Författare: tomastvivlaren

…
Midsommardagen 2017 …

Det regnar ute, och jag älskar vädret.
Jag och G promenerar i lätt duggregn,
och reflekterar över små och stora ting livet.
Det är gudomligt vackert omkring oss,
bara man har ögon att se det med,
Ljuden är bättre än ett kassettband med småfåglar,
för det är livs levande småfåglar,
bara man har öron att höra det med.

Och öron som hör det vackra,
har man när man varit döv för allt vackert en tid
När man levt i ett vakuum och mörker i 600 dagar.
Då ser man allt det vackra, då hör man allt det vackra,
då känner man dofterna,
bättre än de som haft det ganska bra hela tiden,
bättre än de som haft det mycket bra,
hela tiden… i den mån de nu existerar.

För den hungrige smakar maten bättre,
än för den som är proppmätt.
För den fattige gläder gåvan,
långt mer än för den som har allt redan.
När livet hälsar på igen
När livet återvänder.

…
I wrote of you before,
fragile butterfly with heart of gold,
Sparkling fairy from another galaxy,
eyes that see through all.

Gypsy Queen, uncrowned
with healing eyes of tears.
Heart of the ocean,
smile of forgivness,
listening loving soul

Yes you are very real,
yet still to me a dream
Sweet and natural
as strawberries without cream

What a sweet memory it was,
when you looked at me,
for a sekond I was free,
I was the one I wanted to be

Fly pretty butterfly, fly,
smile, pretty butterfly, smile
take the skies under your fragile wings
and live your beautiful life

På svenska … så ji begrip va ja mene:

Så som änglar bör

Jag tänker på dig ibland
gnistrande lilla Tingeling
du som ber för de trasiga,
du som ler mot oss arga

Oemotståndliga Zigenarprinsessa
Osynlig för den som inte ser
Behagligt skimrande,stolt
betraktar det som inte sker

Som ett sommarregn,
syresätter luften
log du det omöjliga leendet
till den omöjlige mannen

Du flög din väg,
så som änglar gör,
Så som änglar bör,
på ljumma sommarvindar

Om någon, nånsin stänger in dig,
ska jag släppa dig fri
och gå min väg,
lycklig i vetskapen,
att du andas fritt

…. prinsessa från ingenmansland

…
Jag satte häromdagen ord på hur jag kände,
när missförstånd uppstod,
jag sa att jag blev ledsen.

Det var klokt av mig,
det var modigt av mig,
Från att känt mig osynlig,
blev jag synlig,
inför dem jag sa det till,
och därmed oxå inför mig själv

Ja det är en ”risk” att medge, säga ”jag blev ledsen”
utifrån vad man då i den sårade stunden,
känner beror på andras handlingar,
eller uteblivande av desamma.
I näst värsta fall, kan de/den man berättar för, gå i försvarsställning,
och då har du ju inte ”blivit sedd”. Men du har ändå synliggjort dig.
Och i värsta fall, om du berättar det för någon person
som är hjärtlös, cynisk mobbare… så gör det fruktansvärt ont,
fruktansvärt, fruktansvärt ont… kan det göra då.
Men du har visat vem du är, och du har lärt dig vem hen är.

Denna gång, härom dagen,
möttes jag av både medhåll, förståelse och självrannsakan,
och det mina damer och herrar är inte varje dag.
Det visar på dessa människors storhet.
Och min storhet denna gång, låg i att visa mig själv.
Och jag lärde mig att det i grund och botten,
var riktigt fina människor jag hade att göra med.

…
Underbara Midsommar-skurar, och sol emellanåt.
Det är gott att leva under sådana omständigheter.
Det är gott att äta sallad hemmavid,
med Italiensk salladsdressing på tomater,
gurka, röd lök, fetaost och tonfisk.
Och att där till i min dyra 2-koppars Bodum Presso-kanna,
göra mig en kopp Arvid Nordqvists kaffe,
och tugga i mig en mandelkubb,
är helt enkelt av godo.
Det är i klass med att grilla majskolvar,
över glödbädd, med bäste ”Bror” Göran.

Är det inte underbart med regnskurar ?
Jag tycker det är underbart med det nyckfulla
midsommarvädret i Norden. Det hör till.
Utan nyckfullt väder, ingen midsommar.
Tänk om det vore 30 grader varmt från sista maj,
till slutet av Juli,….
Men förlåt mig kära läsare att jag hädar,
mot den svenskaste av svenska egenskaper,
nämligen att vara missnöjd med vädret.
Men jag kan inte hjälpa det,
jag älskar Nordiskt väder,
och Nordiska årstider.

Jag har för övrigt kommit fram till att livet,
har format mig till något av en Border Collie !
Jag har genom att tidigt i livet,
utifrån många negativa erfarenheter,
i att bli lämnad, utesluten, glömd, ignorerad,
utvecklat ett supersinne för när nån i en grupp
”hamnar” utanför, eller ”lämnas” utanför.
En Border Collie samlar flocken, det är vad den gör.
Jag är ofta, ofta en inkluderande person,
på grund av just detta.
På gott och ont.

(Här slutar de vardagliga kåseriliknande, lättsmälta biten av inlägget, och politik tar vid, så här kan ni som tycker politik är oviktigt sluta läsa)

För övrigt så har jag inte heller idag,
eller igår lyckats förändra världen med min bloggtexter.
Det är faktiskt rätt få som läser, ännu färre som kommenterar,
och försvinnande få som omvänds i sin tro.
Jag skulle tippa på omkring NOLL personer.

Men ändå, om alla slutar skriva,
Om alla ger efter för rasism och intolerans,
då har vi helt gett upp både vår mänsklighet,
och vår demokrati.
Jag kanske inte förändrar någonting på egen hand.
Men om vi är miljoner, som står upp för källkritik,
om vi är miljoner som står upp för ÄKTA jämställdhet,
där ALLA inkluderas, inte bara rika kvinnor och män.
Om vi alla med sans och förnuft bibehåller vårt lugn
och vår saklighet i debatt med faktaresistens,
mot hets mot folkgrupper, hets mot sexuell läggning.
Då kanske det finns en gryning för mänskligheten,
då kanske hoppet lever kvar.

För vi kan inte stoppa Sverigedemokraternas framfart.
Det borde stå helt klart nu, när vi inser att inga argument, hur överbevisande de än må vara, biter på dem, eller deras följe.
Vi kan inte stoppa Sverigedemokraternas framfart.
Det borde stå helt klart nu, när deras regeringsrepresentanter har högre brottsfrekvens än den påstådda ”problematik” med våldsamma invandrare, och ÄNDÅ fortsätter folk att rösta på dem, och deras parti växer lavinartat.
Inte heller att Sverigedemokraterna även på ett för väljaren privatekonomiskt plan är ett klassiskt högerparti som gynnar de rika, hindrar den lågavlönade arge, ”vite” svensken att rösta på dem, och beskylla invandringen för deras ”låga inkomst”
De går inte att stoppa.
De KOMMER att bli störst inom 10 år tror jag.
Och FÖRST DÅ kan de stoppas,
FÖRST DÅ kommer de avslöjas, när de tvingas ta politiskt ansvar i regeringsställning. FÖRST DÅ kommer folk förstå att inte heller DE är folkets parti, utan är där för att sko sig själva, och samtidigt sätta in kilar i medborgarnas gemenskap, och sprida lögner om invandring och integration.

Endast SD kan stoppa SD, men inte genom blunders, skandaler och lagbrott som krossar vilket annat parti som helst, utan genom regeringsmakten som kommer avslöja dem, och göra deras väljare missnöjda.
Och de får se att ”Problemen” som de alltid så diffust kallar dem för att slippa motargument i sin ogrundade främlingsfientlighet… att problemen inte försvann, när de minskade rättigheter för flyktingar och invandrare,
att brottsligheten inte berodde på hudfärg och religion,
utan mer på sociala orättvisor, utanförskap och egoism.

Endast SD vid makten, kan avslöja dem,
eftersom de i ”opposition kommer undan med vilka skandaler, brott och lögner som helst utan att tappa stöd.
Priset kan bli högt för demokratin !

… (mitt 1300:e inlägg i ”nya bloggen”)

Ibland skingras molnen,
på några sekunder efter ett monstruöst oväder.
Ibland pyser de inre demonerna skamset iväg,
när de inser att deras makt är bruten.
De kommer tillbaka, kanske i nya skepnader,
de kommer alltid tillbaka för oss alla.
Kommer man då bara på vad det är som ger dem makt,
eller vilken ”svaghet” hos en de livnär sig på.
Då kan jag bryta makten jag låtit dem ha,
Då kan vi bryta makten vi låtit dem ha,
och då pyser de åter iväg… i skam.

Det är inre demoner, såna som likt en LP-skiva med stor repa i, spökar i ens självkänsla,
och självförtroende. Det är yttre demoner, såna som är vardagspsykopater, energitjuvar, småpåvar, manipulatörer, antagonister
Alla kan vi ta makten ifrån…. och de pyser ihop som bakdäcket på en Sollefteåcykel i Sollefteå stadspark under glaskrossarfestivalen i Juli.

…
De flesta som är journalistiskt, politiskt högljudda,
eller på sociala medier har jag efter noggrant och under lång tids övervägande kommit fram till är någon form av enögda cykloper.
Och den större delen av medborgarskaran har ingen aning om konsekvenserna av sitt röstande eller sina yttranden. Because they really don’t give a shit, as long as they think they gain from it. klicka här för källa

Hur förklarar man annars att en majoritet av befolkningen i Sverige är emot skattehöjningar för de allra rikaste, samtidigt som Antonia Ax-son Jonsson betalar mindre procentuellt i skatt än en kassörska på Willys ?

Och hur förklarar man annars att i princip alla, inklusive mig själv tror att porr kan vara skadligt, men mer än 50 % erkänner sig titta på det. Och hur förklarar man annars att en feminist på ETC klicka här för källa, i vanlig ordning ondgör sig över män i allmänhet när det kommer till porrbranschens läskiga baksidor, när det är en väldigt stor del kvinnor som tittar på porr, i vissa lägen, när det inte längre kommer till frivilligt erkännande oftare än män tom ? klicka här för källa.

Och hur kommer det sig att vi har kommit fram till att porr är skadligt, för det innehåller våldsinslag, (vilket jag hört en kompis säga, är ovanligt på nätet 😉 )
Medan vi på bästa sändningstid bejakar och tom glorifierar, lååååångt värre våld i långfilmer, med lemlästning, halshuggningar, tortyr, obduktioner, dödsskjutningar, knivhuggningar.
Och jag ser INGA artiklar om det längre, hör INGET om det skadliga TV-våldet längre.
Hur kommer det sig tror ni ?

Jag har en aning om vad det beror på men, Who really don’t give a shit, as long as they think they gain from it.

…
Brittiska medborgare har utsatts för terror igen,
upp med flaggorna igen på Facebook !!!
Men tänk efter, det var ju faktiskt muslimer,
som blev attackerade denna gång,
’Kan vi sympatisera med muslimer’ ?
’Är de verkligen Britter’ ?

Det blir mer och mer komplicerat att vara rasist,
kan det verka som.
Men rasister är ju encelliga varelser,
så de resonerar helt enkelt att det var rätt åt de
som råkade ut för attacken vid moskén,
för de bekänner sig till samma religion,
som de som andra gånger begått terrorbrott.
Och ’de är inte Britter’ som sagt,
för ’de är muslimer’.
De har inte lärt sig begreppet medborgarskap,
vid utrönande om nationalitet.

”Terror har ingen religion,
De har ansvar för eget handlande”

sa en ung Brittisk, muslimsk tjej i intervju.

Malala sa:

”If your intention is to stop terrorism, do not try to blame the whole
population of Muslims for it, because [that] cannot stop terrorism.
It
will radicalize more terrorists.

Klok liten tjej/kvinna de där

…
Jaha, då ska jag alltså plocka
ihop mig själv igen då.
Utan bruksanvisning som vanligt.
Jag är så trött på det.

Det är mycket jag är less på nu ….
Så käre gud, om du är där, om du hör mig,
låt mig överraskas av mänsklig värme,
Ge mig något att tro på,
ge mig Någon människa att tro på.
Någon att lita på,

Jag blir hellre hatad av fiender,
än glömd av vänner.

Jaha, då ska jag alltså plocka
ihop mig själv igen då.
Jag är så trött på det.

…
När ska alla människor förstå,
att alla människor är människor ?

Jag är skeptisk …

Det handlar fortfarande om att trampa ner de som
är mindre lyckligt lottade än du och jag!
Och ju bättre vi får det,
desto mer är vi benägna att sparka nedåt.
Ju rikare vi är, desto högre murar vill vi bygga,
för att hålla borta allt som påminner oss om,
hur vi svenskar fick vår rikedom.
Högre murar för att gömma alla bevis,
på att vi en gång var i deras situation.

En gång var vi hungerflyktingar,
en gång bodde vi på fattigstugan,
Ingen svensk emigrant pratade då om ”problemen med emigranter”
Ingen hindrade oss då att resa in i Amerika.
Men de flesta tycks inte kunna göra kopplingen,
… för vi vill inte dela med oss.
vi är mer rädd om vår rikedom, än vi är rädda om våra släktingar.
Och vi är definitivt mer rädda om vår rikedom,
än om barn som drabbas av trauman över bomber, våldtäkter,

Nu bygger vi murar mot Mexiko.
Nu bygger vi murar mot Palestina,
Och nu bygger vi murar runt EU, och murar runt Sverige,
för att vi ”inte har råd”, ”inte har plats”

How dare we ?

Så Ann Heberlein,
din *bok läses säkerligen med medhåll
av Jimmie och Björn Söder,
Men i min värld finns bara en kommentar..

How dare you ?

*”Den banala godheten”

…
15 Juni, smaka på det datumet.
Hur somrigt är inte det ? Boule för 2 i stadsparken,
blommande syrener och rönn, nyklippta gräsmattor.
Ett djupt andetag i den för-somriga luften,
innan gräspollenallergin slår ut mitt luktsinne i en månad.
Och barfota en stund, så man kommer ihåg att man lever.

Man gör klokt i att komma ihåg att man lever, och andas.
Och livet i juni, är det mest frodiga, lummiga, lättsamma.
En kopp kaffe på Adams lilla café, med en chokladboll,
jo det heter faktiskt så, för den är gjord på choklad.
Blå himmel, med små cumulusmoln, ovanför mitt huvud,
på ett av dem sitter kanske min far och längtar efter mig,
Jag luktar på kaffepulvret från ett nyöppnat kaffepaket
så jag kommer ihåg att jag lever.

Målande beskrivning

Står på knä och målar faluröd Demideck på bangolfens sarger,
Drar pensel försiktig längs övre kanten, och rikligt med färg,
så att inte spretiga penselstrån, hamnar på det gula.
Och vi har fått belysning in i förrådet på bangolfen,
vilket en Nils-Åke Nilsson finner väldigt lyckliggörande,
och får med ens ett stort leende i ansiktet.
Sån’t kan vissa glädjas åt, och komma ihåg att man lever

Jag har ett bra öga för vackra bilder.
Och jag har ett stort hjärta, något naivt hjärta.
Och jag har genom åren delat med mig, bjudit på mig med bilder.

Osynligt vacker bild

Idag såg jag en sån underbar potentiell bild,
på en Svensk-afrikansk familj, sittandes med ryggarna mot mig och titta ut över Ångermanälven. Mannen i jeans och blå T-shirt, De två flickorna i många flätor på afrikanskt vis, pojken i en häftig sommarsnagg på sidorna, och lite längre hår ovanpå. Kvinnan i oerhört färggrann, rosa-influerad sjal och turkos långklänning,.
Alla med ryggen mot mig, och tittandes längtandes ut mot vattnet. Och i bakgrunden det lilla vackra lusthuset bredvid lekparken,
Ångermanälvens krusiga Junivatten, och en prunkande, livskraftig,
lövskog på norra älvsidan.

Den bilden var för vacker för att inte föreviga den.
Men som man kan man inte fotografera hur som helst,
än om det är med goda naiva avsikter.
Så jag gick fram och frågade om jag fick ta den bilden åt dem,
och skicka den till dem via mms. Efter en stunds förklarande gick de med på det, framförallt ville barnen det. Så jag gjorde så och skickade bilden till pojken som var den som hade smartphone, pappan sa numret.

Jag hade gärna petat in den bilden på i detta inlägg,
för den var så oerhört vacker och somrig, och färggrann,
och en sån vacker familjestund.
Men jag har lärt mig att den typen av godhjärtade handlingar,
oftast inte är välkomna. Och omtolkas från något vackert,
hjärtligt omtänksamt, till motsatsen i kränkthetens förlovade land.
Bilden var iaf för vacker för att inte förevigas,
och familjestunden förevigad, kan nu användas av familjen,
för att skicka till släkt och vänner eventuellt.
Själv får jag nöja mig med att ha sett den, tagit den, och gett bort den.

Manipulativa tonårsleenden

Idag när jag gick på Copra, så stod två vackert leende, tonårstjejer och sökte upp min blick, och sade med len röst ”Kan du göra oss en tjänst”
Jag förstod fort vad det rörde sig om
– ”vaddå – köpa ut cigaretter” ?
– ”Jaa”
Jag skrattade bestämt till och tvärnekade,
– ”Nej det kan jag inte”
Jag har aldrig köpt ut åt någon under 80 år 🙂
Nä nån måtta får det vara, Dels tycker jag inte de ska röka i den åldern,
dels så är jag rädd om mig själv nu för tiden,
att göra tjänster kan stå en svensk man dyrt

Offentligt gråtande tonåringar

När jag sedan plockat ner mina bananer, russin, smultronglass, min laktosfria mjölk, och mina små kvisttomater i korgen, gick jag förbi öl-och läsk-avdelningen och lade en alkoholfri Staropramen i korgen, där stod en ung tonårstjej och grät så tårarna föll på displayen på hennes smartphone. Hjärtat värkte till, när hon grät offentligt, been there, done that. Men jag vet att som medelålders man kan man inte ens bete sig vänligt i det läget,
så jag gick förbi, så som det nyliberala och paradoxalt nog, feministiska lättkränkta, dubbelbottnade integritetssamhället förväntar sig… utan att låta veta att jag egentligen skulle velat hjälpa på nåt vis,
eller visa att jag bryr mig om en medmänniska.

Sist men inte minst tusen svordomar

Sist men inte minst har jag efter två dagars gruvande tagit mig an det punkterade bakdäcket på min ”Sytjel” (cykel). Jag svor ve och förbannelse över de osaliga själar som enligt den oskrivna lagen om varje onykter kvinnas eller mans rättighet att krossa ölflaskor. Och just ölflaskor är alltid krossade i stadsparken, på gågatan och cykelvägar, så att barn och hundar ska kunna få små skärsår i fötter och tassar, och cykelägare som mig blir nödgade att laga punkteringar. Och det är ALLTID bakdäcket/bakhjulet som är svårt att sätta tillbaka igen, som blir punkterat. Kugghjul, kablar, bromsskivor och muttrar till förbannelse, och inget faller på plats. Jag svär nästan aldrig… men vid påmontering av bakdäck på växelcykel haglar svordomarna. Men efter en timmes svordomar, blev hjulet less och föll på pålats.

Men för att komma ihåg att jag lever, så tar jag mig nu på kvällningen, lite kvisttomater,
och en alkoholfri Staropramen Scschkåll !