uppåt i samhället,
vädret blir annorlunda, människor vi känner går bort och dör,
etc etc … Men dessa är inte lika lättigenkännliga som fenomenet invandring,
och inte lika lätta att göra till syndabockar och fjärma sig ifrån

Att se eller inte se – det är frågan

Men när jag då tänker på den oskyldigt ängsliga damen,
som rent faktiskt inte ser med ögonen,
och behöver få lite extra information.
ja då tänker jag att jag försöker göra samma sak,
när det gäller de som blir lurade att tycka illa om invandring
på felaktiga uppgifter, eller i bästa fall bara vinklade uppgifter

jag berättar goda exempel och följder av invandringen,
(för dom ser ju inte)
jag visar hela bilden med ord
(för dom ser ju inte)
1jag berättar om den lilla prinsessan från Syrien,
som numera har ett stort leende på sina läppar,
istället för att bli ett lik under Assads gasningar
(för dom ser ju inte)

Får man tycka illa om invandrare ?
Ja det är inte olagligt,
men det är enfaldigt !
alla är individer, det finns idioter och
änglar bland alla folkslag.

Får man tycka illa om invandring ?
Ja det är inte olagligt,
men det är självdestruktivt och
okunnigt.

Den gamla damen ser kanske långt mer i sin blindhet,
än många många seende …i sin vägran att se

…
Ja titeln är väl en travesti på filmtiteln
”Hur många lingon finns det i världen ?”
Jag älskade den filmen.
Skådisarna var underbara, och handlingen skön.
Och frågan var underbar.

Men när man om och om igen ”snubblar” på Facebookinlägg,
som poppar upp som tusentals flugsvampar i kantarellskogen.
Då undrar jag hur många idioter det finns i världen.
För jag börjar mer och mer se många av dem som idioter
mer än rasister faktiskt.
Inlägg där källor till påstående totalignoreras. Och man tom går
så långt att man tycker det inte behövs styrka det man påstår
om saker man bevisligen inte kan ha en aning om.
Och man anser att detta är ”yttrandefrihet”

Jag får verkligen om och om igen bita mig i tungan,
för att inte påpeka hur korkade de framställer sig själva,
och inte vara nedlåtande, när jag bemöter deras uttalanden.
Jag har fått mycket träning på just detta genom åren,
så jag börjar behärska tekniken.

En snubbe var idag förbannad:

”Så min fråga är: hur kan miljoner av våra skattepengar gå till 1 person
med 3 fruar? Vad är det som gör att våra kommuner totalt tappar
fattningen när det gäller invandrare? ”

Han bifogade en länk till Norrtälje nyheter som ”bevis”
för hur bigamister, invandrare fick miljoner av våra skattepengar.
Bara en detalj… han glömde läsa artikeln i tidningen,
innan han delade med sig av sina ”bevis”.

Det visade sig vara så att Nacka kommun ägde lägenheterna, och att de var 47 st. Så inget av den nedlåtande propaganda herrn ifråga basunerade ut stämde. Men det hindrade inte honom från att få hundratals likes, samt att de kommenterade att jag inte såg skogen för alla träden, och att jag var … hmmm … ”PK” tror jag det var..

… *jag tror det står för ”Politiskt Kunnig” faktiskt, och jag tycker faktiskt så, och det är min yttrandefrihet faktiskt, och alla som inte tycker det är blinda för problemen
(obs ironi, satir, sista kursiva meningen)

…
Få saker kan glädja oss surgubbar som barn kan,
dvs när de inte är griniga kopior av sina föräldrar.

Men idag blev jag liksom barn inuti igen för en stund,
när jag på våran gård fick se en liten tjej,
göra sin troligtvis första cykeltur,
eftersom pappan sprang efter och höll i sadeln, log o sa hej.
Flickans ansikte var lika koncentrerat som en 18-årings, som har
skylt på bilen med ”övningskörning”
Det finns för övrigt en anledning till att övningskörningsskylten
sitter baktill. Framifrån är det bara att titta på ansiktet på föraren

– Braaaavo !

…ropade jag glatt åt cykel-ekipaget,

Nåja ibland kan vuxna va roliga oxå.
Jag handlade på matvarubutik härom dagen,
och tänkte skoja med hen i kassan.
Så jag sa, när jag la upp mina varor,
med min bästa allvarlig-skojar-min,

– Har ni slut på ”se-på-fan.tabletter” ?

Och hen tittade ängsligt på hyllan vid kassan och sa:

– Finns de inte i hyllan då ?

Och Tompa-Tompa berättade om en dam som skulle köpa
vindrutetorkare, och då var han som säljare intresserad
av vad hon hade för bil. Varpå damen svarade:

– En blå bil så klart

…
En Staropramen, non alcoholic,
och en klase körsbärskvist-tomater,
är måndags-snackset hemma hoz.
Jag är trött som en gnu
under långvandring utan bete.
Utan att ha gjort så väldans mycket.

Det är främst smaklökarna på tungans bakre regioner
som njuter av ölet, …tror jag. Tomaterna mer söta,
en bra kombo säger gourmanden i mig.
Värmeljuset ger stämning i lyktan,
och på Spotify snurrar en fiktiv platta med spåret
”Kate’s theme” från filmen ”Absolute power”

haRrMMoni … kan jag knappt stava till,
men jag lyckas ibland med några förändringar
som underlättar för en något gladare Tomas.
För tillfället är jag i färd med att kassera ca 50 %
av innehållet i min garderob.
På så sätt kan jag använda fler plagg,
eftersom jag hittar dem.

Jag använder mig vid stress eller mini-depp-step,
då och då av några ”verktyg”
som jag introducerat till min ”verktygslåda”
de senaste 2 åren. Spikmatta är bra,
mat i magen är bra, vila är bra.
JAG vill är bra, Jag vill INTE är bra.
Skriva är bra… och tomater o Staropramen är helt OK

Men visst bubblar det under ”jordskorpan”
och behöver pysa ut då o då, för att det inte ska bli
nåra ”pyroklastiska jätteutbrott”, eller ”jordbävningar”
Jag kämpar på ett sätt varje dag med att finna balans
och harmoni nog att finna ett drägligt liv,
eller kanske till och med i horisonten ett hyfsat lyckligt liv.

Jag tillåter mig minnas en liten stund, den grå betongen,
i det gröna landskapet utanför Stockholm.
En tom lägenhet…tom på liv dvs, bortsett från mig.
Där jag drömde mig bort från ett kärlekslöst hem.
Ett telefonsamtal från mor, om att hon skulle köpa mat imorrn.
Men det vet jag ju att mat och cigaretter var det ju jag som
gick och konkade på. Kanske därför jag har så långa armar.

Sen övertala henne som ett av budorden säger åt mig att hedra,
att hon inte ska ta livet av sig.
Jag hade ångest om nätterna som inte går att beskriva med ord.
Då visste jag inte att det var ångest, det vet jag nu.

Men barn, likt hundar, lever i nuet.
Och om solen sken nästa dag, så tog man o cyklade
1 mil och badade. Notan kom när jag blev vuxen.
Och jag vet inte var jag fick kraft ifrån.
För notan betalas i tårar, utanförskap,
ångest, dålig tillit … och jag är ett mirakel, som fortsatt gå,
när andra slutat, även om jag haltar betänkligt ibland.

Tillbaks till nuet…
Theme from Onedinlinjen tonar upp i högtalarna.
Några cl alkoholfritt öl kvar,
lite så där pissljummet utan kolsyra ni vet.
Funderar på att textillimma ett par trasiga jeans.
Äh det kan vänta till imorrn.
Diskbänken är ren, och det ger mig ro för tillfället.
Det grusar i ögonen, och det är dags att kolla nån
DVD att somna till. Det går oftast fort ca 10-20 minuter.
Så jag kan hålla på nån vecka med varje film.

Imorn har jag två saker att se fram emot,
men det får vi se vad det blir av.

Natt Natt

…

Utdrag från artikel i ETC:

”Om och om igen får man förklara för folk att det inte är brottsligt
att ta bilder på sig själv. Det skadar ingen och så länge det sker med
alla involverades samtycke finns det inget omoraliskt i det. Att så
många av er tycker vi ska skuldbelägga detta beteende istället för det
beteende som faktiskt är brottsligt och som definitivt skadar andra –
alltså förövarens – är bedrövligt.

”Det vet man ju hur killar är”, har istället varit en vanlig
kommentar. ”Hur dum får man vara som tar nakenbilder och ger till sin
pojkvän? Enda sättet att komma åt problemet är ju att lära tjejer att
aldrig ta nakenbilder på sig själva om de inte vill att de ska spridas
på nätet”, har varit andra kommentarer.

Jag kan bara anta att denna typ av argument beror på den gamla
vanliga misogyna idén om att skuldbelägga tjejer för våldtäkt genom att
påstå att deras beteende ”provocerat” förövarna.

Ironiskt nog kommer kommentarerna ofta från människor som i nästa
andetag ondgör sig över ”feministernas manshat”. Som om idén att det
ligger i killars natur att begå grova sexuella övergrepp, och att vi
därför måste lära tjejer att sluta med fullt naturliga beteenden, inte
är det grövsta manshatet av alla.” (slut på utdraget)

”Fullt naturliga beteenden” ?
Det verkar ibland som om många har svårt
att skilja på hur det är, hur det borde vara
och hur man ska agera utifrån det.

Jag tycker det är perfekt med propositionen från regeringen
om att förändra lagen
så att det blir olagligt att sprida sexuella
bilder och filmer på någon
utan personens samtycke.
Det är för mig en självklarhet

Däremot har jag svårt att förstå Hannas hållning på en punkt,
hon säger att en tjej, (och jag antar att hon även menar killar)
har rätt att ta nakenbilder på sig själva, att det inte är ett brott,

SJÄLVKLART är det inget brott.
Men jag kan tycka det är oförståndigt ändå,
UTAN att för den skull skuldbelägga offren i sk hämndporr,
vilken tydligen ska gå ut på att sprida sexuella bilder på tex
fd flickvän på nätet som hämnd
… på nåt märkligt och för mig obegripligt vis.

Likaså brukar en del människor hävda sin rätt att
klä sig utmanande utan att för den skull behöva
bli utsatt för våldtäkt. Och visst håller jag med om det,
att DET BORDE vara så.
Men om jag hade haft en dotter, som klätt sig utmanande,
så hade jag inte spelat roulett med hennes liv och hälsa
bara för att DET BORDE vart så. Sen vad den fiktiva dottern
gjort som vuxen, skulle jag ju bara haft rätt att ha åsikter om.

Liknande diskussion blev det kring Muhammed
och rondellhundarna. Många hävdade att kristna var mer
toleranta mot humor riktat MOT kristendomen och Jesus,
och använde ”Life of Brian” som exempel.
Nu finns det gott om exempel på intolerans bland den kristna
världen, om man nu inte blundar alltför hårt,
vilket jag gärna skulle kunna återkomma till om så önskas.

Men jag förstår ändå inte ingångspunkten att det ska vara
en rättighet att förolämpa andra människor, om de känner sig
kränkta över att man kränkt deras profet.
bara för att vi KAN det i nån slags framochbakvänd
yttrandefrihetssträvan, innebär inte att vi BÖR göra det.
Det är fö inte allt för sällan folk som har svårt med begreppet
”chokladboll”, som hävdar sin rätt att förnedra och driva med folk.

Jag har väl oxå svårt att se det som en ”rättighet”,
att ta nakenbilder på sig själv. Mer en möjlighet., ett val.
Ett val med oerhörda risker i dagens värld.
Och det är vuxenvärldens uppgift att informera om dessa risker,
likaväl som att stifta lagar för att förhindra otyg som ”hämdporr”.
För även om lagen isig är självklar,
kommer den förmodligen inte rädda unga tjejer och kanske
tom killar från att bli utsatta för sån här skit.
Möjligtvis kan ansvarsfullt vuxet beteende,
och lite jävla sans och vett förhindra det i större utsträckning.

Ibland skulle man kanske bromsa lite i att hela tiden prata
om rättigheter,
lite som i trafiken… hörrni !
Det blir färre krockar då !!