Författare: tomastvivlaren

…
Hej pappa …
…har du tid en stund ?

Djurgå’rn vann borta mot IFK G igår,
med 3-1 … lie kul. Jag känner mig lite lessen pappa,
lite ensam … lite osynlig stress …å så.

Det är sunt att känna sig lessen ibland, tror jag.
Det är de som aldrig tillåter det,
som går under, inte de som gråter, inte de som pratar,
inte de som skriver som går under i första hand.

Pappa … jag saknar dig… än idag.
Jag saknar Stordegersjön och fiske.
Jag hör inte hemma hos någon… ingen älskar mig.
Jag tror du var den ende som älskat mig pappa,
fast du inte sa orden.

Jag har klippt gräset på minigolfen pappa, skurat i mitt badrum,
ätit omelett, och fikat hos Adam på Lilla Caféet.
När det är stökigt och rastlöst i huvvet,
finner jag gott i att göra mindre stökigt omkring,
att liksom ändå fortsätta gnugga på i vardagen.

Men även känslorna behöver kläs i ord,
och även tårar måste få finnas pappa.
Du vet det nu gissar jag,
nu när du kommit hem till himlen.

Såg ett ungt par på caféet, kramas och pussas…
vackra, oförstörda…. kanske.
Det gör ont pappa, det gör ont…
….att se på. …

Just nu känns det något visset pappa,
Kan du glidflyga ner med änglavingarna och
hålla om mig en stund,
jag behöver bli omhållen en stund pappa…

….känna att någon enda människa bryr sig om mig,
saknar mig, längtar efter mig.

…det räcker inte med disk och gräsklippning
och positivt tänkande …pappa.

…
Segrande segregering

För ett kort tag sedan,
lämnade en man i Sollefteå in igen
orkade inte leva.
Omvärlden stod i vanlig ordning chockad,
förvånad…. och fortsätter göra så.

Jag är inte förvånad
över att så många tar livet av sig.
Ej heller förvånar det mig att en majoritet är män,

Vi lever i ett segregerat samhälle,
för att det är så vi vill ha det.
Det är nämligen det, vi med våra röstsedlar sagt till politikerna,
alternativt, vad vi låtit politikerna få oss att tro

Rosa Parks behövs igen

Vi skiljer oss inte så väldigt mycket från det segregerade
USA där svarta var hänvisade till en del av bussen.

Skillnaden är att vi låter segregationen vinna genom
ekonomiska klyftor, genom könskrig,
och genom maskerad och öppen rasism.
Genom olika rättigheter för män och kvinnor,
där bägge parter kommer till korta fast på olika sätt.

Vi låter segregationen vinna genom
att vi förlorat vår mänsklighet i Sverige och
skickar ungdomar till döden efter att,
förnedrande ha kallat dem ”skäggbarn”.

”Barnfattigdom”

Jag kommer ihåg hur Håkan Juholt försökte införa ”barnfattigdom”
på agendan, och hur sågad, hånad och mobbad han blev.
Främst av högerflygeln i sitt eget socialistiska parti.
Samt för oförskämdheten att välja att ha en buskig mustasch

Och jag tror det var ett misstag att ha med ordet ”fattigdom”,
när vi vet att borgerligheten är snabba på att utnyttja
chansen att försämra för de som har det dåligt med motiveringen
att det finns andra som har det sämre.
Och på så sätt i kölvattnet av detta förskansa sig än mer makt
i form av mer pengar åt sig själva.
Bilden ovan tex, från muslimer som flyr Burma
för att inte bli mördade pga sin tro,
får ordet ”barnfattigdom att förlora sin betydelse, eller denna bild:

Barn-segregering

Barnsegregering hade varit ett bättre beskrivande ord för
vad som sker i Sverige idag, när barn blir exkluderade från
umgänge med kamrater pga att deras föräldrar inte har råd
med de dyra aktiviteter en majoritet av barnen kan göra.

Jag Tomas 51 år, som ibland är vis som en 80-åring,
”trygg” som en övergiven 7-åring, känner ofta av vad den
ekonomiska segregeringen kan göra med ens faktiska möjlighet
att umgås med vänner som alla har råd att göra saker
som jag inte har råd till. Vilket leder till umgänges-ensamhet,
vilket leder till socialt utanförskap.
Där i ligger problemet med ekonomisk segregering,
inte i att man längtar efter att få lyxiga saker och
utlandsresor som mänsklig rättighet.

Som ett av 100-tals potentiella exempel på denna
typ av segregation, kan jag nämna företags, statens,
och kommunernas subventionerade av tex gym-och-bad-kort
för sina anställda.
Ur den gynnades perspektiv,
finns inget konstigt med denna subvention, det brukar sällan
göra det från de gynnades perspektiv, nästan oavsett vem det
är som gynnas..
Att andra sämre bemedlade, och socialt marginaliserade INTE
har dessa förmåner är helt i sin ordning.

För staten som arbetsgivare,
kommunen som arbetsgivare el ur företagarens synvinkel,
är detta en slags förebyggande åtgärd för minskad
sjukfrånvaro, på sina anställda, och således i slutändan en
sorts investering. Och den är baserad, som alltid nu för
tiden på effektivisering och ekonomisk avans och ”tillväxt”
En tillväxt pensionärer, sjuka och arbetslösa naturligtvis
inte ser röken utav.

Ur mitt perspektiv som sjukpensionär,
så ser jag det inte marknadsekonomi, kapitalister,
stat och kommun förmår se…
att sjuka, och arbetslösa har MINST lika sort behov till motion
och rehab, om inte mer för att vara sanningsenliga,
men har betyyyydligt mindre inkomst att skaffa sig gym och badkort,
för många är det snudd på en omöjlig ekvation.

…..(bilden är afv symbolvärde för vart den nya ”arbetarklassen” blickar)

Vid ett antal tillfällen har jag påpekat för vänner inom den
sk ”arbetarklassen” det enligt mig något orimliga i att de
som har råd till gymkort med egen lön får det subventionerat,
medan vi som inte har råd och är i stort behov måste betala
vårt själva, vilket vi inte har råd till. Och reaktionen har dessa
gånger blivit starkt, på snudd till ovänskap ifrågasättande.
De har argt ifrågasatt varför jag tycker att de inte ska
ha den förmånen. Vilket jag inte gjort, men det örat var dövt då.
Jag ifrågasatte varför jag INTE ska få den, medan de får den.
Då sa de arbetande arbetarklass-vännerna:

– Ja men då vill du ju inte att vi ska ha den förmånen?!

Där och då insåg jag att det går dåligt att tala för döva öron,
som inte kan läsa läppar eller kan teckenspråk (bildligt talat)

Så grundfrågan till den natiionella ojämlikheten, och den globala ojämlikheten förblir nog:

Vad är du villig att avvara för att förbättra situationen ?

Svaret på den frågan, är svaret på varför klyftor ökar,
på varför inhumanitet ökar, svaret på den frågan är
nämligen allt som oftast:

– ”Ingenting”

Och det blir mer sant, ju högre upp du klättrar i samhällsstegen,
men det är numera väldigt sant redan på arbetarnivån.

…
Jag tänder mina två blå fönsterlampor, och jag
tänder ett värmeljus i min vackra rustika svarta lykta,
trots att jag hört från en vän nyligt att man
får cancer av stearinljus.

Jag är rätt säker på att om jag googlat lite,
så hittar jag en forskarrapport som påstår
att det är ofarligt, och inte helt otroligt att den forskarrapporten
är betald av stora företag som tillverkar stearinljus.
Jag är mer än lovligt trött på allt mediabrus,
all kapitalistisk girighet, och politiska lögner

Så jag tänder mitt ljus i alla fall,
om man lyssnar till allt man kan dö av,
hindras man kanske från att leva… kan jag tänka.
Sätter mig till ro i min nystädade lägenhet.
Lagt på löparen (duken) ”dikesflora”,
på mitt egentillverkade furu-köksbord.
Köpte ny jord till, och planterade om min
vandrande jude… och vatten på det.

En seglivad huvudvärk har bott i mitt huvud hela måndagen,
precis som förra gången jag for utomstads över en helg,
att sova på hotell, vara social med lätt främmande människor,
samt helt främmande människor.
Jag fick tips om att man kan kalla det för ”social baksmälla”
Och det kan vara en del av sanningen.
Jag vet bara att för några år sedan,
blev jag för visso trött av sådana resor,
….men inte fullständigt psykiskt utmattad.
Får se hur det blir med sån’t nästa sommar.

Det regnar ute nu, och det är högvatten i älven.
Regnet passar mig bra just idag.
Det blev soppa ikväll, av potatis,
purjo, gul lök, o lite palsternacka.
… det blev 10 måltider, en hamnade i maggen.

Ja längtar ofta till det jag aldrig haft,
och aldrig kommer få…
..familj, och en inre känsla av att höra hemma.
Inre trygghet kan jag ju jobba på, men aldrig nå.

Saknar pappa som ändå var den släkting,
som ville ha kontakt med mig sen jag blev vuxen.
Som valde att vara med mig, prata med mig,
och tog sig tid, sen jag blev vuxen.

Känner mig ibland som en främling i den här
materiella världen, som en man utan tillgångar förmåner
och utan familj… utan….
.. vad var dset nu igen kvinnor i kontaktannonserna kallade det..
Jo ”ambitioner” .. var det visst…

Tids nog gör vi dock alla den resa Hans Alfredsson nu gjort.
Gonatt o sov gott moder jord och alla stjärnorna i skyn

…
Jag tänker på livet…på kärleken.
jag känner inte för positivt tänkande,
livspussel eller blekta tänder.
Jag vill känna någonting riktigt,
….jag vill tro på någonting riktigt.

Jag vill att mina ord ska vara från hjärtat,
inte för vad som förväntas av mig
Tårar, kan vara det ord inte förmår att säga.

Vill att mitt hem ska vara inuti mig,
Vill vara nära jorden,
Vill känna närhet till någon enda människa,
Jag vill vara hoppet… tillsammans

Jag vill inte jaga längre,
vill inte känna mig jagad…längre.

På nå’t vis är det så mycket som är paradoxalt i livet,
som är tveeggat, som är två sidor av samma mynt.
Man kan inte känna kontroll, förrän man lyckas
att i någon mån släppa på kontrollen… tex

Jag har ibland stört mig på det ”duktiga””rättfärdiga folket”,
som ”gör allting rätt”, som har jobb, som har familj,
som sitter och dömer och bedömer oss som egentligen
inte var födda enkom för att arbeta in andras rikedom,
eller att själv bli en sån …

Jag stör mig ibland på alla Facebook-optimister, som
förmanande och generaliserande hävdar att det bara att
se allt positivt, så löser sig allt.
På de förledda människor som anammat de språkliga begrepp
som normaliserar att vissa människor blir miljardärer för
att andra ska bli tiggare, sjuka eller knegare.

jag tänker att jag är, att vi är så mycket mer än arbetare,
så mycket mer… så mycket mer

Men just nu känner jag mig sårbar,
känner mig trött och liten..

…
Dags att titta in i mig själv.
Känner mig lite stressad,
lite lessen inombords,
kanske för att jag inte hunnit
titta in i mig själv på ett tag.

Det är så lätt att återupprepa gamla synder igen.
Man märker nästan inte när det sker,
de lätt självutplånande beteendena,
att finnas mer för andra än sig själv.

Det är ingen som tackar en för det,
det om något upptäckte jag under de senaste två åren,
av tårar, ensamhet avgrunds-depp.

Men jag tog förnuftet till fånga idag, när jag i lätt utmattat
tillstånd, lätt desillusionerat tillstånd, var på väg att göra en sak,
som skulle ta hela dagen i anspråk,
och som varken kropp eller själ egentligen orkar med,
och dessutom för andras skull…. men jag sa till mig själv:

– Nä … jag måste inte det, du kommer inte bli mer omtyckt för det,
inte mindre ensam, då ensamheten även bor i hjärtat.

– – – – – – – – – –

Men nu tar jag istället en kopp kaffe,
gjord med min presso-kanna, där jag hettar upp koppen
med kokande vatten,. medan den väntar på att få kaffe i sig.
Till det en bit mörk choklad.

Osså lutar jag mig på nybäddad säng,
stressar av min bikupe-hjärna,
och får se vad dagen har att erbjuda.

…
Den här sylten har sitt ursprung från Österås.
Dvs själva bären asså. jag plockade dem
Det blev några kilo, och ändå är jag sugen på mer.
…
I går, hade jag turen att mina vänner (Åsa och Karl) som inte hinner/orkar
ta rätt på alla bär de har växandes på sin gård,
låt andra ta rätt på överblivet på ett gentilt generöst vis.
Så då blev det lite, lite krusbär,
och MASSA, MASSA vinbär, båd svart och röd.

Omkring på tomten sprang och studsade de 2 små änglarna,
Valdemar och Evelina, medan Karl gjorde mig sällskap
bland buskar och bär.

Idag, Måndag, blev jag inbjuden av Pontus Franzén och Tove, på,
typ en ”flytta-ifrån-kojan-fest”, vilket jag tackade ja till.
Västra Spannsjön hade jag dock aldrig varit vid.
Och visste iofs att det var uppför dit, men INTE hur mycket uppför,
…. eller hur länge det var uppför. Det var uppför i 7 kilometer.
Det tog 46 minuter dit, per cykel, och 15 minuter hem.

När jag väl kommit i närheten av det ställe där Pontus bott i ett
vindskydd sedan Maj, så fanns ingen täckning för mobil för honom,
just då. Så jag ringde närmsta bofasta granne Inger,
som var mycket vänlig och tillmötesgående som talade
om vart jag skulle nånstans.

Denna lilla bro, hade De gjort dagen till ära.

Jag var första gäst. jag hade tänkt plocka lite lingon oxå, innan.
Men det blev inte av. Jag fick äran att fjutta igång lägerelden,
medan Pontus och Tove tände lyktor i skogen för att leda resten
av gästerna rätt.

Gillade skarpt bordet med kluvna stockar, vilandes på pinnar.
Här har Pontus gjort typ en damm,
så bäcken blir tillräckligt djup att bada i.

Värmländska jägaren Kjell i keps, tittar på medan Pontus steker pannkakor åt gästerna över öppen eld. Blandade smeten i en avklippt cocacola-flaska.
Och Tove ”vispade grädde genom att ska den i liten flaska.

Pontus i skogsköket

Värdinnan Tove kollar styrkan på kaffet, som jag mätte upp,
hon trodde det blev för starkt först. Men det blev helt perfekt.
Det brukar bli det i skogen,… oavsett.
Ja om man inte lyckas göra te av det då… (svagt)

Veronica från bowling-cafétnjuter av brasvärmen

Sen var det utför hem, som sagt 7km på 15 minuter.
Det borde bli snitt på 28 km/h

Väl hemma, kokade jag färdigt rödvinbärssaften
av bären jag plockat hos Karl och Åsa.

Tusen tack till Åsa och Karl, samt Pontus och Tove

http://www.expressen.se/leva-och-bo/pontus-27-trottnade-pa-overflodet-flyttade-till-en-koja-i-skogen-/

…
Nej jag är inte bättre än alla andra … el ..nja hmm… nä
skojar bara, jag ÄR inte bättre än alla andra.
Men viktigt är oxå att jag är faktiskt inte heller sämre
än alla andra, inte mindre värd än andra.

Jag är, och många är som ett par slitna jeans,
liksom bäst på nåt vis, när jag är som mest sliten.
Massor av hål, och fransar,
Men sitter bra på kroppen typ.

…
Jag vill inte va miljonär …men…

det finns ändå några få tillfällen jag skulle velat
haft den typen av snuskigt mycket pengar,
om inte annat bara för att protestera mot hur människor
med snuskigt mycket pengar alldeles för ofta beter sig och tänker.

Nu har Vellinge kommun infört lokalt tiggeriförbud.
Om jag då varit miljardär, och bott i Vellinge,
så har jag kunnat flytta ifrån Vellinge,
med motiveringen att jag inte vill bo i en kommun
med den människosynen att försöka förbjuda fattigdom.

asså det är så cyniskt och korkat,
att det borde förbjudas att vara så korkad

Förbjuda någon som inte är intelligent ?????
Så kan man ju inte göra ??!!
Det är ju diskriminering,
de kan ju inte hjälpa om de är mindre begåvade ??

… Nä just precis … så är det …typ med fattigdom också.
Men det absolut mest frenetiska, påträngande typen av tiggeri,
(kallas även Reklam)
den tillåter och främjar Vellingeinnevånarna,
likt en majoritet av de naiva svenskarna.

Om en miljardär markerar, och flyttar,
då lyssnar den typen av människor,

Because you see …
Money talks to them who ONLY understand the language of money

…
Jo jag hade lite lingon-tar-slut-iskogen-panik,
troligtvis helt obefogad, eftersom det påstås
att vi svenskar endast tar rätt på 3-4 %
av varje års bär-skörd.
Men det var så bra väder, och det spratt i kroppen,
av bär-plockar-energi.

…och JA, det var i tidigaste laget att plocka lingon,
eftersom sommaren varit något svalare än andra somrar.
Så de var lite ljusröda, med spår av vitt.
Men absolut inte obrukbara.
Blandar upp dem med lite mörkröda lingon vid senare
plock-tillfälle, så blir det ypperligt gelékonsistens på den sylten.
12 kg socker redan inköpt. …Mycket ?
ja men vaddå ?? billigare knark än cigaretter

cykelbud-korgen,
är mig kär ännu, det visade sig vara ett mycket bra inköp,
FÖR MIG trots det höga priset 700 O-insättbara svenska kronor.

Det blir lite på bekostnad av bärplockar-enegin,
att jag med packning, cyklar till bärskogen,
1 mil dit, och lika långt tillbaka,
samt att om man bor vi älven i Ådalen så ligger alla bärställen,
bortom långa uppförsbackar. Här sista biten upp mot Österås.

…. men å andra sidan får jag gubb-motion,
och naturupplevelser. Min granne Gunnar,
och 99 procent av alla bärplockare tar bilen till skogen,
och kan plocka lite mer än mig då. Men det må va hänt.
Gunnar är ålderspensionär, har har inte fysiken att cykla så långt.

Men det är nog som Stina Oscarsson skrev …..länk här:

https://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2017-1/priset-att-plocka-bar (MYCKET bra artikel, som även innefattar vem som egentligen vinner på bärplockar-slaveriet))

….. att det mest är pensionärer av svenskarna som ännu
plockar bär. Så om ett tag kommer det bara vara jag och
de effektiva Thailändarna i skogarna. De plockar för att överleva…
det gör jag oxå. . … men de i större utsträckning.

Eller som en liberal ser det, i kronor och ören, och ”tillväxt”: (länk här)

”Sett i ett nationalekonomiskt perspektiv handlar det årligen om
förluster i miljardklassen där vi endast tar till vara ca 3-4% av den
årliga bärtillgången!? Ett svindlande slöseri med våra rika
naturresurser som genom industriell verksamhet och förädling skulle
kunna generera åtskilliga arbetstillfällen ochdärmed stärka statskassan!”

Nåja, när jag kommit upp för sista och den brantaste
Österås-backen, cyklar jag förbi 2 damer från köket på
Österåsens hälsohem, som på lunchrasten,
sitter på en trätrapp, och lapar i sig av det sista sommaren
har att erbjuda i solbränna. Jag drabbas tillfälligt av att vara social,
och surrar med dem en stund. Men den ena säger inte ett ord, och
den andra svarar mest typ på tilltal bara. Så det var ett döfött försök.

Det var tom så icke-konversationen med thailändaren i lingonskogen
för nåt år sedan, var mer givande.
Han som sa hej, och tittade ner i min lingonhink i 30 sek,
och kanske tänkte: ”varför plockar han omogna bär”?
eller : ”Undrar om jag kan ta hinken och springa,
han ser rätt trött ut gubben, han hinner aldrig ikapp mig”

Jag låser fast min cykel vid, ett väl förankrat vindskydd,
släpar med mig cykelkärran in i skogen på en rätt oländig
skogsstig med träd liggandes över stigen, rötter och stenar.
Lite bökigt, men vill inte lämna kärran utom synhåll,
och har lätt Ågren över att lämna cykeln. (stöld, vandalisering).
Men den sparsamt använda del av hjärnan som står för
sunt förnuft och rationellt tänkande, kopplas till slut in,
och ignorerar ”tänk-om-det-händer-hjärnan)

Och är det något ställe jag egentligen inte behöver känna
så stor oro över åtminstone vandalisering, så är det kring
Österåsen promenadstigar. För om sådana här spontana
naturkonstverk, får förbli orörda, då får det mesta förbli orört,
och oförstört:

…i hålet på en tallstam:
… en ängel i trädet
…utsmyckad bark, med majblommor

Jag tycker egentligen inte odelat om att plocka bär.
Insekter som bits, stå dubbelvikt bland buskar och ris.
Det är nästan lite monotont, och tråkigt.
Älskar inte heller att rensa dem…. Jag gillar det andra runt omkring,
och jag gillar att ha skörden av bär, och stoltheten över att plockat
dem själv, och vetskapen i att det är lokala bär, och därför inte
miljöovänliga genom global transport, och ej heller drivna och
besprutade för ekonomist avans.

Men jag tar fram min länk till civilisationen, Samsung S4,
och får lite arbetsmusik till plockandet, via min 1800 låtar
stora spotifylista: ”TOTALMIX”.
Och plötsligt går det bättre.

När jag, 10 liter senare finner att ryggen och orken
fått nog, vandrar jag tillbaks till vindskyddet, och finner att
”tänk-om-det-hände-hjärnan” hade fel, och ”sunt-förnuft-hjärnan”
givetvis hade rätt. Då sätter jag mig, att njuta av den här utsikten:
Spotify stänger jag av.
Och lyssnar till den relativa tystnaden.
Den här formen av natur-upplevelse, uppskattar jag som
fd Stockholmskt asfaltsbarn bäst. När jag har visuell och ljudlig
kontakt med spår av civilisationen,.
Men ändå befinner mig i en oas av natur.
Jag hör hundar skälla nere i dalen. En tupp gal som galen.
En vedkap går igång tillfälligt. Bruset från bilar kilometer ifrån
hörs mycket vagt. Lövprasslet från vinden och fågelkvitter
överröstar dessa ljud, när det vill.

Men jag har inte rensat bären ännu, bara ca 20 % av dem.
Men de står i kylen tills jag nästa dag sätter på P1s ”sommar”
eller finsk melodiradio, …
… så som sig bör för att komma i rensningsstämning.

…
Sitter o funderar på om kroppen är villig ?
… ja att cykla iväg nån mil att plocka lingon asså.

När jag tog min morgonkopp kaffe”snubblade” över uppdrag gransknings debatt:

Uppdrag gransknings Janne Josefsson, Karin Mattisson och Sofia Djiobaridis
talar maktförhållanden med medietränaren och krishanteraren Jeanette
Fors-Andreé och PR-konsulten Per Schlingmann, fd chefsstrateg för Moderaterna.
Vem har mest makt – journalisten eller PR-konsulten?

https://www.svt.se/nyheter/svtforum/ug-forlojligar-och-fornedrar-manniskor

En förvisso intressant diskussion,
men där man inser att utgångspunkten för bägge parter är jävig,
utifrån perspektivet att deras ståndpunkt är deras levebröd,
alternativt deras karriär att bli rik på, som i Schlingmanns fall,
när han var en av chefs-strategerna när ”Nya” Moderaterna
nyliberaliserade/kapitaliserade/sålde ut Sverige, ”Nya Moderaterna”
som inte var nya, men språket var nytt,
och verklighetsbeskrivningen.